Header

fetaste triggerwarning! Läs och titta inte om du tycker självskadebeteende är triggande / stötande.

Umgicks med en tjej i somras, sen så fort hon fick nya vänner så dög inte jag. Det är bara så patetiskt att jag inte ens vet vad jag ska säga. Grejen är att jag tröttnar också på människor, men nog behandlar man inte dom som skit. Jag är heeeeelt förälskad i nya relationer. Jag kan bli din bästa vän på tre dagar eller din bästa vän för livet, men jag blir så fäst i relationen. Jag hatar att vara ensam, och att inte vara in the center of attention. Lämna inte mig för jag klarar inte av det. Hela mitt liv handlar om att försöka att hålla fast alla jag älskar. Jag kan inte bli lämnad, det gör för ont.

Hela sommaren var jag sjuk. Jag var fast i ett dåligt mönster. Jag vaknade, drack alkohol, struntade i alla mina vänner och tog sönder mig på alla sätt de går. Jag tog för mycket tabletter, åt för mycket, drack för mycket alkohol och mitt självskadebeteende tog nya höjder.

Men denna tjejen jag umgicks med såg aldrig att jag mådde dåligt (trodde jag). Sen som en blixt från klar himmel fick jag veta att jag drog ner min vän på grund av att jag va så sönder. Jag accepterar de helt klart, men jag hade velat veta det från början. Jag kan inte hjälpa att jag har psykisk ohälsa. Jag vill bara bli tröstad och få en massa kärlek som hjälper mig att bli en bättre person. Det är extremt svårt att vara anhörig men även extremt svårt att leva i det, så tänk på det och värna om dom du har runtomkring dig.

Själv så önskar jag att de hade pratat om psykisk ohälsa i skolan. Jag kände mig ensam, kunde inte prata med någon. Varje gång jag såg någon annan med ärr så kände jag mig lättad, de fanns en till som var som jag. Självskadebeteendet fick mig till att ljuga för alla så att jag skulle kunna dölja det. Jag slutade åka hem efter fester, jag undvek min familj, badade inte när de va ljust och trodde ingen märkte. jag gick med långa byxor och ärmar mitt i sommaren för jag vågade inte visa hur jag såg ut. Jag skriver detta för att jag ska kunna se tillbaka på detta och se att det faktiskt blir bättre. Det är inte uppmärksamhet jag vill ha, det är egentligen det sista jag vill. Men folk måste börja prata om psykisk ohälsa. Jag vill att andra ska förstå att man är aldrig ensam. Det finns hjälp att få. Om det finns någon där ute som behöver hjälp eller vill ha någon att prata med så finns jag här,

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Just nu är detta mina favoriter. Just nu har jag en dålig period och då tar musiken över. Musiken kan göra en ledsen, glad, förvirrad och riktigt lycklig. Jag lyssnar på musik mer än vad jag gör något annat.

7 Mars. Saker händer, saker kommer hända och framtiden ser nu väldigt bra ut. Jag har saker inplanerade och grejer at tråna efter. Bland annat så på fredag ska jag och min syster Ylva till Göteborg!! Vi ska kolla på Marcus och Martinus, hennes största idoler.

Musiken har varit en riktigt stor del av mitt liv. Jag önskar att någon hade gått på mina idolers konserter med mig när jag var 12. Lyckan man upplever på en konsert har större effekter än droger. Man tappar andan, kan inte riktigt ta in de och skriker med hela sin själ. Min första konsert var Justin Bieber 2013., jag kommer knappt ihåg något för jag blev så chockad. Den personen jag älskade mest av allt stod framför mig. Inte en bild i en tidning eller en film på bio. Där stod han, live, framför mig. Glädjen jag kände där vill jag att min syster ska få känna. Att få se henne glad betyder allt.

Mina favoriter just nu är Håkan Hellström och Veronica Maggio. Hela hösten spenderade jag på dom, åkte runt i Sverige. I somras såg jag Håkan på Ullevi. Där var euforin så brutal att jag inte ens kunde beskriva konserten efteråt. Man måste varit där för att förstå. De jag söker efter är den brutala kicken av eufori, kärlek och samhörighet. Just där och då är de Håkan och jag. Det är vad jag lever för.

Jag låter alltid mig själv falla ner i mina känslor och sjunga ut all sorg, all lycka och alla förväntningar. och vet ni vad, konserter är de bästa som finns för en musikälskares själ.


Likes

Comments

Eller emotionell personlighetsstörning som det kallas inom psykiatrin. Vissa dagar är jag narcissistisk, tycker jag är bäst i världen och kan ta 100 selfies. Dagen efter försöker jag få alla att lämna mig för jag hatar mig själv så mycket att jag tycker att jag inte förtjänar någon. Jag tar bort mina sociala medier och är riktigt ledsen över allt.

Mina närmsta vänner har äntligen lyckats hitta nyckeln till en friskare vänskap. De vet alla tecken som kommer och därför släpper de inte mig längre. Vi hade en paus nu i höst när de var som värst. Men jag har vunnit tillbaka mina älskade vänner. Grejen är att jag behandlar alla som skit under de där dåliga dagarna. Jag jobbar verkligen på att bli snällare och bättre. Ingen förtjänar att bli behandlad illa.

Trots att avslut och att bli lämnad är det värsta jag vet, blir det tyvärr så att jag försöker lämna alla. Så fort jag mår dåligt, isolerar jag mig själv och gråter över allt. Igår grät jag över att jag tappa min sked på golvet. Men jag hade en dålig dag.

När jag var inlagd så tryckte de mycket på rutiner. Vakna, äta frukost, lunch middag, prata av sig och sova. Tyvärr så håller de inte på samma sätt hemma. De värsta är att eftersom jag isolerat mig mycket så har jag svårt att hitta ut igen. Innan kunde jag prata med alla, gå på väla och åka buss själv. Idag kan jag inte ens gå på coop eller gå på ställen med mycket folk. Det tar bara stopp, som att jag blir förstenad. Det suger verkligen så himla mycket att jag inte kan göra något längre. Men jag hoppas de också kommer vända nu när de bli ljusare i tunneln.

Det jag tagit med mig mest under denna jobbiga perioden är värdena på mina relationer, att ta emot hjälpen & att jobba hårdare än någonsin. Alla människor är värda att kämpa för, även en själv! Kramar!

Likes

Comments

2 år har de tagit för mig att börja med detta igen. Jag släppte alla mina vänner, blev deprimerad och hade självmordstankar i nästan 2 år. Men nu(!!!!) är jag back on track again!

Två inläggningar, en jäkla massa mediciner och världens finaste vänner & familj har hjälpt mig. Jag skäms inte över min psykiska ohälsa och vill därför skriva om den. Jag vet att många andra har de jobbigt och sämst för psykets hälsa inte är 100%. Jag vill inte dölja vem jag är eller vad jag gått igenom. För jag var rädd och trodde jag var ensam med min psykiska ohälsa. Nu vet jag bättre och vill försöka nå ut till andra och egentligen bara skriva av mig.

Jag börjar om från början och kommer nu vara 100% ärlig med er. Jag ska berätta allt om hur tankarna går, hur de är att vara inlagd och hur freaking svårt det är att leva med borderline. För ja, det är just de jag har. En personlighetsstörning som gör att jag inte vet vem jag är. Min personlighet ändrar sig lika ofta som vädret och tankarna är lika regniga som svenska höstens mörka nätter. Med rädslan för att bli övergiven och kampen om att stänga ute sina nära och kära. Det är det jobbigaste jag någonsin gått igenom. Jag tappade lusten till allt, lämnade alla och förstörde för mig själv. Men under vintern har jag kämpat mig tillbaka. Och here I am! Har saknat att skriva här så ska hitta tillbaka till bra rutiner!

Tack för att du läser! Vi ses snart!

Likes

Comments

Jag brinner för musik och för att hjälpa andra. Musikhjälpen är mitt allt! Jag kollar detnästan dygnet runt och har stöttat det i flera år. I år är även lilla Oscar Zia ambassadör och då blir det ju lite extra att hänga i granen! Jag har skänkt pengar. Gör det du med! 

Nouw och dess bloggare har gått ihop för att samla in pengar för musikhjälpen.

Ni kan se hur vi ligger till och man kan även skänka pengar här: http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/nouw

Årets tema
Miljontals människor är just nu på flykt runt om i världen. Det är inte bara krig och väpnade konflikter som är orsaken, de senaste fem åren har över 100 miljoner människor tvingats fly på grund av klimatrelaterade katastrofer. Men det går att göra skillnad. Genom att jobba förebyggande kan konsekvenserna av katastroferna lindras och människoliv räddas. Därför blir årets tema i Musikhjälpen ”Ingen ska behöva fly undan klimatet”.

Vad kan pengarna räcka till?
- 50 kronor kan räcka till cement för att bygga grunden till en säker toalett som kan stå emot översvämningar.
- 100 kronor kan räcka för att utbilda en bondefamilj i Östra Afrika i klimatanpassning för att kunna bruka jorden trots torka och slippa flytta från gården
- 200 kronor kan räcka till att plantera tio träd som kan vara livsviktiga genom att de kan suga upp vatten vid en översvämning och hålla jorden bördig vid torka.

Likes

Comments

Jag förlorade mig själv i tidig ålder till musik. Jag kommer ihåg när jag var yngre. Satt och lyssnade på Bieber med mina vänner och dog för att han var så snygg och sjöng så himla bra. Jag var helt besatt av honom i flera år. Musiken som flödade ur mina hörlurar sjönk djupt ner i benmärgen på mig. Jag kunde alla låtar, alla takter och all mening bakom texterna.

Idag vet jag hur ytligt allt var. Allt i musikindustrin handlar om pengar. Allt ditt favoritband eller favoritartist gör är för att dra pengar till skivbolag. Jag tycker det är fruktansvärt. Jag har förlorat mig i One Direction. Ja jag kan alla låtar, jag har alla parfymer och bryr mig så mycket om dessa fyra killar att jag vet precis allt om dom. Jag har länge velat jobba inom ett skivbolag och jag vet att jag antagligen kommer göra det. Men jag vill göra det för en bra anledning. Jag tänker inte tvinga små stackars människor att hålla sig i garderoben eller sälja saker dom inte är med på. Jag vill kämpa för att en industri ska ren, ingen rasism, ingen mobbning och bara musik. Jag vill ha en fri musikvärld. Den som jag förlorade mig själv i vid tidig ålder. Musik är jag, mitt liv och blodet som pumpar i mina ådror. Jag tror på att jag och min generation kan skapa denna fria musikvärlden vi drömmer om.

Det går inte en timme i vaket tillstånd utan musik. Texter betyder massor eller inget. Precis som människor. Låtar kommer och går, låtar förändras efter vilket humör du är på. Men musik är hela jag.

Sjunga eller spela instrument ligger inte inom mitt begåvningsområde. Men jag sjunger i duschen, jag sjunger högt på mitt rum och skriksjunger varje gång jag är ensam. Ni vet när man har en favoritlåt som är så bra att man vill tvinga allt folk i världen att lyssna på den? Man vill skrika slut på sina lungor till texterna! Då mår jag som bäst. Bra musik leder till ett bra mående för mig. Musik är skönt för själen. Så nu ska jag lyssna i timmar på mina favisar. Godnatt alla fina musiklyssnandes människor!

Likes

Comments

Ångest. Det där svarta stora molnet man aldrig pratar om. Det bara finns där, precis som oron som ligger där i magen och skaver och ensamheten som ekar i huvudet. Det är natt och återigen ligger jag här, 04:00 och stirrar i taket.

Ska jag vara helt ärlig så ligger jag i sängen och lyssnar på the killers och the fray. Det är en av mina stora belastningar. Deras låtar har funnits där för mig och verkligen hjälpt och stjälpt mig genom mycket. Man bara får den känslan av oro och lugn på samma gång. Lugnet för att man vet vad som pågår och oron för att man vet var det leder. Det blir en sömnlös natt med många tårar.

Trots sömntabletter och antidepp så finns den alltid kvar. Ångesten, oron och ensamheten. Det är inpräglat i märgen. Hur många nätter jag än sover så vet jag att de står i dörren och väntar på mig. Väntar på att vid första stund av svaghet sluka mig hel och hålla sig kvar tills det rinner blod från mina trötta händer i kampen om att ta sig loss.

Jag mår dåligt. Jag står för det, mina ärr står för det och min skeva verklighetsuppfattning står för det. Kalla mig inte lat, säg inte att jag skolkar och kom inte och skrik på mig för att jag missat ett grupparbete.

Jag kan inte hjälpa vad som lever inuti mig. Jag kan inte stoppa ångesten från att stänga ute min omvärld. Jag kan inte stoppa ångesten som med för lite sömn jämnar mitt självförtroende och hopp med marken och gör allt jobbigt. Jag kan inte hjälpa att jag är sjuk. För det är just vad detta är. Jag är sjuk. Jag kämpar för att bli frisk. Jag kämpar mig blodig för att inte slukas av mörkret. Men jag kan inte göra mycket mer än att kämpa. Tänk en gång till innan du skrattar åt mina ärr eller kommenterar min skolsituation, för jag är tusen gånger starkare än vad jag var innan mörkret tog över. Jag är påväg tillbaks och jag hoppas du ser min styrka.

Likes

Comments

Jag julpyntade i tisdags. Jag är redan trött på julen. Det är en sak jag aldrig trodde man kunde tröttna på. Men varje år är det samma visa. Julmusik och julpyntet ska upp i november. För sen hinner man knappt blinka innan julen är över.

Utan jullovet skulle folket känna sig som löven på marken, som fiskarna i kyldisken eller som köttfärsen på din tallrik; död. Varje år firar vi jul, inte för att vi har en tro. Utan för att vi är lika giriga som alla andra. På tvn visas det julfilmer om ledsna människor som räddas i tid till julen. Vi kollar på den stackars pojken som glöms och lämnas Ensam Hemma för att påminna oss om att vi inte är glömda. vi kollar på Kan Du Vissla Johanna för att påminna oss om att vi inte behöver blodet gemensamt för att vara släkt. Vi kollar på julkalendern för att räkna ner till julafton. Kvällen där man samlas med sin familj och släkt. Vi bänkar oss framför Kalle klockan tre och gud nådig om du säger ett knyst. Till ljudet av kalles majsätande så mins vi julaftnarna från när vi var små. Storslagna jular med högar av paket och fat av mat.

Man äter tills man mår illa, sitter i det kalla fönstret och kollar efter den röda tomten vi vet ska komma. Vi öppnar klapparna, ler på alla kort eller gråter för att julen är en besvikelse igen. Julen är en jobbig tid för alla. Men utan julen så skulle vi Svenssons inte må bra. Vi behöver fira något när solen står som mörkast på himlavalvet. Så fira julen, tänd alla lyktor, alla ljus och alla ljusslingor. Visa mörkret att du inte gett upp än. För vet ni vad? Från och med julafton kan det bara bli ljusare. Och gud, jag kommer fira för att visa att jag fortfarande står stark. Låt ingen slå ner dig, du är stark och jag vet att du klarar denna julen också. Om det är en tröst, du fixar dina egna julaftnar om några år.

Likes

Comments

När man bara försvinner. Här sitter jag, hemma från skolan. Nässelutslag över hela kroppen. Men jag är glad. Idag finns det inget annat än lycka. Jag har nässelutslag i munnen, det kliar, svider och sticker. Men det gör mig inget. För idag är en bra dag. Wilma har varit här, mitt rum är städat, min säng är nybäddad och jag har fått lovat de ändringarna jag sökt. Allt löser sig.

Hösten är alltid jobbig för mig. Kanske för att sommaren är slut och man inser att man har ett jävla år av plugg kvar tills man äntligen kan sola, bada, bli full innan lunch och fly staden man bor i utan att någon kan säga något. Hösten är fina färger, kalla nätter och svarta morgnar. Det är tiden då alla djur är kloka nog att fly vardagen medan vi Svenssons sitter fast i vår trista vardag. Löven tappar färg, faller långt och ruttnar innifrån. Ungefär som folket som springer till bussen varje morgon för att få de extra fem minuterna i sängen. Man blir trött, sliten och på dåligt humör.

Jag vill ha julafton, nyår och påsk. Jag vill ha valborg, midsommar och varma nätter. Det tar tid, men det kommer. Så till alla stressade själar där ute vill jag bara säga : Ta det i din takt, det gör inget om skolarbetet blir sent en gång. Det gör inget om du försover dig en dag. Du kan göra detta, jag vet att du fixar det. För detta är höstens mörka spel, men det vänder snart. Håll ut!

Notera nässelutslagen överallt.

Likes

Comments

Perfect är One Directions nya singel. Den är sjukt bra och jag älskar verkligen deras nya sound. You should give it a listen även om du inte gillar pojkband.

Ikväll är det Grey's Anatomy så är helt off. Men snapa med  mig! Heter @ Malinsdotters på snap, lägg till mig och var gullig haha. Kramar, Juni

Likes

Comments