Idag insåg jag något som ni säkert trott att jag gjort för länge sedan, men icke. Det gick upp för mig att jag kommer inte ligga i min säng och sova om en, två eller tre månader, för då kommer jag vara i ett helt annat land med en helt annan vardag. Det gick upp för mig att jag inte längre kommer ha möjlighet att få en kram av mamma när jag behöver det, dra på spontana äventyr med Felicia eller allt annat jag tar för givet idag. Det kommer bli något helt annat inom kort.

Då frågade jag mig, Malin har du tänkt igenom det här? Svaret på den frågan blev ett solklart nej. Men det är även de jag gillar med det här. Att jag inte tänkt igenom det till fullo inte och överanalysera det, vilket jag annars är väldigt bra på (och jag tror även många av ni där ute är). Varför inte bara slänga sig ut i det fria och se hur det blir? Antingen så blir det en klar 10 poängare och något jag kan leva på resten av livet eller så blir det tvärt om, något som inte alls blev som jag trott och rent av avskyr (inte för jag tror det kommer att sluta på det viset men man kan aldrig vara riktigt säker). Men då vet jag det inte var någonting för mig och behöver inte gå resten av livet och fundera vad som hänt och hur det skulle varit om jag tog jobbet som au-pair i Tyskland. Utan nu vet jag snart och jag ser framemot det med skräckblandad förtjusning.

Vi hörs!

Likes

Comments

Hej hopp!

Vad är det nu stollen ska göra tänker nog dom flesta utav er. Jag förstår, för oftast är det mycket snack och lite verkstad från alla av oss (mig inkluderat). Men denna gång ska jag sätta verklighet i en av dessa tokigheter som jag fantiserat om på kvällen när jag haft en tråkig och alldeles för lång dag på jobbet. Så vad är det nu jag ska göra?

Jo det var såhär. En kväll, för drygt två veckor sedan, när jag hade insett att jag redan tröttnat på mitt nya jobb (då jag tycker det är alldeles för enformigt) satte jag mig framför datorn och googlade. Jag letade efter något nytt, något utmanande och spännande. Jag kom fram till en Au-Pair sida. Det var en hemsida där man kan registrera sig som Au-Pair så kan familjer i fjärranländer (eller aa beroende på vart man vill åka) kolla på ens profil och sedan välja att skriva något till en om de tyckte man verkade lämplig för deras familj. Utan att tänka särskilt mycket så registrerade jag mig, skrev en kort knagglig presentation om mig på engelska, la ut några bilder på mig och vips så hade jag en helt egen profil! Jag kände mig helnöjd! Och bara efter några få minuter så hade redan två familjer skrivit till mig och efter ännu några minuter så var det några till. Bara under tiden jag gjorde i ordning mig för sängen hade 10-15 familjer skrivit till mig, jag svävade uppe bland molnen. Ropade efter mamma och berätta för henne vad jag gjort och visade hur många familjer det var som redan skrivit. Efter en vecka så hade drygt 130 familjer skrivit och jag började tänka efter på vad jag egentligen hade gjort. För det som bara hade varit på låsas tidigare började nu bli till en verklighet. Jag sållade mig fram genom breven familjerna hade skickat och hittat till en förvåning ett brev på svenska TILL MIG!!! Gissa hur lycklig jag blev efter att ha suttit och läst en hög med brev på engelska och sedan av en slump klickar mig in på denna familjen. Jag fastnade direkt, det visade sig att de kom från Tyskland, Rostock och att mamman i familjen kom från Trollhättan ursprungligen. Jag började skriva lite med dom och till min och deras förvåning skulle dom passera Kungälv någon vecka senare så de skulle bila till sin sommarstuga lite längre upp i Sverige. De undrade om jag ville träffas och prata en sväng och jag som pratar innan jag tänker tackade självklart ja! Det var ju en hur roligt grej som helst tänkte jag. Söndagen den 23 juli träffades vi, satt ute och fikade och pratade. De kändes riktigt bra, men när de sedan frågade om jag ville komma och bo hos dom från början av september slog det mig plötsligt att detta kan bli på riktigt, något som jag nästan aldrig reflekterat över förut. Jag Au-Pair? Jo men det skulle nog funka. Så den torsdagen den 27 juli bestämde jag mig för att jag åker. Jag ska göra det största äventyret i mitt liv hittills och jag är väldigt förväntansfull vad dessa, troligtvis, 8 månader i Tyskland kommer ge mig. 3de september smäller det!!!

Likes

Comments