Jag vet helt ärlig inte vad jag ska börja. Först och främst är jag ledsen för att bloggen legat stilla de senaste veckorna - men det har sina anledningar. Jag är hemma igen.

Jag vet att de flesta ut av er tyckte verkligen jag skulle stanna i Tyskland, åtminstone några veckor för att ge det en ärlig chans och försöka komma in i min nya vardag där. Jag försökte, kanske inte så länge, men jag gav det ett försök. På vägen tappade jag bort mig själv och var inte mig lik. Jag grät, fick panikångest, hade svårt att andas, grät ytterligare, så fort jag var ensam och ingen såg. Jag frågade mig själv om det var detta som krävdes för att om några veckor kanske trivas i den nya stad och land jag bodde i. Om jag skulle behöva må såpass dålig för att slutligen kanske komma över det och hitta tillbaks till den spralliga Malin jag brukar vara. Jag fattade sedan beslutet att det orkar jag inte, jag är inte tillräcklig stark för att klara av ensamheten som jag kände inombords, jag behövde hem. Efter många samtal fram och tillbaks med både, mamma, morbror och många andra fick jag slutligen min chans att åka hem. Allting löste sig och nu ligger jag åter hemma i min, MIN säng igen. Lyckan och tacksamheten är obeskrivlig.

Men inte heller resan hem var något lätt. Jag och mamma beslutade att jag skulle åka buss till Malmö och där efter skulle både mamma och Sven hämta upp mig, då det gick snabbast. Kruxet var bara det att jag hade runt 6 väskor i diverse storlekar att släppa med mig. Jag fick beställt en taxi på tyska, då den jag tidigare under dagen beställt på engelska inte dök upp. Jag fick sedan försöka förklara läget för busschauffören (som inte kunde engelska) och försöka få med mig och alla mina väskor på bussen (då jag egentligen bara fick ha med mig en stor väska och ett handbagage), men även det gick tillslut. Jag kom på bussen med alla mina väskor och började min resa, hem mot tryggheten igen.


Något som dock varit med mig under hela vistelsen i Tyskland, under min resa hem och när jag äntligen slängde mig i min egna säng igen har varit böner. Det har varit så många saker som jag egentligen inte ska ha kunnat göra, ta mig hem såpass snabbt, lyckas få med alla packning på bussen osv. Jag har haft hjälp på vägen och den kom när jag behövde den som mest.

Något som jag reflekterat över när jag kommit hem är även, varför blev det som det blev? Varför bröt jag ihop? Varför klarade jag inte av det? Kan det varit ensamheten som satte stopp för det? Eller kanske att jag sattes in i en helt ny miljö med helt nya människor i ett nytt sammanhang? Ja, kanske var det något av det som satte stopp för min resa. Kanske var det båda delarna? Jag tror dock på att det kan finnas ytterligare en förklaring. och det är att detta var min Jona resa. Jona resa tänker säkert de flesta ut av er nu, vad snackar hon om? Men just precis min Jona resa. De flesta utav er har förmodligen hör berättelsen om Jona och den stora fisken. Gud ber Jona att gå till en stad och hålla en straffpredikan, då han sett ondska där. Jona beger sig sedan ut på havet i motsatt riktning än staden. Då sänder Gud ut en stark vind över havet, Jona blev kastad överbord när sjömännen fått reda på att han inte hade lydigt Herrens vilja. Han blev då slukad av en stor fisk, efter 3dagar och 3nätter bad Jona till Gud att han skulle göra det Gud bad honom om. På Herrens befallning spydde då fisken upp Jona.

Jag tror att vi alla gör en Jona resa någon gång, för vissa kanske det tar lång tid att förstå att dom springer ifrån de som de egentligen borde göra. En del förstår kanske inte vad som är fel och fortsätter med det dom gör. För mig kändes detta som min Jona resa och jag kände det snabbt att något var fel, så Gud sände mig hem igen. För det var inte rätt för mig att åka till Rostock som Aupair nu. Jag behövs just nu mer i Kungälv, med min familj och mina vänner. Gud har en annan plan för mig.

De blev ett långt inlägg... Men jag behövde skriva av mig och berätta. Berätta att här slutar mitt äventyr som Aupair. Men att jag börjar en ny resa, med nya mål.

Ta vara om varandra där ute!

Varma kramar från Rödbo<333

/Malin

(bilderna har ingenting med texten att göra, men dom är fina så why not??)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Denna onsdag har jag gjort i princip ingenting, både skönt och jobbigt. Var uppe med barnen imorse men gick sedan snabbt och la mig igen. Efter det kollade jag på några avsnitt av How I Met Your Mother (hur kan jag missat den serien??? Bäst!!). Vid 15 gick jag och hämtade Gustav från Hort då han skulle ha fotbollsmatch vid 16.15. Vi tog spårvagnen till matchen, matchen är inte slut än så just nu sitter jag och läser en bok i väntan på att matchen ska ta slut. Väldigt glad över att jag tog med mig boken då det regnar och jag kan sitta under tak och roa mig med mina bok under tiden Gustav spelar.

Hoppas på en kort kväll ikväll så att jag får gå ner till mig i hyfsad tid, då jag varit väldigt trött hela dagen. Tårarna kommer och går hela tiden precis som humöret. Funderar mycket på om detta var rätt beslut eller ej, att komma hit, men kämpar på här än så länge. Kan ju inte ge upp direkt eller hur? Heja mig!

Likes

Comments

Min dag började med att jag gick upp och gjorde lunchboxar åt kidsen, eller aa en lunchbox här består av en frukt och en macka, och skickade iväg de till skolan. Efter det gick jag ner till mig igen och la mig och sov ytterligare några timmar då jag märkt ett tydligt mönster att när jag är pigg och utvilad då är allting mycket bättre än om jag är trött, för då kommer tårarna från ingenstans. Sedan försökte jag orientera mig till centrum och rådhuset där jag skulle möta upp Camilla (mamman) och bli inskriven här i Tyskland. Efter det gick jag och kollade runt lite i centrum, ringde några telefonsamtal och fick reda på att jag hade namnsdag idag. Heidi. Då var jag tvungen att köpa mig en namnsdagspresent, det blev en blomma (som förhoppningsvis är svår att döda.. tog den som såg svårast ut att ha ihjäl) så grattis till mig<333 Efter det hämtade jag upp Gustav från Hort (fritids) och här spenderat kvällen med tv, pingis (barnen var förvånade över hur bra jag var, ofcourse), tog och tränade en sväng och fick även övat på att läsa på tyska efter att jag blev tvingad av mellanmannen, men han tyckte jag var duktig. :) Det var min dag lite snabbt, nu ska jag sova för imorgon väntar en ny dag men nya utmaningar. Målet med dagen är att skaffa mig en vän och försöka packa upp. Kram och godnatt. <3

Likes

Comments

Nu är jag här, som jag tänkt på detta men nu är det äntligen här! Ligger just nu i min säng med många blandade känslor och många nya intryck - men tror och hoppas på att detta kommer bli toppen och inte bara var någon helgalen grej.

De senaste dygnet har jag hunnit med en massa saker. Vi anlände med färjan i Rostock ca 17.30 och då bar det av mot min nya jobb och den familj jag nu kommer spendera en massa tid med, spännande! Kan säga att minuterna innan vi var framme var riktigt jobbiga, det snurrade så mycket tankar i mitt huvud där och då. Men när vi väl kom fram fick jag, mamma och Sven ett varmt välkomnande. Vi kramades, åt och gick sedan utan med hunden för att prata av oss lite, vilket inte alls gick så bra. När vi hade gått ca 10 minuter så vägrade hon gå mer. Så vi stod och skämdes utanför huset ett stund innan vi gick in men en inte så rastad hund. Men roligt hade vi!

En suddig bild från promenixen

Idag har jag sagt hejdå till mamma och Sven, vilket inte alls var skoj... Gått upp och lärt mig fixa lunchboxar till kidsen och lite annat smått och gått. Sedan tog jag mig en promenix i solskenet och utforskade staden en smula. Hittade en mysig park som jag garanterat kommer återvända till! Nu har jag även så smått börjat packa upp och börja göra det till mitt egna lilla kryp in men bilder, böcker och givetvis kläder. Såhär långt har jag kommit...

Likes

Comments

Nu är dagen här, nu åker jag! Har så många blandade känslor i kroppen just nu, glädje, sorg (över att behöva lämna alla där hemma), spänning men framförallt förhoppning om att detta ska bli så underbart bra!

Dagen startades 05.39 av att mamma kom in i mitt rum och väckte mig. Efter en halvtimma satt vi alla i bilen packade och klara, jag, mamma och Sven. Goingarna ska köra ner mig till Rostock och sova över i gästrummet under natten och åka hem imorgon, måndag. Utan Sven och mamma vet jag seriöst inte hur jag skulle klarat detta, har lastat hela bagaget fullt med packning - hade aldrig kunnat flyga med det...

Nu åker vi snart på färjan Trelleborg - Rostock. Wiiiiie!! Just nu känns allting jätteskönt och hoppas av hela mitt hjärta att detta kommer bli en höjdargrej!

Ta hand om varandra därhemma, vi ses snart igen <3

Likes

Comments

Nu är det snart så jag kan börja räkna ner timmarna innan jag åker. Känner fortfarande inte som det är verkligt, men oj vad jag ser fram emot det!

De under senaste dagarna har jag roat mig med flera roliga saker, i måndags var jag hos frisören och klippte av mig massa hår. Varför inte göra flera förändringar när man ändå håller på llixom? ;) I tisdagsbörjade jag äntligen att packa!!! Men hehe som ni kan se så är det inte särskilt mycket ännu, men är snart klar med väskan med allt som kan behövas under vintern iallafall vilket känns skönt. Störta delen av packning hoppas jag att få gjort under torsdagen. Detta är alltså så långt jag kommit hittills... Heja mig!

I tisdags hade jag även brunch med mina brudar för att ta ett litet hejdå. Vilket var väldigt mysigt, hade fixar allt från äggröra och bacon till yoghurt med granola och fruktbrickor. Vi hade det toppen, känns dock konstigt att säga hejdå men de måste ju göras det med.... Kommer ju faktiskt tillbaks så var ju inte för evigt vilket jag trösta mig med.<3

Likes

Comments

Det var några dagar sedan sist nu och kan meddela att det kommer inte vara fullrulle här på bloggen i några veckor då jag inte har särskilt mycket att berätta ännu, ledsen för det. Men sedan när jag kommer till Tyskland då slipper ni mig inte!

Men i alla fall...
Förra veckan slutade jag mitt tidigare jobb och är i princip "ledig" nu tills jag åker. Vilket är såååå skönt men det är samtidigt är självklart massvis som ska hinnas med och göra, träffa vänner, vara med familjen och självklart (det tråkigaste av allt) packa....Nu i dagarna har jag börjat skriva min packlista. Jag kan inte riktigt förstå hur jag ska kunna packa ner hela mitt liv i några väskor, för hur mycket saker som helst kan jag ju inte ha med mig? Jag ska ju trots allt "bara" vara borta några månader. Vi får väl se hur resultatet blir...

Kan även berätta att nu börjar resfebern slå in, det är bara 11 dagar till avfärd nu. Dagarna bara flyger iväg! Och ovetskapen om vad som kommer hända framöver är ganska så skrämmande... MEN något jag ser fram emot är i alla fall kräftskivan familjen jag ska bo och jobba hos ska ha med sin vänner och som även jag är inbjuden till, första veckan jag är där. Tror det kommer bli kanon!

Ta hand om er tills vi hörs igen. :)



Bjuder på en bild med mig och sötaste barnen i en by i Rumänien<3

Likes

Comments

Idag insåg jag något som ni säkert trott att jag gjort för länge sedan, men icke. Det gick upp för mig att jag kommer inte ligga i min säng och sova om en, två eller tre månader, för då kommer jag vara i ett helt annat land med en helt annan vardag. Det gick upp för mig att jag inte längre kommer ha möjlighet att få en kram av mamma när jag behöver det, dra på spontana äventyr med Felicia eller allt annat jag tar för givet idag. Det kommer bli något helt annat inom kort.

Då frågade jag mig, Malin har du tänkt igenom det här? Svaret på den frågan blev ett solklart nej. Men det är även de jag gillar med det här. Att jag inte tänkt igenom det till fullo inte och överanalysera det, vilket jag annars är väldigt bra på (och jag tror även många av ni där ute är). Varför inte bara slänga sig ut i det fria och se hur det blir? Antingen så blir det en klar 10 poängare och något jag kan leva på resten av livet eller så blir det tvärt om, något som inte alls blev som jag trott och rent av avskyr (inte för jag tror det kommer att sluta på det viset men man kan aldrig vara riktigt säker). Men då vet jag det inte var någonting för mig och behöver inte gå resten av livet och fundera vad som hänt och hur det skulle varit om jag tog jobbet som au-pair i Tyskland. Utan nu vet jag snart och jag ser framemot det med skräckblandad förtjusning.

Vi hörs!

Likes

Comments

Hej hopp!

Vad är det nu stollen ska göra tänker nog dom flesta utav er. Jag förstår, för oftast är det mycket snack och lite verkstad från alla av oss (mig inkluderat). Men denna gång ska jag sätta verklighet i en av dessa tokigheter som jag fantiserat om på kvällen när jag haft en tråkig och alldeles för lång dag på jobbet. Så vad är det nu jag ska göra?

Jo det var såhär. En kväll, för drygt två veckor sedan, när jag hade insett att jag redan tröttnat på mitt nya jobb (då jag tycker det är alldeles för enformigt) satte jag mig framför datorn och googlade. Jag letade efter något nytt, något utmanande och spännande. Jag kom fram till en Au-Pair sida. Det var en hemsida där man kan registrera sig som Au-Pair så kan familjer i fjärranländer (eller aa beroende på vart man vill åka) kolla på ens profil och sedan välja att skriva något till en om de tyckte man verkade lämplig för deras familj. Utan att tänka särskilt mycket så registrerade jag mig, skrev en kort knagglig presentation om mig på engelska, la ut några bilder på mig och vips så hade jag en helt egen profil! Jag kände mig helnöjd! Och bara efter några få minuter så hade redan två familjer skrivit till mig och efter ännu några minuter så var det några till. Bara under tiden jag gjorde i ordning mig för sängen hade 10-15 familjer skrivit till mig, jag svävade uppe bland molnen. Ropade efter mamma och berätta för henne vad jag gjort och visade hur många familjer det var som redan skrivit. Efter en vecka så hade drygt 130 familjer skrivit och jag började tänka efter på vad jag egentligen hade gjort. För det som bara hade varit på låsas tidigare började nu bli till en verklighet. Jag sållade mig fram genom breven familjerna hade skickat och hittat till en förvåning ett brev på svenska TILL MIG!!! Gissa hur lycklig jag blev efter att ha suttit och läst en hög med brev på engelska och sedan av en slump klickar mig in på denna familjen. Jag fastnade direkt, det visade sig att de kom från Tyskland, Rostock och att mamman i familjen kom från Trollhättan ursprungligen. Jag började skriva lite med dom och till min och deras förvåning skulle dom passera Kungälv någon vecka senare så de skulle bila till sin sommarstuga lite längre upp i Sverige. De undrade om jag ville träffas och prata en sväng och jag som pratar innan jag tänker tackade självklart ja! Det var ju en hur roligt grej som helst tänkte jag. Söndagen den 23 juli träffades vi, satt ute och fikade och pratade. De kändes riktigt bra, men när de sedan frågade om jag ville komma och bo hos dom från början av september slog det mig plötsligt att detta kan bli på riktigt, något som jag nästan aldrig reflekterat över förut. Jag Au-Pair? Jo men det skulle nog funka. Så den torsdagen den 27 juli bestämde jag mig för att jag åker. Jag ska göra det största äventyret i mitt liv hittills och jag är väldigt förväntansfull vad dessa, troligtvis, 8 månader i Tyskland kommer ge mig. 3de september smäller det!!!

Likes

Comments