När jag tänker på sociala relationer, konflikthantering och ledarskap så tänker jag att allting hör ihop. Mina egna tankar kring sociala relationer är att det är viktigt att alla barn får komma till tals och att man som pedagog inte ofta ingriper när barnen håller en konversation med varandra som kan leda till en konflikt, för barnen kan ju faktiskt lösa konflikten själva och få växa i det, utan att man som vuxen lägger sig i. Ledarskap är viktigt, ett bra ledarskap såklart. När man tänker efter så är det läskigt hur mycket makt man har som vuxen kring barn, och det är viktigt att den makten inte missbrukas.

I boken Kamratkultur i förskolan läser jag om barns agens och vad det betyder. ''Vi kan säga att agensbegreppet innefattar synen på barn som agenter med socialt ansvar och som medskapare till sin egen utveckling.'' (Löfdahl, 2014, s.11) Vidare läser jag att ha agens är något mer än att se barnet som kompetent, att ha agens innebär att barnen har större makt kring att påverka och förändra. När man ser till begreppen vi ska skriva om så gillar jag tanken på dom utifrån barnens agens. Att barnen har ett brett inflytande och mer makt över sin vardag på förskolan samtidigt som vi pedagoger är där och överblickar, ser till att ingenting går överstyr.

Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2016) säger att förskolan ska lägga grunden för att barn på sikt ska få förutsättningar för att kunna kommunicera, söka ny kunskap och kunna samarbeta i samhället. Barnens sociala och kommunikativa kompetens ska utvecklas. Leken är en stor del av barnens vardag i förskolan och i leken får barnen även öva på att kommunikation, förmåga att samarbeta och lösa problem. 

Referenser:
Löfdahl, A. (2014). Kamratkulturer i förskolan: en lek på andras villkor. (2., [rev.] uppl.) Stockholm: Liber.

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Likabehandling i förskola & skola (Svaleryd, Hjertson 2012) tyckte jag var en mycket bra bok och jag gillar verkligen det boken tar upp kring likabehandling och likvärdig behandling. Att det rätta är inte alltid att behandla alla på exakt samma sätt för vi behöver och kräver olika. Svaleryd och Hjertson (2012) tar upp en princip kring likabehandling som lyder: Lika fall ska behandlas lika. Jag tänker att hur ofta är barnen lika fall? För att lära mig något behöver jag ett visst stöd och du ett annat, om vi blir likabehandlade och endast får lära oss på ett sätt och du då inte lär dig så är det ju inte rättvis likabehandling. Om man istället ser till vad Läroplanen för förskolan säger (Skolverket, 2016) så ska verksamheten anpassas till alla barn i förskolan och de som behöver mer stöd och stimulans ska få det utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så de utvecklas så mycket som möjligt - då får man ge barnen en likvärdig behandling och därmed får alla barn likabehandling. Att barn har rättigheter och att vuxna har ansvar är något annat som tas upp i boken som jag håller med. Närvarande och pålästa vuxna är därför avgörande för att utsatta barn ska få sina rättigheter tillgodosedda. (Svaleryd, Hjertson 2012 s. 15)

Efter att ha läst boken Sekretess och anmälningsplikt i förskola och skola (Olsson, 2016) känner jag att jag fått mer kött på benen kring lagar och utredningar. Att signaler om att ett barn mår dåligt når förskolan på olika vis men inte alltid tas på allvar eller uppmärksammas (Olsson, 2016) är något jag blir arg och frustrerad över, barnen och dess mående måste alltid sättas i första rummet som förskollärare har vi ansvar över att alla barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt egna värde (Skolverket, 2016) - Om ett barn mår dåligt men det inte tas på allvar eller blir uppmärksammat så får ju barnet heller inte uppleva sitt egna värde.

Jag tyckte också att det var intressant att läsa om varför anmälan ofta uteblir, att det kan bero på bristande kunskap, rädsla och osäkerhet, brister i arbetsledningen, brister i återkoppling med andra samarbetspartner eller dålig samordning i synsätt och rutiner (Olsson, 2016) Som blivande förskollärare är det viktigt att ta anmälningsplikten på allvar och förmedla till sina kollegor om de besitter okunskap gällande anmälningsplikt.


Bild: https://www.teknikhuset.se/nyheter/pedagoger-i-foerskolan-ska-faa-mer-kunskap-om-brottsutsatta-barn/

Referenser:
Olsson, S. (2016) Sekretess och anmälningsplikt i förskola och skola. (Femte upplagan). Lund: Studentlitteratur.

Svaleryd, K. & Hjertson, M. (2012). Likabehandling i förskola & skola. (1. uppl.) Stockholm: Liber.

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.

Likes

Comments

Efter att ha läst boken Konsten att lära barn estetik (Pramling, Samuelsson 2015) så har jag fått en hel del nya ideér om hur man kan arbeta med just estetik i förskolan. Estetik eller läran om det sköna som det så fint kallas är för mig ett roligt sätt att lära på, vi har en föreställning om att lära sig saker i en skolbänk inte är roligt medan lek och skapande är just det, roligt. (Pramling, Samuelsson 2015) Just därför tycker jag att det estetiska är ett kul sätt att lära på och att förskolan är en utmärkt plats att utnyttja och ta tillvara på det estetiska.

Pramling, Samuelsson (2015) skriver om barnträdgårdar och hur man redan då lärde barnen genom att använda kroppen och så många sinnen som möjligt. Att man jobbade utefter teman och de olika sinnena för att få in så mycket olika erfarenheter som möjligt från temat. Jag tänker likadant och har jobbat på det sättet i förskola tidigare.

Min avdelning jobbade med de olika formerna. Vi gav oss ut på formjakt, bakade formkakor, lyssnade på sånger om former, ritade och tillverkade former. Barnen som var 2-3 år gamla hittade former överallt till slut, i skuggor, trafikskyltar och runt om i vardagen. De lärde sig att formernas korrekta benämning är kvadrat och inte fyrkant, cirkel och inte ring. Det var riktigt häftigt att se och riktigt roligt att jobba med temaarbete samtidigt som man försöker få in så många olika sinnen som möjligt. Läroplanen för förskolan (Skolverket 2016) säger att med ett temainriktat arbetssätt så blir barnens lärande sammanhängande och mångsidigt.

''Förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer. De ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska.'' (Skolverket, 2016 s.7)

Jag läser också om lärande och kunskap, att det inte får bli för allvarligt när man arbetar i förskolan men att det inte borde vara det i grundskolan heller. (Pramling, Samuelsson 2005) Jag håller med och kan säga utefter egna erfarenheter att jag tyckte i tidig ålder att det var roligt att lära, jag vill få i mig så mycket kunskap som möjligt, om så mycket som möjligt men när krav började ställas och man satt i skolbänken endast för att mata in fakta så föll lärandet inte lika naturligt och det blev heller inte lika roligt. Jag tror att skolan skulle kunna lära sig mycket av hur man arbetar i förskolan.

Vill avsluta detta inlägg med det Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2016) säger om just det estetiska. Vi strävar efter att främja barns utveckling och lärande, att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer hör därtill. Uttrycksformer som sång, musik, dans, rytmik, drama och bild.



Bild: http://lararnastidning.se/wp-content/uploads/files/imported/FS_12_01_tema_taskapandetpaallvar-web-images/introf%C3%B6rskola_fmt_0_0_0_0.png

Referenser:

Pramling Samuelsson, I. Asplund Carlsson, M. Olsson, B. Pramling, N. Wallerstedt, C. (2011). Konsten att lära barn estetik: en utvecklingspedagogisk studie av barns kunnande inom musik, poesi och dans. (2. uppl.) Stockholm: Norstedt.

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.

Likes

Comments