I helgen har vi visning på vår älskade pärla som är ute till försäljning. Vi kommer i december att flytta till Västerås då Patrik har fått jobb på sitt drömjobb. Jag hade inte hjärtat att säga nej till denna chans och eftersom jag har släktingar i Västerås gjorde valet lite lättare att ta. Men visst har jag separationsångest från mina föräldrar. Speciellt efter dessa veckor då vi har fått så mycket hjälp från dem när min mage krånglat och Agnes gallskrikit. De betyder så himla mycket för mig.

Vi har köpt en sån otroligt mysig lägenhet på bottenvåning med altan. Vilket är perfekt för mig som älskar att grilla på sommaren. Love love love. Dessutom ligger det en lekpark cirka 10 meter från vår tomt, hur perfekt är inte det? Den 15/12 får vi nycklarna till nya lyan och oj vad vi kommer stormtrivas där.. jag och min lilla familj!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Skrikfesten fortsätter. Varje kväll, nästan alltid vid samma klockslag, börjar denna fina prinsessa att gallskrika otröstligt. Det gör ont i mammahjärtat att höra henne skrika och se tårarna. Magont. Hos prinsessan ser man verkligen att det är magen som ligger bakom skriken. Hon pumpar med benen, spänner magen och knorrar. Mitt under skriken där man själv är helt genomsvettig så tittar sessan på en och man känner i hela mamma hjärtat hur hon säger "snälla hjälp mig mamma, det gör ont". Det gör så ont i en.

Efter turen till Astrid Lindgrens barnsjukhus där läkarna undersökte henne med både röntgen och ultraljud för att sedan ordinera Laktulos Meda till henne så är känslan att de kanske börjar ordna upp sig för lilla Agnes. Hennes gallskriksutbrott blir färre och färre även om hon fortfarande har det kämpigt att bajsa.

Men vad är kolik egentligen? Min sambo har frågat varje läkare vi träffat under våra turer till sjukhuset. Varje läkare säger samma sak: ingen vet riktigt exakt vad det är. Den rådande förklaringen är att barnet i fråga skriker 3h/dag minst tre dagar i veckan. Orsaken? Ingen vet, men de har olika teorier på vad det kan bero på. I Agnes fall tror man det beror på omogna tarmar men det är som sagt mest spekulation då det inte finns någon forskning som man kan hänvisa till. Så kolik antar jag är ett samlingsord för att barnet skriker några timmar per dag, oftast vid samma tid. Agnes brukar skrika mellan 18-22 så det återstår att se hur denna kväll kommer att se ut. Blir det skrikfest?.....

Likes

Comments

Den 23/8 ammade jag denna sessa i hela 20 minuter och det kändes verkligen fantastiskt. Trots att hon var fyra veckor för tidigt född hade hon otroligt bra sugteknik. Hon låg där på mitt bröst och jag kände hur allt äntligen började bli bättre å att jag snart skulle få åka hem. Då började jag få kramper i magen och min barnmorskan som barn inne i rummet sa att det var fullt normalt. Plötsligt tappade jag kontrollen över mina muskler och fick spasmer/ryckningar i hela kroppen. Smärtan blev allt mer intensiv. Frossa, feber och muskelryckningar. Jag skickades direkt ner till narkosläkarna för att ta blodprover eftersom jag var så sönderstucken efter att ha legat inne i 1,5 vecka redan. Sprutor hit, sprutor dit.. till slut fick de kontroll på muskelryckningarna. Läkaren sa att jag inte fick fortsätta amma först de utrett varför kramperna inte försvann av sig själva och varför de var så intensiva.

Den kvällen kom en annan barnmorska in och skulle hjälpa mig med antibiotikan jag skulle ha intravenöst. Plötsligt säger hon "Hur går amningen?" varpå jag svarade att jag inte får amma. Då började påhoppen om hur jag måste amma för att det är de bästa för Agnes och hur själviskt det är av mig att inte ens försöka amma. Med gråten i halsen ligger jag i sjukhussängen och känner mig som den sämsta mamman. Jag ville amma men fick inte. I efterhand undrar jag hur en barnmorska kunde hoppa på mig sådär? Jag fick inte amma av medicinska skäl och hennes jobb är att stötta mig och inte stjälpa.

Nu har tagit ett aktivt val att INTE amma. Min kropp klarar inte av att amma utan att jag får fruktansvärda magsmärtor. Trots att det är de absolut bästa för Agnes så måste jag ändå kunna fungera i vardagen, både för min men även för Agnes skull. Bara för att jag inte ammar betyder inte att jag är en dåliga mamma!!! 

Likes

Comments

Efter att ha spenderat de sista veckorna som gravid på sjukhus så trodde jag aldrig att jag skulle få någon babyshower. Men igår fick jag världens finaste ballong och blöjtårta av fina vänner. Trodde inte de skulle betyda så mycket som det gjorde, så kan inte tacka er nog. Otroligt tacksam ♡

Likes

Comments

Stackars lilla sessan som inte kom till ro i natt. Vi har precis bytt till pulver i mjölkersättning och misstänker att det är magen som strular. Hon bajsar lite men det ser hårt ut och hon skriker, gnyr och spänner hela sig när hon bajsar. Dessutom har hon varit vaken merparten av dagen vilket hon vanligtvis sover sig genom men undantag för 5-10 minuter efter varje måltid.

Frågan är om vi ska fortsätta ge henne samma pulver mjölkersättning men tror vi åker och köper den som är snällare mot magen, Semper Lemolac. Det gör ont i mamma hjärtat att se henne ha så ont och man kan bara stå å titta på.. Just nu är de bara famnen som gäller för damen, äntligen lyckades hon somna.

Likes

Comments

Ytterligare en helvetes natt är över. I efterhand har jag sån ångest över mitt beteende mot min sambo som jag vet hatar att se mig ha ont. Allt han vill är att jag ska bli frisk. Han stod där inne på toaletten höll mig i min famn medan jag gallskrek och tårarna forsade nerför mina kinder. "Ta mig hem" skrek jag mitt i allt. Hade han kunnat hade han tagit hem mig på direkten. Men smärtan tog överhanden och jag putade bort han. Jag ville kräkas ens sekunden och i andra ville jag bara ha han nära. Aldrig var jag nöjd mitt i smärtan. Anledning till smärtan? Förstoppning. Så för som är känsliga rekommenderar jag att sluta läsa här. När jag tänker efter var det över en vecka sen jag var på toaletten för att göra nummer två.

Levenemang x2 och microlax var det som skulle bli min räddning. Tänker inte gå in på detaljer men microlaxen fick ingen effekt på mig denna kväll och tyvärr lyckades jag inte "hålla inne" levenemanget tillräckligt för att få full effekt. Efter att ha kämpat på toaletten i flera timmar med panik och ångest lade jag mig ner på toalettgolvet, helt utslagen, och somnade. Minns att älsklingen satt helt förstörd och uppgiven på en stol bakom mig. Minns inte efter hur länge jag legat på golvet som han hjälpte mig till sängen. Utslagen somnade jag på några minuter. Helt förstörd. Det var en lättnad när kroppen signalerade att jag behövde gå på toa självmant imorse.

Likes

Comments

Vi har gått i de här korridorerna så många gånger förut. Men idag när dörrarna öppnades från en speciell avdelning och ut kom en mamma med sin nyförlösta bebis. Jag kunde inget annat än att känna den mest brutala och största avundsjuka. Hon kom från avdelningen där man genomför kejsarsnitt. Patrik utbrister "Åh kolla vilken liten sötnos" med sån lycka i sina ögon. Han är verkligen redo att bli pappa.
Men jag var så avundsjuk. Vad jag ville byta plats med den kvinnan. Slippa alla morfinmedicin, alla smärtor och nålstick, blodprover och tårar. Och istället hålla vår perfekta lilla prinsessa i min famn. Få se Patriks ögon lysa av kärlek till sin dotter.

Hur länge måste jag stå ut? Älskade prinsessa, kom ut nu..

Likes

Comments

Efter många turer fram och tillbaka till sjukhuset fick läkaren idag nog. Nu blev jag inlagd för observation och utredning. Har kaskadspytt tre gånger och knappt fått i mig vätska så proverna visade, inte så konstigt nog, vätskebrist så möt min nya kompis Harald som är min nya följeslagare. Dessutom har jag spytt upp min frukost så jag har inte fått i mig någon mat idag heller..

Så vi blir kvar på sjukhuset över natten. Min älskade sambo stannar även han över även om de kostar oss en extra slant men känner att jag verkligen behöver ha honom här. Så nu får vi avvakta och se vad som händer den närmsta tiden. 

Likes

Comments