När man inte är så sugen på att plugga ihjäl sig kan man ta en paus och glida ner till Feskekôrkan för att luncha. Det är så himla mysigt att gå där inne och titta på alla fula fiskar som ligger uppradade, glor på en och luktar illa (faktiskt inte ironiskt menat). Jag och gubben tog årets första cykeltur ner och köpte med oss fiskgratäng, grillad makrill, laxpaj och räksallad och käkade ute vid vattnet i solen. Så enkelt, så gott, så livet. Dessutom supertrevlig personal inne i fiskdisken! Jag älskar att vi bor typ tre centimeter från Feskekôrkan, jag kommer hänga där hela sommaren och äta skagenröra.

Har lämnat in min iPhone på service, kraschade skärmen i klinkergolvet igår. Är det något jag inte förstår, så är det när man kraschar skärmen och sen går med en totalkvaddad telefon i typ ett år, innan man orkar/är tillräckligt osnål för att byta. Jamenar, hur mycket tid lägger man inte vid telefonen? Hur mycket pengar lägger man inte på annan skit? Glassplitter i fingrarna, nej tack. Men nu känner jag mig helt tom, naken, omodern och begränsad, med min pyttelilla jättegamla iPhone 5S, som dessutom blev fuktskadad sist vi var i Thailand, och skärmen flimrar i olika färger och former.

Efter timmar av krångel har jag äntligen lyckats öppna min senaste säkerhetskopia i den gamla telefonen, något som krävde både kreativitet och en tur till Telenor-butiken. Lite ironiskt, att mitt starkaste argument till varför alla borde ha iPhone alltid har varit att "det är ju sååå smidigt och enkelt, till och med en pensionär kan använda en iPhone...". Lol på mig och mitt sämsta argument, det är inte alls sååå smidigt och enkelt -.- Men jag kommer aldrig lämna Apple, jag känner någon slags stark lojalitet för varumärket som jag egentligen inte kan sätta ord på. Hoppas bara de är snabba på Macforum nu...

XX

Likes

Comments

Jag tycker att det är så otroligt underhållande att katter alltid, alltså ALLTID, vill ligga i kartonger, påsar, väskor osv. När jag packat in all mat i kylen efter jag handlat, så hinner inte påsen falla till golvet innan katt har krypet in i den. Ofta genom ena handtaget, så att den fastnar runt halsen på henne och hon lunkar runt som Batman. Att det släpar en stor plastmantel efter henne bekommer henne inte.

Alex läste om ett slags psykologiskt experiment där man tejpar en fyrkant på golvet. Det tog inte många minuter innan katt hade gått och satt sig i rutan. För en tejpad ruta är ju nästan som en låda. Det duger, tänkte hon säkert.

Hur söt?! Den där Zoey alltså...

XX

Likes

Comments

I morse vaknade jag, på ett sådär ångestladdat sätt som man kan göra ibland när man drömt något väldigt jobbigt, t.ex. att någon dör. Gråten i halsen, blöt av svett osv.

Jag hade drömt att jag var på Gekås, och någon hade tagit min vagn. De skulle precis stänga, och jag hade inte tid att plocka ihop nya saker. Jag och en som jobbade på Gekås gick runt med en slags dosa som gav utslag när man kom nära vagnen. Vi parerade mellan köpglada tanter, alla var misstänkta. Någon hade stulit min vagn. Plötsligt var hela varuhuset som en slags hinderbana, vi kunde bara se målet - att hitta vagnen. Vagnen, som jag fyllt med torkade sockerärtor, kaffefilter och kaffekapslar. Jag dricker inte ens kaffe. Ändå kändes det extremt viktigt att hitta vagnen. Vi klättrade upp för branta trappor, riskerade livet uppe på det illa byggda taket och vände uppochner på hela stället.

Vagnen var borta. Jag vaknade i panik. Började fundera på varför jag hade drömt om det. Blev lite irriterad över att jag inte kunde ha drömt om något lite viktigare än förlorade ärtor och kaffefilter.

XX

Likes

Comments

I hela mitt liv har jag haft kass syn. En alldeles fantastisk cocktail av brytningsfel, närsynt, översynt, dubbelseende osv. När jag var liten skelade jag också, något som jag hade väldigt mycket komplex över. Under alla år har jag sökt hjälp om och om igen, och varit hos fler ortoptister och ögonläkare än vad jag kan räkna till. Varenda gång slutar det med att de inte kommer fram till vad som orsakar synfelen, och de råder mig att "testa läsglasögon", förmodligen för att de inte orkar med mig mer. Lika många gånger förklarar jag för dem att det inte hjälper. Ett skit. Inte ens ett litet skit. Jag har mer eller mindre konstant migränliknande huvudvärk. Ibland tror jag att ögonen ska poppa ut. För ett tag sen fick jag reda på att huvudvärken beror på att jag är ljuskänslig. Laaamt, tänkte jag.

Det lät som en hitte-på-åkomma för hypokondriker, men snart föll allt på plats. Jag kan inte gå på stan i dagsljus utan att bli yr och få migrän. Jag mår dåligt varje dag i skolan, då lektionssalen har de största fönstren som någonsin tillverkats. På jobbet hade jag solglasögon på mig för att överhuvudtaget kunna stå ut och jobba en hel dag i sträck. Varje gång någon kollega sa något i stil med "Oj, vad du var cool idag då" så kändes det så jävla löjligt att behöva förklara att jag fick huvudvärk av det starka (i andras ögon vanliga) ljuset. Det finns ju så mycket värre problem i världen än lite dagsljus. Man vill ju inte vara till problem. Man vill ju inte vara vek. Man vill ju helst vara ganska oövervinnerlig.

Solen har blivit min största fiende. Jag som annars hatar när det är mörkt lever nu i dunkel, alltid med solglasögonen nära till hands. Alltid med nerdragna persienner och släckta lampor. Jag är så obeskrivligt trött på det. Har väntat i över 1 år på en tid på Ögonkliniken. Det här med vårdgaranti, är det mer ett vackert lovord än något som faktiskt upprätthålls?! Efter många telefonsamtal och mail med förmaningar och hot har jag äntligen fått läkartider, och jag vill nästan gråta av lycka. Jag kommer förmodligen få de värsta tänkbara flaskbottnarna till glasögon, men jag har aldrig längtat mer efter något.

Är det sant att man kan se sjukdomar bara genom att titta i ögonen?

XX // MM

Likes

Comments

Att ha katt är något av det mest underhållande som finns. Jag är uppväxt med hund, så när jag och sambon lite spontant bestämde oss för att köpa katt tänkte jag att skillnaden är nog inte så stor, djur som djur. Oj, så fel jag hade. Hundar kan man förvänta sig något av, de är duktiga på att läsa situationer och lyssnar ofta på vad man säger till dem.

Katter däremot, katter saknar logik helt och hållet. De skiter i vad du säger. Spyr på dina mattor - det är ju så varmt och mysigt att sitta på ullmattan istället för golvet. De vägrar sitta i ditt knä när du vill gosa. De vägrar lämna ditt knä när du behöver ha händerna fria. Om jag skulle definiera vilket språk en katt talar, så skulle jag säga tvärtomspråket.

Fördelarna...

- Du behöver aldrig sitta ensam på toaletten. Katten vill gärna ligga i knät.
- Du behöver aldrig snitta om blommorna. Katten tuggar i sig varenda blomma du har, del för del.
- Du behöver aldrig lägga för mycket tid vid datorn. Katten lägger sig på tangentbordet.
- Du behöver aldrig gå sysslolös. Katten ser till att du får städa, ofta.
- Du behöver aldrig ha tråkigt. Katten är en underhållare utan gränser.

Har man en gång skaffat katt, så klarar man sig inte utan. Världens mest fantastiska lilla glädjebomb <3

Likes

Comments

Vi har beställt en ny garderob på Ikea. Alex kriterier var att han ville ha så mycket "special" som möjligt - han älskar känslan av att veta att något är anpassas just efter honom. Mina kriterier var att den skulle vara så praktisk som möjligt - jag älskar känslan av att veta att alla kläder får plats, utan våld.

Jag fick den brillianta idén att jag kunde utnämna mami till Head of Rivning av gammal garderob, när hon ändå är här i tre dagar. Might aswell be useful?! Nä, där drar jag gränsen, det får räcka med att hon fyllt upp frysen med färdiglagade portioner i små söta take away-boxar.

Det bor nog en strateg inom mig. Det vet man, när man ligger och lyssnar efter att skramlandet i köket ska avta - vilket innebär att frukosten är serverad. Har inte stigit ur sängen än. Ligger och skäms lite för att jag inte hjälper mami med frukosten... Ligger fortfarande kvar i sängen. Lathet vs Samvete 1-0. När mami kom hit igår sa hon "Jag skäms nästan över att jag inte har med några presenter". Hon, liksom jag, älskar att ge presenter. "Det är lugnt, du BEHÖVER verkligen inte ta med dig presenter varje gång du kommer hit" svarade jag. Det räcker med din arbetskraft, tänkte jag.

Hur kommer det sig att så fort man umgås med familjen, så trillar man in i gamla skitunge-mönster igen?! Exempel: Jag, mami & brorsan var på semester på Teneriffa i februari. Jag & Jonte antog våra nypa-varandra-i-baksätet-på-bilen-när-ingen-ser-attityder som på beställning. Tjabbade om bagateller hela veckan. Jag ville sola, han ville klättra i berg. Jag ville gå upp tidigt, han ville chilla. Jag ville chilla, han ville uppleva saker. Jag ville äta skit, han ville äta någon annan skit. Jag ville äta snabbt, han ville äta långsamt.

XX // MM

Likes

Comments

Ni vet den där känslan när man älskar sitt jobb så mycket att man inte kan sova? När man fullkomligt sprutar ur sig alldeles fantastiska idéer? Mitt i natten? Klockan 04:30? (Ledtråd: Inträffar oftast när man absolut måste sova i tid för att viktigheter väntar dagen efter, ganska tidigt på morgonen...)

Det är en sådan natt för mig. Gång på gång får jag ta upp telefonen för att anteckna en ny fantastisk idé. I huvudet cirkulerar catchiga kampanjslogans, hashtags, vinklar på fotograferingar och filminspelningar, involverade företag, budgetar och slutligen powerpointen som jag ska sätta ihop för att presentera idén för ledningen. OBS! När jag säger "budgetar" så menar jag egentligen att jag ser dollartecken framför mig $$. Ekonomiska kalkyler intresserar mig nada, det är roligare att göra det som är kul.

Mami är här och hälsar på. Vid ett tillfälle vaknade hon till och undrade varför jag fortfarande låg vaken, varpå jag invigde henne i alla mina planer. Hennes svar: "Vad är klockan? Allvarligt, sov nu." Besvikelse. På något sätt hade jag ändå väntat mig stående ovationer, eller åtminstone en instämmande nickning. Jaja, det vore väl dumt att tro att alla finner min nattliga planering lika spännande och tidskritiskt som jag gör.

Jag har kommit till insikten att jag är precis där jag vill vara i livet. När varje natt är en längtan efter nästa dag då jag kan gå till jobbet igen. Älsk på den!

XX // MM

Likes

Comments

Jag rättar mig helst inte in i ledet. Är inte så bra på att foga mig. Blir jag tilldelad en uppgift så gör jag något annat istället. Därför funkar inte det här med att plugga speciellt bra för mig. Har försökt att börja på mitt examensarbete nu i fyra dagar, men hittills har jag lagt en heldag på stan, plöjt en säsong Brooklyn 9-9, handlat alldeles för mycket godis & Celsius, druckit vin och diskuterat livsstrategier med Lillamalin (som egentligen vill bli kallad Prinsessan), betat av jobbmail - och ungefär allt annat som inte borde prioriteras.

Jag har alltid glidit genom skolan och klarat pressade situationer tack vare att min hjärna (endast) fungerar 100% när det verkligen gäller. Jag råpluggar dagen innan en tenta och lever efter teorin att om jag sover med boken nära så kommer all info etsas fast i huvudet under natten. När jag sitter i tentasalen, koffeinstinn av minst två Celsius och med inställningen "det löser sig alltid, det värsta som kan hända är att jag kuggar", så får jag en skärpa som annars brukar lysa med sin frånvaro. Idag är det en vecka kvar tills examensarbetet ska lämnas in och jag väntar på den där skärpan. Men jag är lugn. Den kommer, förhoppningsvis.

Outfit till examen är minst lika viktigt... Jag kommer på mig själv med att glida in på mina favoritsidor med kläder, och när jag scrollat genom hundratals klänningar inser jag vad jag (inte) gör. Skäms över min oförmåga att göra det jag ska och öppnar upp arbetet igen. Skriver en rad. Formulerar om. Inser att jag är off topic och tar bort raden.

Problemet med klänning i maj: Kritvita ben. Alternativt spraytan-orange eller cancersolarie-gula.

Esprit - Satin dress II Samsøe Samsøe - Biaf lace dress choco II Warehouse - Cocktail dress nude II Esprit - Satin dress

XX // MM

Likes

Comments

Vilken fantastiskt härlig dag! Solen lyser, klarblå himmel, folk går i tisha >>för att det snart är sommar<< och jag kunde gå strumplös i sneakersen utan att tappa känseln i tårna...

Allting blir liksom lite mindre jobbigt så fort det är fint väder. Dagen började med att jag och Lillamalin kom en timme innan öppning till gymmet, men jag blev inte ens lite sur. Tog en promenad istället, hittade nya söta gator i Göteborg, fantiserade om croissanter i en halvtimme och drog sedan tillbaka till - det nu öppna - gymmet. Körde ett Tabata-inspirerat benpass och fortsatte fantisera om croissanter.

Jag är osäker på vad Lillamalin sysslar med i bakgrunden, men jag tror att hon försöker se lite fly ut...

Lite shopping på stan & libanesiskt käk på Downtown Deli, fick receptet på deras fantastiska hummus, definitivt min nya favvomat! Hummus kan vara såå gott, men det kan också bli en grynig sörja.

> Mixade kikärtor > Sesampasta > Citron > Så enkelt, och så gott! Jag älskar mat.

Så, varför fick jag plötsligt lust att ta upp bloggandet? Jo, jag har ett examensarbete som inte skriver sig självt. Och jag har inte börjat. Och det ska in om drygt en vecka. Och alla andra i klassen är fett stressade. Och läraren är "orolig".

Men jag tänker -> Det värsta som kan hända är att jag får IG, simple as that. Ingen dör. Ingen hatar. Ingen jord som går under. Jag är ganska lugn över att det löser sig, det brukar flyta på av bara farten när jag börjar skriva. Måste bara bli klar med alla tusen saker som dyker upp när jag egentligen har tråkigare viktigare saker att göra.

XX // MM

Likes

Comments

Fler inlägg