View tracker

Jocke skulle ha sin sista tenta idag för denna tenta period. Jag hade tagit på mig att ta med barnen till mormor&morfar - 10mil härifrån.

Resan började bra, Noah & jag satt och sjöng, Nellie sov, tills vi kommer halvvägs till Eskilstuna. Då får Noah för sig att det är inte roligt att åka bil längre, så han börjar kasta Arthur, när jag säger åt honom att nu får Arthur ligga där borta så börjar han gallskrika, stannar så fort som möjligt. försent. han har redan väckt Nellie. försöker lugna ner henne. hon blir lugn, han börjar skrika. han börjar krypa ur sitt bälte som gör att jag återigen får stanna.

försöker med allt men icke! när vi kommer till sparreholm (2 mil kvar!!) så somnar dom båda två och gissa om jag njöt sista biten? svettig och några tårar senare så var vi framme. jag hade fixat det, vi hade fixat det. det var en enorm lättnad.

vägen hem gick också bra!! mamma följde med till malmköping där Håkan hämta upp henne, då hade Noah somnat och Nellie som varit vaken större delen av dagen sov också, jag tröck i mig djungelvrål och dricka för att inte somna. landade på parkeringen 21 och möttes då av en sambo som hjälpte mig in. efter det har vi bara legat i soffan. jag är helt utmattad efter denna psykiska&fysiska ansträngningen. för det var det, men vi fixa det 🙌🙌😘

Likes

Comments

välkommen 2017.
2016 var ett år när vi börja med att flytta till större. Vi plussade på stickan, fick veta att vi väntade en liten tjej. Gick igenom en tuff graviditet och förlossning. Förlossningsdepression och ångest m sjukskrivning. Vi hade även semester i oskarshamn. Badade i sjön. Sprang runt hos Jockes farmor&farfar hela sommaren. och så mycket mera.

I år hoppas jag vi går mot ljusare tider, kroppsmässigt, mående mässigt, relationsmässigt, familjemässigt. Strävan att vara 120% varje dag är hög <3 Bara vi kämpar tillsammans så klarar vi allt.

Status : Nellie sover mer på nätterna än på dagarna. Noah går på förskolan och trivs. Mannen har tentaveckor och jag är en soffpotatis ;)

Likes

Comments

jag vet att han inte är värld att sakna. eller? värda är väl alla att sakna, alla människor kan inte göra någonting dåligt. han satte mig till världen även om jag inte fick bli världen.

han valde sin väg och lämnade mig, eller hur var det? envägs historia är vad jag alltid hört, jag påstår absolut inte att den är osann men jag skulle så gärna vilja vetat vad din historia var.

varför gjorde du dina val, var det bara alkohol? varför var du som du var? varför fick jag ingen chans? när jag skulle ge dig min chans var det försent. jag var för seg. jag är ledsen för det. älskade du!

jag saknar, vad saknar jag? en pappa? jag har ju en? pappa är inte något man blir, det är något man är. han som mamma träffade när jag var 9 fanns där för mig, han lyssnade, kramade mig, hämtade mig, lämnade mig, köpte present till mig - han fanns. du fanns inte. blev han pappa för det? ja på ett sätt. på ett annat har jag aldrig slutat undrat eller saknat.

jag har aldrig velat pratat med mamma om det, jag är nog rädd. rädd för vad hon ska säga, göra. kanske blir hon ledsen? kanske vill hon inte svara? kanske hon inte heller vet?

min barndom har inte vart dålig. det har bara varit en liten saknad efter dig. jag har växt upp med fantastiska människor. mamma har alltid stöttat mig, mormor&morfar, moster har alltid varit pelarna i mitt liv.

mitt i allt det här så har en saknad växt till liv igen, en saknad efter dig, tårarna som rinner ibland är tårar av saknad, ilska, kärlek, hat och hjälplöshet.

älskade pappa, aldrigheten började när du försvann. aldrigheten kommer aldrig gå över!

Likes

Comments

att vi för två månader sedan skulle drabbas utav det här var ingenting vi planerade. att jag skulle bli sjuk var ingenting vi planerade.

såhär är det, jag är sjukskriven, ända fram till den 18/1 pga depression & djup ångest. på mitt sjukintyg står det att jag inte bör vara själv med barnen. idiot? ja kanske. men det här drabbade oss för två månader sen och jag skäms.

jag skäms för att jag inte klarar av att vara själv. personen som oftast är här är min mamma eller jockes farmor - älskade människor, vi kommer aldrig någonsin kunna tacka dom tillräckligt för vad dom gör för oss just nu. jag behöver ingen att prata med, jag behöver någon som tar vid om det brister. för tro mig, det gör det.

i början låste jag in mig på toaletten och hypervetilerade, jag tog inte i Nellie när hon skrek, jag kände ingenting för mina barn längre, jag kunde låta Nellie skrika.

idag - nu, kan jag ta Nellie, jag kan pussa på henne. fortf inga wow känslor. anledningen till att Nellie sovit hos sin mormor är för att jag inte orkar, jag kämpar, VI kämpar. barnledigt har varit guld. det är absolut inte så att jag inte älskar mina barn för någonstans innerst inne älskar jag dom högst men just nu är det svårt. det har varit hemskt. nu är det bara svårt.

men du där ute, du som ser att min mamma är här, att jockes farmor är här, att Nellie & Noah sover hos sin mormor&morfar, kom för fan inte och döm, snacka skit. kom direkt till oss, kom och se oss, vi kan behöva dig. men öppna aldrig käften innan du vet för det gör ont redan som det är.

vi är drabbade & det var ingenting vi önskade, vi önskade aldrig att vara någon annan till lags.

Likes

Comments

att ha drabbats utan det här, att ha blivit sjuk, att gå på medicinering. det finns en grej som slår allt - det är en känsla, känslan att dra med sig alla andra.

jag ställer mig själv dagligen frågan vad är det för fel på mig? varför blir jag så arg? varför är jag så ledsen? varför trycker det över bröstet? varför kan jag inte vara som förut?

känslan att dra med mig alla andra ner i skiten får mig att bara vilja dra. bosätta mig någonstans ingenstans tills allt är över. men hur det än kommer så är det ju mina tre (Jocke, Noah & Nellie) som får mig att vilja kliva upp varje morgon. mina nära och kära som stöttar mig.

jag är rädd att bli lämnad, bli ensam, bli tom, bli utsatt, utskrattad. helt enkelt rädd.
allt är tråkigt och känns som en börda. jag skulle helst av allt bara stanna hemma jämt. jag vill just nu inte ens visa mig ute. men trots det så kämpar jag till förskolan tisdag-torsdag, jag kämpar för att åka och handla, umgås med folk. jag ska be om att få tala om att varje dag så kämpar jag så det värker i hela kroppen när jag går och lägger mig.

helst av allt vill jag bara sova, dra täcket över huvudet. jag kan somna närsomhelst, varsomhelst, hursomhelst. jag vill bara sova men trots det så får jag aldrig till en sammanhängande sömn förutom natten till måndag. Åå!! 5 timmar!!! jag hoppade upp när Nellie lät, jag var så glad, lättad men ändå så trött.

imorgon kommer min mamma hit igen, Noah ska till förskolan och jag ska till psykologen. 💪

Likes

Comments

View tracker

vet du om att han fyller den femte mars?
vet du om att han dansar varje dag?
vet du om att han kan låta som alla djuren?
vet du om att han vårdar Nellie högt?
vet du om att han klättrar överallt?
vet du om att han älskar babblarna, stadens hjältar och draken?
vet du vad han tycker om?
vad han inte tycker om?
vet du någonting eller vet du bara det som skrivs på facebook?

du förväntades vara hans stora förebild, du förväntades vara hans stjärna - den första personen han ringer om han har problem (näst efter mamma&pappa). vi förväntade oss så mycket, jag förväntade mig så mycket av dig.

frånvarande är vad du är, bortprioriterade är vad vi är. finns vi någonsin i dina tankar? slår tanken dig någonsin att du ska komma hit?

näh, det är bättre att vi kommer. för det är ju så mycket smidigare? att vi kommer! jag förstår att du vill visa upp ditt hem också, men just nu för en period vore det bättre om du kom. om du bara fanns nära.

det är inte långt för någon annan, men för dig är det jävligt långt. ack så du sårar, främst mina barn utan att dom vet om det och det kanske är lika bra?!

sist : vet du ens vad han önskar sig i julklapp? kommer dom ens få någon liten klapp?

vi älskar dig, men hur länge orkar vi vänta på dig?

Likes

Comments

i snart 20 minuter har jag hade sidan uppe. jag vet inte hur jag ska börja, ska jag ens börja, borde jag ens börja? jag vet inte om det är situationen vi sitter i som gör det eller om det är påväg bort.

det knyter sig i magen, känns som någon sparkar, slår, spottar på mig. jag vill inte ens tänka tanken. men när jag har så många timmar vaken tid så kan jag inte göra annat. oftast på natten kommer alla tankar - därför får jag kanske bara ihop 3 timmar per natt. ja kanske inte konstigt att jag är helt slut... att jag blir irriterad för små saker, eller?

när man väljer att hålla käften, blir jag arg. när man väljer att inte visa känslor, blir jag arg - jag är en människa som behöver få en spontan kram, en spontan arm runt mig när jag vardags handlar. när man väljer soffan istället för att krypa ner och försöka lösa det, för vi lovade ju att aldrig gå och lägga oss oense/irriteade på varann.

jag antar att du hör vad det är? är det jag eller är det jag? jag är en hemsk människa just nu - det vet jag. mitt humör skiftar, tårar kan rinna, det kan spruta ur öronen - borde man inte bli uppfångad då? inte få samma medicin tillbaka utan kanske bli omkramad, omfångad, sedd?

jag vet att dina barn när du får det är ditt allt. relationen med barnen kommer alltid vara viktigare än till din partner - behöver det vara så? finns det inte energi till allihopa? för vem ska vårda partnern om partnern försvinner och du kvar står - ingen i hela världen, för du skulle inte sakna något försen det redan är förbi.

överreagerar jag? kanske. vad pratar vi om - ingenting. varför får jag dig aldrig att skratta? varför har du inte alltid god ton till mig? kanske älskar vi inte varann längre? - jag älskar dig.

för när jag tänker efter, så är du den enda för mig. jag skulle göra allt för dig. jag känner bara att vi är fast, kanske behöver vi terapi? kanske behöver vi se varann, vad tror du? att kärleken är svår finns det inga tvivel på. det handlar om att vårda den, innan det är försent, innan den går över till ingenting eller bara en vänskap. vårda vårda vårda, är du redo att vårda?

Likes

Comments

ikväll är en sån kväll där jag är rädd att somna. det snurrar hundra tankar & jag är rädd att inte vakna när lillan gör det för matpaus. jag är rädd för att sluta mina ögon för att jag kommer behöva gå upp inatt och vara ännu tröttare än innan jag gick och sov.

jag är också rädd för att göra fel, att det tar för lång tid, att jag kommer i panik och stressar upp lillan, mig själv och då.. då blir allt bara dåligt.

det var bra igår, idag får jag sota. hela dagen har jag inte orkar prata, vara social, jag har känt mig ännu deppigare och arg, irriterad för ingenting. usch vad jag vill hitta tillbaka till mig själv - till Malin igen.

att vara sjuk är inte lätt, att vara sjuk och samtidigt prestera är inte lätt. jag lider med dom som behöver umgås med mig just nu - jag är en dryg, arg, ledsen, jobbig, hemsk person :(

Likes

Comments

varje mening man gör nu är "vi gjorde alltid så när jag var liten". under den här tidpunkten på året så saknar jag så det värker i kroppen.

det är obehagligt. andra årstider är okej, det är bara en drill i havet mot vad just julen är. då saknar jag henne, hon som alltid var där, min bästa vän - min älskade mormor.

jag skulle kunna göra v a d som helst för att få en kram, att hon fixade mitt hår inför julafton, att hon pussa mig godnatt, att jag fick sätta mig precis henne och hon viskar i mitt öra - Malin, allt kommer bli bra. jag önskade hon fick uppleva barnbarnsbarn, att hon fick rå om dom precis som hon skulle ha gjort. älskade mormor!

annars då? jo, vi lever :) var hos läkaren idag och är fortsatt sjukskriven till 18/1. så ska vi ses då igen och ta det därifrån. det känns skönt. nu kan vi jobba med psykologen och ro det här i hand. jag förstår att det inte kommer vända så fort som jag vill, vi väntar ut det :*

nu ikväll sover storebror, pappan spelar på ps & Nellie sover till&från. så jag tänkte också försöka mysa ner mig och slumrar tills Nellie ska äta igen :*

Likes

Comments

att ha människor i sitt liv som gör allt för att just du ska må brar människor att vårda.

det finns människor i våra liv som är så fantastiska. det var inte nu försen när jag blev "sjuk" som man börjar inse vad man har.

igår ex tog jockes moster Nellie så vi fick åka och veckohandla med Noah. imorgon kommer jockes farmor och är här. på tisdag ska jag skjutsa henne till läkaren så då är hon med mig hela tiden, på onsdag kommer min mamma äntligen - jag har saknat henne. hon stannar till torsdag eller fredag. det är sån här planering jag måste ha redan på söndagen just nu för att veta att jag kan somna ikväll.

annars triggas min ångest ännu mer. det enda jag grubblar på nu är bil. 'min' bil är hemma hos mamma för att pappa ska byta styrled på bilen.

ikväll bjöd vi över jockes farmor&farfar på middag. det känns skönt att kunna bjuda tillbaka på något vis. även om man inte alltid orkar ha folk här så måste man, må. måste bjuda tillbaka. det handlar om att ge och ta. även om det känns som att vi mer tar än ger.

nähä, Nellie ligger brevid mig och slumrar, Noah sover, Jocke spelar och kommer snart ut till soffan - mys <3

Likes

Comments