Allting kan gå itur men våra hjärtan har gått i tusen bitar.

Du sparka mot oss en sista gång, som om du redan gett dig av.
Du kände på oss att vi var rädda. Hur kunde vi någonting bli beredda?
Hur skulle dina föräldrar någonsin kunnat tro att du gav oss din sista spark den där morgonen.

Vi fick låna en ängel, Vi fick låna en ängel för en stund.
Vår vardag har blivit en kamp, samtidigt så försöker jag, din moster att intala mig att himlen hade en annan plan för dig, du behövdes någon annan stans, även om vi andra aldrig kommer förstå varför.

Du gav oss allt. Du blev någons son, barnbarn, systerson, kusin – du blev någon för allt. Det känns som om du lever kvar, som om du aldrig gett dig av.

Säg oss Alwin, hur kunde vi någonsin vara beredda? Hur ska vi kunna vandra vidare? Hur ska vi kunna känna liv igen? Du togs bort ifrån alldeles för tidigt. Vi fick dig bara på lån, vår älskade änglapojke.

Vill du följa oss vart vi än gör? Är du här hos oss nu, jag vet att du är det. Du viskar ömt till dina föräldrar att dom inte ska vara rädda, du kommer hjälpa dom, finnas hos dom, se på dom – vart dom än går.

Vi ser dig när vi blundar, vi ber dig vaka över oss andra med. Jag vill fly, jag känner hur kroppen vill springa åt andra hållet och aldrig möta verkligen. Precis som jag inte ville när hissen gick upp till 5e våningen.

Mosters änglapojke. Vi fick låna dig, alldeles för kort stund. Vi älskar dig, Jag älskar dig!

Likes

Comments

igår for jag, till staden som ger mig så mycket ångest. den ger mig rysningar.

så var dagen kommen igår när min älskade systerson föddes. en liten änglapojke på 52 lång & lite över 3500g. kampen var lång men envis. att vara på telefon här i kungsör gjorde ont.

direkt när mamma ringde så bestämde jag mig. jag åker. det fanns inget alternativ. jag står upp, jag åker.

det var hemska mil, mil efter mil och kroppen ville vända. huvudet fortsatte. jag måste visa mig stark. jag måste stå upp som jag lovat. men ack det var tufft.

väl uppe på förlossningen drog nästa våg över mig, jag ville rymma. inte gå in och möta deras blickar, jag ville inte möta verkligheten. satte mig på säng kanten. det var små skämt. barnmorskan deras kom in. ställde henne nog dom mest idiotiska frågorna. hon lär ha skrattat lite smått när hon gick ut.

satt på sängen och försökte ta mig mod att resa mig upp för att se honom, åter igen sa kroppen ifrån men hjärnan övervann igen. ögonen som mötte världens finaste änglapojke fick panik, kroppen fick panik, jag var tvungen att gå ut. barnet som låg där i kylväskan var så jäkla lik min lilla Noah. det var som en kall vind som svepte in över mig.

senare var det kroppen som vann över hjärnan, jag ville ta upp honom - hålla i honom men min kropp förmådde inte. den kunde inte. moster är ledsen alwin. inget fel på dig gubben, bara moster som inte kunde. mina armar föll ner efter kroppen. det räckte med att sitta brevid honom och hålla hans händer.

benen låg fel, nallen låg fel, stackars lille pojke, moster kommer och stör. fan så fel det var. jag ville bara plocka med dig hem, blåsa in luft i munnen på dig och se dig andas. vet inte hur många minuter jag till slut bara stirra på dig. kanske rörde sig bröstkorgen lite? bara lite. min hjärna vst inte beredd, min kropp var inte med.

det var en våg, en vind som tog tag i mig hela tiden. på vägen hem var jag tvungen att stanna och kräkas, inte för att det var ditt fel älskade barn, det är bara moster som inte fixar sånt här. huvudvärken och nackvärken, var det du? isåfall ber jag dig finnas vid mitt bröst istället, för tyngden som kom var hemsk. den gjorde ont!

och så kom smset idag från dina föräldrar som fick mina händer iskalla, nackvärken kom tillbaka, jag vill bara kräkas, kroppen förmår inte ställa sig upp. vem vinner? hjärnan som vill eller kroppen som inte orkar? dom bjöd in till dop, en stund för dig min älskade systerson. jag vet inte om jag förmår att stå där då. jag vill hellre ladda för en begravning - kan man säga så? samtidigt vill jag inte missa dig, jag är livrädd Alwin. hjälp din hjälplösa moster.

det är konstigt att känna såhär, jag var inte beredd att jag skulle känna såhär. jag trodde det skulle bli svårt men lätt, det här är allt annat än lätt! älskade lilla alwin, hjälp oss, finns oss, lyft oss, var med oss. jag vet att du är det.

kroppen eller knoppen? det återstår att se. oavsett så älskar jag din mamma, vårdar din pappa och beundrar dig mosters finaste lilla älskapojke 💔 💙

Likes

Comments

kära lillasyster.

den smärtan du bär önskar jag att jag kunde ta ifrån dig. jag önskar jag hade svar på alla dina frågor, alla era frågor - alla mina frågor. jag önskar jag kunde hjälpa mer, finnas mer, stötta mer. jag känner mig otillräcklig just nu.

jag vill sitta utanför dörren när du går igenom din livs värsta dag, jag vill finnas där så ingenting händer dig, jag vill stå upp för dig när du själv inte kommer orka, jag vill trycka i mig information så jag kan svara på frågor sen.

livet är så jävla orättvist. du må inte vara guds bästa barn och absolut inte jag heller. vi fajtas hit och dit. men din rygg lämnar jag inte och absolut inte i det här. du får skrika, slå, vara arg, vara ledsen, på mig. jag står upp med fötterna på jorden och tar imot dig nu.

mosters lilla prins, du skulle blivit världens bästa son till min lillasyster, du skulle ju även blivit universums bästa kusin till mina barn. din mormor skulle få tre. två pojkar och en flicka att hålla reda på. lille alvin, du var och är älskad från start.

det gör så ont i mosters hjärta, i mosters kropp. jag vill kunna göra mer för din mamma. jag vill bara att du börjar andas, ditt lilla hjärta börjar slå när du ser dina fina föräldrar. ditt hjärta slår inte, det är konstaterat, men hoppet lämnar inte min kropp.

jag hoppas du hjälper mamma och pappa, visar dom vägen. jag ska göra allt i min makt för att kunna hjälpa dom. dom är aldrig ensamma. kanske ensamma i soffan men aldrig i tanken. om jag kunde så skulle jag sitta utanför deras hemma dörr så din mamma bara kunde kliva ut och få en kram när hon behövde den.

kära lillasyster, du skulle ha mognat så med lille alvin. alvin finns hos oss bara som en änglapojke. han kommer att hjälpa dig framåt. även om du inte litar på mig nu så tro mig, han finns här. han älskar dig men någonting annat drog honom till himlen.

älskade du, han vill att du tar bilder, minns, älskar, pratar om honom. jag vill se honom, mosters lilla hjärta. Noah och Nellies lilla kusin, älskade alvin.

jag står här, jag finns här, du kommer behöva säga till mig när jag blir för mycket. du behöver aldrig använda ord, jag förstår ändå.

älskade lillasyster. storasyster älskar dig <3

Likes

Comments

jag hör sambons snarkningar, nellies små djupa andetag och precis kikat in till Noah för att se så allt var okej. tre av fyra sover alltså. bara denna mamman som hamnade i tankarnas värld!
hua, när jag väl hamnar här så kan jag fastna. det suger. jag behöver sömn.

Nellie sover bra trots förkylning, Noahs näsa rinner lite grann och min är en fors. fy för att vara förkyld/sjuk.. absolut inte kul någonstans. därför behöver jag sömn.

Noah har ledigt imorgon så vi har bestämt vofflor eller pannkakor till lunch för lite lyx. mums ! imorgon tar även mannen helg. älskart.

nä, nu känner jag ögonlocken, jag ska inta skeden och skeda med min fantastiska sambo och njuta lite av bara vi i sängen innan två små mys ungar kommer <3

Likes

Comments

Jocke skulle ha sin sista tenta idag för denna tenta period. Jag hade tagit på mig att ta med barnen till mormor&morfar - 10mil härifrån.

Resan började bra, Noah & jag satt och sjöng, Nellie sov, tills vi kommer halvvägs till Eskilstuna. Då får Noah för sig att det är inte roligt att åka bil längre, så han börjar kasta Arthur, när jag säger åt honom att nu får Arthur ligga där borta så börjar han gallskrika, stannar så fort som möjligt. försent. han har redan väckt Nellie. försöker lugna ner henne. hon blir lugn, han börjar skrika. han börjar krypa ur sitt bälte som gör att jag återigen får stanna.

försöker med allt men icke! när vi kommer till sparreholm (2 mil kvar!!) så somnar dom båda två och gissa om jag njöt sista biten? svettig och några tårar senare så var vi framme. jag hade fixat det, vi hade fixat det. det var en enorm lättnad.

vägen hem gick också bra!! mamma följde med till malmköping där Håkan hämta upp henne, då hade Noah somnat och Nellie som varit vaken större delen av dagen sov också, jag tröck i mig djungelvrål och dricka för att inte somna. landade på parkeringen 21 och möttes då av en sambo som hjälpte mig in. efter det har vi bara legat i soffan. jag är helt utmattad efter denna psykiska&fysiska ansträngningen. för det var det, men vi fixa det 🙌🙌😘

Likes

Comments

välkommen 2017.
2016 var ett år när vi börja med att flytta till större. Vi plussade på stickan, fick veta att vi väntade en liten tjej. Gick igenom en tuff graviditet och förlossning. Förlossningsdepression och ångest m sjukskrivning. Vi hade även semester i oskarshamn. Badade i sjön. Sprang runt hos Jockes farmor&farfar hela sommaren. och så mycket mera.

I år hoppas jag vi går mot ljusare tider, kroppsmässigt, mående mässigt, relationsmässigt, familjemässigt. Strävan att vara 120% varje dag är hög <3 Bara vi kämpar tillsammans så klarar vi allt.

Status : Nellie sover mer på nätterna än på dagarna. Noah går på förskolan och trivs. Mannen har tentaveckor och jag är en soffpotatis ;)

Likes

Comments

jag vet att han inte är värld att sakna. eller? värda är väl alla att sakna, alla människor kan inte göra någonting dåligt. han satte mig till världen även om jag inte fick bli världen.

han valde sin väg och lämnade mig, eller hur var det? envägs historia är vad jag alltid hört, jag påstår absolut inte att den är osann men jag skulle så gärna vilja vetat vad din historia var.

varför gjorde du dina val, var det bara alkohol? varför var du som du var? varför fick jag ingen chans? när jag skulle ge dig min chans var det försent. jag var för seg. jag är ledsen för det. älskade du!

jag saknar, vad saknar jag? en pappa? jag har ju en? pappa är inte något man blir, det är något man är. han som mamma träffade när jag var 9 fanns där för mig, han lyssnade, kramade mig, hämtade mig, lämnade mig, köpte present till mig - han fanns. du fanns inte. blev han pappa för det? ja på ett sätt. på ett annat har jag aldrig slutat undrat eller saknat.

jag har aldrig velat pratat med mamma om det, jag är nog rädd. rädd för vad hon ska säga, göra. kanske blir hon ledsen? kanske vill hon inte svara? kanske hon inte heller vet?

min barndom har inte vart dålig. det har bara varit en liten saknad efter dig. jag har växt upp med fantastiska människor. mamma har alltid stöttat mig, mormor&morfar, moster har alltid varit pelarna i mitt liv.

mitt i allt det här så har en saknad växt till liv igen, en saknad efter dig, tårarna som rinner ibland är tårar av saknad, ilska, kärlek, hat och hjälplöshet.

älskade pappa, aldrigheten började när du försvann. aldrigheten kommer aldrig gå över!

Likes

Comments

att vi för två månader sedan skulle drabbas utav det här var ingenting vi planerade. att jag skulle bli sjuk var ingenting vi planerade.

såhär är det, jag är sjukskriven, ända fram till den 18/1 pga depression & djup ångest. på mitt sjukintyg står det att jag inte bör vara själv med barnen. idiot? ja kanske. men det här drabbade oss för två månader sen och jag skäms.

jag skäms för att jag inte klarar av att vara själv. personen som oftast är här är min mamma eller jockes farmor - älskade människor, vi kommer aldrig någonsin kunna tacka dom tillräckligt för vad dom gör för oss just nu. jag behöver ingen att prata med, jag behöver någon som tar vid om det brister. för tro mig, det gör det.

i början låste jag in mig på toaletten och hypervetilerade, jag tog inte i Nellie när hon skrek, jag kände ingenting för mina barn längre, jag kunde låta Nellie skrika.

idag - nu, kan jag ta Nellie, jag kan pussa på henne. fortf inga wow känslor. anledningen till att Nellie sovit hos sin mormor är för att jag inte orkar, jag kämpar, VI kämpar. barnledigt har varit guld. det är absolut inte så att jag inte älskar mina barn för någonstans innerst inne älskar jag dom högst men just nu är det svårt. det har varit hemskt. nu är det bara svårt.

men du där ute, du som ser att min mamma är här, att jockes farmor är här, att Nellie & Noah sover hos sin mormor&morfar, kom för fan inte och döm, snacka skit. kom direkt till oss, kom och se oss, vi kan behöva dig. men öppna aldrig käften innan du vet för det gör ont redan som det är.

vi är drabbade & det var ingenting vi önskade, vi önskade aldrig att vara någon annan till lags.

Likes

Comments

att ha drabbats utan det här, att ha blivit sjuk, att gå på medicinering. det finns en grej som slår allt - det är en känsla, känslan att dra med sig alla andra.

jag ställer mig själv dagligen frågan vad är det för fel på mig? varför blir jag så arg? varför är jag så ledsen? varför trycker det över bröstet? varför kan jag inte vara som förut?

känslan att dra med mig alla andra ner i skiten får mig att bara vilja dra. bosätta mig någonstans ingenstans tills allt är över. men hur det än kommer så är det ju mina tre (Jocke, Noah & Nellie) som får mig att vilja kliva upp varje morgon. mina nära och kära som stöttar mig.

jag är rädd att bli lämnad, bli ensam, bli tom, bli utsatt, utskrattad. helt enkelt rädd.
allt är tråkigt och känns som en börda. jag skulle helst av allt bara stanna hemma jämt. jag vill just nu inte ens visa mig ute. men trots det så kämpar jag till förskolan tisdag-torsdag, jag kämpar för att åka och handla, umgås med folk. jag ska be om att få tala om att varje dag så kämpar jag så det värker i hela kroppen när jag går och lägger mig.

helst av allt vill jag bara sova, dra täcket över huvudet. jag kan somna närsomhelst, varsomhelst, hursomhelst. jag vill bara sova men trots det så får jag aldrig till en sammanhängande sömn förutom natten till måndag. Åå!! 5 timmar!!! jag hoppade upp när Nellie lät, jag var så glad, lättad men ändå så trött.

imorgon kommer min mamma hit igen, Noah ska till förskolan och jag ska till psykologen. 💪

Likes

Comments

vet du om att han fyller den femte mars?
vet du om att han dansar varje dag?
vet du om att han kan låta som alla djuren?
vet du om att han vårdar Nellie högt?
vet du om att han klättrar överallt?
vet du om att han älskar babblarna, stadens hjältar och draken?
vet du vad han tycker om?
vad han inte tycker om?
vet du någonting eller vet du bara det som skrivs på facebook?

du förväntades vara hans stora förebild, du förväntades vara hans stjärna - den första personen han ringer om han har problem (näst efter mamma&pappa). vi förväntade oss så mycket, jag förväntade mig så mycket av dig.

frånvarande är vad du är, bortprioriterade är vad vi är. finns vi någonsin i dina tankar? slår tanken dig någonsin att du ska komma hit?

näh, det är bättre att vi kommer. för det är ju så mycket smidigare? att vi kommer! jag förstår att du vill visa upp ditt hem också, men just nu för en period vore det bättre om du kom. om du bara fanns nära.

det är inte långt för någon annan, men för dig är det jävligt långt. ack så du sårar, främst mina barn utan att dom vet om det och det kanske är lika bra?!

sist : vet du ens vad han önskar sig i julklapp? kommer dom ens få någon liten klapp?

vi älskar dig, men hur länge orkar vi vänta på dig?

Likes

Comments