View tracker

att ha drabbats utan det här, att ha blivit sjuk, att gå på medicinering. det finns en grej som slår allt - det är en känsla, känslan att dra med sig alla andra.

jag ställer mig själv dagligen frågan vad är det för fel på mig? varför blir jag så arg? varför är jag så ledsen? varför trycker det över bröstet? varför kan jag inte vara som förut?

känslan att dra med mig alla andra ner i skiten får mig att bara vilja dra. bosätta mig någonstans ingenstans tills allt är över. men hur det än kommer så är det ju mina tre (Jocke, Noah & Nellie) som får mig att vilja kliva upp varje morgon. mina nära och kära som stöttar mig.

jag är rädd att bli lämnad, bli ensam, bli tom, bli utsatt, utskrattad. helt enkelt rädd.
allt är tråkigt och känns som en börda. jag skulle helst av allt bara stanna hemma jämt. jag vill just nu inte ens visa mig ute. men trots det så kämpar jag till förskolan tisdag-torsdag, jag kämpar för att åka och handla, umgås med folk. jag ska be om att få tala om att varje dag så kämpar jag så det värker i hela kroppen när jag går och lägger mig.

helst av allt vill jag bara sova, dra täcket över huvudet. jag kan somna närsomhelst, varsomhelst, hursomhelst. jag vill bara sova men trots det så får jag aldrig till en sammanhängande sömn förutom natten till måndag. Åå!! 5 timmar!!! jag hoppade upp när Nellie lät, jag var så glad, lättad men ändå så trött.

imorgon kommer min mamma hit igen, Noah ska till förskolan och jag ska till psykologen. 💪

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

vet du om att han fyller den femte mars?
vet du om att han dansar varje dag?
vet du om att han kan låta som alla djuren?
vet du om att han vårdar Nellie högt?
vet du om att han klättrar överallt?
vet du om att han älskar babblarna, stadens hjältar och draken?
vet du vad han tycker om?
vad han inte tycker om?
vet du någonting eller vet du bara det som skrivs på facebook?

du förväntades vara hans stora förebild, du förväntades vara hans stjärna - den första personen han ringer om han har problem (näst efter mamma&pappa). vi förväntade oss så mycket, jag förväntade mig så mycket av dig.

frånvarande är vad du är, bortprioriterade är vad vi är. finns vi någonsin i dina tankar? slår tanken dig någonsin att du ska komma hit?

näh, det är bättre att vi kommer. för det är ju så mycket smidigare? att vi kommer! jag förstår att du vill visa upp ditt hem också, men just nu för en period vore det bättre om du kom. om du bara fanns nära.

det är inte långt för någon annan, men för dig är det jävligt långt. ack så du sårar, främst mina barn utan att dom vet om det och det kanske är lika bra?!

sist : vet du ens vad han önskar sig i julklapp? kommer dom ens få någon liten klapp?

vi älskar dig, men hur länge orkar vi vänta på dig?

Likes

Comments

View tracker

i snart 20 minuter har jag hade sidan uppe. jag vet inte hur jag ska börja, ska jag ens börja, borde jag ens börja? jag vet inte om det är situationen vi sitter i som gör det eller om det är påväg bort.

det knyter sig i magen, känns som någon sparkar, slår, spottar på mig. jag vill inte ens tänka tanken. men när jag har så många timmar vaken tid så kan jag inte göra annat. oftast på natten kommer alla tankar - därför får jag kanske bara ihop 3 timmar per natt. ja kanske inte konstigt att jag är helt slut... att jag blir irriterad för små saker, eller?

när man väljer att hålla käften, blir jag arg. när man väljer att inte visa känslor, blir jag arg - jag är en människa som behöver få en spontan kram, en spontan arm runt mig när jag vardags handlar. när man väljer soffan istället för att krypa ner och försöka lösa det, för vi lovade ju att aldrig gå och lägga oss oense/irriteade på varann.

jag antar att du hör vad det är? är det jag eller är det jag? jag är en hemsk människa just nu - det vet jag. mitt humör skiftar, tårar kan rinna, det kan spruta ur öronen - borde man inte bli uppfångad då? inte få samma medicin tillbaka utan kanske bli omkramad, omfångad, sedd?

jag vet att dina barn när du får det är ditt allt. relationen med barnen kommer alltid vara viktigare än till din partner - behöver det vara så? finns det inte energi till allihopa? för vem ska vårda partnern om partnern försvinner och du kvar står - ingen i hela världen, för du skulle inte sakna något försen det redan är förbi.

överreagerar jag? kanske. vad pratar vi om - ingenting. varför får jag dig aldrig att skratta? varför har du inte alltid god ton till mig? kanske älskar vi inte varann längre? - jag älskar dig.

för när jag tänker efter, så är du den enda för mig. jag skulle göra allt för dig. jag känner bara att vi är fast, kanske behöver vi terapi? kanske behöver vi se varann, vad tror du? att kärleken är svår finns det inga tvivel på. det handlar om att vårda den, innan det är försent, innan den går över till ingenting eller bara en vänskap. vårda vårda vårda, är du redo att vårda?

Likes

Comments

ikväll är en sån kväll där jag är rädd att somna. det snurrar hundra tankar & jag är rädd att inte vakna när lillan gör det för matpaus. jag är rädd för att sluta mina ögon för att jag kommer behöva gå upp inatt och vara ännu tröttare än innan jag gick och sov.

jag är också rädd för att göra fel, att det tar för lång tid, att jag kommer i panik och stressar upp lillan, mig själv och då.. då blir allt bara dåligt.

det var bra igår, idag får jag sota. hela dagen har jag inte orkar prata, vara social, jag har känt mig ännu deppigare och arg, irriterad för ingenting. usch vad jag vill hitta tillbaka till mig själv - till Malin igen.

att vara sjuk är inte lätt, att vara sjuk och samtidigt prestera är inte lätt. jag lider med dom som behöver umgås med mig just nu - jag är en dryg, arg, ledsen, jobbig, hemsk person :(

Likes

Comments

varje mening man gör nu är "vi gjorde alltid så när jag var liten". under den här tidpunkten på året så saknar jag så det värker i kroppen.

det är obehagligt. andra årstider är okej, det är bara en drill i havet mot vad just julen är. då saknar jag henne, hon som alltid var där, min bästa vän - min älskade mormor.

jag skulle kunna göra v a d som helst för att få en kram, att hon fixade mitt hår inför julafton, att hon pussa mig godnatt, att jag fick sätta mig precis henne och hon viskar i mitt öra - Malin, allt kommer bli bra. jag önskade hon fick uppleva barnbarnsbarn, att hon fick rå om dom precis som hon skulle ha gjort. älskade mormor!

annars då? jo, vi lever :) var hos läkaren idag och är fortsatt sjukskriven till 18/1. så ska vi ses då igen och ta det därifrån. det känns skönt. nu kan vi jobba med psykologen och ro det här i hand. jag förstår att det inte kommer vända så fort som jag vill, vi väntar ut det :*

nu ikväll sover storebror, pappan spelar på ps & Nellie sover till&från. så jag tänkte också försöka mysa ner mig och slumrar tills Nellie ska äta igen :*

Likes

Comments

att ha människor i sitt liv som gör allt för att just du ska må brar människor att vårda.

det finns människor i våra liv som är så fantastiska. det var inte nu försen när jag blev "sjuk" som man börjar inse vad man har.

igår ex tog jockes moster Nellie så vi fick åka och veckohandla med Noah. imorgon kommer jockes farmor och är här. på tisdag ska jag skjutsa henne till läkaren så då är hon med mig hela tiden, på onsdag kommer min mamma äntligen - jag har saknat henne. hon stannar till torsdag eller fredag. det är sån här planering jag måste ha redan på söndagen just nu för att veta att jag kan somna ikväll.

annars triggas min ångest ännu mer. det enda jag grubblar på nu är bil. 'min' bil är hemma hos mamma för att pappa ska byta styrled på bilen.

ikväll bjöd vi över jockes farmor&farfar på middag. det känns skönt att kunna bjuda tillbaka på något vis. även om man inte alltid orkar ha folk här så måste man, må. måste bjuda tillbaka. det handlar om att ge och ta. även om det känns som att vi mer tar än ger.

nähä, Nellie ligger brevid mig och slumrar, Noah sover, Jocke spelar och kommer snart ut till soffan - mys <3

Likes

Comments

yes, jag ligger fortfarande i sängen. Jocke är 'ledig' idag så han är hemma, Noah har ingen förskola. Nellie har sovit bra inatt, hon fick mat vid 21:30 igår, sov till 01:30 och vakna igen 05:30 för mat. halleluja💞

Jocke tog även morgon maten - sånt gör så mycket att vi delar. tack för att du finns i vårt liv älskling <3

jag skulle sen gå upp med Nellie efter hennes morgon mat för hon ville inte somna om utan nappen och har inte riktigt lärt sig ta den helt. men så ville jag inte riktigt lägga mig på soffan så jag testade lägga babynestet i våran säng och yes, hon somnade. Noah kom efter en stund och slumra till, sen gick Jocke upp med Noah, jag och Nellie sov vidare.

halleluja så skönt. och det börjar kännas lite i kroppen när hon ligger brevid mig och sover gott, det börjar bli ett frö. vilket är så skönt! jag är inte längre riktigt tom utan ett frö börjar frodas.

idag då? vi vet bara att vi ska på kalas på eftermiddagen. jockes kusin fyller 8 år. fika i mängder. nom nom. även om jocke fyllde i onsdags - grattis igen älskling. så är fika - sandras chokladbollar något speciellt 😂 hah!

avslutar med en bild på syskonkärlek och en allan ballan 👍

Likes

Comments

jag tvär slockna i soffan igår. somnade med Nellie på armen sittandes i soffan - lugn, hon lever! min mamma tog henne när hon såg hur mina ögon bara ramla ihop.

00:05 vaknade jag i världens konstigaste ställning i soffan - ajfan min nacke 😂 smög in i sängen där mannen redan sover och Nellie ligger i sin säng och sover. finaste. tack älskling 💞

jag tvär slocknar direkt och vaknar 04:10 av pip från Nellie - mattime. sen dess har vi varit vakna. hon har inte riktigt kommit till ro och när jag trott det och nääästan somnat har hon pipit för nappen.

Noah kom redan 02 ca tror jag att jag lyfte upp han. sen dess har mannen legat i halva sängen och Noah i resterande - jag förstår inte hur en liten människa kan ta sån stor plats, han sparkas, kryper runt, rullar runt - han gör aallt när han sover 😵

nu låter det som lilltjejen sover, mannen & Noah också, mamma tror jag ligger vaken i vardagsrummet. jag ska inta sovställning. om 30 min ringer mannens klocka, om 30-60 min kommer minimannen slå upp sina bruna och sjunga - välkommen tisdag 😴

Likes

Comments

vi har fantastiska människor runt omkring oss men när man väl behöver dom vill man inte vara till hands trots att dom öppnar upp armarna.

eftersom att jag är livrädd att vara ensam med barnen, jag är född för mig själv, för skrik, för panik, för om det händer något, för smulor - jag är rädd för allt. så min mamma kommer ju hit så fort jocke inte är hemma. jag har inte vågat släppa in annan hjälp än min mamma. nu på torsdag ska jockes farmor vara med mig.

vi har även varit barnlediga en kväll - Noah var hos farfar & Nellie var hos min mamma. för mitt i allt det här behöver jag jocke så det skriker om det och ja det var skönt att få ligga i sängen till 12 på dagen, sova 13 timmar. det var skönt och vi båda var bättre föräldrar när vi hämta hem våra barn. Nellie har även sovit hos min mamma och vi fått ha bara Noah hemma. jag kände mig för första gången sedan Nellie kom avslappnad - jag kunde gå all in på Noah.

nu har barnens farfar öppnat dörren för att ha Nellie en natt så vi får sova, vila, ta hand om varann, ta hel hjärtat hand om Noah. det låter hemskt, men så här är det att ha djup förlossningsdepression med ångest. helst av allt vill jag lägga mig i sängen och sova månader. varje gång Nellie låter, varje gång Noah rör sig, varje gång det blir morgon så sliter jag mig upp. det är tunga ben varje morgon. varje kväll är min kropp så utmattad att jag har svårt att sova, somnar jag så är jag klubbad till första matpausen sen har jag så svårt att somna om.

jag anklagar mig själv, jag anser att det är mitt fel att jag mår såhär. aj, det gör ont i kroppen. varje dag. det suger. kämpar med att bygga känslor, behålla känslor och bevara känslor men det är fan inte lätt 😥

Likes

Comments

uppdatering : Medicineringen går bra. sjukpenningen har gått igenom. jag kämpar varje dag att ha henne längre tider i min famn. jag försöker mysa, busa, pussa, krama, prata mjukt och jag blir förkrossad varje gång jag inte riktigt känner något.

jag vill bara sova, helt ärligt, jag vill bara sova. trots det sliter jag mig upp på natten för att ge henne mat, jag sliter mig själv upp på morgonen för mat igen och upp med noah. jag kämpar varje dag att dra ur benen ur sängen "/ det låter hemskt men så är det.

varför skriver jag om så personligt, hemskt och blåttande? jo för att det pratas för lite om det. livet med barn ska vara som en dans, det ska vara rus, mys och bus. helt ärligt? jag önskar det vore så 💔

Likes

Comments