Här har ni dem! Mina ränder, mina bristningar har dem över hela kroppen i stort sett. Förr skämdes jag, förr tyckte jag de var fula. Att gå i bikini på sommaren var inte ens en möjlighet. Usch jag var så äcklig, det var de orden som ekade i huvudet.

Det har tagit tid, lång tid, men jag har accepterat dem. Mina bristningar, det är en del utav mig, en del jag lärt mig tycka om. Med eller utan bristningar så är du vacker.

Kroppsideal och den vridna skönhetsbilden är något vi alla måste jobba emot. Det ska inte behöva finnas ett vackert och fult. Alla är vackra oavsett. ❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Några härliga dagar på Orust och i Göteborg är till ända. Åh vad vi behövde de där dagarna borta från vardagen, och äntligen fick jag visa Lykke havet. Sagt det förr och säger det igen, skulle jag mot förmodan lämna mitt älskade Värmland så skulle jag flytta till västkusten, fantastiska fina västkusten. Kan varmt rekommendera Orust till er med småbarn, passar perfekt för alla åldrar. Vi avslutade semestern i Göteborg och gick på Universeum, vilken succé det blev, barnen var alldeles saliga utav att få se alla djur och få pröva de olika rummen och avdelningarna. Bara några mindre utbrott från barn och moder jord skedde, jösses vilket team vi är. Världens bästa.

Slitna nöjda och med uppladdade batterier landande vi hemma igår och kör sista veckan hemma innan jobb och förskola drar igång, så nu njuter vi det sista.

Den här hösten kommer bli spännande på många plan i mitt liv, nya utmaningar och nya tider, men kommer skriva mer om det senare i bloggen. Många tankar nu som jag själv måste reda ut först.



Likes

Comments

Vill visa er resten av oss som bloggar för Ångestskolan. Ett riktigt bra gäng, ett gäng med starka och fantastiska människor som jag är oerhört stolt över att få göra denna resa med. Vi kommer göra skillnad.

Klicka på länken:
https://www.angestskolan.se/p/vara-bloggare

Likes

Comments

Söndag! Spöregn och 100 nyanser av grått ute. På något sätt så älskar jag de dagarna. De ger mig ro och det känns lite mer okej att ha en dag som man inte gör något alls på. Det blir inte samma press att prestera när regnet piskar mot rutorna. Så idag ska jag ta tillvara på lugnet och stillheten.


Vi ska dock börja förbereda inför vår semester till Orust. Packa packa packa! Ska verkligen bli skönt att få komma iväg ett tag. Även om jag är otroligt hemmakär och trivs allra bäst hemma, så ska det bli riktigt skönt att få komma till havet igen. Havet är så speciellt för mig, jag har inte riktigt kommit underfund med varför egentligen. Jag som i grund och botten är en riktigt lantis som växte upp mitt i Värmland bland kossor och hagar. Havet fanns liksom inte i min närhet överhuvudtaget. Men många somrar tillbringade jag och mina föräldrar på just västkusten, det var där jag kände att jag fick ett lugn, jag älskade att sitta på klipporna och bara titta och känna havets alla dofter. Ett av mina starkaste minnen är när jag var liten och satt just på en klippa i Strömstad och bara njöt, då var jag kanske 7 år, jag minns att jag fick ett sånt otroligt lugn som jag aldrig känt förut. Helt magiskt.

Likes

Comments

idag kommer första inlägget på Ångestskolan upp, har länkat längst ner i inlägget.

Jag är så stolt och oerhört hedrad att jag får vara en del utav Eric Bergströms (grundare utav Ångestskolan) arbete att ta bort tabut kring psykisk ohälsa och allt som hör till det. Det är verkligen häftigt att lilla jag ska få vara med i det arbetet.


https://www.angestskolan.se/blog?tag=%2Amalin+olsson

Likes

Comments

En bit på väg i gästrummet! Lite småfix kvar sen är vi färdiga. Tänk vad lite färg och nytt golv kan göra mycket. Funderar ( läs jag ska)dock på att måla sängen grå.

Lykke har redan invigt rummet med att sova middag där så rummet blev godkänt. Fundera starkt på att flytta ner, det blev riktigt mysigt där inne.

Likes

Comments

Äntligen kan jag berätta för er!



Jag ska börja blogga hos http://www.angestskolan.se/

Kommer fortsätta här också men kommer även finnas på Ångestskolan. Jag är så himla glad för denna möjlighet att nå ut till ännu mer människor om ADHD och psykisk ohälsa. Jag är otroligt stolt och taggad. Så håll utkik om några dagar drar vi igång.

Likes

Comments

Idag gjorde jag något som jag inte unnat mig själv på länge! Tillbringade eftermiddagen med lite shopping på Rusta och Ikea till gästrummet i källaren. Bara att få vara själv ett par timmar är helt underbart. Älskar att vara med min familj, men ibland vill man faktiskt bara vara ensam. Bara att få äta lunch i lugn och ro OCH EN KOPP KAFFE! Lyx vill jag lova. Måste även bara berätta för er att idag äntligen har det ordnat sig med min medicin. Halleluja säger jag bara, om ni bara kunde känna hur skönt det kändes när den tyngden från min axlar släppte. Och det bästa utav allt är att det löste sig innan vi åker på semester till Orust, ingen kan vara lyckligare än jag.

Nu på kvällen har har lagt nytt golv där nere i gästrummet och jag ska bygga ihop en byrå och dona lite, kommer bli väldigt intressant att se hur länge jag står ut med att försöka få ihop möbeln, är inte riktigt min grej det där! Har jag inte fått en sammanbrott på byggandet då ska jag visa er lite bilder på lite utav hur långt vi kommit. Så håll utkik efter det!

Likes

Comments

Jag är min största kritiker! Jag blir sällan nöjd, även om jag får bra kritik så kan jag ofta se något negativt, något jag kunde göra bättre. Jag vill alltid vara bäst, blir jag inte bäst blir jag sur, då menar jag inte lite små sur utan jag blir ursinnig, en inte så charmig sida hos mig!

Men att ha den det där drivet att inte vara nöjd är på samma sätt en belastning men ändå ett driv. Ett bränsle. Att jag alltid vill nå lite längre, bli lite bättre och kunna lite mer gör att jag inte ger mig. Jag kan blir oerhört envis, jag blir "stöni" som vi säger här i Värmland. Det ska bara gå, men så tänker jag bara om jag kan ge 100 % eller om det är något jag verkligen vill. Jag kan inte göra saker halvdant, det ska ges 100% eller inget alls. Bara intresset finns så kan jag komma hur långt som helst. Jag måste brinna för saker och ting! Hallå ADHD, fantastiska underliga ADHD.

Något av det roligaste jag vet är att dra igång med nya projekt, (ni som känner mig privat, vet exakt hur denna idéspruta är) jag tycker uppstarten utav saker är det allra roligaste i olika projekt och uppgifter. Att få sitta och tänka, planera och se en helhet är otroligt givande. Men blir det inte snabba resultat så kan jag lätt tappa fokus och struntar i det, det ska helst gå helt smärtfritt från start till mål. Motgångar är inte något jag är bra på att hantera, både personliga motgångar och de motgångar som sker i projekt. Det blir en stor grej för mig att inte bli klar fort nog eller bli bäst, jag kan inte hantera det. Allt ska bli klart på en gång helst innan jag började. Men detta har med min diagnos att göra, eftersom tanken och impulsen går så mycket snabbare än "verkligheten" så finns det inte utrymme för motgångar.

Men jag börjar lära mig att en motgång kan vara något bra. En motgång kan ge mer bränsle och energi till att fortsätta. Det är inte sträckan till målet som är viktigast, det är att du kommer fram som är det som spelar roll. Ta den tid som man behöver. Det är så jag måste bli bättre på att tänka och göra, men att göra det till en verklig sak är svårt, det ska jag inte ljuga om. Jag har verktygen, jag vet hur jag ska använda dem, det är bara att starta, men det är det som är svårt.

Likes

Comments

Att ha diagnosen ADHD är en superkraft om du får rätt hjälp och stöd. Kanske känner du någon med ADHD, din syster, din bror, din förälder eller din pojkvän/flickvän. Jag vill med den här texten ge mina tips på hur du kan göra för att underlätta för den personen. Jag vill dock poängtera att all ADHD inte är samma, allas ADHD är olika, det finns lika många typer av diagnosen som det finns människor. Så denna text kommer beskriva hur jag får min diagnos blir en tillgång istället för en börda. Kanske passar hela listan de personer du känner eller så passar bara lite utav mina punkter, det viktigaste är att dy tar del av inlägget och känner att du kan prata med personen i din närhet med ADHD. Det är genom samtal och diskussion ni kommer någonstans i vardagen. Våga fråga så får du svar.

  1. Ha tålamod - När det gäller mig så behöver jag få ställa massa frågor, just för att jag ska vara säker på att jag har förstått vad som förväntas utav mig. Det blir särskilt många frågor vid nya med saker jag aldrig gjort förut eller vid nya uppgifter. Jag behöver tiden att kunna ta in all information. Låt mig få pröva mig fram, ge mig tiden att få göra mina misstag, tro mig det är det jag lär mig mest utav. Ha tålamod och låt mig ta den tid jag behöver för att klara av saker. Jag kommer jag lovar dig, det kan bara ta lite extra tid.
  2. Ta mig på allvar - Mina känslor är som en enda stor berg-och-dalbana. Det finns inget mellanläge, det är stora känslor eller helt off. En händelse som för dig kanske är en liten sak, kan vara en katastrof för mig. Jag ber dig ta mina känslor på allvar. Även om det kanske inte är löjligt i din värld att jag bryter ihop eller blir arg, så är det på allvar för mig. Det värsta jag vet är när människor bagatelliserar en känslostorm för mig. Jag kräver lika stor respekt som du och dina känslor.
  3. Låt mig ta små pausar - Jag blir väldigt trött utav min diagnos, eftersom jag inte kan sålla ut bland intrycken i min omgivning så blir det som en härdsmälta i mitt huvud. Du kan tänka dig att du ständigt är i ett surr utav ljud, ljus, dofter och känsel. Jag ser allt, känner allt och hör allt. Då förstår ni att jag måste få vila, vila behöver inte vara att sova. Utan vila kan även vara att få skriva på bloggen, se en film/serie, dricka en kopp kaffe, träna, pyssla eller rent utav bara vara ensam i ett rum. Det viktigaste är att jag får vara ifred. Det är inte det lättaste att få till som småbarns mamma men de tillfällen som ges är guld värda, jag blir lite trevligare, lite lugnar och framförallt en bättre människa.
  4. Berätta att jag duger - Vissa dagar är inte min diagnos en tillgång överhuvudtaget! De dagar vill jag bara dra täcket över huvudet och inte gå upp alls. Det är då jag behöver höra orden att jag duger, att jag är stark, att det är värt att kämpa och att jag klarar av så mycket mer än jag tror. De dåliga dagarna har blivit färre, men de finns där. Det bästa av allt är att de går över, men jag behöver stöd de dagar de kommer. Jag behöver med jämna mellanrum få bryta ihop och vara hjälplös.
  5. Stanna kvar - Den här punkten är nog den som betyder mest för mig. Trots min öppenhet så har jag svårt att släppa in människor i mitt liv. Jag är rädd för att när du väl lär och känna mig på allvar så försvinner du. Jag har full förståelse för de som gått sin väg, för jag vet att jag kan vara oerhört påfrestande och jobbig. Jag beundrar alla er fina vänner och familj som stannat kvar genom åren, utan er skulle jag inte klara en dag. Jag skyller inte mitt beteende på min diagnos det får ni inte tro, men i vissa stunder kan jag inte rå för att jag gör/säger rent av elak och dumma saker.Jag menar verkligen inget illa det bara kommer, och berättar du för mig att mitt beteende inte är okej så är jag inte sen att be om ursäkt.
  6. Var ärlig - Jag tål att bli tillsagd bara du visar den respekt jag förtjänar. Var ärlig emot mig om jag gör fel, var ärlig om du känner att jag borde lugna ner mig, var ärlig om du upplever mig som påfrestande och behöver en paus, men framförallt gå inte bakom min rygg. Jag är inte farlig, det går att prata med mig, jag är medveten om hur jag kan vara, så våga prata med mig.
  7. Ställ frågor - Jag vill inte att du ska fundera på varför jag är som jag är. Jag vill att du ska kunna fråga mig allt du undrar om min diagnos. Att det finns så mycket fördomar och tabun om ADHD tror jag beror på att människor inte vågar fråga något. Det är bättre att du frågar personen än att gå och fundera och hitta på en egen sanning. Du behöver inte vara rädd.

Likes

Comments