Jag hade ju sån extrem huvudvärk i går så skippade gymmet, Men tog istället igen det i dag kl 06. Ett riktigt bra ben pass får starta denna onsdag. Nu ska jag få  i mig min frukost, som är 2 kokta ägg när jag är på gymmet en tidig morgon och sen ska jag åka till jobbet.

Slänger in en dagens smink och outfit, hoppas ni får en bra dag 😘

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har den senaste veckan funderat mycket kring vad det är som gjort att jag helt plötsligt klarar av det jag aldrig klarat av?
• Jag ser gymmet som en hobby som jag gör för att det är roligt!
• Mitt socker uppehåll som något utmanande och roligt.

Mitt liv har alltid varit uppbyggt på ursäkter, hela mitt liv är en ursäkt till allt som jag inte orkat, vågat eller bara inte känt för det. Är det ens psykiska mående som påverkar detta? Är det ens inställning till livet? är det ens mål? Är det ens drömmar?

Vad är det egentligen som gjort att jag alltid hittat på ursäkter till att göra sånt som inte innehåller mat, sötsaker, sitta i soffan eller fika?

Min inställning, jag har alltid haft en så extremt negativ inställning till mig själv, mitt liv och att hitta på saker? Varför? Jag är ju en extremt social person som egentligen älskar att göra saker?

Min negativa inställning gjorde att jag blev fet, ensam och det skapade en ond cirkel. Jag åt när jag var uttråkad, när jag ville slappna av. Jag unnade mig "God" ( läs ohälsosam) mat varje dag, godis varje dag för att jag tyckte att jag förtjänade det. Jag skulle leva för dagen och unna mig allt som var dåligt för min kropp. Att njuta av det var min ursäkt till att jag mådde dåligt.

Jag mådde dåligt i mig själv, mitt inre, mitt yttre och hur jag levde mitt liv. Jag levde inte för nuet eller tog vara på mitt liv. Jag levde mot döden, mat skulle blivit min död tillslut om jag fortsatt några år till med min livsstil.

Det handlar inte om att göra allt som är tråkigt och som du hatar, det handlar om att hitta det som passar dig!

Min gastric bypass fick mig att se lyckan i vardagen, lyckan i livet, meningen med livet. Min inställning förändrades från det sämsta till något av det mycket bättre.

Att i dag hitta motivationen är inte svårt för mig, Jag är motivationen, att få behålla den kropp jag fått av detta livsavgörande  (För mig) verktyget.
Jag tror på mig själv, jag vet vad jag vill och jag vet varför jag gör det här.

Jag ser inte gymmet som ett tvång eller ett måste längre. Jag ser det som en självklarhet, något roligt och något givande.
Jag ser inte socker uppehåll som ett fängelse eller en dödsdom.

Jag gör det här för mig och min framtid. För att jag vill leva, leva ett hälsosamt liv!

Likes

Comments

Idag efter jobbet var min tanke att jag skulle träna, jag hade bestämt det. Men har sån haft sån jävla huvudvärk hela dagen om jag kan verkligen inte träna när jag har huvudvärk, min värk blir ännu värre av att träna och jag hade svårt att köra bil pga. huvudvärken. Så därför skippade jag det idag och åkte hem och gjorde iordning mina naglar i stället, idag gjorde jag enkla, stilrena och diskreta naglar som inte direkt är något jag brukar göra. Men köpte ett nytt gelglitter som jag var tvungen att prova.

Nu ska jag kolla lite Youtube och sen laga sojafärsås med pasta, recept kommer upp senare 😘😘

Likes

Comments

Idag är det 2 veckor sedan jag slutade helt med socker och sötningsmedel. Jag har klarat 2 veckor utan att fuska, velat fuska eller känt speciellt mycket sug. Jag hade verkligen bestämt mig för att klara detta och det är en stor faktor till att jag fixat detta.

Jag är alltså inne på 3dje veckan nu och det är 3 veckor kvar.
Jag insåg nog inte innan hur svårt det skulle vara att utesluta allt socker och sötningsmedel i mat. mycket av det som vi köper hem och använder oss av är det någon form av socker i, äts mat ute eller ens köpa en fralla är omöjligt för det är socker i!!!!

Desto mer jag upptäckt så har jag reflekterat och funderat kring hur mycket socker vi inte bara stoppar i oss själva utan även alla barn. Hur mycket socker våra barn våra barn får i sig varje dag, onödigt socker som inte behövs.

Men dagens samhälle är stressigt och vi alla lever med enorm press på våra axlar varje dag att vi inte alltid har vid att servera mat från grunden och mat utan tillsatser varje dag. Vi förgiftar oss själva och våra barn. Inte konstigt att vi är så många i Sverige som lever med övervikt, huvudvärk, fettma eller trötthet. Sverige vill ha ett ohälsosamt samhälle, Vi säljer allt som är giftigt och farligt för oss, snabbmat, socker, cigaretter, snus, hel och halvfabrikat. Allt som vi behöver för att bli beroende och förgifta oss.

Sluta förgifta er själva, lev ett hälsosamt liv och må bra!

Likes

Comments

kvällens middag blev en mustig vinter gryta. En enkel och snabb vegansk gryta som går lika bra att göra med kött om så vill 😋

Recept för 3 Pers.
•250 g vegobites  (går att använda t.ex. fläskytterfile, kyckling, fläskfilé)
• ca 1dl torkade trattkantareller
• 3 dl oatly imat  (går med vanlig matgrädde)
• 1 grönsaksbuljong
• 2 msk soja
• 1dl röda linser
• Smaksätt med timjan och svartpeppar

•Koka linserna i 2 dl vatten i ca 5 min
•stek på vegobites och trattkantareller i olja, •tillsätt grönsaksbuljong, soja och grädden
• koka på låg värme i några minuter
•smaka av med timjan och svartpeppar
• tillsätt linserna i grytan.

Servera tillsammans med ris och bönor 😋👍

Likes

Comments

Jag har aldrig varit sjuk under min barndom, aldrig haft öroninflammation, urinvägsinfektion eller magsjuka. Jag var ett sånt barn som aldrig fick vara hemma pga. sjukdom eller annat. Jag hade inga allergier eller var sjuk.

När jag var bebis så fick jag en allvarlig hjärnhinneinflammation som jag var nära på att dö av, jag var inlagd på sjukhus i över 1 vecka och var allvarligt sjuk.


I tonåren så började jag få problem med klåda och utslag mellan tårna, det uppkom mest under sommaren när jag var varm eller gick i blöta skor efter regn. I sena tonåren så kom det mer och mer under fötterna och på fingrarna. Kontaktade vårdcentralen för bedömning och fick konstaterat att jag har psoriasis, som är en kronisk hudsjukdom som jag kommer få leva med i hela mitt liv. Jag är i bland utan besvär och har i bland stora besvär av det, det kommer i skov.


När jag var ca 20 år så fick jag en kraftig luftrörskatarr som gjorde att jag var sängliggandes ca 3 veckor. Var på akuten 4 ggr för att få andningshjälp. 4 besök på vårdcentralen för att få olika mediciner för astma som skulle hjälpa mig att andas. I början var det bara tillfälligt, jag skulle ha medicinerna tills det var bättre., men det blev aldrig bättre. Jag fick ta mediciner 2 ggr om dagen i flera år. Idag tar jag varje morgon och vid fysisk ansträngning. Jag vet inte om jag kommer bli av med astman, om den kommer att bli sämre eller om jag kommer få fortsätta så här hela mitt liv. Den har blivit betydligt bättre efter min viktnedgång då det inte är lika mycket fett som trycker på lungorna.


I många år har jag levt med huvudvärk, svår huvudvärk som kan speglas med migrän, men det är spänningshuvudvärk. Kronisk spänningshuvudvärk. I många år har jag kämpat med daglig huvudvärk som aldrig försvinner, inga mediciner hjälper. Det enda som hjälper endel är träning. Jag blir aldrig av med huvudvärken helt, men träning av nacken och axlar hjälper att dämpa huvudvärken endel. Men så fort jag sover för länge, går för länge mellan träningen eller sover för lite så är den där igen. Smärta i nacken, ont i ögonen, yr och illamående. Något jag heller aldrig kommer att bli av med.


I samband med min viktnedgång kom det 3 problem eller sjukdomstillstånd.

1 månad efter operationen fick jag ett stort magsår som jag fick medicinera, idag är det bra men jag måste fortsätta att medicineras för annars kommer symtomen tillbaka även fast såret är läkt.

Jag fick gallsten och fick operera bort gallan efter 5 akutbesök. Idag mår jag bra ca 6 månader efter operationen. Men jag kan ibland få ont som jag fick vid gallstens anfallen, men det är något som också kan uppstå även fast man tagit bort gallan. Jag har fått problem med tarmarna och att sköta magen, även att jag har svårt att äta friterat och glass efter den operationen. Eftersom gallsaften ( som är fett från maten vi äter) nu går direkt ut i mina tarmar och inte lagras och fräts upp i gallblåsan längre.


Ca 6 månader efter min op började jag få ont i leder och muskler. Det började i höfterna och gick vidare ut i ryggen. Men även armarna värkte varje dag. Jag fick svårare och svårare att gå, sova och röra mig. Efter utredning och många undersökningar har de konstaterat att det till 90% är fibromyalgi som är en muskelsjukdom som inte syns. Det finns inga medicinska eller synliga symtom som går att se. Förr kallades det för spöksjukdom, något som satt i huvudet. Denna sjukdom medför sömnsvårigheter, smärtor och även extrem trötthet. Något som jag alltid kommer få leva med och kämpa emot. Jag äter värktabletter dagligen för att kunna röra mig. Men den största vikten ligger i träningen. Utan träning skulle jag inte kunna röra mig.

Vissa dagar kan jag knappt ta mig upp ur sängen eller gå. Medans jag vissa dagar mår hur bra som helst. Denna smärta påverkar även huvudvärken då jag har svårt att somna, svårt att slappna av och varva ner.


Så att nu ha fått gå igenom detta med utslagen och allergi är något som är så tufft och väldigt jobbigt för mig. Jag orkar inte gå igenom mer!

Det senaste året har jag varit på över 30 läkarbesök pga. olika besvär. Betydligt fler om vi ska räkna telefonsamtal också. Det är något som inte bara tagit mycket tid, utan även väldigt mycket kraft från mig.

Likes

Comments

Idag är det en sån dag som började jätte bra men fortsatte mindre bra.

Jag startade dagen kl 06 i dag, skulle fixa det sista i lägenheten då den har fotograferats inför försäljning i dag. Sedan åkte jag till gymmet för att hinna med ett pass innan jobbet. Idag var det dags för överkropp igen.

Startade med att köra intervaller på löpbandet, 2 min springa och 1 min PW i 20 min. Efter det körde jag 3 maskiner med axelövningar, 2 maskiner med bröstövningar, 2 övningar för magen och 3 övningar för ryggen. Ett riktigt tufft pass och mina muskler var så extremt trötta efteråt. Jag älskar att köra slut på musklerna så att dem skakar och jag känner mig riktigt utmattad. Det är så skön känsla efteråt och jag känner verkligen att kroppen fått jobba.

Vårdcentralen ringde upp kl 8 och vi pratade angående mina utslag som fortfarande inte gått över. Var på jourvårdcentralen i fredags kväll för att det blivit sämre igen. Fick då kortison i tablett form för att få en stark dos direkt. Det blev bättre under helgen och klådan försvann helt. I går kväll så började utslagen komma upp mer igen ( ej försvunnit helt under helgen) började kliade igen. Därför kontaktade jag dem idag igen, sköterskan ville att jag skulle komma in på deras lättakut för en ny bedömning av en läkare.

Så blev att åka dit efter gymmet för att sitta där några timmar. Träffade läkare som misstänker en allergi. Vi kom fram till att det möjligtvis kan vara kiwi då jag ätit väldigt mycket kiwi den senaste veckan. Fick lämna ett blodprov för att se om jag har förhöjda värden, har jag det så ska vi göra en utredning för att se vad det är för allergi, vad jag är allergisk mot.

Fick allergitabletter, kortison salva och kortison tabletter att ta i några dagar, eller tills utslagen försvunnit. Även då att jag ska hålla mig borta från kiwi!

För er kanske det låter som något enkelt och som inte är så omständigt, men när man har gått igenom så mycket som jag gjort de senaste åren så orkar man liksom inte mer saker. Börjar bli trött på att det kommer upp sak efter sak med min kropp. Aldrig kan jag bara få må bra och inte ha några problem.

Likes

Comments

Idag har vi storstädad, packat, varit på kalas och firat 1,5 år tillsammans med ett bubbelbad 😊 här kommer lite bilder om min dag 😘

Dagens outfit, eget fika till kalaset, dagens lunch i form av oumph! pasta, linser, grönsaker och naturell havregurt, sortera tvätt, packat, städat, mys i bubbelbad med lite plockmat och avslutar med att tvätta bilen.

Hoppas ni haft en bra söndag 😗

Likes

Comments

Idag blev det en snabblunch pytt i panna.


Jag orkade inte ställa mig och laga värsta lunch. Blev en vego pytt i panna med lite twist 😋

Recept för 2pers:
• 1 stor sötpotatis
• 2 st vegokorvar från anamma
1 näve socker ärtor
• 2 nävar babyspenat
kryddor efter smak, jag använde: grillkrydda, torkad vitlök, salt och lökpulver.

1. skala och dela sötpotstisen i lagom stora bitar, koka ca 10 min dem ska inte vara helt klara.
2. Dela korven och sockerärtorna, stek i olja.
3. tillsätt sötpotstisen i stekpannan och krydda, stek tills det är varmt och fått färg.
3. tillsätt spenat och ta bort från plattan.
4. stek ägg och servera till.

Detta recept tog ca 15 min att göra, passar perfekt till matlåda och är nyttigt 😍👌

⭐⭐⭐⭐ av ⭐⭐⭐⭐⭐

Likes

Comments

Jag har varit överviktigt så länge jag kan minnas. Under min barndom var jag alltid lite pluffsigare än alla andra. Jag var mobbad i sexan för att jag var "fet" jag kallades tjockis av killarna i min klass och även de som var yngre än mig. När jag började sjuan på en ny skola, vägde jag 60 kg. Jag var även då en tjockis enligt många. Jag började vara elak och hängde med de som var äldre än mig, jag slogs och gjorde saker jag inte skulle. Just för att passa in och visst gjorde jag det, men jag fick aldrig kärlek, kommentarer om mitt utseende eller komplimanger av andra. Mina vänner var snyggare, sötare, smalare än jag ( Enligt mig själv) men för dem var jag vacker och dem ville vara med mig för att jag var jag, men i mina ögon var det för att själva se snyggare ut. Jag fick inte uppleva tonårs kärlek. Jag ville vara "som alla andra". Jag bantade, tränade men utan resultat.

Idag när jag ser tillbaka på högstadiet så var det ändå den bästa tiden, jag hade min bästa vänner ( som är med mig i dag) jag var vän med nästan alla och jag var inte mobbad. Men det var alltid något som fattades.

När jag började gymnasiet så började kilona smyga sig på, jag började äta mycket godis och läsk, jag slutade med fotboll för att jag inte hade tid längre. Jag träffade mitt ex som också var överviktig och levde ett ohälsosamt liv, som bidrog mycket till att jag drogs ner i skiten. Jag vägde nu 86 kg och året var 2012. Jag var olycklig.

Jag höll mig borta från fester, krogen, promenader med mina vänner, gå på stan. Jag fick ont av att gå, få blickar och min självkänsla var så dålig att jag inte orkade göra saker, ville inte göra saker.

Sommaren 2013 vägde jag mig och vågen stannade på 102kg, jag var hos min dåvarande svägerska när jag upptäckte detta, jag gick ut grät och ringde en vän för att berätta om min chock och för att få gråta ut. Jag hade nått botten, jag ville inte leva så här längre.

Jag bestämde mig för att börja äta LCHF, mina föräldrar hade gjort det en tid och det hade gett bra resultat, på 4 veckor gick jag ner 12 kg och jag började se ett ljus i den väldigt mörka tunneln. Men sen gav jag mig själv en belöning i form av skit som gjorde att jag var tillbaka på ruta ett igen.

Jag har ett tydligt minne från våren 2013, som än i dag lever kvar. Jag och en vän var och provade balklänningar, det var ju bal när man tog studenten. vi skulle inte gå, men tyckte det var en rolig grej att göra. Urvalet för någon som vägde över 100 kg var inte stort. Jag provade de få som fanns i min storlek och hon som hjälpte oss sa till mig att du får nog använda några spanx som hjälper dig att hålla in magen lite så kommer den att passa och se bättre ut. Ord som hon sa för att vara snäll, men som för mig gjorde så ont att höra. Studenten närmade sig, det var dags att planera studentveckan, livets vecka. Jag kommer i håg att jag bokade upp mig på jobb nästan hela veckan för att ha en ursäkt till att fly. Jag ville inte vara med för jag passade inte in. Jag var med på en förfest min klass hade i folkparken, men mest för att jag kände mig tvungen till att vara med på något, inte för att jag ville. Något jag ångrar starkt nu!

Jag hade många ggr påbörjat en diet i form av viktväktarna, LCHF, hård träning, svält, räkna kalorier, men gång på gång föll jag tillbaka, gång på gång gav jag upp för att det var lättare att bara äta det jag ville. Jag var en svag person som inte kunde stå emot frestelser, mat och allt som alla andra kunde äta utan att gå upp i vikt.

Sommaren 2014 frågade min pappa mig om jag någon gång funderat på att göra en gastric bypass operation, svaret var nej! Jag visste inte vad det var och jag hade aldrig hört talas om det. Jag började tankeverkstan och mycket tankar gick runt. Men det fanns aldrig något som gjorde att jag ville göra det, varför skulle jag ge upp och låta någon annan hjälpa mig, jag kan klara det här själv, jag är inte så svag, jag vill inte ta "den lätta utvägen".

2015 började jag studera till undersköterska, jag hade mer och mer funderat på att göra en gastric bypass, men var fortfarande väldigt osäker. Min första praktik hade jag i hemtjänst, allt var tungt, magen var i vägen och jag blev så trött, svettig och hade ont överallt efter en arbetsdag. Jag träffade en tjej där som hade gjort operationen och vi började prata mycket om den. Jag gick med i många grupper på facebook, läste forum, bloggar om operationen, men jag vågade inte, men jag ville. Jag kände ingen som hade gjort den och det kunde leda till många komplikationer. Skulle jag våga göra något, som jag borde klara själv?

Sen sommaren 2015 skulle jag gifta mig med mitt ex, jag letade länge efter en klänning, tillslut fick jag nöja mig med en som var okej, det fanns så många jag ville ha, men inte kunde. Jag var nu som störst. En bra dag,. men samtidigt lika olycklig.

Hösten 2015 träffade jag en kvinna på min andra praktik och hon hade också opererat sig och det var då jag kände att detta var ödet, varför skulle jag annars träffa 2st samma år som båda opererat sig? den 3 oktober 2015 skickade jag in min remiss och det var då den bästa resan i mitt liv började. Det var nu jag såg ljuset på riktigt.

Vad ledde till denna extrema övervikt?

Lathet, ursäkter, grupptryck!

Likes

Comments