View tracker

Är helt galet trött... Sovit rätt kasst dom senaste två dagarna, vaknat alldeles för mycket flera gånger under natten. Har mått kaos, men jag och B pratade i 3,5 välbehövliga timmar idag och nu känner jag mig sååå lättad. Lider ju typ av PMS eller något för jag blir helt knäpp 1.5-2 veckor i månaden, uschhh... Men ska till min terapeut imorgon så ska prata med henne om det. Sen ska jag även försöka skicka iväg ett mail till ett ställe imorgon, måste ha gjort det innan fredag för då ska jag prata med f-kassan. Detta är ju kopplat till jobb/arbetsterapi/praktik eftersom jag sagt till dom att jag inte klarar av att gå hemma längre nu. Jag blir inte friskare av det.. snarare tvärt om.

Nu har jag kollat på ett avsnitt av förväxlingen och målat naglarna, eller ja ena handen haha. Ska måla andra handen och kolla Paradise Hotel strax, vid 22. Ska bara ta en cigg först och sedan lägga mig ner och chilla, Celine har däckat i soffan efter kvällsmaten så ska bara ta hand om henne först xD

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Tårarna strömmar ner för mina kinder och inuti mig gör det så jävla ont. Det finns saker och ting som tär på mig vareviga dag och tillslut orkar jag inte mer. Jag orkar inte hålla skenet uppe och låtsas att allt är okej när det inte är det. Jag bedövar känslorna, allt för att komma till ro för en liten stund. Allt för att glömma det som tär sönder mig. 

Jag har mina perioder. Vissa perioder mår jag bra, men nu har det varit en långdragen period där jag mått rent ut sagt skit. Idag är den värsta dagen. Jag vill bara somna och inte vakna igen, försvinna, slippa allt. Samtidigt så vill jag ju vara här, men inte med den här inre smärtan som jag känner. Och jag känner mig oförstådd av den jag allra helst vill ska förstå mig. Jag orkar inte fler motgångar nu, jag orkar verkligen inte. Hela min kropp skriker det. Jag kan inte äta. Jag kan inte sova ordentligt. Jag kan inte ta hand om mitt hem för jag är helt apatisk. Jag kan inte vara ensam. 
Igår fick jag nog den värsta sortens panikångestattack där jag bara föll ner till golvet. Kunde inte få ur mig ett ljud, fick prata med händerna. Är helt förstörd just nu, jag bara sitter och stirrar. Varför är jag en så känslig person? Jag vill bara ta några piller och få bort alla mina känslor, dom förstör mitt liv. 


Likes

Comments

View tracker

Usch. Nu är livet sådär kasst igen. Som ni säkert märkt av. Jag har mina perioder, perioder av sorg på grund utav allt som varit. Allt som är.. Och min andra halva förstår inte. Det gör ont och jag dövar det..​

Likes

Comments

​Blev två listor här under, kände för att blogga men visste inte riktigt vad jag skulle skriva om, och ville sysselsätta mig själv lite då jag inte mår så bra just nu. Jag och B har på mitt bevåg tagit en liten paus nu och vi vet inte hur länge, vet bara att vi ska höras av på torsdag sedan får vi se. Jag vet helt ärligt inte riktigt vad jag vill just nu då det är en sak som jag inte varken kan acceptera eller hantera, vilket får mig att bara vilja slopa hela relationen. Vi kan inte prata om det heller då det inte verkar vara diskuterbart öht. Vilket gör mig ännu mer ledsen. Är man i en relation så får man ibland offra sig lite, men kan man inte göra det eller gemensamt finna en lösning till olika problem kanske man inte ska vara med varandra. Vad vet jag. Jag vet väl bara att jag älskar B så mycket och skulle vilja göra allt för honom, men sålänge det inte går ut över mitt egna mående. Vilket vissa saker tyvärr gör, som får mig förvirrad och då vet jag inte vad jag vill. Därav distansen vi har nu. Jag vet att kärleken inte alltid räcker, men hur finner man mod att sluta vara med den man älskar? Den man alltid sett sig stå framme vid altaret med, den man ser som framtida far till sina barn? Det skulle ju kännas som att man stod på en matta uppe i luften och någon sedan bara drog bort mattan... samtidigt vet ju hjärnan att det hade varit det bästa för alla inblandade. Jävla piss att hjärtat och hjärnan inte kan samarbeta bättre! Jag har iaf bestämt mig för att framföra mina önskemål för vad jag accepterar och inte för att den här relationen ens ska kunna fortsätta om den nu gör det efter denna pausen. Och det är ju inget jag gör för att det är kul utan för att jag förtjänar att få må bra nu ... så vi får väl se hur det går. Annars klarar jag mig såklart, det är alltid jobbigt i början! Men jag har klarat det förr, och jag lovar att jag isf kommer klara det igen!! 

Hoppas ni alla har det bra, händer inte mycket i mitt liv just nu ändå så har inget mer att skriva om. Skulle varit på krogen i lördags med björra och hans vän erik, lucas simonsson skulle vara där men det var sån kö och vi höll på att pissa ner oss så vi drog till butlers istället. Trevligt var det ju ändå, men aja. Nu ska jag kolla klart på tjockare än vatten, sen ph sen sova. Ha det gött hej

Likes

Comments

Är du i ett förhållande?
Ja men dock har vi bestämt oss för att vara ifrån varandra ett tag nu. Det var iofs mitt initiativ från början men vi båda ansåg väl att det är det bästa just nu då ingen av oss mår bra och då är det bättre vi läker ett tag på varsitt håll.

Har du kysst någon idag?
Ja, det har jag gjort.

När går gränsen vid otrohet?
När man fysiskt rör någon annan på ett intimt sätt eller får känslor för en annan/tankar om någon annan utan att berätta detta och avsluta med sin nuvarande, eller om man helt enkelt gör något som man känner att man måste dölja för sin partner!

Är du romantisk?
Jag är nog det egentligen, för jag kan få mycket romantiska ideer eller tankar om vad jag skulle vilja göra. Men tiden finns helt enkelt inte, inte orken heller för den delen.

Hur skulle du beskriva den perfekta pojkvännen?
Har bra humor så man kan skratta tillsammans, visar hänsyn till mig och mina känslor, sätter mig som en prioritet alltid och låter mig vara delaktig i hela hans liv (haha, ja ni förstår kanske varför detta är såååå viktigt för mig när det gäller en pojkvän..) Att han är snäll också givetvis, gärna lite romantisk ibland och så ska han vilja vara med mig typ hela tiden cause I löööv att känna mig uppskattad.

Hur skulle du beskriva dig själv som flickvän?
Öhm. Hjälpsam, generös, snäll, pina i röven när känslorna tar över för mycket, svår att förstå sig på ibland men även ganska rolig och öppen. Hehe

Vad är viktigt i ett förhållande?
Att man alltid finns där för varandra, att man kan ha roligt och skratta ihop, att man kan prata om allt och känner sig trygg och bekväm i den andres sällskap, att man känner sig delaktig i den andres liv på alla plan och att man alltid sätter sin partner i första hand vad det än gäller. Att man ställer upp för varandra, visar hänsyn till den andres känslor, att man gör dom där små sakerna i vardagen för att underlätta för varandra. Och att man inte medvetet gör val man vet att sin partner blir ledsen av! Jag kan fortsätta.... men jag stannar där, hehe.

Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång?
Jag är den största lipsillen i världen, så jag har nog gråtit framför dom flesta som känner mig. Haha.

Hur länge höll ditt längsta förhållande?
Det jag har nu.. svårt att säga hur länge det varat dock, det har gått 4 år sen vi träffades och började snacka dagligen så jag brukar säga 3.5 år eller nästan 4 år trots att vi haft pauser och gjort slut osv. Men vi har ju ändå alltid gått tillbaka till varandra

Vill du vara singel eller ha ett förhållande?
Personligen så trivs jag ju inte alls som singel även om det kanske är just vad jag borde vara. Dock ser jag inte någon mening med livet om man är singel tyvärr, så tragisk är jag. Haha men man vill ju dela det med någon såklart..

Är du en bra pojk/flickvän?
Jag tycker att jag är en bra flickvän så länge mitt humör är i schack. Är jag på dåligt humör så kan jag ju vara ganska bitchig och komma med dumma kommentarer, men alltså.. vem kan inte göra det en dålig dag? Jag skulle lätt vara ihop med mig själv iaf haha, kanske inte förr när jag hade världens jävla BPD, men i dagens läge absolut!

Vem sov du senast bredvid (av det motsatta könet)?
Björne

Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans?
Vet inte exakt men 20 någonting

Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn?
Hade jag nu ens velat tatuera in namn överhuvudtaget så hade jag nog absolut kunnat göra det, dock är jag av den sorten som inte riktigt diggar namntatueringar. Men vill man göra det så ser jag inget fel i det, man kan tatuera över den senare om man skulle ångra sig eller lasra bort den. Jag ser inte en tatuering som en särskilt stor grej. Dock skulle jag hellre tatuera in min kärleks personnummer isåfall, eller någon annan symbol som skulle ha med honom att göra.

Har du velat bli tillsammans med ditt ex igen?
Eftersom B på sätt och vis faktiskt var mitt ex ett tag så ja, hehe

När du vill ha någon, vad gör du?
Alltså, senast jag ville ha någon så var det ju B jag ville ha då vi hade gjort slut. Då var jag väl ganska jävla jättepå ett bra tag, sedan gav jag upp helt. Har svårt att svara på hur jag hade gjort i dagens läge när jag är lite mer normal i huvudet. Hade antagligen mest gått with tha flow så att säga.

Hur skulle den perfekta dejten se ut?
Alltså, så länge dejten är med någon man verkligen tycker om/älskar så tror jag inte det spelar någon större roll hur dejten ser ut. Men det hade ju varit underbart att sitta på en brygga vid havet en sommarkväll, bara vi två. Grilla, ta en öl, ta ett nattdopp och bara vara. Det hade nog varit drömmen! För mig finns det ingenting mer lugnande än att sitta vid havet en sommarkväll. Då får jag verkligen ro i mitt sinne.

Vem är den viktigaste personen av motsatt kön i ditt liv?
Alltså, det är ju såklart B. Och pappa och min bror!

Om mannen i ditt liv skulle du vara otrogen, vad skulle du göra då?
Jag vet inte. Jag skulle vara väldigt hämdlysten. Liksom velat att han skulle få känna samma smärta fast 10 gånger värre bara för att veta vad han hade åsamkat mig. Sen hade jag nog flytt och inte hört av mig på väldigt, väldigt länge. Ignorerat liksom. Men det är vad jag spontant tror, jag vet inte eftersom jag inte varit där. Jag vet dock att jag aldrig hade kunnat komma över det eller förlåta det, är alldeles för känslig för det.

Vill du gifta dig? Varför/Varför inte?
Ja, det vill jag. Jag vill gifta mig vid havet, och helst medans det regnar. Efteråt vill jag ha buffe med all möjlig mat. Åh, längtar verkligen tills den dagen.

Vill du ha barn?
Jag har redan ett barn, en dotter, men jag vill gärna ha 2 till! En till dotter och en son :)

Blir du lätt kär?
Nej, det tar väldigt lång tid innan jag ska bli det på riktigt. Personen måste vara väldigt speciell för att det ska vara äkta känslor!

Vad faller du för?
Humor. Att kunna få mig att skratta är viktigt, likaså att jag kan få dig att skratta.

Vad är det mest avtändande du vet?
Folk som spelar macho delvis.

Hur viktigt är det att man har något gemensamt?
Jag tycker det är ganska viktigt, att man har gemensamma tankar om framtiden till exempel och att man har iallafall någorlunda liknande åsikter och värderingar i livet. Kan bli jobbigt med alldeles för stora meningskiljaktigheter. Även kul om man har en hobby gemensamt eller musiksmaken eller filmsmaken tex.

Har du fått ditt hjärta krossat?
Sanningen är väl att jag på sätt och vis får det lite varje dag eftersom situationen är som den är just nu

Har du en “utseendetyp” hos killar?
Nej!

Vad tycker du om att ligga på första dejten?
Jag tycker väl att det är bäst att låta bli. Kan lätt bli så att killen i fråga bara är en fuckboy annars... eller tjejen. Bättre att se om det utvecklas till något seriöst. Men sen så kan man väl ligga ändå om man känner fört, haha.

Är kärlek allt i livet?
Inte allt, men nästintill!


Likes

Comments

1. Om du hade fått en dotter nu, vad hade du döpt henne till?

Jag är inte helt säker, men jag gillar namnen Valentina och Eleonora just nu så hade förmodligen döpt henne till båda dessa namn om jag fick en dotter NU, med Valentina som tilltalsnamn. SNO NU INTE DETTA! Haha.

2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Sjukt svårt att svara på men hade förmodligen valt kärlek utan sex då kärlek är något utav det viktigaste jag vet!

3. Har du bra självförtroende?
Noooope! Har oftast inte särskilt höga tankar om mig själv. Vissa dagar kan jag ha det, men oftast inte.

4. Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Maila till några ställen, prata med försäkringskassan på onsdag, försöka överleva dom kommande veckorna.. yeah, lite så.

5. Beskriv ditt drömutseende.
Öhm, har inget sådant vad jag vet faktiskt!

6. Någon du har kysst?
Well guess one time

7. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Japp, min mamma sparade massvis

8. Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
Jo, annars hade jag nog inte haft den som profilbild faktiskt tbh. Jag ser typ lite glad ut på den, men sanningen är att jag egentligen var skitledsen när jag tog den. Haha

9. Vad väljer du, godis eller chips?
Chips isåfall!

10. Hur uppvaktar man dig?
Har en förbannat bra humor, är trevlig och pratglad och ja alltså... det är väl det som krävs, vad man gör är inte så viktigt

11. Har du rykten efter dig?
Haha... har nog ett och annat rykte om vilket psycho jag är skulle jag tro. Men men, not my problem!

12. Din absolut sämsta egenskap?
Att jag är väldigt känslig och lättpåverkad

13. Din bästa egenskap?
Jag är snäll och bryr mig om andra människor

14. Kan man vara vän med sitt ex?
Alltså, vissa kan ju det så I guess? Tycker dock enbart det är okej om man är singel, men alla gör ju det som fungerar bäst för dom

15. Har du kysst en kompis?
Ahahah ja många gånger

16. Hade du kunnat ha distansförhållande?
Jag vet ärligt talat inte. På ett sätt tror jag det hade tärt på mig alldeles för mycket, men på ett sätt tror jag att det hade varit bra för mig. Dock hade det aldrig fungerat med min nuvarande, utan det hade nog bara fungerat om det var något nytt där man är "van" vid att en person bor långt ifrån en. Hade jag varit med en person länge som flyttat så hade jag inte klarat av det då det hade varit en alldeles för stor förändring.

17. Hur lång är du?
158, inte sådär superlång men det går bra ändå

18. En vacker person?
Min dotter :)

19. Ett boktips?
"Varför gråter inte Emma?" Eller Jackie Ferms bok!

20. Bäst just nu?
Serien TJOCKARE ÄN VATTEN! GÖÖÖÖH

Likes

Comments

Hola bitches! Eheh.

Sitter och försöker underhålla mig själv genom att kolla på Paradise Hotel Norge, har sett alla avsnitt på den svenska säsongen och har ingen annan serie att kolla på för alla släpps en gång i veckan... och då tar det ju slut fort. Någon som har tips till en extremt kräsen serie-människa? Förstår inte hur man kan vara så kräsen som jag är gällandes serier alltså. Humorserier som Big bang theory, How I met your mother etc går fetbort. Samma med den där överhypade serien Game of thrones, har kollat typ 8 avsnitt på första säsongen men klarade inte av mer haha. Har försökt slå på ett flertal serier och liksom hoppats på att ja ska fastna men jag gör inte det. Dom serierna jag följer nu är: The walking dead (Med Björne), Sen följer vi Outcast ochStranger things men där kommer det ju inte några nya avsnitt förens nästa år. Vi ska väl försöka ge säsong 5 av American horror story ett nytt försök snart antar jag.. men den var inte alls bra i jämförelse med tidigare säsonger. Öhm. Ja. Och själv så kollar jag på Tjockare än vatten (bästa) förväxlingen och the fosters men där är det också uppehåll så atte... haha jag kommer ju dö!!! HELP ME ??? Man måste fastna vid första avsnittet annars är det kört för min uttråkade hjärna.. 

Well whatevaah. Annars går väl livet okej. Inga konstigheter. Förutom att jag en gång i månaden blir helt sajkoo typ och får en ångest from nowhere utan nån egentlig grund och då vill jag bara ha Björne fastklamrad i mig som en siamesisk tvilling typ men det går ju inte.. Men jag blir så.. alltså jag kan inte vara ensam typ. För då blir det bara värre. Detta brukar hålla i sig under ca en vecka och sedan är det puts väck. Sinnes. Undrar om det fan inte är PMS. Måste prata med min terapeut om det. Alltid ska det ju vara något. Ska på möte med min terapeut och försäkringskassan imorgon eftersom jag ville ha ett möte, ska prata om arbetsterapi och såna saker eftersom jag inte vil gå hemma mera men ändå inte är tillräckligt frisk ännu för att arbeta. Så vi får väl se vad som sägs. Känns som ett framsteg iallafall att ett möte hålls. Så tja, vad har hänt mer då.. inget särskilt. Jag och Björne har typ blivit biomaniacs och har varit på massa bio på senaste... här om sistens med Johanna och Christian och såg morran och tobias och käkade på harrys efter.. Sen ska jag och B på nya "harry potter" filmen, fantastiska vidunder och var man hittar dom (?) på söndag. Vi har börjat ha dejter en gång var varje månad. Supernajs, på min date var vi på stars n stripes och drack öl och kollade fotboll , på hans käka vi tacos tippade och såg en match .. och nu blir det date på söndag igen och då blir det bio! 

Men tja nu ska jag inte uppehålla den här stackars bloggen mer med mina tragiska meningar, nu ska jag ut och ta en cirre sen kolla med på PH och deppa ihjäl mig. Lika bra. Hoppas ni har det fint, cause i dont just nu hahaha men det är la bättre om nån vecka när pmskärringen inom mig gått och lagt sig. Adios muchachos



Likes

Comments

​Som vanligt har det dröjt ett bra tag sen jag skrev här senast, då jag både glömmer bort men samtidigt helt enkelt inte känner för att skriva någonting. Jag har ändå mått relativt bra dom senaste månaderna, förutom att jag varit väldigt väldigt trött och nästan känt mig utmattad. Jag orkar inte prata med folk eller träffa människor i samma utsträckning, jag vet inte riktigt vad det kan bero på för jag har inte haft särskilt mycket ångest eller liknande. Kanske är årstiden som gör mig sån, har inte en aning faktiskt. Jobbigt är det iallafall, för samtidigt som jag avskyr att vara ensam så klarar jag inte riktigt av att umgås med människor i för stor utsträckning. Jag kan umgås med B i ett dygn sedan känner jag mig bara helt jävla utmattad och behöver vara ensam, men så fort jag är ensam blir jag rastlös.. Ingen logik i det där alls och det känns bara jobbigt. Förstår inte hur det kan vara en sådan stor skillnad på mig förr och nu - förr ville jag inte att B skulle lämna mig i en sekund ens och jag mådde piss så fort han var iväg på jobbet... Snacka om grov separationsångest. Idag kan jag tycka det är skönt att vara ensam, men bara för max ett dygn.. sedan blir det jobbigt igen. Men det är ju bra att jag inte är lika klängig längre och att jag faktiskt klarar av att vara ensam. Förr fick jag ju grov ångest bara av tanken. 

Men tja. Det är inte mycket som hänt i mitt liv sen jag skrev senast iallafall. Var på Junis dop och det var jättefint, både i kyrkan och på mottagningen efter. B var inte med då han var alldeles för trött efter sin arbetsresa och jag var jätteledsen över det men jag hade iallafall Celine med mig. Har kommit på att jag är väldigt missanpassad i sociala situationer där jag inte känner många. Jag blir helt irrig och förstår inte hur jag ska bete mig. Ska jag hälsa på dom eller är det bara konstigt, ska jag sätta mig där, vilken dörr är det man går in till kyrkan genom, kan jag gå ut och röka nu utan att folk reagerar, kan jag sitta här och äta, alltså tankarna bara snurrar angående sådant för jag är så rädd för att uppfattas som konstig eller för att göra "fel". Jag är normalt sett en väldigt social och öppen person men när det kommer till sådana sociala situationer eller när det är människor jag har respekt för (jag har respekt för alla, men när det är den där speciella respekten man känner för vissa, ni förstår hur jag menar) så blir jag nästan stum och helt konstig. Jätterädd för att bete mig fel. VARFÖR? Varför kan jag inte bara vara mig själv bland alla människor utan att tänka efter för mycket och överanalysera allt? Jag har alltid varit sån här men har inte direkt reflekterat så mycket över det då mina andra problem varit jobbigare, men nu när min Borderline knappt finns kvar längre och ångesten allt oftare lyser med sin frånvaro så reflekterar jag och reagerar mer på annat jag inte reagerat på förr. Det är som att jag alltid måste hitta fel hos mig själv eller saker att jobba med. Och det är väl både bra och dåligt, men för min självkänsla är det ju givetvis inte bra alls. 

Mellan mig och B är allt rätt bra iallafall, det känns som att det blir bättre ju längre tiden går. Visst har vi bråkat eller tjaffsat ibland men det är ju inte alls i närheten av på samma sätt som det var förr. Det är som jag säkert sagt innan här på bloggen, jag skiljer på "sjuka" och "friska" beteenden jag har under ett bråk och efter att vi bröt och sedan hittade tillbaka till varandra så har jag enligt mig själv och säkert enligt B också mest agerat med friska beteenden när vi bråkat. Det har varit 2 eller 3 "sjuka" men dessa har varit under påverkan av alkohol och då släpper ju alla mina spärrar och allt jag lärt mig i min terapi. Inte så konstigt. Men annars har vi båda blivit bättre på att prata oss igenom bråk istället för att göra något allt för dåligt av det. Annars hade vi inte stått här med varandra idag. 

På senare tid, alltså dom senaste veckorna har jag dock haft problem med dissociation, jag har känt mycket overklighetskänslor och jag har inte riktigt varit med. Det kan vara väldigt jobbigt, det är som att vara i en bubbla och inte hänga med i vad man gör eller säger. Känns så himla konstigt. Detta har börjat avta nu och är inte lika illa, istället har jag sedan i fredags börjat få ångest och vara nere och ledsen. Känner mig otillräcklig och det är stunder som dessa då jag inser hur missnöjd jag är med mitt liv och hur olycklig jag känner mig. När jag mår bra och är ångestfri tänker jag inte särskilt mycket på detta och om jag gör det lägger jag ingen vikt i det, utan tänker att det får ta sin tid tills jag kommer dit jag vill komma. Men när jag mår såhär, så vill jag bara gråta, prata, flytta fram tiden. Jag är stolt över vad jag har åstadkommit genom dessa år. Jag har gått i terapi och nästan helt blivit kvitt sjukdomen som höll på att förstöra så mycket, både för mig och för B och även för C då jag inte alla gånger kunde vara den mamman jag ville vara för henne. Jag studerade färdigt 5 kurser under bara 2.5 månaders tid och jag förstår inte idag hur jag orkade eller klarade av det, dessutom med relativt bra betyg. Jag har blivit mycket bättre på att ta hand om mitt hem, jag städar flera gånger i veckan (dock stökar jag ner lika jävla snabbt igen) och jag diskar och tar ut soporna dagligen eller varannan dag. Förr kunde det bli så att jag inte orkade på flera dagar. Men idag orkar jag, inte varje dag och alltid, men oftast. Och när jag tänker på det, så inser jag vilka framsteg jag gjort. Ändå blir alla tankar så negativa när jag mår dåligt. Jag tänker att jag inte förstår varför B vill vara med mig som inte jobbar eller har ett liv, samtidigt som jag vet att han tycker om mig för min personlighet och inget annat. Jag tänker att Celine har en värdelös mamma som inte jobbar eller tar henne till dagis eller orkar gå ut och leka med henne varje dag, men samtidigt vet jag att hon har det hon behöver, jag fyller upp hennes behov och orkar jag inte gå ut och leka med henne så kan vi sitta inne och kolla tv en stund tillsammans eller träna på att skriva bokstäver eller sätta upp frisyrer i hennes hår. Jag tänker att jag aldrig kommer orka arbeta och leva som en frisk människa, och det kanske jag inte kommer klara av, alla är inte skapta för att jobba heltid 5 dagar i veckan 8 timmar om dagen. Jag är en sån där människa som hellre skulle jobba ett dygn, vara ledig några dagar och sedan jobba ett till dygn. Hellre långa pass och få pass, än korta och flera. Och det är nog sådan jag är och kommer vara och får acceptera det, det finns ju trots allt sådana jobb också. Men i sådana här stunder känns allt så omöjligt, och ja ni ser.. jag bara pladdrar på och skriver ner allt jag tänker nu ungefär.. 

Jag är friskare och starkare än någonsin och jag måste låta det ta den tid det tar att läka helt. För en dag kommer jag vara lika frisk som jag borde ha fått vara från början. Det är bara tråkigt och orättvist att vissa människor ska drabbas av sjukdom både fysiska som psykiska, och deras liv får stanna upp i några år och man känner att man ligger efter så mycket. Mitt psyke hade egentligen velat ha jobbat i flera år nu, tjänat ihop pengar, köpt hus och skaffat fler barn och varit påväg att gifta mig. Men istället sitter jag, som jag tjurat över här innan, i en sketen lägenhet i en stad jag vantrivs i och bara... väntar på att livet ska börja. Jättetråkigt, jättejobbigt och jättestressande men jag har inte så mycket till val. Det finns dom som har det betydligt värre och ja.. jag får väl försöka se det fina även i mitt liv, tills jag kommer dit jag vill vara. 

Varsegod för hjärnblödningen, ni som orkade läsa ända hit.. Hoppas ni har det fint.









Likes

Comments

​Haha mina rubriker är alltid så jävla intressanta. Men orkar fan ej haha.... Idag är det ju iallafall lördag ;) Och jag är galet seg. Rökte precis min första cigg på över 1.5 dygn.. vad hände där, haha. Vi firade A's födelsedag i torsdags, det var jag A och Rebecka. Vi tjötade och drack lite vin/öl och sådär. Jag är inte mycket för alkohol men någon öl ibland funkar ju, håller mig dock helst till 3.5or men nu drack jag typ... 4.2or, det går ju an det med. Men nu dröjer det tills nästa gång, hade inte druckit alls på över 2 månader nu så.. 

Är fruktansvärt uttråkad, Celine skulle kommit hit i fredags men eftersom hennes farfar är här och hälsar på så blev det inte så. Skulle fått henne idag istället men då skulle dom hitta på något kul så får henne inte förens imorgon bitti, saknar henne som fäään. Imorgon ska vi på Junis dop iallafall, om vi lyckas ta oss dit. Vill ju gärna ha med mig Björne så jag hoppas på Gud att han hänkar, men han kommer hem från Köpenhamn sent ikväll så får väl se vad han orkar. Yayyayya. Saknat honom iallafall så hoppas jag får pussa på honom ikväll. ;D Men under dagen ska jag städa lite här hemma, är inte mycket som behövs städa men lite finns ju alltid att ta tag i. Typ disk, är värdelös på att diska. Haha. Mmmm spännande. Det var väl allt jag hade att komma med................ så tjarå

Likes

Comments

Hej.

Ligger och kollar på Paramparca och ska snart diska och städa. Ikväll ska vi fira A lite smått då han fyller år. I förrgår var jag och Celine uppe i Ödeborg hos min syster och sov över. Innan dess var vi och röjde på Torp i flera timmar. Men det har varit bra dagar. Var hos min terapeut i tisdags också och ska i fortsättningen bara gå där en gång varannan vecka eftersom jag ej är i behov av mer än så för tillfället. Mår ändå ganska bra förutom att tankarna angående framtiden tär på mig, samt lite andra jobbiga tankar men jag klarar mig ändå.

Allt mellan mig och B känns väldigt bra just nu, även om vi tjaffsar ibland men det gör väl alla? I ärlighetens namn har det inte varit såhär bra mellan oss sen i början när vi träffades så ni kanske förstår vilket framsteg det är för oss. Han är för mig nu till 95 procent den människan han var i början, den människan jag hoppats på att få tillbaka i 2.5 år nu. Han har ju varit annorlunda mot mig pga allt som hänt. Men nu är han precis den människan jag en gång blev kär i, den människan jag saknat så. Vi har haft oddsen emot oss och männisor som hela tiden sagt åt oss att lämna varandra,  men vi gav oss inte och nu står vi här, tillsammans och förhoppningsvis starkare än någonsin. Kommer alltid älska honom vad som än händer och jag är så tacksam över att ha en sådan underbar människa i mitt liv.

Nu ska jag snart fixa iordning här hemma. Sedan ska Celine duscha och även jag. Längtar tills lördag för då kommer B hem från jobbresa i Köpenhamn. Saknar honom så..

Hoppas ni har det bra.

Underbara ungar.

Likes

Comments