View tracker

Dagarna bara rullar på och på onsdag är Sixten två månader gammal. Kan inte förstå det, känns helt galet! Min lilla bebis som vägde 2670g när han föddes väger nu 4474g och har växt i sina valkar på benen.

Jeff har iallafall börjat jobba nu och mina och Sixtens dagar går s å snabbt. Det är besök på BVC blandat med tider hos kuratorn och besök hemma. Vi har inte riktigt varit själva vi tre sen vi kom hem från BB. Besöken här hemma avlöper varandra och tack så jättemycket för alla gratulationer och presenter han fått.

Det känns så konstigt att börja skriva på bloggen igen, har inte riktigt velat göra det plus att jag inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Det är tungt samtidigt som det kanske är skönt att skriva av sig. Känslorna är verkligen överallt, vissa dagar mår jag riktigt dåligt men sen kan det går några dagar när jag mår precis som vanligt. Han är verkligen den bästa medicinen min lilla Viking.

Det ska bli så roligt att se hur hans personlighet utvecklas och se vad han gillar och inte gillar. Han sover ganska bra på nätterna men är omöjlig på morgonen och kvällarna och härjar med mamma och pappa. Det är tur att han gillar att åka bil och vagn så man kan ta honom på en promenad om han är jobbig. Det bästa är ändå att han har börjat le, och mammahjärtat smälter varje gång. Bland det bästa jag har varit med om i mitt liv är när Sixten och Selma föddes och dagen då Sixten log åt mig för första gången. Det finns inget bättre <3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag tänkte försöka skriva en typ av förlossningsberättelse om vad som hände när vi åkte in till BB och vad som hände dom där två första dagarna.

Det är en månad sen våra skruttar kom nu och den 1/9 gick mitt vatten ca kl 18. Vi åkte in till BB och när vi kom in så hade jag inga värkar och jag var öppen 1cm ungefär så jag tänkte att vi skulle få åka hem men vi fick ett rum iallafall. Vi hade inte hunnit äta något innan så vi fick lite mackor och yoghurt sen fick jag smärtstillande så jag skulle kunna sova lite. Ungefär här så började jag få riktigt ont och jag kunde ju omöjligt sova. Barnmorskorna kom in och jag fick börja med lustgas så jag har ingen koll på tider eller vad som händer egentligen, jag kommer bara ihåg delar och Jeff har så gott han kunde försökt fylla i det jag missade.

Jag fick börja med lustgas iallafall och Jeff säger åt mig att andas men jag är helt borta. Jag kommer ihåg när narkosläkaren kommer in och presenterar sig och jag får epidural. Det blir svart igen och nästa gång jag vaknar till så säger dom att det blir akut kejsarsnitt sen blir det svart igen och när jag vaknar upp så får jag en mask på näsan och jag blir helt sövd.

När jag vaknar till nästa gång så är kl ungefär 9 på fredagen och jag blir inkörd till min lilla familj. Vår lilla Sixten Viking på 2670g och 46cm lång kom ut kl 3.15 och vår pyttelilla Selma Isabella på 2250g och 45cm som kom ungefär 3.16. Eftersom det vart kejsarsnitt så fick jag inte resa mig ur sängen den första dagen så Jeff gjorde i stort sett allt, han matade, bytte blöjor och var helt otrolig. Vi var så lyckliga <3

Nu kommer det som är så fruktansvärt jobbigt så om det är svårt att läsa och hackigt så får ni stå ut med det. Jag ska försöka skriva det viktiga om vad som hände och varför.

På lördagnatten så märker Jeff när han sitter och matar Selma att hon är så blå på kroppen. Vi ringer på barnmorskan som jobbade det skiftet och hon tar massa prover på henne men inget verkar vara fel, hon tror att Selma kan vara lite kall bara och hon kör in en värmesäng som hon får ligga i. På söndag morgon så tar dom Selma för att kolla henne ytterligare och en stund senare så säger dom till Jeff att följa med, jag är kvar på rummet med Sixten och försöker mata han. En tag senare så kommer en barnmorska in och säger att dom har lämnat Selma till barnavdelningen för hon reagera inte när dom retade henne och dom ville ta det säkra före det osäkra. Jag och Sixten blir inkörda dit hon och Jeff är och under den tiden Jeff har varit med henne så har dom hjärtstartat henne tre gånger (det här visste inte jag under tiden) Vi går tillbaka till rummet och väntar på jeffs föräldrar som ska komma in med kläder för Selma ska bli körd ner till Lund och Jeff skulle följa med. När Jeffs föräldrar hade kommit och varit hos oss ett tag så kommer en läkare in och säger att hon inte kommer klara sig.

Jag kommer sluta här för jag vill inte och orkar inte skriva mer men vad vi fick berättat för oss var att Selmas kroppspulsåder låg utanför hjärtat och var inte intakt. Tydligen så när barn föds är den venen stängd och efter två dagar så öppnas den och då ska allt fungera normalt. Det gjorde den inte på Selma och även fast dom gav medicin för att öppna den så fungerade det inte. Jeff sa några dagar senare att dom hjärtstartade henne 5 gånger och att starta hjärtat så många gånger på en sån liten bebis skulle gjort att hon ändå inte skulle levt ett normalt liv om allt hade fungerat.

Vi fick bara träffa dig och hålla om dig i två dagar. Men dom två dagarna var dom bästa i våra liv. Du kommer alltid att vara vår lilla flicka, den finaste lilla flickan vi någonsin har sett.
Mamma Malin Einarson, Pappa och din bror Sixten kommer aldrig att glömma dig.
Vi älskar dig Selma. <3
2016-09-02 - 2016-09-04.

Likes

Comments

View tracker

Idag går jag in i v35. Det betyder att det är max 5 veckor kvar innan vi får träffa våra pluttar. Känns s å konstigt att dom snart är ute. Fick se dom idag igen då jag hade tid hos spec MVC på Mälarsjukhuset. Allt såg bra ut och flickans värden har gått upp, antagligen för att mitt blodtryck är bättre. Hon är dock lite mindre än pojken och ligger på 1801g och pojken ligger på 2189g.

Han har sjunkit ner i bäckengången och förbereder sig för start. Det känns verkligen att han sjunkit för jag har fruktansvärt ont i ljumskarna, typ som träningsvärk, och det trycker på när jag går. Känns som han ska titta ut när jag böjer mig ner. Hon däremot ligger kvar i samma position som förut.

Dom ligger väldigt lika på hjärtfrekvensen iallafall, nästan så man inte kan skilja på dom. Men två friska hjärtljud syns på CTG-kurvan. Fick min sista dos järndropp i fredags och då blev jag uppkopplad med tre doser på magen och fick ligga och lyssna på skruttarna. S å mysigt. Vet dock inte om jag känner nån effekt av droppen, är ständigt trött ändå. Men jag läste nånstans att när det börjar närma sig förlossning så kan man bli jättetrött typ som att kroppen måste vila upp sig inför vad som komma skall. Det kanske är det den gör, jag håller tummarna iallafall.

Fick en 3D bild med mig hem idag också men bara på pojken. Flickan var inte lika medgörlig och ville inte vara med på bild. Hon låg med ansiktet mot min rygg och händerna var i vägen men ska kolla om hon ligger bättre nästa gång så vi får en fin bild på henne med. Jag tror nog det är en liten mini-Jeff vi har att göra med här.

Likes

Comments

Idag var tanken att jag skulle åka in med Pernilla och Amanda till stan och handla lite nödvändigt till BB-väskan. Skulle köpa ammingslinnen, en till bh, nya skor och bindor tänkte jag. Sen ringde dom ju igår från MVC och frågade om jag kunde komma in innan helgen för ett till urinprov och kolla blodvärde och blodtryck igen. Tänkte ju att det går väl snabbt så vi tar det innan vi åker in till stan. Men väl där så har dom redan bestämt att jag ska få dropp pågrund av mitt låga blodvärde och från kl 13 väntar dom mig på förlossningen.

När jag var klar på spec MVC ungefär vid 12.15 så ringer jag Jeff och säger att han måste komma in för jag ska få dropp. Så medans han är påväg in så skyndar Pernilla och jag iväg för att hämta Amanda och hinna förbi H&M. Köper det jag ska och tänker att det kanske är bra att äta något innan då jag bara ätit frukost, så vi delar på en liten paj på espresso house som inte var det bästa jag ätit kan jag säga. Fick i mig lite av kanterna och en Festis innan Jeff hämtade upp mig.

Tror vi var vid förlossningen kl 13.45 och fick en CTG maskin kopplad på magen för att lyssna på bebisarnas hjärtljud. Låg där i 55 min och ingen kom ens in och kollade om det såg bra ut så vet faktiskt inte varför vi ens gjorde det. Efter det så satte dom i dropp som kanske tog en kvart tjugo minuter att få i sig (och anledningen varför jag kom dit). Sen tog dom urinprov igen och jag fick ta en blodtryckstablett eftersom mitt blodtryck låg på 144/95. Allt som allt var vi där i 4h när vi kunde ha varit klara efter 1h. Om man la ihop tiden som vi hade en sköterska eller läkare hos oss så skulle det gått på 1h. Fy säger jag bara, vi satt och väntade hur länge som helst och vid flera tillfällen trodde jag Jeff skulle gå i taket. 1 jourläkare på hela förlossningen hade dom, hur tänker man då? Allt för att få svar jag redan visste om.

Högt blodtryck = tabletter 3ggr/dag
Järn = Lågt, nere på 83 så dropp idag och en dos till nästa fredag

Allt annat såg bra ut men att dom vill ha extra koll framöver och det tog 4h att klämma fram. Vi var iallafall hemma vid 19 utan att ha ätit speciellt mycket så vi tog med mat hem från Spicy Hot. Hoppas på en förbättring nu och att jag känner mig lite piggare så jag orkar klämma ut dom här bebisarna snart.

Likes

Comments

Oj oj oj vad nått så litet kan ta upp så mycket av mina tankar. Tänker mer på hur barnrummet ska bli än att förbereda mig för förlossningen konstigt nog. Det känns som förlossningen är långt borta och jag vill bli klar med barnrummet innan. Men egentligen så är det verkligen ingen brådska med det då dom ska sova inne hos oss i början och kan ändå inte uppskatta rummet haha så trög man kan vara.

Tror det blir en grå himmel till barnrummet men är lite kluven, vitt är ju så fint. Barnrumsbilden är från @hellolittlebirdie på instagram

Dom kan ju faktiskt komma närsomhelst nu om dom bestämmer sig för det. Har fått en dum tanke på hjärnan att jag kommer gå själv på stan när vattnet går med ingen som kan hjälpa mig. Men jag ska försöka hålla mig hemma nu dom veckor som är kvar. Rastlös som jag blir så får vi se hur det går.

I måndags var vi inne på spec MVC igen i nästan 2 timmar och tog blodprov, blodtryck, urinprov och ultraljud. Jag har ju haft så lågt järnvärde på sistone och i måndags hade det sjunkit från 90 till 83. Hade dessutom protein i urinen och högt blodtryck så från och med nu blir det tätare kontroller. Dom ringde faktiskt precis och frågade om jag kunde komma in innan helgen och lämna urinprov och ta blodtryck. Hoppas bara inget blir sämre så dom måste plocka ut dom, jag håller tummarna iallafall.

Annars så såg det bra ut med kottarna. Nu är vi 100% säkra på att det är en liten kille på 1811g och en liten tjej på 1676g och dom växte som dom skulle så bara det håller i sig så kan dom väl stanna till början av september iallafall. Måste också bli klar med BB-väskan snart ifall det drar igång, har bara packat lite kläder till dom och några byxor till mig. Har ni några tips på vad man ska/vill ha med sig?

Likes

Comments

Jag inser nu att det varit en väldigt negativ blogg på sistone och jag ber om ursäkt. Haha det är väldigt svårt att fokusera på det positiva när det känns som jag har gått 7 veckor över tiden. Men ljuset och det absolut bästa den här veckan har helt klart varit poolen hos min mamma. Allt är lätt och inget svullnar upp och inget överhettas. Helt p e r f e k t! Alla gravida borde ha en kall pool på sommaren. Bebisarna verkar tycka det är skönt att svalka av sig också eller så tycker dom det är skönt med en avslappnad mamma haha.

Jag har märkt mer och mer att dom har börjat komma in i något slags schema för när dom är vakna och när dom sover. Vid 15-16 ungefär är det helt lugnt sen vaknar den ena och väcker den andra så är det fullt liv igen. S å mysigt att man känner av dom mer och mer. Mina systrar tycker det är läskigt när dom känner en fot eller en arm "svepa" förbi men jag tycker bara det är mysigt. Tror dom kan ha sjunkit ner lite också men är inte säker. Får hoppas att vi får en bättre läkare den 1/8 när vi ska in på ultraljud igen så vi får se hur långa dom är och hur mycket dom väger.

Likes

Comments

Jag är s å klar med hela den här graviditeten just nu. Jag vet att jag har tyckt det länge med det blir bara jobbigare och jobbigare. Det sägs att en förlossning är som att springa ett helt marathon för att det är en sån påfrestning för kroppen, men jag känner mig lika slut efter varje dag (inte för att jag sprungit ett marathon, men jag kan ju tänka mig). Nej jag tar dagarna som dom kommer och vissa dagar är ju faktiskt riktigt bra men jag känner att det börjar ta rejält på kroppen.

Fötterna är nästan det värsta då dom svullnar något otroligt (tänk elefantben). Min syster Amanda kommenterade på dom senast idag att "du har ju inga fötter, allt går ju ihop". Fruktansvärt obehagligt kan jag säga och det är ren tur om jag kommer i skorna på kvällen.

Här hemma går det sakta framåt. Jeff gör det mesta och jag försöker hjälpa till så gott jag kan. Jag, mamma och Pernilla var på Ikea förra fredagen och kom hem med det som stod på listan plus endel andra saker. Byrån till barnrummet blev klar idag efter mycket svärord över Ikea och att det är sista gången jag får handla där. Fint blev det iallafall. Mer på listan stod ett litet skafferi, bokhylla och badrumsskåp men det har jag inte fotat än så det får bli till nästa gång.

Har även börjat känna mig lite rädd för att bebisarna vill komma ut närsomhelst. Vi har inte packat BB-väskan och vi har inga sängar än, knapp så vi hunnit göra oss hemmastadda här än. Jag skulle leta upp alla bebiskläder och lakan och sånt för att tvättas i veckan men nu är det redan torsdag och inget har blivit gjort. Tänk om dom bestämmer sig för att komma imorron, vad gör vi då? Jeff vill helst få iordning på allt annat först och det förstår jag men det gnager ändå i bakhuvudet att dom säkert kommer komma nu bara för inget är klart.

Vi har iallafall hunnit med ett barnmorskebesök i tisdags på Specialistmödravården på Mälarsjukhuset. Vi lyssnade på hjärtljuden som lät jättebra, tvilling 1 låg på 140 och tvilling 2 på 135. Dock så är mitt järnvärde v ä l d i g t dåligt, det låg på 90 och jag blev ordinerad att ta två tabletter om dagen fram till den 3/8 då vi har nästa ultraljud. Har det inte gått upp tills dess så pratade barnmorskan om en spruta eller dropp för att få upp värdet. Hoppas det inte behöver gå så långt. Nu ska jag och mina elefantben sova så att jag kan känna mig skapligt normal när jag vaknar iallafall.

Likes

Comments

Allt som har att göra med försäkringskassan har alltid fått mig att rynka på näsan och känt att där ska jag hålla mig ifrån. Som tur är har jag aldrig behövt ha med dem att göra, förutom nu då. Men till min förvåning så har det gått väldigt lätt. Jag blev sjukskriven i v25 då jag kände att jobbet och jag själv blev lidande av min graviditet. Jag orkade inte även fast jag fick lätta arbetsuppgifter. Jag var helt slut när jag kom hem på eftermiddagarna och bröt ihop på jobbet för jag kände mig helt färdig.

Nu i efterhand är jag egentligen mer besviken på mödravårdscentralen i Södermanland än på försäkringskassan. När jag mådde så där dåligt så blev jag bara vidare skickad till nästa jag skulle prata med och det var ingen som lyssnade på hur jag kände mig. Min mamma blev till slut förbannad och ringde och fixade en tid till mig på Mälarsjukhuset där jag fick träffa en läkare som sjukskrev mig helt fram till BF 25/9.

Jag skickade in dom pappren som behövdes för sjukpenning och förra veckan fick jag äntligen svar att min anmälan hade beviljats. Det var en lång väntan kan jag säga och pengarna växer ju inte på träd. Men det känns s å skönt att kunna släppa det nu och istället fokusera på annat och bara vila upp mig. Det behövs.

Bebisarna börjar smått förbereda sig på att komma ut och sammandragningarna blir jobbigare men än så länge helt hanterbara. Nu ska vi väl försöka få iordning något i barnrummet där verkligen i n g e t är gjort. Dom kan ju faktiskt bestämma sig för att komma vilken dag som helst, dock hoppas jag att dom stannar minst 8 veckor till.

Jag och Jeff inhandlade lite på Babyproffsen förra veckan. Två st sängmobiler från RättStart 249kr/st, två st napphållare från Elodie Details för 99kr/st och ett pack barnvagnskrokar från AdBaby för 149kr

Min trötta älskling! Han är helt slut från allt flyttande och fixande med både gamla och nya lägenheten. Känns så jobbigt att han får dra allt själv nu men vad ska man göra, jag är lika slut som han efter en dags flyttande och då har jag inte gjort a l l s lika mycket som han.

Likes

Comments

Nu har vi äntligen flyttat och jag trivs s å bra i nya lägenheten. Den kommer bli helt perfekt efter lite fix och trix. Beställde hem tyg från jotex i förrgår till nya gardiner då dom vi har blev alldeles för korta, Jeff tyckte dock det såg helt ok ut att ha 1dm för korta gardiner haha.

Bebisarna växer då iallafall som dom ska för min mage är helt enorm. Ska tillbaka till Mälarsjukhuset och Spec MVC imorron för tillväxtultraljud så får vi se h u r mycket dom har växt och om dom ligger som jag vill att dom ska ligga. Förhoppningsvis ligger tvilling 1 (pojken) med huvudet neråt och ligger kvar så då kan jag föda normalt som jag helst vill. Tvilling 2 (flickan) gör det inget om hon ligger med huvudet uppåt då det inte spelar någon roll eftersom tvilling 1 har redan banat väg för henne.

Senaste veckan har jag börjat känna mig väldigt osmidig, kommer knappt upp ur soffan eller ut ur bilen. Plus att fötterna har svullnat upp och jag får som en stickande smärta i ryggen ibland. Jag känner verkligen att jag är klar med att vara gravid nu. Det börjar bli fruktansvärt jobbigt, men vad ska jag göra? Det är bara att vänta ut dom en dag i taget.

Likes

Comments

Flytta + graviditet går inte ihop. Jag blir helt slut av att rensa en liten byrå och packa ner i en kartong. Det känns inte bra att jag inte kan hjälpa till så mycket och ligger istället i soffan och vilar. Jag vet ju varför jag inte orkar men i mitt huvud går det inte ihop.


Jeff är stressad och blir irriterad över allt och att vi inte kommer hinna så självklart blir jag också stressad. Jag vet att vi kommer hinna och det är egentligen ingen brådska, vi har ju kvar den gamla lägenheten en månad till. Så ja man kan ju säga att den här veckan inte kommer vara jätterolig. Det positiva är att kl 18 så ska vi åka och hämta nycklarna så förhoppningsvis får vi flytta in lite kartonger redan imorron.

Likes

Comments