Header

De senaste veckorna har det hänt en del. Om vi börjar från början så vecka 10, allts åpå lördagen den 11.3 så började jag min tävlingssäsong med Rinja. I slutet av förra crashade vi ju in i en oxer på uppvärmningen till sista 120 cm och sedan dess har jag fått en liten panik då jag ridit an till oxrar. En klump i magen som växte större och större. Efter floppen på elevklassen under SM så valde jag att backa några steg och träna upp mig själv igen och spara på Rinja. Jag höll en paus från att hoppa högre hinder och koncentrerade mig på styrketräning över kavaletti och att få hennes galopp mera taktmässig, då hon lätt faller in i en fyrtakt om galoppen inte underhålls hela tiden. Då vi började hopp blocket i skolan efter jul märkte jag att jag inte hade samma problem med andra hästar. Så, jag började hoppa Rinja igen i Januari och hade då redan svårt att rida an till oxrar på 90 cm. Så jag lade upp två oxrar på varsin diagonal och hoppade dem tills klumpen försvan och sedan fortsatte jag träna då den kom tillbaka med jämna mellanrum.

Så, 11.3 startade jag min tävlingssäsong med Rinja. Jag hoppade en regional 100 cm i en bedömning A, alltså Clear Round för er i Finland och klarade banan bra. Jag fick lite mindblock till vissa oxrar, men Rinja hoppar ju 100 cm baklänges, så vi klarade banan felfritt.

12.3 packade vi transporten igen med start från skolan, då jag startade Pannan på lokal nivå i 100 och 110 cm. Han kändes bra. Jag lade gansak mycket tryck i honom direkt från början och försökte hålla det i honom hela banan, båda banorna. Vi slutade med två felfria rundor och två delade första platser, så vi startade avd. B och där av bedömning A, Clear Round. Sa, av tre starter fick jag tre rosetter den helgen. Hästarna var duktgia, men jag var faktiskte väldigt nöjd med min egen ridning med.

På videon ser ni Rinjas 100cm och Pannas 110 cm ihopplockat till ett flippagram. Enjoy!

Vecka 11 hoppade vi innomhus terräng för Janne Jönsson i skolan. De hade plockat in lite terränghinder i röda ridhuset. Nångra hus, stockar, en koffin och så hade de byggt upp en spetts. På måndagen red de andra i min grupp markarbete med inslag av terräng tänk för Janne Jönsson. Jag var inte med då jag hade tävlat dagen innan och Pannan ändå bara är 7 år. På tisdagen introducerade vi lite terränghinder och hoppade en kort runda. Panna var välidigt spänd i början, så vi fick en hel del drag hjälp, men bara vi hoppat alla hinder gick det bra. Jag fick beröm för min beslutsamma ridning, men även kritik för mitt överliv som jag är för snabb med, då jag viker mig.

Dag två hoppade vi samma hinder igen, denna gång behövde jag inte draghjälp och han var väldigt självgående. Jag blev lite i blåsten själv, då jag inte skulle rida som jag alltid gjort, men efter ett stopp, några djupa andetag coh hjälp av Janne fick jag igång "dragläget ridningen" igen, där jag tar en halvhalt efter kurven och väntar in hindret istället för att pressa in i det sista så han hoppar. (Pannan backar av och blir alltså bakom skänkeln 2 steg innan hindret, så det är ibland lite obehagligt att hoppa 120-130 hinder med honom, då han lämnar en. För att han inte skall göra det pickar jag in sporrren lite två steg innan och känner jag att han backar av, så klämmer jag lätt in den lite till, så han blir tvungen att hållas framför skänkeln.)

Examen, det värsta på hela hoppblocket. Vi rider våra egna hästar på en bana, våran med 10 hinder och 11 språng. Om examinatorn anser at vi är godkända då, får vi byta hästar med chans på högre betyg, annars hoppar vi banan en gång till med våran egen häst. Min examens bana med Pannan gick bra. Han var med mig, jag kunde ta mina beslut och han hade fina språngkurvor och relativt jämna avstamp (för att vara honom alltså). Till sista hindret som var en oxer på 120 cm fick jag hjärnsläpp, även känd som sista hindret syndrom och slutade rida, så vi stoppade två gånger. Jag tappade koncentrationen och fick tillbaka den efter tredje anridningen där han ändå hoppade. Jag fick ta hindret ännu en gång till, där det gick riktgit bra. Jag fick till galoppen rätt och han tog i riktigt bra över hindret.

Jag fick trotts min vägran byta häst. Jag fick rida Arwen, ett svart sto efter Amani - Sherlock Holmes, född 2004. Till dessa hästars bana hörde hinder 1-8. Jag tyckte det gick bra med Arwen. Hon var väldigt ridbar till hinder och tog tag i sin uppgifte på ett annat sätt än Pannan. Jag kunde stämma av till hindren i sället och hon köpte oftast mina beslut, åtminstone om det var framåt. Jag hoppade även kombinationen med en stigbygel på henne, utan problem.

Jag vet att jag är godkäns i examen och mitt protokoll menade att allting typ var bra, förutom anridningen till 10;an med Pannan, vilket jag stör mig något otroligt på. Antagligen får jag en 4:a istället för en 5:a, på grund av den..

Ha det bra, och få inte hjärnsläpp till sista hindret, det kan kosta er i betygen..

// Malin

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

I stort sätt 98% av alla människor jag pratar med under en dag är hästmänniskor. De har en egen häst, rider någon annans häst eller är på något sätt involverade i hästnäringen. Detta gör så jag ofta snappar upp hur hästar är sjuka, har problem, är orena osv. För det händer och känns gansak vanligt. Som ägare av en häst som varit knackig från och till under 2 år så vet jag hur skit det känns. Och sen när hästen är totalt ur spel är det ännu värre. Jag bloggade ganska aktvit då Rinja var konvalicent och tog emot en hel del frågor om hur det känds osv. Vissa frågade till och med om jag brydde mig, då jag var ganska lugn. Men jag vill dela med mig av det jag lärde mig under det året. Det jag är, fast det låter väldigt fel, är så otroligt tacksam för av den tiden.

Lite bakgrundsfakta först då. Vintern 2014 (exakt 14.12.2014) gjorde vi en endoskopi (titthålsoperation) på Rinja, där de filade bort en liten den av benet i vänster frambenets carpius (knä) som växte ut på djupaböjsenan och gjorde så hon var halt. Några dagar efter ingreppet blev såret infekterat och vi var tvungna att åka tillbaka till kliniken där hon fick stå över helgen, billigt och bra (NOT) och där de även konstaterade att hon fått en senskada, osäkert om det var i uppvakningen efter operationen, någon linda som blivit för spänd eller vad hon gjort under sin boxvila. Vi åker hem, veterinären hemma konstaterar att hon har två olika hudreaktioner på olika sidor av bennet efter nåra dagar. Ena på framsidan och andra på baksidan, ena skulle tvättas, andra fick absolut inte bli blött. Hon hittar även en till senskada. Knät borde röra sig för att komma igång rätt, men senan borde vara stilla för att läka. Så, vi stod en hel tävlingssässong och väntade på att 30 cm ben skulle bli bra.

Jag själv märkte snabbt att jag inte kunde vara borta från hästryggen så länge. Jag hade kvar några hästar sedan sommaren innan som jag hjälpte till med nu som då, och tog på mig ännu några till, då jag inte kunde tänka mig mera än en dag i veckan utan ridning. Jag hade ca. 1 vecka där jag var utan hästar 4 dagar och höll på att gå upp i linningen. Mitt rum hade aldrig varit renare och jag började på någon ny bok, tror jag läste klart den under veckan. Jag hade många hästar att rida, vissa helgdagar hade jag upp till 5 hästar som jag plockat på mig och jag absolut älskade att dränka mig i ridning, då hann jag inte liksom tänka. Dock var ju nivån på hästarna inte den jag önskade, det kändes antningen som motionsridning eller som att jag utbildade hästarna, men jag ville lära mig mera. (Dock lär man sig av alla hästar, så jag var glad över att få rida dem, och i en sådan utsträckning) Så jag pratade ihop mig med mina föräldrar om att hitta en till tävlingshäst på foder medan Rinja var ur spel. De sa ja, men att jag skulle betala hyran själv, då Rinja kostade ännu fast hon var konvalicent, vi hade ju inget eget stall.

MIn timing var bra, då jag börjadem itt läslov inför studenten om bara några månader, då jag började söka häst. Jag jobbade helger i stallet där Rinja stod och fixade allting själv för att få så bra betalt som möjligt. Jag hade spritt ordet att jag sökta hyreshäst och några veckor senare så bli jag länkad till ett inlägg på facebook. En kompis bekant skriver att han måste komma på något att göra av sin häst, då jag inte kan rida mera på grund av sjukdom. Jag visar det för mamma och vi åker en vecka senare och provar hästen. Hästen hette Uliosa E och kom att bli min nya tävlingshäst för säsongen. Utan att gå in på detaljer så var provridningen intressant. Då jag endast hoppat hinder på 70 cm med en 144 cm stor ponny under de senaste månaderna och sedan skulle styra an till ett 90 cm räcke med en 170 m hög häst, som var stark och inte inte gått annat än kavaletti de senaste månaderna med någon inte allt för ridkunnig ryttare. Jag minns mammas min då vi satt i bilen på väg hem och jag sa att jag vill ha hästen, att jag ser potential i henne. Jag ville jobba vidare med henne.

Det sköna är att jag hade rätt, jag hade fått en otrolig häst. Uli och jag började vår bana på 80 och 90 cm i mars för att redan nästa tävling gå upp i klasserna för att sedan debutera 110 cm redan i maj. På Sea Horse Week debuterade vi 120 cm med endast 4 fel (som kändes onödiga) och sedan hoppade vi även en 125 cm i augusti innan jag var tvungen att lämna tillbaka henne. Jag fick känna att jag kunde och att jag faktiskt hade en känsla för ridning. Jag hann till och med starta dressyr med Uli med bra resultat, trotts att jag var otroligt missnöjd med själva banan. Jag fick göra allt det där jag missat, då Rinja varit svår och mest gått omkring på bakbenen. Jag fick ha min egen juniorhäst, dock ett år för sent. Men jag skulle absolut inte vara där jag är idag, om det inte var för Uli.

Under tiden jag tävlade Uli red jag ännu 2-3 extra hästar och red igång Rinja samt jobbade i stallet 4 dagar i veckan för att kunna betala Ulis hyra. Då jag i slutet av augusti flyttade ner till Flyinge i Skåne för att börja Hippologen var jag tvungen att lämna kvar Uli, men Rinja hadekommit så långt i sin rehab att jag kunde börja hoppa henne så småningom. Vi tränade mycket på att rida utomhus och även att hoppa Rinja utomhus, vilket nu gjort henne till en underbar Rinja 2.0. Tack var självförtoendet jag fick med Uli, har jag vågat tävla Rinja upp till nationell 120 cm, vilkat gör att jag har en väldigt ljus syn på min framtid. För tro mig, även om det låter klyschigt. Med en positivt sätt att tackla problemen, med en vilja att gå vidare, med lite finess och en massa mod kan man se möjligheterna, även vid de mörkaste tiderna. Även då man har en häst som är sjuk, eller man själv känner sig så otroligt ovärd sin egen häst medan man hänger runt halsen efter andra hindret på elevklassen under SM, så kan man gå framåt. Det sköna med att nå båtten, är att det bara finns en väg kvar att gå och det är uppåt.

Hoppas ni kan vara lika peppade på nya utmaningar som jag!
// Malin

Likes

Comments

Jag har alltid varit en person med stark motivation, och om jag inte har det av en eller annan orsak, tvingar jag fram det på något vis. Jag har alltid kännt en vilja att styra över mitt eget liv och jobba för min egen framgång. Jo, några bra hästar och möjligheter att träna för otroligt duktiga tänare har hjälpt långt, men jag har aldrig varit den som ser ner på möjligheter eller känner mig obekväm med att skita ner mina händer för att bli bättre. (Bokstavligt talat, vi ränsade avloppet i toan ikväll och gissa vem som drog in handen där för att få ut all skit?) Jag har aldrig häller velat ta genvägar och Qvickfix har aldrig varit ett alternativ för mig. Jag har alltid utkämpat mina egna strider för att bli bättre. Som ett exempel kan vi ta då Rinja var sjukledig efter operatinoen vintern 2014. Vissa skulle kanske låta det vara, gnälla över att hästen är ur spel och oj och voja sig. Jag hittade 5 hästar jag red 3-5 ggr i veckan och höll igång på det sättet. Det finns möjligheter, vissa av dem kanske inte var de 140 cm hoppare eller GP dressyrhästar jag önskade, men de hade alla något att lära. Jag valde att se min motgång som en möjlighet att ge mig nya chanser och jag skulle aldrig vara där jag är idag utan dessa.

Är det då så konstigt att jag blir galen på de som glider runt och tror att allting skall komma till den som serverat på silverfat? Är du missnöjd med något, gör något åt det då! Gå inte omrking och gnäll om det, det blir inte bättre av det, ta tag i problemet och om du skall gnälla, gör det medan du utför arbetet som skall göras. Kalla mig kall, lillgammal eller vad ni vill. Men jag kan inte tåla då människor säger att de inte "kan" göra något av olika orsaker. Som t.ex. för att det tar 10 minuter för dem att köra till ett stall, så kan de inte kvällsfodra, ta ditt lata arsle ut till bilen och kör dessa kilometer, fodra och kör hem. Alla gör det, synd att du har längre väg, men det betyder inte att du skall ha mindre att göra för det och om du gör en deal att du fixar mera av något annat, så gör din del av dealen. Det är rent ohyfsat att bara skita i det annars. Det ingår i att behandla och bemöta andra med respekt. Om du inte vill att andra generliserar dig eller prata med varnade so om du inte skulle vara där, gör det inte själv då. Åtminstone inte efter att de andra slutat med det för att du yttrat att du tycker det är fel.

Jag förstår bra varför många äldre människor undrar vart engagemanget i hästvärlden tagit vägen. Jag vet inte heller om denna branch är något för sådanna som inte vill ta i och komma vidare. Sådanna som åker runt på ett banan skal och hoppas på att nästa silversked med vaniljglass skall läggas in i munnen åt dem, istället för att bygga ihop en cykel som får en att ta sig så mycket längre än ett bananskal eller göra sin egen vaniljglass, så de kan äta hur mycket de vill uta att någon portionerar ut det åt dem.

Tack och gonatt. //Malin

Likes

Comments

Ridning är inte alltid lätt. Det är en sport som får en att hållas ödmjuk och eftertänksam. Eller, så är iallafall fallet för mig. Vi sitter upp på djur som väger 10 gånger så mycket som oss och ber dem hoppa över hinder eller flytta benen på ett visst sätt, då de om de vill kan krossa oss hur lätt som helst. Ridsporten är en sport som bokstavligt talat ibland för en ner till marknivån igen. Idag var en sådan dag för mig, och jag har haft många sådana dagar och ännu håller jag på.

Idag hoppade vi bana för Daniel Svensson. Jag red Pannan som vanligt, men han var lite ovanligt oschysst idag. Han lade i handbromsen före typ varje hinder och jag fick verkligen rida för att komma över hindrena. I slutet av andra banan red jag upp på ett räcke ur en relativt skarp sväng och såg en något stor distans, men inget vi inte hoppat innan. Jag pickade till honom en gång med sporren och det kändes som att han skulle hoppa av. Men nej, jag hoppade hindret själv i en fin volt och Pannan stod kvar på andra sidan hindret. Jag landade på överdelen av ryggen och gjorde som en kullerbytta så jag satte mig upp direkt efter. (Detta har hänt innan, då Rinja bockat av mig, så jag börjar så småningom bli van vid stuntlandningar.)
Jag var dock snabbt upp igen och hoppade banan till slut. Pannan vågade inte stoppa och och min ridning var bättre än inna jag föll av, så det gav ju lite bra med sig ivarjefall. När jag kom ner till stallet började jag dock känna mig yr och lite illamående, så mina klasskamrater konstaterade att jag måste in till akuten. Jag gick ganska lätt med på det, så efter att vi fixat undan hästanra. Jag med några längre vilopauser för att inte tappa balansen av yrseln, åkte jag och en från gruppen in. Det gick relativt smidigt på akuten och de menade att jag inte borde ha fått nåFör tillfället har jga bara ont i musklerna på den delen av ryggen jag landade på först. Självbotar mig med vatten och ibusal (typ finsk alvedon).

på bild: Min ponny Elton II. Vi hade en hackig väg, men skulle inte varit där jag är idag utan honom.

Tänkte avsluta detta inlägg med min top 10 bästa citat/motton/sägelser jag alltid faller tillbaka på då jag känner mig nere eller deppig.

#1
"-But what if I fall?
- But hunny, what if you fly?"

#2
"Mästaren har fallit lika många gånger som nybörjaren har försökt"

#3
"Heals down, tumps up, ride on"

#4
"Get back up or go to the hospital"

(Detta är prövat på båda vägaran, även med sjukhuset innan och efter att hoppa upp igen. Ena gången med argare sjuksköterskor än den andra, kan ni gissa vilken?)

#5
"Om du misslyckas har du hittat et till sätt som inte funkar, och är redan då mil före de som inte äns försökt"

Likes

Comments

Under helgen har jag haft besök från Finland. Mamma, hennes väninna samt väninnans dotter kom en snabbis via Svealand. De tog massor av fina bilder, vilekt jag är otroligt tacksam för, då jag börjar ha slut på dessa. (Åtminstone då min hårddisk på datorn dog för någon vecka sedan)

Under heglen har det i korta drag gått ut på fika, hästar, fika, hästar, mat, sova, hästar, mat, shoppa och sedan hemfärd för mina gäster. Som vanligt fick jag skciak en lite beställning på saker jag önskade. Oftast är det saker jag inte kan köpa i Sverige eller något dyrare som jag ber om sponsring för. (Jag vet att jag är en bortskämd snorunge, men jag försöker visa att jag är så otroligt tacksam över allting jag får) Den här gången hade jag bett om taffel chips från Finland. Det är jobbigt att vara kingkig då det gäller chips, för den ända sort jag äter i Sverige är OLW´s lättsaltade. Så nu fick jag två påsar ranch chips och en hel del övriga saker. Bland annat en ny byrå, en tvättmaskin, en dator (som sagt gick hårddisken sönder i min förra, så pappa ska ta hem den och använda den sen som sin egen bara han bytt hårddisk), lite lampor och mat i mängder. Och som sagt är jag väldigt tacksam för dessa, då de verkligen behövdes.

Som sagt så blev det en he del hästar, så tänkte lägga in lite bidler som Miisu tog på Rinja och Pannan då jag red. Riktigt nice tycker jag själv.

så kan jag Så, nu är det tyst igen. Jag borde sitta och skriva på ett arbete jag skall skicka in igen, men jag tror jag skuter på det till måndag morgon. Då kan jag ta och ta det lugnt dessa sista timmar av helgen. Har funderat på att göra en home tour, så om ni är intresserade av hur det ser ut hemma hos mig, så kan ni kommentera nedan, så kan jag fixa lite bilder på våran 3:a

Ha det bra och ta hand om varandra!

// Malin

Likes

Comments

Äntligen är det över! Känner mig som Frodo som kommit till Mordor och äntligen kastat ringen ner i lavan. Hallelujah! Äntligen är mitt seminariearbete inlämnat, rättat, godkännt och presenterat. I'm done!

Mitt 10 sidors arbete med 5 st vetenskapliga artiklar är done! I'm out och snart är det vår! (Bara snän skulle sluta falla och smälta bort istället vill säga)

Likes

Comments

Hej!

Som ni sätt är jag tydligen vid liv, någrai nlägg harj u nu rullat in på min blogg.. Jag har haft ganska mycket att göra och nu efterh and så börjar jag även vara klar med en del kurser, så jag kanske hinner ta upp bloggandet ordentligt igen. Åtminstone tills vi skall på praktiken.

Efter några om och men har jag bytt skolhäst. Jag hade verkligen velat fortsätta med Vilja, men av lite olika orsaker blev jag tilldelad en av våra youngsters. Pannier F "Pannan" född -10 efter Ci Ci Senjor ASK - Irco Mena. Jag ni såg rätt, en till med Irco Mena. Riktigt rolig kille med. Jag brukar förklara honom som en liten skolkille som så gärna vill göra rätt att han blir rädd för att göra fel och då fegar ur lite. Han har en väldigt markbunden galopp och lite dåligt med sturkan och balansen. så jag får hjälpa honom en hel del. Dock är han genom snäll och världens härligaste att rida på marken. Första gången jag red Pannan frågade Daniel mig om jag hade köpt honom om det hade varit en provridning. Då sa jag tvär nej, men nu kanske jag skulle kunna tänka mig att köpa honom faktiskt. (Om jag hade pengar och tid vill säga)


Om vi skall fortsätt till den egna hästen så börjar vi vara igång orentligt igen. Jag försöker kolla efter passliga tävlingar att börja med och sedan jobba upp min egen självkänsla på hinder igen. Har frävt ner mig sjävl lite, så skall försöka komma upp ur gropen bara. Problemet är ännu med oxrar, men bara med Rinja. Alla skolhästar är det het okej med, men med Rinja vrider det till i magen. PÅ torsdagen red jag en prvat träning för Charlie Simmeling vilket kändes väldigt bra. Nu skall jag bara komma över tröskeln helt och komma ut och tävla lite igen.

Min blogg har varit lite på is nu en tid Mest för att min egen dator är död. Jag skall försöka få den på lagning snarast, men för tillfället använder jag min Housies lilla egna bärbara laptop. Vilket är super snällt av henne. Önskar att det inte går allt för mycket av min studentbudjet till den där datorn. Jag har ju annat som skoningar, mat och husrum att betala med. Men vi får se vad framtiden för med sig.

Ha det bra och ta hand om varandra!

// Malin

Likes

Comments

Hejsan igen!

Detta inlägg är tidsinställt så där av något allmänt förklarande. Jag har många gånger fått förklara hur mina dagar ser ut och hur jag tänker då jag lägger upp min dag. Att studera hästar tar tid, då våra absolut bästa läroböcker går på fyra ben, äter typ pengar och kan inte ställas in i en bokhylla för att samla dam några månader.

Mina skoldagar börjar kl. 6.30 om jag har morgon och fodring, annars 6.55 om vi bara har morgonstalltjänst. Vi brukar vara klara kring 8.00 med hela vårt stall. Sedan är det oftast ridning som gäller. Lite beroende på dag och vecka så rider vi olika tider. Jag brukar ta det lugnt i skolan på förmiddagarna om jag har någon timme innan jag måste börja göra i ordning hästen går jag till vårt elevcentra och skriver lite på någon uppsats som skall vara inne eller pluggar lite. Jag ör ju en morgonmänniska så jag ser till att äta innan jag far på stalltjänsten. Ca. 1 timme innan lektionen börjar jag med hästen och sedan lite beroende på hur långt det är till just dagens ridhus startar vi olika tidigt.

Efter lektionen fixar jag undan efter hästen och sedan brukar det vara lunchbyte som gäller. Våra hästar går bara ute halv dag, så vid lunch går de hästar som stått inne på morgonen ut och de som gått ut kommer in. Vanligtvis tar detta bara 30 minuter. Sedan lunchar även vi. Om det är en lång lunch alltså över 1,5 timme (förekommer om man inte har morgonstalltjänst) så brukar jag åka en sväng till Rinja och mocka, fixa höpåsar och om jag kommerpå att hon har fel täcke kan jag passa på att byta det. Om det blir tajt med lunchen (mindre än 30 minuter) brukar vi oftaast samla ihop ett gäng och äta på Markkan tillsammans, vilket är super nice. Där på kan vi fortsätta med teoretiska lektioner, som företagseknomi, ridlära, demo av olika slag, Seminariekurs träffar pedagogik osv.

Hade man morgon stalltjänst är man alltså fri efter denna lektion och då rider de flesta sina egna hästar. (Ibland även skolhästar om det är torsdag, då vi inte har ridning för nångon lärare utan eget arbete med skolhästen, och en gnaska så full dag) Hade man inte stalltjänst på mrogonen utan hör till dem osm skall ha på eftermiddagen träffas man i stallet efter lektionen och gör klart stallet för kvällen. Detta brukar ta 1-1,5 timmar beroende på hur mycket konvalicenter man har och ur frusen våran lösdrit är, om man skall mocka hagar osv. Sedan är det hopp och lek för dagen. Oftast är klockan alltså ca. 17 innan vi är på väg hem från skolan dessa dagar. Jag drar oftast direkt till Rinja då och rider ganska direkt. Om jag mockade på dagen är jag klar kring 19, annars kan det dra till 20 om jag blivit och prata med någon eller kollar på lite tärningar samt mocka och fixa höpåsar. Mina kväller går oftast åt till dusch, mat, en serie och sedan sova. Jag gillar att stänga v hästvärlden i en timme med en bra serie med jämna mellanrum. Tack och lov att Walking dead började igen. Nu behöver jag inte längta efter Game of Thrones lika mycket för en tid.

Detta är en dag i mitt liv, de är ibland lite varierande, men i teroin ser de ut på det här viset. Nu börjar de flesta kursers inlämningar vara avklarade, så kanske jag kan ta min pluggtid om mornarna till att blogga igen.

Ha det bra och ta hand om er!

Likes

Comments

På hippologen har vi inte bara lektioner på hästryggen då det gäller ridning. Vi har även ridteori en gång i veckan. På dessa lektioner fördjupar vi oss i allting från hjälpgivningar till deffinitioner på olika rörelser eller moment samt hur man arbetar hästen i teorin på bästa sätt. Som alla teoriämnen skriver vi även tenta i dessa. Denna tenta fick vi ut idag, då vi skrev den för någon vecka sedan. Så tentorna kan se ut något i stil med följande:

Fråga 1 (28p)

Redogör för ryttarens hjälper och hur de verkar

Fråga 2 (7p)

Vad heter de tre faserna i utbildningsskalan, hur hänger de ihop och vad leder det till?

Fråga 3 (5p)

Redogör för rakriktningens grundprincip

Fråga 4 (6p)

Translate the steps on the education scale (in english)

Fråga 5 (5p)

Redogör för hjälpgivningen i en skänkelvikning

Fråga 6 (1p)

Beskriv forflyttningen i en ryggning

Fråga 7 (5p)

Redogör för hjälpgivning vid ridning på cireklbåge

Fråga 8 (4p)

Ange avstånden mellan bokstäverna på en 20x40 och 20x60 bana

Fråga 9 (2p)

Vad är det för skillnad när hästen är bakom lodplan och bakom handen?

Fråga 10 (8p)

Beskriv skillnaden på en skänkelvikning längs långsida och en öppna

Fråga 11 (3p)

Om hästen korsar bakbenen i en bakdelsvändning, vad, varför och hur gör du för att lösa problemet?

Fråga 12 (3p)

Vad avgör om stången är skarp?

Fråga 13. (2p)

Vad är viktigt att göra osm ryttare då man rider förvänd galopp?

Fråga 14 (7p)

Beskriv kortfattat fölljande begrepp:

a. mellandel

b. takt

c. tempo

d. vändningspunkt

e. avstånd

f. lucka

g.inre sidan


Detta ör alltså frågorna vi besvarade i vår senaste tenta. Allt som allt kan man på 86p i tentan och man skall ha 70% för att vara godkänd. Jga kom genom tentan med en relativt god marginal. Kommer du?

Teste dig själv för skojs skull. Max tiden är 3 timmar, du får inte använda dig av någon form av hjälpmedel. Kan du svaren? Skulle du vara godkänd?


Ha det bra. Jag pluggar på och försöker komma igen med bloggen så småningom. :)

// Malin

(Nedan min ex-skolhäst Volfram "Vofflan" född -99 efter Warstainer - Maraton)

Likes

Comments

Att bo i Sverige har både för och nackdelar. Fördelarna är väl att man inte behöver kunna perfekt finska utan att bli utskrattad, man hittar lättare människor som håller på med hästar och de som håller på med hästarna är snäppet "kändare" om man säger så. Nackdelen är att ingen fattar då man säger att man bor bakomtakana (vilket förklarar min hemort ganska bra), man är oftast väldigt "en i mängden" (om man varit svenska pratande från Sverige då) och så är det de här med att en ryttare kan vinna Jerring priset.

Missförstå mig rätt nu, det är väldigt härligt att en ryttare vann Jerring priset, som då röstas ut av folket. Mer om detta pris kan man läsa HÄR. Men då det kommer till att någon annan än Zlatan vinner kan dessa vita kränkta män, som Sverige verkar krylla av, gå upp i linningen. Då är det röst fusk, då en person kan rösta flera gånger. Det är ju inte som att det bara är hästmänniskor som kan rösta flera gånger än andra och hästfolket slutar vara en del av det svenska folket. Det är så otroligt konstigt att se på detta från sidan. Jag är ju inte svensk, har inte ett svenskt nummer så jag kan inte rösta i detta pris. Det är andra gången någon som rider vunnit Jerring priset, första gången var 2011 och då var det Rolf-Göran Bengtsson som tilldelades priset. Då var det en massa skriverier om hur "Ridning inte är en sport", detta har ju förekommit nu med, men ja förstår inte varför alla blir så otroligt galna bara en ryttare vinner priset. Jag tänker inte gå in på det här med att ridning är en sport, det finn så mycket om det redan. exempelvis videon jag länkar här under.

"Lär er av det som varit" sa min historia lärare för några år sedan då vi började gymnasiet. Lär er av det som är gjort, så behöver vi inte gå över det igen. Det här börjar kännas lite som en upprepning av 2011, så snälla låt det gå. Att fotbollen inte får priset för ett år är väl inte så farligt, det har bara varit nominerade några få gånger från ridsporten. Nästa år kan ni säkert ringa ur många gånger ni vill på Zlatan, men sluta gnälla och var glada över att dessa handlingskraftiga "hästmänniskor" finns omkring er i samhället och ser till så det funkar. Tack för mig!

// Malin, Hästmänniska sedan 6 års ålder

Likes

Comments

Frågor är alltid välkomna och jag svarar på dem enligt bästa förmåga. Lägg till dem i kommentarfältet bara :)