Header
View tracker

Det har slagit mig som en stol i ansiktet. Jag kommer inte alltid gå hippologen. Jag kommer inte alltid att gå i skola, vilket jag nu gjort i snart 14 år i sträck. (fuck, jag borde kanske tagit ett mellanår någonstans right?) Men ja, jag minns bara hur det är att gå i skola, jobba och avsluta dagen med att rida på kvällarna. Jag har haft egen häst i ca. 6 år snart. Alltså kommer jag inte heller helt ihåg hur det är att inte vara tvungen att åka till stallet alla dagar. När man var sjuk och inte åkte till skolan och mamma meddelade att man inte fick åka till stallet då heller. Man skrek och var asförbannad. Nu räknas det kallt med att man mockar och fixar åt sin egen häst åtminstone, om man så har 39 grader feber.

Men nu kom vi in på sido spår. Vi har mycket i skolan nu. Många examen som skall fixas och sedan börjar nytt block veckan innan jullovet, som för min del börjar 25.12 efter lunch. Jag har hittills avlagt examen i unghäst. Har ingen aning om jag är godkänd då det kändes så växelvarmt hela alltihopa. X var spänd i början, men blev bättre. Men då han lugnade ner sig orkade han bara dressyr delen till slut och sedan kollapsade han typ. I hoppningen hoppade han super snyggt på första hindret och sedan kändes det som att han inte orkade mera. Och som toppen på allting skulle vi avsluta med häst vid hand. Mitt huvud var som maletkött, jag var trött och lätt förvånad över att vi skulle ha häst vid hand igen. Men jag gjorde ju delen, dock väldigt förvirrad och med en dålig analys, så förvånar mig inte om jag måste göra om åtminstone den delen.

Utöver den delen har vi även haft tenta i företagsekonomi på 5hp, med en skala på ca. 83%. Ja, jag är äntligen godkänd efter komplettering av tentan och en omskriven opposition. Känns ju bra, längtar inte till nästa FEK kurs son går i åk. 3.

Kortfattat så är det väldigt påtagligt att vi snart gått HALVA hippologen!

Jag börjar fundera kring vad jag vill göra när allt detta är klart. Vi har ju en bred grund att stå på så alternativen är ju många, så jag tänkte lista några drömmar jag vill kunna uppfylla. Jag kommer ändå vara knappt 22 då jag går ut denna universistetsutbildning.

1. Jobba utomlands.

Jag vill jobba utomlands och se världen. Få nya inslag till det jag lärt mig och kunna hitta det som jag verkligen brinner för. Själv har jag inte så stor skillnad om det är som beridare eller hästskötare, groom eller ridlärare. Jag vill se världen och visa världen vad jag kan och har att dela med mig av.

2. Jobba med det jag brinner för

det må vara en klyscha, men jag tror starkt på att om du gör det du älskar jobbar du egentligen inte en ända dag i ditt liv. Jag vill jobba med hästar, dock på många nivåer. Jag ville utbilda hästar, jag vill utbilda människor med hästar och jag vill hjälpa hästmänniskor.

3. Jag vill nån gång ha ett eget företag

Nu tänker ni säkert: "Bruden tjatade just om företagsekonomin och nu vill hon starta eget? Idiot.." Well, jag vill ha ett eget företag som skall drivas på en gård jag själv äger. Stora drömmar jag vet, men hoppas kunna få ett så bra namn om mig och få en sådan inkomst att jag kan driva ett eget stall. Dessutom tror jag starkt på att sikta längre än vad du egentligen vågar.

Efter hippologen tänker jag alltså resa omkring lite innan jag öppnar ett eget företag där jag har en egen avel i liten grad, tar in hästar på tillridning samt har några inackorderingar och håller ridlektioner/föreläsningar några kvällar i veckan. Men, vi får ändå se vad framtiden tar med sig.

Ha det bra och uppnå era drömmar!
// Malin

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

De två senaste tävlingarna har gått så där.. Inga lysande resultat och absolut ingen bra ridning från min sida. I helgen (13.11) startade jag 110 cm och 120 cm i Strömsholm. 110 cm gick riktigt bra. Jag fick fram Rinja till alla hinder ganska så rätt, vi var 0,04 sekunder från placering och jag kan inte vara stoltare över min häst. En riktigt krigare och vän till döden. Det var ca. 2 timmar tills jag skulle starta 120 cm så jag lät Rinja stå i transporten och äta det hö hon hade kvar från morgonen och allting var lugnt, som vanligt. Efter att jag gått banan fixar jag ensam igång Rinja och far till framridningen. Allting går bra, Rinja är kanske inte helt framför skänkel, men det brukar fixa sig bara vi kommer över det första hindret, så jag tar ingen stress över det. Dock händer det inte och jag bara fortsätter vänta på att det som vanligt skall "kicka in" och börja funka, men detta händer inte. Totalt mitt fel, jag vet, jag borde rida henne till det, men då man fått det gratis så länge, blir man lite förvånad och okapabel, åtminstone innan en större bana. Jag kommer så långt i hoppningen att oxern ligger på näst intill 120 cm, då jag märker att jag inte ser ett steg. Då händer det som absolut inte får hända. Jag tar inget beslut innan hindret, Rinja vet inte vad hon skall göra och kommer in i roten av oxern. Hon tänker nästan hoppa, men jag vet precis vad som händer om hon gör det, vi landar pladask på bakbommen, så jag stannar henne. Vi nästan sitter i oxern. Jag får nästan panik, jag var ju lite nervös efter 3 månaders tävlingspaus och så händer detta på framridningen. Jag tar ett djupt andetag och kommer till oxern igen. Ett till stop. Jag ber dem sänka och hoppar oxern av bara irritation på mig själv. Distansen var långt ifrån och jag fick klamra mig fast på Rinja, som gjorde ett super jobb. Jag lät det vara en liten stund och hoppade sedan oxern igen. Igen med en otroligt dålig distans, men vi kom över. Jag klappar Rinja som en galning och börja gå över till banan. Med en stor klump i magen går jag in på banan. Rinja är lika lugn som alltid. Efter någon minut får jag startsignal. Jag hälsar på domaren och rider na till första hindret. "Fan, det är en oxer" tänker jag och lägger benen om Rinja, som snällt hoppar av tidigt igen. Hon blir lång av detta efter oxern och jag får inte bakbenen under henne igen. Nästa hopp blir flakt, jag hör bommen falla till marken bakom mig. "fyra fel.." tänkerj ga och rider an till trean, en till oxer. Ser inga steg, får panik, rider fram och hoppar av från en något lång avstampspunkt igen. Vi klara dock resten av banan med 4 fel, jag är överlycklig. Min häst är min hjälte.

På torsdagen som följde, var det SM i skolan. Eleverna hade en egen klass med inverkans bedömning. Jag hade ju anmält mig till den för länge sedan med Rinja. Den gick på 110 cm och jag kan inte säg att det kändes konstigt då. 110 cm har vi tävlat nästan hela sommaren och med bra resultat. Framridningen var hems. Det kändes som att Rinja var fast i marken. Att bottnet sög upp all energi hon någonsin haft. Jag red vad jag kunde. Samma känsla av osäkerhet sköljde över mig igen. Jag vågade inte rida på. Mina ben kändes som spagetti och min mage knöt sig, och då red jag bara markarbete. Min finska mentalitet tog över och jag började blir irriterad på min egen rädsla. Då jag red an till oxern i början hittade jag inte så super bra steg, men så bra att hon kunde hoppa den. Jag red in på banan med hela huvudet dunkade av ångest, jag var livrädd och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Mina klasskamrater stod på banan som banpersonal och viskade att lycka till. Jag kände mig uppgiven och ville bara bli av med banan. Jag kollade på hindren som kändes sky höga. "Djupa andetag" var allting jag hade i huvudet. Jag fick start signal och red an till ettan. Rinja aktade lite för startlinjen och jag fick henne inte rak till första hindret. Hon landade i fel galopp. Jag bröt av och fattade ny. Inte ännu heller helt framför skänkeln. Jag red an till tvåan. Få panik, ser inget steg. Det är en oxer. "Okej, blir ett halvt steg, så Rinja tar ett litet innan" tänker jag och sitter kvar i sadeln. Men Rinja hoppar av långt ifrån istället. Jag släpper tyglarna helt i språnget och landar på halsen. Jag klänger mig fast i martingalen och runt halsen på Rinja. Jag viskar houuu och hon saktar av, stannar. Medan jag hänger här tänker jag: "Skall jag släppa taget nu, gå ut från banan eller skall jag börja klättra tillbaka." Jag känner snabbt efter. Min höger fot är kvar i stigbygeln, så jag bestämmer mig. Jag skall tillbaka till sadeln. Jag klättrar tillbaka. Tar ett djupt andetag medan jag fattar tyglarna, lägger och volt och rider an till trean, en maxad oxer. Jag lägger skänklarna på och låter Rinja sköta det. Vi fortsätter banan. Jag får bara panik till en oxer och kombinationen, men annars känner jag mig nästan okej. Mina inverkans poäng var knappt godkända och jag hade 14 fel då jag kom i mål. Jag kom till porten och mannen som mötte mig där såg på mig med stora ögonen och utbrast: "Jag var säker på att du skulle ramla av." Jag svarar med ett snörvlande "Jag med." och går ut från banan med en gul och vit rosett med mig. Aldrig förut har jag varit så irriterad på min egen ridning. Aldrig förut har jag känt så starkt att jag inte förtjänar denna härliga häst jag äger och aldrig förr har jag varit så glad över att min häst har ett äkta krigar hjärta.

Så, vad nu? undrar ni antagligen. Skall jag lämna hoppningen, sälja Rinja och börja med dressyr istället? Njäää, inte riktigt. Jag har lite för mycket finskt blod i mig för att ge upp så lätt, fast visst är det lockande. På en vecka har två kommit fram till mig och varit förvånade över att jag har en HOPP häst och varit helt 100 på att jag är dressyrryttare. Ja, antingen hoppar jag väldigt dåligt eller så är jag konstigt duktig på dressyr. Vet inte vilket jag vill tro mera på. Jag tänker alltså ta tag i mitt psykproblem och komma över det här. Jag har en tid älskat känslan av att hoppa en 130 cm oxer, känna kraften i bakbenen på hästen och få till det perfekta språnget. Jag måste bara få tillbaka känslan för hinder och detta tänker jag göra genom att gå ner i klasserna. Pinsamt som attan jo, men jag går ner till 100 och 110 cm igen för att bygga upp mig själv och inte förstöra min otroliga häst. Få tillbaka min känsla för hinder och komma till ridning. Hålla min häst intresserad av hinder och hel. Detta är något jag tycker vi talar alldeles för lite om. Jag är ingen stjärnryttare, men jag hoppas jag kan komma ditåt, genom detta tänk. Jag vill upp i klasserna igen. Jag vill klara av 120 cm banor lika lätt som 100 cm men jag måste jobba på mitt psyke.

Det jag vill säga med detta inlägg är alltså:
Det kommer alltid bakslag, det hör till. Bakslagen gör dig inte till en förlorare, bakslagen gör dig i framtiden till en segrare. Du måste bara komma tillbaka från dessa och ta tag i det igen.

Senast detta hände mig var jag 9 år, hade ridit i två år och trillade av ridskoleponnyn i skogen så jag bröt nyckelbenet. Kom jag tillbaka från det, skall jag kunna komma tillbaka från det här. Och det kan även du om du känner samma som jag beskrev innan, du behöver bara bestämma dig och ta tag i det.

// Malin och Rinja

Likes

Comments

View tracker

En central del av hippologen är hästhållningen. Vi går väldigt stora kurser i detta ämne. Bland annat HAV (Häst och anläggningsvård), HIP (Hippologisk introduktions kurs) och HBH (Hästens biologi och hand havande). Jag skriver dessutom om hästhållning i min seminarieuppsats nu i tvåan, alltså om hur man kan reducera ättiden hos hästar och i FEK (företagsekonomi) är jag med i ett grupparbete där vi gör ett företag som designar stall. Med hjälp av alla dessa kurser samt vårt eget intresse önskas det att vi skall kunna göra hästhållningen bättre i både Sverige och utomlands. Målet är alltså att få oss att kunna planera ett sådant stall som passar både häst och människa: lätt arbetat, ekonomiskt både att bygga och hålla igång, tryggt som arbetsplats men samtidigt tillgodo se alla de naturliga behoven en häst har, alltså att äta, röra sig i alla sina gångarter, sova och flockbeteende. Hästen i det vilda letar föda 14-18h i dygnet och har ett tuggbehov som måste uppfyllas så dess mag- och tarmsystem skall kunna fungera på ett korrekt sätt, då den är en grovtarmsjäsare. Alltså har den flera olika microorganismer som hjälper till att bryta den maten i grovtarmen. Dessutom dricker hästen i det vilda väldigt sällan men mycket, upp till 20 liter åt gången. Eftersom hästen söker föda största delen av dygnet så rör den sig väldigt mycket i det fria. Den går långa distanser för att komma till vattenhål och är hela tiden i rörelse tillsammans med sin flock. Så, med denna info, vad tror du händer då man lägger in hästen i en box, lindar benen och vägrar låta den gå ute i hagen med andra hästar?

Jag håller för tillfället till i två stall, vårt skolstall samt privatstallet där jag har Rinja inackorderad. Jag tänkte ta och presentera båda lite, då jag tro det kan finnas lite intresse för detta ämne. Jag börjar med skolstallet.

På ridskolan Strömsholm håller hippologerna till i Kungsstallet, det nyaste av stallarna, som ligger närmast ridsportenshus och under Tottska Villan. (för er som detta säger något åt) Stallet är uppdelat i två delar Östa- och västra längan, där H2 håller till i västra. I vårt stall står ca. 25 hästar, ston, valacker, yngre och äldre blandat. Stallet är ett kallstall med öppning utåt så alla hästar kan ha huvudet ute om de vill. I mitten av stallet som har formen av ett "L" finns en sköttsel gång där ändast människor får vara. Från denna gång fodrar, mockar och sköter vi hästarna. Detta för att effektivera stalljobbet. Mockningen sker i skottkärror som vi sedan tömmer på ett rullband som för bajset upp i en konteiner som sedan töms med jämna mellanrum. Hästarna står på spånbädd och får hösilage, krafft och mineraler som foder tre gånger om dagen och halm som komplement, då vi inte fodrar lunch p.g.a. tidsbrist. Vi har 14 grushagar och 5 gräshagar till vårt förfogande på dessa 50 hästar, så de går oftast i grupp och halvdag ute. Gräshagarna används bara vid torra perjorder och då även nattetid för att effektivera för oss. Hästarna är alltså ute antingen FM (7-11.30) eller EM (11.30-16) då vi gör ett hagbyte kl. 11.30.
Eftersom vårt stall är ett kallstall (vilket vetenskapligt bevisat är bättre för hästarna) har vi människor en uppvärmd avdelning dit vi tar in hästarna för att göra de färdiga för ridpasset. Denna del kallar vi för "centrum". Centrum består av två sadelkammare, stallchefens kontor, toa, 15 uppbindningsplatser, 4 spolspiltor, förvaring, torkrum, tvättstuga. Dessutom har vi en häst våg (vi väger hästarna varannan vecka för att kolla att de inte tappar för mycket vikt) och ett solarium för hästar som blivit duschade eller har problem med ryggen.

Förutom det egentliga stallet har vi även en AG (Aktivernade grupphästhållning) som egentligen är som en modern lösdrift med foderautomater där hästarna får gå in i bås och äta grovfoder i fred. Detta båd läser av ett halsband som hästen har på sig och avgör då om hästen kan få mat eller ej. Hästen får äta upp till varannan timme i foderautomaten och då i 15 minuters tid. Vi tar tid på hur länge det tar för vår skolhäst att äta 1 kg hösilage och lägger sedan upp tiden efter den foderstat hästen skall ha. I vår AG går det bra valacker, då det blivit strid då de blandade ston och valacker innan. I Flyinge hade en häst fått en krossad käke p.g.a. striderna i AG, så man valde att ta ut stona och lägga dem i en annan lösdrift istället, för att eliminera kampen om tillgångarna. Vissa valacker har ju fortfarande hingsten de en gång var kvar i sig som kan komma fram. AG består alltås av 3 stycken govfoderstationer, alltså 6 grovfodera automater, 1 kraftfoder automat, tre ligghallar av vilka två har halm och en har gummimattor samt tre vatten stationer. Allting utspritt på en okej stor area. I vår AG går det 10 stycken killar i åldern 3-19 år. Bland annat båda mina skolhästar Vofflan och X:et.

Till vänster: Beräkning av foderstat i höet i AG:n i Flyinge och till höger Blusch Rambler och Bosco sköter om varandra i vår AG i Strömsholm. Har tyvärr inga bra bilder på våra stallar.

Rinjas står uppstallad på Bärsta gård utanför Kolbäck. Hon står i delen "Lilla sten" som har 4 boxar av vilka 3 är bebodda för tillfället. Utöver detta stall finns det 3 stallar till med 10 boxar i varje stall, av vilka ett av stallet står tomt för tillfället (stora sten). Gården består av flera hektar mark, så genom en diskussion med stallägaren kan man få ändra sin hage till större, mindre, mera gräs, mer kuperad o.s.v. Inackorderade fixar höpåsar och kraftfoder hinkar åt sina hästar. 3-4 stycken beroende på om hästen vill ha lunch kl. 11 eller ej. Rinja äter för tillfället 3 men jag skall ändra på hennes foderstat då det frusit tillräckligt för att hon inte skall hitta något att äta i hagen. Hon äter hösilage vid varje måltid hon får 4-0-4-6 kg och ½-0-½-0 kg kraftfoder (krafft groov 95) om dagen. På Bärsta går hästarna ut mellan 8-9 på morgonen och kommer in 16-17 på kvällen. Man har möjlighet att välja om ens häst står på spån eller halm som man mockar själv. Hyran går på 3500 kr + moms och där ingår då strömedel, hö, ridhus, in- och utsläpp mån-fre och alla fodringar mån-sön. Till förfogande finns en bra utebana, ridhus (uppvärmt, tack vare att hästarna står i precis samma byggnad), bra uterittsmiljöer, hagar, två spolspiltor, skötselplatser, förvaring, två toaletter, parkering för trailers m.m. Tränare finns alltid tillgängliga på anläggningen och människorna är trevliga. Det finns oftast möjlighet till ridhuset när som helst på dygnet. Man får bara visa hänsyn åt andra, så visar de åt en.

Till vänster är ridhusstallet, boxarna på vänster sida och på höger sida med en öppne planlösning (sargkanten som mellanvägg) ridhuset. Höger bild är på stenstallet, som de byggt om från svinstia till häststall. Underst ser ni några av betena som finns att tillgå.
(Bilderna är tagna av stallägaren och lånade från deras fb sida)

Det är lätt att lista + och - med dessa stall, men det tänker inte jag göra i detta inlägg. Istället tänker jag avsluta med orden: "Genom att se mycket av världen och många olika typer av stall, kan hippologer ha möjlighet att bygga framtidens stall. Som är perfekt både för häst och människa."

//Malin

Likes

Comments

Hej igen, efter denna lite tråkiga paus. Min blogg är för tillfället 2:a efter allting som MÅSTE göras. Jag sitter och läser företagsekonomi och pedagogik som aldrig förr, försöker hänga med på när jag skall hålla föredrag i ridteorin, hålla koll på hull och hälsa på mina skolhästar och komma ihåg vilken vecka vi har morgon- och eftermiddags stalltjänst (Samt när vi har hagbyten m.m.) Mitt huvud snurrar tidvis, så jag har valt att pritoritera den där en timme extra sömnen över bloggen.

Annars är allting bra här i Västmanland. Hösten har kommit, min housie tagga halloween och jag är så pepp på att rida för Kyra Kyrklund nästa vecka. (Förlåt för denna försvenskning av mig, jag umgås med dem 24/7) Mornarna här börjar bli kalla nu med, min bil meddelar att vägen kan vara hal nästan varje morgon. Och då jag kommer till morgon stalltjänst med dubbla dunjackor redan nu kollar alla på mig och frågar om jag inte är en äkta finne. Får svara att jo, men finnar kan vänja sig vid Skåne väder ganska snabbt med, så jag fryser reda nu. Borde antagligen investera i ett par helchaps innan jag fryser allt för mycket här.

I övrigt har jag inte allt för mycket att komma med. Jag har fått en ny unghäst som heter X-Cover efter Irco Mena - Concorde. 4 år, lite ostabil och obalanserad, slår i sko, men tidvis riktigt fin. Han har samma mamma som Patrik Kittle´s Toy Stroy och i sluten av hopplektionerna ett riktigt fint sug till hindren, dock är han lite framtung och duktig på att få ner huvudet. Har redan ofrivilligt stått bredvid två gånger då han försökt sig på sina bus. Men han kommer nog ännu bli en nice häst, med ganska mycket jobb.

Rinja mår bra, vi har kommit igång med träningarna för Charlie och hon sköter sig riktigt bra. Hennes galopp har dock blivit riktigt menlös tidvis, så vi jobbar mycket på styrka och lyhödhet. Massor av galoppfattningar och övergångar trav-skritt-trav samt gymnastiserande bomserier. Detta varvar jag med tankegymnastik i skogen. Bilden nedan till höger är en av de vägar vi ofta går för att fundera vart vi lägger fötterna och rider lösgörande på i skritt.

Och bara för att bevisa att min häst är speciell: Hon lämnade hö i boxen i två dagar, då jag lade den i kärran för att mocka, dög det att äta...

I skolan har jag nu med fått börja rida Vofflan på kandar. Idag var första dagen, vilket jag var totalt rädd för. Jag har alltid haft respekt för kandaret, då jag lärt mig sedan jag var liten att det är starkt och att amn skall vara så otroligt duktig för att inte skada hästen med det. Själv vill jag alltid använda så simpla bett som möjligt. Har haft ett gummi pelham som starkast på en egen häst. Detta var på Djobi och Uli. Rinja rider jag på en ponnybridong och Elton red jag på ett pessoa utan kedja. Jag hade ställt in mig på att jag inte kan rida på ett kandar, så då Marianne som är ridlärare på Strömsholm sa att jag skulle rida med det blev jag lite paff. Tycker inte själv att jag är på den nivån att jag kan kontrollera min hand tillräckligt. I början av lektionen red jag alltså mest på bridongen, rädd att ta i kandar tygeln, men efter en stund vågade jag känna på den med. Konstaterade själv att min handställning blir mycket bättre då jag rider med kandar, då jag har så mycket tygel i handen att jag inte kan vrida på handleden. Imorgon igen då, då min klasskamrat skall testa Vofflnas Baucher bett på sin skolhäst, så mitt vanliga träns är utan bet.

Nedan en bild på min bästa guldgubbe. ♥

Likes

Comments

Så, dagarna börjar smälta samman lite på sistone. Det ända som håller det isär är 6-7 timmar sömn innan man springer iväg igen. Min dator är inte i allt för stort bruk. Förutom till skolarbeten alltså. Jämför man åk. 1 med åk. 2 så här långt kan jag säga att jag hänger väldigt bra med i åk. 2. Antagligen för att jag vant mig och så är jag u trotts allt ett år äldre. (Kanske jag till och med lärde mig av mina misstag att skjuta på allting i Flyinge)

Men nu till det kanske lite intressantare. Vi har ridit på GP-banan utanför slottet och en klasskamrat som tyvärr bröt armen under andra veckan fotade vår lektion. Här kommer alltså några bilder på mig och Vofflan in action. Som jag skrev i förra inlägget är han född 99 efter Warsteiner - Maraton, så helt dressyrstammad. Super i lynnet och den perfekta läromästaren. Ger absolut inget gratis och kan vara jobbig på sina dåliga dagar. Men jag gillar honom ändå. Och eftersom vi får tävla våra skolhästar i 2:an så önskar jag att vi kommer så långt att vi får göra det.

Vi fick även veta att vi kommer rida våra dressyrhästar för ingen mindre än vår professor i dressyr Kyra Kyrklund i tre dagar vecka 43, så jag är super exalterad på det. Samtidigt som jag är mega nervös, för jag är ju ingen duktig dressyrryttare direkt. Jag rider ju både dressyr och hoppning, men jag dras alltid lite mer till hoppningen än dressyren. Blir bara att ta sig i kragen tills dess då. Tummen högst, hälen ner och sitt i sadeln.

Jag har inte så mycket mera att komma med nu. Funderar om jag borde göra ett special inlägg om Strömsholm, min lägenhet eller stallet. Jag vet inte bara om det intresserar. Så något speciellt ni vill se, kommentera nedan :)

​// Malin 

Likes

Comments

Två veckor har gått. Jag har varit utan internet i stort sätt hela tiden och tiden räcker knappt till att duscha om kvällarna. Men jag är ännu vid liv och glad som vanligt. Året har hittills bestått av introduktioner i mängder, både i företagsekonomi, ridlära, undervisningsmetodik och de praktiska ämnena. Vi har fått våra skolhästar i dressyren, unghästarna väntar vi med ännu, då de är lite för få för tillfället. Som dressyrhäst har jag Volfram. En herreman född 1999 efter Warsteiner - Maraton. Han är fux och 172cm hög. Tävlar upp till Medelsvår B och utbildad längre. Det roliga är väl att vi fick önska hästar och han var inte med på min 3-hästars-önskelista. Jag gillade de mindre, mera kompakta hästarna, men nu efter en vecka på Volfram är jag nog ganska så säker på att det kommer bli helt bra. Jag tror ja kan lära mig massor av honom och komma fram i min dressyr.

Tyvärr har jag inga bilder på min guldgubbe, men jag lovar att det kommer, om nån någonsin skulle fota oss. Alla i klassen har så mycket, så måste vara en utomstående isåfall.

Som sagt har vi inte fått några unghästar, men man ha fått säga lite vilka man vill ha. Jag gillar skarpt tre av dem, men de är alla i ganska så hård konkurens. Jag får bara visa mina starka sidor och hoppas på det bästa. I väntan på att få se de sista hästarna till unghästblocket...

Annars då? Jo, Rinja mår bra. Vi har njutit av hösten till fullo på stubbåkern och tagit det ganska lugnt med hoppningen. Jag har trimmat övergångar, för att få henne att trampa mera under sig med bakbenen och på så sätt komma genom kroppen bättre. Jag hoppas det kan märkas av i hennes språngkurvor senare, är nog medveten om att det tar mycket träning ännu för att komma dit. Skall bara se till att hon blir skodd och sedan kan jag kanske ta och börja träna igen efter en ganska effektiv och hård sommar.

Avslutningsvis får ni en bild på mig, bara så ni vet att jag faktiskt mår helt bra och är vid liv! Ha det bra! :)

​// Malin och Rinja 

Likes

Comments

I Finland var inte augusti allt för torr, dock var det en väldigt torr månad på min blogg.. Jag har haft lite slutspurt och jobbat som en dåre, tävlat och packat samt flyttat tillbaka till Sverige. Om vi börjar med det roligaste, tävlingen.

Jag åkte till Aino med Rinja där vi hoppade 105 och 115 cm. Två bra felfria banor i vardera klass och en placering. 105 var en bra bana, Rinja var lite stark, men gav sej till sista hindret. Tur det för det hjälpte massor i 115 cm. Hon var så stark i 105 cm att hon knappt kunde svänga. Har bara en sak att säga: trimma mera igen! Jag har ju mest ridit i skogen förutom de träningar jag ridit för Jessica och Iia, men måste börja trimma mera dressyr igen, så hon kommer genom bättre.

115 cm drog hon iväg från första hindret, kom lite nära tvåan så hon fick kämpa lite över det vilket fick henne att bara konstatera: "Okej, vi gör väll som du vill då.. jag lyssnar" och sedan hoppade hon super fint alla hinder. Även vattenmatta och portar av olika slag. Vi slutade på en fin 11:e plats och fick där med en rosett med hem.

Har inga bilder på tävlingarna då det regnade hela dagen, så knappt några fotografer. Så ni får nöja er med en gammal goding från Metsämäki i Juni :)

Sedan kommer vi väll till det andra intressanta. Jag har flyttat tillbaka till Sverige igen. Jag går nu andra året på hippologen och har flyttat upp till Strömsholm, även för vissa kända som Strömppan. Jag bor för tillfället hos min kompis i Västerås, men vi skall snart flytta till Kolbäck, bara våt lägenhet blir ledig.

Det var roligt att höra att så många ville ha kvar mig i Finland efter sommaren och även under året. Super kul att träffa alla nya människor, knyta nya kontakter och få det förtroende många lagt på mig. Nu skall jag bara knyta lite mera kontakter uppe i mellan Sverige och hoppeligen dra in så mycket kunskap jag kan under detta andra året på Strömsholm. Sedan kanske jag kommer tillbaka till Finlnad som Malin 2.0 och har ännu mer att ge både elever och arbetsgivare.

Tillbaka till flytten så har jag ju Rinja med mig igen och hon står nu lite avskilt från skolan. Gården heter Bärsta och är en relativt ny uppbyggd gård. Rinja står i en gammal ladugård som är renoverad och super fresch. Dessutom har de ett uppvärmt ridhus, utebana och bra terränger. Jag ser fram emot detta år något enormt. Let´s start!

Likes

Comments

På lördagen bar det av till Hyvinge igen. Denna gång på ett lite annorlunda sätt. Mamma och pappa var båda bortresta, så jag letade reda på en hästskötare och hyrde en B-korts lastbil och körde dit själv. Eftesom jag aldrig kört häst själv, aldrig själv kört till Riders Inn samt en otrolig tids pessimist, så började dagen med att hämta upp min hästskötare kl. 7 på morgonen. Kvällen innan hade jag förutom jobbat, ridit tre hästar och hållit ridlektion även hämtat bilen. I min hast hade jag dock glömt min egen blombok i bilen som jag lämnade där jag hämtat hästbilen. Där i hade jag ju mina bankkort, så lång på kvällen och funderade på hur jag skulle få tankat, då jag inte visste om automaten nära där tog pengar över huvud taget. Tillika kom alla tankar som "tänk om jag kör fel" och kommer vi hitta?

Då jag hämtat upp Emma, som fungerade hästskötare åkte vi till stallet. Emma tvättade Rinja medan jag packade, då jag ändå ville veta var allting var och om jag kommit ihåg allting. Vi var klara långt innan avfärdstiden, men då jag inte visste hur bra Rinja gick på bilen, lastade vi ändå. Hon gick in på första försöket och vi började vår färd mot Hyvinge. I början var man något ovan vid att köra så försiktigt och tänka sig för då man körde i backar med mera, men då man äntligen kom ut på den stor vägen gick det riktigt bra. Rinja stod som ett ljus, liksom alltid. De få gånger som jag gjorde något mindre fel, som t.ex. saktade in lite för fort eller liknande så hörde man en kort frust bakifrån. Som om hon skulle sucka och bara: "Herre gud, den där människan.. Lär dej köra lite bättre tack.." Vi körde lite fel två gånger, inget som tog långa omvägar att fixa, så vi var framme ganska samma tid som beräknat.

Vi gick och kollade på banan lite och gick sedan då klassen börjat för att göra Rinja klar för uppvärmningen. Vi hade start nr. 61 i klass ett så jag hade gått om tid att fixa med Rinja. Dock var vi igen klara tidigare än beräknat så vi stod en stund och såg på andras banor, medan Rinja försökte smyga sig till gräset.

Jag värmde upp och hon kändes helt bra. Tog inte för många hopp då det ännu var en klass som väntade och då några tydligen inte startade, så min startnummer ändrades till 59. Jag red runt på banan lite innan min start. Rinja kändes bra. Kanske något spänd, men bra. Att hon spänner sig på banan stör mej mycket sällan. Hon reagerar bra fram och tillbaka och väl efter första hindret brukar det vara okej. Vi hoppade en bra ch stadig bana med 0 fel och en okej tid på lite över 55 sekunder. Detta räckte till en 6:e plats då jag kom ut från banan. Jag slutade dock som 7/63 så Det var helt okej. Jag är väldigt nöjd med min häst.

Det var 2 timmar mellan mina klasser så vi lastade Rinja och gav henne lite hö i väntan på min klass. Vi passade även på att äta själva och under tiden vi åt började stora mörka moln tona upp sig på himlen. Vi satte oss i bilen och jag tog en power nap på 20 minuter i förarsätet. Jag räknade med att behöva gå upp mot banan igen ca. 15.00 då min klass började 15.20, men då det öste ner väntade vi tills det avtog bara lite och gick upp lite över 15 istället. Då stod alla inomhus. Banan hade en hel del vatten på sig och det meddelades att de skulle vänta en timme och se om banan blev bättre då regnet lättade ca. 15.30. Jag var väldigt skeptisk efter att jag gått banan. Min fötter var genomblöta. Bottnat kändes dock bra, men 2-3 cm vatten kändes lite olustigt att ha precis innan hindrena som ändå låg på 120 cm. Detta var alltså vår andra 120 cm tillsammans. Då jag överhörde en tänare säga till sina elever att inte hoppa p.g.a. vattnet så ringde jag min tränare med och bad om råd. Iia menade att om det kändes äns lite osäkert skulle jag inte hoppa, men om jag ville kunde jag ännu kolla de första ekipagen, då jag hade en så sen startnummer och se om det alls var halt på banna. Hon menade att om jag såg ett ändå språng som kunde ses som dåligt på grund av vattnet så skulle jag dra mig ur. Efter att jag kollat på fem ekipage, alla med helt bra spräng så gick vi för att än en gång ta ut Rinja.

Den här gången var antagligen jag mera nervös än henne. Då vi red ann till första hindret säg jag en distans som krävde lite mera ben. Jag red an och Rinja hoppade bra. Efter åt drog hon dock lite iväg och jag fick inte henne helt tillbaka så det blev en dålig avstampspunkt till tvåan, vilket hon då rev med frambenen. Ganska grovt bör nog tilläggas, vilket gjorde så hon hoppade helikopterhopp hela resten av banan. Bara så hon inte skulle röra nån bom. Hade själv lite svårt att hålla balansen i alla hoppen, men var väldigt nöjd med banan i sin helhet. Väl ute travade jag lite av henne, Emma gick lite med henne medan jag hämtade min rosett och sakpriset från 110 cm innan vi gick till bilen och lastade. Jag var själv hemma kl. 22.30 efter att ha fört tillbaka bilen och 23.00 kom min kompis och sökte mig, för det var sista veckoslutet jag inte jobbar, så vi skulle ut. Med 5 timmar sömn natten innan var jag ganska slut då jag kom hem 4.00 och gick och la mig. Nöjd efter en bra dag.

// Malin

Alla bilder är tagna av Heidi Lammi, hittas även på: http://heidilammi.galleria.fi/

Likes

Comments

Sea horse week är över för detta år. Jag har jobbat nästan hela tävlingen hos Iia, men fick två dagar ledigt för att kunna tävla själv, vilket kändes bra. Jag hoppade alltså på torsdag och fredag, en klass per dag.

På torsdag hoppade vi 110 cm, vilket gick bra. Om man vill börja med resultaten så fick vi 0 fel och kom på en 10/110 placering, dock delas klassen om det är över 100 ekipage, så jag blev egentligen 5/55. Så en gul rosett hem från den dagen. Banan var lite svår. Mycket speciella svängar och om man vill ha en mätsticka på svårighetsgraden kom en av de tio ponnyn som startade klassen över mål linjen. Hindren var ganska så maxade och typ alla hade något under sig. Tur så brukar inte Rinja reagera på så mycket special saker nu mera. Tyckte min ridning var okej, ingen bana är perfekt, men den var bra. Lite mera galopp och bättre rakriktningar kan behöves ännu, men jag är nöjd. Jag har absolut en super häst, som ja är mer än stolt över.

nedan är en video på min 110 cm bana:

På fredagen var det 120 cm debut som gällde. Banan var hög, enligt mig, då det är en tid sedan jag hoppade dessa klasser senat. (Under ett år, men okej..) Jag var väldigt nöjd med Rinja. Hon var super hela uppvärmningen och om möjligt till och med bättre på banan. Vi fällde ett hinder på grundbanan, men hade en av de snabbare tiderna av dem som hade 4 fel där. Fällningen var helt mitt fel, då jag inte tog ut svängen lite mera eller tog tillbaka henne en gång riktigt ordentligt efter oxern. Valet blev halvgjort och därför kom räckets bom med oss. Jag vet att hon viftar ganska mycket med huvudet på videon, och jag tänker fokusera på det i min ridning fram över. Lugnare hand, trotts att hon är stark. Samt hade jag inte en tillräckligt lång eftergift på ett hinder (började även vända på) så jag är medveten om de flesta fel jag gjorde och kommer jobba videra på dessa, så det blir så bra som möjligt tills nästa tävlingar.

under videon:

​ovan ser ni ända bilden jag fått/hittat på mej och Rinja från SHW. Bilden är tagen av Linda Fagerholm. 

Ha det bra! 
// Malin

Likes

Comments

Vi har alla någon gång svikit, blivit svikna eller blivit besvikna på andra. Sedan ett år tillbaka har jag varit "den som svek" mitt lag. Efter min och Uliosa E´s debut i 120 cm frågade några i vår ridförening om jag ville vara med i FM laget för vår förening. Jag blev glad över att de tyckte att jag red så bra och lovade tänka på saken. Jag övervägde med mina tränare om det var något för mig. Vägen jag kommit redan sommaren 2015 var lång, hård och full av hinder, både mentala och fysiska. FM gick i Tuuri, som är 10 timmar med bil från mina hemtrakter och bara några dagar innan jag skulle flytta till Sverige för att påbörja mina hippolog studier. Mamma jobbade och kunde inte köra det veckoslutet. Tävlingarna var för de absolut bästa i alla föreningar och jag hade bara nyss debuterat 120 cm och någon månad tidigare 110 cm, som jag med nöd och näppe då vågade hoppa. Båda mina tränare menade att jag inte skulle åka, då jag just fått upp ett passligt självförtroende på banan, så det skulle vara onödigt att åka dit, bara för att åka och slå sönder allting jag jobbat för så länge.

Först efteråt fick jag veta att de hade sparat en plats i en av bilarna till mig och fixat så jag skulle ha kunnat sova i deras häst bil med de andra i laget. Jag skulle alltså ha kunnat fixa allting annat, förutom det mentala jag byggt upp under säsongen. Jag lovar, hade jag startat banan och inte kommit över mål, hade jag varit förkrossad. Jag vet inte vad jag hade gjort.

Nu undrar ni säkert varför jag skriver om detta ett år senare? Jo, för i år frågade samma personer, som gått omkring och sagt att jag svek laget och är så otroligt självisk, om jag vill vara med med Rinja i FM. Det här året kan jag inte. Min skola börja i slutet av augusti och FM är i september. Dessutom debuterade jag och Rinja nyss 120 cm vi med (Kommer inlägg om detta bara jag får lite mera bild/video material) och FM går på 120/130 cm.

Det jag vill säga med inlägget är att: Lyssna alltid på både berättelserna innan ni dömmer, det finns oftast en orsak till varför en person gör det den gör. (Med vissa undantag ofc.) En som sviker kan ha en bra orsak till detta. Liksom jag tycker att min var. Jag lyssnade på mina tränare.

Tack för att ni läste.
// Malin

Tack för allt min härliga Uli. ♥
(på bilden 110 cm i Riders Inn sommaren 2015)

Likes

Comments

Frågor är alltid välkomna och jag svarar på dem enligt bästa förmåga. Lägg till dem i kommentarfältet bara :)