Header

Efter Salo´s 120 cm har känslan varit på topp.. Jag fick en möjlighet att gå ner i klasserna och bara tävla för skojs skull, då jag var som testryttare på en häst som kanske skulle köpas i början av veckan. Jag hoppade 60 och 80 cm. 60 cm var en bra jämn bana på 0 fel. Det var så roligt att rida en så entusiastisk häst fram till hindren, som hon tog på största allvar. Medina, som denna mörka skönhet heter har mest gått dressyr, men tycker det är super roligt att hoppa med jämna mellanrum. Jag fick äran att testa lite gränser och dessa tävlingar var tredje gången jag red henne.

Skall man sedan fortsätta med 80 cm var det en riktigt bra banan. Till näst sista hindret fick jag tyvärr en mellandistans, så jag fick göra ett beslut, vilket tyvärr gav en fällning. Men 4 fel på andra banan med hästen är inte helt fel. (Bäst skulle det kanske ändå varit med felfritt).

Men personligen var det väldigt skönt att rida en lite lägre klass och känna att jag faktiskt kan fortfarnade och det är bara för att det är roligt som jag håller på med detta. Ingen tvingar mig till det och dessa klasser får mig att förstå varför jag ÄLSKAR att vara ute och tävla.

Sedan vidare till nästa häst. Söndagen gick igen i tävlingarnas tecken. Då åkte vi iväg till Lojo och hoppade på gräs 110 och 120 cm. 110 cm var felfri, jag var faktiskt ganska nöjd med banan och Rinja skötte sig riktigt bra. vi fick även en placering som 5/25. 120 cm gick även den helt bra. Jag red dåligt till ett räcke, så vi drog ner den lätt med bakbenen, men annars var det inga fel. Så 4 fel och efter min bana var jag på en 2:a plats. Slutade som 3/18 och fick där av även en rosett i denna klass. Visst är det roligt att vara på prisutdelningar, men jag tycker faktiskt att banan är roligare. Rosetten är jo en symbol på att man varit duktig och placerat sig, men för mig är känslan på banna viktigtare, så jag är väldigt nöjd med den här banan.

Nedan kommer lite bilder från söndagens prestationer. dessa är tagna av Titti Talala, och hittas på tittitalala.kuvat.fi.

//Malin och Rinja

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Juni är redan slut och nu väntar jag på att påbörja juli. Hoppas denna månad blir lika bra som juni.

Bara lite på en vecka efter att vi hade landat i Finland kom Piia Pantsu och höll träningar för vår ridförening, som jag då deltog i. Rinja hade varit super fresch hela veckan efter, så jag såg inte varför det inte skulle vara möjligt. Dag ett gick till markarbete och små hinder i spöregn och en lite lätt lerig bana. Rinja var super och gav sitt allt.

Dag två så hoppade vi bana. Första dagens pass tyngde i benen, men vi kom genom banan med hädern i behåll, trotts att det var lite tyngt tidvis. Dag två passade även Rinja på att visa vilket sto hon berkligen är. Vi kostade oss lite och testade att stoppa, men då jag ändå känner henne relativt väl efter dessa fyra år, så kom vi över och hon gav sig efter några försök. Nedan kommer lite bilder fårn Pantsus träningar. Dessa är tagan av Ulla Torstensson

En vecka efter att Piia hållit träning var även Juho Norilo en sväng till Finland, så jag passade på att rida Rinja för honom med. Senast jag red för honom var för två år sedan med Uli, så det var roligt att visa sin egna häst för honom med. Träningen i sig gick bra och jag fick massor av bra tips inför tävlingssässongen som skulle påbörjas samma helg i Salo.

I Salo startade jag bara denna gång 110 cm. Jag hade resonerat att om det kändes dunder bra, så skulle jag efteranmäla mig till 120 cm, men då den var en försvåringsbana, så resonerade jag att inte ännu,utan sköt upp årets första 120 cm start till påföljande helg, även denna i Salo, med inte på samma ställe. 110 cm gick detta veckoslut ändå bra. JAg fick en bra takt och hoppade banan med 4 fel, jag blev och pressa till hinder nr. 2 och då droghon ner med frambenen. Annars var banan riktgit nice och jag fick en bra känsla. Nedan några bilder från min 110 cm. Bilderna tagna av Henni-Leena Helenius.

Som jag redan nämnde så var jag även nu i helgen till Salo och tävlade. Nu hoppade jag 110 cm och 120 cm på fredagen. 110 cm fick vi ett nedslag, som jag kan ta på mig. Vi kom i korsgalopp till en serie. Men i den klassen var Rinja inte 100% med mig och i ridbarhet. Men snällt rättade hon sig och hoppade det jag styrde på. Sedan hoppade vi 120 cm, där hon var super fin. Men, det var lite kalabalik innan jag kom igång medm in bana, då jag fick startsignal blåste två hinder omkull. De bad mig vänta och fixade upp hindrena tillbaka och gav ny startsignal. Det blåste alltså så hårt hela 120 cm att banpersonlae höll i hindrena och så man red mot dem steg de så mycket åt sidan att man kunde hoppa dem och sedan gick de frma och tog tag i dem igen. Ridbanan var en sandstorm och trädena runt om såg ut att när som helst kunna gå av. Men Rinja hoppade som en dröm och vi kom genom banan med resultatet 0-0 och slutade på en 6 plasts av 25 starter. Inte illa med tanke på mina psukbryt jag haft innan, under vintern. Några bilder kommer nedan från dessa tävlingar med. enjoy,

//Malin och Rinja

Likes

Comments

Så, då var det andra året på hippologen avklarat. Tiden går snabbt när man har roligt och vi har nu sagt hejdå till tre av våra härliga klasskamrater. Jag kommer gå tredej året kvar på Strömsholm och gå inriktningen ridlärare. Detta betyder att jag kommer jobba mera med människans inlärning än med hästens, vilket hästutbildarna gör. Jag valde denna inritning, då jag ser en större möjlighet att få den kompetensen på annat håll än det som ridlärar inriktningen ger. Dessuotm gillar jag RAM-schemat för denna del bättre. Början kommer vara speckad av arbete, men sedan minskar det efter hand.

Men innan skolan börjar igen skall jag hinna med ett litet sommarlov. Jag har kommit hem till Finland, då jag inte direkt hittade något sommarjobb i Sverige. Jag kommer i sommar jobba kvar i samma stall jag jobbat i sedan början av gymnasiet och hjälpa lite bekanta genom att hålla lektioner och rida deras hästar. Kommer bli riktigt kul, tror jag.

Vi har nu alltså entligen kommit hem med hela lastet till Finland. Eller jag har kvar en del saker i Sveirge, men det mest vessentliga kom med. Rinja mår bra och har hittat sig till rätta, vilket hon gör snabbare och snabbare nu. Idag tog det ca. 1h från släpp så låg hon ner och åt i hagen. Livsnjutare har hon alltid varit. På eftermiddagen tog vi en liten promenad i skogen och ett lätt joggingpass i ridhuset.

Innan vi flyttade till Finland då? Vad har hänt? Jo, jag har tävlat Rinja två gånger. En gång på lokal nivå 21.5.2017 där vi startade 105 och 115 cm med goda resultat. Vi var lite sena till tävlingarna så jag hade en välidigt knapp framridning. 110 cm gick bra, tills sista hindret där min högerstigled brast i vänsterkurven, men vi kom felfritt över hela banan. Trotts denna motgång. tog vi en rosett med oss hem. Sedan var det 115 cm på tur. Jag fick låna en stigled från ridskolan som ordnade tävlingarna.. Vi fick ett pet i 115 cm, men jag var nöjd i övrigt. Ett litet hack in på en linje, men det var mitt fel. JAg red inte bra i svängen.

Sedan startade jag även 110 cm på Strömsholm 2.6. Det var en svår bana med många möjliga distraktionsmoment runt om. Rinja hoppade super fint och vi var en av få felfria.. Mitt minutschema höll typ och jag satt på flyget hem till Finland första gången redan samma kväll. Jag väntar ännu på bilder rån dessa tävlingar, så den jag beställt kommer ong upp på bloggen bara jag får den

Ha det bra!

// Malin och Rinja

Likes

Comments

Hippologen åk. 2 är snart slut och jag känner mig ganska klar med allting för det här året. Jag själv känner att jag utvecklarts mycket som ryttare och känner även att detta är helt klart det jag vill göra, om inte resten av livet, så helst så länge som bara möjligt. Här kommer en lista på 5 saker jag lärt mig under detta år.

1. Trippla hönät

Genom att lägga tre hönät på varnadra, får man rent matematiskt mindre ögglor. På detta sätt kan man lätt förlänga ättiden åt en glupsk ponny eller en överviktig häst. Redan att ge kvällsmaten i denna form av hönät ger mycket mera ättid med mindre hö, vilket kan vara bra för hästar som lider av hovfeber, fetma eller andra liknande sjukdomar

2. Fölet reagerar på stoet

Då man gör en embriotranspalntation till ett annat sto kommer fölet att reager på det nya stoet. Fölet kommer växa enligt stoets livmoder storlek och kommer få ett liknande psyke som mamman. Om t.ex. ett kallblodsto skulle föla ett halvblod, kommer detta halvblod ha samma mentalitet som ett kallblod, då det inte komer få röra sig och kommer använda sig av kallblodets rörelsemängd.


3. Att tränsa är en gåva

Lär dig alltid träna på 3-10 olika sätt. Jag kan nu göra det på ca. 8 olika sätt, beroende på om hästen har problem med öronen, med munnen, om den är stor om den är liten, om nån annan egentligen gör det osv. Det kommer alltid behövas.

4. Att komma över psykspöken

Jag hade ju mitt lilla psykbryt i vintas, men jag har hittat den perfekt medicinen för det. Det du behöver är en massa videon på hur du rider bra banor, ridning av andra hästar än din egen, utsätt dig för situationen så ofta som möjligt, dock i en kontrollerad miljö. Prata med nära om problemet, en vän eller en förstående tränare. Sedan kan du också dra på dig en hård lektion med en annan tränare som vågar säga precis som det är, där du totalt byter ridstil och hittat knapparna till att lösa problemen.
(Jag vet att jag slutligen inte hjälpte så mycket där)

5. Ridteorin är grunden till all ridning

Jag har aldrig riktigt pluggat ridteori innan hipplogen. Nu vet jag inte hur jag kunnat rida utan den. MIn hjärna går på högvarv bara någon nämner en ridterm och jag börjar rabla vad-varför-hur om vad som helst. Öppna, sluta, ställning, halvhalt, tempoväxlingar, hörnpasseringar, hinderdistanser. Detta är en sjukdom, som jag älskar att lida av.

Likes

Comments

Jag var tvunget att ta ett beslut. Jag kommer att flytta hem i 2½ månad för att sommarjobba i Finland. Jag kommer flytta hem Rinja, tävla lite aktivare i Finland och sommarjobba där. Jag kommer bo bredvid bastun i källaren hos mina föräldrar och jobba i stall. Jag kommer att njuta av att bo hemma och inte behöva komma på vad jag skall äta varje dag. JAg kommer helt enkelt komma hem och njuta, samt panikera över skolan, som sedan fortsätter det sista året. Hur kan jag redan vara klar om ett år? Jag gick ju nyss ut gymnasiet!

Förutom att jag skall jobba i stall kommer jag även försöka hålla lite lektioner föratt hålla den delen färsk, då jag hoppas på att kunna göra SRL2 i höst. Jag kommer alltså försöka hålla lektioner i både hoppning och dressyr, gärna även teoretiska lektioner. Men jag skulle även gärna dela med mig av hippologen. Vad vi gör och mera info för de som vill söka, för et tycker jag man skall göra.

Jag ser nu fram emot en härlig sommar med massor av möjligheter.

Likes

Comments

Hej, det var ett tag sedan. Jag är ledsen att jag alltid börjar med denna fras, då jag blogar så sällan, men jag kan inte rå åt mitt något överbokade schema och min trötta hjärna. Så, en quick update är att jag är vid liv, har två veckor kvar på praktiken och en massa kvar av skolan, känns det som. Jag förösker hinna med allting och om ni frågar min mamma kan honintyga på att denända gången jag har tid för saker som att tala i telefon, är då jag kör bil.

Rinja mår bra, vi försöker fixa in någora sista tävlingar innan skolan slutar och trimmar på för att få en bättre ridbarhet. Det är kanske inte roligt varje dag att rida henne, men hon ger en fin känsla nu som då. Och på tal om Rinja är det idag 4årsedan vi hämtade henne från Travbanan i Åbo, vart lastilen släppte av henne efter hennes resa från Skåne. Idag firar vi 4 år av samarbete. Vi har hunnit med mycket under dessa år, som sjukdom, x antalet igångsättningar, blod, svett och tårar samt en massa bus med. Här kommer några av våra highlights.

Likes

Comments

Min VFU går riktigt bra. Jag stortrivs och vill inte bort. Hästarna är härliga och människorna är snälla. Men detta inlägg är inte om min VFU, det är om en liten insident med Rinja, som jag hoppas att hon kan ta lärdom av, för helst vill jag inte uppleva det igen.

Mitt schema medRinjah ar varit gansak bra, jag har haft en tydlig tråd med fokus på galoppombytena, som jag försöker få att sitta så smånigom. Från höger till vänster går det bra, hon vill inte bara ta det helt genom ryggen, antagligen på grund avbristen på muskler i ryggen för tillfället, men fotflyttningen funkar. Till höger funkar fotflytningen tidvis, men där kan hon ändå hålla takten bättre. Då jag tränar på detta blir det mycket tid i ridhuset och padocken, så i lördags tänkte jag att jag tar och rider ut, efter att jag jobbar förmiddagen på Wirsbo. Jag skrittade först genom skogen och travade och galopperade lite på en väg bredvid åkrarna. Ingenting ovanligt alltså. Då jag galopperat ena vändan i ett raskt tempo vänder jag tillbaka och tänker att jag skall ta en mera samlad galopp tillbaka, bara för att bygga muskler. Den första vändan var mera för hennes egna psykiska välbefinnande. När vi kommer till första sandvägen, som leder tillbaka till stallet, men jag tänker bara fortsätta över den, tycker Rinja att vi skall gå hem. Jag tar emot och vänder henne tillbaka mot åkern. Då hon andra gånger vänder tillbaka mot stallet vänder jag henne igen och drar till en gång med spöt bakom skänkeln för att få henne framåt. Rinja tar illa vid och ställer sig på bakbenen. Jag håller ju i tyglarna med en hand för att få spöt till bakom skänkelläget och hinner inte helt med att ta tag i manen. Jag har ju nog klarat det utan att ta mantag innan, men Rinja går ganska högt och tappar balansen. Hn on sätter sig på baken innan hon faller på sidan me mig kvar på ryggen. Mitt höger ben blir under för nån sekund, innan hon hittar tillbaka och stiger upp. Jag hoppar upp och tar tag i henne. Överväger om jag skall gå till stallet eller hoppa upp tillbaka. Jag konstaterar att hon behöver få hem läxan av detta och hoppar upp tillbaka. Jag kommer upp på hästryggen utan några större problem, utan pall desutom, så jag är ganska nöjd med min insats. Jag konstaterade att om jag klarar av att röra alla kroppsdelar, så är nog inget av. (Been there done that) Jag red ju ett dressyrprogtram med spricka i axeln. Då jag inte kunde lyfta höger handen till bakvalvet på sadeln så tog jag tag med vänstern och svingade dit handen. Jag ger ju mig inte i första fasen direkt. Men detta behöver jag inte denna gång. Allting funkade. Jag red några vändor till innan jag skrittade tillbaka. Med något skrapade chaps och sönder skrapad armbåge på jackan tycker jag att jag klarade mig riktigt bra.

Låten som var i örat under incidentent, gansak passande tycker jag :)

Allting var alltså bra efter det hela. Dock vaknade jag idag med förkänningar till en migren. Mina migrän anfall slutar oftast på en mörk toalett där jag spyr bara jag rör mig, så jag är väldigt snabb med att göra ångot åt saken. Jag försöker förstätaen bra frukost, undviker dock ljus och tar en migrentablett. Det känns lite bättre redan då jag går ner till bilen, så jag tar och kör till praktiken. Jag hinner börja mocka på min andra box då jag känner hur hela min kropp skakar. Jag mockar slut och börjar sedan hämta pellets. Nu börjar det snurra lite lätt fraför ögonen. Jag får stanna och ta ångra djupa andetag med jämna mellanrum innan jag fortsätter. Jag sätter mig med ansiktet i begravet i händerna i foderkammaren en stund och känner hur allting slutar snrra efter en liten stund, så jag fortsätter, inna jag känner att jag håller på att tappa koncentrationen helt. Jag blir hemskickad ochläggerm ig och sover i 6 timmar, innan jag känner att det gätt sig. Dagens lärdom alltså: Sjukanmäl dig nästa gång du känner tat du behöver ta migrenmedicin. Nu mår jag bra och imorogn är jag dessutom ledig, så skall bli nice att varai gång igen då.

Ha det bra och ta hand om er
//Malin

Likes

Comments

Efter nästan ett år på sal, och ett ytterligare på hästryggen är jag nu redo för att använda allting jag lärt mig. Min första praktik på Hippologen är här och den utförs på en svensk ridskola. Jag skulle gärna åkt hem dessa två månader för att sedan bara åka tillbaka en snabbis i två veckor och sedan stanna hemma i Finland hela sommaren, det känns ju lite mera lovande än att flytta hem för bara 3 månader under sommaren. Men jag kommer bli kvar i Svealand hela sommaren med, som det ser ut nu.

Tillbaka till ämnet. Jag gör min praktik på den högt kvalifiserade ridskolan Wirsbo i Virsbo som ligger ca. 35 minuter från Strömsholm. Ridksolans nisch är att hålla en hög kvalitet på allting och fokusera på dressyr. Hittills harj ag mest haft stalltjänst och ridit p åderas otroligt fina skolhästar. De flesta hästarna har gått Msv. dressyr och många har tävlat hoppning typ 120 cm, vissa högre. Jag njuter varje gång jag ser att jag har hästar att rida, då de är så fina och väl utbildade. Jag har hittills ridit allting från ponny till de "finare" tävlingshästarna på gården. Jag har till och med fått ett eget projekt vid namn Gudrun. Hon är en 12 årig storhäst på ca. 163 cm som blivit sparkad och skall sättas igång för att tas in i utbildningen igen. Jag gillar Gudrun väldigt mycket, kaske för att hon är i grund och botten en hopphäst eller för att hon är en äkta prinsessa med otroligt mycket personlighet.

Förutom denna prisessa har jag även ridit Viggo (bilden nedan), en 7 årig valack med självförtroendet på topp, C´son, en nykomming som gått massor framåt på kort tid, vad jag har förstått, Allan, en till nykomling som jag fick privilegiet att hoppa, Alwin, en 7årig ponny som behövde lite påminnelse om de framåtdrivande hjälperna, Zacce, som var rädd för typ allting, men tack och lov höll sig i skinnet då vi red ut. Nu väntar jag med späning vad följande vecka ska före med sig. Jag har andra dagen denna vecka idag, onsdag, då jag var ledig på tisdagen. Vi skall nu börja med lite mera lektioner och kvällsaktiviteter så jag skall idag vara på praktiken mellan 12 och 21. Skall bli kul att kolla på lektionerna och fräscha upp minnet igen. Det var ju ändå sju år sedan jag red på ridskola senast.

Jag har nu haft en vecka praktik, som bara flög förbi. Eftersom jag pendlar från mitt eget boende vid Strömsholm, så har jag bet om att få ha praktik 4 dagar i veckan men med längre dagar i stället. På så sätt sparar jag pengar på åkandet och kan fokusera till 100% på Rinja de dagar jag är ledig. Så, jag väntar med spänning på de nya utmaningarna som väntar. Stay tuned!

// Malin

Likes

Comments

De senaste veckorna har det hänt en del. Om vi börjar från början så vecka 10, allts åpå lördagen den 11.3 så började jag min tävlingssäsong med Rinja. I slutet av förra crashade vi ju in i en oxer på uppvärmningen till sista 120 cm och sedan dess har jag fått en liten panik då jag ridit an till oxrar. En klump i magen som växte större och större. Efter floppen på elevklassen under SM så valde jag att backa några steg och träna upp mig själv igen och spara på Rinja. Jag höll en paus från att hoppa högre hinder och koncentrerade mig på styrketräning över kavaletti och att få hennes galopp mera taktmässig, då hon lätt faller in i en fyrtakt om galoppen inte underhålls hela tiden. Då vi började hopp blocket i skolan efter jul märkte jag att jag inte hade samma problem med andra hästar. Så, jag började hoppa Rinja igen i Januari och hade då redan svårt att rida an till oxrar på 90 cm. Så jag lade upp två oxrar på varsin diagonal och hoppade dem tills klumpen försvan och sedan fortsatte jag träna då den kom tillbaka med jämna mellanrum.

Så, 11.3 startade jag min tävlingssäsong med Rinja. Jag hoppade en regional 100 cm i en bedömning A, alltså Clear Round för er i Finland och klarade banan bra. Jag fick lite mindblock till vissa oxrar, men Rinja hoppar ju 100 cm baklänges, så vi klarade banan felfritt.

12.3 packade vi transporten igen med start från skolan, då jag startade Pannan på lokal nivå i 100 och 110 cm. Han kändes bra. Jag lade gansak mycket tryck i honom direkt från början och försökte hålla det i honom hela banan, båda banorna. Vi slutade med två felfria rundor och två delade första platser, så vi startade avd. B och där av bedömning A, Clear Round. Sa, av tre starter fick jag tre rosetter den helgen. Hästarna var duktgia, men jag var faktiskte väldigt nöjd med min egen ridning med.

På videon ser ni Rinjas 100cm och Pannas 110 cm ihopplockat till ett flippagram. Enjoy!

Vecka 11 hoppade vi innomhus terräng för Janne Jönsson i skolan. De hade plockat in lite terränghinder i röda ridhuset. Nångra hus, stockar, en koffin och så hade de byggt upp en spetts. På måndagen red de andra i min grupp markarbete med inslag av terräng tänk för Janne Jönsson. Jag var inte med då jag hade tävlat dagen innan och Pannan ändå bara är 7 år. På tisdagen introducerade vi lite terränghinder och hoppade en kort runda. Panna var välidigt spänd i början, så vi fick en hel del drag hjälp, men bara vi hoppat alla hinder gick det bra. Jag fick beröm för min beslutsamma ridning, men även kritik för mitt överliv som jag är för snabb med, då jag viker mig.

Dag två hoppade vi samma hinder igen, denna gång behövde jag inte draghjälp och han var väldigt självgående. Jag blev lite i blåsten själv, då jag inte skulle rida som jag alltid gjort, men efter ett stopp, några djupa andetag coh hjälp av Janne fick jag igång "dragläget ridningen" igen, där jag tar en halvhalt efter kurven och väntar in hindret istället för att pressa in i det sista så han hoppar. (Pannan backar av och blir alltså bakom skänkeln 2 steg innan hindret, så det är ibland lite obehagligt att hoppa 120-130 hinder med honom, då han lämnar en. För att han inte skall göra det pickar jag in sporrren lite två steg innan och känner jag att han backar av, så klämmer jag lätt in den lite till, så han blir tvungen att hållas framför skänkeln.)

Examen, det värsta på hela hoppblocket. Vi rider våra egna hästar på en bana, våran med 10 hinder och 11 språng. Om examinatorn anser at vi är godkända då, får vi byta hästar med chans på högre betyg, annars hoppar vi banan en gång till med våran egen häst. Min examens bana med Pannan gick bra. Han var med mig, jag kunde ta mina beslut och han hade fina språngkurvor och relativt jämna avstamp (för att vara honom alltså). Till sista hindret som var en oxer på 120 cm fick jag hjärnsläpp, även känd som sista hindret syndrom och slutade rida, så vi stoppade två gånger. Jag tappade koncentrationen och fick tillbaka den efter tredje anridningen där han ändå hoppade. Jag fick ta hindret ännu en gång till, där det gick riktgit bra. Jag fick till galoppen rätt och han tog i riktigt bra över hindret.

Jag fick trotts min vägran byta häst. Jag fick rida Arwen, ett svart sto efter Amani - Sherlock Holmes, född 2004. Till dessa hästars bana hörde hinder 1-8. Jag tyckte det gick bra med Arwen. Hon var väldigt ridbar till hinder och tog tag i sin uppgifte på ett annat sätt än Pannan. Jag kunde stämma av till hindren i sället och hon köpte oftast mina beslut, åtminstone om det var framåt. Jag hoppade även kombinationen med en stigbygel på henne, utan problem.

Jag vet att jag är godkäns i examen och mitt protokoll menade att allting typ var bra, förutom anridningen till 10;an med Pannan, vilket jag stör mig något otroligt på. Antagligen får jag en 4:a istället för en 5:a, på grund av den..

Ha det bra, och få inte hjärnsläpp till sista hindret, det kan kosta er i betygen..

// Malin

Likes

Comments

I stort sätt 98% av alla människor jag pratar med under en dag är hästmänniskor. De har en egen häst, rider någon annans häst eller är på något sätt involverade i hästnäringen. Detta gör så jag ofta snappar upp hur hästar är sjuka, har problem, är orena osv. För det händer och känns gansak vanligt. Som ägare av en häst som varit knackig från och till under 2 år så vet jag hur skit det känns. Och sen när hästen är totalt ur spel är det ännu värre. Jag bloggade ganska aktvit då Rinja var konvalicent och tog emot en hel del frågor om hur det känds osv. Vissa frågade till och med om jag brydde mig, då jag var ganska lugn. Men jag vill dela med mig av det jag lärde mig under det året. Det jag är, fast det låter väldigt fel, är så otroligt tacksam för av den tiden.

Lite bakgrundsfakta först då. Vintern 2014 (exakt 14.12.2014) gjorde vi en endoskopi (titthålsoperation) på Rinja, där de filade bort en liten den av benet i vänster frambenets carpius (knä) som växte ut på djupaböjsenan och gjorde så hon var halt. Några dagar efter ingreppet blev såret infekterat och vi var tvungna att åka tillbaka till kliniken där hon fick stå över helgen, billigt och bra (NOT) och där de även konstaterade att hon fått en senskada, osäkert om det var i uppvakningen efter operationen, någon linda som blivit för spänd eller vad hon gjort under sin boxvila. Vi åker hem, veterinären hemma konstaterar att hon har två olika hudreaktioner på olika sidor av bennet efter nåra dagar. Ena på framsidan och andra på baksidan, ena skulle tvättas, andra fick absolut inte bli blött. Hon hittar även en till senskada. Knät borde röra sig för att komma igång rätt, men senan borde vara stilla för att läka. Så, vi stod en hel tävlingssässong och väntade på att 30 cm ben skulle bli bra.

Jag själv märkte snabbt att jag inte kunde vara borta från hästryggen så länge. Jag hade kvar några hästar sedan sommaren innan som jag hjälpte till med nu som då, och tog på mig ännu några till, då jag inte kunde tänka mig mera än en dag i veckan utan ridning. Jag hade ca. 1 vecka där jag var utan hästar 4 dagar och höll på att gå upp i linningen. Mitt rum hade aldrig varit renare och jag började på någon ny bok, tror jag läste klart den under veckan. Jag hade många hästar att rida, vissa helgdagar hade jag upp till 5 hästar som jag plockat på mig och jag absolut älskade att dränka mig i ridning, då hann jag inte liksom tänka. Dock var ju nivån på hästarna inte den jag önskade, det kändes antningen som motionsridning eller som att jag utbildade hästarna, men jag ville lära mig mera. (Dock lär man sig av alla hästar, så jag var glad över att få rida dem, och i en sådan utsträckning) Så jag pratade ihop mig med mina föräldrar om att hitta en till tävlingshäst på foder medan Rinja var ur spel. De sa ja, men att jag skulle betala hyran själv, då Rinja kostade ännu fast hon var konvalicent, vi hade ju inget eget stall.

MIn timing var bra, då jag börjadem itt läslov inför studenten om bara några månader, då jag började söka häst. Jag jobbade helger i stallet där Rinja stod och fixade allting själv för att få så bra betalt som möjligt. Jag hade spritt ordet att jag sökta hyreshäst och några veckor senare så bli jag länkad till ett inlägg på facebook. En kompis bekant skriver att han måste komma på något att göra av sin häst, då jag inte kan rida mera på grund av sjukdom. Jag visar det för mamma och vi åker en vecka senare och provar hästen. Hästen hette Uliosa E och kom att bli min nya tävlingshäst för säsongen. Utan att gå in på detaljer så var provridningen intressant. Då jag endast hoppat hinder på 70 cm med en 144 cm stor ponny under de senaste månaderna och sedan skulle styra an till ett 90 cm räcke med en 170 m hög häst, som var stark och inte inte gått annat än kavaletti de senaste månaderna med någon inte allt för ridkunnig ryttare. Jag minns mammas min då vi satt i bilen på väg hem och jag sa att jag vill ha hästen, att jag ser potential i henne. Jag ville jobba vidare med henne.

Det sköna är att jag hade rätt, jag hade fått en otrolig häst. Uli och jag började vår bana på 80 och 90 cm i mars för att redan nästa tävling gå upp i klasserna för att sedan debutera 110 cm redan i maj. På Sea Horse Week debuterade vi 120 cm med endast 4 fel (som kändes onödiga) och sedan hoppade vi även en 125 cm i augusti innan jag var tvungen att lämna tillbaka henne. Jag fick känna att jag kunde och att jag faktiskt hade en känsla för ridning. Jag hann till och med starta dressyr med Uli med bra resultat, trotts att jag var otroligt missnöjd med själva banan. Jag fick göra allt det där jag missat, då Rinja varit svår och mest gått omkring på bakbenen. Jag fick ha min egen juniorhäst, dock ett år för sent. Men jag skulle absolut inte vara där jag är idag, om det inte var för Uli.

Under tiden jag tävlade Uli red jag ännu 2-3 extra hästar och red igång Rinja samt jobbade i stallet 4 dagar i veckan för att kunna betala Ulis hyra. Då jag i slutet av augusti flyttade ner till Flyinge i Skåne för att börja Hippologen var jag tvungen att lämna kvar Uli, men Rinja hadekommit så långt i sin rehab att jag kunde börja hoppa henne så småningom. Vi tränade mycket på att rida utomhus och även att hoppa Rinja utomhus, vilket nu gjort henne till en underbar Rinja 2.0. Tack var självförtoendet jag fick med Uli, har jag vågat tävla Rinja upp till nationell 120 cm, vilkat gör att jag har en väldigt ljus syn på min framtid. För tro mig, även om det låter klyschigt. Med en positivt sätt att tackla problemen, med en vilja att gå vidare, med lite finess och en massa mod kan man se möjligheterna, även vid de mörkaste tiderna. Även då man har en häst som är sjuk, eller man själv känner sig så otroligt ovärd sin egen häst medan man hänger runt halsen efter andra hindret på elevklassen under SM, så kan man gå framåt. Det sköna med att nå båtten, är att det bara finns en väg kvar att gå och det är uppåt.

Hoppas ni kan vara lika peppade på nya utmaningar som jag!
// Malin

Likes

Comments

Frågor är alltid välkomna och jag svarar på dem enligt bästa förmåga. Lägg till dem i kommentarfältet bara :)