Header

Rinja är en välidgt van resenär nuförtiden. Hon har hittills korsat "potten", som vi brukar kalla det, men andra känner det som bottniskaviken och Ålandshav. Själv har jag varit med och kört henne 4/6 gånger och tagit emot henne 2/6 gånger. Så, här kommer lite fakta om vad som händer så man kör över enhäst och vad som kan vara bra att tänka på.

Jag väljer alltid att börja några veckor innan avfart och gör en lista på vad jag skall ha med. Har jag tid nu som då så börjar jag packa IKEA påsar med täcken och annat som jag inte behöver de närmaste veckorna. Då går jag även genom vad jag behöver med. Senast vi flyttade klarade vi oss på en paket bil och Rinjas hästsläp. Då hade jag ändå flyttat alla mina andra saker redan innan, eftersom jag bara flyttade tillbaka till min studielägenhet från att ha bott bredvid bastun hos mina föräldrar en sommar.

Eftersom vi körde Rinja då det är varmt har vi aldrig haft täcke på henne i transporten. Dessutom kan det bli välidigt varmt på bildäck. Det jag istället haft svårt att välja är vadjag skall ha för skydd på i transporten. Hon har nu några gånger haft på sig vanliga transportskydd, men de har åkte ner över hasen på henne, vilket hon inte direkt gillat. Hon står snällt, men verkalr lite obekväm med det. Senast hade jag lindor på alla fyra ben, vilket var bäst hittills. Detta hade hon även då hon kom första gången från Skåne. Till tävlingar har vi alltid vanliga benskydd och boots runt om i transporten. Vilket är både lätt och snabbt. Dessutom står Rinja som ett ljus, så har inte kännt ett behov av något större.

Då man beställer biljett till båten kan man som många vet både göra det via internet och genom att ringa. Kolla upp innan bokning hur, hög, bred och lång ert ekipage blir. Vi hamnade nämligen senast boka om vid check-in för vårt släp var högre än vi hade meddelat. Vid biljettköp är det även viktigt att meddela att det är en häst i släpet. Vi har en gång hamnat på motorerna, vilket Rinjablev lite skärrad av, men hennes skärrade är inte så farlgit. Hon fick bara lite mera hö än vanlgit, så var hon nöjd.

Innan start behöver man även ett intyg av veterinär att det är okej att transportera hästen över landsgränsen. Detta är en speciell veterinär som gör, så ta kontakt med vetreinärstationen i tid. Veterinären gör då ett besök i stallet, för att kolla att hästen är frisk, frågar några fårgor om hur de andra hästarna i stallet mår och kolla chip nummer. Sedan skriver de en hög papper med startdatum, slutdatum, rutt, registerplåtar, hästnummer, chafför, mottagare, start position och hemma stall. I Finland blir detta mellan 150-300 euro, beroende på hur veterinären fyller i pappren. I Sverige har det för mig kostat mellan 200-500 svenska kronor. Dessa papper fylla alltså i tidigast 4 dagar innan avfärd.

Sedan är det bara att åka. Vi har åkte med Silja Line från Åbo med kvällsbåt, ingen annan orsak än att det är lättare att köra ut från och till deras hamn i Stockholm och vi kommer iland i bättre tider om vi tar nattbåten. På båten går vi ner och hälsar på Rinja 2 gånger under natten. Vi brukar ge in en vattenhink och ha med några olika hönät. Nedan gör jag ett schema på hur vi går ner till bildeck.

20.00 kör på båten. Lägger in vatten och ett hönät. Ca. 4 kg.
23.00 klar med egna maten går ner och kollar att Rinja mår bra. Byter hönät, så hon får resten av sin kvällsmat, ca. 3 kg. Ger några morötter. Vakterna till bildäck står oftast antingen och väntar eller matar morötter i Rinja. Har varit med om många olika..
3.00 Sista koll innan vi är iland. Fyller i det som ramlat ur hönätet. Kollar att hon inte har för varmt och att hon ännu är pigg och glad. Ingen några morötter om det passar.
6.30 Framme i hamn. Kollar att hon mår bra, lägger in morgon hönätet och stänger alla luckor och tar ut vattnet. Färdig för avfärd.


De senaste gångerna har vi ju inte åkt så långt varken i Sverige eller Finland. Från hemmastallet i Finland till Åbo tar det ca. 1,5h. Vi har ändå som vana att ta en sväng via Metsämäkis travbana och gå med henne 30 minuter innan vi åker till hamnen. Nån gång har vi varit där tillika med torsdags travet. Mindra lyckat, men tror att travarna var mera rädda för henne än hon för dem. Från Stockholm till Strömsholm tar det med ca. 1,5 timme och då går jag ca. 30 minuter med henne när vi kommer fram med. Sedan är ju Rinja snabb med att känna sig hemma överallt, så hon går oftast direkt ut i hagen efter att jag gått en sväng och tempat henne. Jag tempar ca. 4 dagar efter ankomst. Bara för att vara säker. Innan jag åkte denna gång passade jag även på att avmaska Rinja.

Jag har nu gjort detta några gånger, vilket gör det lite lättare. Det är ännu nervöst att åka båt med Rinja, men jag känner att vi har det lite mera under kontroll. Undrar ni något utöver detta? Var inte rädda att ta kontakt. Via meddelande på Nouw, min privata fb eller varför inte bloggens fb sida "blondiner på vift" eller instagram @blondinerpavift.

Ha det bra och res säkert! 
//Malin

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det har nu igen gått några veckor sedan jag bloggade. Jag är nu etablerad på H3 HU och känner mig ganska bekväm med att det nu är sista året på denna anläggning, trotts att det kommer bli jobbgit att lämna alla härliga klasskompisar om några månader.

För att berätta vad som hänt, så har jag fått min skolhäst. Vi i HU har unghästblock nu först. Alltså "yngre hästar" om man skall vara petig. Jag har fått tillbaka min hopphäst från förra året som jag skall ha som unghäst denna termin. Han heter alltså Pannier F, är 7 år och efter Ci Ci Senjor ASK - Irco Mena. Pannan som han kallas kan beskrivas som en liten skolpojke, med tajta byxor, keps och väskan väldigt spänd mot ryggen. Hans bästis är den smygsmarta killen i klassen under, som spelar fotboll i laget som är ett år äldre och passar bra i där. Medan Pannan då lärt sig bli lite hunkig genom att bråka med de storväxta i klassen under honom. Does that make sense?

Men kortfattat har Pannan gått en del framåt sedna jag hade honom sist, men jag vill fortsätta jobba vidare på hans styrka och kontakt. Ett bra sätt att göra det är genom att höja hans självförtroende, vilket vi försökte på måndag och tisdag, då vi hoppade terräng. På måndagen tjuvtränade vi för Py på några mindre stockar. Jag lyckades hoppa in i ett träd, men annars gick det bra. Pannan var super lycklig och gjorde sitt bästa för att visa det. Stackarn kan ju inte bocka, men han gjorde ju några försök.

.

På tisdagen red vi terräng för Janne Jönsson, vilket med var super roligt! Vi hoppade lite fler hinder i följd och några lite större hinder än dagen innan

(Bilder tagna av Anreas Olsson)

I övrigt går mitt sista år på. Jag har börjat jobba på mitt examensarbete, vilket tar mycket tid och energi om kvällarna.

Rinja är sig själv. Har humörsvägningar och starka åsikter, liksom det sto hon är. Hon blir alltid lika lycklig då vi hoppar lite. Helst drar hon ju till med 50 cm extra på varje spårng. Jag gör mitt bästa för att hållas på, men det blir inte alltid helt så. Kan inte säga att jag är super sadelfast, men ibland är det bara dumt att ramla av..

Ha det bra. Jag bloggar igen bara jag får tid för det. :)

// Malin

Likes

Comments

Sommaren lider mot sitt slut och det är om bara några dagar jag sitter på en båt påväg tillbaka till Sverige för att gå mitt sista år på hippologen. Men innan jag börjar tänka på det, gå in i min hippologvardag, tänker jag göra en liten resa tillbaka och kolla över denna sommar. Denna sommar som för min del har gått ut på att träna, tävla, hålla träningar, rida och jobba. Jag hoppas hela mitt liv kunde vara som denna sommar. Få fylla dagarna med det bästa jag vet. Hästar, träningar och trävlingar.

Ganska snabbt efter vår hemkomst så bröjade vi träna. första träningen var för Piia Pantsu på Broby. Rinja var sig själv, fyra hästar i en. Väldigt jobbig, men inte lite hård som hon brukar vara vid markarbetet. Vi hoppade bara några språng första dagen, då det var så lerigt på utebanan. Vi testade även på torrgraven under första dagen, vilket ibland gick bra och ibland inte alls.

Andra dagen gick hetl bra. Rinja hade lite mjölksyrero från dagen innan, så vi hoppade inte så mycket extra, men det vi hoppade gjorde hon bra. Igen blev det stock, torrgrav, bank, långvatten och en lite högre bana.

För min del började sommaren i en viss ovishet då det gällde tävlandet. Jag hade hoppat några 110 cm i Sverige, med helt goda resultat, men jag var ännu osäker efter vintern. Jag kände att jag inte hade ridningen för att gå upp i klasserna. Självförtroendet var ganska vid 0 och då jag blev satt mot väggen: "Hoppa en till klass, på 120 cm eller låta det vara" fegade jag ur. Jag kom på väldigt bra orsaker till att inte starta. "Rinja kommer inte orka" och "Det är många tävlingar inkommande den här sommaren". Jo båda var sanna, men för att vara ärlig var det jag som fick en klump i magen bara jag såg hindren som skulle vara med i 120 klassen. Den dagen åkte vi hem, nöjda med bara en fällning i 110 cm.

Följande tävling var veckan efter. Jag hade lovat hoppa 120 cm då. Jag skulle hoppa min första 120 cm efter i vintras och det vred sig i hela magen. Kändes som att jag kunde spy när som helst. Den var desutom nationell, vilket gjorde det lite mera obehagligt. Jag visste att jag var tvungen att rida minst 5 nationella starter med minst 3 godkännda resultat under mina 10 veckor i FInlnad, för att få tävlingsunderstöd. Alla andra har ett år på sig. Jag hade 10 veckor av träning och tävling. Där allting skullle matcha för att det skulle kunna gå vägen. Hände det något med Rinja eller mig skulle allting vara kört och aldra mest om jag fick ett till psykbryt under denna sässongen.

På dessa tävlingar hade jag nu hoppat 110 cm med 4 fel i första fasen. Då jag gick 120 banan intalade jag mig själv att jag nyss hoppat 100 cm och nu gick banan till 110 cm. Det gick ganska bra faktiskt. Jag startade riktigt i början av klassen. Då de bad mig in på banan och gav startsignal var det ända jag kunde tänka "Det är fortfarande bara 110 cm". Jag kommer inte ihåg mycket av banan. Jag minns att till kombinationen fick jag ett prefekt steg och kunde driva på lite in över oxern, och att jag hade ett steg mindre på alla linjer i omhoppningen. Jagkommer ut från banan och konstaterar at jag är vid liv och att det var min och Rinjas första 0-0 120 cm ever. Denna prstation räkte till en 6 plats och jag var där av även med i ärevarvet. En bra start på 120 cm banorna.

Nästa tävling blev sedan Lojo Derby. Detta reds på gräs, vilket både jag och Rinja var överlyckliga för. Förutom att jag då gått lös med min vrede på gängtappen då jga broddade Rinja, så den gick av i det sista hålet, så var allting bra. I Lojo hoppade 110 och 120 cm. 110 cm gick bra. Vi fick en snygg runda med 0 fel och en 5 placering. 120 cm gick även den bra, 4 fel, som jag tar på mig samt en 3:dje placering. Vinnaren hade 1 tidsfel och tvåan hade även han en bom ned under banan. På videon är min 120 cm. Några missar, men annars i sin helhet helt okej.

Efter Lojo fick Rinja en ledig vecka, där vi laddade om för att hoppa igen i Salo. Den här gången bara en klass och det var 120 cm. Den klassen gick helt bra. Det var den snyggaste 120 cm jag hoppat och jag var faktiskt riktgitnöjd, trotts att vi inte blev placerade. Rinja bjödlite extra även på första hindret:

Sedan fortsatte vi till Sea Horse week med en ganska god självkänsla. Men det är det med den här sporten. Blir man för hög i korken, kommer man alltid att bli ödmjuk ganska snabbt. Vi startade vå första bana, 120 cm på torsdagen och kom inte längre än till hinder nr. 4. Jag fick bakfall och psykbryt igen. Inte en chans att jag kunde hoppa 120 cm oxer med huvudet där det var just då. Knappt så jag kunde hoppa en oxer på 100 cm efter banan, som mamma lade ner åt mig.

Min natt gick åt till att komma igen. Jag såg mardrömmar om hur jag vägrade ut mig på 60 cm, hur alla stod och skrattade åt mig. Jag skömdes över min egen ridning, Jga kände i stort sätt att jag hade en för snäll häst för mitt eget bästa och att jag hade totalt förstört henne. Jag efteranmälde mig till 110 cm för att få en bra bana under och sedan se hur det kändes efter. Jag startade alltså som första i 110 cm. Jag red som jag hade undervisat några dagar innan. "Mellan stolparna, över bommarna och i mål." Ingenting annat hade någon betydlese. Jag skulle i mål. Banan gick bra. Jag hade 0-0 fel och fick en 7 placering av 47 starter. Efteråt bestämde jag mig för att hoppa 120 cm ändå. Jag behövde starten för att få understöd och jag ville ta det nu när jag en gång hade 110 cm i ryggen. Vi tog 2 bommar i 120 cm och slutade därför på 8 fel. Galoppen kunde ha varit bättre, men vi klättrade över hindrena och Rinja bjöd till väldigt snällt på hindrena.

Då Sea horse week var över, fick jag tänka om igen. Vad gör jag nu? Jag red en träning för Juho Norilo och kände där igen att det kändes bättre Höjderna var inget problem, vi kunde hoppa 120 cm bana utan större problem. Där fick Rinja igen en väldigt bra kommentar. "Hon är lite speciell.. Stora hinder hoppar hon som en katt, men små hoppar hon som... en sten..." menade Juho. Och jag kan hålla med. Små hinder har aldrig varit något Rinja gillar och vissa dagar räknas ännu 110 cm till "små" hinder.

Sedan blev det till att välja. Jaga en till start på nationell nivå 120 cm och få tävlingsbidrag eller låta det vara och träna massor de två sista veckorna. Jag valde en kompromiss. På fredagen 11.8 åkte jag med min gudmor på tävlingar. Jag startade 120 cm på Dahls ridbana i Helsingfors. Det var warm-up klasser för GP-finalen som skulle gå den helgen och jag passade på att åka med Rinja. Jag har själv haft obehag för Dahls, då jag mer än en gång suttit i ett hinder på grund av Elton på just den banan. Men idag gick det bra. Rinja hoppade bra och då jag bad henne. Vi fick tyvärrmed en bom, men i övrigt är jag väldigt nöjd. På dessa tävlingar har jag ingen bild av mig och Rinja, så jag bjuder på en gammal på mig och Elton istället.

Så, nu laddar vi batterierna lite igen. Jag red igår, på tisdagen en lektion för Iia, där det gick lite variernade. Rinja släcker av ibland och går in i ett ponny mode, där hon vägrar lyssna, vilket gör mig lite lätt förbannad. Men sen när vi började "hoppa" ett lite större kryss så vaknade hon till och blev nästan ridbar faktiskt. Vi tränar mycket studs och hoppteknik med Iia, då det hjälper Rinjas galopp och får Rinja lite roligare att rida. Om nån känner sig hugad att försöra sin dag, kan den få komma och rida markarbete med Rinja. Det är inte alltid en fröjd för själen tyvärr.. Hoppas hon blir bättre när den nya sadeln kommer, som kommer sitta bättre på henne än den nuvarande.

I slutet av veckan skall jag ännu ta en hoppträning för Juho och på Söndagen packar vi iväg oss till Sverige igen.

Nu har jag gått genom hela min sommar med er, jag hoppas ni höll er vakna hela inlägget. Jag kommer avsluta med att tacka alla som hjälp mig, som gjort min sommar ås bra, alla hästar jag fått rida och alla fantastiska ekipage jag fått undervisa. Jag veti nte vad framtiden väntar för mig, men jag hoppas att jag hela livet kan göra det här, undervisa och rida. Ha det bra och sköt om er!

Vill in ha lektioner i vinter, så försöker jag komma hem kring jul. Lägg ett meddelande om det intresserar, så kan jag höra av mig när jag vet närmare datum.

//Blondinerna på vift

Likes

Comments

Efter Salo´s 120 cm har känslan varit på topp.. Jag fick en möjlighet att gå ner i klasserna och bara tävla för skojs skull, då jag var som testryttare på en häst som kanske skulle köpas i början av veckan. Jag hoppade 60 och 80 cm. 60 cm var en bra jämn bana på 0 fel. Det var så roligt att rida en så entusiastisk häst fram till hindren, som hon tog på största allvar. Medina, som denna mörka skönhet heter har mest gått dressyr, men tycker det är super roligt att hoppa med jämna mellanrum. Jag fick äran att testa lite gränser och dessa tävlingar var tredje gången jag red henne.

Skall man sedan fortsätta med 80 cm var det en riktigt bra banan. Till näst sista hindret fick jag tyvärr en mellandistans, så jag fick göra ett beslut, vilket tyvärr gav en fällning. Men 4 fel på andra banan med hästen är inte helt fel. (Bäst skulle det kanske ändå varit med felfritt).

Men personligen var det väldigt skönt att rida en lite lägre klass och känna att jag faktiskt kan fortfarnade och det är bara för att det är roligt som jag håller på med detta. Ingen tvingar mig till det och dessa klasser får mig att förstå varför jag ÄLSKAR att vara ute och tävla.

Sedan vidare till nästa häst. Söndagen gick igen i tävlingarnas tecken. Då åkte vi iväg till Lojo och hoppade på gräs 110 och 120 cm. 110 cm var felfri, jag var faktiskt ganska nöjd med banan och Rinja skötte sig riktigt bra. vi fick även en placering som 5/25. 120 cm gick även den helt bra. Jag red dåligt till ett räcke, så vi drog ner den lätt med bakbenen, men annars var det inga fel. Så 4 fel och efter min bana var jag på en 2:a plats. Slutade som 3/18 och fick där av även en rosett i denna klass. Visst är det roligt att vara på prisutdelningar, men jag tycker faktiskt att banan är roligare. Rosetten är jo en symbol på att man varit duktig och placerat sig, men för mig är känslan på banna viktigtare, så jag är väldigt nöjd med den här banan.

Nedan kommer lite bilder från söndagens prestationer. dessa är tagna av Titti Talala, och hittas på tittitalala.kuvat.fi.

//Malin och Rinja

Likes

Comments

Juni är redan slut och nu väntar jag på att påbörja juli. Hoppas denna månad blir lika bra som juni.

Bara lite på en vecka efter att vi hade landat i Finland kom Piia Pantsu och höll träningar för vår ridförening, som jag då deltog i. Rinja hade varit super fresch hela veckan efter, så jag såg inte varför det inte skulle vara möjligt. Dag ett gick till markarbete och små hinder i spöregn och en lite lätt lerig bana. Rinja var super och gav sitt allt.

Dag två så hoppade vi bana. Första dagens pass tyngde i benen, men vi kom genom banan med hädern i behåll, trotts att det var lite tyngt tidvis. Dag två passade även Rinja på att visa vilket sto hon berkligen är. Vi kostade oss lite och testade att stoppa, men då jag ändå känner henne relativt väl efter dessa fyra år, så kom vi över och hon gav sig efter några försök. Nedan kommer lite bilder fårn Pantsus träningar. Dessa är tagan av Ulla Torstensson

En vecka efter att Piia hållit träning var även Juho Norilo en sväng till Finland, så jag passade på att rida Rinja för honom med. Senast jag red för honom var för två år sedan med Uli, så det var roligt att visa sin egna häst för honom med. Träningen i sig gick bra och jag fick massor av bra tips inför tävlingssässongen som skulle påbörjas samma helg i Salo.

I Salo startade jag bara denna gång 110 cm. Jag hade resonerat att om det kändes dunder bra, så skulle jag efteranmäla mig till 120 cm, men då den var en försvåringsbana, så resonerade jag att inte ännu,utan sköt upp årets första 120 cm start till påföljande helg, även denna i Salo, med inte på samma ställe. 110 cm gick detta veckoslut ändå bra. JAg fick en bra takt och hoppade banan med 4 fel, jag blev och pressa till hinder nr. 2 och då droghon ner med frambenen. Annars var banan riktgit nice och jag fick en bra känsla. Nedan några bilder från min 110 cm. Bilderna tagna av Henni-Leena Helenius.

Som jag redan nämnde så var jag även nu i helgen till Salo och tävlade. Nu hoppade jag 110 cm och 120 cm på fredagen. 110 cm fick vi ett nedslag, som jag kan ta på mig. Vi kom i korsgalopp till en serie. Men i den klassen var Rinja inte 100% med mig och i ridbarhet. Men snällt rättade hon sig och hoppade det jag styrde på. Sedan hoppade vi 120 cm, där hon var super fin. Men, det var lite kalabalik innan jag kom igång medm in bana, då jag fick startsignal blåste två hinder omkull. De bad mig vänta och fixade upp hindrena tillbaka och gav ny startsignal. Det blåste alltså så hårt hela 120 cm att banpersonlae höll i hindrena och så man red mot dem steg de så mycket åt sidan att man kunde hoppa dem och sedan gick de frma och tog tag i dem igen. Ridbanan var en sandstorm och trädena runt om såg ut att när som helst kunna gå av. Men Rinja hoppade som en dröm och vi kom genom banan med resultatet 0-0 och slutade på en 6 plasts av 25 starter. Inte illa med tanke på mina psukbryt jag haft innan, under vintern. Några bilder kommer nedan från dessa tävlingar med. enjoy,

//Malin och Rinja

Likes

Comments

Så, då var det andra året på hippologen avklarat. Tiden går snabbt när man har roligt och vi har nu sagt hejdå till tre av våra härliga klasskamrater. Jag kommer gå tredej året kvar på Strömsholm och gå inriktningen ridlärare. Detta betyder att jag kommer jobba mera med människans inlärning än med hästens, vilket hästutbildarna gör. Jag valde denna inritning, då jag ser en större möjlighet att få den kompetensen på annat håll än det som ridlärar inriktningen ger. Dessuotm gillar jag RAM-schemat för denna del bättre. Början kommer vara speckad av arbete, men sedan minskar det efter hand.

Men innan skolan börjar igen skall jag hinna med ett litet sommarlov. Jag har kommit hem till Finland, då jag inte direkt hittade något sommarjobb i Sverige. Jag kommer i sommar jobba kvar i samma stall jag jobbat i sedan början av gymnasiet och hjälpa lite bekanta genom att hålla lektioner och rida deras hästar. Kommer bli riktigt kul, tror jag.

Vi har nu alltså entligen kommit hem med hela lastet till Finland. Eller jag har kvar en del saker i Sveirge, men det mest vessentliga kom med. Rinja mår bra och har hittat sig till rätta, vilket hon gör snabbare och snabbare nu. Idag tog det ca. 1h från släpp så låg hon ner och åt i hagen. Livsnjutare har hon alltid varit. På eftermiddagen tog vi en liten promenad i skogen och ett lätt joggingpass i ridhuset.

Innan vi flyttade till Finland då? Vad har hänt? Jo, jag har tävlat Rinja två gånger. En gång på lokal nivå 21.5.2017 där vi startade 105 och 115 cm med goda resultat. Vi var lite sena till tävlingarna så jag hade en välidigt knapp framridning. 110 cm gick bra, tills sista hindret där min högerstigled brast i vänsterkurven, men vi kom felfritt över hela banan. Trotts denna motgång. tog vi en rosett med oss hem. Sedan var det 115 cm på tur. Jag fick låna en stigled från ridskolan som ordnade tävlingarna.. Vi fick ett pet i 115 cm, men jag var nöjd i övrigt. Ett litet hack in på en linje, men det var mitt fel. JAg red inte bra i svängen.

Sedan startade jag även 110 cm på Strömsholm 2.6. Det var en svår bana med många möjliga distraktionsmoment runt om. Rinja hoppade super fint och vi var en av få felfria.. Mitt minutschema höll typ och jag satt på flyget hem till Finland första gången redan samma kväll. Jag väntar ännu på bilder rån dessa tävlingar, så den jag beställt kommer ong upp på bloggen bara jag får den

Ha det bra!

// Malin och Rinja

Likes

Comments

Hippologen åk. 2 är snart slut och jag känner mig ganska klar med allting för det här året. Jag själv känner att jag utvecklarts mycket som ryttare och känner även att detta är helt klart det jag vill göra, om inte resten av livet, så helst så länge som bara möjligt. Här kommer en lista på 5 saker jag lärt mig under detta år.

1. Trippla hönät

Genom att lägga tre hönät på varnadra, får man rent matematiskt mindre ögglor. På detta sätt kan man lätt förlänga ättiden åt en glupsk ponny eller en överviktig häst. Redan att ge kvällsmaten i denna form av hönät ger mycket mera ättid med mindre hö, vilket kan vara bra för hästar som lider av hovfeber, fetma eller andra liknande sjukdomar

2. Fölet reagerar på stoet

Då man gör en embriotranspalntation till ett annat sto kommer fölet att reager på det nya stoet. Fölet kommer växa enligt stoets livmoder storlek och kommer få ett liknande psyke som mamman. Om t.ex. ett kallblodsto skulle föla ett halvblod, kommer detta halvblod ha samma mentalitet som ett kallblod, då det inte komer få röra sig och kommer använda sig av kallblodets rörelsemängd.


3. Att tränsa är en gåva

Lär dig alltid träna på 3-10 olika sätt. Jag kan nu göra det på ca. 8 olika sätt, beroende på om hästen har problem med öronen, med munnen, om den är stor om den är liten, om nån annan egentligen gör det osv. Det kommer alltid behövas.

4. Att komma över psykspöken

Jag hade ju mitt lilla psykbryt i vintas, men jag har hittat den perfekt medicinen för det. Det du behöver är en massa videon på hur du rider bra banor, ridning av andra hästar än din egen, utsätt dig för situationen så ofta som möjligt, dock i en kontrollerad miljö. Prata med nära om problemet, en vän eller en förstående tränare. Sedan kan du också dra på dig en hård lektion med en annan tränare som vågar säga precis som det är, där du totalt byter ridstil och hittat knapparna till att lösa problemen.
(Jag vet att jag slutligen inte hjälpte så mycket där)

5. Ridteorin är grunden till all ridning

Jag har aldrig riktigt pluggat ridteori innan hipplogen. Nu vet jag inte hur jag kunnat rida utan den. MIn hjärna går på högvarv bara någon nämner en ridterm och jag börjar rabla vad-varför-hur om vad som helst. Öppna, sluta, ställning, halvhalt, tempoväxlingar, hörnpasseringar, hinderdistanser. Detta är en sjukdom, som jag älskar att lida av.

Likes

Comments

Jag var tvunget att ta ett beslut. Jag kommer att flytta hem i 2½ månad för att sommarjobba i Finland. Jag kommer flytta hem Rinja, tävla lite aktivare i Finland och sommarjobba där. Jag kommer bo bredvid bastun i källaren hos mina föräldrar och jobba i stall. Jag kommer att njuta av att bo hemma och inte behöva komma på vad jag skall äta varje dag. JAg kommer helt enkelt komma hem och njuta, samt panikera över skolan, som sedan fortsätter det sista året. Hur kan jag redan vara klar om ett år? Jag gick ju nyss ut gymnasiet!

Förutom att jag skall jobba i stall kommer jag även försöka hålla lite lektioner föratt hålla den delen färsk, då jag hoppas på att kunna göra SRL2 i höst. Jag kommer alltså försöka hålla lektioner i både hoppning och dressyr, gärna även teoretiska lektioner. Men jag skulle även gärna dela med mig av hippologen. Vad vi gör och mera info för de som vill söka, för et tycker jag man skall göra.

Jag ser nu fram emot en härlig sommar med massor av möjligheter.

Likes

Comments

Hej, det var ett tag sedan. Jag är ledsen att jag alltid börjar med denna fras, då jag blogar så sällan, men jag kan inte rå åt mitt något överbokade schema och min trötta hjärna. Så, en quick update är att jag är vid liv, har två veckor kvar på praktiken och en massa kvar av skolan, känns det som. Jag förösker hinna med allting och om ni frågar min mamma kan honintyga på att denända gången jag har tid för saker som att tala i telefon, är då jag kör bil.

Rinja mår bra, vi försöker fixa in någora sista tävlingar innan skolan slutar och trimmar på för att få en bättre ridbarhet. Det är kanske inte roligt varje dag att rida henne, men hon ger en fin känsla nu som då. Och på tal om Rinja är det idag 4årsedan vi hämtade henne från Travbanan i Åbo, vart lastilen släppte av henne efter hennes resa från Skåne. Idag firar vi 4 år av samarbete. Vi har hunnit med mycket under dessa år, som sjukdom, x antalet igångsättningar, blod, svett och tårar samt en massa bus med. Här kommer några av våra highlights.

Likes

Comments

Min VFU går riktigt bra. Jag stortrivs och vill inte bort. Hästarna är härliga och människorna är snälla. Men detta inlägg är inte om min VFU, det är om en liten insident med Rinja, som jag hoppas att hon kan ta lärdom av, för helst vill jag inte uppleva det igen.

Mitt schema medRinjah ar varit gansak bra, jag har haft en tydlig tråd med fokus på galoppombytena, som jag försöker få att sitta så smånigom. Från höger till vänster går det bra, hon vill inte bara ta det helt genom ryggen, antagligen på grund avbristen på muskler i ryggen för tillfället, men fotflyttningen funkar. Till höger funkar fotflytningen tidvis, men där kan hon ändå hålla takten bättre. Då jag tränar på detta blir det mycket tid i ridhuset och padocken, så i lördags tänkte jag att jag tar och rider ut, efter att jag jobbar förmiddagen på Wirsbo. Jag skrittade först genom skogen och travade och galopperade lite på en väg bredvid åkrarna. Ingenting ovanligt alltså. Då jag galopperat ena vändan i ett raskt tempo vänder jag tillbaka och tänker att jag skall ta en mera samlad galopp tillbaka, bara för att bygga muskler. Den första vändan var mera för hennes egna psykiska välbefinnande. När vi kommer till första sandvägen, som leder tillbaka till stallet, men jag tänker bara fortsätta över den, tycker Rinja att vi skall gå hem. Jag tar emot och vänder henne tillbaka mot åkern. Då hon andra gånger vänder tillbaka mot stallet vänder jag henne igen och drar till en gång med spöt bakom skänkeln för att få henne framåt. Rinja tar illa vid och ställer sig på bakbenen. Jag håller ju i tyglarna med en hand för att få spöt till bakom skänkelläget och hinner inte helt med att ta tag i manen. Jag har ju nog klarat det utan att ta mantag innan, men Rinja går ganska högt och tappar balansen. Hn on sätter sig på baken innan hon faller på sidan me mig kvar på ryggen. Mitt höger ben blir under för nån sekund, innan hon hittar tillbaka och stiger upp. Jag hoppar upp och tar tag i henne. Överväger om jag skall gå till stallet eller hoppa upp tillbaka. Jag konstaterar att hon behöver få hem läxan av detta och hoppar upp tillbaka. Jag kommer upp på hästryggen utan några större problem, utan pall desutom, så jag är ganska nöjd med min insats. Jag konstaterade att om jag klarar av att röra alla kroppsdelar, så är nog inget av. (Been there done that) Jag red ju ett dressyrprogtram med spricka i axeln. Då jag inte kunde lyfta höger handen till bakvalvet på sadeln så tog jag tag med vänstern och svingade dit handen. Jag ger ju mig inte i första fasen direkt. Men detta behöver jag inte denna gång. Allting funkade. Jag red några vändor till innan jag skrittade tillbaka. Med något skrapade chaps och sönder skrapad armbåge på jackan tycker jag att jag klarade mig riktigt bra.

Låten som var i örat under incidentent, gansak passande tycker jag :)

Allting var alltså bra efter det hela. Dock vaknade jag idag med förkänningar till en migren. Mina migrän anfall slutar oftast på en mörk toalett där jag spyr bara jag rör mig, så jag är väldigt snabb med att göra ångot åt saken. Jag försöker förstätaen bra frukost, undviker dock ljus och tar en migrentablett. Det känns lite bättre redan då jag går ner till bilen, så jag tar och kör till praktiken. Jag hinner börja mocka på min andra box då jag känner hur hela min kropp skakar. Jag mockar slut och börjar sedan hämta pellets. Nu börjar det snurra lite lätt fraför ögonen. Jag får stanna och ta ångra djupa andetag med jämna mellanrum innan jag fortsätter. Jag sätter mig med ansiktet i begravet i händerna i foderkammaren en stund och känner hur allting slutar snrra efter en liten stund, så jag fortsätter, inna jag känner att jag håller på att tappa koncentrationen helt. Jag blir hemskickad ochläggerm ig och sover i 6 timmar, innan jag känner att det gätt sig. Dagens lärdom alltså: Sjukanmäl dig nästa gång du känner tat du behöver ta migrenmedicin. Nu mår jag bra och imorogn är jag dessutom ledig, så skall bli nice att varai gång igen då.

Ha det bra och ta hand om er
//Malin

Likes

Comments

Frågor är alltid välkomna och jag svarar på dem enligt bästa förmåga. Lägg till dem i kommentarfältet bara :)