Resor

Heeej!

De senaste inlägget kändes lite för allvarligt så tyckte att lite sol&värme skulle inte skada oss ❤ och för att i oktober var vi på Teneriffa får ni ju se bilder därifrån förstås! Jag ska även berätta lite om vad jag tyckte om Teneriffa ✨ (nu märks det att jag skriver från mobilen, massa emojis är helt plötsligt med haha)

Fösta bilder som kommer är tagna på en strand som heter Las teresitas. Den ligger på norra sidan av Teneriffa och det var betydligt mycket kallare där än på södra sidan, dock känns inte det lika mycket om man åker dit lite tidigare.. i september 🤷🏻‍♀️ MEN stranden är så vacker !!!! Sanden är från Sahara (vilket är lite jobbigt när det blåser 😂den är överallt), vackra palmer, vattnet är som kristall (kall som fan dock). I närheten finns det gamla stan, vi hann dock inte dit, skulle äta middag hos några vänner, men gamla stan ska vara fint ✨

​Playa Abama.
Det är alltså en strand som tillhör ett lyxhotell på ön. Hotellet ligger uppe på ett berg (typ),  men stranden.... den ligger ju längst ner, man kan ta hissen ner (endast för hotellets gäster), annars så finns det trappor man kan ta. Helt okej att gå ner till stranden, men det är inte så kul att gå upp när man har badat, solat och ätit. Då kan man vara lite trött. 💁🏻Något jag måste säga dock är det är otroligt vackert! Stranden är väldigt liten, inte alls mycket folk, en liten restaurang vid vattnet och plötsligt blir det så privat på något sätt. Väldigt mysigt! 😌✨

Hmm.. okej. Nu börjar inlägget bli långt(?) /stort (?) så jag tycker att jag delar upp den... det blir 1 till inlägg med massa bilder och video! 🌴

Jag har fortfarande inte lärt mig HUR man typ taggar klädmärken & företag, men förhoppningsvis i nästa inlägg får ni veta vad jag hat på mig! 😂

Puss

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

privat liv

Nu var det äntligen dags!

Jag hoppar, förresten, över det här med att hälsa på er, känns lite konstigt att hälsa varje gång (jag hälsar knappt på folk när jag träffar dem live så..) . Jag ska inte heller förklara nån mer gång "varför" jag inte skriver varje vecka/dag/timme, jag skriver från hjärtat , när jag verkligen vill dela med mig något, och dela med mig om min vardag är kanske inte riktigt min grej, eller jag tycker inte att det är super kul att varken skriva eller läsa om det.

iaf... STORA DAGEN ÄR KOMMEN! Jag har precis ansökt om svenskt medborgarskap. Jag är osäker om hur jag ska reagera på det just nu. Idag bestämde jag mig att lämna 18 år av mitt liv bakom mig.

Jag är Uzbekisk medborgare (än så länge). Uzbekistan Tillåter inte dubbla medborgarskap, alltså, söker jag svenskt medborgarskap så MÅSTE jag då skriva brev till Uzbekisk president och be honom att göra av mig med mitt uzbekiska pass (är osäker på hur det egentligen går till,men så har jag hört). Att aaceptera tanken att jag är en turist inom kort framtid i mitt eget land är svårt. Jag fick permanent uppehållstillstånd för några år sedan och då kunde jag redan söka svenskt pass, men jag vägrade. Då trodde jag att jag aldrig skulle göra det. Varför? jag ville fortfarande kunna resa "hem". Sen gifte jag mig. Företaget började växa... Pappa gick bort. Då fanns det het plötsligt inte så mycket kvar som höll mig där. Sakta men säkert, efter många om och men i mitt eget huvud insåg jag att bästa beslutet för mig, min framtid och min familj är att jag säger upp mitt uzbekiska medborgarskap. Jag säger upp 18 år av mitt liv.

Pappa gick bort för 2,5 år sen, han är begravd i Samarkand, i min hemstad. Att Acceptera tanken att jag aldrig (kanske nån gång ) kommer kunna åka och "hälsa på" är svårt. Att acceptera verkligheten att Sverige ska nu vara mitt "hem" känns konstigt , då undrar jag vart mina första 18 år har tagit vägen..? Att Stockholm är nu min hemstad.... Jag har bott här i 8,5 år. Jag har känt mig som hemma, men nu måste jag inse och acceptera att detta är inte SOM hemma, detta ÄR mitt hem och snart kommer jag få hem ett pass där det kommer att stå "Svensk".

Är jag svensk? Jag vet inte.

För en som har kommit hit i såpass vuxen ålder som jag är det ganska svårt att bara ta och lämna allt bakom sig. Det är annorlunda kultur, tankesätt, livsstil, traditioner, högtider. Det är annorlunda vardag och efter 8,5 år i Sverige passar jag inte in "där" längre.

Jag är en Uzbek som inte passar in i Uzbekistan, men jag är icke Svensk för att KUNNA passa in här.


Det är allt för denna gång..

Vi ses när jag har något mer att skriva från hjärtat.

Likes

Comments

Hej allihopa!

...Det svåraste är nog att prata om sitt förflutna såhär öppet, men ni har frågat och jag har länge velat så nu kör jag. Det är ju det som var tanken med bloggen från början så...

2009/01/11 Fick jag börja ett HELT nytt liv. Ett liv i ett helt annat land, med ny kultur, nytt språk, inga vänner och så var man ju 17 år gammal vilket gör inte det hela lättare. Allt är mycket svårare och större än vad det är när man är 17 år gammal haha, längtar inte tillbaka till den tiden! Hur som helst, kort om vad jag kommer ifrån för stad/land (kommer upp et nytt inlägg om hur jag har haft det där nere, finns mycket att berätta ;) ). Jag kommer från Samarkand/Uzbekistan - ett jätte vacker land, gillar man historia, värme och god mat så är det ju absolut värt att åka dit!

( Nu satt jag och skrev i ca 1 timme, inlägget blev som bäst, sen uppdaterades sida och allt försvann HAHA :( det värsta som kan hända en typ när man har lagt sin själ, aja.. )

Till Sverige kom jag som en extremt bortskämd liten tjej, som aldrig fick höra ordet " nej ", som gillade att slösa pengar, men visste inte var de kom ifrån.. eller jag brydde mig inte rättare sagt. Uzbekistan och Sverige går inte att jämföra, kulturen är helt annorlunda. I Uzbekistan spelar det stor roll vad du är född i för familj, vad du har för släktingar och vad de har för position. Jag hade turen att föddas i "rätt" familj. Vi hade det lite "bättre" än många andra familjer. Vi hade det stabilare ekonomiskt, vi hade stor släkt som hade bra positioner, vi hade bra med kontakter.. dvs vi hade förtur i ALLT. Så tänk er då hur det var att flytta till Sverige, till Rinkeby (av alla ställen), som 17 åring och inse att du inte är bättre än alla andra och " kontakter " EXISTERAR INTE. Att inse att jag måste jobba för allt jag vill ha i livet var faktiskt inte det svåraste... men jobbigt var det haha

9 månader senare kunde jag redan kommunicera, många frågar hur jag har lärt mig svenska så fort... Har ni nån gång testat att ta ut era hörlurar när ni åker tåg och bara lyssna på hur människor pratar..? Det gjorde jag, i ca 2 års tid, satt på tåget på vägen till jobbet och lyssnade på hur människor, hur svenskar uttalar orden. Målet var att prata som en svensk, uttala som en svensk. Såklart! Jag vill ju vara en del av Sverige! Målet var att flytta bort från Rinkeby (inget illa menat, men jag personligen tyckte inte att det var så nice), att skaffa mig bättre jobb än städerska, att kunna ha råd med en bostadsrätt. För inte så länge sen läste jag kommentar på min Instagram där det stod - " Glöm inte var du har börjat nånstans, du är en städerska! " , som om det vore något att skämmas för. Jag är stolt att mitt 17 års psyke klarade av att gå till noll från att ha allt serverat, jag gick inte sönder, jag blev starkare. Det att jag kom till noll vart ju bara att jag fick chansen att börja om.. "Gör om, gör rätt " brukar man väl säga :) ? Och hur många får egentligen chansen att börja om sitt liv?

Jag ser allt jobb som bra jobb. Så länge jag tjänar mina pengar, så länge jag kan hjälpa på något sätt till den som behöver, så länge jag inte sitter i skulder är jag glad!

Dagens unga människor vill inte jobba, de vill inte slita, vill inte spara och de ser jobbet som diskare som om det vore något skämmigt. En diskare kommer komma långt, för att det personen är van att jobba. En städare räknar och sparar sina pengar OCH strävar efter att ha det bättre. Var inte rädda för jobb, det är så vi människor utvecklas!

Det var allt för mig idag.

Detta inlägget blev absolut inte exakt likadant som det jag skrev innan, men kanske till och med lite bättre.

Vi hörs snart igen!

Puss




Här har ni förresten ett par bilder så ni får en känsla om hur det ser ut i mitt vackra hemland.

Likes

Comments

privat liv

Hej!

Har inte varit här på 2 veckor.. Har haft så extremt mycket på salongen efter renoveringen. Nu börjar allt äntligen falla på plats. Vi har fixat kassan, behandlingsrummen, vi har ett KÖK/personalrum, men det är mycket som inte har kommit. Gardiner beställde vi för ca 4 veckor sen och de har fortfarande inte kommit, alla våra förvaringsskåp är inte uppe heller för att vi tänkte sätta upp allt på samma gång och spegeln som var specialbeställd är fortfarande inte på väggen, det gör mig lite stressad, men jag försöker att ha tålamod.

Igår gick jag ut live för första gången på instagram ( @Fgzmalika ) och även på en Facebook grupp. Så kul! Så många .som kommenterade, ställde frågor och var med! Kändes super så jag kommer att gå ut live nu så ofta jag kan.

Igår har jag även fått massa frågor om vad jag kommer ifrån, vaket språk pratar man där nere, många var ärr chockade över att jag har bott här i 8,5 år, många undrade om hur jag har lärt mig svenska så fort (jag själv tycker dock inte att jag pratar så bra) och startat eget och hur har jag fått det att gå så bra som det gör just nu.

Jag har tänkt att jag ska dela upp inläggen, för att jag är en sån som gillar att berätta allt detaljerat så det kan hända att man inte orkar läsa för att det blir så mycket. Senare under dagen lägger jag upp ett inlägg " 2009 " som kommer handla om de första åren i Sverige.

Puss

Likes

Comments

Salongen

Tja!


Nu är det fredag och det känns sjukt hur snabbt denna vecka har gått! Idag är det min första och sista lediga dag denna vecka, imorgon & överimorgon kommer jag hänga på salongen och packa upp massor!

Igår var jag förbi salongen och det känns som att det är helt omöjligt att de ska hinna bli klara till på söndag, då vi ska börja möblera salongen och på måndag öppnar vi dörrar för våra underbara kunder <3

Grabbarna är iaf klara med väggar i hela salongen (känns så fräscht med nymålade väggar och tak), vi har även fått ett personalrum (yey!), som jag berättade tidigare så har ju de råkat riva ner alla väggar istället för bara ett rum (haha), men nu är allt som det ska och rummen är plats igen! Nya dörrar levererades igår också och även handtag, nu är det bara golvet som är kvar som tar egentligen mest tid.. Jag är faktiskt lite orolig över golvet för att hinner inte den torka då kan vi inte placera ut alla möbler och har vi inte möbler, kan vi inte jobba... Men men! Vi hoppas på det bästa!

Ni som har varit hos oss, ser ni hur stort det har blivit nu när vi har tagit bort det "lilla" behandlingsrummet!? Helt öppet nu, känns så stort!

Här är golvet innan de började slipa igår. Målet är att golvet INTE ska bli orange som den blev sist vi renoverade, det är nog det jag är orolig för mest, men denna gång åkte jag till Hornbach själv (3 gånger ) och valde färg.

Det ända tråkiga är att gardinerna hinner inte komma tid.. Har ni några ni känner som syr upp gardiner ? Det kanske finns någon som kan göra det snabbare för oss.

Nu ska jag fortsätta njuta av min lediga dag, planen är att ta en promenad i skogen och träna efter det!

Hörs!

PUSS


Likes

Comments