View tracker

6/3 Wellington
äntligen skulle jag få se Nya Zeelands huvudstad!
jag gick upp och åt havregrynsgröt, motvilligt ska tilläggas. efter invägningen till swingen så bytte jag ut ostfrallor till frukost mot havregrynsgröt och chips&dipp som snacks mot morötter. chokladen var lite svårare att byta ut, men jag försökte iaf dra ner på konsumtionen.

jag läste om en marknad i hamnen och begav mig dit. det var en mysig marknad med olika avdelningar, alltifrån smycken till mangolassi kunde man införskaffa. tätt intill låg även en frukt och grönt marknad så även den besökte jag och köpte med mig en lokalt odlad melon.

just den här helgen visade det sig vara en "pop up festival", precis som det låter, de bara ploppar upp här o var och smäller upp scener där det bjuds på livemusik så jag köpte mig en butter chicken masala-wrap på marknaden och slog mig ner framför en scen och lyssnade på ett lokalt popband som uppträdde.

på eftermiddagen gick jag i second hand butiker och strosade nedför Wellingtons kända "Cuba street"

7/3 Wellington
planen för dagen var "Te Papa Tongarewa" med andra ord museum of new zeeland, jag hade hört mycket gott om museet och dessutom var det gratis!

fyra våningar fullspäckade av intressanta saker. det fanns alltifrån jorbävningssimulatorer till fem meter höga vaxdockor som visade upp scener som utspelat sig under ww2, till en maori by till visuella 3D videos där de efterkonstruerat Big Bang. ja detta museum hade allt.


jag vet inte hur många timmar jag spenderade där inne, men när jag var klar med museet gick jag och "storhandlade" och lagade sen mat, gjorde matlådor och "fusk tvättade" några t-shirts i handfatet på toaletten.

8/3 Wellington - Taupo
bussen skulle hämta upp oss kl 7:45, när klockan var 9:13 rullade den in, många sura miner.
vi hade en ny chaufför, Murray hette han och verkade väldigt trevlig. en rolig sak jag måste berätta om är att mitt i hans spellista så ploppar en Swingfly-låt upp, ja ni vet han från Stora Mellösa? jag frågar varför har har den här låten på sin lista och han svarar "Swingfly is sweet as, he's just awesome!"

idag var dagen, det fanns möjlighet att hoppa fallskärm om man ville!
jag plitade snabbt ner mitt namn på listan, äntligen skulle det bli av!!

det var såååå kul!
jag valde att hoppa från 12000feet, man kunde välja på 12&15000. mannen i receptionen rullade med ögonen när jag tackade nej till både foton och film.
jag tyckte inte att det behövdes, jag skulle ju ändå minnas det, mitt första fallskärmshopp. dessutom kostade foto&film nästan lika mycket som själva hoppet eftersom de behövde skicka med en människa till som hoppade med kameran.

samma sak här, massvis med formulär, invägning, ICE-kontakt och hälsointyg. sen fick vi springa iväg och kissa innan vi skulle hoppa. en tjej som skulle med samma plan som mig kissade fyra gånger..
själv var jag lugn. vi fick träffa våra "främlingar på ryggen" och jag fick en irländsk man som pratade vääääldigt snabbt. jag förstod ingenting.

men det första han sa till mig var "varför gör du inte 15000ft-hoppet? det är så mycket bättre" jag blev sur direkt och sa att om 12000ft-hoppet nu vore så dåligt så kanske inte hans företag borde erbjuda det. han märkte att jag blev sur och pratade knappt mer med mig alls.

vi fick ta på oss heltäckande overaller, en liten tight lädermössa och skyddsglasögon sen hoppade vi in i planet. eftersom vi kom på planet sist så fick jag hoppa först, såklart. så jag satt med irländaren på ryggen precis vid "luckan" på flygplanet. vi lyfte och svävade runt i kanske 20 minuter. jag kollade ner och kände samma sak som med swingen, det var för högt för att ta in. jag var lugn, irländaren tog min puls, 68 låg jag på vilket var lite roligt för senast jag var iväg och lämnade plasma hemma på blodcentralen hade jag 93 i puls...

hursom, vips så åkte gallret upp och han frågade om jag var redo, självklart var jag det, kände mig tom taggad! innan jag visste ordet av så föll vi.
jag tror att jag gav ifrån mig ett litet "wuuuhooo", vi föll fritt i nästan en minut, vilket var helt sjukt för man hann inse vad det var man gjorde. allt var turbulent, högljutt och kallt, helt plötsligt infann sig lugnet. han hade vecklat ut fallskärmen. det blev helt tyst och stilla och helt plötsligt satt jag liksom upp och kunde se omgivningen och oj vilken vy!!
med sjön glittrandes nedanför, bergen omslutandes och ängarna gröna så kunde jag inte annat än att le, det var sååå vackert.

"take this one, and this one" hör jag mannen på ryggen säga och helt plötsligt är det jag som styr fallskärmen! jag ville sväva runt och kolla på allt det vackra, men han ville tydligen bjuda på fart och fläkt så jag fick inte styra speciellt länge innan han tog över igen och började göra snäva åttor i luften. det var som slänggungan på grönalund fast den extrema varianten.
genast blev jag åksjuk.

"oh nonononinonooo!" ropade jag medan jag försökte fixera blicken på något för att inte spy, men han verkade tro att jag uppskattade så han fortsatte och fortsatte och ni skulle bara vet hur nära det var att jag gav upp, öppnade munnen och bara släppte ut det. som tur var gick vi in för landning så åttorna upphörde. hux flux var vi på marken, jag knäpptes loss, vi gjorde high five och jag staplade därifrån.

så förutom irländarens initiativ att hetta upp upplevelsen lite så var det helt magiskt. dock mådde jag illa resten av kvällen, men det var det värt!

nämnde jag förresten att fallskärmen vi hade givetvis var vit, orange och grön?

det blev en tidig kväll för nästkommande dag skulle jag ge mig ut på Tongariro crossing.

9/3 Taupo
sist jag var i taupo så var Tongariro crossing avstängt pga det dåliga vädret men idag skulle det alltså bli av.

alarmet ringde 4:40, frukost förtärdes och vattenflaskor fylldes på. kl 05:30 kom bussen och hämtade oss. vi åkte ca 1,5h till Tongariro Nationalpark. vi släpptes av på ena sidan och skulle sedan hämtas upp på andra sidan, ca 8h senare.

jag ska inte dra allt i detalj, men Tongariro Nationalpark är en park med vulkanisk aktivitet och är väl egentligen mest känd för Ferrypools och mt. Doom (känt som "Mordor" från sagan om ringen, helt enkelt vulkanen som frodo ska slänga i ringen i) (jag ber om ursäkt för den värdelösa förklaringen, alla ni Lord of The Ring-fans..)

hursom, jag började dagen ensam, men träffade en amerikanska, Abby, längs vägen och vi slog följe.
det var en trevlig dag och vi slutförde vandringen på 7h rättså exakt!

det var en vacker vandring, stundtals krävande och stundtals inte. det sjuka var att det var i stort sett lika jobbigt att gå uppför som nedför. hursom, jag postar lite bilder därifrån istället för att babbla på om det.

vi hade blivit varnade om kommande träningsvärk så vi såg till att stretcha ordentligt innan vi gick och kaross möra och glada.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 24 readers

Likes

Comments

View tracker

28/2 Queenstown
samma procedur denna morgon, skillnaden var att idag skulle det ske, vindarna hade lättat så det var nu möjligt att genomföra swingen.

jag fick fylla i massvis med formulär, skriva ner personer de skulle kontakta om något gick fel, jag fick lova och svära på att jag inte hade svagt hjärta, diabetes eller dylikt. sen var det invägning och till mitt förtret så hade jag gått upp två kilo. inte så konstigt egentligen, jag hade ju köpt och ätit choklad och chips&dipp i stort sett varje dag sen jag började resa, mest bara för att jag kunde tror jag. hemma köper jag i stort sett aldrig choklad i veckorna och chips är inte ens att tänka på, men här borta hade jag ju bara mig själv att förhålla mig till och inga riktiga 7-16 dagar så jag antar att det la grunden för min nya vana.

efter att jag skrivit under allt och alla anlänt och gjort samma procedur så fick vi åka i en lastbil som de byggt om till buss, ca 40 minuter utanför Queenstown var swingen och bungyn belägen.
väl framme var både swingen ovh bungyn bara två små plattformar uppspända med linor mellan ''bergen" över en ravin. det var så högt att man inte riktigt förstod hur högt det var. jag var lugn, hade varit nervös innan vi gav oss iväg, men väl där så försvann nervositeten och jag blev bara helt lugn och sugen på att göra det.
tydligen är Nevis swing världens högsta gunga.

givetvis var jag först ut, fick ta på mig en sele, fick lite säkerhetsinstruktioner och vips så hängde jag och dinglade med benen en bit ut över ravinen.

en av killarna som jobbade där ställde en fråga till mig och när jag vände mig om för att svara honom så tryckte han på knappen och jag föll fritt. det var en skön känsla, jag hann tänka att "nu händer det, var är botten? hur tar det stopp?" och känslan är svår att beskriva men det påminde om när man hoppade från 8:an (ja jag har aldrig hoppat från 10:an..) för första gången. en känsla av att vara helt tyngdlös och ha full kontroll samtidigt som man inte har den blekaste om vad man gör.

hursom, det var fritt fall i 70m och sedan sträcktes vajrarna ut och man började den gung-liknande pendeln. allt var över på en minut och dyrt var det också, men jag är glad att jag gjorde det!

jag köpte varken foton eller film efteråt, det var inte så mycket att se och givetvis var det dyrt som satan.

när jag var tillbaka i Queenstown gick jag förbi Kiwi-kontoret mest bara för att få gratis wifi, sen började jag prata med en av killarna som jobbade där om mina resplaner och han blev helt bestört när han hörde om mina Australien planer. han sa att det jag planerat göra på sex veckor kunde man göra utan problem på tio dagar. och att det mesta som var värt att se på östkusten var beläget norr om Brisbane.

jag satte mig ner med en av killarna på kontoret som hade bott och jobbat i Australien, på östkusten.
han kom med förslag på aktiviteter, resrutt, boenden och dylikt och jag hissade och dissade och så höll vi på så några gånger fram och tillbaka. till slut hade vi en plan som kändes bra för mig och vips så hade jag spenderat i stort sett hela januarilönen som trillat in på kontot några dagar tidigare. men det kändes bra och jag hade ett maffigt schema framför mig och
många upplevelser att se fram emot.


29/2 Queenstown - lake Tekapo
det blev dags att lämna queenstown och äntligen fick jag en ny chaufför, Dan. oj vad bra han var, berättade allt metodiskt, var vänlig och rolig. på vägen till Lake Tekapo stannade vi vid några olika "glaciärsjöar" som man kan kalla dem. tyvärr minns jag inte namnet på dem. de har helt enkelt blivit till när glaciärerna smälter och en sak som dessa sjöar har gemensamt är färgen. de är alltid sådär magiskt ljusblåa. varför? jo när glaciären smälter så drar den med sig någon slaggprodukt (som blir som ett mjöl) och när det blandas ut i vattnet så uppstår den nästan turkosa färgen. oerhört vackert!

lake Tekapo heter den stora sjön och det lilla samhället som uppstått vid sjön och området runtom är rätt speciellt för det är rätt höga berg/kulle runtom som gör att molnen inte riktigt tar sig över. detta får två följder:
1) det är i stort sett ökenmark eftersom det aldrig regnar.
2) det är alltid stjärnklart.
och därför har man något slags observatorie och stjärn-blabla just här.
jag kan inte förklara det bättre, minnet är bra, men inte så färskt så ni får googla det om det låter intressant!

jag och Paula gav oss ut på en vandring upp på mount John, för att se sjön och ökenmarken ovanifrån. och oj vilka vyer det bjöds på från toppen. efter det lagade vi mat och inväntade mörkret. när klockan var runt 21 så gick vi ner till sjön för att komma bort från gatubelysning och liknande för att se himlen så bra som möjligt och jag säger bara wow!

WOW vilken himmel det var! man har ju sett stjärnor hemma nattetid, men det här var något alldeles extra.

det var som en tavla, fast med djup, det kändes inte på riktigt. som ett oändligt tak av stjärnor, dimension efter dimension, det var sagolikt!
och givetvis gick det inte att få med på bild, det var nästan skönt. vi bara stod där och kollade ut över sjön och upp i stärntaket, ingen av oss sa ett knyst. oerhört fridfullt.


1/3 lake Tekapo - Christchurch
Dan körde oss till Christchurch, en stad som ännu inte repat sig från jordbävningen för fem år sen och som dessutom haft en ny, rättså allvarlig bara två-tre veckor innan vi kom dit. och jag måste erkänna att stundtals kändes det som att man var i en spökstad, allt var grått, ruiner kvar här och var, byggnadsställningar här och var.

jag och Paula "gjorde stan" den eftermiddagen. det finns inte så mycket att göra i chch. vi gick till botaniska trädgården, jättevackert, chch-bibliotek och museum, vi kollade på gatukonsten de spritt runtom i stan, men det kändes bara som ett dåligt försök att tillföra lite färg till rasmassorna. detta var sista dagen vi skulle ha med varandra då Paula dagen efter skulle flyga till auckland och sen tillbaka till Argentina så vi gick och fikade, lagade mar ihop, kollade på tv och bara umgicks.

2/3 Christchurch
vi hade förmiddagen ihop så vi gick ut och åt på en mexikansk restaurang och sedan svängde vi förbi mataffären och införskaffade det sista Paula skulle behöva. sen följde jag med henne till flygbussen, bar hennes väska, det kändes som att lämna av sitt barn inför första skoldagen. lite tråkigt kändes det allt, men jag är glad att vi lärde känna varandra.

efter att vi skiljts åt så gick jag runt i stort sett hela chch, i duggregn. allt kändes grått och dystert så jag gick tillbaka till hostelet, la mig i min säng som såg ut som en skräpig sjukhussäng och sen kollade jag på Modern Family hela eftermiddagen och kände mig ensam.

3/3 Christchurch - Kaikoura
när vi närmade oss kaikoura så körde vi längs kusten och det var helt otroligt vackert! Kaikoura är känt för sitt djurliv och jag blev inte besviken. det som såg ut som små mörka sjögräsklumpar i vattnet visade sig vara sälar, hundratals av dem. och det var helt otroligt, men en bit ut på havet såg vi en val som gick upp sådär med nosen, slängde ut sina fenor, vände sig om och kollapsade ner i vattnet igen, det var som hämtat från Animalplanet, jag var i extas!

vi kom fram, checkade in. det var ett mysigt litet hostel som hade en egen gris som fick alla matrester och en veranda som var klädd i vinrankor där du fick äta hur mycket du ville. jag hade hört talats om en vik där man kunde hälsa på vilandes sälar så jag började traska dit. det skulle ta ca 1 1/2 h åt varje håll, man gick längs kusten hela tiden vilket var fint. helt plötsligt hamnar jag bakom ett sällskap som är ute och går med sina alpackor?! bara sådär.

väl framme ser jag massa söta och stånkandes sälar som bara ligger och glassar. mysigt!


4/3 Kaikoura
jag gav mig ut på en vandring efter lunch som tog 4h och bjöd på vacker kust, mysig skog, massvis med sälar i vattnet osv och givetvis glömde jag mobil och kamera på rummet.

på kvällen unnade jag mig fish&chips och oj vad gott det var. dagsfärsk fisk som var fiskad bara nån kilometer ut, kunde inte bli bättre!

5/3 Kaikoura - Wellington
det var dags för en lång resdag igen och att ta färjan mellan syd och nordön. allt tog lång tid och det var lika omständigt med väskorna även denna gång, men den här gången såg jag till att få ett nummer. väl på båten tänkte jag sova då jag inte kände mig helt kry, började få ont i halsen och bli snuvig. tyvärr gick inte ser så bra då de hade "emergencypractice" så larm efter larm gick av och kaptenen hördes konstant i högtalarna där han förklarade att de anställda skulle få olika kris-scenarion bla att det skulle brinna någonstans och att någon passagerare fallit över bord och dylikt. ja de körde igenom hela registret och de anställda sprang runt till höger o vänster iklädda flytvästar och ropade ut olika kommandon samtidigt som "vakterna" på båten sprang runt och ropade ut att allt bara var övning.
organiserat kaos beskriver nog stämningen på båten bäst, det blev inte så mycket sömn.

väl framme i Wllington så hade de tappat bort min bokning, men hon i receptionen lyckades klämma in mig i ett rum för de som jobbar på hostelet, så jag hade iaf en säng.

  • 22 readers

Likes

Comments

View tracker

oj vad jag är dålig på att uppdatera, jag ska försöka dra igenom Nya Zeeland vistelsen och sen får vi se hur frekvent det blir i Australien. olikt Asien så måste man betala för wifi i dessa länder. inga stora summor, ca 30-40:- för 24h, men det blir många bäckar små och när man väl betalat för uppkopplingen så försöker man matcha den med de där hemma och så lägger man allt krut på att kommunicera med dem så uppdaterandet här har hamnat lite i skymundan.
jag ber om ursäkt för det, men jag förvarnade!

23/2 lake Mahinapua -Franz Josef
vi bytte till dåligt väder igen efter att ha haft några dagar med uppehåll, ja tom sol. bussfärden bjöd på några stopp här och var som vanligt, men inget extraordinärt.
jag valde att anmäla mig till en expedition som hette "ICE Explorer" där man fick åka helikopter(!!) och se glaciären och området runt den från luften och sen landa uppe på Franz Josef (!) och göra en vandring på ca 4h med en guide. visst skulle det kosta väldigt mycket, men det var något jag verkligen ville göra så jag var beredd att lägga pengarna på det. när vi kommer dit och ska "checka in" och prova ut utrustning och liknande (man skulle få låna ordentliga kläder, kängor med "spikar" i, ishacka och ryggsäck med syrgas i) så berättar dem för oss att det är 10% chans att det blir av kommande dag.

jag blev väldigt besviken.

24/2 Franz Josef
klockan 7:50 var jag utanför receptionen dagen därpå, molnen var mörka och tjocka på himlen, men kanske såg det bättre ut ovanför dem?
min grupp skulle ge sig av 08:10, kl 08:13 gav dem oss beskedet att det kommer inte att bli av. vädret skulle bli sämre under dagen så de skulle kunna flyga upp oss men det fanns inga garantier för att de skulle kunna flyga tillbaka.

besvikelsen var total.

helt plötsligt hade jag en hel dag i en håla där vädret var värdelöst, allt var dyrt och rummet var lite för litet för att inte störa sig på de andra. att sitta där en hel dag var inget alternativ.
jag gick tillbaka till rummet och bestämde istället med Paula att vi skulle göra en egen glaciärpromenad, Shula hakade också på.
det fanns en slinga som skulle ta en "så nära man fick gå som privatperson utan guide" dom skulle ta ca 1h 30min fram och tillbaka. den slingan började vid glaciärparkeringen och dit hade vi ca 2h promenad från hostelet. det fanns en buss som tog en till glaciärparkeringen som kostade $22 tur och retur.

nästa buss skulle gå vid 10-tiden och klockan var ca 8:30 och vi var helt klara, samt snåla så vi bestämde oss för att gå dit, göra slingan, gå hem.

när vi gått ca 25 minuter kommer regnet, då kändes det bra bistert. jag var besviken och bitter på att inte glaciär-turen blivit av, Shula hade en dålig dag, Paula var låg då hennes resa började nå sitt slut. det var ingen munter promenad och vetskapen om att vi hade ca 1h 30min kvar hjälpte inte riktigt. Paula började slänga ut sin tumme på skämt när bilar körde förbi och efter kanske 20 talet bilar så kör en in till sidan av vägen.
"SHIT! what do we do?!" ropar Paula i extas.

vi bestämmer oss för att kolla vem som kör bilen, prata med hen och känna av läget. det visar sig vara en amerikansk man med en hyrbil som ska göra samma slinga som oss så han ska också till glaciärparkeringen. allt känns lugnt och vi är tre så vi hoppar in. jag och Pula bestämmer att Shula får sitta fram då hon faktiskt är den enda av oss som har engelska som modersmål.

Vipps så är vi framme vid parkeringen, han önskar oss lycka till och stämningen är genast 7kg lättare. vi tar oss igenom slingan och ärligt talat så var vägen dit mycket finare än när man väl kom till "glaciären". vi fick se bilder på hur det sett ut där vi stått 2008 och då hade man i princip glaciären vid sina fötter, man kunde ta på isen.
när vi nu stod på samma ställe 2016 så var det (ej faktabaserat) säkert 700 meter till isen och det var mig en klen is vi såg.

men vi tog oss iallafall iväg och gjorde något, såg glaciären, liftade och på vägen tillbaka stannade vi vid ett bageri och köpte oss varsin belöning.

dagen började med en besvikelse, blev helt okej allteftersom och slutade väldigt bra.

när de andra gjorde sig klara för fest så tog jag med mig Johans iPad och begav mig ut på "stan" jag fick testa wifiet på tre restauranger och sen valde jag den med bäst uppkoppling, beställde in en middag och hade "skypemiddag" med Johan. vi firade nämligen 3år tillsammans den dagen.

25/2 Franz Josef - Wanaka
det dåliga vädret höll i sig i Franz Josef, vi stannade vid många vackra sjöar på vägen till Wanaka och ju längre vi kom ifrån Franz, desto bättre blev vädret.

Wanaka hade inte så mycket att erbjuda, vi handlade, lagade mat, Shula tog sig ett dopp i sjön och sen kom regnet ifatt oss.

på kvällen gick vi ut och tog oss några glas och bara hade trevligt.

26/2 Wanaka - Queenstown
vi stannade vid Puzzleworld, som hade någon känd stor labyrint. Ben (vår busschaufför) skulle bjuda den som klarade labyrinten först på en jägerbomb. varken det eller inträdet på $15 lockade mig speciellt så jag och Paula gjorde en promenad upp på kullen istället och hade frukost där uppe.

vi stannade vid ett "fruit stall" längs vägen där de sålde all frukt du kan tänka dig! allt var odlat precis bakom butiken och inget var besprutat. populärt stopp!

nästa stopp var AJ Hacketts bungy, den mindre versionen på 43 m ner i vatten. det var kul att se.
bungy Hr aldrig lockat mig men jag ville ändå göra något så jag bestämde mig för att göra "Nevis Swing", dock var det dör blåsigt för att göra den dagen, men jag hade 3 nätter i queenstown så jag bokade in mig på nästkommande dag.

på kvällen hade vi (från bussen) gemensam BBQ och sedan pubcrawl (när man går till massa olika klubbar på samma kväll, som en turné typ. lyckad kväll!

27/2 Oueenstown
när jag kom till mötesplatsen morgonen den 27:e så fick jag veta att swingen var inställd pga regn och hårda vindar. självklart blev jag besviken, men jag flyttade fram det till dagen efter och bad en bön till vädergudarna.
sen gick jag till Kiwi Experience-kontoret och bokade alla resterande bussar och ringde runt till alla boenden och försäkrade mig om att jag skulle ha en sovplats om nätterna.

på eftermiddagen åt vi (jag, shula, jack och beth) FurgBurger, oerhört populära burgare, öppet 22h om dygnet och konstant kö utanför på gatan. ärligt talat så var jag inte SÅ imponerad. givetvis var det en god burgare, men kanske att man blir lite avtrubbad i dessa hetsiga burgartider?!

då alla kände sig lite slitna från gårdagens bravader så avslutade vi den 27:e med att tränga ihop oss i en säng och kolla på film på en liten iPad.

  • 31 readers

Likes

Comments

jag har sett att texterna blir väldigt hackiga, meningarna dåligt sammansatta och lite stavfel här och var. jag skriver väldigt sporadiskt, tex när jag sitter på bussen, ska sova, väntar på en ledig kokplatta i köket och dylikt så blir det svårt att gå tillbaka o hitta in i texten direkt, jag rentav struntar i att göra det, bara skriver på. så bare with me.


20/2 Wellington - Kaiteriteri

det blev en tidig morgon då vi skulle med färjan som går mellan nordön och sydön. en resa som tar 3 1/2h och är underbart vacker.
dock var hela arrangemanget med väskor som skulle checkas in och biljetter skrivas ut väldigt dåligt uppstyrt. hursom, vi kom fram till sydön, till Picton närmare bestämt.
efter att ha krigat till oss våra väskor fick vi en ny buss, utan ac, inget vidare poppis när denna dag, för första gången på länge, bjöd på strålande sol.
om nordön var vacker så är sydön vackrare, ojojoj vilka vyer! och då höll vi oss ändå bara vid kusten denna dag.

vi åkte igenom Marlborough-distriktet och även massa malt-odlingar. väl framme så var havet blått, stränderna guldiga och hostelet låg bara 45m från stranden. det blev alltså en kväll på stranden. sen behövde både jag och Shula tvätta så vi slog ihop våran tvätt och behövde därför bara betala för en maskin, smart tänkte vi men oj vilken oreda det blev sen när vi inte riktigt visste vems underkläder som var vems då de i vissa fall var snarlika. då ska vi inte tala om alla dessa strumpor. det slutade med att vi parade ihop alla strumpor och tog hälften var, sen hade jag en strumpa utan kompis och så hade även Jack så han fick min udda strumpa, ja hela rummet var täckt i tvätt i slutet av kvällen. men eftersom jag, Jack&Beth, Shula och Paula var vana vid att bo ihop så gjorde det inget, Bill dock såg ut att vara livrädd för all tvätt och sov faktiskt den natten med alla sina väskor uppe i sängen.


21/2 Kaiteriteri -Westport

samma sak här som alla andra dagar, några stopp här och var, några promenader, några sjöar att fotografera, vackert landskap osv osv.
en av sjöarna vi stannade vid var heeeelt magisk. jag har för mig att det var "lake Rotoiti" men jag är faktiskt inte hundra på det, så kolla på bilden och strunta i vad sjön egentligen heter.
i Westport erbjöds två olika aktiviteter, antingen surfing eller "paddleboarding". (ni vet, när man står på en lite tjockare surfbräda och paddlar sig fram med en lång "plaståra"). eftersom jag tänkt ta hela surf-biten i Australien och paddleboarding erbjöds till ett bra pris så hakade jag på den gruppen.

vi blev instruerade av en tysk som hade oerhört dålig engelska så ingen förstod. det slutade med att han sa "learning by doing, OKAY??" så vipps var vi i vattnet och vissa av oss tog oss upp direkt och paddlade iväg medan andra föll i gång på gång och därför lämnades kvar.
guiden paddlade iväg så vi var en grupp om fyra som bara följde efter honom, när vi sedan skulle paddla ner för en å så hade tidvattnet dragit sig tillbaka så pass att det kanske var 30cm djupt så det var oerhört svårt att ta sig fram. av någon anledning så hittade jag alltid små passager medan de andra, tom guiden "gick på grund" och fick leda brädan bitvis. jag väntade in guiden och han berättade att han varit där två veckor och skulle arbeta i NZ i tre månader. när vi som var i första klungar tagit oss i land, ytterst missnöjda över förhållandena och det uteblivna ledarskapet sångidoler vi vänta 25 min ute i kyla och blåst på de som kommit efter och YTTERLIGARE 32 minuter på en kille från gruppen som kastat in handduken och tydligen gått nerför hela ån med brädan släpandes efter sig. han var iiiinte glad och det var inte heller vi som fick stå och vänta. det värsta med detta kanske var att guiderna/ansvariga inte ens brydde sig.

på kvällen gjorde vi upp en brasa på stranden, en så kallad "bonfire".


22/2 Westport - Lake Mahinapua

vi gjorde en megafin vandring på vägen mellan Westport och lake Mahinapua där vi såg massa sälar med sina bebisar. vi stannade även vid Pancake rocks (klippor som härdats av väder o vind och skapat något slags lager på lager-system som gör att de ser ut som högar med staplade pannkakor,därav namnet). sedan stannade vi 2h i en håla vid namn Greymouth för att införskaffa kostymer till kvällens maskerad.

Lake Mahinapua var en riktig pengafälla, det var ett "hotell" (de kallade sig iaf för det, eftersom de hade en pumptvål i duschen och inte erbjöd möjligheten att laga sig egen mat) som drevs av ett syskonpar som tydligen kände våran busschaufför. så man fick inte ha någon egen alkohol och ingen egen mat, därför behövde man köpa en "paketnatt" där man fick middag, sovplats (i ett rum med 5 andra) och pannkaksfrukost. till råga på allt så låg detta "hotell" precis mitt ute i ingenstans längs en motorväg. så man hade verkligen inget annat alternativ.

jaja det låg iaf en sjö på andra sidan motorvägen (lake Mahinapua, såklart) som till skillnad från majoriteten av alla sjöar här i NZ,
inte hade klart vatten. vattnet var klarare än svartån och ändå var folk äcklade över att vattnet var brunt. detta var något som det klagades friskt över, brunt vatten, oacceptabelt..

  • 43 readers

Likes

Comments

recap del 3

16/2 Rotorua - Taupo
dagens sträcka gick mellan roto och taupo, vi hann med en promenad i Red Woods och så besökte vi två olika vattenfall innan vi anlände till taupo. allt detta gjordes i spöregn. hursom, väl framme i Taupo anmälde jag mig förväntansfullt till att hoppa fallskärm den eftermiddagen. något som givetvis ställdes in pga vädret, två timmar efter att de ställt in det så sprack det upp och vi fick ett soligt slut på den 16:e februari. typiskt.
hoppet (i dubbelbemärkelse) flyttades till dagen efter, eftersom vi skulle spendera två nätter i Taupo så skulle det gå. dock sa vädergudarna nej för den 17/2 bjöd på monsunregn och kastvindar.
vi kunde bokstavligt talat inte göra ett dyft. som tur var så var vi några från bussen som inte fått plats på hostelet Base så vi fick på Tiki Lodge istället och oj vilket trevligt ställe!
det bjöds på gratis frukost, filmvisningar i ett allmänt tv-rum, bbq på terassen (med tak, givetvis) för ynka 50:- etc. etc. så visst var det trist att det inte blev något hopp, men dagen flöt på fint ändå.
och som pricken över i:et så delade jag rum med Beth & Jack (huuuuur trevliga människor som helst) som hade köpt wifi och likt jag, diggar Modern Family, ja ni förstår ju!

18/2 Taupo - River Valley
vi stannade vid två olika utsiktsplatser och hade en picknick-lunch. vägen ner till River Valley var förövrigt MAGISK. visserligen hemsk för en som har lätt för att bli åksjuk, men hur vackert var det inte? djupa stup, höga gröna kullar, dimension efter dimension, får efter får, det var magiskt!
River Valley ligger precis vid en å/flod, ja det hörs ju på namnet. r.v. är ett "äventyrsställe" där du inte har täckning och det finns inget wifi att betala dig till heller, du är helt isolerad. tanken var att vi skulle raftat (alltså när man krogar sig ner för en flod i gummibåt och försöker hålla dig kvar, men tack vare monsunregnet som varit så var det alldeles för farligt att ge sig ut då floden svämmat över.
såklart.
så där var vi, isolerade längst ner i en dal vid en översvämmad flod där allt som varit en väg tidigare nu var gyttjemark.
till råga på allt så var det inga vanliga "dorms" heller, utan det var två "stora sängar" som skulle rymma 16 pers var. båda sängarna hade två våningar, så 8 pers skulle dela på ena våningen och 8 pers på andra.
det gjorde mig inte så mycket, det var ju mest bara att göra sig till en kokong med hjälp av täcket och hålla sig där i hela natten så skulle man säkert inte ens behöva nudda någon annan.
jag hamnade mellan Shula(puh!) och Bill (den blygaste av dem alla, som sagt tre ord på två veckor) så jag var nöjd, Bill däremot såg livrädd ut.
vad jag inte räknat med var baren. tänk er själva, nästan 40 backpackers som blir isolerade från omvärlden och rastlösa då allt är inställt och ingen vill gå ut, vad tar de till? javisst, alkoholen.

jävlar i mig vad det dracks och festades, jag tror att drickandet började någon gång vi 16 på eftermiddagen och då alla drack, även de som ägde stället och barpersonalen så tid det liksom aldrig slut.
och det var dryckeslekar hit och svinga sig runt borden dit och inte nudda golvet här och hitta någon för natten där.
det.var.kaos.

jag orkar inte ens dra allt däremellan, men jag kan säga som så att det slutade med att en fransk tjej bröt foten, några fick till det (i den gemensamma sängen..) och tjejen som sov bortanför Bill började det nya dygnet med att kaskad-spy ner allas våran gemensamma säng. det var hemskt, det luktade som en soptipp blandat med galla och 3månader gammal mjölk i rummet. inte så mycket att göra åt det, bara att gå och lägga sig.

19/2 River Valley - Wellington
likt zombies gick vi upp för den leriga vägen från boendet nere i dalen vid floden och upp till bussen.
det var många sargade kroppar och sinnen den förmiddagen och denna dag var det många som behövde sitta längst fram i bussen, om vi säger som så.
det hela blev ju bara bättre när bussen gick sönder i Taihape, hålornas håla. lyckligtvis så fanns det ett MacDonalds (eller "amerikanska ambassaden" som busschauffören säger).
vi fick vänta 3h på en ny buss då vår inte gick att laga.

så vi kom fram sent till Wellington, kl 19 närmare bestämt för bussen vi fick byta till orkade bara köra i 35km/h i uppförsbackarna så vi tappade mycket tid.
faktum är att vi var i Wellington strax under 12h för bussen gick 6:30 dagen därpå. mig gjorde det inte jättemycket då jag visste att jag skulle komma tillbaka, men för de som slutar i Christchurch var det nog ett bakslag, Wellington är ju ändå Nya Zeelands huvudstad.

  • 50 readers

Likes

Comments

recap del 2
allt är så intensivt att jag knappt hinner tänka efter var jag är eller vad jag gör, men jag ska försöka att sammanfatta allt lite svepande.
overall så kan man säga att vi har haft sån jävla skitpissotur med vädret. ursäkta språket, men allvarligt talat så har det varit förfärligt, två personer har tom åkt hem med motiveringen att de kan få regn och rusk gratis på hemmaplan. jaja, det blir deras förlust.

det är just den gruppen som jag reser med som har sån himla otur med vädret, vid flera tillfällen har vi fått ställa in våra aktiviteter. t.ex så var jag planerad att hoppa fallskärm i Taupo men det blev inställt pga regn, när vi skulle rafta i River Valley så var floden översvämmad och alldeles för farlig att ge sig ut på, även Tongarirocrossing (en, tydligen magisk, vandring i tongariro national park bland vulkankratrar och vacker natur) var helt avstängd pga storm. jag hade även tänkt utföra en tur som heter "ICE Explorer" där man åker helikopter upp på Franz Josef glaciären och ger sig ut på en 4timmars expedition uppe på glaciären, men även den blev inställd. just att det är den här gruppen som råkar ut för ovädret är ju bara för typiskt, de som är bara två dagar bakom oss har mycket bättre väder och får göra de aktiviteter som är planerade.

nog med klagandet, här kommer recap del 2:

13/2: Auckland - Hot Water Beach
kom med bussen tidigt på morgonen, alla plockades upp och sedan hade busschauffören (Ben) en liten kort introduktion med oss där han bl.a. tog upp lite vett och etikett vad gäller Nya Zeeland och även lite om sig själv, bla att han skulle komma att gilla vissa och vissa inte och det skulle märkas samt att hans humor skulle misstas för racism av alla från Europa för att vi alltid ska vara politiskt korrekta, men att han ansåg sig själv vara briljant på alla sätt o vis så det gjorde honom inget.
dagens destination var som sagt Hot Water Beach och där erbjöds kajakpaddling, vi var kanske ett 20-tal som skulle paddla så vi begav oss dit och fick en kort introduktion och sen gav vi oss ut på havet. målet var Cathedral Cove och på vägen dit odlade vi igenom ett marintnaturreservat vilket var oerhört vackert.
väl framme så fick vi varmchoklad och doppa oss i det stora blå och det var då jag mötte Shula. en 22årig tjej från England som är färdigutbildad marinbiolog och har jobbat tre månader som forskare för ett företag i Auckland, vi klickade rättså direkt.
efter chokladen och doppet gav vi oss av igen, vi paddlade en lång omväg tillbaka där vi stannade här och var och blev upplysta om allt mellan himmel och jord av våra guider. en av guiderna var även maorier så han berättade många historier om maorierna samt fakta om hur det gick till när de kom till Nya Zeeland bla.

väl tillbaka på land så hängde jag med Shula, Roy (polis från holland) och Bella (hotellarbetare från Taiwan) till den verkliga "Hot Water Beach", en strand som kommer fram när tidvattnet dragit sig tillbaka. när det händer så vallfärdar folk dit med en spade på axeln, sedan gräver man sig en grop så stor som man vill ha den, då sipprar det fram varmvatten från marken (det hade något med en gammal vulkan att göra..) och vipps så har man sig en varm pool. hur coolt som helst!
dock luktade allt lite sulfat, men det tänkte man knappt på.




14/2 H.W.B - Waitomo
på vägen till Waitomo så stannade vi vid en gammal guldgruva som nyligen satts ur bruk (1988) och gjorde en vandring på ca 45 minuter i och runt gruvan.
vi passerade även igenom Paeroa (där kända nz-drycken kommer ifrån). väl framme i Waitomo så tog jag, Shula, Bella och Roy ett rum ihop, som aktiviteter kunde man välja på Glow worm-walk eller "caveing" (där man ålar sig fram i grottor o gångar långt under jord och kämpar mot strömmar och liknande. då jag fortfarande könde mig lite jetlaggad och är aningen klaustrofobisk så valde jag att bara göra vandringen där man skulle få se lysmaskar i grottorna.
grottan vi var i var fin och lysmaskarna var häftiga, men att ha 17 japaner med sig i en grupp om 20 personer är fan inte roligt. de gjorde allt tvärtemot vad guiden sa så det slutade med att när vi var längst ner och skulle åka båt genom en passage så stannar guiden båten och skäller ut oss alla i båten för att vi inte gör som hon säger och respekterar reglerna och blablabla. att hon stannade båten gjorde att vår båt spårade ur och vi fick sitta där nere och vänta på en mekaniker i 47 minuter. att sitta i en trång båt med en förbannad guide och 17 japaner som inte verkar ha tagit åt sig en sekund av utskällningen eller ens förstått den var inte heller så kul.

jag tog mig iaf därifrån med min egen heder i behåll och gick tillbaka till hostelet och lagade mig en pasta alfredo med scampi i, den satt fint som en enamanna-alla hjärtansdag-middag. sen åt jag chokladhjärtan som jag fått medskickat av lena och saknade familjen en aning.



15/2 Waitomo - Rotorua
på morgonen den 15:e fick vi välja om vi ville åka till Hobbiton eller inte, det är alltså området där de spelade in större delen av "Lord of the Rings" (sagan om ringen). med tanke på att besöket kostade närmare 450 SEK och att jag inte är speciellt intresserad av någon av filmerna så valde jag att inte följa med dit.
vi som one ville till Hobbiton fick istället åka till "Blue Springs" och det var som massa små å:ar som mynnade ut i en liten sjö. det som gjorde det hela unikt var att vattnet var det klaraste jag någonsin sett, och sjön de mynnade ut i hade den klassiska lagunblå-färgen vilket gjorde det makalöst vackert. man fick bada om man ville, dock var det bara 15 grader varmt.

tydligen så hade Coca-Cola köpt upp en av de större åarna, tappat upp vattnet från ån på flaska och försökt sälja som Nya Zeeländskt delikatessvatten, något som inte höll så länge.

väl framme i Rotorua så checkade vi in på ett Base-hostel, jag,Roy,Shula,Bella och Paula tog ett rum tillsammans.

på kvällen hade jag köpt en biljett till att få besöka en äkta maori-by. Marae heter byn vi åkte till och ligger strax utanför Rotorua. på vägen dit gick chauffören igenom lite vett och etikett, direkt när vi kom dit skulle vi få vara med om en välkomstceremoni där de avgjorde om man var vän eller fiende och det var strikt förbjudet att le/skratta eller sträcka ut tungan tillbaka till "krigarna" som utförde ceremonin.

efter att ha blivit "godkända" så delades vi upp i mindre grupper och blev välkomnade in i byn för att få lära oss lite mer om de olika byggstenarna vad gäller maorienas kultur.

efter det fick vi bevittna en äkta haka (stridsdans, MÄKTIGT!!) (fun fact, ni som sett exempelvis nya zeeländska rugbylaget utföra en haka innan match vet att de spänner ögonen i motståndaren och sträcker ut tungan och grimaserar väldigt, det är tydligen för att efterlikna ett avhugget djurhuvud. tydligen får,speciellt kohuvuden, som huggs av väldiga nervryckningar efter slakt, så det är det man försöker efterlikna!)
vi fick även höra olika sånger och berättelsen som haft stor betydelse för maorierna. sen var det dinnertime! vi fick mat tillagad på äkta maorie-vis, med heta stenar nedgrävt under marken. det bjöds på potatis, grönsaker, kanin, kyckling och musslor. till efterrätt var det någon slags pudding och Pavlova, gott!


det var en väldigt trevlig och lärorik kväll och det var spännande att få träffa och prata med äkta maorier.



  • 65 readers

Likes

Comments

RECAP

äntligen en halv dag att andas på och strukturera upp saker och ting.
vi går direkt på sak, här kommer en uppdatering;
jag kom fram hel och hyfsat ren till Auckland den 12/2, ungefär klockan 10 på morgonen. tog mig in till stadskärnan där mitt förbokade hostel Base låg. incheckningen var inte förens 14 så jag fick vänta tills dess sa de vänligt men bestämt, något som inte var något större problem för mig. mitt enda krav var att jag skulle få duscha av mig först.
sagt och gjort så lämnade jag sedan väskorna där och gav mig ut i staden.
det var lite sol och stora moln om vartannat och temperaturen låg på +18grader, svensk sommar enligt mig som gick runt i shorts medan jag mötte många asiater (ja du läste rätt, förvånansvärt många asiater i Auckland) med jackor på som motsvarar våra höstjackor där hemma.

jag spatserade runt lite, tänkte rätt mycket på att jag var ensam och att jag inte hade någon att prata med resan om, ingen att dividera med om var första måltiden skulle förtäras, ingen att bara följa efter när man inte orkade kolla på kartan hela tiden. det var en konstig känsla.

hursom, jag tog mig till Albert park, en jättefin grönskande park i centrala Auckland dit folk tog sig för att springa runt runt runt, äta sin lunch i gräset, göra thai-chi(ber om ursäkt för stavningen på det, orkade inte googla upp det) under ett megaträd, jaga fåglar vid fontänen eller bara fota alltsammans. jag satt ensam på en bänk och lyssnade på alla nya ljud, kollade på alla olika människor och försökte ta till mig alla olika intryck.

tog mig tillbaka till Base och checkade in, blev tilldelad en bädd i ett rum enbart för tjejer, jag hade valt det för några kronor extra, kändes bra att börja så iaf.
väl inne på rummet så möter jag tyska Roshann, 24 år och ska försöka sig på att jobba ett halvår i auckland, jag möter irländska Susie, 28 som skrattade åt allt man sade och Amy, 20 från "US and A" sa hon och höll sig för hjärtat.
jag pratar rätt mycket med Roshann och hon visar mig var närmaste matbutik ligger, så jag går dit och handlar lite frulle till kommande dagar.

när jag anlände så såg jag att jag fått ett mail från Kiwiexperience (bussföretaget jag skulle åka med) om att de kommer ha ett informationsmöte i auckland på onsdag och fredag, kanon känner jag som inte kände mig helt 100 på att jag visste allt om hur det gick till. så jag tog mig iväg till mötet, fyra timmar efter att jag anlänt till landet. väl där så var det en väldigt trevlig man som tog oss igenom upplägget lite ytligt o sen bara pratade coola minnen med oss. jag frågade honom hur jag skulle veta allt osv och berättade att jag bokat min första sträcka online osv något som gjorde honom mycket förbryllad, varför?
jo för att Kiwiexperience tydligen inte ens använder sig av sidan som jag fått mig tilldelad att boka allt via, av kilroy.
så jag fanns inte ens i systemet och det är nu det är högsäsong så passet jag trodde jag bokat in mig på var fullbokat. faktum var att nästan alla pass var fullbokade, 13 dagar framöver.

jag fick panik, något som jag tror att mannen från kiwi läste av för han satte sig ner, bad om att få se alla papper och allt jag hade och sen började han ringa runt. han ringde och ringde och ringde, efter 37minuter lägger han på för sista gången och säger bara "var ute på queenstreet kl 8:00 imorgon så hämtar de upp dig och kör söderut.

passet som jag bokat skulle gå norrut och två dagar efter det, så jag skulle hinna se Auckland och acklimatisera mig. men han förklarade för mig att det var mitt bästa alternativ så jag sa givetvis inte emot.

jag sov inte så mycket den natten, dels för att kvinnan i sängen mittemot satt och sydde (spritt språngande naken) hela natten och nynnade för sig själv och för att jag könde mig så oerhört stressad med planändringen och så, men mest för att jag var livrädd för att försova mig och missa bussen dagen efter.

gud ja, jag måste bara få berätta om kvinnan mittemot mig som sydde hela natten. hon är 54år, kommer från nya Zeeland, har bott i Wellington hela livet men sen när hennes man fick en propp och dog så sålde hon allt "varenda bestick-del"som hon själv sa och sen flyttade hon till Auckland. men hon flyttade ju inte till eget utan hon flyttade in på hostelet och gör sina bokningar månadsvis.

hon hade sytt egna gardiner som hon hade runt sängen sin, köpt blommor och ställt i fönstret och hade en tvättställning under madrassen. det enda hon var missnöjd med var duscharna på hostelet så hon hade köpt sig ett gymkort på gymmet lite längre ner på gatan dit hon gick och skötte allt som hade med hygienen att göra. hon var nöjd med tillvaron och hade börjat "samla på nationaliteter" på de som kom och bodde med henne i rummet. hon tog dagen som den kom och var oerhört trevlig. den nakna biten hade jag dock lite svårt för, men där är vi olika.

det får vara nog för recap, del 1.
/c

rummet i Auckland

träd i Alberpark

  • 78 readers

Likes

Comments

då var jag iväg!
efter att ha sagt hejdå till johan och familjen, bjudits på plättfrukost och haft hela morgonen med systrarna så är det förståelig att jag lämnar Örebro med en liten klump i magen.
jag har inte riktigt hunnit tänka/vågat inse att den här dagen faktiskt skulle komma så det blev lite jobbigare än vad jag tänkt mig, men jag tror att när jag väl är på plats på andra sidan jorden så kommer jag inse att uppskatta det. det är bara resan dit som är det jobbiga.

nu sitter jag på bussen på väg till Arlanda, utanför piskar snöblandat regn mot rutorna och efter att ha kollat på en väderprognos så vet jag att det tyvärr är lite regn som väntar på mig nere i nya Zeeland, men där bjuds det på regn och +20grader.
det gör mig inte så mycket, nya Zeeland vistelsen är den aktiva delen av min resa, det kommer vara vandringar, bussresor, sportaktiviteter och liknande och inte så mycket sol och bad. sol och bad blir det istället i mitten av mars när jag åker över till Australien.

men dit är det långt, i första hand så ska jag ta mig igenom de tre olika flygen ner, först ett litet snabbt till Helsingfors för att sedan flyga ca 9h till Tokyo, vänta 8h på flygplatsen och sedan flyga ca 10h från Tokyo till Auckland.

innan det kanske jag ska fälla en tår eller två på Arlanda så jag börjar min resa "nygråten" och på hugget, det känns lika bra.

/c

  • 116 readers

Likes

Comments