Jag tänker ofta på mig själv som ett exempel på någon som varit med om mycket. Jag har förlorat släktingar, blivit sviken av vänner och fått mitt hjärta krossat flera gånger. Men i allt detta har jag alltid haft mig själv, och enda sen jag började få panikångest attacker nån gång i gymnasiet så har jag börjat gå ännu djupare i mig själv.

Jag har lixom börjat gå igenom mitt liv, från en punkt till en annan, där jag varit med om något hemskt. Sedan har jag försökt att släppa alla känslor runt det, vilket såklart är svårt, men väldigt nödvändigt för att jag ska få ha min mentala hälsa i någorlunda shack.

Min kropp och mitt utseende har alltid stått i fokus. Det har varit ändlösa kamper mellan olika bantningsknep och träningsformer som varit alldeles för tuffa, och nånstans i detta har jag insett att jag har väldigt svårt för balans. Jag saknar balans i livet, i mina känslor och helt enkelt allt essenciellt påverkas av detta. Hur hanterar ni balansen i livet? Har ni några tips att dela med er av?

Sen har jag börjat vackla vart jag vill med denna blogg, men om ni är några som läser och kikar in här nån gång så får ni gärna kommentera vad ni tycker jag ska blogga om. Mer känslor? Kläder? Smink? Plugg? Mitt liv innehåller ju lite av varje, även om jag mestadels bara lever ett helt vanligt liv. Vore kul att höra vad ni tycker iallafall ♡

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det är så svårt att beskriva, ensamheten alltså. Jag har världens finaste vänner och familj. Ändå känner jag mig nästan alltid ensam. Som att hälften av mig saknas. Det blir så påtagligt på kvällarna, när man ska lägga sig och man lixom inte har nån där som vill pratata om allt, om våra mörkaste hemligheter eller våra mest skinande drömmar. Jag saknar det, det gör jag verkligen. Vet inte om det är kärlek jag saknar, men jag saknar någon att dela allt med. Någon som får mig att känna mig mindre ensam.

Likes

Comments

Ibland har jag så svårt att förstå att jag ALLTID varit singel. Lixom ingen har insett hur underbar, rolig, snäll, omtänksam, störtskön jag är. Sen i min andra tanke så minns jag lixom alla elaka ord jag någonsin sagt till mig själv. ”Ingen vill ha mig för jag är för ful” ”har för mycket humör” ”är för känslig” osv. Då blir det självklart, jag kommer lixom få vara själv för alltid om jag inte fixar dessa ”dåliga saker”. Det är så jobbigt att ha dessa känslor, även om jag har dem mer i schack nu än för något år sedan. Jag vet att alla som inte vill ha mig som jag är, inte förtjänar mig. För jag vill att nån ska älska alla mina sidor, även dom dåliga. De är klart jag har dåliga sidor, det har alla och det gör oss till människor.

Behöver bara bli bättre på att älska mig själv. Eller rättare sagt visa att jag älskar mig själv. Inte hålla tillbaka på det sätt som jag gör just nu.

Likes

Comments

Idag har inte varit någon bra dag, vaknade imorse med världens huvudvärk, klev upp och försökte käka något men bestämde mig för att lägga mig igen. Somnade om och vaknade vid 15:30.. kul :)) haha.. huvudvärken hade dock nästan gett med sig då så jag och syster bestämde oss för att åka in till stan och käka sushi till middag. Mer än så har inte hänt idag, men såna dagar behövs också. Imorn jobbar jag 7-16, skönt med lite jobb! Tycker alltid att de är så svårt att avsluta inlägg, vet lixom aldrig vad jag ska skriva🌷men vi hörs vänner!!

Likes

Comments

Jag har alltid varit en tjej med ett sinne för vad som är rätt och fel. Jag har aldrig kastat mig in i relation efter relation för att sedan se dessa falla i bitar. Jag har litat på killar, som utnyttjat det faktumet och iom detta så har dom även utnyttjat mig.

Förra killen jag var kär i var trasig, han vågade aldrig erkänna sina känslor för mig, han var inte redo. Detta var iallafall saker som jag intalade mig själv, eftersom att han sa dom till mig ibland på fyllan. Han lät mig förstå att det aldrig skulle bli han och jag, ändå hoppades jag, varför? Jo för att han var en 11/10 enligt mig, både utseendemässigt och personlighetsmässigt, åtminstode till en början.

Han jagade mig i 1,5 år innan jag började träffa honom, eller jagade kanske är fel ord men han hade följt mig på avstånd. Detta pratade han mycket om i början, att han var så lycklig för att vi hade börjat ses, och ja som ni förstår så föll jag, handlöst. Allt vände dock över en helg, vi var ute och jag började se sidor som jag inte längre gillade, han skrämde mig och det gjorde mig ledsen.

Ändå försökte jag behålla känslan som jag hade haft de första månaderna, jag grep efter varje strå jag fick, och tillslut var jag besatt. Jag hade panikångest nästan varje dag, jag kunde börja gråta nästan över ingenting och jag förstod inte varför från början. Jag tappade mer och mer av mig själv, vantrivdes med den tillvaron jag var i för allt jag kunde tänka på var honom. Var han va, varför han inte svarade, varför jag inte dög. Detta pågick i över ett år tills jag tillslut insåg vad det var som hände med mig.

Jag hade låtit besattheten ta över, och varje del av mig behövde honom, som en drog, en drog som långsamt tog sönder mig. Jag förklarade för honom, med tårarna rinnande längs mina kinder att jag inte kunde göra mer, varken för honom eller för oss. Min ork var slut och jag var tvungen att få ett avslut.

Detta är över ett år sedan nu, och jag har fortfarande inte sett på en kille på samma sätt. Jag vet nu i efterhand att han absolut inte var rätt för mig, och jag skulle inte längre kalla honom en "11/10".

Jag vet att allt som hände mellan oss ändå inte var förgäves, för jag är så stark idag. Minsta lilla en kille fuckar upp så är det boy bye. Jag har inte tid. Därför nöjer jag mig inte nu, jag tänker aldrig nöja mig med en kille som inte prioriterar mig igen. För det förstör så mycket mer än man tror. Så till min mr. Right där ute, i'm here, come and get me.

Likes

Comments

Mahahah jag köpte denna jacka idag, på lindex. Såg den utanför butiken och jag lixom drogs till den.. blev less när jag såg att storlekarna endast var från xs-L, tänkte att faaaan kommer aldrig passa mig, men L satt riktigt bra och tom liite löst. Men så perfekt. Beställde dock hem den från hemsidan, eftersom att jag hade ett online erbjudande med 30% rabatt + fri frakt. Så istället för 800kr så blev den min för 559kr, inte fyskam för en fuskpälsjacka ändå. Hoppas den hinner komma innan fredag bara då jag ska ut och fira min kompis som fyller 23. Inte varit ute på en månad snart så ska bli riktigt roligt att gå ut och ha en rolig kväll med mina tjejer, och då skulle de ju passa bra att få inviga denna goding också💃🏻

Likes

Comments

Hej hörni! Har i två dagar nu lyckats ta mig ut på en timmes powerwalk, är så jäkla stolt över mig själv. Vill verkligen börja träna och äta bättre, utan att väga mig och räkna kalorier som jag förut alltid gjort. Insett att det bara skapar ångest och att jag känner stress. Nu ska jag bara träna när jag känner att jag vill och försöka att bara äta när jag är hungrig. Känns mycket sundare!

Imorgon har jag bokat in ett body balance pass med Ida inne på ego, ser fram emot detta! 💃🏻

Likes

Comments

När jag läste detta så kändes det som att mitt hjärta skulle sjunka ner i mina fötter och ut ur min kropp typ. Ett sånt kort textstycke, kunde beskriva mina känslor exakt. För precis såhär var det för mig i två års tid. Jag var så ofantligt kär i någon som aldrig gav mig någonting tillbaka, men när han med sina blåa ögon såg på mig och sa "vi hörs" så kunde jag inte tro något annat. Jag ville inte tro att han inte skulle höra av sig, men så var det. Han svarade bara när han hade lust, skrev till mig mitt i natten fylld av alkohol och ånger, och jag trodde honom, i två år. Tills jag hittade mig själv i mina vänners famnar allt för många gånger, tills jag hade tappat bort hela mig i något som jag visste aldrig var verklighet.

Folk frågar mig varför jag inte känner längre.. jag svarar "för att jag inte kan". Jag kan inte längre känna så, jag kan inte låta nån komma mig så nära igen, någonsin. Jag kan inte längre känna så mycket så att hjärtar bultar i bröstet och det gör ont i hela min existens.

Ibland tror jag att jag är förlorad. Att mina känslor har tagit slut. Att det inte finns någon som skulle kunna rädda mig och hjälpa mig upp ur denna känslokalla jyttja som jag fastnat i. Det är nog för sent för mig, för hur kan ett krossat hjärta fortsätta slå?

Likes

Comments

Jaa här är vi nu, två veckor in i min drömutbildning. Det är både så jäkla skrämmande, men samtidigt en sån fantastisk känsla. Klassen är hur bra som helst, lärarna verkar också så jäkla bra. Aa hörni jag lever i en lite bubbla just nu! Samtidigt har jag tampats med sån ångest senaste veckorna, jag vet inte varför.. men jag tror att det beror på att jag är i en ny fas i mitt liv, ett nytt kapitel börjar nu pch jag är livrädd för att misslyckas. Ska försöka tränga undan dessa känslor och bara njuta så mycket som möjligt. Här ovan har ni några selfies i min favvo top, den också från h&m🌸

Likes

Comments

Tre favoriter från h&m! Har börjat få upp ögonen mer och mer för guldiga detaljer, bla dessa underbara örhängen. Har även börjat kolla efter en riktig portfölj, lutar åt en med guldiga detaljer, men vet samtidigt att jag ej gillar guld mer än under höst och vinterhalvåret... så aa får se. En baron portfölj är ju drömmen.. dock kostar dom ca 7000, men går att hitta vissa på tradera och blocket för runt 2000. Så mitt letande fortsätter🍁🍂

Likes

Comments