Tanken var att vi skulle komma iväg tidigt på morgonen. Klockan ringer men båda somnar om. Sedan måste vi förbi min lägenhet för att hämta mössa och vantar. Det kommer att vara kallt i bergen och kanske kan vi åka förbi Sierra Nevada också. Bilen susar högt upp på den snirkliga motorvägen. Havet glittrar långt därnere. Abbas sång "I have a dream" spelas på radion och jag får gåshud och lyckokänslor. Det är vackert. Det är också vackert med musik och fart. Det är en svårslagen kombination. Det var länge sedan jag fick rysningar av lyckokänslor. Jag börjar bli van. De vackra vyerna är nu vardag. Jag söker mig till havet varje dag men får inte längre fram samma känsla. Huliganen retas. Han härmar mig att jag tycker allt är bättre i Sverige...fast det är ju inte riktigt sant.

Vi tankar bilen, en lastbil med apelsiner på flaket står bredvid och det gör mig glad. Att allt är nytt för mig idag. Jag ska äntligen få se den historiska staden Granada och fortet eller borgen La Alhambra.

Och jag älskar det. Morisk byggnadsstil igen. Såå vackert! Byggt på 1200-talet eller ännu tidigare av muslimer och 1492 föll fortet till Ferdinand och Isabelles fördel. Det är ett enormt område högt uppe på en klippavsats. Det är 7 grader kallt, vi fryser och tittar inte klart på allt. Nere i Granada, staden nedanför fortet känns det precis som i Marocko. Gränderna är trånga och fyllda av Marockanska butiker, vackra lyktor, keramik, shishapipor. Teterior (Tesalonger med mysiga kuddar.) och araber överallt. Vi går längst med floden och söker ett bra lunchställe. Jag har googlat runt men när vi hittar det "mysiga torget" så är det inte särskilt mysigt. Huliganen säger att vi ska fortsätta upp för backen och kanske kan vi hitta ett ställe med utsikt över staden. Men jag får nåt sockerfall och orkar inte gå en meter till. Vi går in på närmaste tapasbar och sätter oss mitt emot varandra. Jag känner mig på uselt humör. Jag kan inte höra vad han säger. Det spanska sällskapet bredvid oss pratskriker, skrattar högt och pratar på både in och utandning. Jag blänger. Men i Spanien fattar de inte vanligt bläng. De fortsätter. Samtidigt knackar en zigenare med hatt och öronring sin käpp i golvet och sjunger något. Åh herregud!! Jag vill gå. Första tapasen kommer in. Det är nån seg köttbit på en brödbit. På golvet ligger servetter ihopknycklade som om det varit fest. Det är smutsigt. Folk pratar för högt. Huliganen ser min uppgivna blick. Han beställer in mer och säger att det här är ett typiskt spanskt ställe. Fast jag gillar spanska tapasbarer men här måste jag vara full för att stå ut. Jag försöker på spanska säga att mina öron är trasiga och superkänsliga pga alla elever jag haft och att det just nu känns lika smärtsamt som att sitta i en skolmatsal. Två barn springer runt. När deras leksak, självklart, åker in under vårt bord böjer sig Hulignanen för att hämta den åt dem. Han ler och säger något. Jag tittar bort. Jag avskyr barn. Speciellt just nu och speciellt barn jag inte känner. (Lärarjobbet har gjort mig totalt fucked up!) Vi lämnar den högljudda baren och jag känner mig låg och funderar på om det är min pms. Antagligen!

Jag vill få upp mitt humör. Och plötsligt vet jag hur!

"Vi åker till Sierra Nevada, (skidbacken.) Vi går in på ett lyxhotell och äter bakelser! Jag bjuder!!"

Det tar 1,5 timme dit men vi har det mysigt i bilen. Högt upp på serpentinvägen får jag åter igen ett lyckorus. Bergen.. alla dessa vackra stabila bergstoppar. Dagens sista solstrålar är så varma i sin ton. Bergen glöder. Små byar nedanför där lamporna tänds. Det känns som jag sitter i ett flygplan, jag ser så mycket land bre ut sig. Bilar köar för att åka ner från skidbacken. Vi åker uppåt. Vi kommer alldeles lagom för att se en alldeles amazing solnedgång.

Det är 2 grader. Iskallt. Huliganen köper en mössa. Vi delar en chokladmoussetårtbit och en äppeltårta med massor av vispgrädde. Det är lugnt och skönt. Inga barn. Inga ljud. Vi sitter mitt i lyxen och tittar ut över bergen.

Hade det här varit en film så hade det varit ett perfekt slut precis exakt här.

I mörkret på väg ner för det höga berget i en bil med sommardäck börjar motorn låta konstigt, bilen hostar till, rycker och har sig. Vi lyckas hitta ett ställe att stanna på. Jag säger att det nog bara är kylan. Huliganen säger att hela motorn är trasig och går ut och börjar greja med motorn. Jag ringer pappa han är ju ändå bilmekaniker. Han säger som jag att det är kylan, en ispropp. "Ha på bilen och värm upp den så smälter isen."

Huliganen säger att vi måste ringa en bärgare. Vi gör någon sorts kompromiss och fortsätter att åka en bit till. Sedan ringer han en bärgare. Han är orolig. Det är två timmar till Malaga att åka i en bärgningsbil och sedan måste vi ta taxi. Klockan är redan 22. Bärgaren kommer. Han vill titta på motorn. Han gör något med motorn och plötsligt funkar bilen perfekt!!

Vi åker hemåt i mörkret. Jag funderar lite grann på varför det hände. Var det för att han imorse sa att bilen var så gammal men att han älskar den. Vad vet jag?

Vi borstar tänderna och duschar varmt. Han är genomfrusen och förkyld. Han frågar varför jag sov i soffan en stund förra natten. Jag berättar att jag vaknade flera gånger och fick ångest under natten. Jag kan inte på spanska förklara att jag är skitbesviken på min mamma. Jag säger att jag är stressad inför Stockholmsresan. Han säger att jag måste väcka honom om det händer igen. Att det kommer att kännas bättre att inte vara ensam. Han är fin. Men jag skulle aldrig väcka honom. Stackarn, det räcker med mina snarkningar. För första gången somnar vi utan sex.

Vi somnar i en Chucharita, skedar, som vi gör varje natt. Han håller om mig hårt. Jag tycker väldigt mycket om det.


Likes

Comments

Eva och jag går ner till en bar i hamnen. Det är lördagkväll. Jag beställer ett glas rött. Hon beställer ett glas cava. Vi skålar. Evas förhoppning är att få träna lite spanska under kvällen. Jag tar en klunk vin. Det är iskallt. Brrr! Jag provar igen. Det är så kallt att det påminner om iskalla grillkvällar i villalivet, insvept i en filt med ett vin som aldrig blir smakrikt. Skit också, jag kan inte dricka det. Jag går till baren och försöker byta glaset på spanska. Medan servitrisen häller över mitt vin i ett annat glas (...?) börjar två engelsmän prata med mig.

Den ena mannen, en botoxad -typ, har bott 20 år i Spanien. Ändå kan han ingen spanska. barnen kan men inte han bara några vanliga fraser. Han pratar om Agnetha från Sverige som krossade hans hjärta i Australien när han var ung. Han har smygtittat på henne på Facebook och tycker att det är så konstigt att hon blivit en tant. Hans ansikte har inget minspel. Jag funderar på vad han har gjort, injektioner eller kniven....

Jag frågar om han har några tips till mig som är ny i landet. Han säger att det inte går att lita på spanjorer, att det är tröttsamt. "Vi har en helt annan kultur i norra Europa, en annan arbetsmoral. Till slut kommer du att tröttna och göra som jag. Umgås med expats, folk du förstår kulturellt. Jag vill ha så lite som möjligt att göra med dem. Varje frågeställning en spanjor möter funderar han på hur han kan göra det hela ännu krångligare! Jag har inte varit i England på 9 år. Allt fungerar bra,mina affärer gör jag med engelsmän."


Eva drar i min arm, hon säger att hon inte vill prata en sekund till med den andre engelsmannen. När vi går berättar hon att den andre killen, som är från Liverpool, har suttit inne i 15 år för narkotikabrott. Han planerar att flytta till Spanien eftersom Spanien inte har utlämningsavtal. (De skickar inte tillbaka brottslingar till sitt hemland.)

Vi pratar om en svensk tjej som är i Spanien av samma skäl. Hon har så stora skulder i Dubai att hon flytt till just Spanien eftersom de inte kommer att skicka henne tillbaka. Spanien samlar alltså kriminella typer. Varför? Mycket svarta pengar?

Jag tänker på en spanjor med ett byggföretag som glatt berättade att han hade en svensk kund som tillhör ett motorcykelgäng. Hur de tillsammans skickade in papper till svenska skatteverket för att begära ROT-avdrag för ombyggnad i lyxvilla i Spanien. Han tyckte det var fascinerande att staten betalar hälften. Det tycker jag med? (En lång parentes; vem har eg bestämt vad vi får ROT-avdrag för? När jag som ensamstående var tvungen att anlita flyttfirma för att jag inte har en massa killkompisar som gratis hjälper till så kostade det mig över 7000 kr. Det sved och det finns ingen man som någonsin behöver anlita en flyttfirma. Jag kollade om det fanns ROT-avdrag. Nix, med du får gärna ansöka om ROT-avdrag för att reparera poolen!!)

Något är fel! Allt känns ofräscht.

Kan jag leva här nör jag är uppfostrad att korrumption är fel? Ska jag ändra mina värderingar och ta seden dit jag kommer? Går det ens? Kanske känns det lika ofräsht för en kvinna i burka att ta av sig till bikini.

Om polisen stopper dig i Spanien och du kört för fort eller kör onykter kan du betala dig fri på plats.

Men det som fastnar mest i mitt huvud är orden att spanjorer ljuger, att det är bättre att jag umgås med mina landsmän. Det är inte det jag vill men kanske är det där jag till slut hamnar.

Jag får ett sms från MIN spanjor. Han frågar om jag vill åka till Granada och se La Alambra. Om jag vill!! Det har jag önskat sedan jag kom.

MIN spanjor han levererar alltid!

Likes

Comments

Kan inte sluta titta på serien Ray Donovan!
Vilken man!! Och Angelina Jolie's pappa är såå bra. I'm just saying :D

Likes

Comments

Varje morgon ser jag några duvor på hustaket mittemot. Han burrar upp sig och snurrar flera varv för henne. Hon är måttligt intresserad. Hon går oftast åt andra hållet. Då flyger han över henne och dyker upp framför istället. Det hjälper inte. Han kurrar och kråsar. Ibland finns det två honor eller fler på taket. Då blir han väldigt förvirrad. Han slår knut på sig själv för att vinna deras gunst.

Varför är det tvärtom med människor? Varför 2017 kämpar så många kvinnor för att behaga män?

Det finns en kvinna här i Marbella som kallas Barbie. Hon har vitt blonderat långt hår, restylanläppar, getingsmal midja och är ALLTID klädd i rosa. En sån där turistrosa färg, bjärt och skrikig. Hennes vita pudel är också klädd i rosa. Men till skillnad från en massa kvinnor och tjejer här i Marbella, som har enorma läppar, mkt botox och som allt annat också är fejk på, så känns det som att hennes rosa uppenbarelse är för HENNES skull. Inte för män. Bara för att hon älskar rosa. På det viset blir hon spännande. Har hon ett 70-tals trauma och precis som jag blivit klädd i brunt, orange och grönt när hon var liten? Hur ser hennes hem ut? Som ett barbiehus?


Själv har jag en liten känsla av oro i kroppen. Jag är i huvudet plötsligt, mer än i hjärtat som jag tränar mig på. Är det allt som ska ordnas inför festen i Stockholm? Min sons 18 års dag och ett spanskt mingel för mina vänner senare samma kväll. Det är egentligen superkul att planera men jag har svårt att få kontroll när jag inte är på plats. Tycker inte om att vara beroende av andra men det är jag just nu.

Min pappa lovar att hämta min son i sin Jaguar. Det gör mig varm och glad. Vi får då mer tid att fira tillsammans och jag vet att min son och hans flickvän kommer att uppskatta det vackra och bekväma på den stora dagen.

Något gnager i kroppen...men vad?

Jag läser om att hamna i "the void" att när man fått det man vill ha kan man hamna i en rastlöshet. "Var det inte mer än så här?" Nu har jag inte allt jag vill ha MEN jag är där jag vill vara, i mitt paradis. Jag har hur mycket frihet som helst och jag behöver inte arbeta. Jag har havet och solen. Det blir mycket tid att tänka.

De som får hela den där förmögenheten de drömt om, de hamnar efter en stund i en svacka. Hur kul är det att vara där i drömmarnas land om inte vännerna är med? Känslan av att de "borde vara lyckliga hela tiden". Vilket ingen kan vara. Kontrasten och känslorna tjänar ett syfte, de sporrar oss att gå framåt. Du är aldrig klar. Det är inte meningen att du ska sätta dig ner resten av livet. Du ska drömma, skapa och tjorva med människor och situationer. När det blir för harmoniskt blir det lite tråkigt.

Jag hittade Vipassana meditation igår. Har nu provat den två gånger och den gör det verkligen lättare att meditera. Perfekt just nu eller kanske alltid.

Varje dag måste man välja glädje. Varje dag måste du välja vem du vill vara och hur du vill känna. Varje dag är en ny startplatta. Jobbigt?

Det blir jobbigare om du inte tar dig tid att välja. Då väljer andra åt dig. Nu yoga och sedan praktiska ting!

Njut av dagen!


Likes

Comments

Jag vaknar tidigt. En strimma ljus kämpar sig igenom nattens mörker. Jag tar på mig joggingkläder, keps och hörlurar, kanske hinner jag se solen gå upp. Småfåglarna kvittrar. En man balanserar en bricka med nybakat bröd mot konditoriet. De sista nattsuddarna i kortkort och klackar vinglar hemåt.

Några pensionärer och jag powerwalkar på strandpromenaden.

Och solen. Livet. Energin i de första strålarna ljus!

Jag sov så oroligt inatt och hade svårt att somna. Det kändes precis som när jag dricker kaffe för sent på kvällen. Är det min sons 18 års dag som spökar? Det upptar mina tankar, hur jag ska lösa en plats att vara på och hinna få ihop firande från utlandet och samtidigt göra det fabulous.

Jag träffar min nya väninna C, hon som bor i Sthlm men är här varannan månad i sin lägenhet. Läs här! Hon har en manlig energi, hon är en fixare. Jag uppskattar det. Problem är till för att lösas. Medan jag väntar på rätt ingivelse så kör hon på som en ångvält och får som hon vill.

Jag möter upp henne och hennes vänner på en norskägd restaurang. De frågar om mina planer, vad jag ska göra. Jag berättar att min dröm är att arbeta med inredning eller att ha ett litet hotell typ Bed and Breakfast. Genast ropar C på ägarinnan av restaurangen.

"Visst jobbar du fortfarande som mäklare också? Har ni något Bed and Breakfast till salu?"

Carita pekar på mig när mäklaren undrar vilken prisnivå det gäller. Jag håller på att sätta i halsen. Jag är inte där ännu. Det är en framtidsdröm. Har inga pengar juh! Men hon får min mailadress och redan nästa dag har hon skickat ett alldeles för dyrt objekt åt mig...

Dagen efter tar C med mig till Marbellas bästa Paella. Vi tar bilen till Elviria, hämtar upp en vän till henne och sätter oss vid havet på en Chiringuito. Jag pratar i telefonen med min dotter, vi pratar om 18 års dagen. Jag beklagar mig över att jag inte vet vart vi ska fira honom. Restaurang trots att det blir dyrt för gästerna? Hemma hos någon jag känner men i så fall vem?

"Låna min lägenhet! Jag kan vara borta några timmar! Det är en 2:a på Lilla Essingen."

Jag häpnas igen. Wow, för C finns inga problem. Känner tacksamhet samtidigt känner jag inte henne så bra. Blir det konstigt? Borde jag inte be någon nära vän om hjälp?

Min mamma ringer. Hon ringer aldrig. Så jag tar samtalet mitt i maten. Hon säger att hon och hennes man har tänkt ha en Thaimiddag hemma hos sig efter deras Thailandsresa. (Vill hon ha ett recept?)

"Kan vi ha middagen på söndagen? Så kan du gå restaurang efteråt med barnen!"

"Jag förstår inte, ska ni ha en middag med era vänner eller med oss i familjen?"

"Familjen. Alla våra barn och barnbarn. Söndagen är den bästa dagen men jag tänkte höra med dig först."

"Men ska du inte fira 18 års dagen då? Ska jag själv gå på restaurang med barnen? Jag förstår inte."

Vi lägger på. Jag stirrar ut över havet. En del människor förenklar, en del människor krånglar.


Och äntligen kommer jag på temat för min sons 18 års dag. C är återigen inspirationskälla. Jag berättar att min son älskar bilar och det enda fokus just nu är det stundande körkortet.

"Men köp ett presentkort där han får köra en Ferrari!"

Det är strålande!! Hemma framför datorn går jag bananas kring Ferrari-temat! Jag ska baka en Ferraritårta! Jag ska ha heliumballonger, röda! Vilka snittar ska jag bjuda på? Jag måste köpa Champagne!! Talet, vad ska jag säga i talet? Det är såå härligt att planera. Jag skickar ut frågor till Facebookvänner om vilken sugerpasta som är bäst att baka med, var i Marbella kan jag hitta Ferrariprylar?

Jag messar min syster att julklapparna till hennes dotter är klara men jag behöver tips när det gäller hennes son. Vi skickar några mess, hon frågor hur det är och vilken dag jag kommer. Jag lägger upp bollen åt henne. Säger att jag är lätt panikslagen över att landa på fredag eftermiddag och leverera en fest på lördag, mitt på dagen. Och att jag inte vet vart vi ska fira honom.

"Det fixar du säkert! Kram."

Hon är en minikopia av min mamma.

Det är klart att jag fixar det. Jag fixar alltid allt själv. Men gode gud vad glad jag hade blivit om någon i min familj sagt; "Behöver du hjälp?"

Jag borstar tänderna och tittar på min spegelbild. "Vad håller jag på med! Det är jag som är knäpp. Jag ska inte förvänta mig något av andra. Speciellt när jag inte uttrycker min önskan. Dessutom är det ett självmordsuppdrag jag håller på med. Hur ska timmarna räcka till att på en förmiddag hämta presenten, lyckas handla mat o dryck utan bil, baka en Ferraritårta, fixa heliumballonger till C´s lägenhet. Finns det glas, tallrikar, tårtfat? Omg! Projektet är för stort. Smsen med min syster avgjorde saken. Utan hjälp går det inte. Vi firar på restaurang istället. Min son kommer att älska det. Jag kommer inte att vara sönderstressad. Jag tar med ballonger och en Ferraritårta dit!

Men jag har svårt att somna. Huliganen smsar mig att han vet vart vi kan hitta Ferrarisaker. Han kommer imorgon. Han ska hjälpa mig att laga tvättmaskinen också. Tack gode gud för honom, Han är så bra!!!! Jag längtar efter att pussa honom och krypa in i hans famn.

Men varför blir jag inte kär i honom...

Likes

Comments

Det är andra dagen med riktig sommarvärme i Marbella. Termometern visar 21 grader. Det är helt vindstilla, inte ett moln och det känns som minst 26 grader. Jag promenerar längst med strandlinjen. Det är så vackert att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Jag vill suga in allt så att det fastnar på min näthinna för alltid. Havet smälter ihop med himlen i en blekblå nyans.

Fiskebåtar och måsar.

Någon tar ett dopp.

Friheten

och lugnet.

Jag går barfota i sanden igen. Och det bubblar i bröstet. Av lekfullhet. Av allt det vackra. När solen är framme och värmen är tillbaka är livet så bubblande lätt. Jag är på rätt plats. Det är så enkelt här att hitta tillbaka till mitt välbefinnande.

Innuti mig. Jag behöver bara gå ner till havet och sitta där en stund. Eller titta upp mot bergen, så stabila, trygga, vackra och stolta.

Jag känner mig så tacksam just nu över många saker.

Mitt löfte till mig själv om ökad självrespekt håller jag. Jag yogar på morgonen, äter nyttig frukost på balkongen. Duschar, klär mig fin, parfym, makeup, todos! Vilket indirekt får mig att älska mig själv mer! Jag sträcker på ryggen, förväntar mig det bästa från alla jag möter och öppnar upp för dagen på ett skönt sätt.

I just love it!!!

Likes

Comments

Jag lägger på luren efter att ha pratat med min mamma. En melodi dyker upp i mitt huvud, en LP vi hade när jag var liten och som vi sjöng tillsammans, hon och jag:

"Jag ska måla hela världen lilla mamma
full av solsken varje dag
att det regnar och är grått det gör detsamma
du ska solsken i ditt fönster ändå ha!"

Hon har varit i Thailand i 3 veckor och har haft det väldigt bra.

"Jodå, det var härligt men det är såå skönt att vara hemma igen! Jo, jag tog fram räkningen, det var väl därför du ringde!

Hur har du det då, i Marbella eller Malaga eller var du nu är."

Piskan viner men hon märker det inte. Jag undrar när vår relation blev så okärleksfull och sträv, har den alltid varit så? Eller var det i samband med min skilsmässa, när hon inte var på min sida som allt ändrades. Jag vet i alla fall att jag blev enormt sårad och kände mig väldigt ensam. Och jag upplevde att hon tyckte synd om sig själv fast det inte handlade om henne. Det är så länge sedan.

"Mamma är du ledsen varför ler du ej

vill du jag ska måla någonting åt dig
många vackra färger har jag ännu kvar
gråt ej lilla mamma allt ska bli så bra

jag ska måla hela världen lilla mamma
full av solsken varje dag
att det regnar och är grått det gör detsamma
du ska solsken i ditt fönster ändå ha

alla blommorna du gärna ville köpa
lilla mamma jag ska måla dem till dig
jag ska måla hela världen lilla mamma
och allt ska bli så ljust och glatt för dig

önska lilla mamma, önska vad du vill
färgerna är många och de räcker till
himlens alla stjärnor
sagans alla slott
allting kan jag måla mamma önska blott

jag ska måla hela världen lilla mamma
full av solsken varje dag
att det regnar och är grått det gör detsamma
du ska solsken i ditt fönster ändå ha

alla blommorna du gärna ville köpa
lilla mamma jag ska måla dem till dig
jag ska måla hela världen lilla mamma
och allt ska bli så ljust och glatt för dig

This song is from the album "Anita Hegerland"

https://www.youtube.com/watch?v=Zl765c12ZSM

Vi pratar om min sons födelsedag som närmar sig. Att jag inte riktigt vet var någonstans vi ska fira den. Hon erbjuder inte sin lägenhet. Hon frågar inte om jag vill sova i deras gästrum när jag besöker Stockholm. Hade hon varit superlycklig så är jag säker på att hon hade gjort det.

Jag målar hela världen lilla mamma, jag gör det nu, här vid havet! Jag målar med mina färger. Jag börjar om och målar en ny teckning. Men den här teckningen är inte till dig. Jag är inte ansvarig för din lycka och du är inte ansvarig för min.

Och det är skönt när jag ser det så. Jag vet att jag kommer att hitta en perfekt plats att fira min son. Allt blir bra, det blir det ju alltid. Och jag kommer att få sova hos hos någon som tycker att det är härligt att jag är där.

Jag ser fram emot min resa till Stockholm!

Likes

Comments

Häromdagen satt jag barnvakt. Hör och häpna! Jag har inte gjort det sedan jag var 15 år. Jag såg att en svensk familj önskade barnvakt och meddelade att jag gärna kunde hjälpa till. Det var så klart en massa ungdomar som också hörde av sig men de ville ha mig. Familjen är från Helsingborg och har sedan 6 år tillbaka en lägenhet nära havet, en bit förbi Puerto Banús. De har en 5 åring och en 7 åring och själva ville de träffa sina vänner och gå på La Sala, en cool restaurang med bar och dans. Det skulle innebära taxi hem för mig mitt i natten och jag insåg att det inte var värt pengarna. Jag sa det och de funderade en stund och höjde insatsen. 1000 kr inklusive taxi skulle jag få. Now we talking!! Tusen kronor här är mer än i Sverige. För mig är det mycket pengar, lättförtjänta pengar. Speciellt eftersom jag frågade Huliganen om han kunde hämta mig med bil. (Och det gjorde han trots att han fick åka i 50 minuter mitt i natten, så snäll!)

Jag träffar världens trevligaste familj. De hämtar mig med en stor fet vit SUV, visar in mig i en enorm lägenhet med högt i tak och alla bekvämligheter. Varje sovrum har eget stort badrum. Det är golvvärme och terasser åt alla håll.

Festklädda åker mamman och pappan iväg i taxi. Barnen och jag ritar skattkartor och äter middag som är köpt på restaurang. De vill titta på film och jag äter en fantastisk Ceviche och funderar på hur bra man kan ha det. Jag är imponerad och vaggas in i en svensk trygghet. Som en varm filt är känslan när jag för första gången ser på tv-program från Sverige. Efter att ha läst "SuperCharlie" inklämd mellan två sötnosar så har jag egentid.

Att vara i någon annans hus föder nya tankar. De har det så bekvämt! Ett kylskåp proppat med lyxiga produkter, jag tar lite mer chokladmousse med vispgrädde. De känns också som köpta på restaurang. Såå gott! De har ytterligare ett kylskåp fyllt med dryck. Allt du kan önska; festis, läsk, tonic, öl, vin, limoncello mm.

Fruktskålen dignar över, godihyllan likaså! En stor blomsterbukett i en vas på golvet. Ett överdåd! Jag vill också ha ett överdåd! Varför har jag ett iskallt stengolv hemma hos mig? Ingen fruktskål... Jag kan åtminstone fylla på mitt kök. Mamman är 10 år yngre än mig och jag tänker på att hon har det rätt bra. Men när jag hade en 5 och en 7 åring så hade jag också allting ordnat kring mig. En villa vi ritat och inrett, nära havet. Min mamma bodde i huset bredvid och var barnvakt när vi behövde. På helgerna tog vi båten som låg 5 minuter från vårt hus ut till Skärgården med två friska, vackra, underbara barn.

Kommer hon att vara nöjd hela livet med deras liv och med honom? Antagligen inte. Om de inte utvecklas tillsammans och sätter upp ny mål och förverkligar nya drömmar ihop.

Jag har så mycket frihet. Jag har blivit så duktig på att njuta av stunden och vara i nuet. Jag är tryggare än någonsin. Jag är inte rädd för att dö bara rädd för att inte leva.

För första gången känns det som att livet skulle vara helt okej att tillbringa för mig själv. Ska en man få veckla in sig i mitt liv ordentligt så är jag bara intresserad om det är AMAZING när vi är tillsammans.

"Om ditt kylskåp är tomt och du är utsvulten och någon erbjuder dig en gammal, flottig pizzabit, då tar du emot den. Men om ditt kylskåp är fylld av färska varor som du älskar och någon erbjuder pizzabiten så är du inte intresserad!" Det jag menar är att folk nöjer sig med smulor (och män som ej behandlar dem som en prinsessa). Men när du älskar dig själv och fyller dig själv med lycka och skratt är inget annat än det gott nog.

Och det är bra!

Jag ska fylla mitt kylskåp med härligheter!

Likes

Comments

Bokslut för 2016 och dags att kreativt drömma om 2017. Att skapa en visionboard är roligt och ett kraftfullt verktyg. Jag brukar klippa vackra bilder ur glossiga magasin eller måla med tuschpennor olika delar av mitt liv. Det är skoj att pyssla men problemet är att den inte brukar sitta uppe på väggen så värst länge. Jag vill inte att nån ser mina drömmar och kommenterar dem. Det känns privat.

Så plötsligt hittar jag en gammal visionboard och ser att många saker slagit in. (De materiella tingen, märkesväskan, parfymen mm brukar inte alltif slå in, kanske tycker jag inte att de är lika viktiga som resorna och relationerna.) Bilder är kraftfulla. Du behöver bara titta lite snabbt och ändå få en känsla i kroppen.

På min skärmsläckare för några år sedan hade jag en bild jag gillade. Det var inget jag ville framkalla, det var bara en härlig bild. Bilden föreställde en pittoresk terass med cafémöbler och hus i varma färger i bakgrunden. Lite senare ser jag samma vy framför mig i min pojkväns lägenhet och hajar till.

På Södermalm satte jag upp ett foto från New York, jag log för mig själv och tänkte "betyder det här att jag snart är där igen?" Det var jag. Inom några månader var en New York resa bokad med en väninna. Bilder, bilder, jag borde använda det mer.


Jag googlar på "Visionboard" på Youtube, hamnar sedan på några andra youtubeklipp. Och jag hittar ett nytt mål. Jag inser att jag gör en sak väldigt fel. Både i Stockholm och här kan jag vara lite lat. Om jag vet att jag inte ska träffa någon och bara är hemma så älskar jag att ha mjukisbyxor och noll makeup. Iskallt och mörkt i Stockholm så har jag smugit iväg till mataffären i typ pyjamas och här i Marbella kan jag ta på mig solglasögonen istället för att fixa mig. Jag lyssnar på ett inlägg och inser att jag vill ändra just den grejen. Jag måste bestämma mig för vem jag vill vara. I klippet berättar hon om självrespekt om att man kan klä på sig ett humör. Och humöret blir definitivt bättre när man känner sig snygg, stark och oövervinnerlig. Att hon alltid gör sig fin så att hon är redo för det som händer, nya äventyr, spontanitet. Att inte gömma sig om man ser någon man känner. Att använda de där vackra kläderna, smyckena och skorna som "man sparar till något speciellt tillfälle." (som btw aldrig kommer.)

Och jag känner mig så motiverad plötsligt! Ämnet kanske låter ytligt men det är det inte. Jag tillåter mig när jag är trött och inte har några speciella planer att failera och inte vara den jag vill vara OCH är. I mjukisbyxor förväntar jag mig inte magi! Jag förväntar mig ingenting bara en transportsträcka till nästa dag. Hemskt!

Det ska bli ändring!! Imorse, trots att Huliganen och jag bara skulle till caféet bredvid hans hus och äta frukost och trots att jag var trött sminkade jag mig. OCH jag valde inte den sköna t-shirten utan en leopardblues. (Han struttade runt i Adidasbrallor. Han är snygg i det med.) Men det hände något med min hållning, med mitt sätt. Jag kände mig stark, snygg och jag kände att vad som än händer så är jag beredd. Speciellt på härligheter!! Jag förväntade mig plötsligt mycket mer...

Jag är så bra på självrespekt när det gäller "mind men inte lika bra på "body. Det är ett nytt mål. Jag vill klä mig i kläder jag älskar och får en bra känsla i. Jag vill också äta det jag tror är bra för min kropp. Det har varit lite väl mycket lättja. Jag pysslar om min kropp med bakelser och dekadens och säger "Kära lilla kropp, det här är du värd." Men 2017 vill jag ha mer självrespekt och ge mitt tempel, min kropp det jag tror är bäst för den. För det är alltid det jag tror på som funkar. Jag vill ha energi, styrka och smidighet.

Nya mål är såå spännande!!

Vem vill du vara 2017?

Likes

Comments

Blev inspirerad att gå en tacksamhetspromenad. Fast det är mörkt ute så jag gör den här hemma i sängen istället. Den handlar bara om just nu.

Det här är jag SUPERTACKSAM över idag:

Tack för

Halsbandet jag hittade och köpte idag. Det är perfekt. Jag kommer att ha det på mig varje dag. Det var precis det jag letade efter.

Tack för pengarna jag tjänade igår som barnvakt. Såå lättförtjänta. OMG!!! Tack för all god mat och nya idéer jag fick där.

Tack för att Huliganen höll om mig hela natten. Jag älskar sättet han gör det på. Så varm o björnlufsig.

Tack för mina hyresgäster, de fyller mitt hem med prat, skratt, funderingar och hemtrevnad. Skönt alla är hemma ikväll.

Tack för de vänner som fortsätter att vara nära vänner fast jag inte är i Sverige längre. Uppskattar våra samtal och att ni känns nära ändå.

Tack för de stora färska räkorna och aiolin som ligger i min kyl. Ska bli såå gott!

Tack för att Huliganen hämtade mig mitt i natten och för att han följde med mig till Elbolaget. (Även om det var stängt.)

Tack för stunden i köpcentret idag. Det var skönt att strosa i lugn och ro. Tack för de sköna byxorna jag köpte. Såå mjuka och fina.

Tack mina ben och fötter som utan att gnälla gått runt med mig i över 3 timmar. Starka och uthålliga.

Tack återigen för mitt gym med simhall, att det är så nära och så lätt att hamna där. Tack för att det är nytt o fräscht och för SPA-avdelningen. Jag ska strax simma och basta :)

Tack för de nya spanska ord jag lärt mig idag. Vet inte riktigt vilka men några är det säkert.

Tack för den tomma boken och tuschpennorna jag köpt. Jag längtar efter att fylla den med drömmar...

Tack för idag!

Likes

Comments