View tracker

Ibland önskar jag en off-knapp på mina tankar. Men jag vet att man inte kan sluta tänka när man är igång utan istället måste ersätta tanken med något annat, distrahera sig med vad som helst. Just nu tänker jag inte på något särskilt. Det är precis som om jag tryckt på off. Jag lyssnar inte på Abraham Hicks och har helt glömt bort att meditera. Det känns som om jag har tagit en paus från mig själv. I alla fall mina tankar på framtiden.

En bra sak är att A nästan helt glidit ut ur mitt medvetande. Livet har gått vidare. Jag tror att jag kommit in i ett spanskt tempo. Om jag tar en powerwalk, handlar mat, äter, pluggar spanska så har dagen nästan tagit slut sen. Tranquilo.

Hela natten regnar det oavbrutet, åskar och blixtrar. På nyheterna är det bilder på översvämmade vägar och hus. Jag går till gymmet men det är stängt pga översvämning. Som om jag inte har nog med vatten simmar jag några längder istället. I bastun lyssnar jag på en spansk konversation och det stör mig att jag inte förstår allt. Jag hör att de pratar om regnet, om bilar och vägar. Incredible! Sen pratas det om mamma (Såklart, hon står högt i kurs i Spanien. Enligt en säker källa vet jag att mamman bestämmer över sin son tills du fött hans barn :)


Med paraplyet i handen går jag längs med stranden. Min telefon plingar till...och det är den enda man jag aldrig kunnat släppa. Läs här!

Han smsar att han är på Södermalm och tänkte på mig. OMG! Han är så knäpp, flera gånger sa jag att jag skulle flytta till Spanien. Han fattar ingenting. Han har inte hört av sig på hela sommaren men nu! Jag skriver nåt surt om att han glömde att säga hej då när jag reste.

"Isf gjorde du oxå det".

Touché!!

Hans foto på displayen, han ringer!

Det sista som hände i Stockholm var att jag var skitsur för att han inte körde mig och en väninna med hans båt när hon fyllde år. Han ville ha betalt och jag blev galen.

Han behöver bara säga:

"Hej älskling!" när jag svarar så är allt genast glömt. Hans röst, så välbekant och skön. Vi skrattar direkt, det är omöjligt att vara arg på honom. Han säger det jag tänker "Vad skönt höra din röst!" Vi skämtar om att vi borde skriva en relationsbok "How to stay single forever". Därför att vi är så usla.

Han säger att vi lika gärna kan gifta oss. "Vi älskar ju ändå varandra". Jag tänker att han nog fortfarande är onykter sedan gårdagens julbord. Han säger att han är stolt över mig, och påminner mig om vilken mess jag var i när jag ringde honom mitt i min senaste separation. Att jag haft det tufft... "Vad menar du?"

"Du har bott så trångt med barnen och kämpat på och nu är du där, där du vill vara. Wow!"

Vi tar oss snabbt tillbaka på säker mark, den skämtsamma sidan av livet. Så vi skrattar vidare. Mest åt oss själva. Han frågar om han får komma över till julen. Jag blir förvånad men säger JA!!

(Dyker han upp nu för att Huliganen påminner så mycket om honom? LOA)

Livet, livet...trots att jag vet att sannolikheten att han verkligen kommer är 50/50 så blir jag glad och upprymd. Därför att han just nu vill, därför att jag vill. Det spelar inte så stor roll om det blir av eller inte. Vi bekräftar varandra. Det går inte att förklara eller förstå varför, han bara är en stor kärlek. Som Malin Berghagen skrev "Om man fortfarande önskar allt gott trots att man inte kan vara tillsammans med personen då är det äkta kärlek." Jag känner så med A också. Jag vill att han får ett vackert liv. Men resterande gamla ex och dejter har jag inte några särskilda tankar kring. Det är få personer som finns kvar i hjärtat.

Vi är indoktrinerade att finna EN själsfrände FÖR EVIGT. Men när det gäller vänner så inbillar vi oss inte att EN vän ska fylla alla våra behov. Jag har en vän för bra prat, en för skratt, en för utställningar, en för träning, en för resor mm. Är vi lurade i kärlek, är det möjligt att hitta en som fyller alla våra behov, en som är "perfekt"?

Jag tackar min lyckliga stjärna för alla dessa olika killar jag träffat. Tänk vilken tur jag haft, jag har mött så många spännande personer. Vi kan sucka över en dålig dejt men vi älskar att prata om dem och skratta åt det. Allt leder till nästa insikt om oss själva och andra. Jag ler och sätter på A´s favoritsång och tänker att det var en fantastisk sommar. Jag skickar en puss till Huliganen och får tusen tillbaka.

Jag behöver dem alla!!

Männen alltså :)


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

I min lägenhet bor vi för första gången tre svenska tjejer. En 20-åring från Luleå, en 35-åring från Göteborg och jag och katten. De ska båda jobba på säljföretaget som jag arbetade på i juli. Så de pratar om jobbet, om sina förhoppningar och planer. Det regnar igen. Men inne känns det mysigt och varmt. Jag gillar att vi är flera, det stökas och bökas. Någon har varit ute på nattklubb och sover länge. Vi pratar i dörröppningarna och glider omkring hemma alla tre i raggsockor och mjukisbyxor. Och jag tänker att jag har en sådan tur med mina gäster, de är alltid så trevliga. Vi är smarta nog att förstå hur viktigt det är att alla trivs, att respektera varandra. E hade två stora resväskor med sig och 2 små, fler än jag tog med mig. Hon säger att hon vuxit ur Göteborg och ska bo här i Spanien. Hon har skinn på näsan och är väldigt entusiastisk. På min tunga ligger kommentarer som min mamma skulle kunnat ha sagt så jag låter bli att säga dem. Det är bättre hon behåller sin entusiasm, den kommer hon att behöva.

Huliganen och jag har träffats så pass många gånger att det finns en självklarhet att ses igen och igen. Det är intressant med dejting, vilka stadier man går igenom. Med vissa personer går det snabbt att bli "VI" medan en del är livrädda för etiketter. Så rutinerade dejtare aktar sig för att prata om "VI" och låter tiden utvisa.

Huliganen hämtar mig utanför min port, vi åker till hans lägenhet för att äta middag tillsammans, titta på film och ha sex. Vi är båda väldigt förtjusta i att pussas och kramas. Vi kommer fram till att vi har fyra gemensamma intressen; pussar, kramar, sex och vit choklad. Vi tittar på spansk nyhetssändning och han försöker översätta åt mig genom att säga det med enkla ord på spanska använda sig av gester. Han och jag skulle kunna vinna ett världsmästerskap i gestikulering. Det märkliga är att vi förstår varandra. Jag inser återigen att vi människor kommunicerar på så många fler sätt än via ord.

Genom Nyheterna förstår jag att vi står nära varandra politiskt. Efter ett program om Texas vapenlagar inser jag att jag förstår hans värderingar utan långa utläggningar.

Dagen därpå skiner solen igen och vi åker till Benalmádena för en frukost i hamnen och en riktigt lång promenad. Hamnen är vackrare än Puerto Banús, vi promenerar i 2 timmar. Det är frustrerande att inte kunna grammatiken, att jag inte kan imperfekt, att jag använder mig av samma ord hela tiden. Jag är så glad att han orkar, jag måste ju låta lätt förståndshandikappad. Vi tar en Sangria efter promenaden och äter lite nötter. Jag tycker att vi ska sova tillsammans en natt till, han ser glad ut.

På nätterna sover vi nära. Jag tycker om att han är stor och bred, att han älskar närhet. Att han har en adhd-släng har jag sett för länge sen och det uppskattar jag. Han säger det han menar och menar det han säger. Alltid glad, alltid positiv till mina förslag. Trots det förlorar han inte sin manlighet. Han bryr sig inte vad folk tycker, han är manligare än de flesta. Dessutom tycker han att jag är vacker. Han kan inte se sig mätt på min kropp och när vi tittar på film och jag ligger med huvudet i hans knä håller han på med mitt hår. Jag älskar det därför att jag knappt har något hår, det är min akilleshäl.

Han är perfekt just nu. I januari ska han hyra ut sin lägenhet och vi har ingenstans att vara. Så det får vara så här bara just nu. Men så händer något, det är bara en liten förändring och jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är. På morgonen smattrar regnet mot rutan. Jag är fortfarande trött och lite hungrig. Han ska iväg tillbaka till Malaga för att träffa vänner och äta tillsammans med dem. Vi ska strax åka hem åt olika håll ändå insisterar han att få åka till affären och handla frukost åt mig, vad vill jag ha?

Han gör varma smörgåsar med kaffe. Han tillfredsställer mig men inte sig själv. Vi skedar och han mumlar att han "gillar allt med mig, allt, porqué ...."

Vi skiljs åt men han messar mig direkt när han kommit hem. Han skriver att han är hemma. Han skriver att han gillar hur jag är, mitt sätt, inuti ...och allt utanpå.

Och jag börjar undra om han är kär!

Likes

Comments

View tracker

Ronda är en av Spaniens äldsta städer och ligger i ett mycket bergigt område 750 m över havet. Staden ligger på en liten platå som är delad på mitten av en djup klyfta. El Tajo heter denna djupa ravinen där Guadalevin rinner genom staden. Även om staden har vuxit snabbt har den ändå kunnat behålla sin gamla historiska charm. Ronda ligger ungefär 100 km väster om staden Malaga och man får köra genom det klippiga bergslandskapet Serrania de Ronda på smala kurviga vägar högt upp på berget. Vissa bitar av vägen hissnar det i magen när man kör och man får se mycket natur och även en och annan bergsget om man har tur. Enligt den Spanska historien förknippas Ronda med banditer och tjurfäktare och staden har ett romantiskt förflutet.

Det är 12 år sedan jag var i Ronda. När jag på skakiga ben tittar ner i ravinen förstår jag inte hur vi kunde ha med oss två små barn sist. Jag hade läst i något glossigt magazine att Ronda skulle vara ett av de mest romantiska ställen att besöka i Europa. Jag och min man hade hyrt en bil för att ta oss till Ronda, mitt på serpentinvägen upp ser vi att vi knappt har bensin i bilen. Jag minns att jag tittade bakåt på barnen osäker på om vi skulle överleva i värmen uppe i berget. Idag är det kyligt i Ronda men lika vackert som jag mindes det. Ronda var länge under arabiskt styre, redan från 700-talet till slutet av 1400-talet och det syns på de fantastiska byggnaderna.

Men varför och hur har man kunnat bygga en stad så högt upp? Vi hittar ett café med sol och lä. Min Huligan hämtar en karta på Turistbyrån och berättar att det finns en biljett man kan köpa som gäller på 4 olika sevärdigheter i Ronda. Jag springer iväg och köper. Vi börjar med bron över ravinen, där många har fått sätta livet till och historien vittnar om att man kastat ner skadade hästar från Tjurfäktningsarenan. Men i biljettluckan är det fel biljetter jag håller i. Mannen i luckan frågar efter en annan biljett som jag borde ha fått. Åh, jag knöglade ihop "kvittot" och kastade det i kaffekoppen på cafeét. Huliganen tar mig i handen för att gå tillbaka till cafeét. Jag känner mig dum. Han säger att det är nära och inga problem. Han säger också att det ser ut som att jag har betalt för 4 biljetter istället för två. Det blåser isvindar. På cafeét letar de i papperskorgen utan resultat. Vi går till Turistinformationen. Jag är glad att han kan förklara allt på spanska. Vi får genast en ny biljett och ingen skada är skedd. Allt är åtgärdat på tio minuter men i mina ögon svämmar det över.

"Que pasa?"

Han frågar vad som händer. Jag säger på min fattiga spanska att jag är ledsen för att min spanska alltid ger mig problem. Han ger mig en puss.

Vi besöker två museum. Ett är ett palats från 1300-talet med moriskt ursprung, ombyggt och bebott av Ferdinand och Isabelle. Det är kolossalt vackert och lugnt med utsikt över dalen och bergen. Det andra museét är fyllt av målningar av Picasso och Frida Kahlo. Nu fryser vi genom märg och ben. Det är iskallt. Även inomhus. Vi hittar sol på en tapasbar vid ett torg. Pausar där.

När i letar oss ner mot de Arabiska badhuset eller ruinen efter det, möter vi ett spanskt par som pratar på med Huliganen. De berättar att de biljetterna vi köpt egentligen är helt meningslösa eftersom allt är gratis efter klockan 15. Det är egentligen inte särskilt kul för biljetterna var ganska dyra. Vi är kalla och trötta men skrattar lite uppgivet och vänder. Vi struntar i att gå hela vägen till de Arabiska badet.

Innan vi åker hemåt fyller vi på med ny energi, kaffe och bakverk. På serpentinvägen neråt åker vi i filen längst ut mot den störtande ravinen. Jag lutar mig in mot mitten av bilen och ber honom sakta ner. Bussar och långtradare susar förbi. Och jag måste titta in mot berget. När vi långsamt slingrat oss ned i en timme och han säger åt mig att ta hela andetag tänker jag att det är en rätt bra kille som sitter bredvid mig. Han är lugn. Stabil. Och trygg.

Likes

Comments

När solen äntligen tittar fram känns det som om den varit borta i ett halvår. Jag tar på mig gympaskorna, solglasögon och keps. (duschen gav ifrån sig ett sorgligt ljud, vattnet avstängt igen. Keps nödvändigt!) Det är måndag och marknaden är i Marbella. Jag promenerar dit. Det känns som en vårdag i Stockholm, varmt i solen och kallt i skuggan. Marknaden är enorm, mestadels spanjorer men också en del turister. Jag letar egentligen efter en varm ullfilt men kommer istället hem med ovanligt vackra tomater och en bukett Girasol; (= "vända sig mot solen" solrosor). Blomsterhandlaren snurrar ett varv och pekar på solen för att jag ska förstå.

Det är en fantastisk dag. Jag går ner till havet och lägger mig på piren med tröjan under huvudet och lapar i mig sol. Jag har ett ögonblick med mig själv, i fullständig lycka. Och då händer något. Två gånger tidigare har jag varit med om samma sak. Min perception ändras. Färgerna, glittret i havet, allt jag ser förstärks, förändras. Magi... Jag skulle kunna sitta kvar för evigt men jag vill både simma i simhallen och ta en kaffe vid havet innan jag ska träffa min Huligan...

Han har lovat mig en utflykt till en av de mest romantiska byarna i Andalusien.

Likes

Comments

Det regnar vidare över Marbella. Ibland strilar det som ett vårregn men oftast öser det ner. Oavbrutet regnar det. Min väninna S från Stockholm är här. Vi går i de trånga gränderna i Gamla stan med varsitt paraply. Det regnar så intensivt att strumporna blir blöta rakt igenom stövlarna. Vi äter tapas sent på kvällen under en markis med gasolelden brinnande nära. Vi får en dag med uppehåll och promenerar längst med havet. Det är friska vindar. En lunch i solen. Mycket shopping när nästa dag består av 100 % regn varje timme. Vi äter bakelser mitt i natten på ett vackert café. Taxichaufförerna trycker sig mot rutan för att inte bli dyngsura, småpratar, röker. Det är mysigt. Och lugnt. Men vi bestämmer oss för att härja.

Dagen efter får två Vikingakvinnor hjälpas åt för att pussla ihop kvällen.

Jag vaknar. Löshåret ligger i en trasslig hög åt ena hållet, klänningen kastad åt andra. Min handled gör ont och jag minns att jag halkat i regnet på rumpan och blivit dyngsur. Jag går upp och ser ett par stora herrskor i hallen. Jag som sa nej till att hon skulle ta med sig killen hem till mig. Kuddarna i vardagsrummet ligger på golvet. Jag knackar på sovrummet bredvid.

S tittar upp yrvaket. Killen är på toaletten.

"Jag ville ju inte att du skulle ta hem honom hit."

"Jag hittade inte hem igår, han gick med mig hela natten och letade efter din gata, min telefon var ju kvar hemma."

"Lämnade jag dig ute!? Utan telefon... herregud!"

Vi räknar ihop alla drinkar vi druckit. Både vinet till lunchen och bubblet på Vernissagen jag sprang iväg på. Rom och cola hemma och bjudna ute, nonstop! Vi måste varit i bra form redan innan vi kom till Puerto Banus eftersom vi liftat dit med en bil vi såg starta på gatan. Han kör oss först till Le suite, väntar utanför medan vi går in och tittar ifall det är folk ute. Sedan kör han oss vidare.

Vi blir bjudna på bubbel på La Habana. Jag ser S kyssa en engelsman. När hans kompis kommer blir hon istället förtjust i kompisen. Taxi till Marbella. Buddha bar. Och jag har plötsligt bara gått hem. Vi skrattar åt allt knas som hänt. Åt vem som sa vad. Vi softar hemma och kan bara äta stekt potatis. En ny tjej flyttar in, S och jag sitter i min dubbelsäng och tittar på Sex in the city. Regnet smattrar mot fönsterrutan. Vi äter mandariner och choklad, pratar om våra ex, om äktenskap och singelliv.

På natten drömmer jag att det är mycket folk i min lägenhet. Jag vet inte vilka som bor där. Kylskåpet är fullt av saker. Jag försöker reda ut vems som är vems. Det står blockljus i kylskåpet i olika färger. Det röda ljuset är tänt. Jag säger till gästerna att de inte ska ha tända ljus i kylskåpet. Blåser ut det. Jag lyckas inte på första försöket. Jag kastar ut en massa tomma förpackningar. Jag ser också en kattmamma som är mörkt fläckig med sin kattunge.

Drömmen är så konstig, jag försöker googla fram vad den betyder. Kylskåp står för saker man stoppar undan, för att ta fram senare, en förvaring av drömmar och planer. Rött ljus är romantisk kärlek. Men att släcka ett ljus är inte bra. Katt, kvinnlighet, sensualism. Äh, jag fick inte riktigt ihop det. Behöver jag rensa och fundera över mina drömmar och planer?

Sista kvällen är vi superladdade igen att gå ut och dansa. Vi går ut sent och får återigen en helt gratis och fabolous natt tillsammans. Det lördag och en massa folk ute. Musiken är bra och vi dansar med några Indier från England med Keski/ turban på huvudet. (Vilket jag först tror är en utklädnad på en svensexa.) Vi har så kul. Fyra olika discotek med sååå bra musik och massor massor med dans! När klockan är 06 kör en av Indierna hem oss. Vi ska upp kl. 08 till flygbussen. S ska hem till Stockholm igen.

Från Malaga flygplats ringer hon och berättar att ALLA är där på flygplatsen! Den engelska killen hon kysste först. Och hans kompis hon kysste sen! Och hela indiska killgänget med turbaner är överallt på flygplatsen. Hon är såå stressad. I passkontrollen där hon står med gårdagens makeup och alldeles för lite sömn kommer den söta engelsmannen fram till henne.

Jag ligger i sängen och tänker att det är där jag borde vara. Allt spännande verkar hända på flygplatsen idag.

Likes

Comments

Det regnar och regnar. Åskar och strilar.

Imorse blev jag bjuden på fika av en gammal dejt som tillfälligt var i Marbella. Vi drack kaffe och åt varm smörgås under parasoll. Han bjöd på frukosten. I lördags blev jag bjuden på drinkar, i fredags bjöd ett svenskt par mig på mousserat vin i solen och i torsdags bjöd Huliganen mig på lunch i Malaga. Det är inte viktigt men fint. Jag uppskattar det. Idag är det 17 grader, efter frukosten gick jag och simmade och bastade. Jag har så mycket tid nu. Oändligt mycket tid. Så jag bestämmer mig för att hålla några rutiner för mitt välmåendes skull. Varje dag 1-2 timmar studera spanska. Varje dag träna/simma. Fixa ärenden. Meditera och en powerwalk. I övrigt har jag läst och tittat på serier. Jag tar hand om mig själv. Äter gott, dricker vin. Det känns som om jag väntar på något. Men jag vet inte vad...


Jag minns tillfället när jag önskade att tjäna pengar när jag sover. Jag gör det nu!

Jag minns tillfället när jag önskade att bo gratis. Jag gör det nu!

Men jag har inget överflöd att göra exakt det jag vill....ännu!

Regnet strilar outtröttligt, katten sover och jag tar en till kaffe. En tjej från Puerto Rico är på väg för att hyra ett rum hos mig. Det är lågsäsong och jag tycker knappt att det är värt besväret. Hon ska bara stanna en natt. Jag tjänar bara 200 kr och behöver städar, tvättar lakan och handdukar. Hon meddelar att hon kommer runt 14.30. Jag väntar. Vid 15.00 skriver hon att hon är vid busstationen och kommer när det har slutat regna. Hm, jag tänker att det nog kommer att ta några dagar i så fall.

Det är i stort sett omöjligt att kombinera uthyrning med ett jobb. Gästerna messar och ringer, de ändrar tider och förväntar sig att jag ska vara tillgänglig dygnet runt. Jag suckar och fortsätter plugga spanska. Tänder några doftljus så att hon ska känna sig välkommen. När hon dyker upp och vi tittat igenom lägenheten börjar vi prata om valet i USA, om Donald Trump. Hon berättar hur oroliga alla är i Puerto Rico just nu. Vi pratar abort, idioti, immigration, rörande eniga. Och då inser jag att det är värt det. Det handlar inte om 200 kr, städning, tvättning, väntan.

Det är mötet jag gillar.

Likes

Comments

Han skrattar och skakar på huvudet. Vi sitter i hans soffa, på tvn är det något spanskt nöjesprogram. Han masserar mina fötter mjukt, outtröttligt och jag är djupt försjunken i vilka praliner som är vilka i chokladasken. Han är kock och har lagat kyckling med Cesarsallad till middag. Han är den där killen som helst tar disken direkt, torkar och fixar i köket och vägrar ta emot hjälp. Jag dricker ett glas rött. Jag hade glömt bort hur det känns att vara med någon på vardagsvis. Typ vara ihop, fast vi inte ÄR det men det känns precis som så.

Han ser precis ut som den typen jag brukar bli attraherad av. Lite grann som en fotbollshuligan (Han älskar fotboll.)

Rakad skalle, självklar orädd energi, stor kroppshydda. Den första dejten sa han gång på gång "Complicado!" Jag höll med. Han kan säga "My name is Andonio" på engelska. Inget mer. Han imponerade på mig ändå genom att inte ge upp. Han pratade tydligt och långsamt. När jag inte förstod så sa han samma sak med andra ord eller gjorde gester och ljudeffekter. Det var som en animerad serie hela kvällen och vi skrattade. Andra kvällen kysste vi varandra. Det var mer vårt rätta element. Jag bestämde mig för att han skulle få ta mig ur min hjärtesorg efter A. Han påminner så mycket om någon jag redan dejtat och kanske är det därför jag väljer honom. Jag kan den här typen av man. Han är genomsnäll, lugn och alltid positiv till allt. Det finns inget farligt här...inget som kan såra mig. Här kan jag se ut precis hur som helst och han tittar ändå på mig som om jag vore den vackraste kvinnan på jorden.

Men när jag sitter där i soffan och äter praliner som en prinsessa, piper min telefon till. Och det är A. Vi har inte smsat sedan hans födelsedag och det kändes precis som om livet började gå vidare. Han frågar bara hur jag mår. Jag kan inte svara. Men nu känns det som han är i rummet. Och trots fantastisk sex och en man som håller om mig hårt hela natten är det första jag tänker när jag vaknar att jag måste svara A.

Kocken/ Huliganen är ledig i 3 månader. restaurangen är stängd då turistsäsongen är över. Han renoverar sin lägenhet i Malaga under ledigheten, vi sover i hans lägenhet i Rosario. Jag frågar om jag kan åka med honom in till Malaga. Tänker att jag behöver se något nytt, är lite uttråkad utan jobb. Han tar ledigt från sin renovering och visar mig Malaga. Vi strosar runt i gamla stan. Solen skiner, det är en fin dag. Han är den perfekta guiden. Han lär mig spanska, jag lär honom engelska. Vi äter frukost på stranden, lunch uppe i hamnen. Dagen är frisk och vacker och jag uppskattar hans sällskap. Han är perfekt för nu. Tack.

Likes

Comments

Vill alla klättra lite högre? Nå en högre social och ekonomisk rang via sin partner. Dejtar vi helst uppåt? Vill vi se upp till vår partner?

Letar män efter den vackraste kvinnan de kan få, ett kuttersmycke kring sin arm som gör andra män avundsjuka? Letar kvinnor efter en man med pondus, makt och pengar som håller boet varmt när det blir kallt?

Klockan närmar sig 13 och jag känner plötsligt inte för att träffa honom. Jag får en känsla av att det är slöseri med tid. Trots att tid är allt jag har. Vi bestämde via Tinder att ses, han är "svensk" och ska flytta till Marbella från Barcelona. Ansiktet syns inte så tydligt på fotona, han har solglasögon men övriga foton är på champagne och vackra miljöer. Jag har inget för mig och tänker att en till vän kan vara bra att ha men ångrar mig i sista minuten. Känns knappt ens värt att ta på smink, klä mig fint, fixa håret för en kaffe. Men har man lovat så har man.

Jag ser honom på långt håll, han tittar oroligt åt olika håll. Allt känns helt fel. Han är arab, med lite mage och en för stor haka. Han bryter på svenska och har bott i Solna och sedan Barcelona. Jag tänker att vi aldrig skulle ha träffats i Stockholm. ALDRIG.

Vi skulle aldrig ha gått till samma ställen, inte ha någon gemensam vän och inte heller ha arbetat på samma jobb. Kanske är det en bra sak med Tinder, att människor möts trots olika bakgrund. Jag rör i mitt kaffe och äter min glass, funderar på vad det är jag reagerar på. Varför är han så fel? Är jag så cynisk att mannen måste ha status och ekonomi?

Jag tänker på check-listan alla singlar har; "Han ska inte ha barn/ Han ska bo innanför tullarna/ Han ska inte ha ett galet ex." mm. mm. Den där listan som bara är till hjälp vid en första utgallring...för om du blir kär så finns det plötsligt ingen deal breaker.

Han petar sig i örat och tittar på sitt finger.

Och jag lägger till en sak på min check-lista som pengar inte kan köpa: STIL och CLASS!


Likes

Comments

Det är en vecka sedan jag skrev i ett forum för "Svenskar i Marbella" att jag gärna ville byta till mig svenska böcker. Två dagar senare hade jag en påse fylld med böcker från Carita. Nu står jag här med 5 påsar fyllda med pocketböcker! Såg plötsligt någon som ville bli av med sina böcker och hon körde dem till min port. Så hur lång tid tar en manifestation. Vad är rimlig tid mellan önskan och saken/ händelsen i fysik form framför dig? Manifesteringen sker inte omedelbart, det finns en ställtid...en tid vi borde uppskatta där du kan förfina dina önskan lite grann. (Första tanken var kanske inte helt genomtänkt.)

Ibland när jag får en idé t.ex att köpa en sak så springer jag genast ut för att hitta den. Det fungerar aldrig att jag hittar den perfekta saken direkt men jag kan inte motstå impulsen att försöka så jag ser det som ett step 1 moment dvs att jag springer ut och letar, ser några föremål som inte är exakt vad jag vill ha men det gör att jag förfinar önskan, inser exakt vilka mått eller färger som är bäst för mig.

Det är lätt att glömma bort att önskningar kommer varje dag. Vi tror att manifesteringen bara är när du har nyckeln i din hand, skrivit på ett kontrakt, ringen gnistrar på ditt finger. Varje dag sker små saker som för dig närmre ditt mål. (Om du inte ifrågasätter drömmen varje dag förstås.) Någon säger något, du läser något, någonting får dig att handla. Kanske lyfter du telefonluren och ringer ett samtal som inte tycks ge något men den personen pratar med någon som vet eller gav dig en ny idé. Tittar man i bakspegeln kan man tydligare se vad som ledde till vad och även att det som kändes surt i stunden oftast leder till något bra.

En del saker kan jag tydligt minnas när jag tänkte tanken och sedan räkna framåt i tiden tills det verkställdes.

Jag hade precis anställts på en ny skola och rektorn meddelade att hon skulle sluta. Vi skulle stå utan rektor ett tag men koncernen skulle ordna en ny så fort de kunde. Jag tänkte tanken att det där jobbet kan jag göra, det skulle vara spännande prova en ny tjänst och lära mig nya saker. Jag sökte tjänsten, intervjuades men fick den inte. Släppte tanken. Rektor var mer en idé i stunden än en dröm. Ett och ett halvt år senare intervjuades jag för en annan lärartjänst. Ägaren av skolan berättade att tjänsten var en kombination av rektor och undervisning i en nystartad skola och anställde mig. Ett och ett halvt år tog det. Jag tänkte inte på det alls mellan önskan och manifestation.

För några år sedan mötte jag en kille i min port på Kungsholmen. Han kom gående uppför trappan med verktyg i handen. Han presenterade sig då han var nyinflyttad. Vi skiljdes åt och jag tänkte "Wow"! En snygg granne dessutom "handy man". Jag vet att min fantasi skenade iväg kring hur det skulle vara att vara tillsammans med en granne. Praktisk, tänkte jag som hade barn varannan vecka. Jag släppte tanken, såg honom inte på ett halvår. Men så ringde det på min dörr. Jag hade en stor födelsedagsfest, vi dansade, drack drinkar och härjade. Min kompis som öppnat dörren kom mot mig och gjorde besvärande miner.

"Det är en granne!!"

Jag gick till dörren. Säker på att få sänka ljudvolymen.

"If you can´t beat them, join them!" sa killen från porten och höll fram en flaska vin.

Senare efter en lång natt ute i vimlet hamnade vi i samma säng och vi var kvar där i ett halvår.


Drömmar tar längre tid att få om du tänker motstridiga tankar. (Jag vill MEN.....) Då kan det ta åratal eller aldrig komma. Hur stark din önskan är står i kontrast till hur troligt du tror att det är..din förväntan! Så om man bara ger uppmärksamhet till verkligheten, det du ser....så är det exakt vad du kommer att uppleva nästa dag och nästa dag igen. Man behöver en liten stund varje dag i fantasin. Tanka sig själv med meditation, yoga eller något som har samma funktion dvs där DU får sinnesro. Fiska, dansa, sjunga, fotboll, baka mm.

Allt vi önskar önskar vi för att vi vill ha KÄNSLAN föremålet/ händelsen/ personen ska ge oss. Den känslan finns redan inom oss. Ta några andetag och känn hur det skulle kännas att kyssa den där mannen eller åka i lyxbilen eller att ha en närmre relation med din förälder osv osv... vilken önskan du än har så är det känslan du vill åt. Ibland får du saken men inte känslan därav "Pengar ger inte lycka" men det är klart pengar kan ge lycka om du vibrerat det! Känslan är viktigare än sedelhögen när du önskar.

Se så! Sätt dig skönt ta några andetag och känn i hjärtat hur det känns när livet är alldeles sprudlande förväntansfullt lyckligt!

Jag ska ta med mig min filt, en av alla dessa böcker, lite choklad och lägga mig på stranden. Ligga där så länge det känns skönt och bara titta på den blå himlen och de ulliga molnen. Se palmerna och horisonten, lyssna på vågor och känna doften av hav. Känna hur skönt det är att universum alltid ordnar allt. Att allt är precis som det ska. Att livet är vackert. Och att jag har manifesterat allt det vackra!

Likes

Comments