Om prick en vecka har tentatiden precis tagit slut och jag kommer ha ångest. Det spelar ingen roll hur det går, jag har alltid ångest efter tentor. Förvisso känner jag mig lite lättad också, men mest ångest av att leva i ovisshet.

Ja och sen är det ju sommarlov och jag har nästan hela juni ledigt och FAN vilken ynnest va. Vill bara vara. I Jämtland mest. Kanske åker jag någonstans också. Vi får se.

Det känns framför allt skönt att lämna Umeå bakom mig för ett par månader. De senaste månaderna har varit sorgsna och även om det känns lättare nu känns det skönt att få byta miljö. Ser så mycket fram emot att få hänga med kompisar, vara med familjen och njuta av att bo i hus och kunna gå ut på altanen när jag behagar.

Men mest av allt känner jag ett längt efter att springa omkring på grusvägarna hemma. Fantiserar om att springa i shorts och sport-bh en dag när solen är framme. När jag kommer hem har jag rivmärken i hela ansiktet av saltet svettet frambringat.

Är det något jag är glad över så är det att jag kan springa. Det är det som håller mig ovanför ytan när ångesten är som värst. När jag mår dåligt springer jag bokstavligt talat bort från ångesten. Det är det enda som riktigt hjälper skavet att försvinna. Jag förstår att det inte är något för alla, men för mig är det allt.

Jaja. Det är trots allt en vecka kvar tills jag är fri och tills dess måste jag begrava mig i plugg. Snart är jag i Jämtland och springer igen. FYFAN vad skönt det ska bli.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Slutet av maj och för en dag kom sommaren till Umeå. Jag tror alltid att jag ska lyckas skaffa mig en gyllene bränna och massa fräknar, men resultatet blir oftast som på bilden - knallröd. Jag måste onekligen köpa solskyddsfaktor.

Well oh well. Sen sist har jag nått botten och börjat komma tillbaka till livet. Tacka fan för det.

Igår var det stor jävla fest och jag började kvällen med att känna mig ångestig och ledsen men sen hände något som gjorde att det vände och jag insåg att "ey big Majkz, du förtjänar bättre än att må såhär".

För visst är det så? Inte kan jag gå runt i en evighet och deppa över typ killar eller annat oviktigt? Så onödig grej som händer medan livet pågår. Igår bestämde jag mig helt enkelt för att skita i allt och det kändes så otroligt befriande. Var helt sjuk i huvudet på ett bra sätt. Har saknat den lilla tokan i mig. Hoppas hon är här för att stanna.

Livet är fan ett svajigt ting. Och ja jag skriver numera bara i klyschor men det är ju faktiskt så. Jag har väl börjat inse att jag inte kan gå runt och gå och sträva efter att vara den perfekta vännen, dottern och personen i allmänhet. Jag kan inte gå runt och tro att jag är någon slags supermänniska när jag egentligen är en vanlis som faktiskt är helt rimlig ändå.

Jag skulle ju liksom aldrig ställa dessa krav på någon i min närhet. Ja förutom eventuella PARTNERS dårå. Så mycket som jag söker efter någon som är "perfekt" fastän jag ju vet att jag aldrig kommer hitta honom och när jag väl gör det lär han ju vara rätt medioker så som de flesta är.

Så ja. Tacka fan för att man blir äldre, vettigare och att ångesten inte är konstant. Och glöm för bövelen inte bort att det som gör så ont att det känns som man ska ramla ihop och aldrig ta sig upp faktiskt slutar göra ont.

Likes

Comments

Fan vad jag funderat över mig själv de senaste månaderna. Det blir väl lätt så när man pluggar psykologi och får lära sig en massa nya teorier att använda för att ANALYSERA andras och sitt egna beteende.

Jag mår rätt dåligt . Det har nog varit så ett tag, jag minns inte riktigt. Våren som ska vara så bra och fin blir ju sällan det. Istället går jag runt med en ångestklump i magen och ett hjärta som svider. Fattar inte vad Descartes menade med att kropp och själ är två olika delar. Så jävla uppenbart att kroppen hör ihop med själen ändå. Annars skulle inte det kännas så här mycket i hjärtat.

Ja alltså livet. Det är inte lätt jämt. Jag har börjat förstå att det kanske aldrig kommer bli enkelt heller. Så knäppt att vi går runt och strävar efter lycka. Man kan ju inte gå runt och vara lycklig jämt. Saker måste få kännas. Även när det inte är bra.

Synd bara att det känns så himla mycket just nu. Stressad över skolan. Känner mig otillräcklig som kompis. Hinner inte städa och vill helst av allt äta kvarg till middag för att jag inte orkar laga något. Saknar en person som inte vill hänga med mig och fan vad ont det gör.

Äh, jag vet inte. Jag skulle nog behöva lite bekräftelse mest. Kan inte nån bara säga massa snälla saker, ge mig en kram och berätta för mig att jag är bra? Jag har liksom råkat glömma bort det själv och har väldigt svårt att komma ihåg att jag egentligen är en ganska rimlig person. Nu känner jag mig mest som någon som är omöjlig att älska. Vilken sorglig känsla det är. Är så rädd för ensamheten. Är rädd att jag kommer leva ett helt liv av ensamhet och att folk ska sympatibjuda mig på middag för att de tycker synd om mig.

Och hallå håll käften ni som säger att jag bara är 23 och har hela livet framför mig, JAG VET DET. Men, ibland känns det bara som att jag går runt och väntar på att livet ska börja och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den känslan. Det är bara så det är just nu.

Så. Nu har jag skrivit av mig lite. Som att ha en terapisession med sig själv och er som läser. Fan, man ska inte vara rädd för att berätta hur man mår. Ibland suger livet men ibland är det fakking great och vem vet, det kanske är så redan nästa vecka? Hoppas.

Godnatt.

Likes

Comments

Älskade tisdag! Du är alltid lika underbar att gå till mötes.

Haha nej skoja. Tisdagar har varit min värsta dag sen urminnes tider. Men jag har i alla fall duschat och det är ju bra. Åtminstone om man likt mig hatar att tvätta håret.

I skrivande stund sitter jag på skolan och lyssnar på Daniel Adams-Ray. Jag vet inte varför. Fick bara cravings efter att lyssna på "Gubben i lådan". Klart jag skulle kunna skämmas, för det är väl lite lökigt att lyssna på Adams-Ray, eller? Men ja, jag orkar inte skämmas. Livet är fan för kort för att skämmas!!! #yolo

På tal om att skämmas. Imorse var jag och tog cellprov för första gången i livet. Alltså nä, det är ju verkligen inget att skämmas över!! Fett viktigt att gå på alla kontroller som erbjuds. MEN jag kom dit med andan i halsen och möttes av en gullig äldre dam som var barnmorska. Ja, plus en ung, manlig läkarstudent. Det första barnmorskan frågade var om han fick vara med och titta på när jag gjorde min undersökning.

Vem är jag att säga nej till ett sånt erbjudande?

Nä, men min första instinkt var ju "NEJ FETT PINIGT" men sen tänkte jag "äsch det är ju i undervisningssyfte". Så ja, jag har alltså haft två personer som kikat rakt in i mitt SKÖTE denna morgon. Slå det om ni kan!!

Tror dessutom han tyckte det var mer pinsamt än jag. Alltid något.

Jaja nu ska jag inte svamla mer om gynundersökning. Måste läsa om psykoanalys nämligen. Jävla Freud, en sån lallare va?

Aja dags att försöka fokusera på något annat än mig själv och mina känslor. Två veckor kvar i skolan. Håll ut.

Likes

Comments

​Maj men det känns fortfarande som april. Imorse tog jag vårjacka och ingen mössa och det fick jag ångra när jag susade ner för backen till skolan. Det blir extra kallt när man cyklar, men å andra sidan kommer man ju fram fortare också. Ändå lyrrigt att bo så nära skolan. En backe och sen är jag framme. 

Det är måndag och nu har en halv månad passerat. Snart är det sommar på riktigt och då hoppas jag att värmen kommer. Längtar så mycket tills 1 juni då jag skriver min sista tenta samtidigt som jag fruktar det. Plugget går så dåligt nu. Jag är så trött. Vill helst bara dricka kaffe med kompisar och kanske hänga nere på stan som en himla tonåring. 

Förra veckan sög. Mådde rätt dåligt hela tiden och kände "ÄRE SÅ HÄR ALLT SKA VARA EN HEL JÄVLA LIVSTID?". Imorse vaknade jag och tänkte först stanna kvar i sängen, men så såg jag att det var sol och då kändes det lite enklare att pallra sig till föreläsningen. Ja, sen var det förvisso svinkallt men det kunde ju inte jag veta. 

Ser fram emot den här veckan. Har roliga grejer inplanerade och förhoppningvis ska jag få in en del plugg också. Jag vill bara må lite jävla bra och känna att det lättar. Det bara måste bli så. Tänker inte gå igenom ett helt jävla maj med ångest. 

Det blir bra. Det blir det ju för det mesta. 

Likes

Comments

Tänk att nån ens kikar in här fastän det var en månad sen jag skrev sist.

Det har hänt så jävla mycket sen jag loggade in här. Jag åkte till Stockholm och levde livet, sen kom notiserna från tidningarna och de oroliga samtalen som frågade om jag befann mig i närheten av Drottninggatan. Terrordådet. Turligt nog befann jag mig i en källarlokal på Södermalm och följde uppdateringarna ungefär som om jag skulle vara hemma i Umeå. Ingen av mina kompisar kom till skada men det är klart att det känns. Vilken fruktansvärd dag 7 april var.

Efter det har jag mest bara hängt här i Umeå och mått ganska dåligt. Till råga på allt blev jag pyttelite hjärtekrossad och sånt är ju aldrig roligt. Förra helgen kände jag bara att "nä, nu måste jag hem till byn", så jag satte mig på tåget hem och spenderade några dagar i Jämtland. Det var så himla skönt. På lördagen var det dansgala i Nälden och jag var på förfest med mitt gamla tjejgäng och det var så jävla roligt. Vilken grej att trivas så bra ihop efter alla år. Älskar tjejer! Så himla vettiga, roliga och bra att hänga med! Länge leve systraskapet!!

Och nu är det maj men det känns aldrig så för det snöar nästan varje dag. Turligt nog smälter det så fort solen är framme, men nog är det väl trist att vakna upp till ett snötäcke istället för tussilagos. Å andra sidan är det mer synd om byggarbetarna som jobbar utanför lägenheten i alla slags väder.

Egentligen känns det som att livet går lite på tomgång nu. Vilken trist känsla det är ändå. Man vill ju att något ska hända. Man vill ju att de sista veckorna på terminen ska vara peppiga och härliga liksom. Nu känns ingenting peppigt utan mest bara ångestfyllt, med stress och stundande tenta. Lägg på hjärtont och självtvivel på det så har ni mig i egen hög person.

Men ja hörni, det blir nog bra ändå. Det brukar oftast bli det. Snart är det sommar också och då är jag hemma i nästan tre månaders tid. Kan inte tänka mig en bättre plats att *laga* sig själv. Mvh klyschornas klyscha :):)

Ps. Älskar dom här så jag går sönder typ!!! Family for lajf

Likes

Comments

HALLÅ! IDAG ÄR DAGEN! Jag ska till Stockholm!!! Är så jävla taggad. Livrädd att jag ska missa flyget pga skulle vara så sorgligt :( Har verkligen saknat vår kära huvudstad så himla mycket. Har inte varit där på tio månader, det vill säga sen när jag flyttade därifrån. Ser så mycket fram emot att få träffa mina kompisar och kolla kläder i *fina butiker*. Vill dricka kaffe på mina gamla häng-ställen och ba låtsas att jag bor i Stöcka. GAAAH vad taggad jag är! Längtar till och med efter den monotona rösten på tunnelbanan som säger vilken station man är vid.

MEN innan dess har jag ett seminarium som jag inte pluggat till. Kommer gå åt fanders men jaja, det får väl göra det. Inget kan stoppa min glädje att jag snart får spendera några dagar i favvisstaden number uno!!

Likes

Comments

Det är måndag och första veckan i april. Det har snöat i två dagar och med andra ord känns våren mycket längre bort nu än vad den gjorde för en vecka sen. Sen vi hördes sist har min familj varit här, jag har varit megasjuk, hunnit fylla år (och bli överraskad av världens bästa gäng) och slutligen gått på festival och haft Carro på besök.

Jovars livet rullar på, tackar som frågar. Synd bara att jag var sjuk förra veckan. Megaförkyld. Blev åtminstone någorlunda frisk på födelsedagen *ler livet är en gåva*.

På tal om gåva - har unnat mig själv en resa till STOCKHOLM. På onsdag åker jag och stannar i tills på söndag. Är orimligt pepp på att gå mina vanliga promenadstråk, kolla second hand, hänga med kompisar och allt annat som hör Stockholmslajf till. Fan vad jag saknar det ibland. Fan för bostadssituationen. Men snart är vi återförenade, om så bara för ett par dagar. Tack för det kära Gud eller vem det nu är som fixat (svar: jag själv och min skatteåterbäring som förhoppningsvis landar på kontot någon gång snart).

Likes

Comments

GOOOOD MORGON från mig och dagens stilförebild David Beckham:

Vad säger ni när jag säger att jag ska klippa tuppkam, skaffa soulpatch-inspirerat skägg och ha en liten kedja runt halsen? Jag säger tuppen ja!

Jaja. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Annars då?

Det är bra, tackar som frågar. Eller ja det är mer än bra. Är fakking GLAD! Igår var jag ledig för första gången på en miljon år. Alltså ledig-ledig. Slapp med andra ord ha ångest för eventuellt plugg/allt vettigt jag "borde" göra istället för att typ söka efter "hits from 2008" på Spotify (seriöst, rekommenderar alla att leta efter gamla festlåtar från tonåren för en solig känsla av nostalgi).

Så, hur firade jag då min ledighet?

Jo, genom att städa, tvätta och läsa ett kapitel i kursboken så jag ska ligga i fas redan innan den nya kursen börjar. Oh this crazy life!!

Nä okej jag kanske inte lever så vilt, men gårdagen var ändå väldigt njutbar eftersom den var så kravlös. På eftermiddagen åkte jag ner på stan. Träffade av en slump på mina kompisar så med andra ord bjöd tisdagen på samkväm också! Sen på kvällen gick jag och sprang intervaller på gymmet innan jag däckade hemma i gosängen.

Episk dagjävel som sagt (förlåt för att jag svär så mycket men det är bara sån jag är). Idag är det lill-lördag och idag drar den nya kursen igång. Vi ska läsa "development psychology" och jag tycker helt ärligt att det känns kul? Känns ändå som att man valt rätt utbildning om det faktiskt känns spännande att läsa en kurs.

Så, nu ska jag äta lite frukost och sen äre skola i tre timmar (TORTYR att ha en tre timmar lång föreläsning för övrigt).

WELL OH WELL HEJDÅ! Obs innan jag går vill jag bjuda på min favoritbild/favoritskämt!! Ni som fattar fattar :-P

Likes

Comments

JAHA, hur jävla mycket plåster ska jag slösa detta dygn? Först skar jag mig när jag rakade benen och nu skulle jag hacka en tomat och så slant jag. Konstigt att det kan komma så mycket blod från ett litet jack. Lilla tummen då. Dessutom min scrolltumme :( Allt kommer gå segare på mobilen nu. Plus så ironiskt att göra tummen upp för att visa plåstret. Som att det vore en bra grej :/// (är kränkt)

Känner mig uppenbarligen som ett litet knytt. Därför ska jag passa på att sova middag nu utan dåligt samvete. Imorse skrev jag tentan i hälsopsykologi och jag vet inte alls hur det gick, men det är inte heller något jag vill fundera på. Det finns så mycket annat som är roligare här i livet. Typ som att äta tacos till lunch (fastän det uppenbarligen är svårt att skära tomater), sova och sen åka hem till Malin och äta tårta. Inte illa för att vara en grå måndag i mars.

Likes

Comments