View tracker

Om jag skulle beskriva min hjärna med en bild just nu:

Japp. Mos. SATE, vad trött jag är. Skrev tenta i tre timmar (vet som vanligt inte hur det gick), hängde runt på stan och sen åkte jag hem för att byta om och gå och träna. Istället kom jag hem, la mig i sängen och somnade omedelbums. Så värt. Skulle aldrig orka träna idag inser jag. Hela jag är helt slut i både kropp och själ.

Men jag har ändå haft en episk dag. Så najs koncept att "gå på stan" ändå. Känns som en är fjorton bast igen när man springer runt och skrattar och tokar sig. Skillnaden från då är väl att vi numera går runt och skrattar på Systembolaget och att skämten mest handlar om sånt man drack i sin ungdom (läs: vin på tetra).

Nu ligger jag i sängen och försöker förbereda mig mentalt för att gå till Folkets hus för att se en föreställning med gänget från "Ensam mamma söker". Ja alltså ärligt talat vet jag ju inget om det, men det blir säkert kul. Om jag inte somnar i stolen då vilket är mest troligt eftersom jag nyss skrev att jag skulle se en föreställning om "Ensam mamma söker" när jag egentligen menade "Mammas nya kille". Fan. Jaja man kan väl inte vara bäst jämt ;) ;)


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ännu en gång sitter en i beteendevetarhuset och försöker plugga. Nu är det bara jag här, alla andra har gått hem. Det sunda skulle egentligen vara att gå hem, men det gör jag såklart inte. Kriga in i det sista. Ge aldrig upp.

Tänk om man faktiskt skulle ge upp? Skulle det vara så farligt att göra det någon gång då och då? Kanske om det är något drastiskt, men de små sakerna kan nog egentligen vara mer sunda att ge upp. Att inte plugga tills sent på kvällen, våga lämna en plats man inte trivs på eller säga hejdå till en person som inte får en att må bra.

Å andra sidan har jag ju gjort allt det, men ändå tycks jag ha svårt att göra det nu. Det ständigt dåliga samvetet alltså, vilken jävla grej.

Ändå känner jag mig okej. Förvisso har jag ångest, men det känns ändå okej. Det kanske beror på att jag lärt mig att det går över. Att det inte är farligt att känna såhär. Åtminstone inte dagar som dessa, när ångesten är närvarande men inte tar över.

Nåväl. Slut på svammel. Nu ska jag plugga och sen ska jag väl åka hem och stirra in i väggen innan det är dags att sova. Det blir liksom inte roligare än så.


Likes

Comments

View tracker

Drömmer om en tid då ångest, tentor och annat pissigt existerar. Lyssnar på Håkan Hellström och minns hur jag som trettonåring gick runt i byn och lyssnade på "Nu kan du få mig så lätt" och bara drömde om att den där rockiga killen i åttan skulle se mig (och visst såg han mig. En dag såg han min Tokio Hotel-tröja och viskade lagom högt till sin kompis "I can't believe that she is listening to TokYo Hotel". Oklart varför han sa det på engelska. Men någonstans där dog min förälskelse.)

Ja, det är lätt att bli nostalgisk när man lyssnar på Håkan Hellström.

Imorgon skriver jag tenta och just nu är jag så otroligt himla less på att plugga. Det värsta med att vara student är att det aldrig känns som man gjort tillräckligt. Igår satt jag på skolan från tio på morgonen till nio på kvällen och även om jag inte pluggade stenhårt hela tiden är det ju ändå väldigt länge. Ändå sitter jag här med dåligt samvete och en känsla av att jag inte kan någonting. Jag blir inte klok på mig själv.

Nu drömmer jag mest om morgondagen då tentan är skriven. Då tänker jag kolla på nyårsklänningar på Asos, läsa en bok för nöjes skull, kolla på en serie och gå på "mammas nya kille" med Frida. JA!

Men tills dess - plugg. Nu gör jag det bara. Om 24 timmar sitter jag i tentasalen och efter det är jag fri, åtminstone i ett par timmar. *Drömmer om fest*

Likes

Comments

Det kanske är för att jag sitter och lyssnar på Gabriellas sång. Det kanske är för att jag har sån brutal jävla ångest över tentan/livet i överlag. Det kanske är för att jag längtar hem. Jag vet inte varför det känns som det gör, men trots det är det ju tusen gånger bättre än vad det var för tre år sedan. Det får jag aldrig glömma bort.

Jag hittade en gammal text från när jag fortfarande gick på behandling på Ätstörningsenheten i Östersund. Den handlar om min behandlare, hon som hjälpte mig att bli ett friskare jag. Önskar att alla hade en sån som henne.


"Rummet är ljust och luktar av hennes parfym. Jag skulle vilja säga att den doftar mysk, men jag vet inte hur det luktar. Den har en kryddig slags doft, parfymen. En doft som tyder på att det finns liv i rummet.

Det är väl just det hon är för mig. Liv. Hon går alltid med pigga steg och gör svepande handrörelser. Hennes ögon är alltid vakna och hon är bra på att lyssna. Ibland svär hon som en borstbindare och hon är väldigt ärlig. En del kanske till och med skulle kalla henne för ärlig, men för mig är hon precis lagom. Kanske för att vi påminner så mycket om varandra. För att jag alltid lyckas få in ett ”fan” eller ”jävla” i en mening och råkar säga lite för mycket ibland. 


Men det finns så klart saker som skiljer oss åt också. Trots allt det där livliga finns det en ro hos henne som inte finns hos mig. När jag sitter där, i rummet, far min blick överallt. Ibland glömmer jag bort att lyssna för att jag är så upptagen med att tänka på nästa timme, vecka eller år.

Till och med det accepterar hon. Hon försöker inte ändra på mig och det är jag oerhört glad för. Äntligen en plats där jag inte tvingas prestera för någon annans skull. Varken mammas, pappas eller kamraternas. Bara en plats där jag får vara mitt rastlösa, livliga jag. Där jag får en high five då jag överkommit ett hinder och vägledning då det går tungt.


Jag kommer alltid vara evigt tacksam för hennes ärlighet, high fives och råd. Och jag kommer alltid förknippa den kryddiga doften med trygghet.

Tack."

Likes

Comments

Klockan är åtta och jag sitter fortfarande i skolan. Visst skulle det kunna kännas lite deppigt, men faktum är att det känns ganska så okej. Jag har ju trots allt alltid trivts bra i skolmiljö. Fan, jag borde kanske ha blivit lärare.

Men nu pluggar jag till psykolog och jag har snart tenta. Försöker plugga men kan inte koncentrera mig. Tänker på allt utom hjärnans anatomi och funktion. Är nostalgisk, tänker på det förgångna och det som aldrig blev. Sen kommer jag på varför det aldrig blev och för en sekund känns det lättare. Sen börjar allt om. Och om. Och om. Man blir inte klok alltså.

Ändå känns det helt okej att leva Maja Bergströms liv. Det kan nog bero en del på att jag blev inbjuden till Nyårsfekke idag och är så himla taggad på att träffa mina kompisar. Alltså jag älskar mina kompisar så himla mycket. Vill vara med dom jämt. Världens bästa personer.

Aja. Dags att sluta vara en nostalgiker och fokusera på nutiden - biologisk psykologi. Nu kör vi.


Likes

Comments

Hallå jag saknar Jämtland nu! Eller, det är inte så att jag går runt och längtar hem, utan snarare en känsla av *WOW snart jul och då får jag åka hem*. Det är liksom bara tre veckor kvar. Värst av allt är att jag under mina tre sista Umeå-veckor för i år ska hinna:

- Skriva en tentajävel

- FLYTTA med allt vad det innebär (typ köpa möbler så jag har någonstans att sitta)

- Läsa typ 2/3 av en ny kurs.

Ja, det är då inte lätt att vara student. SKOJA vet att jag är priviligerad!!! Förlåt.

Nåväl. I och med att det snart lackar mot jul (lol) så tänkte jag bara visa lite grejer jag längtar efter att få göra under jul-"lovet" (som egentligen innebär väldigt lite lov och väldigt mycket plugg).

NU KÖR VI!



Är sinnessjukt taggad på familjekaos på Ängsvägen 6. Tokig familj, fullt kylskåp och orimligt många foppatofflor som ligger exakt överallt. Ja, det är ju drömmen det. <3 <3

Okej denna bild på mig och Norma får typ symbolisera hur mycket jag längtar efter att få hänga på Näldenskolan med alla gölliga elever! Fatta att det var tyå 2,5 år sedan jag jobbade på skolan i Nälden och att jag fortfarande saknar det? Hoppas på att kunna åka på Normas julavslutning också för det innebär ju:

1. Får skämma ut Norma framför hennes kompisar genom att vara pinsam syrra

2. Får besöka min gamla högstadieskola och typ *minnas* när man satt där med sin iPod, lyssnade på Linkin Park och tänkte att INGEN FATTAR NÅGOT!!!!

I år ska vi fira jul i Söderhamn hos min mormor och morfar och jag längtar så mycket. Då får jag hänga med släkten och vara ute i skogen när jag vill, eftersom mormor och morfar trots allt bor i skogen. Najstajm utan dess like. Det enda jag inte ser fram emot är väl julmaten men det får man väl inte säga i det här jävla landet!!! Har försökt bearbeta släkten i tre års tid att vi ska äta tacos istället för julmat. Det går sådär.

Plus att jag hoppas på att få gå på fest när jag är i Östersund. En av många fördelar att komma från en mindre stad är att julen blir värsta hemvändarhögtiden! Perfekt att gå ut för att träffa på gamla ragg, högstadiesweethearts och annat löst folk. Det ska bli kul. Mest kul för att man får ha förfest med ens bästisar! YES.


Sen blir det ju nyårsafton och då hoppas jag på att jag ska få hänga med mitt gäng <3 <3

Längtar så jävulskt efter att få vara i Nälden. Älskade by du har stulit mitt hjärta <3

Ja och så hoppas jag ju verkligen på att vi kommer fika en del på Tings eftersom det nog är det bästa stället i hela Östersund när man vill skvallra och ha det gött.

Och självklart hoppas jag på att det är snö så en kan åka skidor (är fullkomligt seriös även om jag är vinterhatare).

Åh! Östersund! Nälden! Kompisar! Familj! Juletid! Hoppas tiden går snabbt nu alltså <3

Likes

Comments

Lördag. Det råder ishalka ute men det stoppade tydligen inte mig från att promenera från Ersboda handelsområde till universitetet. Eller okej, ärligt talat hade jag nog inte gjort det om jag hade vetat hur lång tid det skulle ta. MEN gjort är gjort och så äre med det!

Men ja. Här har jag ju suttit i cirka två timmar och pluggat. Snart ska jag handla middag, sen ska jag gå hem och plugga ännu mer. I tentaperiod blir det inte roligare än så. Visst känns det trist, men å andra sidan känns det tryggt att livet rullar på med lugna helger. Visst känner även jag ett festsug ibland, men ärligt talat så är det ju väldigt skönt att vakna upp på morgonen och inte vara speciellt trött. Klassisk grej man lär sig uppskatta på äldre dar.

Tentaplugg alltså. Det är ju inte så jävla kul. Men, imorgon är det första advent och snart är det jul och då får man träffa släkt och vänner *ler medelålders*. Längtar så mycket efter min familj nu alltså. Om ynka två veckor är de här hos mig och hjälper mig flytta in i min lägenhet. Åh vad kul det ska bli <333

Likes

Comments

Jag när jag poserar:

Jag när jag försöker se trevlig och någorlunda snäll ut:

:-)

Goder morgon mitt herrskap här kommer Lussebrud, hon kommer till Er med stor äääääära!

Alltså hörni, snart är det faktiskt jul! Eller alltså, det är ju typ en månad kvar men ändå! Nu ÄR det faktiskt helt rimligt att börja lyssna på julmusik, vilket jag givetvis gör i skrivande stund samtidigt som jag sitter i tysta avdelningen på biblioteket. Ja, alltså jag lyssnar såklart i hörlurar, annars hade väl folk jagat ut mig härifrån med högafflar. Trist för dem. Tänker mig att alla behöver lite fridfull musik i tider som dessa när regnet vräker ned.

Förra julen fick jag ett regnställ i julklapp av mamma och hånskrattade lite, men nu är jag istället tacksam. Utan det hade livet varit riktigt jobbigt här i Umeå eftersom jag cyklar eller går överallt. Dessutom blåser det alltid så det går inte att ha paraply. Ärligt talat kan jag ju inte påstå att jag vantrivs i regnställ heller, det hör i själva verket ihop med min image som "redig". Det känns extra bra de gånger jag matchar med mina salomonskor och ett hurtigt pannband. Det är prick så jag vill se ut som fyrtioåring. Fotriktigt är det nya!!!

Nåväl. Det är måndag och ny vecka. Jag sitter i biblioteket och ska plugga. På torsdag nästa vecka har jag tenta i biologisk psykologi vilket är APSVÅRT och köttigt. Med andra ord börjar jag tentaplugget idag. Skulle egentligen göra vad som helst för att få åka hem till Jämtland i helgen men det går inte. Jag vet ju att jag inte kan ha någon slags disciplin om jag är hemma. Det är ju trist. Vill verkligen vara hemma och fira första advent med familjen <33333

Nåväl. I ett annat liv kanske :) :) :) Nu däremot - studiefokus och julmusik. Sen träning. OCH! Ikväll är det historieätarna.

Likes

Comments

Älskade, hatade Jämtland. Om prick en månad är jag i dig och jag längtar så mycket att det pirrar i hela kroppen. Vill hänga på Näldenskolan, kramas med syrran och hänga med kompisar. Gå på Café Tings, besöka hemvändarfester och pulsa i snö i skogen. Springa långt, kanske åka längdskidor och vakna hemma i Nälden i ett julpyntat hem. Herre min je, vad jag längtar.


Likes

Comments

Onsdagkväll och jag sitter och funderar. Klassisk grej man råkar göra när man bestämmer sig för att försöka lägga plugget åt sidan en kväll för att försöka ladda om.

Det har hänt flera gånger att jag fått höra "du tänker ganska mycket va?". Visst låter det konstigt? Jag menar, alla människor tänker. Men samtidigt kan jag förstå vad de menar. Fyfan för att tänka. Fyfan för att överanalysera.

Extra jobbigt blir det nu när jag går runt med en ständig ångest i kroppen. Känner mig så himla otillräcklig. Längtar så mycket till något annat. Saknar Stockholm så det värker i bröstet. Längtar till Jämtland och alla hemma. Ändå känner jag att det är i Umeå jag ska vara. Det är på något sätt tryggt att ha ångest här. Åtminstone tryggare än i Stockholm.

Jag känner mig inte så vilsen, för jag vet att där jag är nu, det är där jag ska vara. Jag kan väl helt enkelt inte låta bli att fundera på allt det som kommer hända eller det som aldrig hände.

Mest av allt funderar jag nog på mig själv. På min prestationsångest i skolan. På min oförmåga att ta tag i saker jag verkligen borde göra. På mitt utseende. På min personlighet. Hur andra ser på mig. Varför jag känner mig som världens ensammaste människa klockan tolv på ett fullt dansgolv och måste åka hem för att allt gör så ont. Varför allt känns så jävla mycket hela tiden.

Det är väl världens klyschigaste grej att vara en person som känner mycket. Så många som skrivit om hur det är att känna och hur det både är en välsignelse och en förbannelse på samma gång. Det är ju bara det att det är precis så det är. När jag är lycklig, då är jag genuint lycklig. Jag är frisk, stark och social. Jag är den versionen av mig själv som mitt tonårsjag bara drömde om att bli.

Andra dagar är jag på botten och då tar jag djupa andetag liksom för att få bort tyngden i brösten fastän jag vet att det inte går. Allting är ångest.

Och ibland är det som idag, då jag liksom glömmer bort att känna när jag är med andra människor. Det är när jag är ensam det känns som mest. Och hörni, ensam är man nog ganska ofta. Till och med på ett fullt dansgolv. Man kanske till och med är extra ensam där.

Likes

Comments