27 juli och mer än halva sommaren har passerat utan att jag egentligen märkt av det. Den här sommaren är den mest händelselösa i mitt liv och jag väntar fortfarande på att någonting ska hända.

Inget händer. Inte så konstigt. För att saker ska kunna hända krävs det att man gör annat än att träna, jobba, fixa matlådor och sova.

Å andra sidan kanske den här tristessen mest infinner sig för att man har så mycket förväntningar på sommaren. Klart det blir en besvikelse då när det visar att man inte skaffade sig en sommarflört, inte festade varje helg eller åkte på spontana utflykter med kompisarna.

Önskar jag kunde fly landet. Bara åka iväg någonstans. Men, det går inte. Har inte ens ett giltigt pass och framför allt inte ekonomin.

Fast fan, jag ska inte klaga. Jag har det rätt bra trots att jag är rätt trött och sliten. I helgen är jag dessutom ledig och då jävlar ska jag göra något som jag kan minnas i höst. För att citera Håkan Juholt:

YOLO



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I torsdags efter jobbet hoppade jag i Lill-bilen och körde till mormor och morfar. Cirka 100 % episkt även om det bara var i tre dagar. Tänk i framtiden, när jag får semester PÅ RIKTIGT! Då kan jag hänga där hela sommaren.
Jaja, nu däremot blev det en komprimerad semester. Hann åtminstone med häng med släkten, loppisrunda och några löpturer. Synd ba att jag fakking RAMLADE i lördags när jag sprang!! Fick värsta jacket mitt knä och haltade fram till en stuga där en gubbe satt och läste sin tidning i godan ro. Inte visste väl han att han skulle agera hjälte genom att förse mig med plåster.

Well oh well, hade en episk helg. I lördags efter vi hade varit på loppis fikade vi på VÄRLDENS FINASTE plats! En gammal skola där de dessutom hade byggt ett orangeri. Lite såhär såg det ut:

Likes

Comments

Söndagkväll mitt i livet och jag kommer på mig själv att önska att jag var ung för typ 10 år sen när Sugarplum Fairy hade sin storhetsperiod pga vill verkligen hänga med söta indiekillar!!!!!!!!

Herregud kan nåt KUL hända eller? Visst går det väl an att bo här i byn över sommarn men spännande är det inte. Får fan inte ens några matchningar på tinder.


Jaja. I ett annat liv kanske.

Likes

Comments

Snart är juli slut och det betyder med andra ord att jag snart börjar jobba. Dagarna går långsamt men på något sätt hinner jag ändå inte med något. Saknar Umeå men funderar ändå på varför jag flyttade från Stockholm. Önskar att något kunde hända för nu är det lite som att trampa vatten och ärligt talat det är ju skittråkigt.

Men sen sist har jag hunnit med att fira mammas födelsedag i Stockholm, varit hos mormor och morfar, sett Håkan i Umeå, varit på Marité och åkt till Uppland för att fira midsommar hos Frida och Olle. Det händer kanske nåt ändå även fast det känns som jag bara ligger i sängen och stirrar ut i intet.

Så är väl livet och nu ska jag återgå till att stirra. Kanske sover jag en stund.

Mycket är skittråkigt när man bor i en liten by hela sommaren men fan vad det är välbehövligt. Nälden i mitt hjärta

Likes

Comments

Om typ ett dygn har jag sommarlov (eller ja jag går i alla fall inte i skolan) och det känns såklart bra. NU däremot känner jag att jag är nära att gå sönder av trötthet. Jävla tentajävelsfan. Riktigt trist att spendera så mycket tid att plugga till en tenta som kanske ändå är för svår för att klara. Att plugga på universitet är inte som att gå gymnasiet, minsann.

Jaja. Slutklagat för min del. Har ingen tid för det. Tjarå.

Likes

Comments

Om prick en vecka har tentatiden precis tagit slut och jag kommer ha ångest. Det spelar ingen roll hur det går, jag har alltid ångest efter tentor. Förvisso känner jag mig lite lättad också, men mest ångest av att leva i ovisshet.

Ja och sen är det ju sommarlov och jag har nästan hela juni ledigt och FAN vilken ynnest va. Vill bara vara. I Jämtland mest. Kanske åker jag någonstans också. Vi får se.

Det känns framför allt skönt att lämna Umeå bakom mig för ett par månader. De senaste månaderna har varit sorgsna och även om det känns lättare nu känns det skönt att få byta miljö. Ser så mycket fram emot att få hänga med kompisar, vara med familjen och njuta av att bo i hus och kunna gå ut på altanen när jag behagar.

Men mest av allt känner jag ett längt efter att springa omkring på grusvägarna hemma. Fantiserar om att springa i shorts och sport-bh en dag när solen är framme. När jag kommer hem har jag rivmärken i hela ansiktet av saltet svettet frambringat.

Är det något jag är glad över så är det att jag kan springa. Det är det som håller mig ovanför ytan när ångesten är som värst. När jag mår dåligt springer jag bokstavligt talat bort från ångesten. Det är det enda som riktigt hjälper skavet att försvinna. Jag förstår att det inte är något för alla, men för mig är det allt.

Jaja. Det är trots allt en vecka kvar tills jag är fri och tills dess måste jag begrava mig i plugg. Snart är jag i Jämtland och springer igen. FYFAN vad skönt det ska bli.

Likes

Comments

Slutet av maj och för en dag kom sommaren till Umeå. Jag tror alltid att jag ska lyckas skaffa mig en gyllene bränna och massa fräknar, men resultatet blir oftast som på bilden - knallröd. Jag måste onekligen köpa solskyddsfaktor.

Well oh well. Sen sist har jag nått botten och börjat komma tillbaka till livet. Tacka fan för det.

Igår var det stor jävla fest och jag började kvällen med att känna mig ångestig och ledsen men sen hände något som gjorde att det vände och jag insåg att "ey big Majkz, du förtjänar bättre än att må såhär".

För visst är det så? Inte kan jag gå runt i en evighet och deppa över typ killar eller annat oviktigt? Så onödig grej som händer medan livet pågår. Igår bestämde jag mig helt enkelt för att skita i allt och det kändes så otroligt befriande. Var helt sjuk i huvudet på ett bra sätt. Har saknat den lilla tokan i mig. Hoppas hon är här för att stanna.

Livet är fan ett svajigt ting. Och ja jag skriver numera bara i klyschor men det är ju faktiskt så. Jag har väl börjat inse att jag inte kan gå runt och gå och sträva efter att vara den perfekta vännen, dottern och personen i allmänhet. Jag kan inte gå runt och tro att jag är någon slags supermänniska när jag egentligen är en vanlis som faktiskt är helt rimlig ändå.

Jag skulle ju liksom aldrig ställa dessa krav på någon i min närhet. Ja förutom eventuella PARTNERS dårå. Så mycket som jag söker efter någon som är "perfekt" fastän jag ju vet att jag aldrig kommer hitta honom och när jag väl gör det lär han ju vara rätt medioker så som de flesta är.

Så ja. Tacka fan för att man blir äldre, vettigare och att ångesten inte är konstant. Och glöm för bövelen inte bort att det som gör så ont att det känns som man ska ramla ihop och aldrig ta sig upp faktiskt slutar göra ont.

Likes

Comments

Fan vad jag funderat över mig själv de senaste månaderna. Det blir väl lätt så när man pluggar psykologi och får lära sig en massa nya teorier att använda för att ANALYSERA andras och sitt egna beteende.

Jag mår rätt dåligt . Det har nog varit så ett tag, jag minns inte riktigt. Våren som ska vara så bra och fin blir ju sällan det. Istället går jag runt med en ångestklump i magen och ett hjärta som svider. Fattar inte vad Descartes menade med att kropp och själ är två olika delar. Så jävla uppenbart att kroppen hör ihop med själen ändå. Annars skulle inte det kännas så här mycket i hjärtat.

Ja alltså livet. Det är inte lätt jämt. Jag har börjat förstå att det kanske aldrig kommer bli enkelt heller. Så knäppt att vi går runt och strävar efter lycka. Man kan ju inte gå runt och vara lycklig jämt. Saker måste få kännas. Även när det inte är bra.

Synd bara att det känns så himla mycket just nu. Stressad över skolan. Känner mig otillräcklig som kompis. Hinner inte städa och vill helst av allt äta kvarg till middag för att jag inte orkar laga något. Saknar en person som inte vill hänga med mig och fan vad ont det gör.

Äh, jag vet inte. Jag skulle nog behöva lite bekräftelse mest. Kan inte nån bara säga massa snälla saker, ge mig en kram och berätta för mig att jag är bra? Jag har liksom råkat glömma bort det själv och har väldigt svårt att komma ihåg att jag egentligen är en ganska rimlig person. Nu känner jag mig mest som någon som är omöjlig att älska. Vilken sorglig känsla det är. Är så rädd för ensamheten. Är rädd att jag kommer leva ett helt liv av ensamhet och att folk ska sympatibjuda mig på middag för att de tycker synd om mig.

Och hallå håll käften ni som säger att jag bara är 23 och har hela livet framför mig, JAG VET DET. Men, ibland känns det bara som att jag går runt och väntar på att livet ska börja och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den känslan. Det är bara så det är just nu.

Så. Nu har jag skrivit av mig lite. Som att ha en terapisession med sig själv och er som läser. Fan, man ska inte vara rädd för att berätta hur man mår. Ibland suger livet men ibland är det fakking great och vem vet, det kanske är så redan nästa vecka? Hoppas.

Godnatt.

Likes

Comments

Älskade tisdag! Du är alltid lika underbar att gå till mötes.

Haha nej skoja. Tisdagar har varit min värsta dag sen urminnes tider. Men jag har i alla fall duschat och det är ju bra. Åtminstone om man likt mig hatar att tvätta håret.

I skrivande stund sitter jag på skolan och lyssnar på Daniel Adams-Ray. Jag vet inte varför. Fick bara cravings efter att lyssna på "Gubben i lådan". Klart jag skulle kunna skämmas, för det är väl lite lökigt att lyssna på Adams-Ray, eller? Men ja, jag orkar inte skämmas. Livet är fan för kort för att skämmas!!! #yolo

På tal om att skämmas. Imorse var jag och tog cellprov för första gången i livet. Alltså nä, det är ju verkligen inget att skämmas över!! Fett viktigt att gå på alla kontroller som erbjuds. MEN jag kom dit med andan i halsen och möttes av en gullig äldre dam som var barnmorska. Ja, plus en ung, manlig läkarstudent. Det första barnmorskan frågade var om han fick vara med och titta på när jag gjorde min undersökning.

Vem är jag att säga nej till ett sånt erbjudande?

Nä, men min första instinkt var ju "NEJ FETT PINIGT" men sen tänkte jag "äsch det är ju i undervisningssyfte". Så ja, jag har alltså haft två personer som kikat rakt in i mitt SKÖTE denna morgon. Slå det om ni kan!!

Tror dessutom han tyckte det var mer pinsamt än jag. Alltid något.

Jaja nu ska jag inte svamla mer om gynundersökning. Måste läsa om psykoanalys nämligen. Jävla Freud, en sån lallare va?

Aja dags att försöka fokusera på något annat än mig själv och mina känslor. Två veckor kvar i skolan. Håll ut.

Likes

Comments

​Maj men det känns fortfarande som april. Imorse tog jag vårjacka och ingen mössa och det fick jag ångra när jag susade ner för backen till skolan. Det blir extra kallt när man cyklar, men å andra sidan kommer man ju fram fortare också. Ändå lyrrigt att bo så nära skolan. En backe och sen är jag framme. 

Det är måndag och nu har en halv månad passerat. Snart är det sommar på riktigt och då hoppas jag att värmen kommer. Längtar så mycket tills 1 juni då jag skriver min sista tenta samtidigt som jag fruktar det. Plugget går så dåligt nu. Jag är så trött. Vill helst bara dricka kaffe med kompisar och kanske hänga nere på stan som en himla tonåring. 

Förra veckan sög. Mådde rätt dåligt hela tiden och kände "ÄRE SÅ HÄR ALLT SKA VARA EN HEL JÄVLA LIVSTID?". Imorse vaknade jag och tänkte först stanna kvar i sängen, men så såg jag att det var sol och då kändes det lite enklare att pallra sig till föreläsningen. Ja, sen var det förvisso svinkallt men det kunde ju inte jag veta. 

Ser fram emot den här veckan. Har roliga grejer inplanerade och förhoppningvis ska jag få in en del plugg också. Jag vill bara må lite jävla bra och känna att det lättar. Det bara måste bli så. Tänker inte gå igenom ett helt jävla maj med ångest. 

Det blir bra. Det blir det ju för det mesta. 

Likes

Comments