Jag är egentligen oerhört tankespridd, larvig och förvirrande. Som om jag försökte verka märkvärdig och överanalysera varenda liten sak jag ser, och hör.
Idag jag jag iallafall upp mot Magasingatan i Göteborg förbi ett ställe där jag tror någon av reausturang/café-ish har ägt rum (detta hör hit, jag är inte på villovägar) och det bara flyger ur min mun då jag försöker förbryllat komma på vad stället kan ha haft för namn "Det kanske är så, man glömmer bort det som är borta." det som inte längre är relevant eller synbart för sig själv.

Jag gurglade orden ett tag när jag precis insett att jag faktiskt sagt något oerhört djupt och helt enkelt relaterbart och orelaterbart. Det var så enkelt och så svårt att jag hade uttalat ord som kanske fick andra att se mig eller av något annat sinne känna mig. Det sinnet som gjorde mig existerande i deras universum.

Är det så det är kanske? Om jag försvinner ur ditt liv slutar jag då existera? Finns jag inte om jag är borta? Enda gången jag kanske finns är när jag syns. Men när jag inte kan väcka en människas sinnen till liv, då är jag ickeexisterande, ingenting, borta.
Mitt namn blir till aska om jag inte syns, för då försvinner jag in i tapeten och är inget mer än något annat

Likes

Comments

Sprang på is och köpte croissanter, fixade frulle eller vad det heter.

Just nu är jag påväg in till Göteborg, med Selma. Vi ska träffa Simon och planen var från början att träffa Albin men planes changed</3

Går ut idag med mitt naturliga vågigtlockigasjälvfall, inget plattat hår idag inte, ovanligt och en liten utmaning för oss osäkra själar i smutsiga skor.

Likes

Comments

Vakna senare än vad jag brukar, frukost och en lång prommenad i skogen med Selma och hennes hund. Mina tår förfrös av kyla i mina Huaraches som blir mer och mer lika endast Hua för varje dag som går, smuts.

Lite otroget att vandra i Adidas och Nike samtidigt kanske men det är väll inget en vanlig svensson tänker på, kanske bara jag.
Det är iskallt men vackert ute iallafall, planerar att ta ett bad och en kopp kaffe så fort jag har landat hemma igen, kanske köpa lite frukt på vägen hem. Sen har jag massor med skisser att fortsätta på inför ett prov i Mars, sneakpeaks will show up..

Likes

Comments

Går från bussen
Låser upp dörren
Sätter på kaffe
Plockar i diskmaskinen
Gråter.
Kanske för att det är en av mina vanor, alla vanor
Vanetrött

Går upp
Kaffe och macka
Tvättar av mig
Serier
Smink
Kaffe
Buss
Inte tid för tårar
Balanstrött.

Likes

Comments

Får en del frågor skrivna privat via alla möjliga sociala medier, skulle det vara intressant och hjälpsamt att kanske svara på en del i ett inlägg? får mycket frågor angående vad jag skriver och tänker, fritt fram.

Skriv gärna lite frågor till mig privat för att vara anonyma (eller inte) om svaret skulle publiceras i ett inlägg.


2 från i somras

Likes

Comments

Har gått in i någon sorts dimma igen, dimman av blyerts, bokstäver och musik på för hög volym.
Den där nästan svimmfärdiga blicken i spegeln, orkeslösheten och ingen motivation. Tänk att livet ringde för bara ett par timmar sen, och jag tror jag missade chansen att svara.

Någon annan eller samma sorts dimma. Den jag redan gått igenom eller den som redan klarnat upp. Klumpen i magen och jag är helt stumm, jag är flickan i rummet, omringad och ensam. Hon som hellre kedjeröker och läser än att springa omkring i affärer och dricka latte. Hon är tillbaka igen, för tillfället. Hon stenhårda, känslokalla, svart och svåra.

Jag hoppas inte det varar så länge. Inte ens jag tycker om henne.

Likes

Comments

Jag hade på mig mina höga boots, tighta jeans och mormors jacka, beställde en mellan Capuccino och en vanlig brygg. Det var iskallt ute, minst 3 minus, men som vanlig satte vi oss där ute med varsin filt som täckte benen. Vi tände varsin cigarett och det var tyst tills min röst bröt den, "Vem är jag om jag bara är min omgivning?" Jag tror inte riktigt att varken jag eller han förstod vad jag menade, men det kändes rätt och det var så fel.

"Vi människor formas ju av omgivningen, vi är bara samlingar av allt runt omkring, vem är jag då?"

Jag vet ju inte, hur man gör, hur man är, jag vet ju inte riktigt vem jag är. Jag försöker så mycket jag kan, att vara mig själv, egentligen kanske vi är helt andra. För denna dagen var jag sassy, jag var orädd och djup, min mun hade inget filter och tankarna bara ramlade ut, denna dagen kedjerökte jag till min kopp med kaffe, pratade med han om vem jag var.

jag pratade om vem jag var, vem var jag som pratade om jag. Vem pratade om vem.


Likes

Comments

Om jag kunde ändra något så skulle det inte vara något jag ångrar, för jag ångrar inget, sånt är slöseri. Men jag skulle vilja göra småjusteringar fast jag egentligen är rätt nöjd med läget.

Jag skulle ha kysst dig när du tog tag i min midja

Jag skulle ha sagt ifrån när ni skitsnacka min kompis

Jag skulle ha sagt stopp när ni diskuterade mitt utseende hejvillt

Men jag skulle också lämnat mycket som det var, jag borde ha lämnat ögonblicken i stunden, och en del ögonblick vill man ta med sig men oss glömmer jag aldrig.
Som sagt så är det slöseri att ångra, men filosofi är inget slöseri även om det får upp mörkare tankar som smällter in i den bläcksvarta omgivningen.
Endast mobilskärmen lyser upp i rummet och min pink floyd tröja som är alldeless för stor har ändå glidit upp och mina ben fryser fast det inte ens är kallt.
Jag skulle ha kysst dig
Jag skulle sagt ifrån
Jag skulle sagt stopp
Och
Jag skulle öppnat mig
Sagt som det var, är
Låt orden dansa utan att frukta vad som skulle bli min respons
Om jag kunde så skulle jag

Men det kan jag inte, för gjort är gjort kommer aldrig tillbaks, ångra inget sånt är slöseri, men inte om det är filosofi. Repeat.
Om jag kunde, det skulle vara repeat

Likes

Comments

Fyllde alltså år igår, som varje år.
Firade det med en riktig god kaffe på morgonen från mamma, brorsan och Selma featuring en hund och en katt. Fick croissanter och ett bra morgonhumör, resten av dagen spenderades med att städa och laga mat.

Kvällen brev riktig mysig, hade 6 kompisar över på middag, mys och en bra kväll. Skulle säga att den var lyckad, maten var god och alla verkade må bra.

Hade på mig mina snygga brallor och min glitter choker från Thailand (thnx Selma!) och en vanlig svart topp. Och ser ni öronen? Fick nämligen ett par örhängen så vi tog tag i mina gamla hål i öronen, och bam där glittrar det lite nu.

Likes

Comments

Publicerar för lite texter om allt det fina jag upplever, lever upp för lite kring allt det vackra i min omgivning. Kanske för att jag vill ha det för mig själv, fånga mina egna ögonblick och behålla det vackra som tankar och inte göra ord av de.
Smärtan är viktig att dela med sig av, att inte vara ensam och få andra att veta att dom inte är ensamma. Kanske borde jag dela med mig av vackrare saker men det är väll inte en sån jag är. Jag finner en säkerhet i att berätta för min omgivning om smärtan som kanske brukas i mitt hjärta.

Har jag någonsin skrivit om hur håret formar hennes perfekta ansikte eller om hur jag fylls av lycka utav att bara veta om att jag är viktig.

Kanske skriver vi bara om saker vi behöver få ut i vårat system för att kunna gå vidare till nya kapitel. Lämna svart på vitt för att kunna dumpa det i ett arkiv 'Januari 2017', i en kategori vi sedan tar bort och ett inlägg vi glömmer bort.
Kanske skriver vi ner smärtan för det gör ont att prata om. Den sätter sig hela vägen upp i halsen och när orden ska ut så tar det slut.
Kanske lite för lite.

Likes

Comments