The air was cold
But it felt like home somehow

I know it's long gone
And the magic is not here no more

Here we are again
On that little town street

In my hair, I was there
I remember it all too well

You call me up again
Just to break me like a promise

All too well

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Topp från Buffalo exhange i Brooklyn

Ångest, för nu är det sommar, lycka, för nu är det sommar. "Sommar" iallafall, så nära det kommer i Sverige.
För ett år sen hade jag långt ifrån min bästa sommar, men jag upptäckte en sak; segling, som faktiskt räddade en halvtrasig Majken som precis börjat förlora och glida från en lyckokälla, den seglingen har denna sommaren tagit mig till att jag, denna vecka har min första instruktörselevs segling.

Den har även skapat en global ångest i mitt val att ge mig ut till havs i 2 veckor, på ett främmande fartyg, med främmande människor från möjligen andra nationaliteter, jag är så peppad, och så mycket ångest, men jag vet att det blir bra.

Nyligen så blev jag kär, eller ja, två månader, men det är nytt. Kanske därför det finns en liten ångest i det hela, att lämna i 2 veckor finns i tankarna att det möjligen gör mig tråkig, ni vet såndär skylla-på-sig-själv ångest.
Men jag vet ju också att det inte kommer ske en förändring i det hela. Känner ni igen er? Att man nojjar över att man själv ska anses som tråkig, men det egentligen finns en sanning i det.

Likes

Comments

Jag och Simon på Kopps häromdagen, vi planerade en riktig photoshoot men vädret svek och regnet öste ner, ha ha ha, Sverige.

Han tog ju förresten studenten för inte allt för längesen, ringen som ni ser med 'virvlar' var min och mammas present, för han klarade det ju faktiskt.

Anyways min jacka är vintage och köpt på Emmaus men har klippt en aning i den för att fransa till den lite, åh vad jag älskar vintage. Om jag inte tänker fel så är Simons FILA jacka också vintage, men antagligen från Beyond Retro, not sure tho.

Likes

Comments

'Han tryckte upp mig mot en vägg på samma sätt som en bok faller mot ett golv. Han kysser mig längs med min hals och jag säger ingenting, jag låtsas att jag är bekväm med tanken. Han fortsätter utan att komminucera, och jag säger inte nej, för jag gillar inte att göra folk beskvikna, det har jag gjort för mycket. Allt äcklar mig så otroligt mycket, men jag säger inte nej.'
-text skriven för ungefär ett år sen

Likes

Comments

Hej, long time no see, vad har hänt?
Jag har varit i Polen i knappt en vecka, toleransprojektet, så den enda blogg jag uppdaterat eller sociala medie för den delen är tolerans bloggen. Här nere har jag lagt in ett inlägg jag skrev under resan, läs gärna.
Mer om vad vi gjort eller sett kan komma senare, här är inlägget;



Dag 2 Lublin

Känslorna? Allt och absolut ingenting, jag var så full av känslor men så (ursäkta) jävla tom. Vi besökte Majdanek framåt eftermiddagen, koncentrationslägret med ett liknande namn som mig själv. Vi satt på en ring av stenar, i mitten låg en jättelik hög med aska, jord, benbitar och en och annan glasbit. Människo-rester, blommor, fåglar och baracker, solen var varm och påfrestande för tunga hjärtan och tomma huvuden. Ett brutalt stort monument, minne, ställe, eller som det stod; museum.

Är det inte lite märkligt hur vi går och kollar på alla dessa kvar spillror, alla dessa skor bakom galler? För alla dessa människor, många fick aldrig ett namn, och där går vi och blickar ut över deras kvarlevor för allt de fick bli var ingenting. Det spelar ingen roll hur mycket vi ser, många fick aldrig ett namn, de blev siffror.

Det doftar kvavt i barackerna, död, källare, jord, kanske inte så konstigt, men det blir konstigt. Flera tusen människor har fått passera igenom rum där människor tog sitt sista andetag och inte kom längre, och där går vi rakt igenom som om vi dansade på rosenblad.

Vi går rakt igenom där dom föll ner.

Kan vi någonsin förstå hur det kan ha varit, eller är vi för blinda och för bekväma? Vi såg två rävungar försvinna in i en barack, djurliv, fåglar flög och vi trampade runt med våra dyra kläder i gruset, tror du att vi kunde andas in samma känsla? Nej, vi har inte blivit av med allt, vi har ett namn, allt de hade och blev var en siffra.

Jag mår dåligt över att tilltala dom som ”dom”, men vad kan jag annars göra. För gör det inte lite ont att dom kanske inte fick den där underbara närheten av sin mamma som jag faktiskt får, att många inte blev mer än en dotter till en mamma som fick bli en siffra?

Majken Lundgren

Likes

Comments

Hängde med Tobbe och fixade tagueringsmaskin häromdagen, jättekul och taggad.

Video av Tobbe, mycket sköna daily ordinary clips

Likes

Comments

Min outfit;
Jacka - ursprungligen Diesel / jeans - crocker / choker - DIY / skor - KCobler Scorett


Smycken och klocka från Ur&Penn (ringar från Weekday)

Väska - GP från Italien / Bandana - Broadway and sons

Simons outfit;
Tröja - Stüssy / Jacka - Dickies / Skor - Nike


Hans ringar vettefan

Likes

Comments

Mitt absoluta största komplex, det som får mig att radera tusentals bilder på mig själv. Mina ringar som inte försvinner med sömn, kyla eller smink. Mitt absoluta största komplex som jag tycker är sexigt på andra, men oj vad jag har ogillat det på mig själv.

Close ups har alltid varit ett nej, "snälla ta bort bilden" har nog hänt hur mycket som helst. Jag kan känna mig så fin och vacker ibland tills jag tar fram kameran och dom fångas på bild.

Jag vill inte vara onöjd med dom, jag försöker.


/Canon EOS 1000D/

Likes

Comments

Igår med kaffe på Le Pain, åkte in med Selma och träffade Nike och Simon, efter ett tag kom även Klara.

Vi fotade en del mellan cafébesöken, bilder kommer upp så snart som möjligt när dom är färdigfixade.

Likes

Comments