View tracker

Ifrågasätts ofta, av lärare eller andra personer som av någon anledning kommit över mina texter som skrivits, ord jag format till meningar och meningar som blivit till en text osv, ni fattar. Häromdagen kom min lärare fram till mig, med en positiv men lite undrande ton.

Du skriver alltid så speciellt, inte som någon annan, du tar uppgiften och gör den till din egen.

Dom exakta orden sa han inte, men det var iallafall innebörden, och jag tror det är så, att jag kan sätta mig i ett annat perspektiv och skriva utifrån det, och på det sättet locka ögon att läsa egentligen inte alls viktiga saker.

Jag gillar det

Sa han också faktiskt, vilket ger mig en drivkraft, att det är okej att jag skriver som jag vill, visst är det skönt? Att få en uppgift och ha rätten att tolka den hur man vill?

Nu glider jag inte på sidospår men fortsätt läs, tack

Vi har så många rättigheter, bara en så enkel grej som att få skriva hur man vill finns inte för en del, på en del platser skulle det vara dödsrisk att quota Silvana och säga Tack gud jag är homo.

Men jag, jag är blessed, tacksam, osv för jag kan skriva som jag vill, formulera mina ord och få fin respons.

Bilden är från 2014

Likes

Comments

Majken livs i majorna, Selma på gul mark

En natt spenderad med tre vänner, croissant frukost, kaffe och en prommenix på det.
Mår rätt okej för att vara tjej, skoltrött och jävligt dött, måste verkligen försöka sluta rimma på allt, det är inte ballt.
Nej nu slutar jag, ha en bra dag

Likes

Comments

Klart det relevant
Var han sov inatt

Kan du sluta va så dum

Packa dina saker ta din väska och gå
Jag kan inte hålla käften när jag vet hur du mår
Ta en taxi därifrån
Han är ingen riktig kille ändå

Lyssna: lämna han
Saker har kommit fram

Du borde packa dina saker mitt i natten ta din väska och gå
Kan inte hålla käften
Ta och packa dina saker
Ta en taxi åk därifrån

Säg vad du vill
Det bara sanningen
Du är så naiv

Cherrie - lämna han

Lyssna, ta in, tänk, agera

För alla ni olyckliga själar som borde lämna han.

Likes

Comments

Jag kan komma på något jättebra, säga att jag alltid mår 100% bra. Jag kan slänga med håret och säga att jag ska till tandläkaren när du frågar vart jag ska 10.30 en skoldag. Efter ett par veckor verkar det en aning strange att jag besöker tandläkaren var och varannan dag, så ska de inte va.

Sanningen var att jag snacka med en psykolog, men jag fick nog. Jag var la rädd att jag skulle få hårda ord och få sitta själv vid ett bord, om jag sa som det va, det kanske man inte ska.

Jag är nog ändå rätt van, när jag va med min klan. Man skulle alltid vara på topp och samhället skrek 'de finns hopp'. Samtidigt trycktes man ner, kraven blev bara mer och mer.

Tillslut räckte inte ens jag själv, det insåg jag en kväll. Dansa metall, så sätter jag på skorna i min hall, gömde allt under en ärm, det skrev läkarn tillslut i sin pärm.

Hittade lite kärlek här och var, men för dig var det lek och för mig var det allvar. Insåg att du drog ner mig, kan du inte bara kolla mig i ögonen och säga hej. Det kunde du ej, då insåg jag att jag inte längre ville va din tjej.


Jag gömde mitt mående under en mask, men tillslut så faller man pladask, rätt ner i en grop där ingen jävel hör dina rop.

Du säger att du är fast i onda cirkeln, jag skriker vilken

Likes

Comments

View tracker

De nätter jag delat med mig själv, mitt egna sinne och mina egna tankar. Så ensamt men ändå inte, stirrandes på stjärnor från min förra balkong eller streckkollat serier alldeles för länge. Nätterna vi spenderade med varandra ett par mil ifrån, förstår du?

Vi spenderade ensamma nätter tillsammans ett par mil ifrån.

Jag vet inte hur många mil ifrån, för du existerade ju inte riktigt på riktigt. Fast det gjorde du, men du var inte riktigt samma som min fantasi och mina drömmar jag hade om nätterna.

Jag hade en föreställning om hur du skulle vara, hur vi skulle vara, den levde med mig om nätterna i fantasier och drömmar. Jag hade för höga förväntningar på hur du skulle vara, så höga att dom blev till damm på en gammal vas när världen vaknade.

Men jag tyckte om det så som det var i mitt huvud, utan dom där osäkra tankarna, ångest och oklarhet. Jag gillade hur det va när du sa ´vi för alltid´ även fast det ej va samtid.

Men solen gick upp och alla föreställningar dog.


Likes

Comments

Precis börjat läsa Livet efter dig av Jojo Moyes, så himla fin bok, är riktigt fast, men försöker att inte streckläsa.. då tar de slut så fort..

Lite bilder från en kaffepaus på stan med mamma, redan slängt i mig 3 koppar kaffe idag, wwooops. Tröjan på översta bilden är från Weekday och väskan är köpt i Italien.

Likes

Comments

Ibland speglar jag mig och ler, visst är det underbart? Att jag kan göra det även fast jag av någon anledning har tyckt att det har varit en bra idé att sluta äta, hetsträna och låta metall dansa på min sköra hud. Det gör jag inte längre, jag är rätt nöjd, sådär lagom iallafall.

Jag tror egentligen att det hela tog fart så fort jag satte ut mig själv i ett social media hav, men jag tror även det var det som räddade mig. Man sätter sig i en liten båt på ett öppet hav när man träffar 'registrera' knappen på sociala medier, man får en skör åra som lätt bryts och en enorm omgivning, massa plats att röra sig på men så mycket att påverkas av, havet kan vara fullt av hajar, det kan vara stormigt, det kan vara en fin solnedgång och ljummet klart vatten. Vad försöker jag ens säga är en bra fråga, inte helt säker själv, försöker väll först och främst lätta mina tankar en aning.

Dra åt helvete världen för era sociala medier och tack som fan för dom, för med dom har jag blivit osäker, stark, mått dåligt, mått underbart, gråtit, skrattat och levt som i ett helt annat liv.

Likes

Comments

Min brorsa Mårten på isen.

Besökte min faster i Floda med pappa och min brorsa, ett par av mina kusiner var där med sina barn, mina kusinbarn.

Kramar, kommer mer inlägg soon.

Likes

Comments

Jag småsprang in på en fest med min kompis, klockan va runt 10 på kvällen och det regnar. jag försöker rädda mitt lockiga hår och smink från att förstöras, det blev inte särskilt förstört förns runt 12-tiden.

Men något annat blev förstört innan människorna ens fått se mina lockar och mitt lyckade smink. För jag förstördes, igen och igen och igen. Han sa hej, jag visste inte ens att han pratade med mig, trodde han lekte som han inte kände mig.

Det hade gått två långa veckor och ingen respons, svar eller minsta tecken på bryhet. Sen sa han hej och jag förstördes igen. Jag hade tänkt ut så mycket att säga

"Oj, he speaks"

"Trodde jag va osynlig för dig"

"Pratar du med mig? Long time no see"

För jag va så förstummad att jag hälsade tillbaka och bara gick rakt in, vad är det för fel på mig, varför kan jag inte bara vara en vanlig jävla tonåring någon gång, kan jag sluta bry mig så helvetes mycket, måste jag vara en idiot.

Jag vill inte ha någon som ett begär.

Likes

Comments