Hallå kära bloggläsare, det var väldigt länge sedan det hände något på bloggen här. Främsta anledning (som jag intalat mig själv om) är att det inte hänt något värt skriva om då vi befunnit oss på samma ställe. Men när jag tänker efter har jag både hunnit med Great Ocean Road, Bruce Springsteen konsert och fylla 21! 🍾I vilket fall tyckte jag att det var på tiden att skriva ett inlägg nu när jag äntligen varit på Tasmanien.

PS. Varning för ett långt inlägg med mycket text men även många bilder för dem som inte orkar läsa.

Great Ocean Road

Redo för Springsteen konsert iklädd pappas julklapp!

Springsteen konsert

Födelsedag firande med prosecco såklart!

Långt innan jag åkte iväg på denna resa satt jag tillsammans med pappa hemma i soffan en kväll och tittade på bilder och videoklipp från Tasmanien. Vi blev nog lika tagna båda två och jag lovade honom där och då att jag skulle ta mig dit när jag ändå "hade vägarna förbi". Sagt och gjort, efter två månaders resa längs Australiens östkust och sedan ytterligare en och en halv månad boende i Melbourne blev det äntligen dags.

Ensam denna gången (Ika var lite duktigare och jobbade istället) tog jag flyget till Tasmanien och Hobart där de första nätterna spenderades. Ska jag vara ärlig var jag inte överlycklig att vara tillbaka i hostel-livet, men med en gratis uppgradering från 16-bäddsrums till 6-bäddsrum kändes det lite lättare ändå.

Första dagens plan var att ta mig till toppen av Mount Wellington, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort när man inte hade tillgång till bil. Utan att gå in på specifika detaljer kan jag bara säga att det inte blev riktigt som jag hade tänkt mig, men jag fick mig en härlig tur iallafall och återvände till Hobart efter två mil via fot. Efter att himlen öppnat sig ett antal gånger under min lilla tur var jag väldigt glad över att återvända till mitt hostel och ta en lång varm dusch.

Nästa dag var det dags att åka iväg på en tredagars tur tillsammans med en grupp. Jag blev lite orolig när jag vaknade på morgonen och termometern visade ynka nio grader. Varma kläder ingick inte i min packning till Australien, så jag fick helt enkelt frysa tills solen dök upp och värmde mig.

Dagens utflykt tog oss till Bay of Fire, en sträcka vid Tasmaniens östkust där klipporna är rödfärgade. Jättefint och istället för att bada (vilket guiden sjukt nog förslog) tog jag en tur på klipporna och njöt av utsikten. Med på turen var också en tjej från Turkiet och en tjej från Indien som jag hängde en del med. De var jättehärliga och roliga människor, men inte så atletiska när det kom till att hoppa på klippor.

Efter en härlig eftermiddag här bar det av mot Bicheno, en mysig liten stad/by vid havet där vi skulle spendera natten. Det som fanns att göra här var en fin utkiksplats över staden och havet samt ett hak känt för sina Fish n chips. Jag som inte är något större fan av fish n chips njöt mer av utsikten än av maten.

Utsikt över Bicheno

Dag nummer två startade redan klockan 6 med en stadig frukost på flingor och rostbröd. Därefter tog vi oss till den berömda Wineglass Bay, min favorit på resan. Här var det joggingskor och fylld vattenflaska som gällde. Först gick det uppför ca 30 min till en helt fantastisk utkiksplats över Wineglass Bay och Hazards Bay. När vi andats ut och njutit av utsikten där gick det istället nerför i 30 min till stranden Wineglass Bay. Väl nere på stranden hann jag göra ett snabbt klädbyte till shorts samt dricka vatten innan det var dags att påbörja vandringen tillbaka till bussen igen. Samma väg tillbaka innebar ca 50 min uppför och stackars Jem från Indien trodde hon skulle svimma flera gånger om. Men vi lyckades alla ta oss till bussen i tid.

På eftermiddagen besökte vi Bonorong wild life sanctuary. Här tar de hand om djur som är skadade eller av någon anledning inte klarar sig ute i det vilda. Vi fick se Wombats, Tasmanian devils, koalor och kängurur. Tasmanian devils i det vilda bär på en smittsam form av cancer som sprider sig när det biter varandra, därför håller de just nu alla friska ifrån de sjuka för att inte arten ska dö ut.

Kängururna blev lite av en favorit här, de är riktigt häftiga djur och vi fick mat att ge dem vilket gjorde att vi blev väldigt bundis. Tyvärr kände jag mig allt mer och mer febrig och hängig, så väl framme på hostelet hade jag inga krafter kvar till något mer.

Sista dagen på turen började lika tidigt som dagen innan och efter en sightseeing genom många små fina byar tog vi oss till Port Arthur. Det var hit England skickade sina brottslingar på 1800-talet. Olikt andra fängelser var det inte inhägnat då det låg på en halvö där landremsan som höll ihop det var väldigt smalt och vaktades av argsinta hundar och soldater, vilket gjorde det näst intill omöjligt att fly. Det var en häftig plats att besöka, men tyvärr satt febern i även idag så jag önskade mest att jag låg nerbäddad i en säng. Efter några timmar i Port Arthur fick vi besöka flertalet olika utkiksplaster med helt fantastiska vyer.

​Väl tillbaka i Hobart kände jag mig oerhört nöjd med vad dessa dagar bjudit på. Däremot känner jag mig inte färdig med Tasmanien då jag bara hade tid att se halva ön, så jag måste nog åka tillbaka hit så småningom. Härnäst väntar en veckas förberedelser inför Spartan Race och därefter är det, tro det eller ej, dags för mig att packa väskan och komma tillbaka hem till kalla Sverige! 

Ha det bra så ses vi SNART! ❤

​Till Farmor: längtar efter dina semlor nu!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Efter att spenderat två veckor i Sydney kändes det väldigt vemodigt att behöva lämna. Det är en underbar stad och jag hade verkligen kunnat tänka mig att stanna längre. Men efter en sista bussresa med Greyhound har vi nu lyckats ta oss hela vägen ner till Melbourne, slutdestinationen på vår resa (för tillfället iallafall).

07.00 rullade vi in i Melbourne och fick tur nog lämna våra stora väskor hos Thea (Ikas syster) så vi slapp släpa på dem resten av dagen. Första dagens fokus var att hitta någonstans att bo, då vi inte ens hade boende för kvällen. Tre lägenhetsvisningar stod på schemat och vi visste att vi var tvungna att tacka ja till någon av dem, om vi inte ville spendera natten på gatan. Denna fakta gjorde mig minst sagt lite nervös, jag som gillar att planera och ha koll på läget...

Första lägenheten erbjöd ett fint sovrum med separata sängar och fin balkong. Dock fick vi direkt en hostel-känsla av det hela då vi delade kök och badrum med 34 andra rum. Jag som tröttnat helt på hostel-livet kände inte för att betala dyra pengar för att fortsätta bo så...

Andra lägenheten gav ett väldigt bra första intryck då den hade en lobby som var väldigt stilren och det första vi fick se var poolen och gymmet som fanns i byggnaden. När vi sedan blev visade rummet fick vi lite av en chock. Hur kunde en såpass "sjabbig" lägenhet ligga i en såpass fräsch byggnad!? Den var fullkomligt överbelamrad med prylar. Det fanns inte en enda fri yta att ens lägga ner telefonen på! I vardagsrummet sov det en person bakom ett skynke, det fanns ingen air condition och hela lägenheten luktade asiatisk mat. Då det var just denna vi hade räknat mest med kände vi oss en aning besvikna men försökte intala oss själva (och varandra) att det inte var så illa. Så fort vi fått in våra saker och satt vår prägel på den skulle vi känna oss som hemma...
Vi tackade för visningen och lovade att höra av oss lite senare med ett besked.

I två långa timmar diskuterade vi situationen och försökte tänka positivt, vi behövde ju verkligen någonstans att sova redan den natten. Tredje och sista visningen var egentligen inte aktuell då lägenheten bara hade två lediga sängar och vi var i behov av tre, men eftersom vi bokat in en tid kändes det dumt att avboka så vi tog oss dit ändå. Även denna gången blev vi imponerade över lobbyn som var oerhört fräsch och stilren. När vi sedan kom in i lägenheten var det inget att tveka på, utan att ens diskutera saken sa vi direkt att vi ville ha den! När vi sedan la fram förslaget om att vi själva skulle köpa en till madrass att lägga på golvet plus betala mer i hyra för att få bo tre stycken istället, skrattade han bara och sa att han inte brydde sig eftersom han själv inte bodde där.

Innan vi fick nyckeln visade han oss även poolen, gymmet och grillplatsen och vi blev ännu mer säkra på vår sak och visste att vi skulle trivas oerhört bra! Då var det alltså bara att hämta alla väskorna, och för en sista gång på en lång tid, släpa dem till VÅR NYA LÄGENHET.

Vi delar tillsammans med två thailändskor och en korean och de är helt underbara! Efter att ha bott in oss nu några dygn kan jag iallafall konstatera att jag älskar lägenheten och trots att jag fortfarande har mycket kvar av Melbourne att upptäcka, har jag en skön känsla av staden och tror jag kommer trivas alldeles utmärk. Nu gäller det bara att hitta ett jobb också, annars är jag snart hemma igen!

Pussar & kramar från en lycklig tjej som nu slipper hostel-livet!

Likes

Comments

08.18 lämnade vi Sydney och begav oss med tåg mot Katoomba och Blue Mountains. Väl framme tog vi en promenad till Three Sisters och informationscentret, istället för att hoppa på en turistbuss med alla asiater. Eftersom både jag och Ika gillar att vandra och upptäcka naturen blev vi tipsade att ta oss till Grand Canyon istället, bort en bit från den värsta turist-svärmen. Enligt skyltar skulle den vandringsleden ta 3-4 timmar så när klockan började närma sig 15 och vi fortfarande inte börjat blev vi lite oroliga att vi inte skulle hinna tillbaka innan det skulle börja mörkna. Jag vet inte om det var vi som höll ett oerhört högt tempo eller om skyltarna överdrev väldigt mycket, för det tog oss enbart 1,5 timme så mörkret blev inget problem.

Vandringen i sig var väldigt häftig, trots att den bestod av enbart trappor, ner och upp väldigt många gånger. Naturen var helt fantastisk med klippor och berg, vattenfall och en omgivning av grönska. Det går inte att återge med bilder! Efter några sista, hemska trappor som ledde oss fram till Evan's lookout var vi båda andfådda, svettiga och extremt törstiga men det glömde vi snabbt då vi fick se den magiska utsikten.

När vi njutit av utsikten en stund började vi fundera på hur vi skulle ta oss tillbaka till tågstationen för att kunna ta oss till Sydney igen. På vägen dit hade vi nämligen åkt med en lokalbuss som verkade väldigt oklar både gällande tider och hållplatser och att promenera skulle ta flera timmar (plus att våra ben redan var ganska sega efter vandringen). Sakta men säkert började vi ändå vandringen mot stationen men bestämde oss rätt snart för att försöka lifta med någon. Efter några misslyckade försök lyckades vi ändå stanna en husbil och Ika frågade lite oskyldigt om de visste hur långt det var till tågstationen. De sa att den låg MINST en timmes promenad bort. Vi suckade och tackade för hjälpen och fortsatte sakta att gå, men då ropade de på oss. De sa att vi kunde få åka med upp till huvudgatan iallafall. Vi blev så lättade och hoppade in i husbilen och det visade sig vara en dansk familj som var på semester här i Australien. Det slutade med att de släppte av oss precis vid tågstationen! Vi var så oerhört tacksamma för det, annars vet jag inte hur dagen hade slutat. Nu kan vi även bocka av "lifta" från listan, för det hade vi inte gjort tidigare. Nöjda och trötta tog vi tåget tillbaka till Sydney.

Likes

Comments

Julafton kan se ut på många sätt, det finns inte bara ett som är rätt.
De flesta förknippar julen med snö och kallt, men så är det faktiskt inte överallt.
I Australien är julen varm och skön, ja istället för vit är den ofta grön.
Då vi redan julbordet fått, nöjde vi oss på julafton med lite gott.
Hostel-gjort julgodis tog vi med oss ut, vi satt i en park men godiset tog aldrig slut.
Julklappsspel är alltid en bra idé, även om man genom inslagningen kunde se.
Det är minst sagt ett väldigt hetsigt spel, där alla av paketen vill ta del.
Nöjda blev vi alla då vi klappar fått, några praktiska saker och andra med något gott.
En Italiensk restaurang räddade vår kväll, och servitören där var väldigt snäll.
Han bjöd oss på limoncello och efterrätt, ja han såg till att jag blev riktigt mätt.
För en gångs skull unna vi oss även riktigt vin, två flaskor rött gav en mycket glad min.
Att juldagen är den som firas mest, märktes tidigt då vårt rum kändes som en fest.
Våra roomies sjöng högt redan innan klockan nio, jag som hoppats få sova iallafall till tio.
Till Bondi Beach tog vi oss sedan, som tusentals personer också gjort redan.
Enorma vågor och folk överallt, men juldagen på Bondi var riktigt ballt.
Jag hann även besöka deras utomhusgym, och bekanta mig med en man som på handstående var grym.
En mycket bra jul på andra sidan jorden, men nästa år vill jag nog ändå fira i norden!

Likes

Comments

Tiden rullar på fort och efter en jobbig nattbus från Byron Bay har vi nu tagit oss ner till Sydney. Med knappt två timmars sömn gav vi oss direkt ut för att utforska den stad vi hört så mycket om och längtat så länge efter att själva få besöka. Vi hann med både Darling Harbour, Harbour Bridge, se opera huset och en lunch i Hyde Park innan vi kunde checka in. Boendet är bland det bästa hittills! Det är fräscht och fint och vi bor på sjunde våning, vilket var dröm tills det att hissen slutade fungera (endast en kväll) och vi var tvungna att ta trapporna varje gång.

Första bilden är på vårt hostel Wake up!

Torsdags kvällen tog vi färjan ut till Manly för att äta ett väldigt efterlängtat julbord. Vi hade inte vågat hoppas på för mycket och blev därför glatt överraskade över hur bra det var! Vi fick allt man önskar på ett julbord: julmust, sill, ägg, gravad lax, julskinka, köttbullar, prinskorvar, janssons frestelse, rödbetssallad, glögg, pepparkakor, ris á la malta och dessutom chokladbollar! Vi åt tills vi inte längre kunde röra oss och våra stackars magar, som inte längre är vana vid så stora portioner, höll på att explodera. Tusen tack till Fika Swedish Kitchen som gav oss lite julkänsla här borta i värmen.

Dagen innan julafton hade vi bestämt, tillsammans med Ikas syster med vänner, att vi skulle baka julgodis. Eftersom ugn inte ingår i hostel-livet fick vi nöja oss med godis och skippa pepparkakorna och lussekatterna. Som tur är lyckades vi tidigare under dagen köpa en burk med pepparkakor samt två lussekatter var på Svenska kyrkan i Sydney, så vi var nöjda trots allt.

Jag måste säga att jag är imponerad över hur snyggt vi löste julbaket. Vi ansvarade för en grej var och var klara på drygt en timme. Det som bakades var Mozartkulor, Bountykulor, Rockey Road, Snickerskaka och knäck. Vi har inte smakat än eftersom vi tänkte spara det tills imorgon (julafton) då vi ska ta en picknick i någon fin park här i stan.

Vi gör vårt bästa för att få lite julstämning här borta, men det känns oerhört konstigt att det är julafton imorgon. Hoppas iallafall att ni njuter av dagen och får en fin dag tillsammans med nära och kära.

God Jul! 🎅🏼
/ Maja

Likes

Comments

Hej kära vänner!
Uppdateringen på bloggen blir allt sämre och sämre och den största anledningen till det är att vi inte är lika aktiva nu längre. Vi tar dagarna som de kommer och spenderar mest tid på stranden eller i affärer (shoppar dock inte mycket, man är ju trots allt bara en backpacker).

Nu har vi iallafall lämnat Surfers Paradise och fortsatt resan nedför Australiens östkust till Byron Bay. En mysig liten hippie-stad precis vid havet. Vi bor på Aquarius i ett 10-bäddsrum men rummet är uppdelat i två våningar så det känns inte som om vi bor så många tillsammans ändå. Det är ganska avslappnad miljö men väldigt många partyprissar här. Både jag och Ika har åkt på en förkylning så vi tar det lite lugnt.

Igår kväll bestämde jag mig för att ställa klockan för att hinna se soluppgången för en gång skull. Så imorse ringde klockan 4.45, jag slängde på mig joggingskorna och tog ett äpple i handen och gav mig ut i mörkret. Efter en tre kilometers lång promenad kom jag äntligen fram till fyren här i Byron som är stans populäraste ställe för de som vill se solen gå både upp och ner. Väl framme var jag långt ifrån ensam och blev ändå lite förvånad över hur många som faktiskt lyckats ta sig upp ur sängen så tidigt på dygnet.

Lite extra häftig var det också att se fullmånen på ena sidan fyren och soluppgången på andra sidan. När solen var uppe tog jag mig neråt igen och gick längs stranden hela vägen tillbaka. Det var bara jag och surfarna som var igång så tidigt och jag blev allt sugen på att haka på ut i vattnet, men det får bli en annan dag när jag är lite mer utsövd. 6.30 var jag tillbaka på hostelet och kände mig rätt nöjd med morgonens lilla utflykt. Dessutom smakade frukosten lite extra bra just idag.

Jag njuter av varje dag här nere men trots det saknar jag familj, vänner och Sverige allt mer ju närmare jul vi kommer. Nästa år kommer jag ha en dundersvensk jul för att ta igen för de två år jag missat!

Massa varma solkramar
/ Maja

Likes

Comments

Efter några dagar i en storstad tyckte både jag och Ika att det skulle bli skönt att komma till havet igen och få lite mer sol och bad. Dock möttes vi av stora moln och under min löptur längs strandpromenaden första kvällen fick jag beskåda ett mäktigt åskoväder utöver havet. Som tur va kom inte regnet förrän jag nästan var tillbaka på hostelet som förresten är rena drömmen. Här bor vi i ett 6-bäddsrum, men alla sängar är avskilda vilket gör att man för första gången på över en månad får lite privat utrymme, underbart!!

Vi bor två minuters promenad ifrån stranden men har även pool och JACUZZI på hostelet. Så när vädret var lite småkyligt vår första dag här (bara 25 grader istället för 30+) passade vi på att njuta av värmen och bubblorna i jacuzzin.

När man reser som vi gör nu träffar man nya människor hela tiden, vilket är kul men när man för en gång skull sen stöter på några bekanta ansikten blir man lite extra glad. De första vi träffade när vi kommit till Bunk, vårt hostel här i Surfers, var två svenska tjejer vi som hastigast pratat med i Noosa. När de berättade om deras party-planer för kvällen tvekade vi inte utan hakade på. De reste med ytterligare tre svenskar, varav en visade sig känna min bror...läskigt hur liten världen är ibland! Kvällen blev iallafall väldigt lyckad, synd bara att jag väcktes alldeles för tidigt nästa morgon av byggarna utanför.

För det mesta lever vi väldigt billigt, men då och då måste vi unna oss det lilla extra också. Idag var en sådan dag när jag valde att slå till på stort och köpte två kulor Ben & Jerrys glass. Rena rama rånet...men det var det värt. Livet är för kort för att inte äta Ben & Jerrys!!

Nu ber vi för lite sol de kommande dagarna 🙏🏼

/ Maja

Passar även på att skicka med vår lilla film från Whitsunday som vi äntligen lyckats ladda upp, titta och njut!

Likes

Comments

Detta är ingen lång text om allt som vi gjort, det är ett litet rim som läses igenom fort.
En månad har vi nu varit på resande fot, ytterligare en återstår innan vi slår rot.
För tillfället befinner vi oss i en väldigt stor stad, närmare bestämt Brisbane med lite mindre sol och bad.

Här finns skyskrapor i varje kvarter, och shoppingen ökar allt mer.
På ett fräsch hostel bor vi också, med en uppgradering till ett rum för endast två.

Vår första kväll blev det party förstås, för det hade Britten Dan lovat oss.
Vi träffade dessutom våra stockholmska vänner, som vi stött på överallt och numera känner.
Kvällen blev lyckad och vi hade kul, skönt också att för en kväll inte vara ful.

Till mat blir det wraps på olika sätt, ett smidigt sätt att bli skönt mätt.
Dock ska vi faktiskt lyxa till det snart, och för en gång skull gå ut och äta mat.

Känns konstigt att det redan varit andra advent, när vi inte ens första ljuset tänt.
Inga lussekatter har vi heller fått, även lite pepparkaksdeg skulle vara gott.

En december med 30 grader och sol, den spenderas bäst vid en pool.
Men det får vänta i några dar, då vi till Surfers Paradise far.

Ha det bra mina kära vänner, och alla er andra som jag inte känner.
Jag saknar min mamma och pappa ibland, men det går fort över när jag får sola på en strand.

Jag skickar här massa kramar till er, och hoppas att jag er snart ser.
/ Maja

​PS. Har ni sett vilke​n pingla jag har till reskamrat 🌟 kunde inte önskat bättre sällskap!

Likes

Comments

Hej kära vänner i vintermörkret! Efter flera veckor av halvdåligt/helkass internet uppkoppling lyckades vi äntligen få såpass bra att våra ihopklippta filmer från resan kunde laddas upp. Eftersom vi haft rätt fullt upp är de inte särskilt genomarbetade men det får duga så länge.

Här är alltså en filmsnutt från vår utflykt till vattenfallen i Cairns och turen till Fraser Island (Whitsunday kommer inom kort).
Ha det bra och ät lite lussekatter och pepparkakor för mig också!
/ Maja

Likes

Comments

Efter en lyxig natts sömn i ett beachhouse istället för i en 8-bedsdorm, var det dags för ett riktigt äventyr, nämligen Fraser Island eller K'Gari som aboriginerna kallar det vilket betyder Paradis. Fraser är världens största sandö, 12 mil lång och 1,5 mil bred med ca 200 invånare (mestadels pensionärer). På ön finns knappt några vägar utan istället kör man på stränderna. Tyvärr är det 21 års gräns för att få köra själv, vilket innebar att både jag och Ika bara fick åka med. Dessutom hamnade vi i gruppen med alla småglin (egentligen bara 1 år yngre än oss, men fruktansvärt omogna och jobbiga, spelade housemusik non-stop i bilen och tog inget ansvar överhuvdtaget).

Första dagen hade vi, precis som på Whitsunday, lite otur med vädret. Vi hann ändå med ett besök vid Lake McKenzie innan regnet kom. Där är sanden precis som på Whitehaven Beach och vi passade alla på att "tvätta håret med sanden", vilket gjorde det väldigt lent och skönt samt gav fötterna en välbehövlig peeling.

Väl på plats på campingområdet var tälten uppsatta och klara så det enda vi behövde göra var att rulla ut våra hyrda sovsäckar på de tunna underläggen. Resten av dagen spelade vi kort, drack vin och lärde känna vår grupp. Kvällens höjdpunkt var ändå lägerelden som alla samlades runt när regnet äntligen slutat. Dessutom hittade vi en stor Python orm en halvmeter bakom tälten strax innan läggdags. En av guiderna plockade glatt upp den och tog med för att visa för alla. Det kändes lite jobbigt att sedan krypa in i tältet med detta i tanken och jag vaknade flera gånger under natten och viftade som en galning för jag fick för mig att vi hade sällskap av spindlar i tältet.

Dag två började med en stabil frukost bestående av mjölk och flingor och vitt rostbröd med jordnötssmör och sylt (ja, vi saknade våran gröt). Sedan bar det iväg i full fart mot dagens första stopp, Champagne pools. Här fick vi chansen att bada i små "pooler" formade av berget precis vid havet. Vågorna utanför slår in såpass hårt att det skvätter över kanten och lämnar vitt skum efter sig, därav namnet.

Därefter var det dags för Indian Head, en kort vandring till toppen av en klippa med en magisk utsikt. Stället är även känt för att vara en bra plats för att se hajar på. Vi lyckades se en sköldpadda, en rocka och en eller två hajar, men eftersom vi var så högt upp såg de inte så märkvärdiga ut. Höjdrädd som jag är gick jag inte allt för nära kanten men Ika satt lugnt och dinglade med benen på kanten av klippan.

Efter lunch tog vi ett snabbt stopp vid Maheno Shipwreck innan det var dags för Eli Creek, ett ställe jag hört att folk åkt på ringar längs med ån. Jag såg framför mig ett ganska actionfullt åk, snabbt och på gränsen till farligt. Därför blev jag först lite besviken när vi kom fram och det visade sig vara en helt plan å där folk sakta flöt fram. Det var ändå en härlig liten tur i en väldigt fin miljö. När vi tröttnat på det tog vi fram en fotboll och började lattja på stranden.

När vi kom tillbaka till campingen var det dags för ytterligare en utflykt men denna gången till fots. Vi lämnade våra flip-flop och gav oss barfota iväg för att se solnedgången. Efter en LÅNG promenad kom vi äntligen fram till en enorm sanddyn. Vi lyckades tillslut ta oss till en av topparna och fick se ännu en underbar solnedgång. Så fort solen gått ner skyndade vi oss tillbaka, både på grund av hunger och på grund av att slippa stöta på några Dingos (farliga vildhundar som lever på ön). När vi fått mat i magen var vi trötta efter en händelserik dag och gjorde inte mycket mer innan vi kröp in i vårt lilla tält.

Sista dagen började med samma stadiga frukost som dagen innan och vi packade ihop våra saker och lämnade campingen. Enda stoppet innan vi lämnade ön var Lake Wabby, en liten sjö omgiven av sanddyner på ena sidan och skog på anda sidan. I vattnet lever det fiskar som äter bort ens döda hud, lite obehagligt men de säger att det ska vara bra. För att ta sig till sjön måste man gå en bit, närmare bestämt 2,5 km i lös sand, vilket tog ca 35 min enkel väg. Därmed fick vi även dagens träningspass avklarat!

Riktigt nöjd med vad Fraser Island hade att erbjuda, men efter två nätter i tält känns det nu lyxigt att få sova i en säng igen och slippa oroa sig för ormar som slingrar omkring utanför. Nästa stopp på resan är Noosa!

PS. Om ni inte redan visste det ville jag bara poängtera att jag har världen bästa pappa som fixar Håkan-biljetter till oss när vi befinner oss på andra sidan jorden. Kanske var det enbart för att få hem oss och isåfall funka det bra. Ge honom en kram från mig om ni träffar honom!

/ Maja

Likes

Comments