Header

Förra gången jag var på Flatruet var den 11 september 2001, tillsammans med mamma, pappa och farmor. Jag minns hur vi kom in i en sportaffär i Funäsdalen och alla vuxna stod som förstenade framför tv:n. 4 åriga Maja förstod nog inte mycket, men det är ändå ett minne som sitter kvar. Igår var jag där igen!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det vackra nästan månliknande landskapet framkallade ett wow så fort jag skymtade skylten och parkeringen. "Så mycket luft!! skrev mamma när jag skickade en bild, och det är verkligen så det känns.

Flatruetvägen når som högst 975 meter över havet och är Sveriges högst belägna väg. Om man kommer från Funäsdalen kör man med riktning mot Ramundberget, och svänger sedan till höger mot Mittådalen, Ljundalen och Flatruet. Det är en grusväg som sträcker sig över fjället och passerar byn Mittådalen, där man om man vill kan stanna och köpa sameslöjd och mat. Här var det en trevlig dam som hjälpte mig då jag frågade ungefär hur långt jag hade kvar till Flaturet, resan var något längre än jag trott från början.

Efter en bilresa på ungefär 30 minuter kommer man upp över trädgränsen och landskapet öppnar sig. Mitt i allt finns en parkering och en informationstavla, samt en traktorväg som är början på den lilla vandring man kan göra.

Jag tog på mig ryggsäcken och följde vägen som efter ett tag övergår i en stig. Eftersom att man redan är på kalfjället är vandringen lätt och platt till en början, och efter en stund går det lätt uppför mot toppen Gaske-Miesjehkentjahke. (Hur man uttalar det? Inte en blekaste aning!). Det var oväntat nog strålande sol och blev en perfekt avslutning på min lilla resa. Väl värt ett besök!

Tack för denna gång Funäsfjällen, vi ses snart igen!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Fjäll! Jag älskar er.

Klockan ringde vid 8 imorse, och efter bildredigering och frukost rullade jag mot Bruksvallarna. Detta är den första egna lilla fjäll-semestern jag gör och planen för dagen var att gå upp till toppstugan ”Kariknallen”, och vara i det området under dagen! Ryggsäcken var full med matsäck, såklart inklusive kexchoklad och lingongrova. Är det fjällsemester så är det väl?

Från parkeringen ovanför Rockvallen i Bruksvallarna var det bara ca 3 km upp till stugan, och därifrån gick jag sedan upp på en topp mitt emot (Beritkläppen). Jag har inte varit ute så mycket i fjällen på sommaren och speciellt inte själv, och därför var dagen något av en liten egen clinic med kartläsning och mycket fotograferande. Till en början lyckades solstrålarna ta sig fram genom molnen men framåt lunch tog vindarna i och kinderna blev härligt rosiga.

Det är något med fjäll alltså, trots att detta var en väldigt enkel och lättillgänglig tur där jag mest ville bli bekväm i kläderna, är det inte mycket som slår känslan av att vara omringad av just fjäll.

Har massor av bilder i kameran och jag tänker att de får tala för sig själva! Ibland behövs färre ord än man tror.

(Hittade vinter! I augusti!)

(En fin kopp från LanttoDesign, hemsidan hittar ni HÄR)

Det tog några gånger innan jag lyckades ta en hoppbild... När man är själv får helt enkelt stenar agera stativ, och så får man ha tålamod, tur och lite spring i benen! Men det blev en tillslut!

Fötterna är trötta, kinderna lite rosiga. Jag är så glad att jag åkte iväg på det här, för att liksom bara visa för mig själv hur enkelt det egentligen är. Fjällen finns där, lättillgängliga och öppna för alla. Vilken grej ändå.

Likes

Comments

Kroppen har precis fått tillbaka värmen efter kvällsdoppet i Malmagen när jag skriver detta, nedsjunken i soffan med musik svagt i bakgrunden. Planerar morgondagens tur och ögonen börjar bli trötta. Men jag är så himla glad i kroppen och knoppen efter denna dag, och kameran är fylld av bilder. (Skrivet igår kväll)

——————————————————————————————————————————————————————————————

Det var dimmigt på ett sätt det bara är en augustimorgon. När man känner på sig vilken solig dag det kommer att bli, så fort den lättar. Som att vädret hålls hemligt, bakom en stor filt som sedan sakta lyfts av. Och så var det. När jag lämnade Tänger fanns inte ett moln i sikte och känslan av att vara påväg var så härlig att jag kom på mig själv med att sitta och le.

Med podcasts, sommarprat, musik och fika går en bilresa på ungefär 5 timmar utmärkt, även utan sällskap. Jag stannade på fina platser och sträckte på benen, och efter lunchtid anlände jag till Funäsdalen. Jag har alltid känt något speciellt för den platsen, haft en känsla av att ”här kan jag bo”. Och den här gången var det ju ännu mer som att komma hem, efter som att även Fjällnäs finns bara en 20 minuters resa bort.

Efter att ha packat in mig i lägenheten rullade jag mot norska gränsen, och ner till hotellet där jag spenderade min vinter! Sjön som vi gick- och byggde snögubbar på och åkte skidor över är spegelblank och det finns flera båtar att ro med. Gårdsplanen som var täckt av snö är grön och på fjällen på andra sidan sjön finns inget lager av snö. Fortfarande är det så himla fint och jag fick dessutom träffa människor jag både jobbade och bodde med under vintersäsongen, så otroligt kul!


Solsken och glad Maja som precis kommit fram!

Linus på bryggan. Och den där skylten fanns helt klart inte där i vintras, hehe ;)

Ett gäng renar precis utanför hotellbyggnaden.

"Linus! Du ser ut som en riktig pyssling!" sa Ida. Lyxigt fönster att sola ifrån. Med utsikt över sjön! Inte helt tokigt.

Ida och jag tog båten ut och det var helt stilla. Vi kunde liksom sluta ro och ändå rörde vi oss inte många decimeter. Båten var lastad med vattenmelon och två tjejer som är bra på att prata om viktiga och oviktiga saker. Väldigt rimlig kombination.

Sedan kom vi tillbaka för att göra middag, och då hade gänget hamnat här istället! Tja!

Till sist vankades kvällsdopp i Malmagen. Finns det något bättre sätt att avsluta en dag på? Så kallt att det nästan gör ont. Eller ja, i jämförelse med isvaks-baden vi gjorde i vintras var det onekligen varmt. Efter detta rullade jag mot Funäsdalen igen, satte på värme i bilen och landade i soffan när jag var framme. En så himla fin dag.

Kram kram, från mig.

Likes

Comments

Hej! Hola! Packar favoritgrejer och försöker mig på en sådan där bild som man ser överallt. Såhär i efterhand tycker jag att jag nog borde lagt longboarden där houdini-tröjan ligger och tvärt om. Känns som balansen hade varit bättre då på nåt vis. Men i vilket fall så åker jag imorgon och det ska bli så härligt att komma iväg. Ser fram emot att skriva, fota och dela med mig.

Ha en fin kväll!

Likes

Comments

...och fortfarande känns lite som ett av alla "hemma". Skrev föresten ett inlägg om just det en gång, att ha flera "hemma". Läs det här, om du har lust!

(En dag i våras när ljuset var magiskt på sjön Malmagen i Fjällnäs. Snön yrde och tillsammans med solen bildades som ett filter över världen.)

I vintras jobbade jag på Fjällnäs Högfjällshotell utanför Funäsdalen, och på måndag ska jag äntligen dit och hälsa på, fylla lungorna med fjälluft och hjärtat med Funäs-mys. Kanske får jag ta ett kvällsdopp i sjön som då var is och åka båt över till fjällen på andra sidan, istället för att stå på skidor. Det blir en minisemester med mig själv som sällskap. Ska försöka skriva och fota, njuta av luften och kramas på saknade vänner där uppe.

Nu drar jag snart iväg på sista nattskiftet för i sommar och det pirrar i magen av tanken kommande vecka.
KRAMAR!

Likes

Comments

Väder är alltid sämre inifrån när man kikar ut genom fönstret, än när man väl är ute. Men visst hade det varit mysigt med en riktig sommarkväll när vi (la familia) bestämt oss för att ha en kväll i skogen för att plocka blåbär och äta middag.

Regnet öste ner men vi åkte bestämt uppför skogsvägarna ändå, med ryggsäckar, matsäck, regnjackor, och en tarp; trodde vi ja. Det var tydligen en dunjacka, som låg i en lika påse som tarpen och en dunjacka fungerar sådär att spänna upp mellan träden för att skapa något typ av skydd. Det blev en eld i alla fall, vi fick mat i magarna och ett par liter blåbär med oss hem! Regn gör en lite glad ändå. Det behövdes idag.

"oh happy day".

Nu brinner det i brasan och vi är upptinade igen. Kram godnatt från "klassens skogsmulle."

Likes

Comments

(English below)

Det här med bilder alltså. Vilken förmåga de har att framkalla minnen på ett sätt som är så närvarande. När jag satt med Lightroom framför mig idag kom jag över dessa fotografier från en resa till Irland jag gjorde med min familj i mars förra året. Vi hälsade på Daniel där, och hans eminenta bil Daisy tog oss till ön Achill Island som ligger på västkusten. Där hyrde vi ett hus genom AirBnB, vaknade till ljudet av vågorna och vinden och körde längst kusten på dagarna. En kväll vandrade vi upp på en topp när solen gick ner. Det blåste kyliga vårvindar och den öppna spisen i huset vi hyrde användes flitigt på kvällarna.

// I love pictures. They have the ability to induce memories in a way and you can really relive things by just looking at them. I guess that´s one of the reasons why we create. Today I found these pictures from a trip my family, Daniel and I did in Ireland in March last year. Daniel's eminent car "Daisy" took us to Achill Island, a beautiful island on the west coast of the country. We rented a house thorough AirBnB for a few nights, woke up to the sound of the waves and the wind and drove along the coast in the days. One night we hiked up to a top just beside Keem Beach to watch the sunset. Earlier that day we rented surfboards on another beach and got to spend some time in the sea. The winds were chilly and the fireplace were used every single night.

På ön finns fler får än människor! //On Achill Island there are more sheep then people!

I miss this one!

Testade vågsurfing för andra gången i mitt liv vid Keel Beach. Våtdräkt, huva, skor, hela köret på! Daniel var en strålande lärare och det var så härligt och utmanande i mars-kylan. // Tried surfing for the second time of my life on Keel Beach. Wetsuit, hood, shoes, everything on! Daniel was the perfect teacher and we had such a nice (and challenging) time in the March-cold sea.

Sugen på att resa till Irland?

GÖR DET. Hyr bil och ta er ut till kusten. Landet är ju verkligen rimligt litet och har en så otroligt vacker kustväg (Wild Atlantic Way). Det finns liksom allt från mysiga små städer till hav och berg. Surf, vandring, longboardvägar, cafeér, you name it!

// Feeling like visiting Ireland?

DO IT. Rent a car and drive along the beautiful west coast (Wild Atlantic Way). You find everything from small towns to sea and mountains. Surfing, hikes, longboarding roads, cafes, you name it! It´s a place worth visiting.

Likes

Comments

Lillebror, mormor, morfar och jag.

In i bilen med sikte på Söderhamn, där morbror Johan bor.

Solsken varvades med regntunga moln, marken var våt sedan gårdagens oväder. Det regntunga gör sig bra på bild och fick bli den röda tråden idag.

Vi började med att åka ut till idylliska Skärså för att äta på "Albertina". Den sjönk ner fint, den grillade fjällrödingen, tillsammans med färskpotatis och pepparrotskräm. Här skålade vi för mormor och morfar, som varit gifta i 51 år (!!) just idag. Det är inte illa!

Senare på eftermiddagen besökte jag och mormor Månses Design. Supermysigt.

Sen vill jag bara säga att det var många som kikade in på min blogg igår och det gör mig så glad! Jag är så inspirerad och sugen på att fotografera och skriva, på ett sätt som jag inte känt på flera år. Jag testar nu, olika sätt att göra det på. Olika former liksom, och tror på att något kommer att klarna om man håller på och håller på. Men tack i alla fall, för fin respons! Och kul om du som hittade hit igår hänger kvar, det värmer!

(Min kära coola mamma har varit stugvärd i fjällvärlden nu i tre veckor, och när hon har varit borta har jag använt hennes linneskjorta konstant. Imorgon kommer hon hem och då får jag krama på henne istället, det känns fint. Men tack för lånet i alla fall, mamma, jag gillar både skjortan och dig!) HÄR hittar ni hennes blogg föresten, hon har ett fantastiskt språk och gör spännande grejer, samtidigt som hon tänker kloka tankar. Bra kombo.

Kylskåpspoesi får avsluta detta något spretiga kvällsklotter på min anslagstavla; även kallad bloggen. Vilken grej ändå, sådär härligt enkelt och kreativt på det mest opretentiösa sätt. Det kan ju lätta upp vilken stämning som helst.

Stor kram från mig!

Likes

Comments

Idag har jag ett tips till er, ett utflyktsmål och smultronställe mitt i byn Enviken i Dalarna.

Enviken är en by som är präglad av femtiotalet. Rockabilly, gamla bilar, vintage, imponerade frisyrer, musik, ja, ni fattar. Engagemanget är imponerande med tanke på storleken på byn.

Om man kommer från Faluhållet, och svänger till vänster i "körsvägen" (aka; korsvägen), finns efter ca 300 meter ett rött hus på höger sida, med en klassisk "café"-skylt på väggen. Detta är Jonssons Fik & Butik; och det är bara att stiga på, rakt in i femtiotalet. Här kan man köpa blommor. Eller ta en fika, dricka kaffe ur en av alla udda koppar. I ett hörn finns en loppis, och i ett annat en liten butik. I det tredje står en jukebox. Om vädret tillåter kan man slå sig ner runt ett av de små trädgårdsborden utomhus, om inte finns möbler inomhus, och precis som porslinet är de udda, ingen stol är den andra lik!

Dagens sommartips, väl värt ett besök. Har ni tips på smultronställen? Let me know!

Likes

Comments

Det pirrar i magen på ett bekant sätt.

Som det gör bara när planer går i lås, när något som bara var en idé tillslut finns i form av en flygbiljett och ett handskrivet kaos i anteckningsboken.

Ovissheten om vad detta kommer ge, vad som kommer hända och hur det kommer bli.

Funderingar kring vilka människor man kommer att träffa, vilka vyer som kommer passera utanför fönstret.

Den där härliga, läskiga och pirriga känslan av att vara påväg. Att snart få packa ryggsäcken igen.

25 september.

Likes

Comments