Maja Tedenkvist Nouw.com/majatedenkvist

Fick en kommentar igår på ett inlägg med min outfit på bild 2 nedan, som jag tänkte ta och svara på i ett inlägg då fler kanske sitter på samma tankar.

Q: Åh vad snygg du är!! Har gått tillbaka jättelångt på din blogg och kollat på alla outfits du har och känner ba wow... Måste bara fråga en kanske lite konstig fråga heheh, men hur gör du när du har på dig så korta kjolar som på bilderna här?? Jag skulle jättegärna vilja gå runt barbent och i kort kjol när det blir varmare, men tycker det är jättejobbigt att ha på mig kjolar som slutar typ ovanför knäna utan strumpbyxor trots att jag tkr att det är jättesnyggt. Brukar alltid vara jätterädd att den ska blåsa upp och typ att personer som går bakom en i trappor ska kunna kolla upp för kjolen och se hela ens trosor (eller rumpa om man har string). Så hur gör du, brukar du ha något under när du har kort kjol, eller är du typ bara försiktig hahah? Vore supernice om du svarade <33

A: Åh tack så mycket! Jag älskar kjolar och bär det gärna oavsett om det är vinter eller sommar. Ibland kan jag råka gå runt i egentligen alldeles FÖR korta kjolar. Men jag tänker mest liksom "ingen har någonsin dött av en liten rump chock" typ hahah. Men det är klart att jag är rädd att om jag har en lös kort kjol på mig att den ska flyga upp och att man ska visa allt man har. Men antingen har jag tights under, eller är allmänt försiktig. Står man i trappor osv kan man ju tänka på att inte stå så bredbent eller ha väskan i vägen haha! Vill man kan man ju ha typ hotpants under för att slippa oroa sig! Korta kjolar sägs vara sexualiserade och män kan gå igång och få för sig dåliga saker, men vet ni vad? Varför gå och oroa sig hela livet, klä er i det ni trivs i.

Jag tycker inte att något ska hindra en från att bära korta kjolar, vill man ha det ska man ha det. Är man rädd att den ska åka upp får man helt enkelt vara försiktig, vilket jag alltid får vara t.ex. om det blåser så har jag fått gå och hålla i kjolen hahah. Bär det kläder du själv trivs i och rocka dom med stil. Kjolar är bäst och jag själv föredrar korta kjolar! Sen finns det ju gräns på hur korta de får vara för mig också hahah.

Men hoppas detta svar var tillräckligt bra! Rocka era kjolar nu hörrni och bär upp dom med självförtroende!

Likes

Comments

Folk som kände mig bra för ett halvt år sen, kan inte säga idag att de känner mig. Visst att många personer kan förändras naturligt, men även personer jag umgås med dagligen skulle jag nog säga att de inte känner mig till 100 längre. Efter att jag började med medicinen så har jag blivit lite personlighets förändrad skulle jag säga. Både bra och dåliga "biverkningar".

Först och främst:

- Har jag blivit en papegoja, utan att överdriva alltså hahah.
Pratar konstant och hänger med en del personer jag tyckte pratade så jäkla mycket innan starten av min medicin. Nu är det jag som pratar MER än dom hahah. Helt galet, har blivit så öppen av mig och vill prata om så mycket, släppa ut allt jag tänker på och känns som jag fått så himla mycket åsikter om allt typ.

- Jag har fått grova humörsvängningar.
Lite som människor med ADHD fungerar. Jag kan vara jätte glad, men sen kommer något som gör mig lite ledsen typ, och då kan jag bli så att jag vill börja gråta direkt. Ibland behöver det inte ens finnas en anledning till varför jag t.ex. gråter, att jag ibland bara gråter utan att veta varför. Det om något är väldigt jobbigt.

- Jag kan få grova damp utbrott/aggressioner.

Även där liknande ADHD utbrott. När jag började märka av det så var det när jag satt och pluggade sent på kvällen, och jag var stressad och förstod inte min uppgift som skulle in dagen efter. Då blev jag stressad, samtidigt som jag var trött och sur för att jag inte förstod. Då började jag känna hur adrenalinet pumpades ut i kroppen, jag blev stressad, samtidigt som folk gick runt mig i köket där jag satt som stressade mig ännu mer. Det började liksom typ krypa i kroppen och jag blev så arg när inget funkade, så jag skrek till "aaaaaaahhhhhh!!!!!! det funkar ju inte" kunde jag skrika ut, och i nästa sekund så slängde jag miniräknaren i bordet och nästan hoppade upp och ner på stolen, och skrev allt vad jag kunde rakt ut i hela huset. Det blev som att det blixtrade inom mig. Det var inte riktigt något jag kunde kontrollera, men där och då tänkte jag inte att det var något annorlunda, liksom klart man blir sur om inget fungerar och man har lite stressigt?

Det jag dock insett nu, förra helgen faktiskt är vilket jävla temperamnet jag fått, eller man kanske inte kan kalla det de? Humörsvängingar, som jag inte kan kontrollera.
Om vi säger såhär: jag kom hem i fredags förra veckan och hade ca 1 h på mig att hinna fixa mig inför Matildas 18 års fest, och ville locka håret då det var på gränsen till fettigt och lockigt är mer festligt. Jag har ju väldigt mycket hår, så för mig tar det vääldigt lång tid att få till mina lockar, som dessutom inte ens blir bra. Min lillasyster dock är grym på det och kan göra det snabbt, så jag hade förväntat mig att hon skulle ställa upp på att hjälpa mig. Men hon vägrade och orkade tydligen inte. Vilket gjorde mig irriterad, men jag gick upp och började fixa mig, medan mamma var runt mig och försökte hjälpa mig så gott hon kunde. Hon erbjöd sig att få testa locka mitt hår, som jag blev stressad över eftersom hon aldrig lockat med plattång. Så det skulle ta massa onödig tid om hon inte lyckades. Men till sist tillät jag henne och jag skulle sminka mig samtidigt.

Såklart satt jag och pratade om hur irriterad jag var på Cindra och mamma skulle försvara henne kändes det som. Jag var sjukt stressad och mamma sa emot mig, vilket gjorde mig irriterad. Sen började vi diskutera och jag kände hur tårarna kom och då började mamma också gråta, som gjorde att det blev värre. (kan inte se folk gråta) Skriker lite på henne hur sur jag var över att mitt smink rann om kinderna, så jag fick gå mot badrummet eftersom jag inte ville att mitt smink skulle rinna bort typ. På vägen dit hoppar jag och stampar i golvet och skriker i hela huset, skrek ut mig saker som sårade mamma och sa saker jag egentligen inte ens menade utan sa det första som kom upp i huvudet. Det var inget jag kontrollerade alls, och det kändes väldigt jobbigt att mamma blev ledsen över vad jag sagt. Att hon blev ledsen över det jag sa påverkade mig inte bättre utan det blev snarare att jag blev mer irriterad. Så jag försökte lugna mig, men mitt i allt kom mamma och frågade något som jag hade svarat förmodligen drygt åt som hon inte tyckte om, så hon började tjafsa emot mig. Där kände jag att det var som att hon slängde på olja på en brasa, och jag började bli helt hetsig inom mig igen. Jag satt där och försökte hålla tillbaka mina tårar och sa något liknande som "SNÄLLA SÄG INGET, SLUTA PRATA, MAMMA SÄG INGET, TYST DÅÅ, TYST, DET BLIR VÄRRE, SNÄLLA KAN DU BARA VARA TYST"

Går det ens att förstå vad jag försöker få fram här?? Haha, men sammanfattningsvis så har jag fått grova aggressioner kanske är ett bra ord. I stressade situationer så kan jag verkligen få riktig damp, där och då kan jag inte kontrollera vad som händer, jag stampar, sparkar slänger och slår saker. Visst lite kontrollerat men vad jag säger och impuls sakerna som händer kan jag inte göra något åt? Det är väldigt hemskt, för man vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Precis där innan utbrottet, man känner liksom på sig det lite. Man försöker andas men det är som att man blir instängd i en låda. Sen att jag kan säga väldigt taskiga saker eller så är inte heller så roligt, för folk som inte känner mig alls kan ju inte veta att jag inte menar något illa och inte kan kontrollera det. Tack och lov har det inte hänt förutom hemma och lite smått med mina närmsta vänner. Men direkt efter mina utbrott är min ilska eller ledsenhet borta, som bortblåst. Visst jag kommer ihåg händelsen, men känslorna är gone gone gone och som om jag aldrig känt så, typ varför blev jag ens så sur? Lite den.

- Jag har tappat min mataptit en del.

Nu tycker jag ändå att den är ganska normal. Men ibland kan det bli att jag ska äta min favoritmat, men när jag stoppar in tuggan så känner man bara hur tuggan växer i munnen och man mår bara illa av maten. Det är så jäkla hemskt, för ibland kan jag inte avgöra om jag inte gillar maten, eller om medicinen härjar. Mamma är super duktig på att laga mat, men när jag får såhär så kan jag inte äta viss mat. Ibland tar det bara stopp, och jag hatar att slänga mat och vill ju såklart inte att mamma ska tro att maten är äcklig, för det är den ju inte. Även om jag säger till när det är så, så känns det som att hon måste ju ta åt sig lite ändå, att känna att något kanske inte blev rätt. Det gör mig lite ledsen. Att tappa mataptiten är inte alls kul för 5 öre, att gå i skolan och komma upp till skolmaten, som ioförsäg inte är speciellt god, men det går att äta. Så kan jag ha tappat mataptiten just då, och kan inte äta något, får trycka i mig maten, för att få energi att orka dagen för det behöver man verkligen när man pluggar, alla oavsett förutsättning. Eller när jag ska beställa in mat på restaurang, händer ofta att jag helt plötsligt inte tycker om maten, så himla kul är det ju inte då att behöva betala för något som jag inte klarar av att äta upp..

- Jag har gått ner i vikt.
Ja min vikt har ju minskat av att jag tappat mataptiten, i början tyckte jag det något bra när jag insåg att jag hade fått en plattare mage. Det var det jag alltid tänkt på med min kropp typ bl.a. men när mina byxor sen började bli förstora och man såg att mina ben blev smalare och att till och med rumpan blev smalare var det fan inte kul längre. Jag började bli rädd och hade nästan gått ner 5 kg? På några månader. Jag kände verkligen att något måste jag ju göra, jag vill inte bli smalare och var inget jag egentligen ville innan heller. Jag såg till att jag skulle försöka äta 2 portioner varje gång jag åt mat, och fick tankarna om att jag kan ju trycka i mig sötsaker nu hej vilt. Det är ju bara bra för då kanske jag går upp lite typ. Tänkte att har det gått såhär fort att gå ner i vikt så kanske jag tappar ännu mer om jag inte gör något. Har nu insett att jag "stannat till" med vikten, det skiftar lite mellan 1-2 kg typ, men vad jag tror, så minskar vikten bara i början när man börjar med medicinen. Men detta har nästan fått mig att börja tänka mer på vikt och utseende, vilket jag inte gillar. Vikt är inget som man ska bry sig om, om man inte ligger på gränsen till undervikt då. När man vant sig lite att se ut på ett visst sett och ser vågen på 1 kg mer kan jag känna mig tjock. Det är jag ju dock inte, men de har ärrat min hjärna lite.

- Jag har blivit mer öppen och glad som person
Jag har alltid varit tillbaka dragen och tyst som person, så detta är ju bara något positivt.

- Det bästa är väl att jag har blivit piggare och håller mig vaken, har fått livet tillbaka typ haha ;-)


Detta är väl de saker jag själv tänker på som förändrat mig, det är även sjukt svårt att veta om det är medicinen eller om jag som person har utvecklats bara. Men detta är vad jag anser är det som märks av iallafall. Tycker ni det är roligt och/eller intressant att läsa sånt här förresten? Jag skriver från mig själv och kände att andra kanske kan ha nytta av vad jag har att dela med mig.

Äter ni Concerta eller Ritalin? I såfall hur har ni förändrats sen ni började äta de? Om ni förändrats något förstås.

Åh bara massa sommar TB bilder, men längtar och önskar så att det kan få bli sommar nu.

Likes

Comments

Inlägget innehåller affiliatelänkar

1. Klänning från Missguided HÄR / 2. Topp från Pieces HÄR / 3. Leggings från Miss Selfridge HÄR / 4. Linne från Even&Odd HÄR / 5. Kjol från Noisy May HÄR / 6. Body från Miss Selfridge HÄR / 7. Blazer från Ivyrevel HÄR

Helloo darls, hur mår ni? Vaknat än? Lördag och ledighet för många, och vad passar inte då bättre än lite nät shopping?? HIttade dessa underbara goingar i sammet (älskaaar), dessutom är nästan alla på rea, så det är bara att fynda på!

Hur snygg var inte kavajen liksom??? Galet.

I samarbete med Blogfame och Zalando.

Likes

Comments

Jag är inget fan av kaffe, där av dricker jag alltid oboy istället hahah! Tycker konstigt nog inte om te heller? Tycker oftast inte att det smakar mer än varmt vatten med svag smak av något. Lite tråkigt skulle vilja att jag tyckte om te haha, så mysigt ju!

Lite TB bilder från när vi var hos pappa över helgen, varma mackor och en stor kopp varm choklad framför TVn, så mysigt! Precis vad jag skulle vilja nu, är så frusen om fötterna efter flera timmars jobb utomhus idag. Bästa mamma hämtade mig vid tåget as usual, so I'm home now! Mat och datan blir min kväll, försöka sova skapligt. Sovit Max ca 20 h på 3 nätter i rad då jag gått och lagt mig för sent och behövt gå upp tidigt.

Imorgon väntar ännu en jobbdag, ännu längre än idag och igår. Dagen kommer avslutas med 18 års fest, om jag fortfarande är vid liv vill säga ;-)

Likes

Comments

En blekare Maja får man ju leta efter...

Titta vad underbart väder de va igår när jag var påväg till praktiken! Strålande sol!! Solbrillorna på och vårfeelingsen är här typ haha!

Tyvärr inte alls lika bra väder idag, regnigt och grått... Perfekt när jag ska jobba!! :-D Sitter Nämnligen i bilen för att gå ut och jobba snart. Men inget att hänga läpp över vädret, är iallafall inte svin kallt ute. Lite ont i ländryggen bara. Men jobb till sent, sen bara hem och äta och sova.

Igår var det ju onsdag, så kallade Lill-lördag? ;-) De på praktiken ville ha tårta till mötet de skulle ha på eftermiddagen så jag sprang iväg och köpte princess tårta! Mums! Börjar dock bli föör mycket sötsaker nu haha.

Ovan är en bild på en arbetsuppgift jag suttit med idag.

Men hörrni, vi hörs mer imorgon! Ha en bra torsdag, puss!

Lill-lörddag jag hörde?

Likes

Comments

In action när lådorna skulle göras, tidspress innan budet skulle komma och hämta upp dom!

Så mycket rosor de köpte in, helt galet haha! (detta var bara några)

Glad alla hjärtans dag på er i efterskott haha! Var så galet trött igår och satt och prata i telefon med pappa och fastnade med telefonen, så hann ej uppdatera igår kväll. Dessa boxar var ett utskick Trendgruppen gjorde till några olika bloggare till alla hjärtans dag, hur fint?? Fatta att få ett sånt här paket utanför dörren när man kommer hem? Såå fina! Snacka om att gå all in haha! All in eller ingenting är det väl? ;-) Så kul att få vara med och se alla de olika saker de gör hela tiden!

Var på min praktik till runt 16/17 tiden och sen kom Emma och Emelina kom dit och vi gick sen vidare. till ett ställe som heter Non Solo Bar som ligger en bit bort från min praktik, på Odengatan 34. Jätte mysigt ställe och galet god pasta!!! Även super trevlig personal, så tipsar verkligen om det stället! Det är mer som ett café men de serverar mat också, sjukt god dessutom.

Vi beställde iallafall varsin pasta rätt, jag och Emelina tog laxpasta och Emma någon fläskfilépasta! SÅ gott, men var inte jätte hungrig konstigt nog, och det var kryddigt så man blev mätt fort. Bara jag som får ångest när maten är god men man verkligen inte orkar äta upp allt?? Fick försöka trycka i mig hahah.

@ NON SOLO BAR

Finaste Emme <33






När man ger i uppgift till ens vänner att ta en fin bild, och får tillbaka kameran med världens konstigaste ljus blir det svart-vit haha!

Detta blev min enda bild på min lilla Emmis, fin va!!! ;-)

Så mysigt o träffa dom igen iallafall, inte setts på typ 2 veckor nu då vi haft massa annat som kommit emellan, dom har plugg (jag har nu efter 2,5 veckas praktik glömt att andra har plugg hahah) och jag har praktiserat till sent eller jobbat. Livet kommer emellan, men inte så vi tappar vänskapen, utan dessa goingar är det lika underbart varje gång man ses trots att det var länge sen sist. Friends for ever, nej men på riktigt så är dom bäst, och alla borde ha vänner som dom. Bästa trion ever är vi tillsammans och är så ledsen att Emelina inte kan åka med till alperna.... :'(

Mitt i allt när vi var påväg till tåget efter ett stopp inne på Coop så inser Emma att hon glömt sitt bankkort inne på coop, haha så vi fick hets springa tillbaka genom hela TC och som tur var hade ingen annan tagit det, så det slutade gott. MEN när vi stod där och väntade sa Emma plötsligt "såg ni inte de där??" Jag ba what, vadå och tittade bakom mig där rulltrapporna är utanför Coop i TC. Då hade en man i 50-60 års åldern ramlat i rulltrappan med resväska och grejer, massa människor kom dit och hjälpte han och så fick dom upp honom och jag hann se att han hade fått jack i huvudet av rulltrappan, i tinningen bland annat. Såg blodet och kunde sen inte titta mer, klarar inte av att se blod, fy fy fy. Men fattar ni hur hemskt? Mår illa inombords och hoppas verkligen att allt blir bra med mannen, kan bara föreställa mig paniken att ramla sådär, nej fy usch.

Men vi tillsammans hade det iallafall väldigt mysigt och kom sen hem till en glad mamma som hade sett våran present till henne. Jag hade tagit mig tiden att hänga upp en hjärtballong i en lampa över bordet i vardagsrummet och så hade vi köpt en gulligt kort och lagt 2 påsar med mandlar och fikon doppade i choklad i en fin påse med silkespapper, så glad blev hon! Lite kladdkaka som hon hade bakat på det efter all chokla-d och gelehjärte-ätande hahah. Samt tårta idag, nu mår man illa nästan av allt sött jag ätit på sista tiden.

Vem eller vilka blev er valentine/valentines? Familjen? Pojk-/flickvän? Husdjuret? Kylskåpet? Netflix? Sängen? Haha, alla hjärtans dag behöver trots allt inte vara något speciellt, men jag tycker om att man kan få sprida lite extra kärlek till sina nära och kära, så synd bara att det har blivit sådan hest att man ska köpa choklad och rosor och dyra presenter. Det räcker oftast med något litet och internt. Såklart det kan vara kul att gå all in också, men då vill man ju göra det av egen vilja och inte av all press som utvecklats.

Ta hand om er och kärlek till er mina fina läsare! <3

Likes

Comments

Minns ni att jag och min lillasyster bytte rum för ett tag sen? Hon hade lite större rum än mig och gick konstigt nog med på att byta rum? Så vi bytte möblerna mellan rummen och målade om. Mamma sa dde att nu är det f*n sista gången jag målar här på måååånga år då Cindra bl.a. redan hade målat 3 av sina väggar från lila till vita för inte allt för långt innan vi ville göra om haha!

Så här är en förebild av det som var min lillasysters rum (kom på efter vi börjat att jag ville ta förebild hahah):

Efter: 

Nytt nattduksbord!

Nya söta kaktusar, love them!

Även nytt överkast och några nya kuddar!

Mitt rum nu ATM. Nu har jag finally (som nämnt tidigare tror jag) möblerat om i mitt rum så jag äntligen är nöjd. Har försökt fram och tillbaka att få till det som jag gillar det men mitt rum är så jobbigt gjort, avlångt med fönster och dörr på kortsidorna, dessutom element under fönstret. Som gör det sjukt svårt att möblera bra.... Men jag tycker att jag lyckats bra nu iallafall! Så här ser det iallafall ut hittils efter lite ny färg på väggarna och nya möbler!

Dock är det inte i närheten till klart än. Tavlor ska upp på väggen, vill köpa en sänggavel till sängen i typ mörkgrå/svart och några nya kuddar till sängen behövs. Skulle även vilja ha ett annat överkast till sängen då jag endast har detta som tillfälligt egentligen.

Funderar även på att klä in byrån i typ marmor eller liknande, iallafall skivan överst. Tror det kan bli nice. På byrån vill jag ha lite olika ljuslyktor, nån kaktus och fina prydnader.

Skulle även vilja byta ut mina gardiner, men det får vänta eftersom pengar växer inte direkt på träd hehe. En sänglampa/myslampa av något slag behövs också samt en Light Box skulle inte sitta fel haha!

Lite inspo till mitt rum:

Likes

Comments

Helgen över och jag går in på min praktik vecka 3. Alltså va?? Vecka 3?? Att jag seriöst haft praktik i 2 veckor och snart 3 är helt galet, gud vad fort tiden gått. Känns som jag började igår typ. Men det är kul, och jag längtar verkligen inte tillbaka till plugg i skolan. Det ända jag saknar är att träffa alla goa vänner i skolan. Men när vi samklasserna i 2an och naturklassen kommer tillbaka efter praktiken så går ekonomiarna på praktik i 4 veckor... Så det kommer bli såå tomt, umgås bara med ekonomiarna om man inte räknar med de i min klass. Så tråkigt!!

Men idag är det måndag och har hört att de ska bli varmare denna vecka, tillochmed idag och imorgon kanske. Runt 8 + grader har det talats om. VÅREN KOM NU OCH STANNA TACK. Så jobbig isig kyla det varit senaste veckan så lite värme skulle inte skada nu. Måndagar kan förknippas med negativa saker, men försök göra det bästa av dagen.

Utmanar er att:

- ge 3 komplimanger till 3 olika personer idag

- le åt 3 olika personer som du inte känner

- säg hej till 3 olika personer som du vanligtvis inte pratar med

Ett hej eller leende kan göra en människas dag, let's kick this day!

Throw back till i somras, ååh vill ha sol och värme nu nu nu!

Likes

Comments

Jag tänkte egentligen skriva något helt annat i detta inlägg, tänkte sätta mig och klaga på hur kämpigt jag har. Eftersom att jag behöver kämpa ca 3 x mer än er som inte har narkolepsi för att hamna i samma nivå, när det handlar om betyg, sporter, jobb, ja egentligen allting i en människas liv.. Men sen hittade jag in på en blogg där en tjej skriver om bl.a. hennes perspektiv om sin narkolepsi, dvs. hon har det själv. Det fick mig ett litet wake up call.

Inlägget började såhär:

"Innan du börjar läsa detta bittra inlägget vill jag bara säga att ja - narkolepsi suger ashårt. Jävligt synd, att vi fick narkolepsi. Vi kanske t.o.m. fick det av ett vaccin (ingen forskning kan dock bevisa det ännu men detta är ju vad de flesta tror, inklusive jag själv) och det suger ju ännu mer. Det är lite bittert. Men låt mig påminna dig bara;

  1. Du blir inte frisk av att spy galla på sjukvården over all
  2. Att du uppmuntrar folk att aldrig vaccinera sig är en direkt samhällsfara
  3. Du har narkolepsi. Bara narkolepsi - come on, läs nyheterna och du kan se minst tio värre saker som hänt senaste dygnet. Bit ihop.
  4. Jag känner med dig. Jag hatar narkolepsi. Jag är med astrött. Kataplexier är asjobbigt, särskilt under sex. Jag vill inte bli tjock. Medicin känns inte jättebra men utan medicin känns jättedåligt. Jag saknar också att vara pigg. "
Kände mig riktigt träffad. Jag är verkligen en person som har väldigt lätt för att hitta saker att klaga på. Finns det något minsta lilla som går att klaga på, så pratar jag ofta om det. Som jag lägger energi på. Jag väljer alltså att lägga min dyrbara energi som är så pass liten redan, på att vara negativ? Eftersom att jag har narkolepsi så har jag inte lika mycket energi till allt, men den energin jag har väljer jag alltså på att vara negativ? Jag sitter ganska ofta och slänger skit på läkare, klagar på hur jobbigt jag har det, men detta fick mig att vakna lite.

Sedan jag började med mina mediciner så har mina humörsvängningar skiftat stoooort. Jag har alltid haft svårt att visa känslor och har alltid hållit saker inom mig, heller inte pratat mycket om någonting. Jag har alltid varit den där tysta personen. Blev jag arg så gick jag mest runt och tänkte och var sur än att ta ut det. Men sen jag började med medicinerna (är vad jag kopplar det till iallafall) så har jag fått grova humörsvängningar, nästan som ADHD utbrott ibland. Men det jag mest märkt av är hur känslig jag blivit för saker, händer det något som gör mig minsta lilla besviken, ledsen eller liknande är det som att hela världen går under. Kan börja gråta hur lätt som helst, och ibland kan jag göra det utan att ens veta anledningen. Hänt att någon frågad varför jag gråter och det enda jag kunnat svara är "jag vet inte, jag vet verkligen inte varför" Och det är galet jobbigt, eftersom jag så lätt då kan bli depp för ingenting. Men sen är den känslan ofta som bortblåst ett tag senare, som om att jag aldrig varit deppig innan. Men kan även få damp utbrott och bli sur över små saker.

När jag då blir såhär, eller allmänt annars också brukar jag oftast vilja slänga ur mig allt dåligt över mina vänner och familj konstigt nog. Like wtf? Vem vill ha en vän som spyr ut dåliga saker om allt, hur kul är det att umgås med en sådan person? Jag skulle inte vilja umgås med en sådan iallafall. Sen är det heller inte kul övrigt att gå runt och vara på dåligt humör, det drar ju dessutom mer energi än att vara glad.

Jag letar ofta efter saker att klaga på och klagar ofta på saker som jag inte ens har en anledning till. Emelina är en av de personer som brukar få stå emot mitt klagande och tack vare henne har jag insett lite också att varför försöker jag inte se det positiva i saker istället? Om jag kommer hem sent och slutat sent på praktiken så kan jag istället för att klaga, inse att jag har sådan tur att jag fått den praktikplats jag fått, då många skulle säkert vilja ha liknande. Vara glad över att de överhuvudtaget låtit mig vara hos dom, än att klaga på arbetstiderna. Denna praktiken kommer liksom ge mig så mycket erfarenheter.

Ett steg åt rätt riktning är iallafall att jag slutat, iallafall försökt, säga allt rakt ut som jag tycker är dåligt, och försöker istället hålla det inom mig och försöka tänka på det positiva istället.

Jag är garanterat medveten om att jag inte är ensam om att vara en person som alltid tänker på det negativa i saker, och jag tror att man inte riktigt tänker på att man gör det fören någon säger till en. Då börjar man tänka efter mer och man blir typ "wow varför säger jag alltid sånt här"

Jag har turen att ha vänner och familj runt mig som säger ifrån till mig om de tycker att något inte är bra och får mig att inse vad jag håller på med. År 2017 ska bli ett positivt år, jag vill inte vara tjuriga Maja längre som klagar på allt.

Kom på nu bara sådär att jag ofta på morgonen efter att ha sprungit till bussen och varit stressad och blivit sur över att vi bor så förbannat långt bort brukar jag smsa mamma om hur mycket jag hatar att bo i nykvarn. Alltså ?!?! Vad tänkte jag egentligen med då? Eftersom att det inte direkt är så att bara för att jag klagar så kommer vi kunna flytta. Snarare att jag gett henne ångest och stress, nej fu vad hemsk jag känner mig.

Positiva Maja är på inspring, jojnar ni? Antar ni årets utmaning? Att bli mer positiva och hålla dåliga kommentarer om saker inombords.

Det är söndag kväll, jag är svin trött, kanske kommer inse imorgon när jag läser igenom detta nogrannare att jag bara pratat gojja hahah. Jag har inte hunnit med allt jag behövt idag, trots att jag varit ledig både igår och idag? Vet ej vad jag gör med min tid. Men det är time för mig att sova, då jag ska upp strax efter 07 imorgon så vi hörs mer imorgon, puss på er, och vänd om de dåliga tankar du har just nu till några positiva saker istället! Natttiii

Likes

Comments

Alla girls samlade (nästan alla)

Här har vi the birthday girl, som faktiskt inte fyllde år igår utan hon fyller 18 imorgon! Men det passade bättre med att ha festen igår så då blev det så! Vi alla tjejer som kunde och stod närmast Matilda samlades runt 18.30 och käkade mat tillsammans innan och fixade det sista, fotade lite osv. innan alla andra kom! Temat var white party så äntligen fick jag inviga min jumpsuit jag köpte i slutet av sommaren som jag aldrig hunnit använda hahah.

Det kom iallafall väldigt mycket folk, hög musik, massa dansande och pratande! Hon hade köpt sådana här helium ballonger som jag älskar hahah. Så jag lotsades för ett tag att det var jag som fyllde, men tyvärr är det ca 5 månader kvar för mig... Hade iallafall en väldigt kul kväll och sen kom mamma och hämtade mig runt 02 tiden, bästa hon!

Jag hade satt mig i Matildas säng för att det var kallt, sen satte sig massa andra runt om och snackade. Vaknade sen upp helt plötsligt och ser Sara bredvid mig som säger "gud vad skönt det var att sova haha" Du har sovit i 45 minuter" Jag ba wtf, vem har gjort de? har du eller. Men nej, det visade sig att jag hade somnat till och sovit i 45 min hahah, narkolepsibarn som jag är. "Barn"---> sooon 18 ;-)))))

Lite kul måste man ju ha också när man fotar ;-)

Finaste Emma C <33

Här har vi min outfit som består av EN Jumpsuit: Diabless om jag inte minns fel, och tights till, samt lite gudliga smycken som inte syns s bra på bilderna. Skor fick man tyvärr inte ha inomhus annars hade jag nog haft några snygga klackar till ;-)

Likes

Comments