Header

Vardagen

Vad är de första fem orden du kommer att tänka på när du hör ordet "jul"?

Mormor, Kalle Anka, risgrynsgröt, Karl-Bertils Jul och ischoklad.

Tänker du göra något annorlunda i jul till skillnad från förra året?

Ja, får kommer jag ju fira här i Sverige med min syster, mamma, kusiner och moster samt hennes sambo. Jag, mamma och Isabel kommer att åka upp till dem och få en riktig Sollefteå-jul däruppe. Senast vi var där på jul var 2012, fem år sedan!!! Vi firade jul tillsammans 2015, men då var vi i Tänndalen så får ska det bli mysigt att vara hemma hos dem. Förra året firade jag ju jul i Australien med mamma och Isabel, så det blir en kontrast iår.

Fortsätt meningen "ingen jul utan..."

Risgrynsgröt, punkt.

Viktigaste grejen på julbordet?

RISGRYNSGRÖTEN! Eller det kanske man inte har på julbordet, men på julen iallafall. Men på självaste julbordet har jag faktiskt ingen favorit. Förr var det prinskorven, men nu blir jag bara äcklad av prinskorv och om jag måste välja nu så är det väl brysselkålen kanske. Jag älskar brysselkål.

Skulle du kunna tänka dig fira jul utomlands?

Ja, eller jag gjorde ju det förra året och det var verkligen speciellt. Det gav ingen julkänsla alls att gå runt i T-shirt och short under jul och det kände väldigt konstigt att se granar och tomtar medans solen sken och värmde. Men jag firade ju med mamma och Isabel och för mig spelar det egentligen ingen roll vart jag är, bara jag är med de jag älskar. Sen föredrar jag att fira jul i Sverige, men kan absolut tänka mig att göra det utomlands. Jag tycker om att uppleva högtider i olika städer och se hur de firar.

Vad ger dig mer julstämning, svenska eller amerikanska jullåtar?

Oj, jag vet faktiskt inte. Det som ger mig mest är ju jullåtarna av Måns Zermerlöw, men annars är det nog båda.

Vilken julfilm är bättre, "Love Actually" eller "En underbar jävla jul"?

Tror inte att jag har sett En Underbar jävla jul, eller har inget minne av den iallafall. Så "Love Actually" väljer jag och jag älskar den filmen ändå.

Vilken julkalender väljer du - "En riktig jul" eller "Tjuvarnas jul"?

Såg inte "En riktig jul" och har bara ett svagt minne av "Tjuvarnas jul", men väljer ändå den sistnämnda.

Brukar du köpa en julkalender av något slag till dig själv?

Nej tyvärr inte, jag borde göra det. Eller kanske inte köpa, men kanske göra något speciellt för mig själv varje dag.

När är det okej att börja julpynta tycker du?

Inte innan första december, men runt där och första advent tycker jag är okej.

Om du endast fick önska dig en julklapp får, vad skulle det vara?

Att jag skulle få fira jul med Markus, vi har varit tillsammans under 4 jular (med denna 2017) och har inte firat en enda tillsammans.

Och sista frågan - hur pepp är du i detta nu på december och julen?

SÅ PEPP! Jag har inte världens julfeeling just nu, men det är för att jag inte har julpyntat alls i lägenheten då jag ska bort över jul ändå. Men jag är så taggad på julen och älskar att december är här. Jag tycker det är mysigt när det är mörkt ute och man ser all fina lyktor och ljus som är tända. Lukten av pepparkakor, allt fint pynt, julmusiken och bara känslan. Iår kommer bli en riktig bra jul trots att jag inte har sådan feeling just nu, men jag vet att den kommer när jag åker upp till mamma nästa vecka.

Jag kommer få fira jul med dessa fantastiska och underbara människor får och jag längtar mer än någonsin. Förhoppningsvis tar vi en liknande bild iår, bara det att personerna på bilden kommer vara 3 år äldre.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tankar & Känslor

För 25 år sedan föddes en människa som jag har en väldigt konstig relation med. En människa som jag aldrig har träffat, eller kommer få, men som jag ändå älskar med hela mitt hjärta. Denna människa är en del av mig och jag kommer alltid säg att han är min bror. Jag kommer alltid räkna in honom som en del av familjen.

Idag fyller alltså min bror 25 år. Min bror som bara blev 16 dagar gammal. Jag önskar av hela mitt liv att jag hade fått träffa honom. Jag älskar honom trots att han inte hann bli en person, trots att jag aldrig har träffat honom och trots att han inte har en aning om vem jag är. Men jag känner ändå att han är en del av mig och alltid kommer vara en del av mitt liv. När någon frågar hur många syskon jag har räknar jag alltid med honom, för han är ju min bror trots att han inte är här personligen. Men han är inom mig, han har format mig och gett mig liv.

När jag fick se en film på honom kom tårarna direkt, och de kommer ganska ofta när jag tänker på honom. Också för att jag inte kan förstå hur straka mina föräldrar är som trots ett dött barn lever vidare. Att de har klarat av att fortsätta leva och faktiskt skaffade två barn till. Jag är otroligt tacksam för John, min älskade bror, för utan honom hade inte jag haft världens bästa föräldrar. Världens starkaste föräldrar som alltid finns här för mig. Jag kommer aldrig förstå hur jobbigt och hemskt det är att förlora ett barn, för det måste ju vara det hemskaste som finns?

Men nu ska jag inte skriva om hemska saker. Utan jag ville bara skriva grattis till min älskade bror som fyller 25 år idag. En människa som har påverkat mig otroligt mycket, mer än jag kommer att inse. Jag älskar dig John, du är en del av mig ❤️

Har tyvärr ingen bild på John på datorn, men här är en bild på hans pappa, syskon samt syskonbarn. Vi alla älskar dig John och saknar dig något otroligt. Väntad, älskad, saknad ❤️

Likes

Comments

Vardagen

För att han idag har varit min i 37 månader. Jag älskar honom mer än något annat och önskar att han var här. Min saknad för honom gör så ont, inget mer behöver sägas. Jag älskar dig Markus Strickert, ingen är som du ❤️

Likes

Comments

Vardagen

I samarbete med Smartson

Vet ni vad som passar så bra en onsdagskväll som denna (i alla fall för mig)? Jo, en matlåda ifrån Dafgård som innehåller ost- och broccolibiffar med röda linser i en kokossås, kvargdipp och edamemebönor. En kväll som den här är jag otroligt trött då jag verkligen inte kunde somna inatt och gick upp vid 5.30 imorse, då är det perfekt att bara slänga in den här matlådan i micron och så har man en god middag. Jag är ju egentligen inget fan av färdiga frysrätter, men den här var verkligen god ändå! Den kanske inte ser så smaklig ut, men den smakade desto bättre! En riktig lifesaver en kväll när jag inte orkar eller har tankekraft till att laga middag! #smartson #dafgårdsgröna

Likes

Comments

Vardagen

Nu är vi inne på vecka 50 och det är bara tre veckor kvar av detta år. Mycket ska hinnas med för mig, men det kommer att gå. Den här veckan är det mycket jobb, men även andra roligheter. Så låt oss ta en titt på hur min vecka ser ut just nu!

Måndag:

Tog en rejäl sovmorgon och har sett på julkalendern samt Keeping up with the Kardashians nu på morgonen. Ska snart börja plugga lite innan jag ska till jobbet och jobba till 20.30. Efter det blir det hem, äta och sova.

Tisdag:

Jobba morgon till eftermiddag. Sen ska jag åka till Motala och gå på yoga med Ullis! Det ska bl så mysigt och härligt att yoga. Jag yogar ju oftast själv så det ska bli härligt att yoga i grupp. Efter det åker jag nog till lägenheten och bara tar det lugnt.

Onsdag:

Jobba på Hemköp hela dagen. Efter det ska jag bara ta och sova tidigt då jag börjar tidigt på torsdag.

Torsdag:

Jobba på Elite på morgonen. Efter det ska jag försöka ta mig till vårdcentralen för blodprov och sen ska jag till stallet. Rider nog ut en sväng på Diamond. På kvällen är det dags för den sista (!!!!) poledance-träningen. Det har gått så fort, jag förstår inte!

Fredag:

Jobba på Elite på morgonen och sen ska jag spendera resten av dagen med att packa ner grejer jag har här i lägenheten och köra hem dem till pappa. Det kommer nog ta ett tag och beroende på hur pappa jobbar och hur sent det blir kanske jag sover hemma.

Lördag:

Vaknar troligtvis hemma hos pappa och packar upp lite saker innan jag ska jobba på Hemköp. Resten av kvällen kommer nog att spenderas i soffan med något gott att äta.

Söndag:

Det enda jag har planerat denna dag är att jobba på Hemköp. Vi får se om det händer något annat trevligt.

Kan inte riktigt förstå att jag får ett år sedan var i denna miljö med detta väder. Vi badade och jul år nyår firades i kortbyxor. Kontraster eller vad säger ni?

Likes

Comments

Tankar & Känslor

Stress, stress, stress. Jag är stressad. Jag har så mycket att göra samtidigt som det känns som att jag inte gör någonting. Vad det är som ska hinnas med vet jag inte heller riktigt. Det som stressar mig mest just nu är dagvården och att jag måste hinna packa ner hela lägenheten. Samtidigt som detta vill jag hinna träffa vänner, skriva här på bloggen, plugga, yoga, vara i stallet och hinna andas. Jag vet inte hur jag ska göra, trots att jag försöker strukturera upp dagarna och planera när jag ska göra vad hinner jag inte. Jag har en känsla av att jag aldrig hinner bli klar och att det alltid finns något mer att göra. Det är en inre stress inom mig.

Jag tror också att jag känner såhär för att jag inte vet hur saker och ting kommer bli. Hur dagvården kommer att vara, om den kommer hjälpa mig, vad jag vill göra i framtiden, var jag ska bo, vad jag ska bli som "vuxen", vad av de alla grejer jag vill göra som jag ska satsa på. Det är så många frågor som jag inte har något svar på och det stressar mig. Det stressar mig otroligt mycket just nu också när jag ser hur många som helst kommer in på sina sökta utbildningar och får heltidstjänster. Senast idag fick jag reda på att en bekant till mig har fått en heltidstjänst på sitt jobb. Jag blir såklart glad för hens skull, men jag känner också avundsjuka och stress över att min framtid inte är säker och att det känns som att jag inte har någon. Jag vet inte vad jag vill, jag vill bara ha en säker punkt som jag hade när jag gick i skolan. Även fast jag inte tyckte om skolan så var det en säker punkt i livet, men nu har jag inte det. Eller jag har ju mina jobb just nu, men snart kommer jag inte ha dem heller. Jag kan ju alltid bo hemma och behöver egentligen inte oroa mig för att jag ska bli hemlös eller så, men jag vill ha ett säkert jobb eller annan sysselsättning. Jag vet bara inte och det stressar mig så mycket att jag nästan varje dag bara känner att jag vill släppa allt och gråta. Men varje dag säger jag till mig själv att jag inte får.

Likes

Comments

Tankar & Känslor

Hej på er! Jag har precis slutat jobba, eller egentligen för en timme sedan men har kommit hem och precis ätit lunch. Det gick bra att jobba idag och skönt att klockan bara är 13. Jag har många timmar kvar tills pappa kommer för middag och bio. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra tills dess, men kommer nog yoga lite och plugga. Ikväll ska vi ses Solsidan vilket ska bli kul! Jag har inte följt serien men har sett några avsnitt här och där. Men jag tror inte att man måste ha sett alla avsnitt för att förstå filmen.

En annan skön sak som har hänt är att jag äntligen verkligen har bestämt mig för att släppa den här lägenheten och flytta hem till pappa. När jag ska hinna flytta är en annan femma dock eftersom att jag jobbar mycket och mellan den 21:a-27:e åker jag iväg till mina kusiner i Sollefteå. Men det löser sig nog. Jag har velat mellan detta val länge, men det är så skönt att jag äntligen har bestämt mig. Igår var det även en tjej här som gärna flyttar in i lägenheten i januari vilket är väldigt skönt, då slipper vi ju stå med en tom lägenhet i tre månader. Det är min bror som håller i allt det där så mer vet jag inte, men det känns ändå bra och nu kan jag ju inte ångra mig, så det är ju bara onödigt att vela längre. Så nu är det bestämt. Jag flyttar hem till pappa och lägger allt mitt fokus på att bli frisk. Det känns så läskigt om jag ska vara ärlig. Det känns läskigt att jag ska kunna må bra, att jag också ska kunna ha ett liv som frisk. Jag vill det mer än något annat, men det är läskigt och jag känner en känsla av osäkerhet när jag tänker på det. Men nu en gång för alla är det äntligen dags. Så många gånger som jag har bestämt mig, men nu när jag äntligen kan få den hjälp jag behöver känner jag att det kommer att gå. Jag har bestämt mig flera gånger innan, men aldrig tagit riktig hjälp och det måste jag ha om jag ska bli frisk.

När den här bilden togs hade jag som plan att åka till Australien och inte komma hem till Borensberg igen. Men nu är jag påväg hem igen och det känns faktiskt bra och okej. Det är okej att flytta hem, för att det är ett steg mot ett frisk liv för mig.

Likes

Comments

Reflektioner

PT-Fia har ju skrivit en bok om träning och hälsa. Jag har inte läst den, men jag såg igår att hon lade upp tio frågor ifrån den som hon besvarade på sin blogg. Jag tänkte att jag också skulle besvara dessa frågor då de var riktigt tänkvärda. Jag har ju svårt att känna vad jag verkligen behöver och hur det känns, men jag ska göra mitt bästa. Och eftersom hon bara led upp de första fem frågorna, så kommer de fem nästa när hon har lagt upp dem.


1. Hur mår du innerst inne just nu? Stäng av telefonen, slut ögonen och verkligen känn efter.

Just nu är det ganska stormigt och ett kaos innerst inne. Men samtidigt en känsla av avslappning och en skäl känns att jag äntligen har tagit hjälp. att jag vet att jag ska kämpa och att jag kommer flytta hem. att våren är säkrad och att jag verkligen kommer kunna att kämpa mot att bli frisk. Men vill bara börja nu och just nu är jag fortfarande en liten osäker prick som velar fram och tillbaka mellan olika val varje dag. 

2. Hur känns din kropp? Är den pigg, ledsen, i obalans eller strålande och stark?

Min kropp känns inte alls. Jag har stängt av. Jag känner mig bara trött om jag ska vara helt ärlig, men ändå kan kroppen kännas bra ibland. Jag känner mig inte stark eller bekväm, men kroppen fungerar (peppar, peppar, ta i trä) fortfarande även om den egentligen inte "borde" det. Just nu är den nog i en obalans helt enkelt. 

3. Trivs du med hela dig själv? Skriv ner vad du trivs med och inte.

Nej det gör jag inte. Jag trivs med att jag är bestämd och envis. Men jag trivs inte med att det kan gå så långt att jag förstör för mig själv. att jag inte kan inse mitt egna värde och att det är okej att be om hjälp. Jag trivs inte med min kropp och jag ser ju att jag är för smal. Just nu trivs jag inte med mig själv just för att jag är med mig själv hela tiden. Jag är ensam och bor själv, vilket jag verkligen hatar och det påverkar mig. Men jag trivs ändå med mig själv och tycker att jag är en bra person. 

4. När gav du dig själv en komplimang, ett snällt ord eller en tanke senast? Börja använda dina tankar till att peppa dig själv i stället för att deppa. Tänk något snällt dagligen.

Jadu, det var nog ganska längesedan jag gav mig själv en komplimang som jag verkligen trodde på. Jag kan säga snälla saker till mig själv och se mig själv i spegeln medan, men det går liksom inte in. Jag kommer inte ihåg det jag säger eller tror på det. Jag tänker ofta sälla saker om mig själv, men på något sätt går det inte in i huvudet och det är det negativa som fastnar. Jag vet att man ska "fake it until you make it", men jag har försökt så länge och det är svårt. Men jag ska verkligen fortsätta och säga snälla saker till mig själv. Inse att jag bara är en människa. 

5. Vad har du för relation till din kropp? Kan du jämföra relationen med din kropp med en avlägsen kusin, passionerad älskare, eller strikt förälder? Vilken relation skulle du vilja ha till den?

Eftersom att jag har stängt av relationen mellan huvud och kropp är den som en avlägsen kusin just nu. Jag känner inte efter vad jag verkligen vill. Jag gör det jag har bestämt trots att jag känner att jag inte vill. Jag skulle vilja vara min kropps bästa vän eftersom att den får stå ut med saker varje dag och så som jag har behandlat den. Jag har inte varit snäll mot kroppen och den har få utstå hemska saker, men jag kommer att jobba på relationen och jag behöver hjälp med det. Jag behöver gå i parterapi med min kropp, den förtjänar det allra bästa och det ska jag se till att den får. 

Likes

Comments

Reflektioner

Nu är jag hemma efter en eftermiddag i stallet. eller jag har varit hemma ett tag då jag var i stallet när det var ljust ute och nu är det kolsvart. Men idag var det annorlunda att vara i stallet, att sitta på Diamonds rygg och att få mysa med henne. Jag var inte stressad när jag var där och den ilande känslan av att bara få det överstökat var inte där. Idag njöt jag verkligen av att vara i stallet. Kanske för att jag kunde ta exakt så lång tid på mig som jag ville, kanske för att jag har insett vad Diamond gör för mitt mående, kanske för att jag vet att jag snart inte kommer få rida henne på månader. Man uppskattar ju det man inte har eller sådant som man vet att man kommer att förlora mer än det man har tyvärr. Men som tur är ska jag dit imorgon igen och mysa ännu mer. Jag kommer sakna att rida Diamond, men som tur är får jag iallafall åka dit någon gång i veckan och mysa med henne även när jag går på dagvården.

Huvudvärken har slått i huvudet hela dagen, men när jag fick komma ut på Diamond försvann den. När jag är med henne är det som att all smärta försvinner. Jag måste koncentrera mig på henne och jag måste vara uppmärksam på vad hon gör. Jag kan inte sitta på hennes rygg och tänka på min ångest. För hon känner när jag spänner mig och då spänner hon sig och blir hetsig, vilket inte blir bra. På henne kan jag verkligen slappna av, men samtidigt vara koncentrerad och på hugget. Jag märker stor skillnad på henne när jag spänner mig och när jag rider avslappnat, det är stor skillnad. Jag tycker det är så häftigt att vet att hon känner mig, hon känner mina rörelser och lyssnar på dem. Det är så coolt att jag, en människa på några kilon, kan styra och bestämma över det vackraste fyrbenta djuret som finns på ungefär 600 kilo.

Likes

Comments

Reflektioner, Tankar & Känslor

Den 8:e januari 2018 ska jag börja på dagvård för ätstörningar här i Linköping. Jag tänker egentligen inte ens skriva om alla mina känslor för det. För det kommer bara bli "negativa" och jag kommer att krångla till allting. Nu är det bestämt att jag kommer att flytta hem till pappa i Borensberg och bo där under de här tre månaderna som dagvården är. Vad som sker efter dagvården tar jag tag i då, även om det är allt jag kan tänka på just nu. Jag ska tänka på det när det är dags.

Det är skönt att jag har tackat ja till dagvården nu. Jag är sjukare än vad jag vill inse. Jag har lutar mig själv och jämt min sjukdom. Jag har anorexia. Bara det att den inte är likadan som den var "förut". Mat ger mig inte ångest på samma sätt, men det ger mig fortfarande ångest och styr mig i min vardag. Det ska bli så skönt att verkligen få hjälp med det där nu, på riktigt. Att det kommer vara mitt fokus och att jag verkligen har bestämt mig. Kommer jag inte göra mitt bästa på dagvården kommer jag inte få vara kvar där. Det är liksom ett krav att jag ska göra mitt bästa, annars har jag inget där att göra. så det är skönt att de ställer de kraven på mig, för jag vill ju verkligen få hjälp med detta och blir frisk en gång för alla. Sen tror jag inte att jag kommer vara frisk efter tre månader, men jag kommer att ha kommit en bit på vägen och har startat ett annat liv. Ett liv utan ätstörningen.

Det här kommer bli bra, för mig. För min egen skull måste jag göra det här och det är så skönt att jag ska flytta hem igen. För jag trivs faktiskt inte med att bo själv. Inte bara utifrån min sjukdom, men också som person. Jag trivs inte med att bo själv, även om det känns som att jag "borde" det. Men jag gör inte det. Jag är ingen människa som vill bo själv och det har jag känt enda sen jag flyttade tror jag. Jag ville ju redan från början att Markus skulle ihop med mig. Så det ska bli skönt att jag har en anledning till att flytta hem igen och får bo med pappa. För det skulle ha varit ännu jobbigare att göra det om jag inte hade en anledning till det. För på något skevt och otroligt konstigt sätt har jag sagt till mig själv att om jag flyttar hem igen så är det ett misstag. Bara om jag gör det, inte om ingen annan gör det. Jag vet inte varför, det bara är så.

Så den 8:e januari kommer allt fokus ligga på att bli frisk. Vilket ska bli så otroligt skönt helt ärligt. Jag kommer verkligen lägga allt mitt fokus på det och verkligen göra mitt bästa. För jag vet att det inte funkar att bli frisk ifrån en ätstörning när livet rullar på som vanligt. Det har jag testat i 5 år nu, och det har hjälpt mig i perioder. Men jag har aldrig släppt min ätstörning helt, vilket jag nu måste inse och låta mig själv få hjälp med.

Jag vill inte stanna kvar i tunneln och se utvägen hela tiden. Jag vill kliva ut ur tunneln och inte behöva gå in där igen för att känna den falska tryggheten. Jag är lika sjuk nu som jag var i december 2013, bara att ätstörningen inte har samma form.

Likes

Comments