Det har blivit lite förändringar i sovrummet och jag älskart. Så kul att trixa med små detaljer som kan göra väldigt mycket! Vi har tagit bort sängbenen och satt ditt sängkappa. Blev så mysigt när sängen kom ner på golvet, sover mycket bättre nu än förut också så det är ju bara plus.
En ny sänggavel är även införskaffad. Passar så bra in med nude temat vi kör. Älskar beigt, gammelrosa, vitt och grått!
Nya sängborden är också på plats. Så himla fint och praktiskt med vägghängda.
Det ska även upp två fyllor på väggen men det visar jag i ett annat inlägg.
Det finns också ett syfte med grejerna, men vad det är kommer avslöjas på tisdag. Kan bara säga att det är något helt fantastiskt och det kommer bli såå kul!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Lite färska snittblommor är så himla fint och gör så mycket i ett hem tycker jag. Man blir liksom gladare när man ser en bukett, någon mer som håller med?
Jag älskar blommor och växter över lag. Någon gången i livet ska jag ha en vildvuxen trädgård med massor av grönska i olika färger. Dröm!

Likes

Comments

Mosters älsklingar!
Dom växer så fort att man blir rädd. Gäller verkligen att ta vara på tiden. Jag tillbringade nationaldagen med min älskade syster, John och dessa pluttar. Hade en supermysig dag med firande i byn, strålande sol och gemenskap. Det var riktigt skönt att bara hänga med familjen och umgås!

Det var så mycket folk på "firandet" så vi satte oss på gräset för att fika. Johns Mamma var också där med Nandi (hunden). Mys!

På kvällen när jag kom hem så blev det årets första färskpotatis och sill, såå gott..

Likes

Comments

Älskar verkligen denna lägenhet. Allt som har med den att göra. Ljuset, färgerna, atmosfären, värmen. Ett underbart hem.

Likes

Comments

Den här tjejen kom från Eskilstuna igår och firade mig. Vi köpte gotta och slog oss ner i Stadsparken, och det var den mysigaste och härligaste kvällen på länge. Äta gott, prata, skratta och må. Min pärla, tack för allt ❤

Vi käkade såklart pizza, mums!

Det är så himla fint här borta! Och kvällen var fantastiskt fin. Varmt som bara den

Likes

Comments

Mitt liv har på senaste och är fortfarande inte på topp. Jag befinner mig nu i en situation som jag lovade mig själv att inte sätta mig i igen. Men livet bjuder ju alltid på överraskningar och livssituationen just nu känns inte hållbar då det bara går år ett håll till ett mål och inte från två håll ett gemensamt mål känns det som.
Det är jobbigt att känna så mycket och engagera sig så mycket men ändå känna sig ensam.
Glad påsk!

Likes

Comments

Detta var för några dagar sedan, årets första löprunda i strålande solsken. Vi får verkligen hålla tummarna att det inte blir vinter igen, utan att våren är här på riktigt!
Invigde mina nya Nikes som älski gav mig här om veckan. Supersköna!

Vår balkong ligger i sol läge hela dagarna så det var ingen tvekan att sitta ute och äta lunchen där efteråt. Såå härligt 😍

Likes

Comments

Jag var nyss med om en händelse som gjorde att jag nu sitter här vid datorn, har så mycket tankar och åsikter som jag måste skriva av mig.


Jag stod och väntade på bussen för en timme sedan efter jobbet. Det är fullt med folk som alltid. Bredvid mig hör jag lite mummel från en man som ber några om hjälp. Mitt sinne sveper vidare och jag kommer in i andra tankar. Tills mannen står framför mig. Hans ägon är starka, hans yttre är vad vi ofta skulle kalla motbjudande. Han har knappt några tänder och tandköttet/benet lyser nästan svart, förmodligen av röta. Han försöker göra sig förstådd. Viftar med några tidningar i handen. Jag säger som jag oftast alltid gör, - Jag har inga lösa pengar, och rycker på axlarna. (Varför har man inte kontanter längre?! Måste bli bättre på det)

Mannen viftar förbrilt med tidningarna, och jag förstår till sist att han bara vill ge mig den ändå. Jag tackar, tar emot tidningen och ser att den handlar om utsatta människor liv i Rumänien. Han stå kvar och försöker göra sig förstådd, pekar på sin egen mun och säger medicin. Jag klappar honom tafatt på axeln och säger att, - Jag känner för dig, jag hoppas det blir bättre.

Så tar han fram ett foto. Om det är tre barn eller två barn och en kvinna på bilden kommer jag inte ihåg. Jag känner bara en stor sorg och något som griper tag om hjärtat när mannen visar bilden. Jag ser på mannen och han ser på mig.
Han lägger undan bilden, pekar återigen på sin mun, tar fram en ihopvikt gul lapp och visar mig. Det är ett recept på hostmedicin. Jag kollar på receptet, ser datum men mer registrerar inte min hjärna. Jag känner bara hur hela jag känner mig hjälplös men hur mina ben beslutsamt börjar gå mot Pressbyrån. Framåt går vi, mannen och jag medan folk stirrar.

Jag går in, och mina händer darrar något kopiöst och jag fattar inte varför. Trycker darrande kortkoden, tar pengarna och går ut till mannen. Han står där ute och skiner upp, tar emot pengarna och vi skiljs åt. Jag åt bussen, han åt okänt håll.

Och människor stirrar. Och mitt hjärta bultar. Och jag blir irriterad. Irriterad på alla människors begrundande rynkade ansikten. För, varför ska det vara så häpnadsväckande att hjälpa en medmänniska? Och varför skall det göras till en så stor sak varje gång någon eller något gör en god sak för någon annan? Varför har många ett så stort behov av att visa upp hur generös man är? Dessa tankar började cirkulera tydligare i mitt huvud mer än någonsin efter denna händelse.

Vi människor ska alltid vinna i varje situation, alltid ska vi utmärka oss. Jag tänker exempelvis på de galor som sänds på tv där man donerar pengar till olika välgörenhetsändamål. Allt är fint ordnat, kändisar är inbjudna, människor och företag ska hyllas som hjältar för att man donerat pengar. Det tävlas om hur duktiga vi är som donerade mer än förra året. Duktiga oss. Detta är något jag bokstavligen spyr på. Att vi ska vinna duktighetsmedalj på bekostnad av svältande män, kvinnor, barn, äldre. Att vi inte skäms? Vad är detta för klimat, där vi inte kan hjälpa andra i nöd utan att höja oss själva eller få in ännu lite mer duktighetskänsla i vårt ego. Att hjälpa andra borde vara en så självklar sak som att jobba eller gå i skolan. Man gör det och så är det inget mer med det!

Men många av oss människor är så ego idag att vi aldrig skulle förmå oss göra något om vi själva inte vinner på det. Är det inte sjukt? Och det sjuka är att vi själva inte ens inser det. För vi fortsätter i samma spår hela, hela tiden. För att det numera tillhör vår natur. Och det är skrämmande.

Nu pratar jag inte om att organisationer som skänker pengar är dåliga, eller att vi ska ta emot och välkomna allt och alla utan att tänka på konsekvenser. Det jag pratar om är genuin medmänsklighet. Vart tog den vägen och när försvann den? "Tyvärr jag kan inte hjälpa dig". Klart du kan, hade jag bara sett ur ett ekonomiskt perspektiv hade jag absolut inte kunnat. Men alla kan bidra med något. Och att människor gör skillnad på varandra och sätter så höga murar mellan varandra är fruktansvärt. Som att aldrig du eller jag hade kunnat vara den där kvinnan eller mannen.

Ingen har frivilligt fötts i ett fattigt land. "Det kunde lika gärna varit jag" - tänket existerar inte längre. Det kommer bli ett alltmer växande problem.

Bildresultat för be kind quotes

Likes

Comments

Så var en ny vecka i rullning och jag sitter på bussen till mina kära föräldrar för att hälsa på.
Denna måndag har gått fort och rätt som det är så är väl helgen här igen, inget mig emot 😉.
Längtar redan efter tisdag. Har sovmorgon, slutar tidigt och jag och J ska storhandla för denna vecka, göra matlådor och gymma. Älskar att ha mycket att göra!

Likes

Comments