Idag fick bli en dejtdag för mig och Micke. Vi valde att vända det fina vädret ryggen till och gick på bio mitt på dagen. Dock fick vi ta en tur ner till stallet först. I boden/sadelkammaren/fikarummet hade en propp gått och det var iskallt utan elementen. Efter en liten försening kom vi i alla fall iväg till Heron City. Svärfar fick ta i tu med proppen själv. Det blev lunch på Amazon och sedan såg vi Molly's game. Jag tyckte den var väldigt intressant, med tanke på att det är en verklig historia. Men i efterhand önskar jag att jag hade läst boken istället, den tror jag mer på.

Maten på Amazon var inget speciellt. Micke åt en högrevsburgare men fick en stor (ca 1 cm) benbit i köttet. Hur det har gått till är ett stort mysterium då köttet med all sannolikhet kommer från en fabrik. Och ja, det var en bit ben och inte brosk, det syntes klart och tydligt även för mig. Personalen gav oss varsin bakelse i kompensation och det var ju såklart inte restaurangens fel, utan fabrikens slarv. Förmodligen rent av slaktaren/styckarens slarv. Slaktar man med slaktpistol, som i princip alla i köttindustrin gör, ska det inte lossna några benflisor runt köttet. Jag hoppas att Micke snart kommer igång med jakten så att vi kan äta kött från fria djur och som vi vet tas hand om på ett relativt trevligt sätt. Vårt mål är att vara så självförsörjande som möjligt. Med de förutsättningar vi har här på gården, med mark, slakteri och växthus bör det inte vara svårare än att faktiskt sätta igång.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

-2 grader. Känns som -10. Vindstilla, blå himmel och en sol som knappt når över trädtopparna. Idag var jag ivrig att ta mig ut. Efter frukost tvingade jag på Micke och mig själv ca fyra lager kläder för att gå ut med hundarna. Det är så roligt att gå ut med dem. Det är ofta höjdpunkten på dagen, i alla fall de dagar som kanske annars känns långa, jobbiga eller allmänt dåliga. Tyvärr ska Vanja till veterinären på måndag. Vi får hålla tummarna att hennes skavanker är ofarliga och lätta att ta bort om så behövs.

Tidigare har jag skrivit om hur svårt det är att lära sig själv att rida och hur frustrerande det kan vara. Jag vågade till slut fråga en av hästägarna om hjälp, och idag red jag en stund för henne. Hon är ridinstruktör och det märktes verkligen, jag lärde mig så mycket! Hon var superduktig och hjälpte mig att förstå Vikur på ett helt nytt sätt. Nu vet jag att traven i början var svår på grund av att han har en passaktig trav och att han helst vill börja tölta när man driver på. Men nu vet jag också hur jag ska göra för att både trava och tölta. Det är superroligt och jag ville knappt sluta rida. Jag ser mycket framemot kommande ridstunder då jag kan öva mer på allt jag lärt mig idag. Tyvärr ska denna hästägare snart flytta till en annan stad, men jag hoppas att jag kommer fortsätta kunna få hjälp från andra i stallet.

Likes

Comments

Fredag eftermiddag. Det har de senaste åren inte haft någon särskild betydelse. Jag har ju alltid jobbat oregelbundet. Det känns lite kul faktiskt, att ha helg precis som de flesta andra. För första gången på flera år har jag fredagskänsla! Mysigt!

Dagen har varit kort idag. På schemat hade jag endast ett seminarium. Alla grupper skulle presentera det arbete vi jobbat med under veckan, så det var bara att sitta och lyssna. Förutom när det var vår tur att ställa sig framför klassen. Usch. Jag vet att jag härom dagen skrev att jag inte alls var nervös. Men det var ju hemskt. Det värsta är inte att prata framför folk. Det värsta är att jag ska rodna så djävulskt mycket. När jag märker att jag rodnar blir det bara pinsamt och allt blir jobbigt.

Jag ska försöka ta mig hem innan resten av Stockholm också ska ge sig ut i tunnelbanan. Dessutom är det alltid lite jobbigare att ta in hästarna på fredagar. Många, om inte alla, hästägare är där tidigare under eftermiddagen vilket betyder att det är tomt i stallet på kvällen. Intaget tar då längre tid och vår kväll blir kortare. Men nu är jag som sagt ledig i helgen, så från och med nu spelar det inte så stor roll att fredagskvällen försvinner.


Likes

Comments

Idag har det varit kämpigt.

Dagens motgångar:
Försov mig (han komma iväg i tid, men fick strunta i alla mina morgonrutiner, inklusive frukost). Tappade mina vantar i bilen: frös om händerna. Glömde vattenflaskan hemma. Signalfel för pendeltågen. Blev sen. Grupparbetet som skulle ta ca 5 timmar att bli klara med tog 7,5 timmar, och vi blev inte klara. Vikur tappde en sko igår, så jag kunde inte rida idag som det var tänkt. Glömde bort mitt nyårslöfte och åt choklad. Ja, jag glömde faktiskt. Jag var stressad, och sen med tom mage så det bara slank ner en Marabou co-co av vana. Men ska kompensera det genom att inte äta något onyttigt imorgon.

Dagens framgångar:
Jag fick hem min efterlängtade kalender! I helgen som varit designade jag min egen almanacka hos www.personligalmanacka.se. Jag hade tidigare letat efter en kalender i diverse olika butiker utan framgång. Det fanns massor att välja mellan, men ingen som passade mig och mina behov. Vad passar inte bättre än att designa sin egen kalender? Man designar allt själv, från omslag till färger, rader, rutor, layout, kategorier, uppslagsformat, allt. Nu har jag äntligen precis en sådan almanacka som jag hade tänkt mig. Dessutom kan man i förväg skriva in viktiga personliga datum. Till exempel vänner och familjs födelsedagar, andra årsdagar, viktiga resor du ska göra eller vad som helst egentligen.

Jag valde att designa min almanacka i grått och rosa med en grå linjal, som dessutom fungerar om ett bokmärke. Man kan flytta linjalen varje vecka för att hålla koll på vart man är. Så smart! Jag valde att inte ta några bilder på min framsida, men den är bara svart med grå bokstäver där jag skrivit mitt namn och år. Däremot kan man välja i princip vilken färg man vill, eller så kan man ladda upp ett personligt foto.

Jag är fullt medveten om att bilderna är av usel kvalitet. Vi har suktat lite efter att köpa en ordentlig kamera, vi båda är rätt sugna nämligen. Dock spara vi ju till ett hus (!! Mer om det i ett senare inlägg.) så vi får se vad vi prioriterar under våren.

Likes

Comments

Äntligen kom vintern. Äntligen känns allt bra. Äntligen är jag nöjd.

Ja, vintern kom ju till slut. Vi har gått och väntat här hemma, eftersom Micke har snöjour. Blir det ingen snö så blir det inget jobb. Och då kan man ju enkelt räkna ut att det inte heller blir några pengar. Förutom jourpengen då, men om man ska dela upp endast den pengen på hela vintern blir det en ganska kass timlön. Som tur är har han ju gårdsarbetet också, men lite mer vinter hade ju varit skönt. Igår sent på kvällen åkte han ut för att ploga snö. Han var inte hemma förrän i morse vid halv tio, en halvtimme innan jag skulle åka iväg. Medan jag var i stan och jobbade på ett grupparbete sov Micke, och nu är han och plogar igen. Vi får se hur länge han blir ute i natt.

Allt känns så bra just nu. Trots en hektisk dag känner jag mig glad och till freds. I vanliga fall hade jag känns mig stressad, trött eller bara orolig. Men jag trivs så bra med utbildningen jag har valt och att sitta på kvällarna efter stallet med skolböckerna känns inte så tungt. Det är snarare roligt, intressant och givande. Det gör ingenting att jag inte har tid att ligga och slökolla på tv med något onödigt snacks som jag egentligen inte är sugen på. Vi får väl se hur jag känner om dessa hektiska dagar och sena pluggkvällar om ett par veckor. Risken finns ju att jag ändrar inställning.

Så, vad har jag hunnit med denna fulla dag? Jo, jag har klippt håret för första gången på ett år (!!). Det blev endast 3 cm på topparna så det syns inte ens, men det är ändå skönt att bli av med det där slitna, även om mitt hår inte blir så slitet. Sedan bar det av direkt till Odenplan där jag träffade min grupp för att jobba med vårt grupparbete. På fredag har vi första presentationen för terminen, och jag är inte ens nervös. Jag är inte nervös över att stå framför 35 personer och prata. Vad har hänt? Är det något fel på mig? Nej, jag är bara så himla nöjd med livet, utbildningen och det jag får lära mig.

Efter x antal timmar diskuterande av sociala problem bar det av hem till mina sysslor på gården. Mocka, fixa mat åt hästarna och ta in dem allihop. Mata kaninerna och byta ut det frusna vattnet åt stackarna samt slänga i nytt hö. I snöstormen förstördes allt det hö som fanns i buren. Blir det blött och tråkigt vill dem inte äta av det, dessutom blir det betydligt svårare för dem att hålla sig varma och skyddade utan sina hötunnlar som sjönk ihop i stormen. En hundpromenad på det och sedan en timmes plugg i soffan framför brasan. Nu är jag nöjd för dagen. God natt.

Gräddnos letar efter det perfekta höstråt att tugga på.

Likes

Comments

Hur stillar man sötsuget!? Jag är nästan konstant sötsugen. Jag är ju van vid att ständigt kunna äta något sött när jag vill ha det. Antingen har jag bakat, ätit någon chokladkaka som jag sparat i skafferiet eller tvingat Micke att åka och köpa glass till mig. Nu när jag och Micke har kommit överens om att inte äta onödiga sötsaker på vardagar håller jag på att bli galen. Det spelar ingen roll hur mycket mat jag äter, hur mätt jag är, jag blir ändå sötsugen. Jag letar hela tiden efter något att tugga på. Hur kan man ens titta på tv utan att äta? Usch, jag är ju hemsk på det här.

I desperation har jag köpt hem "nyttigare" saker att snacksa på när jag blir sugen. Någonting måste jag ändå få tugga på. Sen är det ju bra om jag successivt avvänjer mig vid den vanan med. Hittills har jag testat ost och vindruvor. Det är absolut inte nyttigt, det är jag fullt medveten om. Men om man jämför brieost och vindruvor med en stor påse lösgodis eller en halv kladdkaka med glass måste jag ändå få påstå att det är en förbättring. Dessutom stillar vindruvorna sötsuget, i alla fall lite. Sen handlar det ju också om mängden jag stoppar i mig.

En annan sak jag testat är att göra egna dadelbollar. Jag har testat det förut men inte riktigt fastnat för det. Men nu har jag hittat ett recept som, faktiskt, nästan är godare än vanliga chokladbollar (!!). Dem är så saftiga och goda. Jag hade fått för mig att dadelbollar alltid är torra och ganska tråkiga. Men så fel jag hade! Receptet har jag tagit från Hannah Östebo som jag följer på Instagram. Dadelbollar är väl inte heller NYTTIGT. Men återigen, jämför man med vad jag annars hade mosat i mig är det en klar förbättring. Daddlarna innehåller mycket socker, men dessa bollar är mäktigare och mörkare i smaken än chokladbollar och därför äter man inte lika mycket.

Både ost och vindruvor och dadelbollar är ett sådant tilltugg som jag kan ta till med ibland, men inte varje kväll. Som ett mer hållbart snacks har jag testat pumpafrön, vilket är väldigt gott men lite tråkigt i längden. Ni får gärna tipsa mig om vad man kan äta som stillar sötsuget, eller vad man kan göra för att bli av med det? Receptet på dadelbollarna hittar ni nedan.

- 5 dl havregryn
- 1,5 dl kokosolja
- 20 dadlar
- 3 msk kakao
- salt
- 4 msk kaffe
- kokosflingor att rulla bollarna i

- Mixa allt i matberedare
- Forma bollar och rulla i kokos
- Låt stå i kylen en stund

Likes

Comments

Jösses så trött jag är. Så många intryck, så mycket information, så många nya människor. Några har frågat hur det har varit idag. Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara. Det har väl varit ganska bra, men det kommer nog ta ett par dagar innan allt har sjunkit in. Allting är ännu så nytt. Jag har fortfarande lite svårt att förstå att jag faktiskt ska bli socionom. Jag hade ju gett upp hoppet att någonsin komma in på utbildningen, och nu sitter jag här med anteckningar från dagens seminarium. Min lärare berättade något som gjorde att jag faktiskt blev ganska stolt över mig själv. Det var 2800 personer som sökte till Socionomprogrammet vid Stockholms universitet. Endast 200 blev antagna. Jag är en av dessa 200. Det är bara juristprogrammet som har fler sökande. Hur coolt är inte det? Jag blev antagen.

Det var en ganska kort dag idag, jag var hemma redan vid 14. För att inte somna på soffan gick jag och Micke ut på en promenad med hundarna. Fy vad kallt det var. Jag hade på mig tre lager kläder och frös ändå. Minusgrader och hård vind är inte riktigt min grej. Imorgon ska det tydligen blåsa ännu mer och bli ännu kallare, så det är väl bara att vänja sig.

Min "look" under dagen vs. min "look" på eftermiddagen. Kontraster.

Likes

Comments

Ibland slår det mig. Jag bor här. Det här är mitt hem. Det är så mysigt och så vackert. Jag har en sådan tur som får leva här, på den här fina gården.

Idag tog jag och Micke en långpromenad med hundarna. Vi gick genom skogen, över Långängen och ut på grusvägen. Vi gick och gick och gick, utan att ens lämna vår mark. Hur fantastiskt är inte det? Till och med när det är så här grått och kallt uppskattar jag Eriksberg. Det handlar inte bara om miljön runt omkring mig, utan allt som hör till. Micke, framför allt. Men också att jag får gå på promenad med dessa tre underbara hundar hur ofta jag vill. Mina kaniner. Hästarna. Lugnet. Naturen. Allt. I morse när jag gav kaninerna frukost hade jag sällskap av ett par rådjur som stod i backen intill huset. De stod och kikade på mig länge, innan de lugnt och sansat fortsatte sin färd.

Likes

Comments

Igår när vi var i stan ville jag köpa med lite godis hem. Det var ju faktiskt fredag och enligt vårt nyårslöfte får jag äta godis på fredagar och lördagar. Jag googlade på närmaste godisbutik. Google förde oss runt hörnet på Hötorgshallen och rakt framför ögonen låg Caramella. Jag tror jag har hittat min favoritgodisbutik. Mitt mål var egentligen att hitta hemmakväll, men det finns inte så många sådana butiker i stan. Men ja, alltså, jag blev ju inte besviken när jag steg innan för dörrarna.

Som bonus till detta korta inlägg blir det några gulliga bilder på Kaninerna. Varje gång vi hämtar hö ska Gullan sitta i höpåsen och kika. Inte kan man sitta still när man är ute och åker heller! Som vanligt är det henne det är mest liv i. Medan jag och Micke packade påsarna hoppade hon runt på marken och åt hö, försökte smita in till hästarna i hagen och gosade vid Mickes fötter. Gräddnos, hon satt bara stilla och njöt av höet hon hittat på marken.

Likes

Comments

Idag besökte jag Stockholms universitet för första gången. Det var nämligen en välkomstdag för nya studenter idag. Det började med en föreläsning med bland annat Prorektor Clas Hättestrand, alumn Jenny Jägerfeld, Kårrepresentanter, m.f. som talare. Efter det var det mässa där man kunde träffa olika föreningar och institutioner och sist en pubrunda. Jag och Micke stannade bara på föreläsning.

Jag ville gärna gå på denna välkomstdag eftersom jag aldrig varit vid Stockholms universitet förut. Det skulle kännas bra att på måndag ha koll på hur det ser ut när man kommer upp för tunnelbanan. Men jag ville verkligen inte åka in själv. Jag ville inte stå där vilsen och ensam, så Micke fick följa med. Jag vet, det är inte så man skaffar nya vänner. Men idag fick det bli så. Micke var inte särskilt road under föreläsningen, och om jag ska vara ärlig var väl inte jag heller det. Ingen sa något man inte skulle kunna skriva kortfattat i ett informationsmejl. Det var endast långa presentationer om hur man hittar all information på nätet.

Det enda intressanta, enligt mig, var i slutet när Jenny Jägerfeld talade. Jag hade inte hört talas om henne tidigare, men hon är alltså en examinerad student från Stockholm universitet där hon läste till Psykolog. Idag jobbar hon som författare och psykolog samt pysslar med både det ena och det andra, bland annat har hon podden Superältarna tillsammans med författaren Johanna Tyhdell (I taket lyser stjärnorna).

Jag är ändå glad att vi åkte dit. Det känns lugnare inför måndag då jag har min första riktiga skoldag. Dessutom fick jag och Micke en mysig dag på stan, det är inte ofta vi åker dit. Vi gick och åt mat efter föreläsningen och tittade runt lite i Hötrogshallen. En mysig fredag.

Snart ska vi gå ner till hästarna och mocka samt ta in dem för natten. Dessa kontraster är så härliga tycker jag. Att jag kan vara en student i Sveriges störta stad om dagarna och skyffla hästbajs mitt i skogen om kvällarna.


Likes

Comments