Header

Våra två dagar här i Mirissa blev inte riktigt som vi tänkt, men vi är ganska nöjda ändå! Vi åkte till Mirissa för att åka på valsafari, surfa & njuta av de sista dagarna på en fin strand, dessvärre satte vädret stopp för nästan alla sådana planer haha.

Men vi har ätit väldigt god mat, läst massor av böcker, spelat kort & schack, myst med valparna på vårt hostel, badat i det ganska kalla havet, gått i små butiker med handgjorda saker, spelat strandtennis, yogat & tränat osv osv. & den sista eftermiddagen tittade faktiskt solen fram så pass mycket att vi kunde fånga några solstrålar - innan molnen drog ihop sig igen & regnet öste ner på bara några sekunder haha.

Vi har bott på vårt billigaste boende på hela resan & ändå ett utav de bättre! Kanske kan bero på efterfrågan inte är lika stor som tillgången på boende här just nu haha. Vi har ätit en ganska bra frukost varje morgon & har ett stort rum med både ac, fläkt & varmvatten, en veranda med sittplatser & egna handdukar också! Första kvällen var det dessutom bra wi-fi i "restaurangen". Men efter att vi laddat upp två blogginlägg var wi-fi bara ett glömma haha, tydligen har de en viss kapacitet att utnyttja varje månad.. oups.. Sedan har de tre valpar som är sååå söta & Anton & jag har hittat en favorit av dem, han är så söt & älskar att gosa! (Hur många valpar föredrar att gosa framför att leka/bitas liksom?!) han kommer till oss hela tiden & bara njuter av att bli klappad & sitta i knät & mysa.

Känns så sjukt att detta är vårt sista ställe innan vi åker hem. Magen drar verkligen ihop sig när man tänker på det... Blandade känslor! Men vår lilla vistelse i Mirissa blev iallafall lyckad, även om den inte riktigt blev som vi tänkt oss :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag ringde klockan tidigt, redan klockan 05:00! En halvtimme senare hämtade en jeep upp mig & Anton + ett spanskt par. Bilen rullade mot Udawalawe National Park & ett morgonsafari! Spända, förväntansfulla & lite trötta åkte vi mot nationalparken samtidigt som solen började gå upp över horisonten. Vi fick verkligen en fantastisk start på dagen! Redan efter några meter in i parken ropade chauffören "pumba" & pekade. Några minuter senare fick vi se en stor flock med vilda bufflar & kort efter det vår första elefant. Elefanter är vad den här platsen är känd för & det vi kom hit för att se, så när vi fick se den första på ungefär 5 meters avstånd kändes det väldigt häftigt! När vi stannat & tagit lite bilder & tittat på hur elefanten åt & åt & åt åkte vi vidare. På vägen berättade vår chaufför att elefanterna äter ungefär 20 timmar om dygnet, alltså i stort sätt alltid när man stöter på dem. Efter ett tag närmare vi oss två honelefanter med varsin unge, så fina! Här stannade vi länge & njöt av utsikten, bara några meter från oss! Sedan åkte vi till en flod som gick genom parken & fick se krokodiler, pelikaner, örnar, massor av färgglada fåglar, apor, en stor ödla & en shacar(en sorts vildhund). Vi såg även fotspår av leoparder men tyvärr fick vi inte se någon. Under dagen fick vi se ca 40-50 elefanter både nära & på håll, väldigt häftigt! Många hade ungar som inte var så blyga att visa upp sig. Efter ungefär 4 timmar i nationalparken & kanske 1000 fotografier senare åkte vi tillbaka till vårt hostel som ligger mitt ute i djungeln för att äta frukost. Vid det här laget höll jag, frukostälskaren nummer 1, på att dö av hunger. Men frukosten stod framdukad när vi var tillbaka & det bjöds på Sri Lankisk frukost, ägg & kaffe, mums!

Efter vår händelserika morgon packade vi våra saker & bad de som jobbade på hostelet om hjälp för att ta buss från Udawalawe till Mirissa. Det visade sig att vi skulle behöva byta buss två gånger. Men klockan var bara 11 & vi hade tid. Så först åkte vi en buss ungefär en halvtimme till Embilipitiya. Där bytte vi buss till Matara, en resa på ungefär 3 timmar. Här köpte vi en liten lunch, en sorts pirog som säljs överallt här. Den innehåller en grönsaksröra & är väldigt god, men så stark! Frågar varje gång om den är spicy men de säger nej & sen sitter hungriga jag & trycker i mig den trekantiga biten medan näsan rinner & gommen brinner.. Slutligen tog vi bussen till Mirissa, den bussen tog ungefär 20 minuter. Hela resan kostade ungefär 10kr per person. Även om avstånden här inte är så långa så tar det väldigt lång tid att ta sig, trots att busschaufförerna kör som idioter haha.

Framme i Mirissa hoppade vi av bussen lite för sent & fick gå med våra stora väskor på en vältrafikerad väg i ca 20 minuter. Tillslut var vi framme på vårt hostel som är det billigaste på hela vår resa ironiskt nog, 79kr/natt för oss två inklusive frukost. Vi blev välkomnade av hostelets tre valpar, så söta! Efter vi tagit en dusch & fräschat till oss lite gick vi ner mot "centrum" för att äta middag. Vi satte oss på en restaurang på stranden, så nära havet att vågorna slog upp & skvätte över de yttersta borden. Vi valde ett bord längre in & tittade i menyn. Jag ville ha "roti" med kyckling & avocado & Anton ville ha en kyckling & avocadowrap. Tyvärr hade de ingen avocado idag så vi blev lite besvikna & jag beställde istället en seafoodroti & Anton en kycklingburgare. & vi blev sååå nöjda med vår beställning! Bland det godaste vi ätit på resan. Tur att det inte fanns avocado... eller hade det blivit ännu bättre då..?

Sedan gick vi & strosade lite & letade efter en butik vi gått förbi när vi haft våra tunga väskor på oss. Men den hade stängt, & det var i stort sätt den enda affär som fanns i Mirissa haha. Dock finns det runt 700 boenden här haha, helt sjukt! Står "rooms" överallt när man går runt! När vi var tillbaka på vårt hostel satte vi oss för att lösa lite sudoku, spela spel & läsa bok. Men då gick strömmen. Så nu sitter vi här i kolsvart mörker & har precis fått ett litet stearinljus som ljuskälla. Mysigt värre!

Likes

Comments

Idag skulle vi åka världens finaste tågresa. Vi åkte mellan Kandy och Ella som ligger centralt i landet med mycket berg och te plantage emellan sig. Vi trodde att resan skulle ta 3 timmar men det visade sig senare att det tog betydligt mer tid. Vi tog en billig tuck-tuck ner till tågstationen från vårt hostel efter att vi sagt hejdå till vår övertrevliga hostel ägare. Vi visste att det här tåget alltid blir fullbokat så vi var tvungna att vara där tidigt för att få en biljett. Vi fick tag i varsin ganska smidigt, köpte lite vatten och väntade sedan på perongen. Där var det ganska mycket folk men ändå hanterligt tänkte vi. Men det fortsatte bara forsa in folk och tillslut stod det folk överallt och perongen förvandlades till en gladiator arena. När tåget äntligen kom så stod alla redo med sina stora väskor och lokalborna lika taggade i sina kjolar och sandaler. Men först skulle folk ut från tåget med och där tappade vi lite mark. Jag kunde inte med att tackla in folk i tåget igen så jag vände mig om och brottade ner 2 engelsmän som försökte tränga sig förbi. Nej skojar bara. Jag hoppade upp så fort alla kommit ut men då hade redan de flesta oförskämda tyskar tryckt sig in. Jag tog en snabb högersväng och såg mig omkring. 2 platser var lediga framför en gammal inhemsk dam. Jag pekade frågande på sätena men fick bara en bortviftning tillbaka. Maja försökte bakom mig och lyckades med sin charm flytta bort en snäll gubbe som troligen fick stå upp resten av hans resa. Vi slängde upp väskorna och klämde oss in i dom små sätena. Små och osköna säten men betydligt bättre än att stå. Till en början var utsikten inget vidare så vi läste lite i våra böcker. Eller jag var tvungen att lugna mig en stund innan jag kunde börja läsa, adrenalinet var på topp efter påstigningen. Vi läste i någon timme och kollade sedan ut på en otroligt vacker vy. Bergigt landskap med teplantage och vattenfall och såhär såg det ut resten av resan. Jag fick en vän från Australien som konstaterade att vi släppte in alldeles för mycket immigranter i Sverige. Hans föräldrar var från Iran båda två så det var lite konstigt. Sedan fick vi besök av en hel skola med småbarn som var väldigt söta. Dom klämde in sig på alla små platser som fanns kvar på bänkarna och kollade med stora mörka ögon på en. Man kunde inte annat än att le. Men efter 3 timmar av mangel med 120 decibel från ungarna var i alla fall Maja nästan redo att skicka ut dom genom fönstret igen. När dom lämnade trodde jag mig kunna höra en ängel spela en mjuk flöjt som baddade om mina blödande öron. Nu ville vi bara vara framme för vi visste att vi hade halva vägen kvar till vår slutdestination. Vi kom tillslut fram efter 7 timmar på tåget. Det sjuka är att det bara är typ 10 mil emellan så det gick inte snabbt direkt. Vi tog ett snabbt pit-stop på toan och förhandlade sedan om en taxi till Udawalawa som ligger lika långt bort. Vi fick ner den från 9000 rupee till 4000 rupee vilket är drygt 200kr. Vi slängde in väskorna i en liten sak till bil och körde nerför en kurvig väg. Vi stannade först och köpte brödet med vegetarisk röra i vilket är sjukt gott och billigt men lite för stark för Maja som flåsar häftigt varje gång vi äter dom. Vi fortsatte och stanna plötsligt vid en olycka. En bil hade kört rakt ut från en kurva i lyktstolpe vilket var tur annars hade den åkte rakt ner för ett stup. Det hade precis hänt så folk började precis bära ut mannen ur bilen. Alla stannade för hjälpa till, alla stannade verkligen vilket var fint att se. Han hade brutit benet men annars klarade han sig. Vi fortsatte i snigelfart vilket vi tyckte var skönt efter det vi sett. Efter ett tag stannade chauffören till vid vägkanten och skulle köpa majskolvar av en kvinna, vi följde hans exempel. Riktigt gott! Vi kom tillslut till gränsen på nationalparken där vi skulle bo. Där stannade han till vid en elefant som stod precis vid vägkanten innan för stängslet till parken. Vi blev som barn och tog mängder av kort. Sen körde vi vidare mot vårt hostel som låg i stan. Vi åkte in på en liten offroad gata bakom husen och Maja blev lite orolig men vi kom fram till vårt hostel. Trötta och sega efter alla timmar i tåget och i bilen åt vi och däckade sen i sängen.

Likes

Comments

Vid klockan 06:00 ringde klockan & Anton flög upp ur sängen. Nej inte direkt haha. Men efter ett x antal alarm kom också min älskling upp ur sängen. Sedan packade vi väskan inför dagens äventyr, & drog på smilbanden lite när vi packade den till hälften med vatten & undrade hur mycket vatten Malin hade packat ner om hon var med. Hon brukade nämligen ha med mer vatten än mig & Anton tillsammans när vi reste i Malaysia haha! En halvtimme senare satt vi vid frukostbordet & blev serverade en ganska bra frukost med en helt fantastisk utsikt! Restaurangen ligger på toppvåningen & har en riktig panoramautsikt över staden, skogen & bergen!

Efter frukost förklarade vår trevliga hotellägare hur vi skulle ta oss till vår destination för dagen, Sigiriya. Han avslutade med ett pekfinger på mina bara knän & föreslog att jag skulle täcka dem om vi behövde byta buss i Dambulla. Så efter ett litet ombyte som inte riktigt föll i min smak gick vi ner till vägen för att vänta på en buss som skulle ta oss till stan. Men alla bussar som åkte förbi var överfulla med skolbarn så det slutade med att vi tog en tuck-tuck till busstationen istället.

Väl på stationen visade vår chaufför oss vilken buss vi skulle ta för att komma direkt till Sigiriya & slippa byta i Dambulla. När vi klev på bussen satt våra middagsvänner från Schweiz & flinade på några säten. Vi satte oss framför dem & bytte några ord innan en väldigt guppig, ryckig & obekväm färd började. Men billig var den, ca 7kr per person för 3 timmars resa. Något vi lärt oss från denna resa är; ju mer & ju högre man tutar, desto fler bilar släpper fram dig. (Eller desto ryckigare & farligare blir åkturen).

Framme i Sigiriya var vi väldigt glada över att få stiga av bussen. Vi gick de 2 kilometrarna in till lejonklippan trots att erbjudandena om tuck-tuckkörningar den sista biten haglade över oss. På vägen tog jag av mina tights & kände mig en smula mer tillfreds med min outfit. När vi betalat inträde, 4626R (ca 270kr) började vi gå mot den jättelika sten som bara sticker upp från ingenstans. Riktigt häftigt att se! Efter några "wow" & några bilder började vi gå de 888 stegen upp för stenen. Halvvägs stannade vi på en klippavsats för att se några väggmålningar från 400 år före vår tid. Verkar som silikonbrösten fanns långt före dagens inplantat. På vägen upp stod det hela tiden varningsskyltar för "wasps" & att man skulle vara tyst för att inte irritera dem. Vi såg några riktigt stora bon på vägen upp! När vi äntligen var uppe droppade det svett från Antons t-shirt & mina vader brände ganska bra. Men vilken utsikt vi möttes av! Wow! Långt bort i fjärran syntes bergskedjor i olika storlekar & där emellan en riktigt grön djungel. Vi gick ett varv uppe på lejonklippan & tittade på de antika resterna från byggnader. Men mest njöt vi av utsikten! På vägen ner fick vi sällskap av en flock apor som var stora som schäferhundar, häftigt men lite läskigt.

När vi var nere på marknivå igen åt vi en lätt lunch för ca 500R, ca 25kr. & jag lyckades återigen få tag i något starkt. Så med en brinnande gom gick vi vidare mot museet om Sigiriyas historia, vilket var hyfsat intressant. Sedan gick vi vägen tillbaka & jag tog på mina fula tights på vägen. Vi väntade på bussen till Dambulla i ca en kvart innan tuck-tuck förare tutade förbi & sa att han ändå skulle till Dambulla så vi kunde åka med för 400R. Vi prutade ner till 300R & valde sedan att åka med då de tidigare erbjudandena vi fått låg på 900-750R. När vi kom fram till Dambulla stod bussen till Kandy & väntade på oss så det var bara att hoppa på & se fram emot den sköna resa som väntade oss, haha.

Ikväll hoppades vi på att få laga lokal mat med hotellägaren, men det hade checkat in ett stort sällskap så han hade inte tid. Istället åt vi Sri Lankisk buffé & spelade schack.

Likes

Comments

Igår kväll landade vi i Colombo, Sri Lanka. Vi tog en dyr taxi till hotellet 5 minuter bort. Blev lurade ganska hårt men vi lär oss fortfarande.. Där somnade vi ganska snabbt efter lite strul med betalningen. På morgonen vaknade faktiskt jag till allas förvåning före klockan ringde. Ganska så pigg var jag också måste jag säga. Vi fick en frukost tillagad gratis på hotellet, tack för det! Och sedan bar det av med en tuck-tuck mot tågstationen. En tuck-tuck är för er som inte vet en moped med två säten bakom som är inburade typ, bilder kommer om internet vill. På tågstationen fick vi hjälp av chauffören och sedan till vår perrong. Vi blev utstirrade hela vägen, folk kollar på oss som vi är utomjordingar. Tåget skulle inte komma förens om någon timme så vi satte oss på marken och spelade kort. Där fick vi bevittna ett slagsmål med folk som nästan ramlade på oss. Det skreks och härjades och vi förstod ingenting såklart. Vi fortsatte spela kort och försökte ignorera bråket. När vi kollade upp efter några minuter hade ett tåg stannat på perrongen och folk hängde ut genom fönstren för att glo på oss. Säkert 60 personer som bara stirrade på oss när vi kollade upp. Obehagligt för dom slutar inte om man glor tillbaka precis. Tillslut kom i alla fall tåget och vi fick varsin sittplats vilket inte är allt för vanligt enligt vad vi läst på nätet. Tågresan bjöd på väldigt vackra vyer med regnskog och berg. Vi var framme efter 2,5 timme i Kandy. Kandy är Sri Lankas näst största stad och här var det betydligt mer turister så vi blev inte utstirrade alls längre vilket var skönt. Nu hade vi också lärt oss av våra misstag och prutade så mycket vi bara kunde på skjutsen till hostelet. Vi åt först varsin stark kycklingrulle som Maja höll på av kvävas av haha! Sen tog vi tuck-tuck genom stans längst sjön uppför backen. Vi kom till ett hostel som var tomt. Vi fick ringa ett nummer som stod på en skylt. Då kom ett par ner från våningen över och välkomnade oss med öppna armar. Mannen visade oss runt på hela stället. Han undrade vad vi hade tänkt göra här och hur. Allt slutade med att vi stod i hans kök och tuggade på kryddor och bestämde att vi skulle laga mat tillsammans imorgon kväll. Blir spännande haha. Efter det gick vi ner till rummet och tog det lite lugnt och gick sedan ner mot stan igen. Vi gick mot ett Buddha tempel med det var ganska dyrt så vi gick utanför istället. Så snåla har vi blivit. Sen strosade vi runt lite på stan och blev ner lurade på någon konstig marknad där folk nästan drog i oss. Vi småsprang därifrån ganska snabbt. Sen letade vi upp en resturang där vi träffade ett par från Schweiz. Dom skulle till samma ställe och berättade för oss det öppnade vid 6. Vi satt och pratade med dom och åt efter det middagen med dom. Faktiskt ganska trevligt. Dom skulle med samma buss imorgon till nästa ställe kom vi fram till bland annat. Vi sa hej då och köpte lite vatten och bröd inför morgondagens tur. Nu ligger Maja utslagen jämte mig så jag ska nog ta och sova lite nu också. Natti natti!

Likes

Comments

Här kommer en hälsning från Perhentian Kecil, från våra 5 dagar här! Vi har verkligen haft det fantastiskt & gjort saker hela tiden så bloggen har inte riktigt hunnits med, men här kommer en sammanfattning av vår tid här!

Vi har bott inne i djungeln på ett hostel som ligger mitt på ön. Alltså ungefär lika långt att gå till västra sidan som östra, man följer en mysig liten stig som tar ca 5-10 minuter att nå någon av stränderna. Boendet har varit helt okej, men ganska dyrt genomfört med andra ställen på ön har vi upptäckt. Men med tanke på att hostelworld, hotels.com osv visade att det var ENDA boendet som inte var fullt på ön när vi bokade, så känns det ändå värt det! Med facit i hand så ska vi ta med oss att nästa gång försöka ha lite is i magen & titta upp boende när vi kommer fram, då det ofta finns billiga hostel som inte finns på internet.

Vi har haft fint väder varje dag, även om det duggar lite ibland på kvällarna. Havet här har en väldigt behaglig temperatur & vi har spenderat en hel del tid i vattnet, underbart! Vi har bland annat övat på att stå på händer i grunt vatten, (jättetungt & svårt!!) kört strandtennis, försökt få till det akrobatiska hjulet utan att någon slår ihjäl sig haha. Vi fick till det bra tillslut, även om bilderna blev sådär haha. De bilder vi fått till har gått till såhär, allt på tio sekunder: 1. Jag sitter på Antons axlar 2. Malin sätter på självutlösaren på kameran & springer & lägger sig mellan Antons ben. 3. Anton böjer sig ner & Malin tar tag i mina ben 4. Jag slänger mig bakåt samtidigt som Malin lyfter sina ben så jag kan hålla dem 5. Anton ställer sig upp (detta är ett väldigt kritiskt moment där jag har flugit av med huvudet före när Malin tappar mina fötter haha) 6. Vi justerar & försöker få en rund form på hjulet. Allt på tio sekunder, ni kanske kan räkna ut hur många skratt attacker det blev under våra försök haha.

Jag & Malin testade på att dyka en dag! Jag var väldigt spänd & exalterad över detta då det var mitt första dyk någonsin! Malin är lite mer van & lugnade mig i min uppspelthet. Anton kunde tyvärr inte följa med då han har problem med sitt öra, men han följde med båten & snorklade istället! & det var jättehäftigt! Först fick vi visa våra "skills" för att få gå ut på djupt vatten(som att kunna ta ut vatten från cyklopen under vatten, lära oss att sjunka & flyta med hjälp av andningen osv). I början var det lite konstigt att bara andas i munstycket, men man vande sig. Sedan fick vi simma efter vår instruktör Kit, som var jätteduktig. Vi såg massor av färgglada koraller & härliga fiskar i olika storlekar. Under en grotta såg vi en ganska stor stigrocka som Kit visade med hjälp av tecken att den var väldigt giftig. Efter ca en timme i vattnet var vi nöjda & belåtna. Det här gav verkligen mersmak!

En dag hyrde vi en kajak för tre personer & paddlade till en annan strand som bara kunde nås från vattnet. Så inte massa folk där, skönt! Vi hade med oss snorkelutrustning & utforskade en väldigt vacker värld under vattnet! Vi simmade även in i en skärva i ett berg där huuuuur många småfiskar som helst gömde sig, väldigt häftigt!

Vi har även spelat endel strandtennis där Anton & jag slog rekordet med 218, Woho! Malin har också tränat mig & Anton i volleyboll, vilket har varit värdigt roligt! Vi har spelat mot andra på ön också. Sedan har det blivit endel kortspel där jag fortfarande står utan vinst...

Maten på ön är lite dyrare än resten av Malaysia med fortfarande billig. Anton & jag äter en middag med dryck för ca 90 svenska kronor. Jag har druckit en heeeel del mango juice/lassi/smoothie/milkeshake som varit väldigt god. På kvällarna är det väldigt mysig stämning på stränderna & de ställer upp låga bord med levande ljus & mattor att sitta på. Stjärnhimlen här är fantastisk! En kväll var vi på utomhusbio & kollade på "The Fault in Our Stars" & Malin sparade inte på tårarna. Väldigt mysigt, fram tills det började spöregna & alla restauranggäster fick trycka in sig inomhus för att se slutet, vilket iofs också kändes mysigt med regnet smattrande mot taket.

Idag var det dags att lämna ön & Malin, vilket vi tycker är väldigt tråkigt. Vi har haft en fantastisk tid tillsammans med Malin & upplevt mycket! Men det känns bra att redan ha lite framtida gemensamma resdrömmar då den här trion hade väldigt kul på resande fot tillsammans!

NEXT STOP - Colombo, Sri Lanka

Likes

Comments

Idag skulle vi på en heldagstur i Cameron Highlands. Cameron Highlands är ett högt beläget område där folket lever på sina odlingar av grönsaker, jordgubbar och te. Vi tänkte först försöka ta oss runt själva till ställerna vi ville till men som tur var köpte vi en heldagstur som sagt. Utflykten skulle börja klockan åtta och frukosten började serveras vid halv. Vi var först att beställa in en ganska bra frukost för en halvdyr peng i Malaysiska mått mätt. Sedan satte vi oss i hallen och jämte oss skatte sig en tjötig Myanmar eller som det kallades förr Burma. Han skulle också med på turen och ville bli våran allra bästa vän men det blev han inte tyvärr. Efter en stunds pratande om inget speciellt kom en försynt chaufför och hämtade oss i cool Range Rover. Vi hämtade några till från andra hostels och fortsatte sedan mot vårt första stop som var ett te-plantage. Det här är den typiska bilden ifrån Cameron Highland. Buskarna bildar ett vackert mönster längst det böljande landskapet. Poesi. Mycket vackert. Vi tog kort och gick sedan längst vägen ner där vår guide väntade med en engelsktalande vän. Han berätta om te-plantagen och hur buskarna sköttes och hur bladen plockades. Vi åkte efter det vidare mot Mossyforest som var en av Malaysias äldsta regnskogar. Nu var vi uppe på över 2000m så här sa han att inga större djur levde. Vi gick på en stig in i skogen och fick se en del fina vyer. Maja och Malin fortsatte in på leriga spår medan jag var lite bekväm och väntade på dem i det torra. Dom kom tillbaka med lite fina kort på krokiga rötter och ett glatt humör. Vi gick tillbaka till bilen och fortsatte nu mot te-fabriken. Där fick vi gå igenom fabriken som var en väldigt liten gammaldags sådan. Det fanns skyltar som beskrev vad de olika maskinerna gjorde. Allt ifrån mangling till torkning i rätt temperatur. Nu ville vi såklart smaka på det fantastiska teet. Vi ställde oss i den 50m långa kön och väntande och väntade. När vi väl hade fått vårt te var det dags att åka så vi fick ta med och dricka i bussen. Nu skulle vi vidare mot fjärilsträdgården. Det fanns en mängd olika djur och alla såg inte ut att må särskild bra så vi var inte jätte pepp på stället. Vi gick runt och kollade i någon timme sen skulle vi åka igen. Nu mot jordgubbsplantagen. Där testade vi jordgubbarna i olika former och blev faktiskt ganska besvikna. Svenska jordgubbar är det bästa. Efter ett kort stopp så bar det iväg mot lite välbehövlig lunch och efter det den lokala marknaden. Här fanns det mängder av frukter, bär och mat. Det fanns också massa annat men det mesta var rent skräp. Nu forsatta vi först mot ett kaktuscenter och efter det ett hinduisk tempel. Och sista stoppet för dagen var en kort vandring till en vattenfall som tillslut visade sig vara ett fall på 2 meter typ haha. På vägen blev vi påminda av Myanmaren hur lyckligt lottade vi är som får gratis utbildning medan han får betala cirka 300.000kr för ett halvår. Nu var var trötta och hungriga igen och när vi blev avsläppta hemma duschade vi snabbt för att sedan hitta ett ställe att äta på och ta det lugnt. Vi satte oss ute på en indisk resturang och blev sittandes där hela kvällen med kortspel och positiva besked om Majas mormor!! Dagen var riktigt bra och vi somnade trötta och glada!

Likes

Comments

Vaknade av klockan 09:50 (?!) idag. Skönt att sova ut efter gårkvällen, då vi kom fram till hotellet halv ett. Idag överraskade Malin & var uppe först av alla, men då ska det tilläggas att jag inte är riktigt kry hehe. Vi duschade & checkade ut innan vi gick för att leta efter någonstans att äta frukost. Vi gick förbi flera lite sjabbiga ställen som inte verkade veta vad frukost var för något utan svarade bara "rice and noodles". Så vi siktade på ett stort fancy köpcenter i närheten. Vi hittade ett ställe som hade öppet& beställde kaffe/te & toast. Malin fick ofrivilligt smaka på iskaffe & hostade upp innehållet över hela bordet, men annars var det en trevlig frukost. Sedan tog vi sikte mot världens högsta tvillingtorn; Petronas Twin Towers. Det tog bara ca en kvart för oss att gå & när vi kom dit kryllade det av turister med selfiesticks & kameror. Det var inte det enklaste att få med de höga tornen & oss på en bild haha! Så vi frågade en liten kines om hjälp. Han ansträngde sig verkligen... tyvärr fick han bara med oss & en tjugondel av tornen haha. Efter ett tag tyckte vi det var dags att lämna dessa coola byggnader, jag för att alla ville ta kort med mig vilket inte jag ville & de andra två för att värmen tryckte på. Malin kvittrade dock mycket nöjt att "om vi är en större turistattraktion än världens högsta tvillingtorn, då är vi riktigt bra".

Vi gick över gatan & satte oss för att äta lunch. Tänkte att det skulle kosta en del att äta så nära tornen. Men icke, 5RM för en måltid, alltså ca 10kr. & gott var det! När vi betalat gick vi tillbaka till hotellet för att hämta väskorna & boka bussbiljett till Cameron Highlands & boende för natten. Sedan fastnade vi i lobbyn ett tag då Malin upptäckte att det endast fanns ett enda boende tillgängligt på hela Perhentian Kecil (alltså ön vi ska till efter Cameron Highlands). Boendet var dessutom ca fyra gånger så dyrt som vi brukar betala. När vi googlade vidare om problemet visade det sig att efter Ramadans högtid Hari Raya har alla muslimer semester = reser till kusten tillexempel. Det förklarade saken men löste inte vårt problem. Efter lite pepptalk & en överenskommelse om att ta tag i vårt problem när vi kom fram till Cameron Highlands tog vi taxi till Kuala Lumpurs busstation.

Vilket var den största busstation jag sett, den liknade mer en flygplats! Det avgick ca 15 bussar till olika destinationer var 10onde minut. & folk var det överallt! Vi ställde oss i varsin kö för att köpa bussbiljetter & efter ca en kvart vann min kö & tack & lov fanns det platser i sista bussen till Cameron Highlands för dagen! Vi köpte lite snacks innan vi satte oss vid vår "gate" & väntade på bussen. Den var bara försenad några minuter så vi hoppade på väldigt glada & nöjda. Sedan väntade ca 4 timmars buss på en riktigt krokig väg i ett riktigt oväder.

När vi kom fram spöregnade det. Jag hade tagit fram på en karta att vårt hostel skulle ligga på gångavstånd från busstationen, men på grund av vädret & tiden på dygnet valde vi att ta en taxi för 10RM istället. Inatt somnade vi gött!

Likes

Comments

Idag hade vi bestämt oss för att åka ut till en av öarna utanför Kota Kinabalu om det var fint väder om inte det var det hade vi en plan B. Men som tur var sken solen och alla var glada. Vi åt våra tre vita mackor och fruktbitar vi fick till frukosten och packade för en dag på stranden. Malin packade som vanligt som stora ryggsäck proppfull medan jag och Maja delar på en lite gympapåse. Om vi skulle fastna någonstans så klarar vi oss i alla fall om vi har med Malins ryggsäck om vi säger så. Den har det mesta. Vi bodde närmare hamnen nu än tidigare så vi gick dit och prutade ner biljetterna till ön en hel del. Vi hyrde också snorkelmaskar som vi hade med oss. Vi hoppade i den lilla båten och körde ut i snabb fart mot öarna. Vi valde idag en annan ö än förra gången. Ön vi skulle till idag hette Mamutik om jag inte minns fel. När vi kom fram till ön var det fullt av kineser där. Vi blev nästan lite besvikna för det fanns knappt plats att ligga ner som det såg ut. Vi kikade runt lite och hittade tillslut ett bra ställe med inte allt för mycket kineser. Jag drog upp boken nästan direkt och spenderade nästan hela dagen med den. Malin och Maja snorklade en bra stund och solade en hel del också. Vi hade också en fotosession med tre fnittriga kineser. Malin skulle ner och doppa sig men kom tillbaka och sa att dom vill ta kort med mig haha. Maja blev också inbjuden och när jag ställde mig upp så sa dom i kör: oh wooow! Då blev man allt lite smickrad av kineserna. Vi skulle också vara med på bild och alla skulle ha enskilda kort med den vita jätten, alltså jag. Jag återgick till min bok och tjejerna till något annat. Dagen började ta slut och vädret blev sämre så vi satte oss och åt av en kall buffé. Resterna av kineserna. Jag pressade ur varje krona och tog alla räkor som fans på buffén. Efter det spelade vi vårt strandtennis som vi köpte i Brasilien. Jag och Malin lyckades med ett nytt rekord på 191. Snyggt. Tjejrekordet är 19 tror jag, hehe. Vi gick sen mot bryggan och båten hem men hittade inte biljetterna. Jag är lite av ordningsmannen på resan så jag fick en klump i magen när dom var borta och jag visste att det var mitt fel. Jag kom tillslut på att dom var i mina badbyxor. Jag drog fram dom droppande biljetterna mot killen som tog i dom snabbt och sedan nickade mot mig medlidande. När vi kom tillbaka till land började det regna. Vi gick snabbt hemåt och duschade och bytte om för lite shopping. Vi gick först ner och åt billig mat precis jämte vårt hotell. Vi betala typ 12 kronor för mat och dricka, otroligt billigt. Sen tog vi en taxi till det stora köpcentret som var väldigt fräscht. Vi har sagt det att det är väldigt fint här och ibland tror man att man är hemma i Sverige igen. Jag och Malin gick all-in på shoppingen. Malin köpte två par skor, klänningar, linnen och byxor. Jag köpte badbyxor, tjocktröja, t-shirt, glasögon och kavaj. Maja gick hem tomhänt. Sen fick tjejerna för sig att gå hem vilket var för jobbigt enligt mig så vi gick... haha.

Likes

Comments

Vi vaknade lite halvt trötta som vanligt efter en natt i djungeln inklämda i en 70cm säng på våning två. Malin sover som en stock som vanligt och är väldigt nöjd med sängen. Vi packade färdigt det sista och gick mot Howards bil klockan halv nio som vanligt. Idag hade vi med väskorna som vi la in ett förråd medan vi åkte till frukosten. Malins väska väger för övrigt lika mycket som min och Majas tillsammans vilket är väldigt konstigt eftersom, citerar Malin; Jag fattar inte det för att jag har nästan inte med mig några kläder. Okej Malin, din väska håller på att sprängas men du kunde nog fått ner en strumpa eller två till i alla fall.
Vi åt en rejäl frukost och fick vänta en stund på skjutsen in till stan igen. Killen som körde oss pratade lite halv knackig engelska men försökte i alla fall och det funkade. Efter bara några hundra meter så skrek tjejerna., ahhhh!!! Då gränslade vi över en två meter lång svartkobra som ställde sig upp bakom bakom bilen och tryckte ut sidorna på huvudet, coooolt! Den är tydligen väldigt farlig för att den kan spotta fyra meter långt och är väldigt aggressiv. Retar man den eller om den blir irriterad jagar den dig länge så då är det bara att springa allt man orkar. Tur att bebis svartkobran inte hade ett hett temperament när vi gick nära den igår. Tjejerna sa att dom var lugna men jag tyckte det luktade kiss i bilen hela vägen efter det. På vägen in så berättade i alla fall chauffören om hans intresse för att samla världens olika valutor. Jag skrapade fram två Fiji mynt ifrån väskan och han blev överlycklig. Han sa att han skulle ge mig en present när vi kom in till stan och ta ut pengar. Efter vi stått i kö i tjugo minuter till automaten så fick vi äntligen ut pengarna. Vi betalade och han körde vidare mot stationen. Han stannade på vägen och sprang in på en marknad och kom tillbaka med en stor snäcka till mig. Under tiden han gjorde det så grävde jag fram en Argentinsk peng ur väskan och gav den till honom. Båda var glada och nöjda. Nu skulle vi ta en delad taxi tillbaka till Kota Kinabalu, det tar fyra-fem timmar och kostar 30 MYR per person vilket är 60kr. Vi hade tur och hoppade in i en direkt som blev full när vi satte oss så vi åkte direkt. Mannen som körde var muslim och hade ramadan. Därför var han nog väldigt trött för han höll på att somna några gånger påväg hemåt. Så jag satt och kollade på han hela tiden så vi inte åkte ner i diket. Han satt också och luktade på starkt så han skulle hålla sig vaken. När vi närmade oss Kota Kinabalu så var det låååånga köer som vi stod i cirka två timmar. Men resan gick ändå helt okej inklämda i mitten på den gamla farkosten. Framme på hotellet bytte vi om till våra finaste kläder och gick ner mot hamnen. Där hittade vi en Thairesturang och slog oss ner. Vi beställde först in vårrullar och friterade räkor till förrätt. Sen fick jag och Maja in vår mat men inte Malin. När jag och Maja nästan ätit upp så sa dom att Malins maträtt var slut och frågade vad hon ville ha istället. Dom har inte riktigt samma tanke här om att maten ska serveras samtidigt haha. Hon fick i alla fall maten tillslut och var nöjd med resultatet. Däremot var ingen av oss nöjd med notan. Vi brukar betala drygt 10-15 MYR per person för en middag nu landade den på 298 MYR för oss alla. Det var som en dolk i hjärtat. Vi betalade och gick med en lätt plånbok och tunga steg mot en efterrätt. Vi hittade en fik med massa tårtor och kakor och Malin tjöt av glädje. Jag och Maja gick på ett säkrade alternativ och tog varsin kladdkaka typ. Malin funderade på om hon skulle ta en tårtbit, en kladdkaka och en morotskaka eller 2 tårtbitar och morotskakan. Det slutade med att hon övertalade oss att dela en morotskaka med henne plus hennes chokladtårtbit. Tårtan var inte god inte heller morotskakan men våra kladdkakebitar var goda. Malin tog lite av oss istället. Nu var vi påväg hemåt men fastande på en stor gatumarknad. Malin prutade på ett par nya flip-flop då hennes gamla blev uppätna av den snälla hunden på tip of borneo. Jag håll hårt i plånboken och tillät inga köp. Nu var vad vi trötta och gick hemåt igen. Vi somnade nöjda efter en händelserik kväll.

Glad midsommar önskar vi till er där hemma!

Likes

Comments