Header

Vaknade av klockan 09:50 (?!) idag. Skönt att sova ut efter gårkvällen, då vi kom fram till hotellet halv ett. Idag överraskade Malin & var uppe först av alla, men då ska det tilläggas att jag inte är riktigt kry hehe. Vi duschade & checkade ut innan vi gick för att leta efter någonstans att äta frukost. Vi gick förbi flera lite sjabbiga ställen som inte verkade veta vad frukost var för något utan svarade bara "rice and noodles". Så vi siktade på ett stort fancy köpcenter i närheten. Vi hittade ett ställe som hade öppet& beställde kaffe/te & toast. Malin fick ofrivilligt smaka på iskaffe & hostade upp innehållet över hela bordet, men annars var det en trevlig frukost. Sedan tog vi sikte mot världens högsta tvillingtorn; Petronas Twin Towers. Det tog bara ca en kvart för oss att gå & när vi kom dit kryllade det av turister med selfiesticks & kameror. Det var inte det enklaste att få med de höga tornen & oss på en bild haha! Så vi frågade en liten kines om hjälp. Han ansträngde sig verkligen... tyvärr fick han bara med oss & en tjugondel av tornen haha. Efter ett tag tyckte vi det var dags att lämna dessa coola byggnader, jag för att alla ville ta kort med mig vilket inte jag ville & de andra två för att värmen tryckte på. Malin kvittrade dock mycket nöjt att "om vi är en större turistattraktion än världens högsta tvillingtorn, då är vi riktigt bra".

Vi gick över gatan & satte oss för att äta lunch. Tänkte att det skulle kosta en del att äta så nära tornen. Men icke, 5RM för en måltid, alltså ca 10kr. & gott var det! När vi betalat gick vi tillbaka till hotellet för att hämta väskorna & boka bussbiljett till Cameron Highlands & boende för natten. Sedan fastnade vi i lobbyn ett tag då Malin upptäckte att det endast fanns ett enda boende tillgängligt på hela Perhentian Kecil (alltså ön vi ska till efter Cameron Highlands). Boendet var dessutom ca fyra gånger så dyrt som vi brukar betala. När vi googlade vidare om problemet visade det sig att efter Ramadans högtid Hari Raya har alla muslimer semester = reser till kusten tillexempel. Det förklarade saken men löste inte vårt problem. Efter lite pepptalk & en överenskommelse om att ta tag i vårt problem när vi kom fram till Cameron Highlands tog vi taxi till Kuala Lumpurs busstation.

Vilket var den största busstation jag sett, den liknade mer en flygplats! Det avgick ca 15 bussar till olika destinationer var 10onde minut. & folk var det överallt! Vi ställde oss i varsin kö för att köpa bussbiljetter & efter ca en kvart vann min kö & tack & lov fanns det platser i sista bussen till Cameron Highlands för dagen! Vi köpte lite snacks innan vi satte oss vid vår "gate" & väntade på bussen. Den var bara försenad några minuter så vi hoppade på väldigt glada & nöjda. Sedan väntade ca 4 timmars buss på en riktigt krokig väg i ett riktigt oväder.

När vi kom fram spöregnade det. Jag hade tagit fram på en karta att vårt hostel skulle ligga på gångavstånd från busstationen, men på grund av vädret & tiden på dygnet valde vi att ta en taxi för 10RM istället. Inatt somnade vi gött!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag hade vi bestämt oss för att åka ut till en av öarna utanför Kota Kinabalu om det var fint väder om inte det var det hade vi en plan B. Men som tur var sken solen och alla var glada. Vi åt våra tre vita mackor och fruktbitar vi fick till frukosten och packade för en dag på stranden. Malin packade som vanligt som stora ryggsäck proppfull medan jag och Maja delar på en lite gympapåse. Om vi skulle fastna någonstans så klarar vi oss i alla fall om vi har med Malins ryggsäck om vi säger så. Den har det mesta. Vi bodde närmare hamnen nu än tidigare så vi gick dit och prutade ner biljetterna till ön en hel del. Vi hyrde också snorkelmaskar som vi hade med oss. Vi hoppade i den lilla båten och körde ut i snabb fart mot öarna. Vi valde idag en annan ö än förra gången. Ön vi skulle till idag hette Mamutik om jag inte minns fel. När vi kom fram till ön var det fullt av kineser där. Vi blev nästan lite besvikna för det fanns knappt plats att ligga ner som det såg ut. Vi kikade runt lite och hittade tillslut ett bra ställe med inte allt för mycket kineser. Jag drog upp boken nästan direkt och spenderade nästan hela dagen med den. Malin och Maja snorklade en bra stund och solade en hel del också. Vi hade också en fotosession med tre fnittriga kineser. Malin skulle ner och doppa sig men kom tillbaka och sa att dom vill ta kort med mig haha. Maja blev också inbjuden och när jag ställde mig upp så sa dom i kör: oh wooow! Då blev man allt lite smickrad av kineserna. Vi skulle också vara med på bild och alla skulle ha enskilda kort med den vita jätten, alltså jag. Jag återgick till min bok och tjejerna till något annat. Dagen började ta slut och vädret blev sämre så vi satte oss och åt av en kall buffé. Resterna av kineserna. Jag pressade ur varje krona och tog alla räkor som fans på buffén. Efter det spelade vi vårt strandtennis som vi köpte i Brasilien. Jag och Malin lyckades med ett nytt rekord på 191. Snyggt. Tjejrekordet är 19 tror jag, hehe. Vi gick sen mot bryggan och båten hem men hittade inte biljetterna. Jag är lite av ordningsmannen på resan så jag fick en klump i magen när dom var borta och jag visste att det var mitt fel. Jag kom tillslut på att dom var i mina badbyxor. Jag drog fram dom droppande biljetterna mot killen som tog i dom snabbt och sedan nickade mot mig medlidande. När vi kom tillbaka till land började det regna. Vi gick snabbt hemåt och duschade och bytte om för lite shopping. Vi gick först ner och åt billig mat precis jämte vårt hotell. Vi betala typ 12 kronor för mat och dricka, otroligt billigt. Sen tog vi en taxi till det stora köpcentret som var väldigt fräscht. Vi har sagt det att det är väldigt fint här och ibland tror man att man är hemma i Sverige igen. Jag och Malin gick all-in på shoppingen. Malin köpte två par skor, klänningar, linnen och byxor. Jag köpte badbyxor, tjocktröja, t-shirt, glasögon och kavaj. Maja gick hem tomhänt. Sen fick tjejerna för sig att gå hem vilket var för jobbigt enligt mig så vi gick... haha.

Likes

Comments

Vi vaknade lite halvt trötta som vanligt efter en natt i djungeln inklämda i en 70cm säng på våning två. Malin sover som en stock som vanligt och är väldigt nöjd med sängen. Vi packade färdigt det sista och gick mot Howards bil klockan halv nio som vanligt. Idag hade vi med väskorna som vi la in ett förråd medan vi åkte till frukosten. Malins väska väger för övrigt lika mycket som min och Majas tillsammans vilket är väldigt konstigt eftersom, citerar Malin; Jag fattar inte det för att jag har nästan inte med mig några kläder. Okej Malin, din väska håller på att sprängas men du kunde nog fått ner en strumpa eller två till i alla fall.
Vi åt en rejäl frukost och fick vänta en stund på skjutsen in till stan igen. Killen som körde oss pratade lite halv knackig engelska men försökte i alla fall och det funkade. Efter bara några hundra meter så skrek tjejerna., ahhhh!!! Då gränslade vi över en två meter lång svartkobra som ställde sig upp bakom bakom bilen och tryckte ut sidorna på huvudet, coooolt! Den är tydligen väldigt farlig för att den kan spotta fyra meter långt och är väldigt aggressiv. Retar man den eller om den blir irriterad jagar den dig länge så då är det bara att springa allt man orkar. Tur att bebis svartkobran inte hade ett hett temperament när vi gick nära den igår. Tjejerna sa att dom var lugna men jag tyckte det luktade kiss i bilen hela vägen efter det. På vägen in så berättade i alla fall chauffören om hans intresse för att samla världens olika valutor. Jag skrapade fram två Fiji mynt ifrån väskan och han blev överlycklig. Han sa att han skulle ge mig en present när vi kom in till stan och ta ut pengar. Efter vi stått i kö i tjugo minuter till automaten så fick vi äntligen ut pengarna. Vi betalade och han körde vidare mot stationen. Han stannade på vägen och sprang in på en marknad och kom tillbaka med en stor snäcka till mig. Under tiden han gjorde det så grävde jag fram en Argentinsk peng ur väskan och gav den till honom. Båda var glada och nöjda. Nu skulle vi ta en delad taxi tillbaka till Kota Kinabalu, det tar fyra-fem timmar och kostar 30 MYR per person vilket är 60kr. Vi hade tur och hoppade in i en direkt som blev full när vi satte oss så vi åkte direkt. Mannen som körde var muslim och hade ramadan. Därför var han nog väldigt trött för han höll på att somna några gånger påväg hemåt. Så jag satt och kollade på han hela tiden så vi inte åkte ner i diket. Han satt också och luktade på starkt så han skulle hålla sig vaken. När vi närmade oss Kota Kinabalu så var det låååånga köer som vi stod i cirka två timmar. Men resan gick ändå helt okej inklämda i mitten på den gamla farkosten. Framme på hotellet bytte vi om till våra finaste kläder och gick ner mot hamnen. Där hittade vi en Thairesturang och slog oss ner. Vi beställde först in vårrullar och friterade räkor till förrätt. Sen fick jag och Maja in vår mat men inte Malin. När jag och Maja nästan ätit upp så sa dom att Malins maträtt var slut och frågade vad hon ville ha istället. Dom har inte riktigt samma tanke här om att maten ska serveras samtidigt haha. Hon fick i alla fall maten tillslut och var nöjd med resultatet. Däremot var ingen av oss nöjd med notan. Vi brukar betala drygt 10-15 MYR per person för en middag nu landade den på 298 MYR för oss alla. Det var som en dolk i hjärtat. Vi betalade och gick med en lätt plånbok och tunga steg mot en efterrätt. Vi hittade en fik med massa tårtor och kakor och Malin tjöt av glädje. Jag och Maja gick på ett säkrade alternativ och tog varsin kladdkaka typ. Malin funderade på om hon skulle ta en tårtbit, en kladdkaka och en morotskaka eller 2 tårtbitar och morotskakan. Det slutade med att hon övertalade oss att dela en morotskaka med henne plus hennes chokladtårtbit. Tårtan var inte god inte heller morotskakan men våra kladdkakebitar var goda. Malin tog lite av oss istället. Nu var vi påväg hemåt men fastande på en stor gatumarknad. Malin prutade på ett par nya flip-flop då hennes gamla blev uppätna av den snälla hunden på tip of borneo. Jag håll hårt i plånboken och tillät inga köp. Nu var vad vi trötta och gick hemåt igen. Vi somnade nöjda efter en händelserik kväll.

Glad midsommar önskar vi till er där hemma!

Likes

Comments

Efter våra morgonrutiner var vi redo att åka med bilen vid 08:30 för att hinna äta frukost innan 09:00, då vi skulle få ett besked om fisketuren skulle bli av eller inte. Efter frukosten berättade Howard att killen från byn som skulle ut & fiska med oss ansåg att havet & strömmarna var för oroliga. Anton blev så besviken att han fällde en tår, drömmen om en blue marlin kändes väldigt långt borta...

Istället nöjde vi oss med att spela kort då vädret inte var det roligaste. Anton storspelar som vanligt, vet inte vad han har för knep egentligen! Samtidigt satt vi & diskuterade flygresan hem & kom fram till att boka den billigaste biljetten, med avgång söndag kväll tillbaka till Kuala Lumpur. Men med det dåliga wi-fi som vi erbjuds här kunde vi inte riktigt slutföra bokningen & gick därför & yogade på stranden med Malins älskade sandloppor som sällskap. Sedan badade vi i havet lääänge & lekte i vågorna. Syskonen Johansson är minsann ena riktiga baddare på att kroppssurfa! Sedan åkte vi tillbaka till longhouset för att duscha av oss & ta på oss alla kläder vi hade för att inte blir uppätna av mygg. Väldigt lagom att ha dubbla långbyxor i 35 graders värme... Tillsammans med tre andra från vårt boende skulle vi hjälpa en familj i byn att slå ner gräs på en åker så de kunde så majs i framtiden. Känns bra att göra något för någon annan! När vi kom fram till fältet efter många om & men (gubben lyckades inte köra upp för en uppförsbacke med alla på flaket, efter 7 försök smög sig bilen upp) möttes vi av tre kvinnor som tacksamt tog emot oss. Vi fick varsin sliten, rostig machete som redskap. Sedan var det bara att kötta ner gräset. Anton tog i så det blödde från tre olika ställen på höger hand.

Efter kanske 10 minuter av jobb tyckte de som ägde fältet att vi behövde en paus. Det tyckte inte vi haha, inte konstigt att saker tar tid här om man ska ta en paus innan vi knappt har börjat! Men efter ett litet tag ropade de att majsen var färdiggrillad & vi satte oss i ett litet vindskydd & åt en gudomligt god majs! När vi gjort klart fältet var de så nöjda & tacksamma & visade oss runt. De planterade olika fruktträd vid åkern som vi fick smaka på. Marken låg väldigt vackert med havsutsikt på båda håll & vackra berg i fjärran.

Efter en spännande resa likt Balder åkte vi tillbaka i full fart bak på släpet & duschade återigen. Vilken solnedgång vi fick se ikväll för övrigt! På kvällen fick jag en ny beundrare i form av en söt 4-årig flicka från England! Vi målade en del i hennes målarbok & hon bjöd hem mig till England till hennes föräldrars förtjusan haha. Hon skulle sitta hos mig & äta & ville göra precis som mig haha. Väldigt söt & massor med energi & mååånga frågor om livet. Barn är ju fantastiska! Efter middagen gjorde vi upp en bonfire på stranden med de andra gästerna! Mysigt.

Likes

Comments

Väckarklockan ringde tidigt och medan vi kämpade med att komma ur våra myggnät så hann nog resten av långhuset vakna också. Oops. Vi dränkte oss i myggspray och gick bort för att möta upp Howard utanför hans hus för en morning trek i djungeln. Just den här turen var lite annorlunda dock. Howard har spenderat enormt mycket tid i djungeln och sitter därför på massa kunskap. Den här turen så delade han med sig av lite av den till oss! Han visade oss vad man kan äta och hur, vilka växter som är bra för olika skador och hur man ska tänka och göra för att hushålla med viktig energi. Han berättade också mycket om de olika träden och växterna som vi passerade. Väldigt spännande och kommer vi ihåg något av det får vi la vara nöjda. Hans bästa tips var i och för sig att inte gå vilse i djungeln! Väl ute från skogen så gassade solen på rejält, det var som att komma ut i en bastu. När vi började gå tillbaka mot vårt boende så upptäckte vi en på vägen! Majas ormfobi placerade oss på behörigt avstånd, men två andra personer som var med på morgontrekken gick fram ganska nära och tog kort. Ormen var ganska liten, kanske en halvmeter och inte så tjock. Svart- och vitrandig. En bil kom helt plötsligt körande och det var nästan som att de försökte pricka ormen.. vi tyckte att det kändes lite väl brutalt när den blev helt mosad av däcken. En liten stund senare frågade vi Howard om det och han gick ut för att titta på ormen som låg kvar på vägen: "No wonders the killed the little bastard, that's a Sumatran black spitting cobra!". Den lille rackaren var alltså en bebiskobra, spottkobra dessutom! Howard berättade att de är aggressiva och väldigt giftiga, blir man biten dör man inom 10 minuter. De två mästerfotograferna, som bara varit någon meter ifrån ormen, blev rätt bleka när de fick höra det.. Howard tröstade dem med att man inte dör om den spottar en i ögonen, man blir bara blind.

Efter en riktig maffig frukost så hade vi planerat en båttur i mangroveskogen och lite snorkling på eftermiddagen. Vädret satte stopp för alla sådana planer, egentligen för allt som innefattade att vara utomhus. Regnet öste ner och vinden tjöt. Helt plötsligt kändes dagen riktigt jäkla pisstråkig. Det gick inte ens att boka flyg för att resa vidare på grund av att vädret helt moffade upp wi-fi. Mitt humör sjönk som en (stor) sten och Antons var inte långt efter. Maja lyckades hålla oss ovanför ytan och när det började spricka upp lite så tog vi oss ner på stranden för att yoga och fick till och med sällskap av ett gäng andra boende. Efter lite magövningar så hoppade vi i havet och lekte i de rätt maffiga vågorna. Anton är vår okrönte body surf-kung! Maja och jag är mest upptagna av att försöka fånga upp våra bikinis som inte sitter i närheten av var de egentligen ska.. efter ett tag insåg vi att vädret faktiskt hade ordnat upp sig och resten av eftermiddagen spenderade vi på stranden i solen. När skymningen kom så dök också sandflugorna upp. Det är det värsta jag vet. De är till och med värre än myggor! Man har liksom ingen chans att börja sig, de syns knappt. Helt plötsligt är de där och biter och det gör riktigt ont! Sen börjar det klia. Det är ett annat kli än myggbett.. inte riktigt lika intensivt i början, men sen eskalerar det. Sandloppebett kliar i veckor! Jag ser också ut som jag har dragit på mig någon tropisk sjukdom av något slag, arg röda märken som inte går bort på minst en vecka.. efter ett tag blir det typ små blåsor av det också, riktigt äckligt! Vi flydde således stranden. Efter den dippen behövde vi lite uppmuntran igen, så vi lyxade med extra god mat och mango cheesecake! Spelade rummy hela kvällen och Anton vann som vanligt..

Konstig dag, upp och ner som en berg- och dalbana. Men vi har det rätt bra ändå!
/Malin


Likes

Comments


Vaknade vid 03:06, 04:32 & 04:57 & var kissenödig. Men jag vägrade gå till toaletten haha. För det innebär följande: 1. Ta sig ur sovsäcken utan att väcka Anton. 2. Ta sig ur myggnätet utan att ramla ner från våningssängen eller sparka Anton i huvudet. 3. Klättra ner från våningssängen utan att slå i huvudet i taket. Alla ovanstående i totalt mörker. Man ser inte handen framför sig i djungelns becksvarta natt. 4. Ta på sig långbyxor & helst spreja sig med myggspray. 5. Hitta mobilen & använda som ficklampa. 6. Gå ca 50 m på en stig i djungeln över hängbroar, under buskar & genom gyttja med flippflopp utan att trampa på en orm. 7. Lägga en papperskrans runt toalettsitsen (läs: dassitsen) & hålls för näsan. 8. Kissa. 9. Ta sig tillbaka & lägga sig utan att väcka någon. 10. Troligtvis vara klarvaken & inte kunna somna om. Så nej, gå & kissa kändes inte speciellt lockande. Så jag försökte somna om ett flertal gånger. Slutligen gav jag upp & gjorde hela proceduren & somnade faktiskt om tills klockan ringde 08:10!

Då var det dags att packa väskorna & hoppa på Howards släp på bilen för att åka till restaurangen & äta frukost. Jag & Malin råkade beställa in två olika combos var & var mättare än Anton var efter 45 sushibitar i Ipanema. Efter frukosten gjorde vi yoga på stranden där vi fick en hel del åskådare som följde våra moves. Imorgon verkar det vara ett gäng som hakar på vår yoga haha! Efter yogan lekte vi i vågorna ett tag. Sjukt varmt vatten här!

När vi torkat till gick vi den halvtimmes långa promenaden utmed stranden till "Tip of Borneo". Alltså ön Borneos nordligaste punkt. Här blåste det en hel del! Men vi stannade ett tag & njöt av de vackra vyerna & ljudet av havet. På vägen tillbaka blåste vinden upp sandkornen från stranden så det kändes som vi blev invaderade av små leksaksindianer med minipilbågar. Anton tyckte såklart inte det var då dramatiskt. Till lunch åt jag riktigt goda Fried Noodles med kyckling för 18kr.

När vi suttit & snackat en stund åkte vi tillbaka till vårt boende & duschade osv. Efter att både jag & Malin (de myggorna föredrar att smaka på) fått på oss långbyxor & varsin sjal åkte vi tillbaka för att spela kort & äta middag.

Ikväll fick jag ett sorgligt besked hemifrån. Det sliter & brister i hjärtat att inse att tiden inte alls står stilla när man reser iväg. Utan att saker förändras & något väldigt hemskt händer någon man tycker om. Önskar jag var hos dig mormor, men jag vet att du är i trygga händer.

Likes

Comments

Lång resdag idag, blev 13 timmar sammanlagt tror jag! Fick med oss en liten frukostpåse to go från vårt hostel och hoppade på bussen mot Kota Kinabalu. Förväntade oss såklart en lika lyxig buss som på vägen hit (mycket bekväma och stora säten), men icke! Vi fick lite utspridda platser längst bak, i en gammal, sliten och skumpig buss. Alla fick sitta vid toaletten, men Anton drog definitivt det lägsta strået och satt precis där bajslukten sipprade ut. Maja och jag fick nöja oss med urinlukt. Förstod sen varför det luktade så illa när vi såg hur de "städade" toaletten - lite tvål i en vattenflaska, skaka och häll ut över toalett och handfat, klart! De visade i alla fall några malaysiska kvalitetsfilmer under den 7 timmar långa färden, med många välregisserade slagsmål! Skrattade först åt det, men sen insåg jag att jag faktiskt hade fastnat lite i en av filmerna.. hehe, typiskt!

Så.. Anton satt och led i bajslukten utan att kunna sova och Maja mådde illa heeeela vägen. Jag måste ändå säga att jag hade det rätt bra! Är förkyld och täppt i näsan, så lukten av urin plågade mig inte särskilt mycket. Jag är inte heller åksjuk, så kunde både läsa massa och också spendera flera timmar med att lyssna på musik och bara stirra ut genom fönstret på Borneos magiska landskap. Jag har aldrig sett ett grönare ställe! Grönt grönt grön, så långt ögat når, mil efter mil. Blir dock lite sorgsen, för alldeles för mycket av det där gröna är palmfält som de odlar för palmoljan. Grejen är att de skövlar regnskog för att plantera palmerna. Det är så otroligt mycket regnskog som försvinner helt, tillsammans med allt djurliv och allt syre som växterna producerar. Palmträden suger sedan ur ALL näring ur jorden, vilket gör att inget heller kan växa där efteråt. Det är som cancer.. Palmoljan är billig och används i allt från tvål till jordnötssmör. Hemma använder vi det varje dag utan att vi kanske ens vet om det.. Kolla innehållsförteckningarna nästa gång ni går och handlar, man blir förvånad över hur mycket grejer de kan stoppa den där oljan i. Och det finns produkter utan palmolja, välj dem!!

Tillbaka till vår resdag. Väl framme i Kota Kinabalu var vi rätt sega, men fick veta att vi kunde ta en "shared taxi" (minibuss som åker när den är full) upp till Kudat redan samma dag! Sagt och gjort, vi klämde in oss i en sådan med några malaysianer och sen bar det iväg norrut. Tror de andra i bilen var rätt glada när vi var framme, vi tre tjattrade på konstant i 3 timmar. Hade så roligt! :) Fick se mycket fina omgivningar även under denna resa, dock annorlunda i och med att vi åkte genom mer bebodda områden. Var uppe i Kudat runt ‪kl. 19‬ och antog då vår chaufförs erbjudande om att köra oss till vår slutdestination på en gång. Tip of Borneo kallas det lilla område som ligger allra längst norrut. Det är nästan som en liten halvö som petar ut på den nordvästra kusten. Vi åkte lite på en chansning för det finns bara typ fyra boenden här, varav tre av dem är många gånger dyrare är vad vår budget ens vågar tänka på.. men vi hade tur och fick rum på Tampat do Aman, som ägs och drivs av en engelsman som heter Howard. Vi fick i oss lite god mat och blev sedan visade till the long house i djungel campet. Här bor vi enkelt och primitivt och jag tycker det är helt fantastiskt! Anton var lite tveksam när han såg det lilla rummet och Maja hajade till när hon såg mulltoan. Men jag tror att vi alla tycker det är ganska coolt ändå faktiskt :) Duschen är utan tak så man kan stå och titta på stjärnorna under tiden. Stjärnhimlen här ute är helt magisk!

Nu ligger vi här under våra myggnät och lyssnar på alla djungelljud. Natti natti!
/Malin

Likes

Comments

Vaknade till ljuden av djungelns alla märkliga ljud. En mäktig känsla att låta dagen börja med en sådan naturlig väckarklocka. Krantossyrsan börjar ljuda strax för soluppgång och så också vi. Nej skojar bara. Vi vaknade som vanligt lite för sent. Maja var som vanligt uppe först sen sjuklingen Malin och sist jag, Anton. Vi började med vår morgonyoga och efter det lite magträning. Allt tar cirka tjugo minuter och är rätt behagligt måste jag säga. Jag var tvungen att hoppa magträningen efter lite för stark mat från gårdagen, min mage sa att nu får det räcka. Vi gick till frukosten som var bra faktiskt och fortsatte sedan mot orangutang rehabilitering centret och sunbears. Vägen dit var cirka 2 km och rätt behaglig temperatur ändå får man säga. Vi hade tänkt komma lite tidigare än vad vi gjorde men det kvittade för vi hann till matningen av orangutangerna i alla fall. Vi betalade inträde för oss alla och för en kamera. Väldigt underlig regel det där att betala för hur många kameror man ska använda men men. Efter det fick vi gå tillbaka för man fick varken ha med sig väska eller vatten. Det fick vi låsa in i ett skåp. Vi gick på en gång gjorda av plankor uppe i luften någon meter ovanför marken ut i djungeln. Efter några hundra meter kom vi fram men inga orangutanger än. Efter någon minut såg vi en man komma med en korg full med frukt som han hällde ner på plattformen som satt fem meter upp i luften runt ett träd. Och någon minuter senare såg man att repen började svaja och så kom den första orangutangen. Det togs cirka femhundra kort första fem sekunderna bland alla uppjagade turister. Efter en stund gled en till en och käkade lite bananer och papaya. När dom var nöjda klättrade dom iväg igen och då gick nästan allt folk vidare till en annan station. Vi stannade och hoppades på mer och då kom en mamma med sitt barn klättrade ner mot plattformen. Orangutanger inte människor. Hehe. Häftig upplevelse. Nu var varmt med så vi satte oss i skuggan efter cirka tusen kort tror jag. Då kom lite andra apor inglidande, makakor tror jag dom hette. Vi fortsatte till sunbears som dom heter på engelska, vet inte vad dom heter på svenska. Men dom är världens minsta björn och lever i varma klimat, främst Asien. På vägen in mot björnarna började det prassla rejält uppe i ett träd så vi väntade för att se var det var. Efter en stund såg vi en orangutang komma nerklättrandes på räcket av gången mitt bland oss tio personer som hade samlats just där. Det var en hårlös ganska smal sak. Vi fick veta att den hade svårt att återhämta sig och åt inte som den skulle. Han hade tagit för vana att bo mitt bland folket istället för i skogen bland dom andra. Kanske för att han var för svag. Han bjöd i alla fall på en riktigt show med olika poser och kom oss riktigt nära vilket var väldigt häftigt. Vi fortsatte sedan in mot björnarna där vi blev stannade av några makakor som inte var blyga och tydligen kunde vara aggressiva. Vi smet förbi dom och fick se rätt många björnar äta på träd och slumra i solen. Efter det tog vi en liten matpaus och gick sedan in till orangutangerna igen. Eller in och in, det är ett naturreservat där dom lever fritt men får hjälp människorna för att sedan släppas ut i stora nationalparker. Nu gick vi till ett ställe där dom yngre orangutangerna skulle lära säga svinga i grenar och klättra i träd som dom sedan måste kunna när dom släpps ut. Man satt inomhus som på en läktare med glas ut mot lekplatsen. Så dom varken såg eller hörde människorna som kollade på dom. Nu var vi trötta och började på tillbaka. Då fick vi ännu en cool upplevelse när en ännu en orangutang gick förbi precis jämte oss på räcket av gången. Cooooolt! Trötta efter hettan och upplevelserna gick vi hemåt. På rummet åt vi lite mat och spelade kort igen som jag vann som vanligt. Börjar bli lite tråkigt att bara vinna hela tiden. Sedan somnade vi gott efter en häftig dag i djungeln.

Likes

Comments

Idag ringde klockan vid 7 & vi började dagen med vår nya rutin: morgonyoga. Malin har verkligen bra inflytande på oss haha. Vanligtvis ska vi köra 5 minuter effektiv magträning också, men Malin stackarn har blivit krasslig & var inte hundra efter en natt med dålig sömn. Så vi bestämde oss för att hoppa det idag. (Tur för mig då jag har träningsvärk efter gårdagen) När vi packat våra väskor åt vi frukost innan vi skyndade oss att springa till bussen. Bussen mot Sandakan skulle åka förbi vårt hostel 08:30 & vi var där 08:15 för att verkligen inte missa den. När vi stod & väntade hade vi sällskap av samma kvinna som vi delade taxi med från canopystället. Hon skulle också med bussen & hoppa av i Sepilok, precis som vi. Vi 08:32 susade det förbi en buss i full fart & när vi vinkade på den för att visa att vi ville med bara tutade den åt oss. Full buss alltså, ajaj. Vi bestämde oss för att gå upp till entrén av nationalparken vi vandrade i igår för att kunna se bussarna bättre. När vi stått där & vinkat utan framgång i över en halvtimme valde vi att dela en shuttlebus till den närmsta staden Ranau med vår nyfunna vän & 5 andra som väntade på bussen. Tack vare den australienska kvinnan fick vi åka till ett bra pris & hoppade av på "busstationen" i Ranau. Som mer var en liten busshållplats med ett litet stånd där de sålde snacks, dricka & små påsar med nudlar & ägg/korv för 2kr styck. Vi köpte på oss lite inför den 5 timmars bussresa som väntade. Efter någon timme kom en buss som i stort sätt var full men som släppte på oss. Jag fick lyxen att sitta på ett säte medan Malin kvittrade att hon kunde sitta på golvet & en manlig, men inte så kvittrig, Anton instämde.

Efter ca en halvtimme stannade busschauffören & ropade "20 minutes stop". Vi hoppade av & åt våra nudelpåsar & samtalade lite med de vi delat shuttlebus med. De pluggade tydligen en termin i Malaysia. Alla kom från olika länder & skulle plugga nästa termin någon annanstans i världen, låter coolt. Något som inte lät lika coolt om ni frågar mig var att de pluggade biologi. Efter den korta pausen tutade busschauffören & sedan väntade ca 3,5 timmars buss där Anton & Malin tillslut fick varsitt säte!

När vi var framme i Sepilok släppte bussen av oss mitt på en landsväg. Tur den rutinerade kvinnan var med, hon pekade med hela armen åt ett håll. Vi tittade oss runt omkring & såg inte många andra alternativ. Dessutom är hon väldigt rolig att prata med också. Bara efter ett tag när vi gått såg vi en skylt "Sepilok B&B 1,6km". Där skulle vi ju bo! Perfekt! Vi valde att inte ta taxi den sista biten trots att taxichaufförerna försökte charma oss på alla möjliga vis. Tillslut var vi framme, & tur var väl det då våra axlar hade sjunkit tio centimer av våra tunga ryggsäckar. Malins var värst. På något vis är hennes ryggsäck tyngst alla...

Vårt rum var över förväntan & badrummet var fräscht, Woho! Efter lite planering av de 16 dagar vi har kvar tillsammans körde vi lite magträning & armhävningstävling mellan syskonen. Väldigt jämt! Nu har vi precis duschat & har gått ner till receptionen/restaurangen. Sitter & väntar på lite god mat. Livet är gött, puss.

Likes

Comments

Dagens inlägg är skrivet av Malin vår nya resekompanjon och Antons syster.

Idag är det fredag. Som nykomling vill man ju att det ska märkas att sällskapet har utvidgats med ytterligare en individ. Jag tänkte att en ny rutin kanske skulle åstadkomma det, så föreslog delar av min personliga morgonrutin för mina reskamrater. Utan knussler så var båda två med på idéen direkt! Vi började därför denna fredag med ett antal solhälsningar och sen fem minuters magövningar. Både Maja och Anton var riktigt hängivna och Anton tyckte till och med att han kände sig lite pigg efteråt. En pigg Anton på morgonen är ändå en ganska stor bedrift! Heja oss!

Efter en helt okej vitt bröd-konstgjord korv-miniomelett-vita bönor i tomatsås-frukost, så tågade vi ut i djungeln. Vårt hostel ligger ca 5 min promenad från ingången till Kinabalu Park. Kinabalu park är sedan år 2000 en UNESCO World heritage site. Tyvärr fanns det inga permits kvar för att bestiga berget. Mount Kinabalu är 4095 meter högt och är Malaysias högsta berg. Klättringen ska vara superhäftig! Är lite besviken att vi inte fick till det, men det var i och för sig okristligt dyrt och hade definitivt spräckt min budget för den här resan.. Vi spenderade istället dagen på olika leder i djungeln! Så otroligt grönt och underbart vackert!! Verkligen en fantastisk regnskog! Vi såg ganska många olika djur - fåglar, fjärilar, larver, skalbaggar, spindlar, ekorrar (eller i alla fall något som liknade det), apor och papegojor. Mina erfarenheter från andra regnskogar är att det är ganska svårt att faktiskt upptäcka dem, djuren alltså. De ställer inte upp för inspektion precis.. Vid ett tillfälle upptäckte Anton också en brun slingrande sak på stigen framför oss. Som tur var såg inte Maja ormen och Anton guidade oss förbi helt ovetandes. Maja märkte dock att något var lite konstigt och puttades lite, vilket gav uppbåd till ett visst obehag hos Anton. Det förläts dock snabbt! Vi hörde också ett helt sjukt ljud. Det lät nästan elektriskt, som en elgitarrsträng eller något.. först trodde vi att det kom från en maskin, men sen insåg vi att det kom från ett träd ovanför oss och att det måste vara ett djur. Har ingen aning om vad för djur det vara bara, hade varit kul att ta reda på!

Vid lunch stannade vi vid en utsiktspunkt för att äta lite snacks vi hade med oss. Torkad mango är för övrigt en ny favorit! Fick sällskap av en pratglad malaysisk man som bjöd på en hel historielektion. Vi vandrade i 5,5h ungefär och i slutet av dagen så hittade vi ett liten "pool" i en strömfåra. Duschen på vårt hostel är ingen hit precis, så jag tyckte att ett djungeldopp var en bra idé! Anton var pepp, men Maja tvekade länge. Vattnet var iskallt, men till slut doppade vi oss alla tre. Det visade sig att Anton var mest mesig, han sprang upp direkt, snabb som en blixt. Maja och jag dröjde oss kvar i poolen för ytterligare några nedsänkningar. Kolla instagram (majaoanton) för våra riktigt hårda skrik och Antons löp!

Tillbaka på vårt hostel spenderade vi eftermiddagen och kvällen med Rummy. Efter Antons kross igår så steppade jag och Maja upp vårt spel. Lite. Anton vann fortfarande, men inte lika överlägset. Vi måste definitivt bättra oss.

Varje eftermiddag brakar också världens regnoväder lös den här tiden på året. Idag satt vi i godan ro i restaurangen och grejade, när det började rulla in. Helt plötsligt skiner rummet upp och det smäller till utav bara helvete. Håret reste sig, byxorna fladdrade och folk skrek. Anton, Maja och jag tittade med stora ögon på varandra och fattade inte riktigt vad som hände. Insåg till slut att blixten hade slagit ner i plåttaket ovanför våra huvuden! Allt gick bra och ingen blev skadad, men vi var allt lite skakiga ett bra tag efteråt.

Nu ska vi gå och lägga oss, med ungefär fyra lager tvivelaktiga filtar över oss. Anton och Maja är lite bekymrade över att de inte kan ha kroppskontakt eftersom vi använder våra reselakan. Jag är trygg i att de säkert får till någon slags sammankoppling. Jag kramar kudden jag. Natti!

/Malin

Likes

Comments