Ett väldigt intressant STIM-event ägde rum i helgen i Malmö, där vi fick ta del av tips och tricks för att synas ute på nätet, för att därigenom komma vidare med vår musik. Egentligen var det väl inget nytt; vi har ju fattat att musik och film hör samman, och det är bara att fortsätta gå den vägen. Tur att jag har lite koll på filmproduktion!
Nåja, några kändisar var på plats, som t ex låtskrivarna till Frans låt "If I were sorry", Frida Öhrn i Cookies&Beans, Ebbot Lundberg m fl.
Vi konstaterade emellertid att vi är på god väg. I dagarna har vi "hittat" en stor förmåga från Skara, som vi hoppas kunna få inleda ett samarbete med. Våra låtar kan vara ganska svåra, och artisten behöver kunna tolka på sitt eget sätt för att höja intrycket av låten.
Mer om det lite senare.

Sing along in a song!

Likes

Comments

Hej vad det går!

Här publiceras nu vår första musikvideo, och i en följd ska det komma fler. Jag som filmar och redigerar trevar så sakteliga fram efter vilken stil som kan passa, och tids nog så hamnar vi nog rätt.
Ändock är vi stolta över att kunna säga att vi har åstadkommit allting själva, och vår högsta önskan nu är att någon i musikbranschen ska få upp ögonen för oss!

Men först av allt; låt mig presentera musikvideon
"Forbidden",
med text av Mari-Anne Bengtsson och musik av Jane Ljungblom,
starring
Jane Ljungblom as actress and demosinger,
produced by MaJa Musikproduction.

Enjoy!

Likes

Comments

Dagarna försvinner fort förbi och jag och Jane jobbar vidare med vårt musikprojekt. I lördags besökte vi därför Hjo i det vackra höstvädret, för att filma lite surroundbilder till vår första musikvideo FORBIDDEN. Vi fortsätter arbetet på onsdag med skådespelare som vill vara med i projektet. Samtidigt efterlyser vi sångkunniga människor som vill vara med och demosjunga våra låtar, och sedan vara med i musikvideon till låten. Hör av Er till
majamusicproduction@gmail.com

Detta är ju alldeles i sin linda, och man kan aldrig så noga veta vart det kan leda...

Ha det så gott så länge!



Likes

Comments

I november ordnar STIM ett event i Malmö för låtskrivare av alla de sorter. Ett fantastiskt bra tillfälle för oss att nätverka och träffa likasinnade folk från branschen, få lite input och positiv kritik. Givetvis kommer vi att rapportera därifrån med både bild, film och text och kanske springer vi rent utav på några kändisar, vem vet! Den senaste veckan har vi jobbat på och tre nya låtar har sett dagens ljus. Tre nya låtar att stimma, således...;-) Parallellt med skapandet arrangerar vi, skriver noter och spelar in. På vårt höstlov v 44 blir det filminspelning och det ska minsann bli spännande!
Är det någon som vill vara med?
Hör av er i så fall till majamusicproduction@gmail.com

"Sjung en trudelutt, så blir du glad"



Likes

Comments

Hej på Er!
Hur många gånger har jag inte försökt ta mig tid till att fortsätta att skriva i denna blogg, men tiden tycks inte räcka till, eller också får jag väl skylla på att prioriteringen varit en annan...Nåväl, jag gör ett nytt försök, eftersom jag insett att MaJa Musicproduction nu står i startgroparna för något stort, och då gäller det att vara med från början med marknadsföring etc.

De som känner mig väl, vet att jag alltid varit öppen för att pröva nya saker. Det har handlat om foto&film, kosmetikförsäljning, hälsoprodukter, Tv-inspelningar, krönikor i tidningar, författardrömmar och så vidare. Det är viktigt att vara öppen för nya saker, och framför allt att inte vara rädd för att pröva, och nog har jag prövat alltid. Varje gång har jag efteråt tänkt att "detta kan jag kanske ha nytta av någon gång i framtiden", och just i detta nu, har jag nått dit; till framtiden och till nyttan av mina erfarenheter. Jag har aldrig känt mig så tillfreds med mig själv och livet, som jag gör just nu, och det är en härlig, upprymd känsla. Trots en del "loose ends", så är jag en glad mamma, mormor, särbo, exfru, hundägare, lärare (icke att förglömma), fotograf, filmare och numera också en SONGWRITER!
När jag åter stötte ihop med Jane Ljungblom för ca två år sedan, efter 35 år, så blev jag helt övertygad om att det som skedde var meningen. Jag har alltid trott på, och fortsätter att tro på ödet. Vår väg i livet är förutbestämd, men det gäller att gå rätt och hitta den förutbestämda vägen.

Jag och Jane var klasskamrater när vi gick på gymnasiet, men vi var inga kontanta vänner, utan umgicks i var sina gäng, skulle man väl kunna kalla det. Vi var båda musicerande ungdomar på var sitt håll och på olika sätt. Jag tog sånglektioner och siktade då på en dramaturgisk karriär inom opera, och Jane for efter gymnasiet bl a iväg till Australien, där hon befann sig under en avsevärd lång tid. Det jag minns från gymnasietiden var att Jane gjorde ett stort intryck; hon var stor och bullrig (hoppas du förlåter mig, Jane för att jag skriver så, men det var på ett positivt sätt) glad och mycket duktig i skolan. Jag, å min sida, var nog mera försynt som den lantlolla jag var, dock väldigt modemedveten och nischad på det jag tyckte vara kul, dvs svenska, engelska, bild och musik. Min morfar sa till mig att "det är lärare du ska utbilda dig till, för det är ett bra yrke", och så fick det bli. Efter gymnasiet jobbade jag ett år på Perssons Konditori i Falköping och sedan kom jag snabbt in på Högskolan i Karlstad för vidare studier.

Nå, efter 35 år, som sagt, sprang vi på varandra på Fågelviksgymnasiet i Tibro, där jag gjorde visit under ett år som svensk/engelsk lärare. Jane var utbildad språklärare i engelska/franska/spanska och spelade dessutom vid olika hållna tillställningar på skolan. Jag minns att jag satt och njöt av hennes sång vid ett adventsframträdande och tanken for igenom mig att "naturligtvis är hon fortsatt duktig på allt".
Det var därför utan någon som helst tvekan, som jag svarade "ja" på hennes fråga om jag skulle kunna tänka mig att skriva ihop några texter för tonsättning. Vi hade tidigare pratat om våra styrkor och jag hade berättat för Jane att jag hade lätt för att "dikta", och Jane hade berättat att hon närde en dröm om att bli erkänd som tonsättare.

Här började då vårt samarbete, för lite drygt ett år sedan, och idag har vi drygt trettio låtar färdiga för framförande. Nio av dem är dock frysta ett tag, eftersom de är inskickade till Mello. Vi tycker verkligen att våra låtar är bra, men om det är frågan om några Mello-låtar..ja, det får andra avgöra.

Här nedan följer ett kort smakprov på en av våra första låtar. Jane, demosjunger tills vidare, tills vi har hittat en lämplig artist som vill testa!
"Forbidden" handlar om en kvinna som får uppmärksamhet av en yngre man, när hon väntar på bussen...

So long, sing a song..
Tills nästa gång!

Likes

Comments

​Musiken tar över mer och mer och det går väl inte en dag utan att jag i dessa dagar har en ny textrad på läppen, eller går och nynnar på en melodi som är gammal eller nyskapad. Känns bra det där, för energin har kommit tillbaka och jag ser äntligen en nytta med ådran att kunna skapa texter. I samma vågskvalp kommer jag imorgon fredag att framföra ett par låtar (inte egna dock), på den personalfest som anordnats på Bäckadals gymnasium i Jönköping. Halkade in på ett bananskal..hihi..och måste nog erkänna att bandet spelar "hellre än bra" med vissa undantag, men detta är ju jättekul ju!
Jag har ju ett förflutet i Falköping, där jag själv medverkat i olika musikframträdanden, samt som stolt förälder fått vara med om ett stort antal konserter med medverkande ungdomar. Jag har varit bortskämd med sådant och ibland saknar jag det jättemycket, men försöker ibland (alltför sällan egentligen) snika mig in på någon körkonsert i Göteborg där dottern är med, och då sitter jag där och längtar tillbaka till den där tiden...
Nå, igår tränade mormor med bandet och det gick väl så där. En önskan är ju att gubbarna kanske skulle kunna lära sig att kompa ordentligt, så att det blir rätt känsla. Nu får jag väl vara nöjd med om jag hörs över huvud taget...;.)
Jag är ingen "rockmormor", men väl en "balladmormor"; kommer att vara jätteintressant vad mitt lilla barnbarn kommer att tycka om det en vacker dag....OCH hur långt vårt (Mitt och Janes) låtskrivande har tagit oss då. MAJA Musicproduction har i dagarna anslutit sig till STIM, och bara det får hjärtat att ta ett jätteskutt!
See you soon!

BlingBling

Likes

Comments

Detta blogginlägg kommer jag att ägna delvis den av tonåringar just upptäckta appen "Periscope", som ju har fått en hel del publicitet massmedialt. Jag fick nämligen en AHA-upplevelse tack vare en av mina elever, och tyckte till en början att appen var intressant, ända tills jag insåg att jag inte alls ville bli filmad och nätuthängd som lärare.
Periscope är nämligen ett nätbaserat program i en app, där du filmar i realtid och direktsänder till dina följare. Filmen ligger sedan kvar på nätet i 24 timmar, och är det då ingen fördelaktig film, så kan det förstås kännas väldigt olustigt.
Man får nämligen varken filma eller ta bilder i offentliga lokaler ( t ex i en skola) mot folks vilja. Det gäller över huvud taget egentligen; man kan lätt tro att det är ok att ta bilder på folk utan att de vet om det och sedan lägga ut i en blogg t ex, och eftersom det sociala nätet fullkomligt exploderat, så finns i nuläget ingen reglering alls.
Detsamma gäller det skrivna ordet; blir du uthängd på ett ofördelaktigt sätt med namn t ex, så har man rätt att göra en polisanmälan. Många tonåringar har råkat illa ut; jag tänker t ex på det berömda Göteborgsfallet där en flicka blev exploaterad på ett falskt instagramkonto, men jag tror samtidigt att våra unga håller på att lära sig vad som gäller. Det är värre med äldre människor, utan någon som helst medievana.
Vad vi vet är att det inte är ok.
Just i detta nu lyssnar jag till Alexander Bard som pratar om det tekniska framtidssamhället. Han förutspådde för många herrans år sedan hur vi idag skulle bete oss med våra datorer. Han tror t ex att de sociala medier som främjar vår individualism idag kommer att dö ut. Vi går istället mot en liberalism. 98 procent av alla instagrambilder som folk lägger ut idag, läggs inte märke till över huvud taget och det är ju intressant . Vinnarna i systemet är de människor som behärskar att nätverka, vilket gör att resten kommer att tillhöra den massa som ställs utanför...
Nåja, vi har en lång väg att gå, och så är det ju så att utveckling ska inte stå still utan fortsätta framåt...

BlingBling




Likes

Comments

Det är förhållandevis tidig morgon här i Kylvanäs där jag just nu befinner mig. Marken är delvis snötäckt, men jag misstänker att det milda vädret så småningom kommer att lösa upp de vintriga resterna och att våren även idag kommer att göra sig påmind. Vi går ju mot vår; över halva februari har gått och den första vårmånaden är snart i antågande. Ingen sol idag, men så fort den kommer fram, så kvittrar fåglarna med outtömlig energi. Det är härligt att leva och härligt att finnas till!

Nå, jag har förstått att det väckt en del undran varför jag inte finns med i årets "Ullared", och det är en ganska lång historia. Det var ju jag som för tre år sedan tog initiativet till att vara med över huvud taget, och skrev det där långa och lite underfundiga brevet till produktionsbolaget STRIX, om varför jag tyckte att jag och Heléne Zulauf skulle platsa i programmet. Min baktanke var då, att jag själv aldrig skulle vara tillräckligt intressant för den här typen av program. Jag är absolut inte något original, jag har inga konstiga vanor för mig eller uppför mig på något spektakulärt sätt. Dessutom hade jag ingen alls tanke på att göra bort mig för att göra produktionsbolaget till viljes. Men jag är en duktig skådespelare och textförfattare, vilket jag också har utnyttjat genom att skriva krönikor och göra sommarprogram i radio.
När de första två säsongerna gått av stapeln, ville Heléne ha mer utrymme i programmet och gick sin egen väg. STRIX nappade på hennes förslag och jag blev, vilket jag från början visste, ganska ointressant, men vaddå? Jag vill inte på något sätt jämföra mig med karaktärerna i "Ullared", så jag accepterade och steg åt sidan ganska enkelt. Dessutom förstod jag efter kort tid att våra värderingar låg i strid med varandra och att vi är mycket olika som människor. Till sin hjälp har nu Helėne Beatrice och Alva Orrenvade,  som platsar fint i rutan och de kommer garanterat att göra succė tillsammans! :-)

Nog om det.

I dagarna kommer vårt (mitt och Jane Ljungbloms) nystartade produktionsbolag, MAJA Musicproduction, att se dagens ljus. Vi har sedan i augusti förra året producerat låtar i olika genrer och är väl nu uppe i tjugotalet. Jag står för text och Jane för musik. Planen är att vi så småningom ska spela in dessa och göra några youtube-filmer bland annat. Som många utav er vet, så har jag ett förflutet inom filmbranschen, då jag under tiotalet år drev en filmbolag (EM-A Festfilm) som producerade bröllopsfilm mm. Kul att damma av de kunskaperna igen och jag har redan manus klara i mitt huvud. Spännande! Jag kommer givetvis att skriva mycket mer om detta. Idag ska jag ringa STIM till att börja med för att få lite råd om hur vi ska gå till väga. Vore ju lite häftigt om vi kan skicka in ett tjugotal till Melodifestivalen 2017 till exempel. Många av våra låtar är riktigt bra och har fin känsla. Sedan ska det ju till en hel del tur och bra artister som kan lyfta låtarna har jag förstått, för musikbranschen är hur hård som helst.

Tills vidare får ni ett 
​BlingBling 

och på återseende!




MAJA Musicproduction in action!
Mari-Anne Bengtsson, text
Jane Ljungblom, musik

Likes

Comments

Det är sportlov och jag är gräsligt förkyld. Det var längesedan som jag var förkyld på riktigt, så jag ska absolut inte klaga. Sitter i soffan framför TVn med lilla Stina bredvid mig på fårskinnsfällen och njuter ändå, för jag har så mycket att vara tacksam för.
Varje dag tänker jag på lilla Elsa, mitt första barnbarn, som är så ljuvlig och det vackraste barnet i hela världen för sin mormor. Hon är en välsignelse, men också en källa till oro, för det är ingen trygg värld hon ska växa upp i. Inte så lätt att vara tjej i heller, och så småningom kvinna. Jag väljer att lägga sådana tankar åt sidan.
Snart far jag och Micke återigen till Thailand, paradiset. Vi längtar intensivt och är mer säkra än någonsin; det kommer att bli en underbar upplevelse, för nu vet vi vad vi kommer till. Vi förväntar oss total avslappning på Karon Beach och Vorabury Hotel, där vi vistades förra året, och således kommer att vistas igen. Härligt!
Jag har pratat mycket med mina elever om just Thailand, eftersom en utav dem har varit där ett antal gånger. Nu förstår jag mera varför folk väljer att gång på gång fara tillbaka; både för klimatet förstås, men också för shoppingen. Det är billigt fortfarande och eftersom turismen inte är som störst vid påsktiden, så kan man fynda rejält. I mars-april kan det också regna en hel del om man har otur, men det hoppas vi förstås att vi inte ska ha.
Framtiden är ljus och vi har mycket att se fram emot. Nya intressen och nytt liv. Till helgen fortsätter vi Healingresan med påbyggnadskurs i Motala hos Maria Hope-Rosenlind. Underbara människan! Helgen som var, besökte vi för övrigt Hälsomässan i Göteborg, vilket jag kommer att berätta om i ett kommande blogginlägg..:-)

BlingBling

Likes

Comments

Sitter på ett hak i Tranås och önskar att det borde ha kommit snö så här dags på året. Jag är förmodligen inte alls ensam om att tycka så, och några bord bort hör jag tre äldre damer resonera om den eventuella ueblivna snön, och de fortsätter att resonera om julen, barn och barnbarn och i varje diskussion har de olika åsikter. Där sitter, tycker jag mig höra, en grön, en röd och en blå dam och de är sams, men ändå inte. En dam kommer att samla de sina runt sig i jul, en annan ska resa bort och den tredje ska fira helt ensam. Den första damen grämer sig över väninnans, som hon tror, påtvingade ensamhet och ondgör sig över barnens egoism och den andra damen föreslår att väninnan ska följa med på resan till Dalarna som hon planerat, men den tredje damen förblir tyst och svarar knappast på de andras påtryckningar.
Jag slutar att lyssna, och fortsätter att äta min bakade potatis, istället djupt försjunken i tankar. Varför sjutton ska någon på sin ålders höst behöva fira julen i ensamhet?
Det finns många sådana människoöden.
Julen är till för oss alla och ska vara en glädjerik högtid..
Alltså; en tankeställare igen
i väntans tider..
Frid vare med Er! :-)

BlingBling

Likes

Comments