Header
View tracker

Något jag tänkt på mycket på senaste är hur mycket tankar styr över ditt liv. De styr över hur du ser på saker, vad du gör och vad livet ger dig. Det svåraste jag vet är dock att vara medveten om detta, för det innebär ju att saker jag är missnöjd med indirekt är mitt fel - för att jag uppfattar dem som saker att vara missnöjd över. Jag kan egentligen välja vad jag tänker, men olika händelser eller andra människor har naturligtvis en inverkan på detta. Har man börjat tänka på ett visst vis, eller har en uppfattning av något så är det svårt att ändra det även om det faktiskt är möjligt. Ett citat jag ständigt lever efter är "I don't need easy, I just need possible", så därför är också mitt tankesätt något jag ständigt jobbar med, trots att det är svårt.

Jag accepterar att jag är som jag är, och de tankar jag har om exempelvis feminism eller djurens rätt är jag ju stolt över och därför inte villig att ändra. Andra tankar jag har är jag mindre nöjd med, som när jag tänker att det är farligt att vara magsjuk eftersom att jag är rädd för att spy. Det är inte farligt att vara magsjuk, det är bara något min hjärna har valt att inbilla sig. Jag är heller inte nöjd med att jag hela tiden tänker att folk inte tycker om mig, för jag vet att det inte är sant. Men ju mer jag tänker så desto mer blir det min verklighet, jag anpassar mig efter att det faktiskt är så. Dessa tankegångar gör mig superkänslig för vad människor ska tycka om mig, jag tål inte saker som trycker lite för mycket på ömma punkter eller som kanske, bara kanske, kan vara ett tecken på att den inte tycker om en sak jag gjort. Jag är nöjd med att ha känslor, det är den allra bästa typen av människor, för man visar när man är arg, glad och ledsen, men man kan också lätt bli körd med om man visar för mycket känslor eller uppfattas som jobbig. Ibland tror jag att jag känner för mycket, och det är en konsekvens av mitt analyserande av situationer. Det är bra att känna mycket, men inte bra att vara butthurt. Jag jobbar på detta med. Sedan tänker jag också på situationer där tåget stannar mellan två stationer, ska jag välja att bli irriterad, sucka högt och sprida min negativitet genom det - eller ska jag välja att tänka att jag kan ändå inte göra något åt saken just nu? För mig är det ganska självklart, men ibland hinner man kanske inte tänka igenom valet av vad som gör en irriterad eller stressad, även om det är onödiga situationer.

Jag måste avsluta inlägget med något jag gillar hos mig själv, för annars blir det så negativt och som att jag bara tycker illa om mig. Jag älskar att jag är känslosam, för det leder också till en av mina bästa egenskaper: omtänksamhet. Det kanske inte uppfattas till 100% under mina dåliga dagar, men jag tänker väldigt mycket på vad andra gör, speciellt när jag har tråkigt tänker jag på vad någon annan har för sig eller hur den mår eller hur mycket jag tycker om den. Jag upplever i alla fall att jag visar det genom att kramas mycket, höra av mig med något litet för att bara ha koll på människor, ställa upp när någon behöver mig, när jag vet att någon mår dåligt finns jag där och jag har alltid empati. Jag är bra på att sätta mig in i andras situationer, och jag tycker att man ALLTID kan förstå en annan även om man själv inte hade reagerat likadant. För alla är olika, och man kan se att den gör/tänker på så vis för att den vart med om något eller för att den har andra personlighetsdrag. För mig är det en självklarhet att visa förståelse, för aldrig någonsin säger jag själv mig så ensam som när någon inte förstår en. Jag vill bli ännu mer tydlig med min omtänksamma sida, och kanske säga ännu mer till folk när jag tänker på dem eller visar att jag bryr mig. Exempelvis när man tänker på hur någon mår så kan man ju faktiskt fråga av bara omtanke.

//Hörrni! Jag är ju förresten hemma från Barcelona nu. Vi hörs mer om det sen xx

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Innan vi åkte till Barcelona hade jag kollat upp flertal restauranger, caféer och klubbar etc att gå till. Delvis Brunch & Cake och Flax & Kale där man kan äta hälsosam mat. Vi gick förra helgen till Brunch & Cake, men det var himla lång kö då det är ett väldigt populärt ställe för både de som bor här och turister. Så igår provade vi Flax & Kale istället och fick ett bord väldigt snabbt på uteserveringen - det var magiskt! Hela brunchmenyn för helgen var drömmig, speciellt då nästan allt var vegetariskt/veganskt och typ inget hade laktos i. För mig blev det veganska pannkakor och en avokadotoast med chailatte (för övrigt godaste jag någonsin smakat) och så satt vi där i ett par timmar. Både fredagskvällen och lördagskvällen spenderades ute på bar och klubb, det var ju vår sista helg här nu så vi ville maxa med att festa båda dagarna.


Är dock otroligt trött både fysiskt och psykiskt nu när det vart väldigt mycket med att bo i ett helt annat land i några veckor och man vill göra saker hela tiden. Jag har som alla vet väldigt svårt att sova på andra ställen än hemma, så delvis det och allmänt mycket tankar har gjort att jag är helt mosig i hjärnan. Jag känner mig inte riktigt som mig själv för att vara ärlig, jag brukar kunna stå emot mycket psykiska påfrestningar men det är otroligt svårt när kroppen vill ta hand om andra saker samtidigt - ex. min eviga förkylning och trötthet efter fullspäckade veckor. En vecka kvar nu i alla fall, och jag ska försöka ta vara på den så mycket som möjligt även om hemlängtan börjar smyga på och man kanske tänker aningens för mycket på alla problem. Ha det bäst så länge xx

Likes

Comments

View tracker


Nu har helgen gått och vi har tagit vara på den bra tycker jag, jag har i alla fall haft det jättekul. Vi har gått ut, käkat lunch, sovit och framförallt lärt känna varandra ännu bättre tycker jag! Är så glad att gruppen vi åkte med blev så bra och att vi tycker om varandra och hittar på roliga saker att göra. Funderar på att göra en Barcelona-guide när vi kommit hem med mina tips utifrån de tre veckorna vi är här. Vi får se helt enkelt, ha det bra så länge! xx

PS. Grattis till pappa på fars dag, kan tyvärr inte fira dagen med honom pga resan men jag vet att de har det mysigt där hemma!

Likes

Comments

Hola bloggisen, ännu två dagar har passerat i underbara Barcelona. Fram till idag har jag mest sett innerstaden, dvs stora och små gator vid skolan och jobbet + där vi bor. Idag har jag vart vid stranden, en fotograferingsstudio och Sagrada Familia, och jag blir ännu mer imponerad av staden. Jag tror att de som ogillar Barcelona ser mest av den stora gatan med alla dyra butiker, för kring det påminner det faktiskt ganska mycket om Stockholm. Men för mig är detta större, har mer att ge och är vackrare. Palmerna och värmen gör det givetvis bättre hahah. Jag och Paula gick i alla fall förbi klubbarna och jag är väldigt taggad på att prova även nattlivet i Barcelona! Jag tänkte slänga in lite bilder från idag, bortsett från dessa har jag och Paula även tagit bilder på varandra och jag har haft en mysig middag med Cata, Elin och Kajsa och en jättegod och snygg Cavaflaska, men det kanske kommer senare xx

Likes

Comments


¡Hola! Idag var första riktiga dagen i Barcelona, vi kom hit igår men då spenderade vi mest tiden med att resa hit och att connecta med värdfamiljerna. Vi bor två och två, och jag och Cata är hittills helnöjda med lägenheten och välkomnandet. Idag var vi i skolan och fick mer information om praktikplatser och hur schemat kommer se ut under de tre kommande veckorna. Vi har även gått runt lite mer i staden allihopa och ätit vår första middag tillsammans i gruppen. Överdrivet nöjd med vädret också, även om det inte är sommarvarmt så är det tusen gånger bättre än snön i Sverige. På återseende hörrni, jag ska göra så mycket inlägg jag kan under Barcelona-resan, för vi har så roliga planer på g! xx

Likes

Comments


I lördags på klubben hade de halloweentema. Superkul att vara tillåten att klä ut sig nån gång om året! xx

Likes

Comments


Dessa var till ett fotoprojekt i skolan där jag fokuserade på silhuetter. Jag älskar dessa bilder, och de får mig att sakna våren och känslorna som började komma inför sommaren. Nu är det förresten höstlov för mig, och på söndag bär det av till Barcelona! xx

Likes

Comments


Denna skit har jag haft i 13 år nu, i kattår är han väl runt 100 snart och ändå är han pigg och glad. Detsamma är väl jag för att jag har chansen att leva med fantastiska djur genom mitt liv. xx

Likes

Comments


Aldrig har väl en bild beskrivit mitt liv så bra egentligen, bakgrunden är 100% jag när jag kommit hem från skolan - kaffe, nutella, lite mackor - och så älskar jag att lyssna på svensk musik. Favoriter är då exempelvis Oskar Linnros, men också Ulrik Munther, Maggio, Håkan, Norlie & KKV etc. Dessutom är mina naglar flawless xx

Likes

Comments

Alltså... jag är en sådan människa som inte haft ett förhållande sedan mellanstadiet, stundvis har jag velat ha det och stundvis inte alls. Jag är också en sådan som har haft kontakt med en rad olika killar, en del har jag fått känslor för och en del har bara haft sina vägar förbi mitt liv en kort stund. Är det någon jag har noll intresse för svarar jag bara för att jag känner att jag måste, och avslutar kontakten snarast. Är det däremot en jag tycker ser bra ut eller tycker är intressant, då är jag helt och hållet fäst vid den människan - oavsett känslor eller ej.

En fin gammal djup bild från gamla stan


I och med att jag blir så fäst vid människor har jag också blivit sårad/besviken/arg på dessa många gånger. När man väl börjat prata med en man tycker verkar intressant, och som man på något vis vill ha i sitt liv oavsett om det är som framtida man eller bara dejtar några gånger, så är det lätt hänt att man också får förhoppningar på att det ska bli så. Förut undvek jag förhoppningar, för jag visste att det var de som gjorde mig sårbar. Numera vet jag att det inte fungerar så, för i samband med att undvika förhoppningar undvek jag också möjligheter och chanser. Men, huvudsaken med inlägget är den här sårbarheten. Ni vet när man bara väntar på ett meddelande? Man vill inte vara först att skriva, åtminstone inte flera gånger i rad, i rädsla att verka klängig eller inte svår nog. Ni vet när man känner att det inte finns ett ömsesidigt intresse, men kan ändå inte släppa taget? Ni vet när man känner på sig att det som skrevs var en diss och ett tecken på ointresse, men man håller kvar vid hoppet och det där han skrev för någon dag sedan som minsann visade att han gillar mig? Ni vet när allt man vill är att ses men man är för feg för att fråga?

Ahh, jag vet inte om det är otroligt härligt eller fruktansvärt påfrestande? För å ena sidan längtar jag efter detta när jag inte har det, spänningen. Men å andra sidan tär det alltid en gnutta för mycket på mitt psyke och min självkänsla. Ännu har mina tankar oftast uppenbarligen inte vart värda att tänka för det har inte blivit som jag vill med de flesta. Många av mina negativa tankar har stämt. Men jag blir så trött, för det är samma gamla visa och jag lär mig aldrig att släppa taget förrän det är för sent. Jag hamnar alltid i sitsen där jag håller i hoppet fram till att den andre klart och tydligt inte vill. Det är som att jag inte har någon spärr? Eller att jag bara hoppas lite för mycket. Det är klart att det är jobbigt men jag vet också att det är en del av mig att vara på det viset, jag är ärlig, utåtriktad och jag lever för att ta risker - det är det jag mår bra av - så varför ska jag hålla mig själv tillbaka för att göra en annan nöjd? Jag tar hellre en rådiss än ett oklart svar. xx

Likes

Comments

Instagram@johannablom4