View tracker

Har alltid haft relativt lätt för att sätta ord på mina känslor men så ibland, när jag känner att jag måste lätta på hjärtat, så står det still. Jag är så överväldigad av kärlek till denna lilla människa att jag blir stum.

Älskar dig till månen och tillbaka, lilleman. Det är väl egentligen bara det jag vill säga.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Alltså! Jag måste bara berätta lite kort om min blixtvisit (en natt) till London i förra veckan.
För någon månad sedan så bestämdes det att jag och Lisa skulle gå på ett event i London vars tema var FRIENDS. För att förtydliga: världens bästa tv-serie. Jag har varit så peppad!! Men några dagar innan jag skulle åka dit så hörde Lisa av sig och sa att hon inte kunde få ledigt från jobbet och var tvungen att jobba större delen av tiden jag skulle vara där. Vilket innebar att jag skulle ha sjuuuukt mycket dötid att slå ihjäl. Så då fick jag en väldans bra idé - jag frågar Emil om han vill följa med! (Frågade självklart Lisa först hehe). Han köpte det direkt och det är jag sååå glad för. Nog om det. Jag ville egentligen berätta lite om eventet vi var på, det var så häftigt! En riktig dröm för hängivna fan som oss.
Det var uppbyggt som ett festivalområde med massa olika tält där allting byggde på serien. Man fick gå in Central Perk-caféet och hänga, sitta i deras vardagsrum, dricka drinkar med fiffiga namn, titta på Vänner på storbildsskärm, sjunga karaoke, gifta sig i Vegas och gå på visning i Monicas lägenhet bland annat.

Då har jag visat lite av den resan! Nu till en annan. Jag har nämligen börjat skolan - äntligen! Fyra intensiva dagar har gått och jag är helt slutkörd i huvudet. 9-16 mer eller mindre varje dag (+ pendling på två timmar). Men det är det värt! Jag känner verkligen att jag har hittat rätt denna gången. Allt verkar så galet intressant och jag är så peppad på detta. Klassen är bra och vi är några stycken som pendlar från Halmstad, vilket är jättekul. Tågen går ofta och skolan ligger precis vid knutpunkten i Helsingborg så den biten kunde inte varit bättre! Funderar dock fortfarande på att köra bil när Vincent börjat på förskolan för att spara lite tid men det får jag avgöra när tiden är kommen. Just nu rullar allt på fint och det känns bra. Jag är väldigt, väldigt glad för detta och så himla stolt över mig själv som tagit mig hit!

Ville bara kika in och uppdatera lite snabbt. Nu väntar sängen och en ny dag i skolan innan en välbehövlig helg. Ska gosa massvis med lilleman, saknar honom så när jag är i skolan.

Likes

Comments

View tracker

Ursäkta min franska men alltså.. vilken dag!
Imorse begav sig min syster till flygplatsen och hennes stora äventyr skulle ta fart. Hon skulle mellanlanda två gånger, först i London och sedan Chicago, innan hon slutligen skulle nå slutmålet - Marquette, MI.
Meeeen i London tog det tvärstopp. Planet blev inställt = kaos! Jag och mamma i halvt upplösningstillstånd, pappa (med sömnbrist deluxe) försökte febrilt komma på en lösning på hemmaplan och Lovisa totalt strandad i London där inte ens personalen på flygbolaget kunde hjälpa henne. Japp. Kul! Tillslut fick vi ta "the safe card" och boka om hennes flyg själva samt fixa hotellrum åt henne. Nu sitter hon på planet till Boston och har således äntligen lämnat England efter x-antal timmar. Vidare ska hon från Boston - Chicago där hon då spenderar natten och följande kväll tar hon flyget till slutdestinationen. Alltså, puh! Vilken soppa. Mamma och pappa hade dessutom inte sovit alls så alla var på vippen till psykos (jag kunde inte skylla på sömnbrist dock, bara ICKE stresstålig). Man får ju renodlad ångest, visste ju hur nervös hon var redan innan hon åkte. Kunde ju knappt gått värre (bortsett från flygolycka osv osv såklart). Fram kommer hon i alla fall (knock on wood) och hon är vid gott mod den lilla kämpen.

Mitt i allt kaos fick jag dessutom beskedet som jag väntar så på - jag kom in på socionomprogrammet i Helsingborg! Jag som hade gett upp hoppet helt och hållet! Lyckans minut haha, jag skrek rätt ut. Sen var jag glad i en halvtimme innan jag återgick till att oroa mig för Lovisa och när det i sin tur löst sig så firade jag och Andreas med champagne och räkfrossa 🍾✨.
En blandad dag - minst sagt! Nu ligger jag dessutom sömnlös och väntar in Lovisas flyg. Det var jag som bokade om hennes flygbiljett från Chicago och nu börjar jag oroa mig för att jag skrivit fel mailadress och att hon således inte har fått sin biljett skickad till henne (skrev alltså bara in hennes när jag bokade). Vill bara få det bekräftat så att jag kan sova gott inatt 😴.
Usch ja, är helt slut i kropp och själ efter denna dagen. Spänningshuvudvärk och fjärilar i magen, likaså magsår.
Håll tummarna för min lillasyster nu så att hon kommer fram någon gång samt för att hon inte har blivit helt avskräckt från att flyga så hon inte vågar sig hem till Sverige igen 🙄.

Skruttis ville såklart också vara med och fira 🍾

Likes

Comments

Är i någon slags obalans just nu. Inget känns fel, det är inte där skon klämmer. Men oklart, läskigt, nytt. Om blott några veckor så börjar skolan och jag längtar så det känns som att jag ska spricka.. men så vet jag inte VILKEN skola det blir än (3e reserv på mitt förstahandsval) och då sätter nerverna in. Jag har ju kontrollbehov och det går verkligen inte hand i hand med att inte ens veta vilken studieort jag kommer hamna på. Just väntan och att inte veta.. psykisk terror! Men jag längtar oavsett vad det blir. Jag vill bara in i ekorrhjulet igen och ha en vardag med rutiner och sociala interaktioner som inte enbart är i form av "kan du säga laaaaampa" och "akta katten!!!!". Missförstå mig rätt! Jag har älskat att vara mammaledig och Vincent är det bästa sällskapet man kan ha. Men jag har ju gått hemma en halv evighet och saknar verkligen att få regelbunden egentid. Inte bara en timme här och där om jag har tur. MEN egentligen ska jag inte klaga för fem öre, jag vet ju att vi verkligen har turen här i Sverige att få vara hemma med våra små så pass länge och det hade jag inte bytt bort för allt i världen.
Nu svamlar jag nog, men ni förstår kanske känslan.

Vincent då. Han säger lampa, hej och vinkar för fullt. Jag tror att han snart kommer att börja ta små stapplande steg och det är så fantastiskt att se hans utveckling dag för dag. Det händer verkligen saker hela tiden! För några dagar sedan så började han vinka och det var så fint. Det är en sak när han kröp och sådär.. men just när han vinkade. Hans personlighet kommer fram mer och mer och man inser att det är faktiskt en egen liten individ som en dag kommer säga hela meningar, springa runt och successivt bli självständig. Det är så häftigt! Han kommer liksom inte vara en bebis hela sitt liv (säger jag med gråten i halsen). Han blir 10 månader nästa vecka och i oktober blir han 1 år. Vart har detta året tagit vägen? Jag vet att jag tidigare skrev att jag varit hemma en halv evighet men det är så konstigt det där med tidsuppfattningen sen han kom. Från min egen räkning så känns det ju som att jag aldrig gjort annat än att gå hemma dagarna i ända. Men tittar jag på honom.. ja då förstår jag inte vart tiden tog vägen.

Nu i dagarna så flyttar min lillasyster till USA för att plugga i fyra(!) år. Det bidrar också till obalansen, såklart. Min lilla, lilla syster ska fly landet och vem ska jag nu rådfråga om allt i livet, vem ska nu skicka roliga bilder till mig när jag är på dåligt humör och vem ska jag nu retas med?????? Det känns så himla konstigt och läskigt men jag är jätteglad för hennes skull. Och stolt som en tupp! Hon är så modig och ball.

Det har hänt jättemycket men jag orkar inte dra igenom allt (i vanlig ordning). Nästa måndag (22 augusti) så kommer äntligen Emil till Halmstad för en sista visit innan han flyttar till PARIS. Så glad för hans skull! Världens bästa Emil.

24 augusti så åker jag till till London för att hälsa på Lisa, äntligen! Vi ska på ett sååå häftigt event och jag längtar ihjäl mig. Det blir en blixtvisit men så värt. Det har sina fördelar att ha vänner som flytt landet. Detta är även en av anledningarna till att jag stöttar Emils beslut att flytta till Paris till 110% hehe...


Nog nu. Dags att sova. Imorgon börjar Andreas jobba igen och jag ska vinka av min syster 💔.
Natti!

Likes

Comments

Har hänt mycket den senaste tiden. En av mina vänner förlorade en närstående och det mesta har kretsat kring det. Man inser att hela livet är en balansgång och så ofantligt skört. Man inser också hur maktlös man är i dessa situationer. Det finns absolut inga ord i världen som kan trösta, det finns ingenting man kan göra mer än att finnas till när det behövs och hjälpa till rent praktiskt. Så väldigt, väldigt svårt och orättvist alltihop.

Vincent har fått tand #2! Eller ja, den är på g. Detta innebär orolig sömn och en gnällig bebis nu i några dagar framtill att tanden tittat fram ordentligt. Jag har varit väääldigt trött de senaste två dagarna kan jag meddela. Tur att helgen står för dörren så att vi kan ladda batterierna allihop!

Idag så ska jag roa mig på eget håll! Jag ska nämligen åka och rida. Har länge velat börja igen och nu har jag äntligen fått tummen ur och kontaktat ett stall i närheten. Ska bli riktigt roligt! Lite pirrigt också. Sist jag satt på en häst var januari förra året (turridning på islandshäst) och innan dess var det nog minst 5-6 år senast. Vi får se hur det går =)

Från förra året då jag och Erika överraskade Lisa med en turridning. Det var så himla kul! Bästa dagen.



Likes

Comments

Just nu snurrar allting. Det är som en virvelvind av känslor och jag känner mig yr. Jag längtar till midsommar och vill att det ska vara fredag NU samtidigt som jag vill stanna tiden helt. Inte en minut till tack, inte en sekund. Mitt hjärta är fyllt med kärlek och tacksamhet över att jag fått en frisk son, en son som älskar livet och allt som hör det till. Jag är frisk, Andreas är frisk. Ingen i min familj är sjuk. Vi har det bra på alla sätt, det finns ingenting att klaga på alls.
Men ibland ser man inte det. Ibland ser man bara påsarna under ögonen, disken i diskhon, leksakerna sida vid sida med dammtussar i alla hörn och en irriterad partner med sömnbrist. Idag är en sådan dag där jag ser allting klart och bara är tacksam. Tack för att vi har hälsan. Det är det allra viktigaste.

Hade skrivit ett långt inlägg om förra veckan men det gick inte att publicera. Får se om jag lyckas imorgon. Här är några höjdpunkter från veckorna som gått i alla fall:

Summan av kardemumman:
Återseende med min kusin (gudfar Fredrik) och sedan med bästa Lisa. Min älskade syster gick på bal och tog studenten (nu börjar livet!!) och Vincent fick sin första tand!

I helgen vart ännu ett kärt återseende. Emil kom hem från storstaden och det firade vi (jag, Gabriella och Emil såklart) med middag och utgång. Denna småbarnsmamma gav dock upp alldeles för tidigt men svårt att kämpa vidare när ögonlocken börjar bli tunga och man vet att man ska upp kl 6 följande morgon 😬.

Likes

Comments

Återigen har det gått en vecka mellan inläggen. Jag orkar inte dra igenom allt vi gjort, tittar bara in här för att skriva av mig lite. Jag ser den här bloggen som ett arkiv av tankar som jag sparar till framtiden. Tänk vad kul det vore om Vincent kan titta in här om några år och läsa! Själv tycker jag att det är kul att kunna gå tillbaka och läsa om när Vincent var alldeles ny. Den tiden var som en dimma och jag har redan glömt så mycket. Det känns som en evighet bort, trots att det bara var drygt ett halvår sedan.
De senaste dagarna så har Vincents sovrutiner varit ur balans och vi har fått smaka på hur det känns att ha en JOBBIG bebis för ovanlighetens skull. Vi har verkligen varit förskonade och lyckligt lottade som fått sova så mycket under hans första tid i livet. Jag vet inte hur vi skulle orkat om det hade varit såhär i 7 månader?? Men samtidigt så förstår jag ju att man gör det - vad har man för val liksom?
Sen han började ställa sig upp har det blivit riktigt kämpigt, eftersom han nu gör det även i sin säng. Han vänder sig till mage i sömnen - vaknar - och ställer sig sedan upp. Problemet är att han är så trött så att han tappar taget, ramlar i sängen och slår sig. Det har inte varit några lugna nätter med andra ord. Hjärtat gör så ont när han skriker.. man har gått och lagt sig med en klump i magen. Jag kan ju liksom inte skydda honom mot detta.
MEN, natten till idag så fick vi sova ut. Han vaknade inte förrän vid 7 och då min lillasyster (ängel) sov här så tog hon över så jag och Andreas fick sova till 10 båda två.

Det är tur att du är söt =)

Tänk att man kan älska någon såhär. Ibland så svämmar hjärtat liksom över av kärlek och man blir nästan paralyserad. Jag vet inte hur jag levde innan, hur såg livet ut innan du kom? Så tomt, så ensamt. Det kändes ju såklart inte så där och då, jag visste ju inte vad som väntade. Men ett liv utan dig känns helt otänkbart nu. Det finns inte, går inte. Att få se dig växa, utvecklas och formas till en liten person är en sån fröjd och ynnest. Tänk att just DU kom till mig, jag är så tacksam!

Likes

Comments

Nu är helgen förbi och min födelsedag likaså. Hela helgen har det firats och jag har blivit ordentligt bortskämd (inte mig emot hehe).

Något som jag insett nu på äldre dar (haha) är att störst och dyrast inte alltid är bäst. Förr så uppskattade man liksom inte exempelvis blommor, det var bara stora (och hårda) paket som räknades. Blommor är något som jag börjat tycka om mer och mer det senaste året, förr så hade jag enbart plast och de enstaka levande blommor jag fick blev inte långlivade om man säger så. Just nu är huset fyllt med fina buketter som jag fått och det är så fint! En annan rolig grej som jag fick var boken "Hej Hej Vardag" av Louise Winblad. Den köpte mormor till mig och det var en riktig fullträff. Hög igenkänningsfaktor och massa skratt bjöd den på! Ett axplock:

Idag (igår blir det ju eftersom klockan är efter midnatt ser jag) har Andreas varit i skogen och hjälpt min morfar hela dagen så jag och Vincent passade på att hänga med mormor. Storhandlade (skönt att slippa göra det själv med lilleman, inte det lättaste) och blev sedan bjudna på mat i Påarp. Lugn och mysig dag!

Stackars Vincent för utstå mycket, lättroad mamma!

Likes

Comments

Dagen började i motvind dock. Vincent var ovanligt gnällig och ingenting - verkligen ingenting - dög för herrn. Ena sekunden ville han leka på golvet, andra sekunden vara i famnen, tredje sekunden skulle han klättra på vagnen osv osv. Ingenting var kul i mer än fem sekunder och då kom gnället. Svetten bara rann och jag var tillslut illa tvungen att hoppa in i duschen så jag inte skulle se alltför sunkig ut när Angelica kom. Bara det är ju en utmaning i sig förresten... satte Vincent i vagnen och skulle snabbduscha men var tvungen att hoppa ut minst tre gånger för att stoppa in nappen/ta upp leksaken som han slängt ner/flytta upp honom då han kasat ner.... pust. Jaja. Mamma kom på ett spontanbesök och då blev han genast på strålande humör och detta höll i sig hela dagen.
Angelica kom vid halv 12 och då satte vi igång med att baka chokladbollar och laga lunch. Väldigt trevligt och mysigt! Vid 14 åkte hon hem och då kom Anna och hängde med oss. Blev dubbelfika för mig idag hehe. Men jag klagar inte. Anna var så fin och hade med sig rosor till mig, som en tidig födelsedagspresent. Att få blommor är verkligen underskattat! Blev så glad.

Så fina!! 🌸

När Anna åkt hem så gav jag mig ut på en promenad i kvällssolen tillsammans med lilleman och när vi kom hem igen så lagade vi tacos. Egentligen var det tänkt att vi skulle ätit det på lördag men både jag och Andreas blev galet sugna så det fick bli idag istället. Bra beslut!
Imorgon väntar öppna förskolan, sedan ska vi umgås med min mormor och på kvällen har jag bokat ett pass på Friskis. Hoppas på en härlig dag och att lilleman är på gott humör ☀️.

Gosisar som somnade tillsammans i soffan tidigare ikväll!
Idag satte jag hjärtat i halsgropen förresten. Vincent trillade ner från soffan... han låg mellan mig och Anna och sov, jag hade handen på honom och tyckte jag hade stenkoll men på en halv sekund så rullade han över och föll ner. Jag såg allting hända eftersom att jag tittade på honom hela tiden men hann inte stoppa det. Som tur var så hade jag som sagt handen på honom och kunde dämpa fallet, dessutom låg det en filt jämte honom som också föll ner + matta på golvet så han landade mjukt. Men ändå. Blev rädd. Det gick så himla fort och kom från ingenstans! Förstår inte ens hur det hände. Vincent reagerade inte ens, vaknade bara och såg förvirrad ut (hur hamnade jag här??? Ungefär) men både jag och Anna blev rätt "skärrade". Man måste verkligen vara med HELA tiden och det lärde jag mig nu, fastän jag redan tyckte att jag var det. Fy sjutton.

Likes

Comments

Denna veckan då? Den har hittills varit ganska så seg. Igår så var Andreas pappaledig och vi hade en lugn dag tillsammans, åkte och kikade i affärer och storhandlade. Det var mer eller mindre det hela. På kvällen kom Andreas kompis Emil och hjälpte oss att fixa min gitarr som jag ska sälja.. säger att jag säljer den pga bristande intresse men egentligen är det nog bristen på talang som var avgörande här. Senare på kvällen sä åkte jag och invigde mina nya träningsskor med ett jympapass på Friskis. Fick skorna av Andreas som en tidig födelsedagspresent och jag är så nöjd!! Anledningen till att jag fick dom redan nu var för att mina gamla gav mig djävulska skoskav, samt att det var löpardojjor och således helt omöjliga att ha inomhus.. jag bara gled på golvet och det var tungt. Dessa känns som ett tjockt par strumpor och jag flyger (HAHA nej knappast men känslan är så i alla fall) fram.

NIKE Flex Trainer 6 hette dessa:

Idag så var jag på mammagrupp. Dock så var det bara jag och en mamma till som kom idag, vår grupp är så sjukt oengagerad så det ör inte klokt. Trist! Men vi hade väldigt trevligt i alla fall så jag klagar inte. Lättare att föra en diskussion ju färre man är.

Vincent leker fint i myspölen på BVC. Alltså förresten, jag frågade sköterskan som höll i gruppen var man kan köpa en liknande (Vore skönt att kunna ha honom på en och samma plats i mer än fem sekunder liksom) och hon sa att denna kostade 3500 kr!!!! Inte klokt?! Nej tack. Vi får jaga bebis istället, så sjukt ovärt och helt absurt. För en liten... grop.

Glömde förresten berätta om dagens höjdpunkt. En halvtimme innan vi skulle gå så satt jag i köket och matade Vincent. Helt plötsligt flyger en geting framför näsan på mig och paniken är ett faktum. Flyger upp och springer in med Vincent på toaletten, hyperventilerar och har hjärtklappning. Är så galet rädd för getingar, speciellt nu när jag har Vincent. Jag hörde hur getingen flög utanför och ringde till mormor som försökte övertyga mig om att slå ihjäl den... det gick inte så bra, är för feg. Slutade med att jag fick ta mod till mig och springa ut, hämta alla nödvändigheter i en handvändning och sedan göra i ordning Vincent på inne toaletten. Kaos! Sen flydde vi snabbt till BVC och efteråt kom mormor som en räddare i nöden och dödade getingen åt mig. Skämdes lite för att jag var så feg. Mormor hade köpt med sig en flugsmällare och getingfälla till oss (och fika hehe). Sen avrundade hon med att döda fyra getingar. Är hon bäst eller vad? 🐝

För övrigt så kan jag tillägga att när jag sprang in med Vincent på toaletten så låste jag dörren.. för getingar är ju så himla händiga med lås ni vet.
Nej nu ska jag sova, klockan ör alldeles för mycket och mina ögon har gått i kors sedan 21.00 (märks säkert på hur jag skriver). Imorgon är en fullproppad dag, först ska vi träffa Angelica på förmiddagen och efter det så kommer Anna hem till oss. För en mammaledig är det hektiskt 😉 godnatt!

Likes

Comments