När jag ändå håller på tänkte jag att jag kunde slänga in några rader om vad som händer hemma hos oss! I höstas målade vi ju om på ovanvåningen och la nytt golv, vilket verkligen blev ett lyft. Det blev så mycket ljusare, framförallt i hallen. Vincents rum börjar också ta form stegvis. Nu mera så sover han på sitt rum hela nätterna och det har motiverat mig att börja bona där lite mer. Innan var det mer som ett förråd (nu är det gästrummet aka Andreas spelrum som fått ta över den titeln). Det känns mysigt att vi spenderar mer tid i hans rum och att det känns mer att det faktiskt är hans. Nu kvarstår bara lite (läs: mycket) bättre förvaringslösningar, sen är vi nog nöjda med "barnkammaren".

I övrigt så har vi bestämt oss för att renovera det andra badrummet, äntligen! Det är från typ 70-talet, vilket märks. Ska bli roligt men samtidigt så vet vi ju att det är ganska omständigt med badrumsrenoveringar och hantverkare som ränner stup i kvarten (och vårt andra badrum låg ändå precis vid ytterdörren, detta ligger på ovanvåningen). Så visst är det lite svårt att få tummen ur och verkligen ta tag i det, men det ska vi iallafall göra nu har vi sagt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Svårt att hålla denna bloggen vid liv. Jag hoppas att jag kan bli lite bättre på att uppdatera med jämna mellanrum, vill kunna gå in här om några år och läsa om Vincent och allt det fina som vi har just nu.

Vincent. Han är inne i en så rolig fas. Han snackar sitt eget språk och har munnen fylld av mjölktänder som har kikat fram under vintern. Det finns få saker, om ens något, som ger mig så mycket energi just nu som att springa runt och leka med honom i vardagsrummet och busa.

I övrigt då? Det går bra på jobbet. Jag jobbar som studentmedarbetare på socialförvaltningen och jag förstår inte för mitt liv hur jag lyckades få ett så bra extrajobb. Jag gör mest omprövningar och uppföljningar på min handledares utredningar, och det är så himla spännande! Jag får göra egna hembesök och skriva utredningar själv. Mycket ansvar men väldigt lärorikt. I skolan går det också bra, men det är stressigt som tusan att få ihop det emellanåt. I veckan har jag tenta i psykologi och jag förbannar mig själv för att jag skjutit upp pluggandet och istället tagit varje tillfälle till att jobba. Addera en sambo som jobbar skift, ett hushåll som behöver skötas och en vild liten 1,5 åring till ekvationen så förstår ni nog. Men det går. Hoppas jag!

Just nu kopplar jag av efter en hektisk jobbdag och ska snart sätta mig och fördjupa mig i Sigmund Freuds teorier. Idag var halva arbetslaget på utbildning i IBIC (inkl mina handledare) så det blev ganska mycket soloarbete. Kändes spännande att "testa mina vingar" utan att ständigt gå och rådfråga någon. Får se imorgon om min handledare godkänner det jag gjort så inte hela dagen var förgäves hehe.

Idag testade jag förresten ett helt nytt recept här hemma som fick 5/5 av mig:

Fick receptet av min klasskompis Johanna och alltså! Detta var helt fantastiskt gott. Vi har bestämt oss för att bli lite mer miljövänliga här hemma så jag lagade den på bönpasta och havregrädde. Hade inga förhoppningar alls men den var himmelsk. Till och med Andreas åt för glatta livet, och han rör vanligtvis inte grönsaker med tång. Och dessutom lagar man allt i en och samma gryta så det blir minimalt med disk. Win win!

Likes

Comments

Hej! Det var minsann ett bra tag sen. Har tänkt flera gånger att jag borde gå in och skriva några rader men någonting har liksom alltid kommit emellan..

nåväl - livet då.
Skolan? Det går jättebra! Visst, det är intensivt, tidskrävande och inte alltid jättekul. Men överlag så är jag bombsäker på att jag har hittat rätt och det väger över även när det känns tungt. Jag har hamnat i en fantastisk klass med så många fina människor, en blandad skara som jag trivs riktigt bra ihop med. Som grädde på moset så har jag fått världens i särklass bästa extrajobb som studentmedarbetare på socialförvaltningen här i Halmstad. En riktig fullträff!

Vincent? Han växer så det knakar! Numera så springer han fram och det är inte en lugn stund när han är hemma. Han är så fantastisk rolig just nu, otroligt charmig och fin. Han älskar förskolan och allt går så bra där. Kunde inte blivit bättre!

Idag fick han dessvärre bli hämtad tidigare från förskolan då han (återigen) drabbat av kräksjuka. Inte lätt med förskolestart inte... ett enda virrvarr av virus och härligheter. Men nu mår han bra igen och sover gott sedan halv 7. Hoppas på en lugn natt och att jag och Andreas skonas denna gång. Förra omgången så slog det ner som en blixt från klar himmel ett dygn efter Vincent, vilket resulterade i två totalt utslagna föräldrar och en pigg ettåring som placerades framför babblarna i en hel dag ungefär. Ingen höjdare.... så vi håller tummarna hårt nu. Det blir isolering hela helgen hursomhelst.

Återkommer förhoppningsvis imorgon och berättar mer om Vincents förskola (vi älskar den!) och senaste tiden lite mer ingående. Nu ska jag krypa ner i sängen och (förhoppningsvis) sova ut ordentligt. Så gott det går iallafall... #småbarnsförälder.

Likes

Comments

Har alltid haft relativt lätt för att sätta ord på mina känslor men så ibland, när jag känner att jag måste lätta på hjärtat, så står det still. Jag är så överväldigad av kärlek till denna lilla människa att jag blir stum.

Älskar dig till månen och tillbaka, lilleman. Det är väl egentligen bara det jag vill säga.

Likes

Comments

Alltså! Jag måste bara berätta lite kort om min blixtvisit (en natt) till London i förra veckan.
För någon månad sedan så bestämdes det att jag och Lisa skulle gå på ett event i London vars tema var FRIENDS. För att förtydliga: världens bästa tv-serie. Jag har varit så peppad!! Men några dagar innan jag skulle åka dit så hörde Lisa av sig och sa att hon inte kunde få ledigt från jobbet och var tvungen att jobba större delen av tiden jag skulle vara där. Vilket innebar att jag skulle ha sjuuuukt mycket dötid att slå ihjäl. Så då fick jag en väldans bra idé - jag frågar Emil om han vill följa med! (Frågade självklart Lisa först hehe). Han köpte det direkt och det är jag sååå glad för. Nog om det. Jag ville egentligen berätta lite om eventet vi var på, det var så häftigt! En riktig dröm för hängivna fan som oss.
Det var uppbyggt som ett festivalområde med massa olika tält där allting byggde på serien. Man fick gå in Central Perk-caféet och hänga, sitta i deras vardagsrum, dricka drinkar med fiffiga namn, titta på Vänner på storbildsskärm, sjunga karaoke, gifta sig i Vegas och gå på visning i Monicas lägenhet bland annat.

Då har jag visat lite av den resan! Nu till en annan. Jag har nämligen börjat skolan - äntligen! Fyra intensiva dagar har gått och jag är helt slutkörd i huvudet. 9-16 mer eller mindre varje dag (+ pendling på två timmar). Men det är det värt! Jag känner verkligen att jag har hittat rätt denna gången. Allt verkar så galet intressant och jag är så peppad på detta. Klassen är bra och vi är några stycken som pendlar från Halmstad, vilket är jättekul. Tågen går ofta och skolan ligger precis vid knutpunkten i Helsingborg så den biten kunde inte varit bättre! Funderar dock fortfarande på att köra bil när Vincent börjat på förskolan för att spara lite tid men det får jag avgöra när tiden är kommen. Just nu rullar allt på fint och det känns bra. Jag är väldigt, väldigt glad för detta och så himla stolt över mig själv som tagit mig hit!

Ville bara kika in och uppdatera lite snabbt. Nu väntar sängen och en ny dag i skolan innan en välbehövlig helg. Ska gosa massvis med lilleman, saknar honom så när jag är i skolan.

Likes

Comments

Ursäkta min franska men alltså.. vilken dag!
Imorse begav sig min syster till flygplatsen och hennes stora äventyr skulle ta fart. Hon skulle mellanlanda två gånger, först i London och sedan Chicago, innan hon slutligen skulle nå slutmålet - Marquette, MI.
Meeeen i London tog det tvärstopp. Planet blev inställt = kaos! Jag och mamma i halvt upplösningstillstånd, pappa (med sömnbrist deluxe) försökte febrilt komma på en lösning på hemmaplan och Lovisa totalt strandad i London där inte ens personalen på flygbolaget kunde hjälpa henne. Japp. Kul! Tillslut fick vi ta "the safe card" och boka om hennes flyg själva samt fixa hotellrum åt henne. Nu sitter hon på planet till Boston och har således äntligen lämnat England efter x-antal timmar. Vidare ska hon från Boston - Chicago där hon då spenderar natten och följande kväll tar hon flyget till slutdestinationen. Alltså, puh! Vilken soppa. Mamma och pappa hade dessutom inte sovit alls så alla var på vippen till psykos (jag kunde inte skylla på sömnbrist dock, bara ICKE stresstålig). Man får ju renodlad ångest, visste ju hur nervös hon var redan innan hon åkte. Kunde ju knappt gått värre (bortsett från flygolycka osv osv såklart). Fram kommer hon i alla fall (knock on wood) och hon är vid gott mod den lilla kämpen.

Mitt i allt kaos fick jag dessutom beskedet som jag väntar så på - jag kom in på socionomprogrammet i Helsingborg! Jag som hade gett upp hoppet helt och hållet! Lyckans minut haha, jag skrek rätt ut. Sen var jag glad i en halvtimme innan jag återgick till att oroa mig för Lovisa och när det i sin tur löst sig så firade jag och Andreas med champagne och räkfrossa 🍾✨.
En blandad dag - minst sagt! Nu ligger jag dessutom sömnlös och väntar in Lovisas flyg. Det var jag som bokade om hennes flygbiljett från Chicago och nu börjar jag oroa mig för att jag skrivit fel mailadress och att hon således inte har fått sin biljett skickad till henne (skrev alltså bara in hennes när jag bokade). Vill bara få det bekräftat så att jag kan sova gott inatt 😴.
Usch ja, är helt slut i kropp och själ efter denna dagen. Spänningshuvudvärk och fjärilar i magen, likaså magsår.
Håll tummarna för min lillasyster nu så att hon kommer fram någon gång samt för att hon inte har blivit helt avskräckt från att flyga så hon inte vågar sig hem till Sverige igen 🙄.

Skruttis ville såklart också vara med och fira 🍾

Likes

Comments

Är i någon slags obalans just nu. Inget känns fel, det är inte där skon klämmer. Men oklart, läskigt, nytt. Om blott några veckor så börjar skolan och jag längtar så det känns som att jag ska spricka.. men så vet jag inte VILKEN skola det blir än (3e reserv på mitt förstahandsval) och då sätter nerverna in. Jag har ju kontrollbehov och det går verkligen inte hand i hand med att inte ens veta vilken studieort jag kommer hamna på. Just väntan och att inte veta.. psykisk terror! Men jag längtar oavsett vad det blir. Jag vill bara in i ekorrhjulet igen och ha en vardag med rutiner och sociala interaktioner som inte enbart är i form av "kan du säga laaaaampa" och "akta katten!!!!". Missförstå mig rätt! Jag har älskat att vara mammaledig och Vincent är det bästa sällskapet man kan ha. Men jag har ju gått hemma en halv evighet och saknar verkligen att få regelbunden egentid. Inte bara en timme här och där om jag har tur. MEN egentligen ska jag inte klaga för fem öre, jag vet ju att vi verkligen har turen här i Sverige att få vara hemma med våra små så pass länge och det hade jag inte bytt bort för allt i världen.
Nu svamlar jag nog, men ni förstår kanske känslan.

Vincent då. Han säger lampa, hej och vinkar för fullt. Jag tror att han snart kommer att börja ta små stapplande steg och det är så fantastiskt att se hans utveckling dag för dag. Det händer verkligen saker hela tiden! För några dagar sedan så började han vinka och det var så fint. Det är en sak när han kröp och sådär.. men just när han vinkade. Hans personlighet kommer fram mer och mer och man inser att det är faktiskt en egen liten individ som en dag kommer säga hela meningar, springa runt och successivt bli självständig. Det är så häftigt! Han kommer liksom inte vara en bebis hela sitt liv (säger jag med gråten i halsen). Han blir 10 månader nästa vecka och i oktober blir han 1 år. Vart har detta året tagit vägen? Jag vet att jag tidigare skrev att jag varit hemma en halv evighet men det är så konstigt det där med tidsuppfattningen sen han kom. Från min egen räkning så känns det ju som att jag aldrig gjort annat än att gå hemma dagarna i ända. Men tittar jag på honom.. ja då förstår jag inte vart tiden tog vägen.

Nu i dagarna så flyttar min lillasyster till USA för att plugga i fyra(!) år. Det bidrar också till obalansen, såklart. Min lilla, lilla syster ska fly landet och vem ska jag nu rådfråga om allt i livet, vem ska nu skicka roliga bilder till mig när jag är på dåligt humör och vem ska jag nu retas med?????? Det känns så himla konstigt och läskigt men jag är jätteglad för hennes skull. Och stolt som en tupp! Hon är så modig och ball.

Det har hänt jättemycket men jag orkar inte dra igenom allt (i vanlig ordning). Nästa måndag (22 augusti) så kommer äntligen Emil till Halmstad för en sista visit innan han flyttar till PARIS. Så glad för hans skull! Världens bästa Emil.

24 augusti så åker jag till till London för att hälsa på Lisa, äntligen! Vi ska på ett sååå häftigt event och jag längtar ihjäl mig. Det blir en blixtvisit men så värt. Det har sina fördelar att ha vänner som flytt landet. Detta är även en av anledningarna till att jag stöttar Emils beslut att flytta till Paris till 110% hehe...


Nog nu. Dags att sova. Imorgon börjar Andreas jobba igen och jag ska vinka av min syster 💔.
Natti!

Likes

Comments

Har hänt mycket den senaste tiden. En av mina vänner förlorade en närstående och det mesta har kretsat kring det. Man inser att hela livet är en balansgång och så ofantligt skört. Man inser också hur maktlös man är i dessa situationer. Det finns absolut inga ord i världen som kan trösta, det finns ingenting man kan göra mer än att finnas till när det behövs och hjälpa till rent praktiskt. Så väldigt, väldigt svårt och orättvist alltihop.

Vincent har fått tand #2! Eller ja, den är på g. Detta innebär orolig sömn och en gnällig bebis nu i några dagar framtill att tanden tittat fram ordentligt. Jag har varit väääldigt trött de senaste två dagarna kan jag meddela. Tur att helgen står för dörren så att vi kan ladda batterierna allihop!

Idag så ska jag roa mig på eget håll! Jag ska nämligen åka och rida. Har länge velat börja igen och nu har jag äntligen fått tummen ur och kontaktat ett stall i närheten. Ska bli riktigt roligt! Lite pirrigt också. Sist jag satt på en häst var januari förra året (turridning på islandshäst) och innan dess var det nog minst 5-6 år senast. Vi får se hur det går =)

Från förra året då jag och Erika överraskade Lisa med en turridning. Det var så himla kul! Bästa dagen.



Likes

Comments

Just nu snurrar allting. Det är som en virvelvind av känslor och jag känner mig yr. Jag längtar till midsommar och vill att det ska vara fredag NU samtidigt som jag vill stanna tiden helt. Inte en minut till tack, inte en sekund. Mitt hjärta är fyllt med kärlek och tacksamhet över att jag fått en frisk son, en son som älskar livet och allt som hör det till. Jag är frisk, Andreas är frisk. Ingen i min familj är sjuk. Vi har det bra på alla sätt, det finns ingenting att klaga på alls.
Men ibland ser man inte det. Ibland ser man bara påsarna under ögonen, disken i diskhon, leksakerna sida vid sida med dammtussar i alla hörn och en irriterad partner med sömnbrist. Idag är en sådan dag där jag ser allting klart och bara är tacksam. Tack för att vi har hälsan. Det är det allra viktigaste.

Hade skrivit ett långt inlägg om förra veckan men det gick inte att publicera. Får se om jag lyckas imorgon. Här är några höjdpunkter från veckorna som gått i alla fall:

Summan av kardemumman:
Återseende med min kusin (gudfar Fredrik) och sedan med bästa Lisa. Min älskade syster gick på bal och tog studenten (nu börjar livet!!) och Vincent fick sin första tand!

I helgen vart ännu ett kärt återseende. Emil kom hem från storstaden och det firade vi (jag, Gabriella och Emil såklart) med middag och utgång. Denna småbarnsmamma gav dock upp alldeles för tidigt men svårt att kämpa vidare när ögonlocken börjar bli tunga och man vet att man ska upp kl 6 följande morgon 😬.

Likes

Comments

Återigen har det gått en vecka mellan inläggen. Jag orkar inte dra igenom allt vi gjort, tittar bara in här för att skriva av mig lite. Jag ser den här bloggen som ett arkiv av tankar som jag sparar till framtiden. Tänk vad kul det vore om Vincent kan titta in här om några år och läsa! Själv tycker jag att det är kul att kunna gå tillbaka och läsa om när Vincent var alldeles ny. Den tiden var som en dimma och jag har redan glömt så mycket. Det känns som en evighet bort, trots att det bara var drygt ett halvår sedan.
De senaste dagarna så har Vincents sovrutiner varit ur balans och vi har fått smaka på hur det känns att ha en JOBBIG bebis för ovanlighetens skull. Vi har verkligen varit förskonade och lyckligt lottade som fått sova så mycket under hans första tid i livet. Jag vet inte hur vi skulle orkat om det hade varit såhär i 7 månader?? Men samtidigt så förstår jag ju att man gör det - vad har man för val liksom?
Sen han började ställa sig upp har det blivit riktigt kämpigt, eftersom han nu gör det även i sin säng. Han vänder sig till mage i sömnen - vaknar - och ställer sig sedan upp. Problemet är att han är så trött så att han tappar taget, ramlar i sängen och slår sig. Det har inte varit några lugna nätter med andra ord. Hjärtat gör så ont när han skriker.. man har gått och lagt sig med en klump i magen. Jag kan ju liksom inte skydda honom mot detta.
MEN, natten till idag så fick vi sova ut. Han vaknade inte förrän vid 7 och då min lillasyster (ängel) sov här så tog hon över så jag och Andreas fick sova till 10 båda två.

Det är tur att du är söt =)

Tänk att man kan älska någon såhär. Ibland så svämmar hjärtat liksom över av kärlek och man blir nästan paralyserad. Jag vet inte hur jag levde innan, hur såg livet ut innan du kom? Så tomt, så ensamt. Det kändes ju såklart inte så där och då, jag visste ju inte vad som väntade. Men ett liv utan dig känns helt otänkbart nu. Det finns inte, går inte. Att få se dig växa, utvecklas och formas till en liten person är en sån fröjd och ynnest. Tänk att just DU kom till mig, jag är så tacksam!

Likes

Comments