Hejhej bloggis!

Idag är det en vecka sedan jag lämnade Sverige. Dagarna har gått så himla fort! Det jobbigaste med min första vecka var helt klart alla flyg hit. Det var så påfrestande för psyket. När jag och Nathalie, tjejen jag reste med, landade på flygplatsen i Dubai tänkte jag att "näe, jag åker hem igen". Det var mitt i natten, jag var så trött, det var ca 40 grader varmt, vi hittade först inte dit vi skulle, jag skulle bo i ett eget hotellrum helt själv etc. Tur att jag inte vände hemåt igen för det var helt klart värt resan hit. Jag har precis varit ute på en promenad och när jag kom hem så sprang C fram till mig för att ge mig världens mysigaste lilla kram. Det är svårt att välja bara en sak som den bästa på min första vecka, men jag skulle nog säga att träffa familjen för första gången. Det har inte funnits en enda sekund när jag inte känt mig välkommen i deras familj. Alla är så snälla och jag känner mig så så tacksam!

Jag har fått vila hela helgen och idag var min första dag på "jobbet". Det känns lite konstigt att kalla det för ett jobb. Att leka, gå på promenader, laga mat etc känns inte som ett jobb. Men vad vet jag, det kan säkert ändra på sig. Dagen började kl 6.30 am. Jag gick upp, gjorde mig iordning och jag och mamman gick in till pojkarna tillsammans, vid 7, som redan var klarvakna. Vi hjälpte dem att göra sig iordning och sedan gick vi ner för att äta frukost. Mamman körde oss till kindy där jag och C släppte av A. När jag och C skulle gå hem började det regna vilket var märkligt, när vi lämnade hemmet 30 minuter tidigare fanns det inte ett moln på himlen. Iallafall, när vi kom hem lekte vi lite, C tog en nap, vi åt lunch, lekte ute och sedan kom pappan hem och vi tre åkte för att hämta A på kindy vi 2.45 pm. När vi kom hem gick pappan upp för att fortsätta jobba hemifrån och jag, A och C lekte. Mina host parents kommer att vara med vid lämning och hämtning från kindy denna veckan för att hjälpa mig att komma in i rutinerna. Jag slutade vid 4.30 pm och då gick jag upp på mitt rum en stund och sedan gick jag ut på en promenad på ca 1.5 h. Naturen är så himla fin här så det kommer att bli många promenader.

Jag har liksom inte riktigt fått tid att tänka och reflektera riktigt känner jag. Den här veckan har varit så intensiv och jag har alltid varit upptagen med något, eller någon. Jag har nog aldrig känt så många känslor på en och samma gång som under min promenad förut. Allting bara kom ifatt mig. Jag grät, skrattade, kände mig rädd, ängslig, modig, ledsen, glad, cool, mammig, orädd.. you name it! De som känner mig väl vet att det inte är ovanligt att mina dagar är fyllda av mycket och många olika känslor haha, men detta blev så himla intensivt. Jag fick nypa mig i armen ett par gånger för att förstå att jag faktiskt inte drömmer. Det jag drömt om att få göra i 5 år händer. Och det händer precis NU!! Det är så coolt. Men på samma gång är jag helt ensam på andra sidan jorden, vilket också är rätt coolt men också så fruktansvärt läskigt. Jag har aldrig känt mig så orädd och så rädd på samma gång. Det känns bra att veta att jag är, virtuellt, omringad av personer som bryr sig om mig och som hejar på mig. Så länge jag har dem och så länge som jag också hejar på mig kommer detta att gå galant!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Nu ligger jag i min säng i mitt hem. Familjen är noga med att jag ska känna mig som hemma här. Första natten (igår) när jetlaggen fortfarande var rätt illa sa de att om jag vaknar mitt i natten och är hungrig eller törstig är det självklart att jag får gå ner till köket och laga mat eller ta något att dricka haha<3.

Det var min host mom och pojkarna, A&C, som kom och hämtade upp mig på hotellet. Alla au pairer stod och väntade i lobbyn på att bli upphämtade så alla tittade på när man mötte sin familj för första gången. Jag trodde att det skulle kännas väldigt obekvämt men det gjorde det inte. Jag var också rädd att min familj inte skulle känna igen mig men de kände igen mig direkt! Pojkarna var så söta och jag fick en liten nyzeeländsk flagga av C! Jag sa hejdå till alla vänner jag träffat på orientation-dagarna och vi åkte hem till huset. Det tog ca 30 minuter att komma fram men det var rätt skönt att åka med i bilen. Dels för att vänja sig vid vänstertrafiken, dels för att kunna sitta ner och andas lite (var supernervös i lobbyn när vi väntade). När vi kom fram till huset hade de satt upp en jättestor svensk flagga på staketet<3. Det var så roligt och jag blev så glad!

Jag träffade min host dad och jag fick en liten rundtur i huset. Vi åtmiddag, jag packade upp, lekte lite med killarna och tittade på tv med föräldrarna. Jag kommer inte ihåg när jag somnade, kanske vid 22.30. Vaknade en del under natten och tidig morgon pågrund av jetlag men det är okej nu. Var supertrött hela min första dag här. Jag och mamman åkte på en tiki tour, det är mauri och betyder typ rundtur. Hon visade mig runt i området och vi åkte till en affär där jag kunde köpa lite grejer. Påväg hem tog vi varsin kaffe och åkte till en lekplats med C som hade sovit i bilen under hela tiki touren (A var på ett födelsedagskalas med pappan). Sedan åkte vi hem och gjorde inte så mycket. Till middag åt vi små pajer som man värmer i ugnen. Pajer är tydligen en grej här, väldigt gott. När klockan blev 8 och pojkarna lagt sig kom en barnvakt och vi åkte på en fest. Tyckte det kändes lite komiskt att jag är anställd som barnvakt och gick på fest med föräldrarna så de fick anställa en till barnvakt haha! Men de ville verkligen att jag skulle hänga med (de hade redan fixat med barnvakt sedan långt tillbaka) vilket var kul. Festen var i en lokal vid havet med liveband och pizza. Två av föräldrarnas vänner ska flytta så de ville ha en fest för att säga hejdå till alla. Festen var kul, annorlunda än de fester jag är van vid kanske.. men jag uppskattar verkligen att de bjöd med mig och att jag fick träffa alla deras vänner. Jag och mamman blev rätt trötta efter ett tag så vi åkte hem vid 11. Pappan stannade kvar och åkte hem med några grannar. Jag och mamman åt pizza som vi fick med oss hem och drack te framför tv när vi kom hem <3. Hon är så fin och snäll mot mig och det känns som att jag har fått den finaste host mom som finns!

Jag känner mig så välkommen och allt känns så bra! Igår när barnen skulle lägga sig ville A inte sova för att han ville leka med mig. Innan det när vi pratade om att jag skulle hänga med till festen ville han inte att jag skulle hänga med för att han skulle sakna mig haha <3. De har lärt C att säga mitt namn och han vet vem jag är. Alla jag träffat är verkligen hur gulliga som helst och jag känner mig som sagt väldigt välkommen!

Puss

Likes

Comments

Godmorgon på er! Hoppas att ni sovit gott❤️
Den här dagen har varit så intensiv så jag kommer knappt ihåg allt som hänt haha! Den började med hotellfrukost. Det var ungefär samma hotellfrukost som på alla andra hotell, ingen speciell nyzeeländsk mat. Jag gjorde iordning mig på rummet och sedan började lektionerna klockan 8.45 i konferensrummet på hotellet. Först hade vi en liten introduktion där läraren presenterade sig och vi fick presentera oss. Vi fick lära oss några ord på Mauri vilket var kul! Sedan började de "riktiga" lektionerna. Det handlade mycket om hur man ska bete sig med barnen, olika "learning strategies", hur man ska agera i olika situationer osv. Efter lunchen fick vi lära oss om trafiken och hur man kör på vänster sida. Trafikreglerna är rätt lika Sveriges men de har några regler och skyltar som Sverige inte har. Det var så förvirrande och konstigt när vi fick se olika videos på folk som körde i vänstertrafik. Det som känns svårast av allt är rondeller och korsningar. Jag har för mig att de sa att Nya Zeeland är det land som har näst flest rondeller, Frankrike ligger etta. Vi får inte köra den första veckan hos våra familjer pågrund av jet lag, och det känns väldigt skönt haha! Efter körlektionen fick vi lära oss om hur man hanterar hemlängtan och kulturchock. Jag vet redan hur jag ska hantera min hemlängtan och jag lärde mig egentligen inget som jag inte redan visste om det, men det var skönt att blir påmind. Det känns lite läskigt med kulturchock, men ändå på nåt sätt rätt coolt att få uppleva? De pratade också om "reversed culture shock" vilket innebär att man blir så van vid den nyzeeländska kulturen så när man kommer hem igen får man en kulturchock mor sin egen kultur.

Efter alla lektioner hade vi 30 minuter free time och sedan åkte några av oss på en guidad busstur i Auckland. Är så glad över att jag hängde med på den för vi fick se så fina ställen! Vi stannade vid ett ställe som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Min engelska är som sagt lite knackig men jag förstod det som att det har varit en vulkan eller något där, men att den har vuxit igen. Hur som helst så var det väldigt fint! Vi var mitt i naturen men ändå ett stenkast från Aucklands centrum, så coolt! Vi åt på en italiensk restaurang och åkte till några andra ställen. Det är ju fortfarande vinter här så solen gick ner vid 19 kanske och det blev väldigt mörkt snabbt. Efter ett tag var vi rätt många som blev väldigt åksjuka och då åkte vi hem till hotellet. Imorgon träffar jag äntligen min host family!!!! Nu ska jag sova, godnatt❤️

Likes

Comments

Inlägget skulle ha publicerats kl 21.00 9/8 NZtid

Nu ligger jag i min hotellsäng i Auckland. Klockan är 21.00 och jag har aldrig haft såhär mörka ringar under mina ögon innan. Flyget från Dubai till Auckland gick så bra som det kunde gå. Det tog 16 timmar och jag sov ca 7 timmar. Vi kom fram till Auckland klockan 11.30 lokal tid. Vi checkade in på hotellet som vi ska bo på fram tills fredag eftermiddag. Jag han ta en dusch och vila lite på rummet innan vi gick och åt lunch i ett av konferencrummen här på hotellet. Efter ett par timmar kom en tjej från Au Pair Link och gav oss massa information om de kommande dagarna, simkort till mobilen, bankkonton etc. Hon pratade jättesnabbt och med väldigt stark dialekt haha, så jag missade nog mycket av informationen men förhoppningsvis inget superviktigt... Det tog bara några timmar och det var klart innan klockan var 17.00. De flesta av oss åt middag vis 18.30 här på hotellet och sedan gick jag raka vägen tillbaka till min hotellsäng. Vi är ca 20 au pairer här och mer än hälften är tyskar. Min rumskompis är en tysk tjej som är lika gammal som mig. Förutom alla tyskar är det jag och en till svensk tjej (som jag reste hit med), två amerikaner och tre danskar. Alla är väldigt trevliga! Imorgon börjar kurserna vid 8.45 och slutar vid 20.30, så det är en intensiv dag, kul!

Det känns så himla konstigt, och så himla bra att jag äntligen är här. Lilla jag som inte ens vågar gå på toaletten ensam på fest, som Nora och Eebba skrev i ett brev jag skulle öppna innan landning, har flugit över halva jorden helt själv. Typ. Den andra svenska tjejen anslöt från Stockholm och det var tur, hade inte legat i en hotellsäng i Auckland annars.

Nu ska jag sova. Hoppas att alla ni svenskar får en bra dag! Natti

Likes

Comments

Idag är dagen D. Jag gick upp 5.45 imorse för att packa ihop det allra sista, göra mig iordning och äta frukost med familjen. Vi åkte till Landvetter i tid så att jag kunde ta mig till boardingen i lugn och ro och för att slippa stressa vid incheckningen. Om det var tur att vi åkte i tid!! När vi skulle väga mina tre väskor vid incheckningen vägde de väldigt många kilon för mycket. Så det var bara att packa upp och packa om. När vi börjat packa om märkte vi att det var något i min resväska som börjat läcka... Så komiskt och omständigt. Tillslut kom jag iallafall iväg med en väska mindre och en packning som var 10 kg lättare än vad jag åkte hemifrån med! Just nu sitter jag på Arlanda och väntar på att tjejen jag ska åka tillsammans med ska komma hit. Nästa flyg till Dubai går om 2.5 timmar!
Tjillevippen

Likes

Comments

Nu har jag äntligen hittat min familj!! Är så glad och jag tror att jag kommer att trivas hos dem som fisken i vattnet. Familjen består av en mamma, en pappa och två små pojkar på 1,5 och 3,5 år. De bor i Glendowie som ligger öster om Auckland. Det ligger väldigt centralt nära till stadslivet, caféer, restauranger, bio och stränder. Jag har pratat med familjen en gång och det kändes så bra. De var så snälla och roliga. Jag ska prata med dem fler gånger innan jag åker, tror även att mamma och pappa ska prata med dem.

Som det ser ut nu så åker jag i början av augusti, eventuellt den 7:e (alltså om mindre än en månad!!!!!) men det är inte helt spikat ännu. Anledningen till att det inte är helt klart ännu beror på att man spenderar några dagar (orientation days) i Auckland med au pair-agenturen innan man hamnar hos familjen. Jag vet inte hur många orientation days man har så därför kan jag inte fylla i dokument om flygbiljetter och försäkring. Familjen vill ha hjälp från den 14:e augusti så jag måste veta hur många dagar innan jag måste åka. Jag hoppas verkligen på att det blir spikat snart. Även om det bara handlar om några dagar så känns det lite jobbigt att inte veta precis när jag åker. Har mailat några olika personer så jag får säkert svar på måndag.

Det känns fortfarande så konstigt, på ett bra sätt, att detta händer. Jag jobbar rätt mycket de kommande tre veckorna men ska försöka hinna med att träffa så många kompisar som möjligt. Det om något känns ju väldigt konstigt, att jag inte kommer att träffa mina vänner på så lång tid. Jag har inte tänkt så mycket på att jag faktiskt måste säga hejdå till alla. Fast å andra sidan så kanske jag inte alls måste det? Vi kommer ju fortfarande prata med varandra och hålla kontakten via skype, facetime etc. Saker jag kommer sakna är grillkvällar på Fannys altan med vänner, temys med Nora och Eebba, att få gosa med min pojkvän, promenader med Mikaela och så mycket annat. Jag tror att jag förbereder mig på att det kommer att bli jobbigare än vad jag egentligen kommer att uppleva det som. Jag föreställer mig hur jag ser på sociala medier att alla mina vänner är i Sverige och har roligt utan mig, medan jag sitter på andra sidan jorden utan mina vänner. Antagligen och förhoppningsvis blir det inte alls så. När de sitter och umgås på Fannys altan kommer jag att sitta på en strand med sand mellan tårna och sol i ansiktet och är med om det jag drömt om i fem år. Jag tänker att så länge jag fortfarande känner att detta är något som jag vill göra, kommer saknaden av vänner och familj inte bli större än den känslan.

Likes

Comments

Nu har jag precis skypeat för första gången med en familj! Senast jag skrev hade min ansökan inte lagts ut, men nu har den legat ute i fem dagar och jag har redan pratat med en familj och har tre andra familjer som vill prata med mig. Det har gått väldigt fort men jag antar att det måste gå i det tempot om jag ska åka i augusti/september. Familjen jag pratade med nu var så trevlig. Jag pratade med båda föräldrarna och det ena barnet kom och sa hej. Jag fick se deras två hundar, de berättade om området de bor i, om hur mina dagar hos dem skulle se ut, om deras barn osv. Av de familjer som tagit kontakt med mig är det den familjen jag helst vill hamna hos. Jag tvivlar dock på att de gillar mig lika mycket som jag gillar dem. Jag är ovan vid engelskan, även om jag kan göra mig förstådd, och det blev väldigt många och väldigt långa pauser när jag skulle prata för att jag behövde tänka ut hur jag skulle formulera mig. Jag har tänkt lyssna på ljudböcker på engelska för att få ett bättre ordförråd och uttal. Hoppas att det hjälper.

Nu är nästa steg att skypea med de tre familjer som också hört av sig till mig. Allt känns väldigt bra nu och även om jag gillar familjen som jag precis skypeat med bäst, så verkar alla de andra familjerna väldigt trevliga!

Puss&kram

Likes

Comments

Nu har jag äntligen tagit studenten!!! Det känns så bra och så konstigt. Jag kan inte förstå att jag inte kommer att komma tillbaka till ett klassrum i höst, utan istället flytta utomlands. Jag känner mig så taggad och redo för detta!

Min ansökan blev klar för några veckor sedan och nu väntar jag på feedback från STS. De håller på och ringer runt till alla mina olika referenser och går igenom mina svar på ansökningsfrågorna. Det tog väldigt lång tid för mig att bli klar med min ansökan. Det var en massa olika dokument och referenser som skulle laddas upp på nätet till min ansökan och väldigt många frågor som skulle fyllas i. Frågorna var indelade i olika kategorier. Den första var "general information". Där fick jag fylla i, bland annat, mitt skypenamn och en ICE-kontakt. Nästa kategori med frågor var "becoming an au au pair" och där fick jag fylla i varför jag vill bli au pair, hur länge jag vill arbeta, vad jag har för förväntningar etc. Kategorin efter det handlade om "childcare experience and skills". Där fick jag fylla uppgifter om mina childcare-referenser och övrigt om dessa. "Personal informaion" var nästa kategori och där fick skriva ett "dear host family letter", jag fick svara på frågor om hur jag lever (kost, religion, socialt, familj etc) och det handlade mycket om min personlighet. Kategorin efter det var "education and work history" och där fick jag bland annat fylla i kontaktuppgifter om min arbetsgivare. Den näst sista kategorin var "driving experience". Den handlade bland annat om min körvana, om jag tog körlektioner och hur många, och om på vilken sida av vägen jag är van vid att köra på. Den sista kategorin var "medical and health information". Där fick jag svara på allmänna frågor om min fysiska och psykiska hälsa. Det som tog längst tid med ansökan var att få in alla referenser, främst "medical report" som var ett dokument som en läkare skulle fylla i.

Min ansökan finns hos STS men också på Au Pair Link New Zealand. På Au Pair Link NZ har jag en profil där hela min ansökan är ifylld, och snart uppladdad efter feedback, och där kan jag även titta på olika familjer. Hela ansökan är gjord och ifylld på engelska, vilket också är en påverkande faktor till att det tog så lång tid att få den klar då mina engelskakunskaper inte är några att skryta om :). Som tur är har jag snälla föräldrar och klasskamrater som hjälpte mig när jag fastande i någon mening eller på ett ord.

Så nu väntar jag på att STS ska kontakta mig med feedback på min ansökan, och efter det kan jag äntligen börja titta på olika familjer. Kan knappt vänta!

Likes

Comments

Hej! Nu har jag äntligen påbörjat min resa mot att bli en au pair! Detta är något jag velat i cirka 5 år så det känns så roligt att det äntligen är dags. Den 26:e januari, efter att jag tagit körkort, skickade jag in en anmälan till STS om att få bli au pair. I måndags, den 20:e februari, hade jag en intervju över Skype med en tjej som tidigare varit au pair på Nya Zeeland. Jag var lite nervös innan men efter ett tag så släppte all nervositet. Tjejen jag pratade med var jättetrevlig och vi pratade i ungefär 1 timma. Först pratade vi lite på svenska. Då frågade hon bara allmänna saker som till exempel hur jag mår, om jag var nervös etc. Sedan övergick vi till engelska och de ”riktiga” intervjufrågorna. Hon frågade varför jag vill bli en au pair och varför jag valt Nya Zeeland. Sedan frågade hon frågor om mig som person, om min familj och hur vi bor. Hon frågade frågor om hur jag skulle vilja att min värdfamilj ser ut, hur många barn jag kan tänka mig, i vilka åldrar osv. Jag tycker inte att några frågor var så speciellt svåra att svara på. De frågorna som var liiite svåra handlade om hur jag skulle agera i olika situationer. Efter frågorna på engelska övergick vi till svenska och jag fick ställa frågor till henne som jag hade. Hon berättade om sin tid på Nya Zeeland och det lät så roligt. Intervjun kändes bra och det känns så roligt att detta äntligen händer!

Jag tänker att jag kommer skriva i bloggen efter varje steg mot resan. Nu när jag är precis i början av processen kommer det ta ett tag mellan varje inlägg, men så småningom kommer det komma upp inlägg oftare och oftare. Nu är nästa steg i processen att STS kontaktar mig. Kan fortfarande inte förstå att detta verkligen kommer att hända!

Kramkram


Likes

Comments