Header

Från att jag började på dagis vid fyra års ålder tills jag började i årskurs nio har jag umgåtts med i princip samma kompisgäng. Vi var ca tio stycken tjejer och vi sågs utifrån som det ”starka” tjejgänget, de som ”alltid höll ihop”. Från mitt perspektiv stämde verkligen aldrig det. Redan från när jag var liten så var jag den i gänget som ingen ville leka med, man ville helst slippa mig hade jag alltid känslan av. Jag har kvar en gammal dagbok som jag skrev i när jag gick i tvåan och i den har jag en sida där jag skriver om hur tjejerna i gänget stod och gjorde en dans på skolgården medans jag själv satt i ett träd helt ensam. Mittemot mig satt en annan tjej från gänget också ensam då gick ”gänget” fram till henne och hämtade henne så att hon skulle vara med och leka. Jag trodde verkligen att de skulle komma fram till mig också. Ingen gjorde de… Detta kanske inte är en sån stor grej, men för mig just då så var det riktigt jobbigt. Jag minns faktiskt fortfarande de och jag minns känslan jag hade den dagen. Jag minns även att jag dagen efter inte gick till skolan utan låtsades för mamma att jag var sjuk, vilket jag faktiskt gjorde väldigt ofta.

Jag började mellanstadiet och även att jag fick vara med så kände jag fortfarande inte tillhörigheten. Jag stod alltid bakom när alla stod i en ring och prata. Nu kanske de låter som om jag är den lite blyga personen som brukar hålla sig bakom men så är det verkligen inte och har aldrig varit. Jag har alltid gillat uppmärksamhet och att stå i centrum framförallt för att jag byggde upp ett sånt extremt bekräftelsebehov som är ännu större idag en vad det var då. Jag kämpade fortfarande stenhårt för att få bli en i gänget men jag använde inte alltid rätt tekniker. Ibland kunde jag uppfattas som elak kan jag tänka mig. Men de var aldrig min avsikt… Jag ville bara passa in.

När jag började högstadiet blev det värre. Gruppen splittrades lite eftersom klassen splittrades. Men jag hamnade i klassen med alla i tjejgänget förutom fyra stycken som hamnade i andra klasser. När jag öppnade kuvertet med de nya klassera på våren i sexan gick jag in på toaletten och började gråta… Jag var så ledsen. Även att det var många nya i klassen så visste jag att jag var fast. Fast med de jag alltid umgåtts med och även att det låter enkelt att bara ta sig ur så var det verkligen inte så.

Högstadiet började och i början kändes det helt okej. Jag lärde känna lite nya personer men inte på en djup nivå och jag vara fortfarande kvar med tjejgänget. I åttan blev det illa. Dom började frysa ut mig. Jag var inte längre bjuden på tjejkvällar och när jag försökte prata blev jag avisad eller så himlades det med ögonen. Jag skulle inte säga att jag var mobbad men dom bröt ner mig fullständigt. Mitt redan låga självförtroende sjönk och jag mådde riktigt dåligt av att behöva gå till skolan. Detta pågick under hela åttan och de misstankar jag tidigare haft om att de inte tyckte om mig bekräftades rejält. Jag kunde ligga och gråta varje kväll och även blev det ibland för jobbigt när jag väl var i skolan så jag var tvungen att springa in och gråta på toan. Jag HATADE skolan… Jag kan inte beskriva fortfarande hur jobbigt det var. Inga ord kan beskriva känslan jag hade i magen när jag behövde gå till skolan.

Sommarlovet till nian försökte jag övertala min mamma för att få byta skola. Hon visste att dehär tjejerna inte behandlade mig bra och hon märkte de före mig tror jag faktiskt. Men hon bad mig ändå försöka ett par veckor och att jag helt enkelt bara skulle sluta umgås med dem och upptäcka de andra personer i klassen. Jag gjorde det. Jag kom tillbaka till skolan och slog mig ner med ”confedence” och började prata med de som många skulle kalla de lite ”töntigare” killarna i klassen. Jag hade faktiskt riktigt kul med dom och jag blev fruktansvärt kär i en av killarna i gänget haha.

Jag trodde tjejerna skulle försöka bjuda in mig tillbaka i gänget men nej. Istället började dom snacka ännu mer skit om mig och sprida rykten.

Nian blev ett väldigt bra år på många sett men det var fortfarande jobbigt för jag kände fortfarande av hatet från dessa tjejer. Nu under gymnasiet har vi hållt de på en vänskaplig nivå. Vi har vart trevliga mot varandra och tillochmed haft nån reunion. Men även att de gått så lång tid kommer jag inte över de. Kalla mig långsint men när jag träffar dessa tjejer mår jag riktigt dåligt. Hela min kropp vill bara försvinna när jag är med dom men ändå har jag aldrig tagit upp detta med dom. Ingen vet eller visste hur jag kände och jag hade nästan lyckats förtränga allt nu när jag är ute på havet men idag blev jag påmind…

Jag hade fått en snap från en av tjejerna i gänget (som jag aldrig snapat med) och hon skicka en bild på henne och två andra från de gänget och skrev ”lol, varför har du slutat följa oss på instagram” Jag ville bara skriva att jag inte klarar av att se alla bilder att jag mår piss av att alltid behöva bli påmind om den perioden men istället svarade jag ” Inget personligt<3 rensade bara lite och vi känner ju inte varandra jätte bra längre<3” Men sanningen är at jag vill släppa allt från den perioden, släppa stora höga och all den skit som fanns.

Har alltid velat skriva av mig om denna period men aldrig vågat. Jag har vari så rädd för att de ska läsa för att de ska va på mig och bli värre. Men nu vill jag få ut mig de. Jag är inte längre inom räckvidd. I oktober lämnar jag stora höga och flyttar ut. Känner mig fri från all skit, äntligen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Herregud alltså... Nu är det som ni förstår bara ett par timmar kvar tills jag mönstrar på T/S Gunilla och seglar iväg på en två månaders Europa resa!! Känslorna är väldigt blandade inför resan men mestadels är jag bara taggad till tusen, och vem skulle inte vara det när man för första gången ska ut i världen påriktigt?!!

En fråga jag fått väldigt mycket de senaste dagarna av både klasskompisar, gamla vänner, familj och släkt är om jag inte är väldigt nervös? folk verkar väldigt förvånade över mitt lugn kring resan, och helt ärligt så är jag faktiskt inte så särskilt nervös. (än). Jag hade förväntat mig att jag skulle ha superpanik vid det här laget men det har jag inte... Det är nästan så att jag har försökt tvinga mig själv vara nervös, för det känns som man borde vara nervös när man gör en sån här resa och dessutom med en klass jag precis mött! Men den ända gången jag faktiskt känt av lite nervositet är när jag igår var på öppet skepp på Gunilla, när jag stod där på båten då kände jag mig faktiskt lite rädd för första gången och det var en ganska skön känsla faktiskt, hur det pirrade i magen när jag tänkte att "detta kommer vara mitt hem i två månader"

Jag tror mitt lugn även kan bero på att jag hamnat i en sådan underbar klass! Även att jag fortfarande är inne i "lära känna fasen" så märker jag att detta kommer bli riktigt bra! Jag har faktiskt aldrig varit med om en så stark, sammanhållande grupp med så många olika individer. En grupp där ingen verkar vara rädd för att vara sig själv, ingen som är rädd för att prata, rädd för att göra misstag. Än så länge har jag inte riktigt hittat den bekvämligheten men hur skulle jag kunna ha gjort det när man bara träffat dem ett par gånger?! Men jag känner hur jag efter varje gång jag umgåtts med dehär personerna vågar lite mer!

Jag tror inte man kan bli annat än bekväm när man går igenom så mycket tillsammans. Den här klassen seglade förra året över atlanten tillsammans. De var ute på en två och en halv månaders lång resa. Vi alla elever har så mycket gemensamt, alla lämnar sina hem i två månader och får ett nytt hem för den perioden man är borta, de flesta flyttar även hemifrån när de går på skolan vilket jag också ska göra, vi alla sitter i "samma båt".

Jag är extremt trött nu vilket ni kanske förstår då sammanhanget i inlägget blev svårare och svårare att förstå ju längre ner i texten man kommer så jag tror jag får skriva lite mer nån annan gång<3

Men min tanke under resan är i alla fall att jag skriver inlägg när jag seglar och berättar hur jag har det men då jag inte kommer att ha något internet på båten så får jag lägga upp det när jag kommer till hamn! (Kommer såklart även komma bilder och inlägg från när jag är i hamn!)

Vill ni nå mig under resan gör ni det lättast genom att maila till: 15@gunilla.se

Likes

Comments

Hej på er! Klockan är nu halv åtta ungefär och jag ska snart åka hem till Julia och träffa henne och Kerstin! Idag har jag jobbat på dagen (McDonalds) och det var ändå inte så tråkigt för jag jobbade med både Frida och Jennifer så tiden gick fort!

Nu ska jag äta lite jordgubbar med Mamma och pappa innan jag åker! Kram<3

Likes

Comments

Hej på er, inatt fick jag inte en ända minut sömn så denna dagen kan jag tänka mig att kommer bli lite tuff...  Jag låg i sängen och vände och vred mig fram till fyra tiden på natten då jag gav upp och bestämde mig för att börja dagen istället så jag bäddade sängen gick ut i köket och gjorde frukost och sen satte jag mig och kollade på Gossip i flera timmar...  Vid 9 tiden åkte jag till doktorn och nu är jag hemma igen. 

Jag har inga storslagna planer för dagen vilket nog är bra då jag antagligen kommer vara ganska trött men jag ska iallafall sätta mig och beställa hem nya skolkläder då man behöver ha de på nya skolan.  Sen får jag se om jag hittar på nått lite roligare ikväll.  Det är ju trots allt fredag!

Likes

Comments

Idag har jag spenderat min dag inne i stan med Emma. Ville ha ett par nya kostymbyxor så det var egentligen därför vi åkte in men jag hittade även lite annat!  Vi åkte in rätt tidigt och tog en fika på espresso house och på kvällen åt vi sedan sushi till middag vilket var supergott som vanligt!! Nu är vi hemma hos Emma och tänkte väll bara typ sätta på en film och ta det lugnt, hoppas ni haft en bra dag!  Kram<3

Likes

Comments

Hej på er och förlåt för dålig uppdatering. Jag har haft lite svårt att blogga den senaste tiden då jag inte har haft någon dator eftersom att jag behövde lämna in min skoldator när jag slutade. Men nu har jag köpt en ny och är redo att ta tag i bloggen igen! Jag har en del roliga nyheter och "Life updates" jag vill berätta om men jag tänker att jag kan ta det i ett separat inlägg lite senare.

Här kommer lite bilder från min dag som jag har spenderat med Emilia på Liseberg.



Här är vi påväg upp för första backen i lisebergsbanan vilket var det första åket vi gjorde.

Här sitter vi livrädda i Parishjulet och hoppas på att vi inte ska trilla ner.

Vi drog till Avenyn och lunchade på Vigårda vilket var super gott! Burgaren jag äter är vegetarisk och är gjord på grönsaker och fårost! Superkul när restauranger lyckas så bra med vegetariska rätter som dom gjorde med denna burgaren, Jättegod!!

Här satt Emilia och å churros och jag åt glass samtidigt som vi lyssnade lite på Miss Li som uppträdde på stora scenen.

Likes

Comments

Hej på er! Nu ligger jag i sängen och ska strax lägga mig eftersom långhelgen nu är över och det är dags att återgå till vardag i ett par dagar innan det är sommarlov. För mig blir imorgon en super tidig morgon eftersom jag ska ända till öckerö. Det är reseplanering från åtta till sex både på onsdagen och torsdagen vilket blir tufft få det tar över två timmar för mig att ta mig dit men jag är ändå super taggad!!

Under helgen har jag varit igång hela tiden och jag känner att jag fortfarnade inte riktigt fått möjligheten att vila ut efter Basic Safety förra veckan. När jag kom hem i fredags åkte jag direkt till Emma på tjejkväll och det slutade med att jag även sov där då jag kände att jag var för trött för att köra hem. på lördagen jobbade jag och efter det hämtade jag upp Linnea som följde med mig hem. På söndagen tränade jag på förmiddagen och på kvällen så jobbade jag igen och det blev kaos. För er som inte vet de så jobbar jag på McDonalds i Kungälv. Det är en dygnet runt restaurang som aldrig ska stänga men i söndags kväll så fick vi stänga hela restaurangen ändå då vårt system krashade och strömmen gick. Detta gjorde att kylen och värmelampan slutade fungera och även skärmarna där vi ser folks beställningar. Eftersom det var söndag kväll så var vi låg bemanning och det blev helt kaos. Alla beställningar försvann från våra skärmar och jag fick springa ut i matsalen och hämta kundernas kvitton för att de deras ordrar. Men det vat ingen långsiktig lösning så vi fick i någon timma stänga av restaurangen. När jag kom hem därifrån var jag helt utmartad men av någon anledning så kunde jag ändå inte sova på natten. På måndagen var jag på Liseberg med en vän och på kvällen träffade jag två andra kompisar! Jag kom hem sent men kände mig inte trött så jag satt uppe tilla klockan fyra och kollade på Kung Fu Panda.

Idag har jag äntligen fått ta de lite små lugnt. Jag gar pluggat lite franska, gått en promenad och emma kom även hit en stund förut! På eftermiddan/Kvällen kände jag för att bara ta det lugnt och verkligen frecha upp mig så jag tog ett bad, hade ansiktsmask, rakade benen och försökte brun utan sola (vilket gick riktigt dåligt då min brun utan sol var slut) Nu ligger jag iallafall i sängen och kollar faktisk på the notebook vilket är min all time favorit film!!
Hoppas ni haft en bra långhelg, kram<3

Likes

Comments

Hej på er! Hela denna veckan bor jag ute på Hönö vilket endast är en 10 minuters cykel avstånd till Öckerö gymnasiet. Har dock ingen vanlig skola utan går Basic Safety, säkerhetsutbildning. Jag går enligt schema åtta till sex varje dag men idag slutade vi redan 15.40 så vi får se hur det blir dom andra dagarna.

Jag har det iallafall så jäkla bra! Öckerö/Hönö är så fint, människorna är underbara och allt känns så himla rätt bara!! Jag har nu hunnit äta middag och tänkte bara lägga mig i sängen och kolla på Skam och Gilmore Girls så får jag se ifall jag kanske cycklar iväg och upptäcker lite mer av ön ikväll eller om jag bara stannar inne och tar det lugnt.


Likes

Comments

I morse hände något som jag väntat på så länge att jag trodde att det aldrig skulle hända faktiskt. När jag satt på bussen påväg till skolan så ringde Öckerö Seglande gymnasieskola till mig och berättade att de hade en ledig plats och undrade om jag ville ha den... Jag hade ingen tvekan utan det var ett självklart ja för mig. Ett nej fanns inte ens på kartan. Men nu går allting väldigt fort. Redan imorgon klockan 8.20 ska jag vara ute på Öckerö och träffa min nya klass, mentorer och få reda på min reseuppgift. Hela nästa vecka är Basic Safety och veckan efter det så är det reseplanering. Detta betyder att jag på onsdag går min sista dag på mimers hus i Kungälv. Detta leder till att jag har helt fullt upp nu, jag måste få klart alla mina uppgifter för terminen på onsdag, skaffa beviljad ledighet och skriva ut mig från mimers. Men bakom all denna stress som finns just nu är jag så fruktansvärt glad!!!

Att börja på Öckerö är verkligen en otrolig möjlighet. En möjlighet och ett äventyr jag aldrig trodde jag skulle våga eller få chansen till men nu står jag här och vet att det kommer hända. Jag kommer den 19 Augusti mönstra på en segelbåt och segla ut i världen... I oktober kommer jag att vara tillbaka från min första resa och då ska jag för första gången i mitt liv bo utan mina föräldrar. Att behöva ta eget ansvar är nånting jag aldrig behövt göra innan men det är något som verkligen kommer ändras nu och jag är så taggad på att få komma in lite mer i "vuxenlivet". Jag tror detta kommer vara lärorikt för mig och även att jag just nu är livrädd så är jag samtidigt super glad!!

Jag har tidigare skrivit om den skolan och jag länkar inlägget (Klicka här för att läsa)


Likes

Comments