Under några veckor nu har mitt liv vänts upp och ner flera gånger om. under dessa veckor har vissa kommit in i mitt liv, rört om hela mig och även tagit sig ur mitt liv. saker har hänt som inte skulle ha hänt och ja.. det har varit kaos. men jag har fått tid att se vad som funkar och inte funkar.. och en sak som inte funkar är jag. min kropp vill inte, mitt hjärta är kluvet och jag har tagit ett beslut som absolut inte är lätt att ta. Jag har slutat på mitt jobb. Inte för att jag hatar det. men det är inte jag. jag måste sätta mig själv före allt och alla andra. mycket har hänt under tiden jag har varit här, allt har inte varit enkelt, roligt eller något man tar lättsamt på, men jag är tacksam för tiden som varit. det är inte lätt att lämna. jag lämnar 11 underbara individer som har varit mitt allt. jag gör det inte på ett enkelt sätt. inte utan tårar, för jag älskar dem, men jag gör det för det är en sak jag måste göra för att själv läka ihop och må bra. jag har fått mara med om så mycket otroligt på väldigt kort tid. saker som vinst i Breeders crownförsök, ett lopp som när vi väl var där jag inte ens trodde vi hade en chans på. jag har fått tagit hand om fina hästar som fått tillbaka glädjen i sitt jobb, men jag har också hjälp vissa med sig själva. med tillit och kärlek. jag har fått resa med mina bästa vänner runt halva sverige och fått stå där och säga "det där är min passhäst!" med stolt röst, men jag har också stått och kliat mig i huvudet för att jag inte förstått varför jag inte hittar nyckeln till hästen. jag har stått där med ånger och tårar rinnande ner för kinderna efter att det gått allt annat än bra. jag har fått känna känslan av att vara den enda någon vet, att få vara nummer 1 och saknad. jag har fått utvecklas både personligen och yrkesmässigt. så mycket har hänt. jag skulle kunna skriva i timmar, men ingen skulle orka läsa..


allting har ett slut. och tiden här är nu slut. med tårarna rinnandes ner för mitt ansikte så pussar jag dem hejdå. klappar dem en sista gång. tack bästaste gänget. tack för den här tiden och jag önskar er all lycka i helaste världen! <3



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag fick en fråga för inte så länge sedan. en som gärna ville lära känna mig. efter att han berättat om sig själv frågade han "Och vem är Matilda då?". jag blev helt ställd. vem är jag? vad är de för fråga? så fick jag sätta mig ner och tänka riktigt länge innan jag kom på mitt svar och kunde skicka de tillbaka.. men det fick mig att fundera vidare.. jag har aldrig kunnat ge ett bra svar förut, så nu tänkte jag att jag skulle berätta lite vem jag egentligen är. jag känner lite spontant att detta får bära eller brista, men jag tar inte ansvar för vad ni läser från och med nu..

så vem är jag?

Jag är en väldigt privat person som tycker om att prata om det jag känner mig tryggast med, nämligen hästar. "suprise". jag har ett hjärta av guld som är full av plåster, stygn och blåmärken. Jag gillar inte när många människor vänder all uppmärksamhet mot mig, vill gärna vara lite anonym. Jag gillar att skratta, jag gillar inte mitt skratt, men skrattar man är man glad och jag tycker om att vara glad. För mig är livet Svart, Vitt och Grått. Antingen är jag glad, ledsen eller lite mindre nere. Antingen tycker jag om dig, eller så avskyr jag dig eller så avskyr jag dig lite mindre.. ja svart, vitt eller grått. Jag lever efter "ensam är stark", och enligt mig går det bäst då. när jag får vara ifred. jag har svårt att låta människor lära känna mig, och mitt jag som är begravt långt inne, låter jag dig komma nära är du en väldigt speciell person och har fått gå igenom många prov innan. När jag faller för någon faller jag hårt. både på gott och ont. Jag älskar hästarna mer än vad jag tycker om mig själv. jag älskar en utmaning, när det gäller hästar iallafall. jag tycker det är lättare att hänga med killar än med tjejer. . jag anser att bästa medicinen mot hjärtesorg är en snabb galopp över en lång sträcka. jag pratar hellre engelska än svenska. När jag var liten ville jag bli veterinär. jag sjunger julsånger på sommaren, har gjort det sedan jag var liten. sjunger och spelar dem så mycket att när oktober är över spyr jag galla över dem. jag älskar julen men hatar att fira den. min favoritfärg är rosa. Jag har svårt för att lita på människor. jag älskar bling på hästgrejer. jag är 163 cm lång. från början är jag mörkblond/råttfärgad med en skvätt av rödhårig, men jag trivs bäst med håret rödbrunt. jag älskar att sjunga, men kan absolut inte. jag suger på att dansa. KAN. VERKLIGEN. INTE. jag gillar att lyssna på Country, men bara till en viss gräns. min favoritserie är Greys Anatomy. jag har svårt att välja favoritfilm, men bland mina favoriter är "Allt för min syster", "the faults in our stars" och "Frozen". jag tycker inte om att prata i telefon och använder massor av emojis när jag skriver sms. jag är inte överförtjust i mat, men min favroitmat är nog ändå antingen Kebabbtallrik eller en saftig räksallad. min pizzaorder är alltid Hawaii med räkor. jag vill nog vara lite mer "ungdomlig" än vad jag är, bara det att jag inte är så bra på de. att beskriva mig själv är nog det svåraste jag vet. det brukar sluta med att jag säger "19 år gammal hästnarkoman som jobbar som hästskötare och andas knappt utanför stallet". jag börjar alltid vissa ord med stor bokstav, oavsett om det är i början, mitten eller slutet av en mening. jag skulle nog i princip kunna hugga av mig mina armar för mina hästar. they say jump, I say how high? jag tycker inte om människosvett. det luktar äckligt och man blir klibbig och dan (rynkar näsan bara jag tänker på de).  jag är väldigt lojal. jag uppskattar hårt arbete. jag anser att musik hjälper mig att koncentrera mig. med musik i mina hörlurar är jag ostoppbar. då kan jag stänga ute allt annat och bara fokusera. jag tycker inte om att få vatten i ansiktet när jag simmar. skvätts det några droppar vatten på mina armar och ben börjar de klia. jag bränner alltid sönder mig själv på sommaren. från snövit till kräfta på några minuter. jag får lätt blåmärken, och ganska ofta vet jag inte vart de kommer ifrån. jag övertänker det mesta. jag skriver ofta till mina kompisar om råd när det gäller att tolka andra människor, för de kan människospråket mycket bättre än jag. jag anser att bra människor har lite smuts under naglarna. jag är otroligt envis och har svårt för att säga att jag hade fel. favoritkläderna är mjukisbyxor, yogabyxor och en mysig tjocktröja, gärna av herrmodell.. jag vill inte kalla mig själv för vuxen och varje gång jag gör det får jag lite åldersnojja och panik över att jag inte gjort något med mitt liv ännu.. jag borde egentligen ha ganska starka glasögon, men gillar dem inte alls. jag pratar omedvetet väldigt lätt bebisspråka med djur. mina syskonbarn är de bästa människorna på jorden, spelar ingen roll vad någon annan säger, de är de bästa jag vet. jag vill tatuera mig. på min vänstra handled vill jag har ett hjärta och Rola skrivet i skrivstil över och på min högra handled vill jag ha ett kolon, jag är dock väldigt spruträdd och vågar inte riktigt, men det ska bli av! innan jag fyllt 25! jag älskar att ha mössa och mysiga halsdukar, när hösten väl kommer har jag dem hela tiden. jag bjuder sällan på "fulbilder" (trots att jag visar två nu) för jag är rädd för att folk ska döma. jag älskar sötsaker som godis, kakor och fika. bästa grädden är nog den i sprayburk. osten jag kan äta hur mycket som helst av är mammas hemmagjorda. varmchoklad på getmjölk är enligt mig ovärderlig. jag gillar ölkorv och kryddkorv, varför vet jag faktiskt inte. jag har sällan smink. jag har aldrig riktigt orkat gå upp tidigare för att sminka mig, jag sover hellre en halvtimma extra. 


nu vet jag nog inte något mer om mig själv som kan sägas såhär offentligt. det finns vissa saker som ska vara privata. roligare än såhär blir det nog inte tyvärr

Likes

Comments

Nu står jag där igen. jag står vid samma vägsjäl som jag stod vid för tre år sedan. det är samma vägskäl, men med tydligare skyltar. Olyckan med Rola för 3 år sedan ändrade mitt liv. samtidigt som det ändrades till det positiva så ändrades det till de negativa med. jag blev skadad. ärrad för livet. skadad för livet. jag trodde jag stod vid ett vägskäl med bara två alternativ, men min dumdristighet och envishet skapade en tredje väg. jag behövde inte ge upp ridning, men jag valde att inte satsa på ridning som karriär, dels pga min ständiga knäsmärta. Jag har ständigt återkommande problem med mitt knä och har haft en kronisk smärta de senaste tre åren. det suger, men jag har lidit mig genom detta. numera, tre år senare har jag vissa värktabletter jag kan skita i att ta, för de hjälper inte längre. jag har däremot lärt mig vad som funkar mot smärtan och vad som inte funkar. jag har även lärt mig att förebygga starka smärtor.


utan att gå in på några detaljer så har jag lyckats skada mitt knä igen. Äntligen fick jag läkare som tog mig på allvar och jag gick i Gips i tio dagar för att ge knät en chans. en stödskena provades ut och antiinflammatoriska medel skrevs ut. jag fick gå tillbaka till jobbet 16 dagar efter skadan. jag provade att rida och träna på som vanligt, men det gick inte som planerat. jag bestämde mig för att istället för att skynda (som jag alltid gör med min kropp) så får det ta sin tid. Stardust skulle få hjälpa till att rehabba mitt knä sakta men säkert. tyvärr (fortfarande att gå in på några detaljer) så lyckades jag förstöra mitt andra knä med bara några dagar senare. med kraftig smärta i båda mina båda knän har jag insett att jag står vid vägskälet igen. men den här gången kan jag inte hitta några kryphål. jag väntar på två olika tider hos ortopeden för mina båda knän, men jag vet att prognosen inte är bra, speciellt inte för mitt vänstra knä som blivit utsatt för så mycket skit. så för min egna skull får jag ta det svåra beslutet att ge upp på de jag älskar. jag måste sätta min kropp och min hälsa före min passion, för utan kroppen och hälsan så kan jag inte pyssla med världens bästa, nämligen hästarna. så jag måste välja. därför måste Stardust bort lite akut, och så småningom ska jag göra mig av meed mycket av mina ridsaker.


jag ska sluta rida. jag håller inte för ridning i den bredd jag gjort förut. Stardust ska bort så fort som möjligt och Rola ska bli Avelsmärr och hobbyhäst, dvs kanske inte rider så många gånger i veckan utan kanske kör eller jobbar på annat sätt. jag är absolut inte rädd för att rida, det är snarare så att jag är rädd för mina knän. de lever sitt egna liv och som det är just nu kan jag trycka båda mina knäskålar ur led med bara tre fingrar utan att ta i speciellt mycket.


Ridning har länge varit mitt liv. ridningen och hästarna har räddat mig många gånger. att ge upp de så pass mycket som jag känner att jag måste göra. det suger men så är livet ibland. jag har ju travet och de finns en tjej i min ålder som bevisat att trots rullstol är travet en möjlighet! detta är inte ett ge upp. detta är ett steg på vägen mot ett ansvarsfullt liv. livet går vidare och jag får helt enkelt sattsa på en hållbar kropp.




på bilderna rider jag tre av mina fantastiska passhästar. Monark Newmen, Devs Daredevil och Gloriant Silas och till sist ett citat av min Idol sedan länge: Rolf  Göran Bengtsson 

Likes

Comments

Känner att jag har ledsnat på alla elaka, missvisande och smått faktiskt kränkande kommentarer jag har fått på senaste tiden gällande mina stjärnor. En del falska grejer sägs om mig och mitt sätt att vara och sorgligt nog känner jag att jag måste förklara mig, något jag inte ens borde behöva göra! Det här är den första och sista förklaringen jag tänker ge, och passar den inte så finns krysset i ett av hörnen dom ni kan trycka på och sedan vill jag faktiskt inte höra mer sådant här igen! Blir uppriktigt ledsen!

Jag har 13 skinande stjärnor! 13 som är högsta prioritet. 13 juveler som vissa dagar driver mig till vansinne, men ändå går det inte många sekunder utan att jag tänker på dem. Mina 13 juveler har självklart namn! De heter Carola Håjt, CH Stardust, Gloriant Silas, Engine Interface Devs Daredevil, Monark Newmen, Decoder, Sgogans Survivor, Britt Palema, Novton, Definova, Caliber T.T. och Alexandra Coger. Namnen är skrivna utan inbördes ordning. Allihopa betyder lika mycket för mig! Alla är en del av min historia, en del av mitt liv. Jag ser inte pengarna de tjänat, rasen de är eller om de är mina egen ägda eller inte. Alla mina 13 stjärna behandlas likadant. De får sitt som individen i fråga vill ha och behöver. Kärleken till dem tar aldrig slut och hur många blåmärken, sår, fläskläppar, blå tår eller gråa hår de ger mig så älskar jag dem lika mycket ändå!

Att jag av någon anledning skulle särbehandla mina hästar pga pengavärdet i dem finns inte ens på kartan! I mina ögon är alla värda flera miljarder! Jag skulle aldrig "skita" i en häst för att den inte springer in tusentals kronor, eller beter sig på ett speciellt sätt.

Att jag nu fått höra att jag specialbehandlar vissa hästar för att de är världa ett X antal tusen och skiter i de som inte tjänat något alls är sjukt kränkande! Liksom hallå! Jag vet inte om ni förstått det men rola är 14 år och har bara kostar pengar sedan 2008. Stardust är liksom tillochmed "bara" en korsning och kommer definitivt inte tjäna in sånna pengar som tex Caliber sprungit in under sin karriär, men jag ger dem allt jag kan ändå! De är ju mina bästa vänner! Novton tillexempel hade feber nu i vecka. Ni kan bara gissa vem som satt i hans box på kvällarna och masserade, kliade och bara pysslade om honom när han inte alls mådde bra. Eller Gloriant, hästen som är mer speciell än speciell, men som får borstning och kliande lika länge som Monarken får. Monarken är ändå just nu en av de bästa hästarna stallet har! Engine som var och varannan dag försöker slå till mig eller bita mig var och varannan dag står jag och pussar och gosar med varje gång jag går förbi hans box. Eller Britt som älskar att få vara ifred i sin box får vara det. Hon bestämmer själv hur länge hon vill bli borstad, om det är tio minuter eller 30 spelar mig ingen roll, det viktiga är att hon trivs. Rola som älskar att bada får alltid bada så länge hon orkar. Stardust som vill styra och ställa, får en chans att göra det, fast lite på mina villkor. Detta är bara några av de grejerna jag gör för och med mina hästar. De är individer och ibland önskar att de kunde vara normala allihopa, men jag älskar dem! Tro aldrig något annat!

Tänker inte ge alla negativa personer mer utrymme nu. det tär bara på min energi, energin som jag hellre lägger på hästarna! Men kom aldrig någonsin och säga till mig igen att jag inte älskar dem lika mycket och behandlar dem som stjärnor allihopa! Det är sårande och stämmer inte för fem öre!

13 små stjärnor, 13 personligheter och oändliga utmaningar, men tillsammans tacklar vi allt!

Likes

Comments

Resan gick otroligt bra! Jag är så stolt över mina fina hästar som gör allt precis som de ska! Eller ja... Rola var såklart tvungen att se till att benen var fulla med sår lagom till resan, men i övrigt så! Rola gick rätt på transporten ich efter jag satt fast henne kunde jag gå ut i lugn och ro och stänga bommen bakom henne. Sånna hästar ska man ha! Lätt att lasta och väldigt harmonisk i transporten. Liten har ju aldrig sett en transport innan i torsdags så han tyckte det var jättekonstigt, men Rolas trygghet gjorde susen och efter fem minuter klampade han snällt in och började äta med en gång. Stjärna som sagt! 😍
Hela resan stod Stardust och antingen åt eller sov. Han stod stilla hela resan trots att barn hoppade in och ut ur transporten och klappade och pussade, vi fällde ner luckan både i väntan på båten och andra halvan av båtresan och han brydde sig inte ett dugg. Rola var lite intresserad och höll koll på allt som hände, men inte oroligt utan enbart nyfiket.
Väl framme stod de snällt stilla medans jag tog av grejerna och fick sedan gå ute i hagen över natten, mest för Rolas skull om jag ska vara helt ärlig, jag vet ju att hennes ben inte gillar att stå på Box, speciellt inte när de har sår på sig och absolut inte efterflera timmar i transporten. Rola skulle ju dessutom hem igen morgonen efter så hon behövde få röra på sig, men ingen klagade!
Morgonen efter fick rola en välförtjänt skrittur i skogarna runt gården, en skön dusch och sedan åka tillbaka hem till sina kor.

Liten tyckte det var super konstigt att alla hästar gick åt olika håll hela tiden. Det är otroligt svårt att hålla koll på flocken när de är utspridda över allt och han varken kommer åt dem eller de lyssnar på honom. Sedan hade han sin flughuva.. Så Stardust skrämde livet ur i princip alla som var tvinga att gå förbi honom. Inte lätt att få kompisar när de är rädda för en 🙈 han fick bara en promenad i grimskaft som träning eftersom det var så mycket att titta på. Stallet och boxen han bor i över helgen var så otroligt läskig att han först inte vågade gå in. Det löstes snabbt med en läskig Dennis bakom honom.


Idag fick liten på sig sadel och massa andra grejor. Ville hänga på en av de andra hästarna ut på tur för att se vad som skulle hända.
Vi har inte bråttom. Han får ta den tid han behöver. Jag ser hellre att han tycker det är kul än att jag stressar honom. Med lite startassistans (någon fick gå framför honom i typ 10-20 meter så han kom igång och sedan kan man avvika) så gick det otroligt bra! Några travsteg lite då och då och allt som allt blev turen kanske 40 min. Men han var glad ich hade kul i stor del av vägen. Imorgon blir det dock hagen som gäller för honom! Han gick somsagt ett ordentligt pass idag (inte tanken egentligen, men när det gick så bra glömde jag hålla koll på tiden) så han förtjänar en dags paus! Vi får nog gå en promenad till sanden och rulla lite. Det är ju kul! För första gången i sitt liv fick han en riktig dusch. Lite annorlunda och lite fjant till en början, men efter jag sagt åt honom att lugna sig stod han ändå ganska snällt! Min kille kan han 💪

Sommarvärmen måste man ju njuta av! Så en glass på bryggan i solen med hästarna betandes en bit ifrån är inget jag klagar på 😍 avslutade dagen på bästa sätt. Först fick mina tre starthästar (startar imorgon. 1 på V75 ((min första V75 start som hästskötare, någonsin!)) och två utanför V75) frisering och bandagering (Engine Interface på bilden längst ner ((a.k.a ponnyn a.k.a herr rosa)) med sin rosa puff som han kan äta på istället för att äta på mig ((förekommer ganska ofta om han inte har något att leka med)) startar i lopp 2) och sedan lite mys med liten innan fodring och förberedelser inför imorgon.

Likes

Comments

Vi börjar med igår! Helt fantastisk dag! Regnet hängde i luften, några droppar hit och några dit. Det är inget som varken hindrar mig eller Stardust från att träna! Just nu tränar vi simpelt. Vi leker följa John, sadlar och tränar uppsittning. Han är en riktig liten stjärna som gör allt precis rätt. Inget upprör honom, förutom när han inte får slicka mer på sin godisburk. Ni vet den där burken med godis i som de slickar på! Han är helt galen i den. Iallafall så ställde jag upp honom korrekt igen vid stolen. Han fick stå stilla. Massor av beröm och klappande, förstärker beteenden jag gillar extra mycket så han förstår vad jag vill ha ut av honom. Satte foten i stigbygeln och hängde mig över honom. Självklart blir det lite snebelastning, men det tror jag inte han dör av.. Inte när det är så få gånger! Upp och ner, upp ich ner. Ner från stolen upp igen.
Vad jag har märkt på travhästarna är att de tycker just uppsittningen och nerstigningen är läskigast, så de tränar vi mycket på! Allt gick så bra och helt plötsligt satt jag på honom med båda fötterna i stigbyglarna. Ingen reaktion. Jag smackade. Ingen reaktion. Jag skänklade. Ingen reaktion. Jag smackade och skänklade.. Ingen reaktion.. Har alltid påstått att det svåraste med den här inredningen kommer vara att få honom att gå framåt, och det verkar jag ha rätt i.. Aja, jag ska inte klaga! Kunde varit rodeo, och det hade inte varit lika roligt.
Iallafall så satt jag där i kanske fem minuter innan jag långsamt hoppade av, liten reaktion, men inte så mycket. Sedan kom godisbutiken fram, och då fick jag äntligen en reaktion! Han blev superglad!

Idag har han vilodag. Jag har som utgångspunkt att han nu till en början tränar två-tre dagar, går vara i hagen en dag och sedan tränar två-tre dagar igen. Korta veckor så han får smälta det han har lärt sig! Detta är en metod Lisen Bratt-Fredriksson och Peder Fredriksson använder sig av och den anser de funkar bra, så varför inte testa. Han är smart, det finns liksom inte så stor risk för att han glömmer, så då funkar det. De flesta andra hästar jag haft har behövt (av olika anledningar) gå 6-7 dagar i veckan, men nu när jag har möjlighet vill jag gärna testa något nytt!
Så idag har liten ich mamma chillat i hagen. Men rola anser att det är en rolig grej att jävlas med matte, så hon brunstar. Och Stardust verkar förstå hur en hingst ska göra (typiskt manligt 😉) och glömt bort att vi knipsat kulorna av honom och att det är hans mamma (verkligen inget som stör hästar) så jag fick snällt gå ut och bygga en tillfällig hage i hagen, så nu får inte mamma och lite gå tillsammans. Två arga hästar står vid grindarna och ser irriterat på mig, men det är inget jag bryr mig om. Kan man inte "hålla byxorna på" eller "knipa med benen" så får man skylla sig själva! Bra träning också för den delen. Att inte gå med någon i hagen menar jag. De har ju mössor båda två så flugorna inte kommer åt ögonen och de kan nosa på varandra över staketet. Båda har sol i hagen och båda har stora träd som skugga och regnskydd. Och såklart finns det mat och vatten i bådas hagar, så ingen lider egentligen av separationen.

Imorgon är det träning igen. Får se om vi kanske kan gå någonstans då.. Kanske kanske kanske (håller tummarna)

Likes

Comments

Igår vräkte regnet ner. Mitt knä hade motarbetat mig hela eftermiddagen, men envis som jag är så tyckte jag deg skulle gå. Så ut i regnet och sadla på rola. Red en arg häst i regnet. Hon får vila idag. Sedan blev det litens tur. Jag behövde bara ta fram och visa hand godisburk så kom. Han glatt till mig.

Jag får alltid locka rola med kraftfoder eftersom hon är otroligt svårfångad när jag kommer. Stardust däremot får inte lov att äta kraftfoder eftersom jag gärna vill att hästarna inte ska behöva kraften utan ska kunna prestera på bara grovfoder. Kraftfoder: nolltolerans!

Så ut med hästen från hagen (måttligt missnöjd), på med sadel och börja träna. Första gången jag stod i stigbygeln kunde jag stå en liten stund, men sedan backade han bakåt (jag står löst på gården med bara tyglar). Vet inte vad han fick för sig, men jag stod helt plötsligt själv på stolen medans min lilla valack bockade iväg. När det händer då med mina hästar är jag ganska lugn. Ingen av mina hästar brukar gå så långt, och skulle de göra det så är det bara mitt problem. Så jag stod kvar där på stolen och såg på Stardust när han bockade sina fem bocksprång och gick sedan fram och hämtade honom. Fram till stolen och så började vi om. Åskan mullrade en bit bort. Mina ridbyxor var dyngsura. Handskarna som ändå klarat sig länge sa ifrån. Och efter att vi testat all vikt i sadeln ett par gånger fick det vara nog. Han är söt min lilla kille! Skulle bara gå runt honom och helt plötsligt visar han hur han verkligen är! Han kan stå löst och jag går där ifrån. Han följer efter mig när jag säger till honom (för det mesta) ja.. Han är prefekt!

Likes

Comments

Nu har liten äntligen flyttat hem efter ett långt kollo med de två små trollen (russen). Stardust är ganska fin för tillfället vilket jag såklart är väldigt nöjd med! Han har gått från en ranglig hingst till en muskulös valack. Har inte bestämt mig för om det är kroppen som vuxit i hästen eller tvärtom.. Han har blivit oerhört mycket lugnare sedan han fick sin mamma som sällskap.

När vi väl skulle släppa ihop Stardust och Rola för första gången red jag först hem rola och hon fick gå själv i hagen någon timma (vilket hon var väldigt nöjd med), och sedan lite senare kom Stardust. Rola kände sig genast väldigt kränkt över att en "ouppfostrad ungjävel" (citat!) kom in och bråkade i hagen, så efter ett par ordentliga smällar från hennes sida och många anklagande blickar mot mig över att jag inte uppfostrat den lilla snorvalpen bättre, fick jag påminna henne om att det var faktiskt hon som fött fram honom och uppfostrat honom. Det är ju liksom inte mitt fel att hon lät honom bråka allt vad han orkade när han var liten (och förstörde ett antal täcken!). Kan ju inte påstå att hon blev mindre kränkt av det..

Dagen efter började iallafall allvaret. Både Rola och Stardust fick snällt stå utanför hagen och bli borstade. Stardust fick på sig tränset och skydden och sedan fick de gå på varsin sida om mig tillbaka till hagen (första gången sedan han var bebis som det hände) sedan promenerade vi runt och bara vande oss med allt runtomkring. Han är hur säker som helst på exakt allt som händer runt omkring honom! Rola däremot blev återigen upprörd. Men den här gången för att jag hade HENNES(!!) ouppfostrade ungjävel utanför hagen UTAN henne(!!). Ni anar inte vilket brott det är!

Som ni kanske förstår är det oerhört svårt att få tanten nöjd! Vad man än gör är det fel, så jag har gett upp.

Iallafall så blev det hennes tur senare på kvällen att få jobba. Hon är ju ganska svårfångad och jag har inte lust att bråka, så jag skickade ut mamma med pelletshinken för att fånga henne. Såklart blev liten jätteupprörd över att rola gick ut utan honom. Jag tror egentligen inte att han blev upprörd för att han blev själv, men Stardust har otroliga kontrollbehov. Ingen får röra sig hur som helst och alla måste vara på samma ställe. Han är för den delen en fantastiskt boskapshäst då han redan vet exakt hur man ska göra. Så mamma fick ställa sig i ett hörn av hagen där han gärna försökte hoppa över (han är fult kappabel till det har han redan visat). Men så fort jag röt åt honom så vände han. Han är tro det eller ej en otroligt tuff häst att hålla på med. Låter man honom ta minsta lilla övertag så kan man glömma att bestämma över honom. Han har alltid varit så och jag har alltid varit ganska hård mot honom när det gäller uppfostran. Han vet numera precis vad jag menar med mina kommandon osv osv. Det gick tillslut ganska bra iallafall och jag kunde inte varit nöjdare med mina hästar. (Sluta inte läsa för dag två hemma kommer nedanför bilderna!

I onsdags fick rola vila. Meningen är ju inte att hon ska sättas igång nu den lilla stunden jag är hemma så att hon vilar gör inget. Hemmaträning dag 2 för Stardust blev inte alls som planerat. Theo var hemma hos oss och såklart ska han hjälpa till med "sina" hästar. Han fick leda båda hästarna (som accepterade det hela) och sedan hjälpa till och borsta. Jag ville ta "fina" bilder på liten så ingen grimma under (inga probulem om man heter CH Stardust). När vi hade gått runt lite med tränset på testade mamma hans reaktioner genom att kasta en hink bredvid sig själv. Ingen reaktion. Så hon tig upp dennoch kastade den bredvid honom. Han idiotförklarade henne men rörde inte en fena. Så jag ställde mig på hinken och litade mig mot honom. Ingen reaktion. Men jag är ju lite kort så jag behövde ha en stol för att komma upp, så jag hämtade min stol och ställde mig på den ich hängde över han. Jag hängde där i säkert fem minuter utan att han rörde en min. Theo ville också rida, så varför inte tänkte jag.. Upp med Theo och hästen stod snällt där och tuggade vidare på bettet. Han är så duktig! Vildhäst för några dagar sedan och duktig unghäst nu! Han är så lugn och förstående. Han förstår precis vad gränsen går och vad jag vill ha. Han är verkligen så enkel att jobba med.. För mig.

Likes

Comments

Nu ligger jag äntligen ner i min egna säng. Resan till Halmstad är segare än man tror! Har precis sett monarkens lopp på mobilen. Jag blir så nervös när han ligger bra till så jag kan inte riktgt kolla när loppet går utan får kolla i efterhand!

Vi var alltså med monarken på Halmstad idag. Breeders Crown Uttagningar. Viktigt lopp. Bra hästar med och vi fick spår 6... Han är ingen särskilt stressad häst som har det jobbigt med resor på de sättet.. Enda problemet idag var att det var varmt! Vi tyckte det var varmt i bilen också hade fönstret öppet... Kan säga att jag förstår honom att han var lite svettig när vi kom fram! Första gången han reste själv. Fyra timmars resa dit, men som den kung han är så klarade han det galant! Värmningen bakom bilen var som alltid en baggis för honom. Kantar allt med ro, jag kan nog tycka han är lite konstig som står och sover fram tills jag tar ut honom på gången, men funkar det för han så.. Jag tror egentligen han trivs ganska bra på trav. Han får ju massor av uppmärksamhet! Vi gick en promenad på stallbacken efter, jag och min tre år gamla hingst.. Det mest spännande som hände var att han försökte lägga sig ner på gruset för att rulla, han luktade på bajs och försökte febrilt få tag i mat (han är hungrig hela tiden!). En gång skulle han skrika men säger man att han ska vara tyst så blir han tyst ganska fort.

Han är helt okej startsnabb min lille pöjk. Han försökte ta ledningen men Fredde bestämde sig för att ta rygg vilket var en klokt beslut då ledaren hoppade. Nästa häst att anfalla hoppade den med. Sedan kom det stora hotet fram. Algot Zonett. Robert Bergs fina treåring. Berg fegade inte utan tryckte där utvändigt om monarken. Det gick fort! Läskigt fort enligt mig! Jag fick som sagt kolla i efterhand för under hela loppet pendlade jag mellan att kolla och sedan gå några meter och mumla "prooo" eller "nej nej nej nej". Men Monarken pallar trycket och ger inte vika! En halv längd före Algot Zonett och mitt glädjeskrik hördes nog över hela stallbacken! När de äntligen vände upp och jag sprang mot dem noterade jag att tussarna ännu satt i. 13,2 full väg med oryckta tussar... Han är otrolig! Sist han vann åkte jag ju på skalmen en bit och det slutade inte fantastiskt bra, så nu vågade varken jag eller Fredde riskera något utan medans Matteus intervjuade Fredde höll jag huvudet och sedan sprang jag över innerplan till vinnarcirkeln för att kunna gå med honom där som ett stöd och se till att han verkligen betedde sig med täcket och allt, vilket han gjorde. Fotografering och sedan springa tillbaka igen. En av ägarna frågade mig om jag kunde andas när vi stod vid fotograferingen, jag kan ärligt svara på den frågan: nej, andas gör jag en annan stund! Monarken och jag känner varandra ganska bra numera och man märker direkt på honom när jag är glad och uppspelt, för så glad och uppspelt har han nog aldrig varit förut i vinnarcirkeln. Han är verkligen helt otrolig! Jag är så oerhört tacksam att jag får ta hand om en sådan fantastiskt fin och tacksam häst! Ingen är lyckligare än jag just nu! Resan hem gick var ganska lätt och det var en otroligt glad monark som fick komma hem till sin älskade mat igen! det var så sjukt behövligt med en vinst nu, och jag är så oerhört glad att jag fick vara med om detta! Kan man önska sig något bättre? Jag har inga krav på honom när det gäller starter. Bara han är glad och nöjd får det gå hur det vill! Vi båda två bet att han är toppen av treåringarna så för mig har han absolut inget mer att bevisa! Jag skulle vilja påstå att han är ett monster, en bulldozer! Han sover i stallet ich bara trycker sig fram i loppen. Tänk bara hur långt han kommer kunna gå, om han bara vill..

Likes

Comments

Novton är en gigantisk valack som är en produkt av Lindy Lane och Belle Amber. Han är 4 år gammal och är ingen häst som man lär känna utan att pyssla mycket med honom. Han är en busfarbror. Inget kan vara i närheten av honom på gången när han står själv, för då måste han bråka med det! Spelar ingen roll om det är en stol, ett grimskaft, ett täcke eller mammiz borstväska.. Han är otroligt snäll! Idag tillexempel lyckades han få upp sin boxdörr (jag hade tydligen inte stängt den helt) och då fick han ut, kollade om Musse ätit upp (vilket han tydligen hade gjort och sedan parkerade han sig utanför boxen i solen och stod snällt och tittade på mig när jag skulle hämta honom. När vi ska ut och in ur hagen sätter jag bara grimman eller grimskaftet runt halsen så den hänger slappt och sedan går vi in. Han leker med kompisarna Caliber T.T. och Wish Bone.

Novton är ett riktigt matvrak! Han står i slutet av foderbordet så när det blir att han får vänta på sin mat. Han brukar bli så frustrerad att på lunchen kastar han iväg alla tomma hinkar och ibland knuffar han till mig i ryggen för att jag ska skynda på mig. På kvällen tar han alltid tag i skopan och ska "hjälpa" den slöa mattanten att ge honom lite snabbare!


Novton ägs av Göran Häggerud
Novtons uppfödare heter Bengt Berg

Likes

Comments