Politik

Tjenare, det var ett väldigt bra tag sedan som jag uppdaterade här... Mycket p.g.a att jag inte hittade gnistan att skriva, men nu har jag här med ett inlägg. Dagens inlägg är ett debattinlägg som jag skrev till de Nationella provet i svenska 1. Debatt inlägget är baserad på ”Slappa lagom” (Modern Psykologi 2013:3) som är författad av Anette Lindh. Trots att detta var en skoluppgift fyller dess innehåll en viktig fråga. Varsågod och läs:


Balans i tillvaron

Balans i tillvaron kan vi skapa oss på många olika sätt, och vissa tillvägagångssätt är mer rätt än andra. Antingen gör som den unga Simon Gärdenfors i artikeln ”Slappa lagom” (Modern Psykologi 2013:3) som är författad av Anette Lindh. Simon väljer en väg som i många människor öron kan låta brutalt oansvarigt och skamlöst. Han väljer den enklaste vägen som är inom räckhåll, att leva på socialbidrag. Dröm var att tillbringa dagarna med att göra ingenting alls, det ända som föll honom i smaken var att vandra runt på stan med en kompis och dricka folköl och kanske kolla på lite komedier och musikvideor. Att detta tillvägagångssätt överhuvudtaget ens är något som en människa kommer på, för mig är det brutalt oansvarigt och skamlöst att frivilligt välja en väg som socialbidrag!

Det finns en grundprincip som har följt mig som en svans genom hela mitt samhällsengagemang, ingen individ skall tro att de kan ta sig rätten att leva på en annan individs bekostnad om man i själva verket kan leva på sin egna. I grunden menas det med att vi som samhällsmedborgare som kan jobba och dra vårat strå i stacken eller utbilda oss för att i framtiden få ett jobb, ska göra det oavsett vad. För man ska inte kunna ta sig rätten att leva på någon annans bekostnad. Dessvärre är det alldeles för enkelt att kunna göra det, de stämmer det som står i artikeln ”Slappa lagom”, att det är mycket enklare att få socialbidrag än vad föräldrar och andra vuxna vill påstå och det är ett extremt problem som måste återgäldas. Det enklaste och dessutom effektivaste sättet att gör det är att införa ett bidrags-tak. Ett tak som bestämmer hur mycket bidrag vi kan få om vi inte har något jobb eller utbildar oss. Idag är steget från bidrag till egenförsörjning allt för stort. Vi kan till exempel kolla på en två barns familj som lever på bidrag, skulle den ena föräldern börja jobba minskar den sammanlagda inkomsten och skulle båda börja jobba ökar den endast med några tusen kronor, klivet från bidrag till egenförsörjning är allt för stort!

Att unga stänger av och ger upp för att allt focks ligger på prestation och att det i sin tur gör att de känner press och är rädda för att misslyckas som Karin Enqvist legitimerad psykoterapeut talar om i artikeln ”Slappa lagom”, är ett problem och ett problem som är svårt att lösa på något enkelt sätt. Idag och i framtiden kommer allt handla om prestation, har du ett högt mål kommer det krävas att du presterar. Ingen säger dock att du måste gå civilingenjörsprogrammet på Chalmers, du kan om du vill satsa på konst, musik eller sport. Men du ska ha i åtanke att alla dina val i livet kommer föra med sig någon sorts av konsekvens. Problemet med att satsa på något av de tre osäkra alternativen jag nämnde är att de krävs att du är den bästa. Blir du bäst eller så pass bra så att du kan försörja dig på det har jag inga problem med det, men kan du inte det, ska du inte tro att nästa väg är socialbidrag!

Det finns tyvärr ett ännu större problem för samhället och dig som individ ifall du väljer samma väg som Simon valde, det är som Enqvist sa ”Man försätter sig i ett alltför svårt utanförskap”. För dig som individ hamnar du i skuggan utav samhället och man kan komma in i en djup depression. Du kan även förlorar det sociala som vänner och familjen under din resa igenom utanförskapet. Simon säger det själv att han inte mådde bra under sin tid som slacker, livsstilen är cool men livsfarlig för den som utför den och det är faktiskt så att vi människor vill känna någon form av tillhörighet.

Jag kan fatta att livet som slacker är lockande, ligga hemma och chilla eller gör sånt man känner för. Men när konsekvensen utav slacker livet blir bidragsberoende och utanförskap ser jag ingen som skulle välja den vägen, ifall du väljer ”rätta vägen” ges du oerhört många möjligheter. Oavsett vem du är, en blivande student, medelåldersman eller en fräsch pensionär som lever i bidragsberoende, är de dags att rycka upp sig och ta tag i livet och bevis att ”jag kan om jag lägger manken till!”!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ni vet under somrarna när tiden bara tickar förbi, dag in och dag ut och man skulle kunna göra vad som helst för att få någonting att sysselsätta sig med? Den känslan har jag haft nu den senaste veckan då mitt sommarjobb upphörde för en vecka sedan. Jag har haft tankar på att kanske starta med att blogga sedan i våras, men nu den senaste veckan har det blivit till verkstad. Jag satt mig ner, skapade en blogg här på Nouw och började designa bloggen.

Kanske borde jag presentera mig själv också, jag heter Magnus Stålberg och bor i ett radhus utanför Örebro. Till hösten ska jag starta mitt första år på Thorén Business School i Örebro och linjen Business Pogram. Vad min inrikting blir har jag inte riktigt bestämt mig för ännu, det är mellan "juridik", "redovisning och finansiering" eller "marknadsföring och reklam". När jag inte är i skolan eller har sommar lov, alltså på min fritid brukar jag oftast inte gör någting och det är lika med YouTube och serier. Fast de är inte hella sanningen, jag brukar faktiskt gymma på "Friskis och Svettis" här i Örebro. Dessutom är jag en aktiv medlem i Moderata ungdomsförbundet, som är ett parti politiskt förbund för ungdomar. Jag ska självklart inte glömma det vikigaste av allt i mitt liv, och det är att jag har en helt fantastisk flickvän och självklart en familj också!

Det går att fråga sig vad denna blogg egentligen ska handla om? Min tanke med bloggen är både att ni ska följa mitt liv i sin helhet och få en skvätt av mitt politiska engagemang, men även följa min gymnasie tid? Beroende på hur länge bloggandet håller i sig, jag hoppas att det iallfall håller ett tag. En fråga jag tror är ganska klolt att svara på innan man börjar blogga är, "varför vill jag blogga?". Dock är jag osäker vad det är jag söker i bloggandet, är det uppmärksamhet, är det att dela med mig av min schysta foton eller är det att sprida mitt politiska budskap? Jag tror att jag bloggar för att göra något mer, göra något mer än att bara leva det vanliga livet, även att få dela med mig av vad som försegår i mitt huvud? Tyvärr måste alla blogginlägg inehava ett slut, men vi ses snart igen!


Med vänliga hälsningar, Magnus Stålberg

Likes

Comments