Det larviga eviga tjafset om att man "minsann ska få sjunga nationalsången och hissa svenska flaggan på nationaldagen!" Och hundratals bilder om att man ska våga säga att man ska våga vara stolt svensk och hissa flaggan. 😬 Ja men gör det! Självklart får du det om du vill! Det kan nog hända att jag också hissar flaggan! Fast då måste jag köpa en flaggstång och flagga först. Kanske tar jag på mig nåt blågult också! Eventuellt målar jag svenska flaggan i ansiktet dessutom! 💙💛😞 För JAG ÄLSKAR MITT SVERIGE(med "mitt" menar jag det öppna fria varma kärleksfulla härliga omhändertagande Sverige som jag kan se mig själv i). Jag räknar mig själv som en riktig Jämtlandspatriot. Men är det nån som tror att jag är rasist för det? Nej det tror jag inte, och det är inte heller något jag är rädd för att nån ska tycka. Eftersom att jag inte är rasist och inte tänker i de banorna. Jag tillhör inte SD svansen och jag har därmed inte heller matats(eller iaf inte tagit till mig) av deras propaganda om att detta vore förbjudet.

Helt ärligt så har jag aldrig stött på den här problematiken i verkliga livet. Det har bara funnits i propagandainlägg på FB. Ingen har nånsin uttryckt att de trott att jag är rasist eller har främlingsfientliga åsikter, och jag har aldrig känt mig hämmad i att uttrycka min kärlek till det fantastiska land vi lever i.

Tänk vilket makalöst bra land! Dit folk faktiskt vill komma och bo, istället för att fly härifrån. Där barn har rätt till sina föräldrars omsorg och tid minst hela första året. Där barn har rätt till fri tandvård och sjukvård. Där vi har möjlighet att vårda våra sjuka. Och har möjlighet till gratis utbildning. Där vi vill skydda de utsatta och har lagar som står upp för allas lika värde. 💙💛

Det är ju fantastiskt! Och trots att jag är stolt svensk, sjunger nationalsången och ibland gråter en skvätt när svenska flaggan svajar vackert i skyn, så har alltså ingen nånsin anklagat mig för att vara rasist, det finns inte ens på kartan. Eftersom att jag som sagt inte är rasist. Vilket får mig att undra om det här problemet inte finns på riktigt, utan är fabulerat fram av rasister för att skrämma folk att tro att Sverige är hotat. Tänk om det kanske BARA finns i SDs påhittade värld? 🙈💩 Och genom att du känner dig hotat av det främmande och delar deras bilder väcks iaf min tanke om att du kanske i själva verket är rasist? 🙊

Tack o hej.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Det här är en text som jag "ber" för mig själv lite nu och då. Det är så mycket som jag känner så stor frustration kring i världen. Både på nära håll och längre bort. I ett område i mitt liv används den kanske lite mer än i andra områden. Några av mina läsare förstår vad jag menar med det.

Ett område i livet där jag så länge har varit tyst om hur det VERKLIGEN är. Försökt jobba framåt. Bitit ihop och haft den stora fina positiva bilden i huvudet och jobbat för att nå den verkligheten i framtiden. Men när nån man älskar så oändligt mycket, gång på gång blir sviken av en som borde ha det som prioritet 1 att ställa upp på och finnas tillhands för den här underbaringen, ja då börjar det bli förfärligt svårt att vara tyst om allt. Djupt inifrån växer en brinnande vilja att få skriva/skrika ut sanningen så att alla ska veta om hur det verkligen ligger till. Alla svek, lögner, hot och sorgen över att se den här fantastiska människan bli prioriterad längst ner efter spriten, festerna, skotrarna och ja, allt annat. Om hur det krossar mitt hjärta gång på gång.💔

Men jag har inte gjort det, inte än. Även när jag har berättat delar av det så har jag aldrig berättat allt, inte för nån. Jag ber min bön om sinnesro, och kämpar vidare framåt. För det är så jag just nu tror att vi når den verklighet jag drömmer om.

Men, ett litet tips till er som kanske känner igen sig i det jag beskriver. Om du har tänkt svika ett löfte eller återigen låter bli att komma när du sagt, för att du tex ska festa istället. Låt då bli att ge såna löften, eller säg det iaf i god tid till den du sviker så att den här helt oskyldiga personen slipper bygga upp förväntningar, förbereda sig mentalt, bli nervös, klä sig och göra iordning frisyren lite extra häftigt för att du ska tycka att h*n är fin. Och så att folk runt om vet om att de inte ska planera dagen efter din lögn. Det blir bättre i längden. 👍

Och du, i slutändan är det du som gör såhär som har förlorat mest på det.

Likes

Comments

Ja hörrni... Det här med att ha sin sons första 3,5 år på mobilen i form av bilder och filmer. Och man har tänkt framkalla de finaste men det har blivit ett sånt stort projekt tillslut att man inte vet var man ska börja. Och så tror man att de har säkerhetskopierats nånstans så det nog inte ska vara nån fara. Och så får mobilen plötsligt hjärnsläpp och raderar/gömmer(hoppas jag fortfarande) hälften av alla fina bilder och filmer! Paniken. Tex de finaste bilderna från Mallisresan förra året, puts veck. Och som en händelse har tydligen säkerhetskopiering varit avstängd senaste året minst.

Tror ni att den här mamman ångrar sig bittert för att hon inte fick tummen ur och skickade de där bilderna för framkallning? Jag skulle ju göra en fotobok med bilder från våra resor. En för varje resa. Och de där helt underbara videorna från stranden när han leker i sanden tänkte jag samla på en dvd. Så att jag kan visa honom sen när han blir stor.. Var tanken. 😢

Jag hittade iaf några stycken här i bloggen, och ett par collage på instagram osv... Men originalen var så fina och några finns inte nånstans verkar det som. Lillångest såhär på lördagseftermiddagen. 😣

Jag fattar fortfarande inte hur det gick till.. 😦

​Världens Finaste Minnen med Världens Finaste Lilla Kille.  Så om jag av en händelse har skickat nån bild till någon av er så skicka gärna tillbaka till mig. 😙

Likes

Comments

...Bloggen Ja. Den har jag ju "typ" glömt bort.

Lite osäker på om den ska vara kvar... vad tycker ni? Får den vara kvar men liksom uppdateras när jag orkar? Eller måste man vara superaktivt bloggande för att få ha en blogg?

Jag chansar på att jag kan ha den kvar men uppdatera liksom när jag vill och orkar. Ja så får det nog bli. Om ingen har några invändningar alltså. Fast det kan ju hända att jag bortser från invändningarna ändå. 😊

Sista månaderna har wille och jag faktiskt fått vara friska mest hela tiden. Så himla skönt! Stor förbättring jämfört med förra året. Det är ju så härligt att kunna jobba sina pass och göra rätt för sig. Och när man har ledig helg så kan man ha helgledigt med gott samvete och njuta på riktigt. Underbart! Låt det här hålla i sig? Jag blir så glad av det.

Idag har jag städat och tvättat, tränat och färgat håret. På kvällen har vi lagat God mat och tittar nu på film. Bra lördag! ❤

Ett gott tecken på att jag är gladare och mer mig själv igen är ju att jag inte kan sluta dansa och sjunga. Det känns skönt att vara tillbaka. 😉

Puss! 😙

Likes

Comments

Ja jag hade tänkt skriva lite innan också men nu fick det vänta tills det nya året tydligen. Det här med bloggträning och det ni vet. 😉

Det har ju hänt lite grejer sen sist, inte minst har ju William blivit 3 år! Helt otroligt vad tiden går fort! Det var ju bara nyss som han kom känns det som.

Lilla skrutten... Och nu har vi firat vår 3:e nyårsafton tillsammans... magiskt.

Jag hoppas som alla andra på lycka, glädje och andra kärleksfulla ämnen i livet det här året. Och jag ska göra mitt bästa för att se till att det blir så.

Mitt löfte till mig själv blir att bli bättre på att boosta mig själv, och sluta trycka ner mig själv. ✅

Jag ska även våga mer! ✅

Mitt löfte till William är att skapa fler roliga upplevelser för oss. ✅

Nu du 2017, håll i dig!

Puss!

Likes

Comments

Ja det var ju rackarns vilken seglivad feber det här var. Inatt fick jag ta ipren kl 3 för jag hade så ont i kroppen, och vaknade nu med 38,5 i temp ändå. Det ska ju gå över, inte bli värre! 😡

Och Wille stackarn har nu utöver de andra symtomen fått öroninflammation och hade ont i benen! Fy farao va det är hemskt, för man känner sig så maktlös som förälder. Jag gav honom ipren också, masserade benen och gjorde lite huskurer till örat. Sen somnade han faktiskt, nångång efter 3.

Nu är jag less på det här, plus att IMORGON fyller han ju år! Nä nu måste vi få bli friska.

Likes

Comments

Då måste det ju vara samma behandling som vid en "vanlig" utbrändhet? Eller?

Jag tänker:

Steg 1.

Sjukskrivning från bloggen tills att den känns kul igen. ✔

Steg 2.

Bloggträning. Börja lugnt och försiktigt på 20 %, här är jag nu.

Jag ska med det i åtanke bara meddela att vi är förkylda. Vilket jag verkligen inte har varken råd eller tid med. Suck. Dessa dagisbaciller! 😷

Ja men det var kanske allt jag ville delge just nu. Men jag kommer snart tillbaka igen. Tack för att ni hänger med trots frånvaron. PUSS 😙

PS. "Mörk"hårig har jag blivit också.

Likes

Comments

Jag känner mig lite förvirrad. Som att jag har tappat min kärna. Jag inser att jag har glömt bort "mitt ord". Ordet som beskriver vem jag är. Nånstans i tiden gick det förlorat. Och nu behöver jag ge mig själv tillåtelse och utrymme att finna det igen. Hitta mig själv igen. Jag trodde att jag hade gjort det. Men jag inser att jag bara är en liten bit på vägen. Jag inser att jag bromsar mig själv genom att sätta upp hinder framför mig. Och när jag har tagit mig förbi ett hinder så är jag snabb med att sätta upp mitt nästa. Jag slåss för att ta mig förbi och igenom bara för att möta mitt nästa hinder. Jag sitter fast, i mitt eget fängelse, och bara jag har nyckeln att släppa mig fri, fri att vara lycklig på riktigt. 

Likes

Comments

Min stackars lilla älskling. William har hostat och hostat hela natten. Sån där skällande hosta som skrämmer mig, för att jag är så himla rädd för att han får ett fullt utvecklat kruppanfall igen. Det är något väldigt otäckt kan jag berätta..

Men inatt blev det ingen krupp. Tack o lov. Däremot en massa hostande tills han nästan kräktes och blev ledsen, jag tröstade honom, och så somnade vi efter ett tag, och sen började det om igen. Jag hoppas att det här viruset ger sig av snart... Ja jag glömde kanske säga det, vi har höstblåsor. En riktigt elak rackare det. Huvva. Jag har haft blåsor i hela munnen, på hela händerna och fötterna. Och William fick blåsor i munnen men det blev mer som en förkylning för honom. Det är inte så farligt men väldigt besvärligt och smärtsamt. Men som tur är så behöver vi högst troligt aldrig få det igen eftersom att man utvecklar immunitet mot det. Men nu vill vi bli friska så vi får komma tillbaka till förskolan och jobbet igen. Vi saknar våra vänner och kollegor.

Men vi har haft en enastående härlig semester. Många fina dagar, bad, lek, en massa fixande med växterna här hemma, småpyssel av olika slag, och så vår första gemensamma charterresa! Det var helt underbart! Och jag längtar så mycket efter vår nästa resa ihop. Vi hade det verkligen jättekul!

Avslutar med ett par bilder från Mallis.


Likes

Comments