Jag kan med stolthet eller ja för den delen dumstridighet meddela att jag tagit mig nerbför världens farligaste väg så kallad Death Road. Vägen är 64km lång och är inget för den som har höjdskräck då det är vägen är smal, mellan 1-3m och der finns inget sidräcke ..utan bara ett stup. Och ja vägen består av stenar, i slla dess former så det gäller att man har fokus så man inte åker på en stenbumling o halkar av vägen. För cykelspår existerar inte. Som att inte detta var läskigt nog och riskabelt så kommer även mötande trafik.

Trots allt detta är denna upplevelse något av de bästa jag gjort än så länge i Sydamerika. Det var så jäkla häftigt. Och det var värd all kramp i armar och fingrar för att inte ramla av cykeln. Maffigt är det enda jag kan säga.

Här nedan kommer två bilder men fler kommer såmsnart jag hittar min kamerasladd så jag kan ladda upp fler.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag anlände till La Paz seny under gårdagskvällen och mitt första intryck i denna stad var inte bra. Staden präglas av fattigdom och krimaliteten ligger i luften trots att jag inte sett något farligt än så länge förutom uppstoppade dockor i människostorlek som satt uppe på lykstolpar lite här och var. Det skrämde skiten ur mig. Jag kände för att åka vidare redan dagen efter.

Dock skulle detta ändras efrer att jag va iväg på en gratis stadsvandring med två belgiska tjejer från mitt hostel. Vi passerade marknader,fängelset,kyrkor,unika gator etc. Vi fick en större förståelse för staden och dess människor. Då insåg jag att staden trots allt har sin charm, staden har varit med om många svårigheter sp det finns saker som ligger till grund varför staden är som den är idag. Bolivia har trots allt år efter år präglats av korrupta politiker,poliser etc.

Det är dovk aldrig en stad jag skulle vilja bo i men jag anser inte att det är en stad man bör missa om man besöker Bolivia.

Vi avslutade dagen med att vi hittade ett svenskt cafe där jag lörde Jaene, Margil (de belgiska tjejerna) vad fika är. Var väldans trevlig och va en riktigt bra dag.

Likes

Comments

Om det är något jag spenderar pengar på förutom mat och boende så är dettoalettpspper. Ja ni läste rätt. Toalettpapper. I varken Peru eller Bolivia finns det papper på toaletterna, så jädra drygt. Då finns det inte ens på hostelena jag bor på haha. Och en rulle kostar typ 5 spänn. Apdyrt. Men men vad ska man göra haha.

Likes

Comments

De senaste 2 dagarna har jag spenderat ute på Lake Tititaca, vilket var helt underbart. 

Vi började första dagen med ett besök till Uros vilket är samlingsnamnet för de flytande byarna i sjön. Vilket va så fascinerande. Byarna var byggda helt av vass,och befinner sig inte mer än 10 meter ovanför vattenytan vilkey följs av ett djup på 280meters djuot hav nedanför. 

Lite mer info kring uros är att varje ö har en varierande mängd befolkning. Den största har 22st medan vissa byar har bara 7pers. Gemensamt är dock att varje ö har sin egen president.

Därefter begav vi oss vidare till ön Amanati där vi placerades hos en lokal familj som vi skulle spendera resterande dagen och natten med. Jag och en kile som heter Simon bodde hos en familj vars mama hette Marlene och var supergullig. Vi han knappt käka lunch innan vi begav oss upp på en hike upp till Machamama o machapapa där vi såg solnedgången. Helt otroligt vackert. Och facsinerande. Här uppe har nämligen lokalfamiljerna sina farmer vilket är helt stört med tanke pä stt jag tappadr andan av att gå upo dit med tabke på höjdskillnaden. Så flreställ er fsrmor eller farfar med svaga knän gå upp dit varje dag. Wow. Vi hafe även som upogift på berget att ta med oss tre stenar var för väl uppe på toppen skulle vi gå runt templet 3 gånger. För varje varv skulle vi kasta in en sten i temoplrt och önska oss något. 

Därefter var det middagsdagd och väl på kvällen var det dags för partaj. Vi fick klä upp oss i traditionella kläder och dansa loss med lokalborna vimket var riktigt jäkla kum. Längesen jag skrattat så mycket. 

Dagen därpå begav vi oss med båten till nösta destination vilket var  en ö som hette Taquile. Om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt vad vi gjorde där. Dock fick jag lära mig ytterligare saker om kulturen och deras levnadssätt som fascinerade mig. 

Vi kan börja med att vi först och främst fick löra oss att göra naturligt schampoo. Därefter fick vi lära oss om de traditionella kläderna. Bland annat att om kvinnor har enbtofs pä sin kjol samt har en färgglad kjol är hon singel. Om kvinnan däremot bär svart innebär det att hon är upotagen. Om männen har en helfärgad röd mössa ör de gifta. Skärpen de bär i midjan är till för att stabilisera lyft vid tungt arbete.Om mössan hänger åt höger har det en speciell betydelse,om den hänger åt andra hållet däremot hat även det sin betyldelse. Det jag vill få fram med detta är att allt det de bär har en speciell betydelse. Ingenting är en slump.

Likes

Comments

Peru är definitivt ett land jag kan säga att jag förälskat mig i,vilket jag inte väntat mig.Kulturen,maten,människor,naturen är extremt fascinerande.Man slutar aldrig att överraskas. Vill redan tillbaka finns så mycket mer att se. Men nu står Boliva på tur. Har ingen blekaste aning vad jag har att vänta mig så det återstår att se 🙏

Här nedan kommer en random blandning av bilder i väntan på nytt material i Bolivia.

Likes

Comments

I bussarna på Peru visades vid sidan av filmer även en hel del reklam. bland dessa en panda reklam för ost som jag förälskat mig i. helt ologisk reklam men så rolig.

never say no to a panda.

Likes

Comments

Samma dag som vi anlände i Cusco blev vi bjudna på löv. yes, ni läste rätt....Coca Leaves närmare bestämt. Man kan tugga löven eller ha de i te om man vill. Anledningen till att detta löv är viktigt och finns i princip överallt är för att det innehåller mycket järn vilket är viktigt när man befinner sig på höga höjder så som Cusco. Detta drack vi även mycket när vi var iväg och hikade för stt inte drabbas av höjdsjukan.

Likes

Comments

Vi har inte ens varit här en dag har redannbokat in oss pånvår första utflykt.Idag var det Maras Moray som stod på schemay. Vi hade ingen som helst aning om var det faktiskt var innnan vi begav oss iväg på vår utflykt men det var riktigt coolt.

Vad är då Maras Moray. Jo det är Inkas egna laboratorium så att säga. Ruinen består av ett flertal cirkulöra terasser i olika nivår som fungerar som ett bevattningssystem där de kunde odla olika växter etc. Den lägsta terasssen befinnernsig på 30 meters djup. Riktigt coolt i min mening, inkafolket var bra smarta.

Därefter begav vi oss iväg till en plats bland bergen där de frsmställer salt. Platsen bedtod utav uppemot 3000 saltpooler ovh var en syn för ögat.

Likes

Comments

Efter närmare 32 timmar pånresande fot med en massa spring pånflygplatsen, försenade flyg, missade flyg var vi tilll slut framme i Cusco. Vilken lättnad!!

Nu har vi precis checkat in på vårt hostel o sitter spelar lite yatzy vilket jag suger på haha. Vi ska snart bege oss ut o vandra runt i stan nen inte innan jag vunnit en omgång  av yatzy!!

Kram,
Maggie

Likes

Comments

Shit pommes. Om bara några ynka timmar drar jag till SYDAMERIKA. Så jädra coolt och jag är verkligen dunder taggad. Som jag längtat inför denna resa o nu smäller det!!!! Kommer försöka att uppdatera vad som händer under resans gång för er som är intresserade! :D


KRAM

Maggie

Likes

Comments