Header

Under hela gymnasiet jobbade jag, kvällar, helger, lov och till och med studiedagar som egentligen var ämnade för just studier. Detta ledde till att jag under gymnasiet kunde åka utomlands 2 gånger och den andra gången betala för både min och mormors resa. Jag kunde köpa saker jag ville ha och jag betalade mitt körkort med mina egna pengar. Men det ledde också till att jag knappt var ledig något när jag skulle vara ledig. Jag kunde jobba natt och sen kliva upp nån timme senare och vara med på hopptävling. Jag jobbade alla jular och nästan alla nyår. Då nyår är rätt heligt för mig, haha.

Under en period går det att hålla på så här. Men jag har jobbat ihjäl mig under 6 år nu. Det är för mycket. Jag tror att det har lett till att mitt psykiska mående har fått tagit stryk. Under sex år har jag varit ledig i sammanlagt 9 veckor. Det är för lite. 9 veckor på 6 år...

Nu ska jag få vara ledig i 5 dagar. 5 HELA dagar! Senast jag var ledig i 5 dagar i rad var för lite mer än 1 år sen då jag låg i matförgiftning och var sjukskriven från jobbet så jag var inte direkt ledig då heller... Annars var sista gången jag var ledig 5 dagar på rad när vi var i Thailand men det har jag räknat med i de 9 veckorna.

Just idag så känner jag av alla år både psykiskt och fysiskt. Jag har ont i alla muskler och ben i kroppen. Jag behöver vila så är det bara. En grej som jag inte hade en aning om är att när man jobbar så måste man ta ut ett visst antal semesterdagar per år. Det visste jag ju då jag haft tjänst men anledningen är för att en människa behöver vila visst mycket per år. Jag trodde bara att arbetsgivaren ville jävlas med en ;) (skämt åsido) Sen när jag studerat och kommer att studera nu den 15 januari och jobbar som timvikarie så får jag semesterersättning. Den ersättningen är det meningen att jag ska spara och kunna vara ledig och inte spendera bort som jag alltid gjort. De semesterdagar jag haft, har jag tagit ut för att kunna studera heltid.

Just idag så har halva dagen gått åt till att sova. Det är kanske inte så konstigt när man jobbat sen 27 november med minimal vila. De senaste dagarna så har jag gått på reserver. Jag har inte funkat alls. Jag har glömt saker och jag har varit lättirriterad. Även fast jag sovit 9 timmar i natt och klivit upp klockan halv 9 så var jag ändå dötrött vid 12-tiden och sov fram till nu 15:00. Man kan inte köra på tom tank.

Så summa summarum, jag kommer vara mycket räddare om mig själv i år och säga nej till jobb mycket oftare.

Kram ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det var ett tag sen jag bloggade på riktigt och verkligen skrev det jag kände. Det var också ett väldigt bra tag sedan jag bloggade varje dag. Därför har jag nu bestämt mig för att vara med i http://nouw.com/nouw30daychallenge som går ut på att man från och med 22 januari till och med 20 februari bloggar varje dag och syftet är att man ska utvecklas i sitt bloggande. Jag kände direkt att jag vill vara med då jag älskar att blogga men har liksom tappat stinget på nåt vis. Jag vill skriva lika bra inlägg som jag gjorde förut men att också ha mer professionella bilder i mina inlägg. Jag vill starta det här året på bästa sätt och göra detta år till mitt år för det var ett tag sen jag kände att det varit mitt år.

Varför min inspiration försvann från första början vet jag inte riktigt men det har varit så mycket med allt och jag har kollat på serier och läst andras bloggar och levt mig in i andras liv medan mitt egna har stått still. Det känns verkligen som att varje dag har varit exakt likadan. Det är som att dagen spelas upp om och om igen. Jag går och lägger mig men sen är det samma dag när jag vaknar igen. Nu är det dags för mig att leva mitt liv. Man lever bara en gång och jag vill göra det bästa av livet! Skriva är och kommer för alltid vara en del av mitt liv. Jag vill dock att det ska vara en stor del av mitt liv.

Kram

Likes

Comments

Okej så jag vaknade i morse och såg att all snö som jag skottade bort igår var tillbaka igen! Det var bara till att gå ut och skotta all over again! Man förstod inte hur bra man hade det när man bodde i lägenhet... Men det finns ju för och nackdelar med allt. I alla fall så var jag väldigt öm i kroppen efter gårdagens skottning så det tog en halv timme extra idag så jag landade på 2 timmar av snöskottning. Tänkte att jag skulle träna överkroppen idag efter snöskottningen men efter de två timmarna så kändes det som att en bulldozer kört över mig.

Så nu har jag duschat och sen la jag mig och sov en timme för jag känner mig inte riktigt frisk och jag frös nåt otroligt även fast jag duschat i skållhett vatten. Nu har jag svinont i ryggen på grund av min ischias eller vad jag nu har men mår lite bättre. Jag känner av halsen lite... Och jag känns även kokhet så vet inte om jag börjar bli sjuk eller om kroppen försöker få tillbaka den normala kroppstemperaturen. Kanske både och! Älskar vintern alltså...

Nu ligger jag och kollar lite på serier medan jag väntar på att Stefan ska komma hem från jobbet så vi får lite fredagsmys ❤

Kram

Likes

Comments

Alltså jag måste vara helt ärlig. Det känns inte som förut när jag skriver. Det kanske tar ett tag innan man kommer tillbaka till det man hade eller så hittar man ett nytt sätt att uttrycka sig på. Det är som att jag förr inte behövde leta efter orden och meningarna utan de bara kom medan jag nu hela tiden måste tänka. Inspirationen kommer inte längre till mig på samma sätt som den gjorde då. Det gäller också när jag skriver på mina låtar och berättelser. Jag har noll inspiration.

I vilket fall så måste jag lugna ner mig med jobb. Jag kollade idag och sist jag var ledig 2 dagar i rad var den 27 november... Jag trodde det var den 8 december men kom ju på att jag jobbat några dagar på mitt andra jobb också. Sist jag var ledig en helg var när jag och Stefan hämtade Bombay i Amsterdam och det var 11-12 november... Jag har ju hållit på så här förut och det slutade inte bra. Nä nu känns det faktiskt i både kroppen och hjärnan. Kanske därför jag haft noll inspiration. I så fall är det verkligen inte värt det.

Idag har jag i alla fall jobbat  (duh), varit till sjukgymnast sedan tränade jag ben och skottat gården. Just nu ligger jag i badet och tar det lugnt. Jag har ätit lite hummusdip och grönsaker i badet men det blev inte så lyckat som jag tänkt att det skulle bli haha 😅 Mest obekvämt...

Gonatt!

Likes

Comments

Det nya året började med lite grått och tråkigt väder men jag känner mig på topp ändå. Idag började jag med mitt kostschema som jag köpte i juli men har liksom skjutit på det dag för dag... Ett nytt år är för mig en perfekt ny chans till förändring. För mig funkar det att tänka så. Sen om det håller eller inte är en annan sak men då ska jag ha gjort mitt bästa.

Jag tycker att det är så skönt att alla storhelger tagit slut nu. Jag vill tillbaka till vardagen och till alla rutiner.

Idag har jag och Stefan varit ute och joggat i gråvädret men det var så skönt! Speciellt efteråt haha, när lungorna känns som att de växt flera decimeter! Vi har sagt att vi ska träna 6 dagar i veckan och det är jag så pepp på. Speciellt styrketräning! Sen har jag jobbat nu från 16 och ska jobba fram till 24 och sedan gör jag kväll!

Likes

Comments

Jag frågar mig ofta hur i hela friden jag kunnat hinna med så mycket på ett år när en dag går så otroligt fort. Jag kollar tillbaka på saker jag gjort för nån månad sen bara och tycker det känns som en evighet. Men varje dag som går och varje beslut jag tar just den dagen påverkar faktiskt det som kommer.

I år har jag tagit mig igenom saker som jag aldrig trott att jag skulle klara av. Jag har haft hemligheter som ätit upp mig inifrån men ändå bevarat dem med min själ för att jag varit tvungen till det. Jag har sålt min häst då jag upptäckte att det var det bästa för oss båda. Jag har köpt en musikstudio för att det är min största dröm. Jag och min sambo Stefan har adopterat Bombay och det är nog det bästa som vi gjort, herregud vad stort hjärta en hund kan ha. Vi hjälpte en till hund, Lucky som mamma adopterade. Vi har räddat två själar fast frågan är ju om inte de har räddat oss med. Är någon intresserad av att adoptera en hund så finns föreningen Baladi där man kan adoptera en hund från Egypten. Jag är ju emot att köpa en hund för det finns så otroligt många hundar som behöver ett hem. Vi har också adopterat en katt, Mimmi som är den goaste lilla själen som finns!

Jag och Stefan köpte ett hus den 17 juli. Herregud. Ett hus. Vi kollade ju på hus hela våren men trodde aldrig att vi skulle köpa ett men efter att vi bestämde oss för att adoptera Bombay så kände vi lite att en hund på 38 kvadratmeter var lite för lite. Vi ville ha ett hus. Så vi fick en handläggare på banken som var riktigt schysst och fick lånelöftet, hade det inte varit för honom så hade vi kanske aldrig fått lån. Jag pluggade och hade en tillfällig anställning på 50% som löpte ut i september och Stefan hade nyligen blivit fast anställd så vi var ju inte direkt så "trovärdiga" som de vill att man ska vara. Tack ska han ha för att han litade på oss.

Jag började plugga till grundlärare i f-3:an. Redan från början kände jag att det kändes fel. Jag har skrivit förut om vad jag tycker om Mittuniversitetet. Efter allt som hänt så kan jag inte säga att jag är ett stort fan av dem... Milt sagt. Just då var det universitetet som kändes fel, sen kändes hela utbildningen fel. Jag skulle jobba på en förskola här i Nordanstig en dag, först så visste jag inte riktigt hur jag skulle bete mig med barnen och det var endast jag och en till vikarie som aldrig jobbat där förut som fick vara själv med barnen medan den ordinarie personalen gick på rast. Det kändes inte sådär jättebra. Jag fick förfrågan om jag ville jobba nästa dag också och jag tackade ja. Under dagen så sa den ordinarie personalen att jag och den andra vikarien som ALDRIG JOBBAT där någon gång skulle få vara kvar tills de sista barnen gått hem. Hm. Det kändes ännu värre. Tänk lite på barnen som aldrig träffat oss förut... Men det kändes som att den ordinarie personalen endast brydde sig om att få gå hem så tidigt som möjligt. På kvällen kände jag mig krasslig och morgonen efter hade jag feber. Jag går inte och jobbar med feber men jag hatar att göra någon besviken och sjukskriva mig men vad skulle jag göra? Jag var dundersjuk. Så jag ringde till förskolan på morgonen och sa som det var. Efter det fick jag inga fler förfrågningar och chefen på förskolan skrev ett kontrakt på tillfällig anställning från 4/10 till 4/10. Ehm, okej så jag antar att de misstrodde att jag hade feber. Deras problem. Knappast ett sätt som lockar fler att jobba inom förskolan.

Där och då så förstod jag att det finns rötägg överallt inte bara inom vården. Just nu kan jag inte tänka mig att jobba med något annat än nåt inom vården så jag sökte in till sjuksköterskeprogrammet och jag kom in. Jag valde Gävle högskola i första hand med studieort Hudiksvall. Först tänkte jag plugga musik och ljuddesign för det är väl det jag helst vill göra, hålla på med musik men den utbildningen är på 2 år och man blir i princip ingenting efteråt därför tänkte jag det vore smartare att välja sjuksköterskeutbildningen som är på 3 år istället. Då har man liksom en utbildning efter 3 år.

Jag ser så mycket fram emot 2018. Det kommer bli sjukt många förändringar och en utav dem är att jag kommer blogga igen. Jag har saknat det en hel del... Men jag behövde en paus. För mig är ett nytt år en helt ny start och jag ser verkligen fram emot det!

GOTT NYTT ÅR!

Likes

Comments

Förra veckan sa jag att jag aldrig någonsin skulle ens tänka tanken på att sälja Cecily, Mycket kan hända på en vecka. Cecily har absolut inget som helst behov av mig som människa. Det fick jag lära mig den här veckan. I måndags skulle vi gå till våran lektion. Det blåste mycket och det regnade. Så fort Cecily stod uppe i stallet så började hon gnägga på de andra hästarna och var helt hysterisk. Som jag skrev i det förra inlägget så har Cecily aldrig sparkat eller bitit mig men för första gången så var jag rädd för henne. Första gången sen hon var 2 år. Jag försökte lugna ner henne men det gick inte. Det var som att prata med någon som är döv.

Efter mycket om och men så fick jag på henne träns och sadel. Jag vågade inte ens kratcha hovarna. Så vi gick men det blåste så otroligt mycket och jag bestämde mig för att vända. Jag tänkte inte riskera både min och Cecilys säkerhet bara för en lektion...

Jag minns när jag red ut på Cecily när jag hade henne på ridklubben. Hon ville alltid vända och hem till hästarna. Hon kom till och med ihåg på vilken stig man kunde svänga in på för att komma till ridklubben igen. Om man red ut med en till häst så gick det hur bra som helst för då hade hon sällskap men var hon ensam så ville hon ALLTID hem.

Så var det aldrig när hon stod hemma i Gryttje men å andra sidan så hade hon ingenting att komma hem till. Hon stod ju själv. Men jag tänkte att det kanske skulle bli så igen när jag flyttade henne. Att hon skulle tycka det var kul att rida ut själv, för det är vad jag tycker är kul. Men nej, skillnaden var bara att hon inte visste vilka stigar som leder tillbaka till hagen. Hon var dock tillräckligt klok för att förstå att när jag vände om så skulle vi komma tillbaka till hagen. Hon galopperade bokstavligt talat hem igen. När jag sadlade henne den här gången så tänkte hon både bita och sparka mig. Jag var mer än rädd för henne då. Det var inte blåsten utan det var avsaknaden på kompisar. Så jag tog beslutat att sälja henne till ridklubben.

Det var absolut inte på grund av att hon försökte sparka mig för jag har ramlat av henne ett x antal ggr när jag red in henne. Jag kan ta sånt för jag har blivit sparkad av hästar förr. Utan det var på grund av att jag såg att hon absolut inte har behov av mig som människa. Inte hon i alla fall. Jag kan inte tala för alla hästar. Jag var ju till veterinären i juni med henne och för det första fick hon panik av att åka transport och för det andra så när hon klev ut ur transporten så ropade hon på andra hästar. Hela tiden, tills hon fick lugnande. Så det sista jag vill säga är att vi människor går ofta på känslor och det vi tror är det rätta fast det kanske inte är det rätta. Jag tog ett oegoistiskt beslut och det hoppas jag att alla respekterar. Det jag sa om att hästar inte borde gå mer än 5-6 år på ridskola det hade jag fel om. I alla fall när det gäller Gnarps ridskola för de har mycket utevistelse och få lektioner. Det finns värre saker i världen än att jag säljer min bästa vän. Hade hon varit lika beroende av mig som jag är av henne så hade jag aldrig sålt henne.

För mig känns beslutet riktigt bra och jag litar på Gnarps ridklubb. Hon är ju som sagt en ponny och få vuxna människor vill rida ponny så hade jag sålt henne till någon annan så hade hon bara sålts vidare och dessutom har hon eksem och Malignt Melanom (godartad cancer) så jag tror inte att många vill ha såna bekymmer. Jag känner Cecily bäst och jag vet att jag tagit rätt beslut. Cessan har fått muskler på grund av att hon gått på lektioner. Muskler är inte något negativt, tvärtom då kanske hon slipper lida när hon är äldre. Det var ett tufft beslut för mig men nu är det taget och jag vill att det respekteras.

Kram

Likes

Comments

När Cecily var 2 år fick jag hem henne. Jag minns när Eskil visade mig annonsen, ett litet grått ponnyföl som såg oerhört pigg ut. Hon strålade ut livsglädje på nåt sätt. Jag var till en början skeptisk, ska JAG som 11-åring som endast gått på ridskola i 4 år rida in en egen häst? Och dessutom måste jag vänta ett tag innan jag ens kan börja tänka att rida henne. Men Eskil tyckte att jag behövde en häst som jag kunde växa tillsammans med. Och oj så rätt han hade.

Dealen var att jag skulle sluta gå på ridskola för mamma och Eskil tyckte att ridlektionerna var dyra och det skulle bli billigare med en egen häst med tanke på hur ofta jag skulle kunna rida. Jag tror att det var det första felet.

Det andra men största felet var att Cecily stod själv. Ingen häst ska behöva stå själv OM det inte är absolut nödvändigt. Hästar är flockdjur. Jag var ju som sagt 11 år, mamma visste ingenting om hästar och likaså Eskil. Folk sa ju åt oss att hästar inte får stå själv men "hon såg ju inte ut att lida". Cecily är en ponny som håller mycket inom sig själv. Hon har aldrig någonsin sparkat eller bitit mig. Aldrig någonsin.

De senaste 5-6 åren har Cecily stått på ridskola. När jag började bli tonåring så började mitt hästintresse sakta men säkert släppa. Jag gick i gymnasium i Sundsvall, det var långa dagar och när jag kom hem ville jag mest bara ligga i sängen och läsa nån bok. Så vi frågade ridklubben om de var i behov av en häst och så ställdes hon dit.

Jag blev vuxen och kunde börja betala för mina egna lektioner på ridklubben och oj vad jag började sakna henne. Att gå på lektioner med sin häst är otroligt utvecklande, speciellt om man har planer att tävla. Det var därför jag nämnde att det första felet var att jag slutade på ridskola. Det blev inte så kul att bara rida själv hemma ute i skogen.

Så när man säger att ja men Cecily trivs jättebra på ridklubben så ja visst det kanske ser ut som så men hon är otroligt känsligt och håller saker inom sig och bara för att det ser bra ut på ytan så behöver det inte betyda att hon inte mår dåligt. Nu menar jag absolut inte att hon mått dåligt på ridklubben utan de har skött om henne sjukt bra och det är jag jättetacksam för men personligen tycker jag inte hästar inte ska gå på en ridskola mer än 5 år. Det är så många olika människor som rider dem.

För ett tag sen så blev jag erbjuden att sälja henne, så fort jag tog beslutet att jag skulle sälja henne så ångrade jag mig. Men jag tänkte att ödet fick bestämma. Var det mening att jag skulle ha henne då skulle inte de vilja köpa henne och visst blev det så. Snacka om att jag tror på ödet nu.... Sen ville ridklubben köpa henne och jag började fundera på om de skulle få göra det men tur att jag då hade en kompis som kunde få mig på rätta tankar igen...

Jag hade ju Cecily som privathäst ett tag på ridklubben men det blev exakt samma grej fast jag betalade för att hon skulle stå där så jag tänkte att den enda chansen som jag skulle kunna få ha henne själv är om jag tar henne därifrån. Så igår fick hon komma till ett helt nytt ställe där jag har henne helt själv och det verkar gå bra!

Jag vill avsluta med att säga, Cecily förlåt för att jag ens tänkte tanken på att sälja dig. Du och jag behöver varandra. Det kommer aldrig hända igen och vi kommer vara tillsammans tills döden skiljer oss åt. Så är det bara.

Likes

Comments

God kväll... Jag är så slut i kroppen. Igår joggade Stefan och jag och sen red jag och idag har jag pluggat hela dagen plus tränat efit. Efter pluggningen kände jag mig så slut i huvudet så jag sa till Stefan att jag kände för att gå ut och gå men precis då började det spöregna så vi bestämde oss för att åka bil istället och åkte då till Sörfjärden där det var bra väder så vi gick ut och gick där istället!

I helgen så var vi på hudikmarknaden och det blev lite fynd bland annat en toahållare, väska och fotfil. Vi åkte även karuseller men det är ju så sjukt dyrt, fast jag förstår dock varför... Förstå att få med sig en hel marknad full med karuseller, packa upp allt och sen packa ihop allt igen. Lite jobb.

Imorgon blir det mer plugg och sen jobb på kvällen. 

Likes

Comments

Nu är första veckan på universitetet slut och nu känns det riktigt bra faktiskt. Allt har fallit på plats och så vidare. Det var liksom tredje dagen, onsdag där då jag kände mig helt lost och kollade på andra utbildningar men jag gav inte upp och det är det som är det viktigaste.

Den 27 oktober ska jag och Stefan åka på en kryssning där vi kommer att få se Nano! Det ser jag fram emot så himla mycket. Jag tycker han är grym.

Förresten, tänkte kommentera lite om Idol eftersom det är så pass aktuellt just nu...

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ställa upp i Idol. Det är ett underhållningsprogram. Enbart. Enligt mig så är det ett skämt. I det sista programmet så fick deltagarna välja mellan 10 låtar och sedan sjunga låten i grupp. Alltså så här är det, alla låtar passar inte till alla. Om Katy Perry skulle sjunga en Celine Dion låt så skulle det låta förjävligt. Katy Perry är duktig på det hon gör och Celine Dion är duktig på det hon gör. Sen visst finns det artister som kan sjunga vilka låtar som helst men de har sällan en unik röst. 10 låtar fick de alltså välja mellan, jag kan säkert rabbla upp 100 låtar som inte passar min röst och så är det bara. Vi är olika och har helt olika röster. Det som avgör om du lyckas eller inte är egentligen inte själva rösten, även om rösten är viktig så är det viktigaste låten och att låten passar din röst. Inte för att vara sån men Samir och Viktor kan sjunga men är väl kanske inte världsbäst på att sjunga men de har hitlåt efter hitlåt och det är därför de lyckas. De hade säkert blivit sågade i Idol men kolla vad bra det går för dem. Så det sista jag vill säga är att det spelar fan ingen roll om nån inte tror på dig, om du tror på dig själv så är det, det enda som räknas.

Likes

Comments