Jag har varit missnöjd med min kropp ända sedan jag kom in i tonåren. Jag har tyckt att jag har varit tjock och jämfört mig mycket med andra i min omgivning. Jag har aldrig varit överviktig, men efter att jag bröt benet när jag gick i 5:an och inte kunde träna och röra på mig på 4 månader gick jag upp lite i vikt. I 6:an var det hälsokontroll hos skolsköterskan, och jag kommer ihåg att jag skämdes otroligt mycket över min vikt. Saken blev inte direkt bättre av att min skolsyster sa till mig att jag borde äta 1 macka till mellis istället för 2. "Jag äter tillexempel bara en frukt till mellanmål", sa hon. Vi satt även och snackade om träning, jag tränade fotboll men vi snackade om att jag skulle börja ut och springa. För mig kändes det som att min skolsyster ville att jag skulle bli smalare. Jag ville gå ner i vikt men hade inte "orken" till det. Jag älskade nämligen mat och sötsaker. Någon gång införde jag godisförbud, men de höll aldrig i mer än 1 vecka.

I 8:an började jag träna på Friskis och Svettis, men det var i 9:an som jag började träna lite mer. Fick en kommentar av en klasskompis som var något i stil med "du tränar typ nästan varje dag". Då tänkte jag att folk tyckte att det var konstigt att jag inte var smal trots att jag tränade ofta, så jag skämdes. Det var även några andra kommentarer som triggade mig lite. Jag tränade lite mer än tidigare och började hoppa över vissa måltider eftersom att jag ville gå ner i vikt. Min lärare reagerade på att jag blivit smalare, men jag blev bara glad av att höra det. Men jag insåg själv att det jag höll på med inte var sunt. Tack vare stöd från mina kompisar, min lärare och min familj så lyckades jag vända det innan det utvecklades till en ätstörning.

Det någon månad efter att jag började på gymnasiet som jag fick mer problem med maten. Jag jämförde mig mycket med alla och kände mig större än alla andra. Jag började träna mer och drog ner på maten litegrann. Bestämde mig även för att endast äta godis/kakor på helgerna.

Jag var väldigt trött hela tiden. I skolan orkade jag inte hänga med på lektionerna, så jag la ofta ner huvudet i bänken och vilade/sov. Så fort jag kom hem från skolan la jag mig i sängen och vilade. En lärare kallade ut mig från klassrummet en dag eftersom att hon hade lagt märke till att jag var så trött hela tiden, och frågade hur det var med mig. Hon frågade om jag ville till skolsköterskan och jag fick lite panik och svarade att allt var bra och gick snabbt in i klassrummet igen. Efter lektionen sa hon att hon märkte att det var något som inte stämde, men jag svarade återigen att allt var bra. Jag förstod först inte varför jag var så trött, men när jag tänkte efter kom jag på att det var för att jag åt för lite mat. Dagen efter stannade jag kvar efter lektionen och berättade för min lärare. Jag sa att tröttheten berodde på att jag ätit för lite men att jag skulle börja äta mer igen.

Jag drog ner på maten ännu mer och tränade mer. Jag unnade mig godis och kakor på helgerna, men för att få äta det behövde jag träna och sedan äta ännu mindre på måndagarna för att kompensera upp det. Det slutade alltid med att jag hade otroligt dåligt samvete på söndagarna och fick ångest över allt jag ätit under helgen. Kompisar reagerade på att jag blivit smalare men jag blev bara glad av att höra det. När vi skulle väga oss på idrotten någon vecka innan jullovet så insåg jag att jag gått ner flera kilon i och det gjorde mig överlycklig. Då insåg jag att jag faktiskt kunde bli smal och gå ner i vikt, det var något jag kände att jag var bra på. Jag var fortfarande inte nöjd med min kropp så jag ville gå ner ännu mer i vikt.

Under jullovet fungerade maten helt okej. Men jag tänkte att jag skulle börja äta mindre & träna ännu mer när lovet var slut. Som nyårslöfte hade jag att sluta med kolhydrater och sluta äta sötsaker. När jag hade middag med mina närmsta kompisar på nyår berättade de att de var oroliga för mig men jag ville inte lyssna på dem, för jag tyckte själv inte att jag hade någon ätstörning. Någon dag efter nyårsafton bestämde jag mig för att börja äta normalt igen, för jag insåg att det jag höll på med inte var hälsosamt. Jag förstod att jag hade lite problem med mat men jag tyckte själv inte att jag hade en ätstörning. Men jag klarade inte av att äta mer och när lovet var slut åt jag bara ännu mindre. Några klasskompisar reagerade och försökte få mig att äta mer men jag brydde mig inte. Läraren som visste om att jag hade problem med mat frågade hur jag mådde. Jag sa att jag inte mådde särskilt bra. Då hade jag även fått problem med ena knäet (antagligen överansträngning) vilket jag tyckte var skitjobbigt. Jag berättade även det för min lärare. Hon frågade ifall hon fick berätta för min mentor vad vi hade snackat om men det ville jag inte. För ifall hon hade sagt till min mentor hade min mentor antagligen ringt mina föräldrar. Läraren sa att man såg det på mig och att min mentor antagligen förstod ändå. Jag förstod inte riktigt, för jag kände mig inte smal alls.

Samma dag som jag snackat med min lärare fick min mamma ett mail från min mentor. Min mentor skrev då att vi skulle ha ett förlängt utvecklingssamtal som skolsköterskan även skulle vara med på eftersom att flera lärare reagerat på att jag var trött & blivit smalare, och att de trodde att tröttheten berodde på att jag åt för lite mat. När vi skulle ha utvecklingssamtalet någon dag senare var skolsköterskan sjuk. Min mentor sa att jag var väldigt trött ofta och jag sa då att jag sov för lite om nätterna och att jag skulle gå och lägga mig tidigare i fortsättningen. Men hon gick sedan rak på sak, och sa att jag åt för lite mat. Jag nekade det, och då sa hon att jag inte åt några kolhydrater i skolan och att jag ibland bara åt grönsaker till lunch. Jag nekade det och sa att hon måste blandat ihop mig med någon annan elev (min mentor hade frågat min kompis om jag åt mat i skolan/hur mycket, så det var därför hon visste om att jag aldrig åt kolhydrater i skolan). Jag sa att jag inte alls hade problem med mat, men jag är väldigt dålig på att ljuga och jag såg på min lärare att hon förstod att jag ljög. När jag kom hem från utvecklingssamtalet skickade jag ett mail till min lärare och erkände att jag hade problem med mat och att jag inte mådde bra. Hon ringde min mamma och jag fick en tid inbokad på BUP. Ville egentligen inte ha hjälp men ville ändå må bättre.

Jag bestämde mig sedan för att börja äta bättre. På hälsokontrollen hos skolsköterskan kollade jag på min viktkurva och insåg hur mycket jag hade gått ner i vikt. Jag blev jätteglad och kände mig stolt. Jag hade gått ner över 10 kg och låg på undervikt, skolsköterskan förstod att jag hade en ätstörning (min förra skola hade även skrivit i något hälsoprotokoll att jag hade haft problem med mat, och det hade min skolsköterska läst). Jag sa till skolsköterskan att jag skulle till BUP och att jag redan hade börjat äta bättre. Att jag hade lite problem med mat tidigare, men inte längre. Jag åt mer, men ändå inte tillräckligt.

På sportlovet var jag på mitt första möte på BUP. Vanligen har man utredningsdagar först, och då får man svara på olika frågor, äta med en skötare och väga sig osv. Men eftersom att vi inte trodde att jag hade någon allvarlig ätstörning hade jag ett möte på öppenvården med en skötare och en sjuksköterska. Jag ville egentligen inte dit och när jag väl var där sa jag att jag mådde bra och jag inte hade något problem. Jag ville bara därifrån.
Jag fick svara på frågor och väga mig och ta puls och blodtryck. Mötet gick ändå helt okej men jag tyckte att det var löjligt att jag var där för jag tyckte inte att jag hade en ätstörning. Jag fick en ny tid 2 veckor senare.

På lovet funkade maten lite bättre, men det var efter lovet som jag började dra ner på maten igen. På mitt andra möte på BUP sa jag att allt var bra och att jag åt som jag skulle. De hade då fått se min viktkurva och det var då de såg hur mycket jag hade gått ner i vikt. När jag skulle gå & väga mig hade jag gått ner ännu mer i vikt. När skötaren tog min puls såg hon plötsligt allvarlig ut och sa att den var väldigt låg och att jag antagligen behövde åka in till sjukhuset. Min puls vad då 41. Jag blev rädd och när hon tog pulsen igen hade den stigit till 47 (antagligen för att jag var rädd och nervös), och när en läkare kom in och tog min puls var den 49. Jag slapp åka till sjukhuset vilket var skönt, men jag blev sjukskriven från skolan och fick träningsförbud. Det ända jag gjorde den veckan var inprincip att ligga i min säng. Jag fick inte ens gå till busshållsplatsen och ta bussen till stan när jag skulle på bio med mina kompisar. Jag & mamma hittade en resa vi tänkte åka på men jag fick inte åka för att pulsen var så låg. Men efter 1 vecka fick jag börja skolan igen eftersom att pulsen var bättre, jag hade även gått upp i vikt. Men när jag kom hem från skolan hade pulsen sjunkit igen så dagen efter åkte jag och mamma till sjukhuset & tog EKG. EKG:t såg bra ut. Min puls var bra på morgorna men så fort jag rörde mig under dagen/var i skolan sjönk den. Veckan efter var jag på BUP igen och då hade jag gått ner litegrann. Men jag sa som vanligt att allt var bra med mig och att jag inte hade några jobbiga tankar om mat alls. Men de såg på mig att jag ljög.

Någon dag efter det bokade vi en sista minuten resa till Teneriffa, så vi åkte på påsklovet. Vi hade all inclusive och jag åt bra den veckan. Jag hade tänkt unna mig lite onyttig mat men det slutade med att jag nästan bara åt onyttigt vilket hade & göra med att kroppen var i svält när jag åkte till dit. Jag skämdes över vad jag åt där för det var inprincip bara pannkakor, kakor, pommes, pizza, chips och godis och läsk. Jag hade ångest på resan och hade bestämt mig för att äta så lite som möjligt när jag kom hem. När jag kom hem från Teneriffa hade jag ångest och mådde dåligt över allt jag hade ätit. Jag skulle även på bedömningssamtal på BUP (mellanvården) dagen efter. Jag fick svara på lite frågor och väga mig. Jag hade gått upp i vikt under resan vilket jag mådde dåligt över men jag hade bestämt mig för att de kilona skulle bort. Dagen efter var jag på mellanvården igen och då träffade jag en psykolog och gjorde lite tester. Jag åt även frukost och lunch där, tillsammans med skötaren och psykologen och mamma, vilket var jobbigt. De gnällde på att jag åt för lite smör på mackan vilket gjorde mig irriterad. De ville att jag skulle ta en till macka till frukost men jag vägrade. Lunchen var soppa med bröd & pannkakor, men jag åt bara lite soppa. Skötaren sa då att jag inte fick gå tillbaka till skolan eftersom att jag ätit alldeles för lite under dagen. Hon ville ta puls och blodtryck så hon sa åt mig att lägga mig i en soffa och vila en stund. Jag var så otroligt irriterad på skötaren, psykologen och BUP. Jag tyckte även att dem överdrev.

En vecka senare var det återkoppling på BUP. Då träffade jag först en läkare och hon frågade lite frågor till mig. Hon frågade ifall jag tyckte att jag hade en ätstörning och då sa jag nej. Jag sa att jag bara hade lite problem med mat. Läkaren sa då att jag hade fått diagnosen anorexia nervosa. Jag blev chockad och började gråta. Jag avskyr att gråta framför folk men jag kunde inte hjälpa det, tårarna rann nerför mina kinder. Jag följde med läkaren och vägde mig. På en vecka hade jag gått ner några kilon och jag var överlycklig, vilket läkaren såg på mig. Men hon sa att det var sjukdomen som var glad, inte Magdalena. Sedan var det dags för fika vilket var jobbigt att äta. Efter fikat hade vi återkopplingen, och psykologen visade då resultaten på testerna jag gjort. De sa också att jag skulle börja på mellanvården och vara där i 6 veckor (dagvård på BUP, man är där på dagarna och äter) och bli sjukskriven från skolan. Jag började gråta igen. Orkade inte lyssna på vad psykologen, läkaren, eller vad skötaren sa.

Dagen efter fick jag träffa en sjukgymnast och svara på ännu fler frågor och dagen efter det var det första dagen på mellanvården. Jag avskydde mellanvården. I början gick det lite upp och ner där, men efter ett tag kände jag mest: vad fan håller jag på med? Jag insåg hur mycket jag missade och att jag behövde bli frisk förr eller senare, och desto fortare jag blev det, desto mindre skulle jag missa av livet. I början av maj bestämde jag mig för att verkligen börja kämpa och äta alla måltider. I början var det jobbigt, men det gick bara lättare och lättare och jag mådde bättre och bättre. Jag och min familj hade i också planerat att åka till USA den sommaren, så det var något som motiverade mig extremt till att bli frisk för jag ville väldigt gärna dit. Efter de 6 veckorna på mellanvården gick jag över till öppenvården på BUP, där man är och har samtal och väger sig. Jag & min familj bokade en resa till USA och åkte iväg i slutet av Juli.

I USA åt jag verkligen vad jag ville och fick inte ångest över mat. Jag kände mig frisk. Efter de 3 bästa veckorna i mitt liv så var vi hemma i Sverige igen. Skolan började 2 dagar efter att vi kommit hem. Eftersom att jag var sjukskriven och missade en del av 1:an så hade jag några månader tidigare bestämt mig för att gå om. Jag trivdes bra i klassen och maten fungerade bra, jag åt vad jag ville, när jag ville och fick även börja träna. I början av september 2016 var jag helt frisk och jag var på mitt allra sista möte på BUP i oktober 2016.

Trots att jag allra helst hade velat slippa denna resan så har jag lärt mig otroligt mycket. Jag har lärt mig mycket om mat, tidigare trodde jag tillexempel att man blev tjock av att äta en kvällsmacka. Är det sant? Nej. Är kolhydrater ohälsosamt? Nej. Vad som däremot är ohälsosamt är att skippa dem helt. Tidigare förknippade jag smal med lycklig. Jag trodde att jag skulle må bättre och bli snyggare om jag blev smal. Nu vet jag att det inte är sant. Lyckan sitter inte i vikten. Du kommer inte börja gilla din kropp bara för att du går ner något kilo, utan det handlar om att börja acceptera sin kropp och inse att den är fantastisk precis som den är. Jag är har fortfarande dagar då jag känner mig för stor och får tankar om att dra ner maten, men skillnaden nu är att jag inte lyssnar på dem. Jag är medveten om att min kropp är långt i från stor och jag är även medveten om att jag inte kommer att tycka om min kropp mer om jag går ner i vikt. Jag försöker påminna mig själv om att min kropp är perfekt precis som den är.

Likes

Comments

Resa bokad till Grekland i sommar tillsammans med mina bästa vänner!! Jag är så taggad! Vi ska till Kreta, Rethymnon. Har aldrig varit i Grekland tidigare så det blir extra kul, någon som har varit i Rethymnon på Kreta och har några tips? Vi kommer bo på ett hotell vid stan och stranden och ha all inklusive, perfekt. Längtar!

Likes

Comments

Neccesär från Victoria Secret, 125 kr

Body mist från hollister, 39 kr

Kicks expert colour book, 225 kr

Kunde inte låta bli att köpa paletten!! Såå fin och dessutom på rea med 50%. Man kan aldrig ha för mycket smink ;) Body misten var kanske ett onödigt köp, men den doftade väldigt somrigt och var på rea för endast 39 kr?? Sjukt billigt. Räknade precis alla mina body mist & jag har 23 stycken.. Har tröttnat på nästan alla från Victoria secret, speciellt love spell & pure seduction alltså nää. Men jag har några jag verkligen tycker om, synd att doften försvinner efter typ 10 min :) Neccesären var också på rea, 50% , behövde en ny necessär så den är jag nöjd med.

Likes

Comments

Sämsta bilderna, men igår morse var jag iallafall på sjukhuset. Hade en röntgentid halv 8 på morgonen, inte den roligaste tiden, men men. Röntgade urinvägarna för att se ifall jag har njursten. Det tog typ 5 minuter så när jag kom hem gick jag och la mig igen.

Vid 11 åkte jag och två kompisar till emporia. Fick med mig några saker hem som jag tänkte visa er imorgon. Det är fortfarande rea i de flesta butikerna, men alla klädesplagg på rean som faller mig i smaken är självklart slut i min storlek :)). Odd molly hade 50% på allt förutom den senaste kollektionen, var sugen på en odd molly t-shirt men de var självklart slutsålda i storlek 1.

Idag har jag bara tagit det lugnt & tränat. Är trött så ska gå och lägga mig snart. Skolan börjar ju snart???? Shit. Inte taggad på tidiga morgnar och plugg.

Likes

Comments

Igår var jag och Filippa på stan och fikade, supermysigt! Efteråt kollade vi runt i lite affärer och jag fick med mig ett par skinnhandskar hem. På kvällen var vi med Frida också och vi tog bara det lugnt.

Nu måste jag städa mitt rum, det är kaos och då menar jag verkligen kaos.. Kläder överallt. Ikväll ska mamma och pappa på konsert så jag och Jonte är ensamma hemma. Vi lär nog beställa pizza eller något, mums. Vill gå på bio ikväll!! "Passengers" är en ny film som har kommit ut på bio och min favorit skådespelare Jennifer Lawrence spelar en av huvudkaraktärerna så den vill jag se. Ska höra med mina kompisar om någon vill kolla på den ikväll.

Likes

Comments

Dagens frulle, avokadomackor. Gillade inte avokadomackor särskilt mycket i början, men nu älskar jag det, mums!

Igår kollade jag och Filippa på en massa resor. Vi hittade en bra resa och skulle boka den men det gick inte eftersom att vi inte har fyllt 18 är än, och det har ingen av de andra vi ska åka med heller gjort. Däremot är alla 18 när vi ska åka, men tydligen måste man han intyg & sånt när man ska boka. Ska ringa researangören snart och kolla upp det mer.

Nu ska jag fixa mig, käka lunch och därefter åka till sjukgymnasten. Har inga andra planer idag än så länge, men jag mamma och Jonte funderar på om vi ska ut och käka ikväll och gå på bio. Hade varit mysigt så jag hoppas att vi hittar en film som alla vill se!

Ha en bra dag!

Likes

Comments

När jag var liten hade jag några år godisförbud som nyårslöfte. Tror ni att det gick bra för mig? Nepp. Jag klarade aldrig att ha det i en vecka ens. Något år gav jag upp på nyårsdagen, haha. Aja, i år ska jag iallafall inte ha något godisförbud som nyårslöfte. Jag tycker om godis så jag ser ingen anledning till att sätta upp ett förbud mot det. Alla tycker självklart olika gällande godisförbud, men oavsett om man är överviktig eller inte så tycker jag aldrig att man ska ha förbud mot varken godis eller någonting annat. Så länge man inte äter överdrivet av någonting så är det lugnt.

Förra året hade jag som nyårslöfte att gå ner i vikt. Jag trodde att jag skulle bli lyckligare om jag blev "smal". Drog ner på maten, tränade mycket och åt knappt några kolhydrater. Resultat av detta? Orkeslös, frusen och diagnosen anorexia nervosa. Jag gick ner en massa i vikt men jag blev inte lyckligare för det. Jag har några tränings & mat relaterade nyårslöften i år men de har jag inte för att gå ner i vikt. Jag mår som bäst när jag tränar regelbundet & äter "nyttigt". Eftersom att jag inte har tränat regelbundet på några månader kan det här möjligtvis leda till att jag tappar lite i vikt, men det är inte därför jag har dessa målen. Ville bara klargöra det!

Mina nyårslöften 2017

*Plugga mycket och satsa på att få de högre betygen i alla ämnen
*Lägga ner mycket tid på engelskan och tyskan
*Träna minst 3 gånger varje vecka
*Dra ner på godis och sötsaker
*Äta mer frukt och grönsaker
*Dricka mycket vatten
*Göra stretchövningar för rygg & nacke varje dag
*Lägga mycket fokus på att träna ryggen & få en bättre hållning
*Springa 1 mil
*Spara pengar
*Lägga ner mer tid på bloggen

Har ni några nyårslöften?

Likes

Comments

Hade en jättebra nyårsafton. Åt först middag hos Emma och förfestade lite innan vi åkte vidare till en fest. Idag är jag helt slut haha. Har legat i sängen och vilat hela dagen och det lär jag göra ikväll också. Hoppas att ni hade en bra kväll/natt igår!

Likes

Comments

Lite bilder från 2016. Ett händelserikt år som varit både bra och dåligt. USA resan var bäst, som jag saknar landet och alla underbara människor vi träffade! Det var de 3 bästa veckorna i mitt liv. Teneriffa resan var också bra men ingen resa kan toppa USA resan, haha. Min syrra har tagit studenten, pappa har fyllt 50 och haft en väldigt lyckad 50 års fest, jag har lärt känna många nya människor och börjat blogga.

Det dåliga 2016 var att jag under flera månader hade en ätstörning. Jag blev sjukskriven och gick på dagvård på BUP. Jag lyckades dock ta mig ur det ganska snabbt då jag fick hjälp i tid. Eftersom att jag var sjukskriven & missade mycket i skolan så bestämde jag mig för att gå om 1:an. Lite läskigt beslut men jag trivs otroligt bra i min klass och har fått fina vänner så det är inget jag ångrar. Lite surt att inte ta studenten samtidigt som mina bästa vänner & alla andra i min ålder, men men.

En till negativ sak är att jag under några månader av 2016 haft problem med trötthet, illamående, huvudvärk, magont osv. Varit hos läkaren flera gånger och har väl tagit blodprov minst 15 gånger. Jag som tidigare var livrädd för nålar! Ska göra några ytterligare undersökningar. Jag tror och hoppas på att det inte är något allvarligt.

Jag kommer se tillbaka på 2016 som ett bra och lärorikt år!

Likes

Comments

Stel video och dålig kvalité. Tycker det är jättekul att spela in videos men stelt att lägga ut dem, men men, denna bjuder jag på!

Likes

Comments