Benen skakar, koncentrationsförmågan är noll och det är omöjligt att fästa blicken. Febrilt försöker jag trycka fram en droppe blod som ska avgöra hur lågt mitt blodsocker är denna gång.

Jag letar igenom mina fickor och väska för att hitta något sött som ska kunna höja det farliga värdet. Det komiska är att socker som de flesta tror att jag är allergisk mot i denna situation är livsnödvändigt för att jag inte ska svimma. I mitt huvud går tankarna "Vad beror detta låga värde på, åt jag för lite till middag eller påverkar morgonens träning fortfarande blodsocker?"
Jag heter Elin, är 20 år och har sedan tre år tillbaks levt med min kroniska sjukdom, diabetes typ 1.
Att jag lever med typ 1 diabetes syns inte utanpå, för er som möter mig på stan, dansar bredvid mig på nattklubben eller för er som ser mig på gymmet ser jag helt frisk ut. Ni ser det synliga, hur vi vid varje måltid tar blodsockret och injicerar insulin. Det syns inte hur vi dagligen analyserar det som ligget på tallriken för att kunna ge rätt mängd insulin, hur vi oroar oss för lågt respektive högt blodsocker. Att leva med diabetes är så mycket mer än blodsockerkontroller och insulin injektioner, de är det osynliga som är tufft, som sätter sig i huvudet och påverkar vårt liv.

Min diabetes är närvarande vid dygnets alla timmar, den tar aldrig semester och har för vana att strula till det vid fel tillfällen, när vi står på löpbandet på gymmet, dricker alkohol eller är ute och reser.

Så här kan en vanlig dag som typ 1 diabetiker se ut:
Jag vaknar på morgonen, tar mitt blodsocker och injicerar sedan insulin till min havregrynsgröt. Lyckligtvis var insulindosen bra för när jag sedan äter lunch fyra timmar senare ligger blodsockret perfekt på 5,9 mmol/L. Vid lunch äter jag ute tillsammans med två kompisar, vi äter sushi och jag tar sex st enheter med insulin. Någon timme senare börjar mitt huvud göra ont och jag känner hur koncentrationsförmågan försämras. Jag kollar blodsockret och till min förfäran visar blodsockermätaren 12,6 mmol/L, vilket är på tok för högt för att min kropp ska må bra. Jag tar några enheter insulin och hoppas på att blodsockret går ner igen. På kvällen åker jag till gymmet och kör ett intensivt konditionspass, blodsockret ligger bra hela passet. Innan jag går och lägger mig kollar jag som alltid blodsockret och blodsockermätaren visar 4,1 mmol/L. Efter ett hårt träningspass och detta relativt låga blodsockervärde behöver jag äta några långsamma kolhydrater innan jag går och lägger mig så att inte blodsockret ska sjunka till en kritisk nivå när jag sover. Jag äter en macka, borstar tänderna och går sedan och lägger mig. Så här kan en typisk dag som diabetiker se ut, en kamp mot både låga och höga blodsockervärden.
Fem snabba om diabetes typ 1:
- Diabetes typ 1 kan drabba vem som helst, ung, gammal, liten stor. Det är en autoimmun sjukdom och har inget att göra med hur man levt, ätit och druckit innan man fick diagnosen. Vi drabbas alltså inte på grund av att vi ätit för mycket godis eller druckit för mycket läsk.
- Vi kan äta snabba kolhydrater i form av godis, kakor, pasta och ljust bröd i rätt mängd.
- Diabetes typ 1 är en väldigt indiviudell sjukdom, det du hör från din kompis kanske inte stämmer in på din mamma som lever med samma sjukdom.
- Varje dag drabbas 2 barn och ungdomar av typ 1 diabetes, ca 700 per år.
- Diabetes typ 1 är en livslång sjukdom som kan bli livsfarlig om den inte behandlas på rätt sätt

Skribent: @elinjohansson


Writer
Editorial staff