Hur bär man sig åt för att kunna älska igen efter att man fått sitt hjärta krossat?

​Jag minns första gången jag fick mitt hjärta krossat som om det vore igår. Jag var 14 år och modig när jag lät mig själv försvinna in i hans bruna ögon. Han var lika gammal som mig. Jag visste inte vad som stod på spel när jag omfamnade känslorna som svärmade över mig men jag hade aldrig känt mig så levande i hela mitt liv. Jag hade aldrig tidigare upplevt känslan av att allt jag behövde var en annan människa. Bara tanken av honom gav mig gåshud och jag var så stolt över att han var min. Jag levde på ett vitt fluffigt moln i en helt ny magisk värld som hade öppnats upp för mig i en månad tills dagen då han gjorde slut kom och helvetet brast ut. Helt plötsligt var min nya fantasi värld som bortblåst och alla förväntningar och hopp om att få ha honom vid min sida var krossade. Jag var 14 år när jag fick mitt hjärta krossat av någon för första gången och jag trodde aldrig att jag skulle få känna lycka igen. Jag var vilsen och förvirrad och allt var svart i två år, tills dagen då en annan kärlek korsade min väg och så var jag där igen. Förlorad i en annan människa.

Jag har hunnit älska och laga mitt hjärta på nytt flera gånger sedan dess. Fler gånger än vad mitt fjorton år gamla jag någonsin hade kunnat ana. Jag trodde då att det skulle göra mindre ont efter varje gång, att man med tiden lär sig hur man ska gå till väga för att laga det så snabbt och smidigt som möjligt. Men den sorgliga sanningen är den att det blir aldrig lättare. Jag bryter hellre varje ben i hela min kropp än att behöva uppleva ett brustet hjärta. För mig är det den värsta smärtan som finns och min absolut största rädsla är att hamna där igen. Det är sorgligt att kärleken som är den mest underbara känsla också ska behöva vara den allra värsta.

Men trots hur ont det än kan göra då ens hjärta hamnar i fel händer ville jag aldrig ge upp hoppet om att någon där ute faktiskt skulle komma att ta emot det och handskas med det som om det vore hans eget. Och för att hitta rätt måste man först ha gått fel. Man måste nog helt enkelt dö några gånger innan man kan leva.

Så hur bär man sig åt för att våga älska igen efter att man fått sitt hjärta krossat? Jag önskar jag visste det rätta svaret på den frågan. Man kan nog inte göra mer än att ge det tid att läka för att det ska kunna känna igen, så många gånger som det krävs. För någonstans där ute finns den personen som kommer se till att du aldrig behöver laga det igen. Du kanske bara inte har vågat öppna upp ögonen för honom. Eller också inte träffat honom än. Men han finns där. Jag lovar.

Det var hoppet om att en dag få träffa honom som fick mig att orka laga mitt trötta hjärta gång på gång, för att det skulle vara helt den dagen han kom. Och jag är för evigt tacksam till mig själv för att jag aldrig gav upp hoppet på kärleken.

För när jag minst anade det kom han. Och nu, äntligen, är mitt hjärta i rätt händer.

Skribent
Amanda Styrmark