Nu var det inte längre en okänd tjej som fallit offer för kvinnors vidriga verklighet, för det var en av mina tjejer.

Nu kommer ni att få läsa om något hemskt, men också något verkligt. Det ni kommer få läsa om har hänt miljontals gånger, och händer fortfarande, varje dag, runt om i världen. Du får säkert höra om det varje dag, precis som jag. Men för mig var denna gången annorlunda. Det jag hörde, och det jag fick veta kändes denna gången inte lika långt bort. Denna gång vred sig magen ytterligare hundra varv och tårarna strömmade ner för mina kinder. För denna gång, hade det hänt en vän. En av de människor som ligger mig närmast om hjärtat. En tjej, som jag skrattat, gråtit och upptäckt livet tillsammans med. Nu var det inte längre en okänd tjej som fallit offer för kvinnors vidriga verklighet, för det var en av mina tjejer.

Min vän, som vill vara anonym, har skrivit en text om vad hon har gått och går igenom. Om vad hon nu kommer brottas med för resten av sitt liv. Här är hennes historia....

"Idag är jag ledsen. Och när jag har en dålig dag så brukar det hjälpa att skriva, så det är vad jag gör nu, så får vi se om det är läsbart eller inte sen.

Detta är det svåraste jag någonsin skrivit, dels för det är så känsligt men även för jag inte vet hur jag ska formulera mig så att alla ska förstå. För ingen kan egentligen förstå, om man inte upplevt det själv.

Feminism behövs. Och om ni inte redan tycker det så hoppas jag att detta inlägget kan ändra på det.

För ca 3 månader sen hände det. En helt vanlig dag på påsklovet, livet ägde faktiskt.

Jag var påväg hem från en fest, klockan 5 på morgonen, när en okänd man kom efter mig, drog in mig i skogen och våldtog mig.

I den skogen har jag lekt hela min uppväxt, där har jag byggt kojor och haft picnik, mina kompisar bor bredvid den skogen. Och nu är allt jag känner rädsla när jag ser den. Sånt här händer inte, inte mig eller mina kompisar iallafall.

Mitt liv förstördes där och då, jag gick sönder. Allting tappade sin mening och jag ville dö, på riktigt. Jag kände mig ensammast i världen.

Jag försökte leva normalt och vara med kompisar och skratta. Det var, och är det enda som får mig att tänka på annat. För varje gång jag inte gör det så spelas händelsen upp i mitt huvud, om och om igen. Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Sovit över på festen? Tagit en annan väg hem? Kämpat emot hårdare eller klätt mig annorlunda? Jag var så arg på mig själv och jag var livrädd för att polisanmäla, jag var till och med rädd för att berätta för min familj och mina vänner, för jag skämdes så mycket. Det är så fel, men det är svårt att inte känna så. Men jag är så glad att jag berättade och polisanmälde, även om dom inte fått fast killen än.

Jag skriver inte detta för uppmärksamhet eller för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver det för att för mig och mina vänner var det en ögonöppnare. Och jag hoppas det kan bli det för er också. Det händer, och det är vanligare än ni tror. 16 våldtäkter anmäls varje dag i Sverige och mer än dubbelt så många sker utan anmälningar. Det är alldeles för mycket. Vi måste hjälpa till att förändra.

Det som är det viktigaste är att veta; vad räknas som våldtäkt? Så fort det är emot din vilja så är det våldtäkt. Ett nej är ett nej, även om det är din pojkvän, någon du känt länge eller någon du nyss träffat. Ett nej är ett nej. Jag har vänner som utsatts för detta och jag vet hur dåligt dom mått men eftersom dom kände killen eller gått med på det från början så skyller dom sig själva, och det är så fel, SÅ fel. Våga säga till och våga prata med någon, ni är inte ensamma.

Jag hoppas ni förstår nu att feminism behövs. Det behövs för att när man anmäler sånt här till polisen så frågar dom om man var nykter och vad man hade på sig istället för att fråga saker om förövaren. Det behövs för att tjejer är rädda för sina liv varje gång de går ensamma hem i mörkret. Rädda för att dom vet inte om mannen dom möter är en helt vanlig trevlig man eller en våldtäktsman. Det behövs för att vi lär tjejer hur man ska vara och vad man ska göra för att inte bli våldtagen istället för att lära killar att inte våldta. Det behövs för att det är 2016 och vi har fortfarande inte lärt oss att respektera varandra. Det finns 1000 anledningar till varför det behövs och min historia är bara en liten del. Feminism behövs. Och om ni inte ser det, då är ni en del av problemet."

Förstår ni? Att detta hände min kompis. MIN fantastiska vän. För jag fattar inte. Ingen förtjänar att gå igenom något sådant här, men ändå sker det varje dag. Trots att jag är väldigt involverad inom feminismen och kämpar konstant med att predika för feminismens ideal, så var det inte förrän detta hände som mina ögon öppnades ordentligt. Detta hände centralt i Göteborg, och tidigt på morgonen, den tiden jag brukar gå till jobbet på helgen. Det hände där min lillasyster befunnit sig ett flertal gånger, och där många av hennes vänner bor. Det hände min vän. Och nästa gång kan det hända din vän med.

Människor frågar mig varför jag alltid ifrågasätter, varför jag väljer att ta fighten. Det jag då undrar är, hur kan man inte ta fighten? Hur kan man stå rakryggad utan att bry sig när sådant här inträffar varenda timme av varje dag. Att diskutera och lyfta upp samhällets orättvisor för oss kvinnor är något av det viktigaste och MINSTA vi alla kan göra. Prata om det med era barn, era syskon, vänner eller föräldrar. Män våldtar kvinnor varenda dag och det är bara en tidsfråga innan det händer någon i din närhet med. Din mamma, din dotter, din syster, din bästa vän eller flickvän. Detta är vår råa verklighet. Att tro att din röst och dina tankar inte kan göra skillnad är bara skitsnack, för du spelar roll. När man väl vågar ta steget och stå för det man tycker, påverkas andra i ens närhet. Andra vågar då ta steg och tänka längre, ifrågasätta ytterligare och ändra sitt beteende. På så sätt skapar vi alla revolution. Och det ska vi vara stolta över.

Jag kommer alltid att skrika för mina rättigheter, och när ingen lyssnar kommer jag att skrika högre. Skrik du med innan det är försent. Innan det händer dig eller någon närstående.

För detta hände min vän, min fantastiska vän.

Jag vill säga till min vän, som läser detta, att du är stark. Du är så beundransvärt jävla stark som vågar och orkar skriva denna text, för det kan hjälpa andra. Jag älskar dig så mycket. Och trots att ingenting jag säger eller gör kan få det onda att försvinna, så vill jag att du ska veta det.

Text skriven av: @linneablombergs

Bild tagen av: @fannyamandanilsson

Skribent
Redaktionen