Mitt favoritcitat med Håkan Hellström: "Man måste dö några gånger innan man kan leva". Hur rätt har han inte? Man måste igenom trubbel och motgångar, för att kunna uppskatta det fina.


Man måste ramla några gånger innan man kan gå och man kanske måste få hjärtat krossat innan man vågar satsa allt på kärleken.​

När jag var 11 år såg jag mig själv som en annorlunda människa. Varje dag frågade jag mig själv varför jag inte kunde få leva på samma sätt som mina vänner. Jag var ung och kanske lite dum och jag kanske överdrev lite. Men det var så jag tänkte. Det kan jag nu läsa i min dagbok som jag skrev under den tiden.

Det var så att när jag var 11 år så gick jag igenom en svår knäoperation. Ja, den var svår med tanke på att jag bara var 11 år. Den operationen gjorde så att jag var tvungen att sluta med ett av mina största intressen: dans. Och så småningom gjorde den så att jag en dag var tvungen att sluta med mitt absolut största intresse: fotboll.


Nu i efterhand har jag tyckt att jag kanske var lite fånig som tänkte att jag var annorlunda när det finns folk som har det värre. Men samtidigt så har jag ju en helt annan livsstil än mina vänner. Det gör faktiskt fortfarande lite ont att höra mina vänner prata om hur roligt det var på fotbollscupen, vad de gjorde på träningen eller om att de sprang en mil utan problem. Jag kan liksom inte ens gå en kilometer utan att känna av det där förbaskade knät.


Idag sitter jag här, 18 år gammal och väntar på att göra en tredje operation. Men vet ni vad? Jag deppar inte ihop för det. Självklart tycker jag att det är grymt jobbigt och självklart så är jag oerhört ledsen över att jag kommer missa några av mina vänners födelsedagsfester, utekvällar eller en del aktiviteter. Men man måste ju dö några gånger innan man kan leva, eller hur? Så kommer jag nog tänka gällande allt framöver, och en dag ska det stå skrivet i bläck på min kropp också.


Det finns människor som går igenom värre saker, och det finns människor som aldrig kan hitta tillbaka efter att något jobbigt har hänt. Alla ser motgångar på olika sätt. Vissa kanske ser en väldigt liten sak som ett problem och vissa har svårt att se problem överhuvud taget. Alla är olika och alla går igenom olika saker. Vissa saker vet du inte ens om. Tjejen som kliver på bussen och alltid ser glad ut kanske i själva verket mår jätte dåligt. Killen som aldrig pratar i skolan kanske har förlorat en vän, och mannen som kör alldeles för fort på vägen kanske är på väg till akuten med sin dotter som ligger baksätet. Du vet inte och kommer kanske aldrig veta. Så var alltid snäll mot dina medmänniskor. Och du? Uppskatta allt bra du har, vissa har inget av det.

Bild: Alloverpress.com

Skribent
Emma Karlsson