Dagens krönika handlar om en relation till sin mamma. Hur starka banden kan vara, hur tacksam man är över personen samt den stora glädjen över att ha sin bästa kompis som sin mamma.

När jag ligger och sover på morgonen så kan min bästa vän sätta sig i köket med min mamma, dricka kaffe och prata om livet och allt därtill. När dem ser varandra så kramar de om varandra och mamma säger alltid att det är "hennes andra dotter" Då kanske man förstår bättre hur fin min mamma är. Hon bryr sig inte bara om mig fastän jag är hennes enda barn. Hon bryr sig om dem jag bryr mig om också.

Mamma gillar varken mode, smink eller skor, eller något annat som intresserar mig. Vi har så olika intressen men ändå så är hon min dagliga inspiration. Hon kommer alltid att vara den människan som jag går först till vad det än gäller och det känns så oerhört tryggt att veta att hon finns där i alla lägen. Jag tror att det är många ungdomar som vill känna den tryggheten. Kanske är det därför mina vänner går till min mamma, för att man känner sig lugn med henne. För att hon alltid har öppna armar och för att hon alltid har en lösning på allt. Om det så gäller ett svar till en ekvation eller ett svar om någon har svikit. Och om jag ska vara ärlig så vet jag inte hur många gånger mina vänner har sagt "Jag älskar din mamma"

Jag vill tacka dig mamma. Tacka för min kraft och livsglädje. Så tack för att du klädde på mig när jag var liten, tack för att du flätade mitt hår fastän jag aldrig blev nöjd med flätorna. Tack för att du alltid kollade på "Emil i lönneberga" med mig för att Emils pappa var så läskig, tack för att du har gått på alla dansuppvisningar som jag har haft, och tack för din humor. För du får mig tusan alltid att skratta.

Men mamma. Mest av allt; Tack för att du fanns för mig när det tog slut med min första kärlek. För att du sa "Om jag ändå kunde ta din smärta så att du slapp den" Tack för att du sa det. För jag kände mig inte alls lika ensam. Tack för att du uppfostrade mig och formade mig till den person jag är idag. Tack för att du aldrig ger upp med mina svårigheter i matte, för att du har sett mig riva sönder mattebok efter mattebok, för att du vill fira när jag får nästan godkänt på ett prov. Tack för dina varma kramar och tack för varje gång du har sagt "jag älskar dig" Utan att jag har svarat. Tack för att du är du. Tack för din personlighet, ditt leende och ditt skratt. För utan det så hade du inte varit min älskade och omtyckta mamma.


Skribent