En krönika om att vilja flytta till en lägenhet där jag kan vara mig själv, omringad av saker jag älskar.

Det enda jag vill just nu är att flytta hemifrån. Jag vill bo själv, i en sunkig fast ändå mysig etta någonstans på gröna linjen, med en balkong och mina tankar. Jag vill dricka kaffe varje morgon och vakna av att solen skiner in genom fönstret. Jag vill kunna ligga i min säng och skriva, samtidigt som jag röker. När jag bor själv så kan ingen säga något. Ingen kan säga åt mig att fimpa ciggen eller be mig sänka volymen.

Jag vill ha vita tapeter och en stor säng. Ljusslingor och levande ljus räcker för mig, kanske en naken glödlampa hängandes från taket. Antingen en heltäckningsmatta, så att mina nakna fötter har något mjukt att gå på, eller lackerat ljust trägolv. Trägolv som är så fint. Jag vill ha krukväxter överallt, så att det vita bryts av. Grönt är levande. Men jag kommer glömma bort att vattna dem, så kaktusar får det nog vara. Stora och små kaktusar i hela lägenheten.

Väggarna ska vara täckta av mina egna fotografier – inga på mig själv, bara på andra och annat. Svartvita foton är fint, men det kanske blir tråkigt i längden? Jag vet inte. Jag vill ha en stor säng med vita sängkläder och ett litet bord där jag kan sitta med min dator. Där ska jag kunna skriva. Eller bara sitta och dricka kaffe. Eller röka. Eller bara sitta. Tänka.

I köket ska det alltid finnas te och kaffe och kolsyrat vatten. Det är de enda jag dricker numera. Mat äter jag inte så mycket av, men det jag äter ska vara ekologiskt. Och närodlat. Så att jag kanske tycker lite bättre om mig själv. Inne i badrummet ska det vara enkelt – vitt kakel och en stor dusch. Schampo, balsam, tandkräm och tandborste. Kanske någon slags skönhetsprodukt också. Sånt där vi tjejer använder.

Jag vill kunna sova ut och inte behöva stressa på morgonen. Att ligga kvar i sängen är något av de bästa jag vet, så det vill jag verkligen kunna göra. Börja dagen med att läsa lite ur en bok. Eller bara ligga där och finnas där.

Det finns så mycket jag vill ha. Jag lär inte få något av det. Men jag hoppas. Och jag strävar efter det. Varje dag. Jag försöker vara duktig i skolan, jag jobbar så ofta jag kan. Så att jag en dag ska kunna ha vitt kakel, en stor säng och balkong.

Skribent
Anonym