En krönika om ätstörda tankar och att vi faktiskt borde sluta fokusera så mycket på våra kroppar.

Jag har gjort ett aktivt val att sluta blogga om träning så ni kan lika gärna sluta fråga mig om träningstips. Jag vill inte vara en person som bidrar till idealet för att passa in i mallen om hur man ska se ut.

I somras vägde jag mindre än vad jag borde gjort. Jag svälte mig, dock omedvetet för att jag aldrig hann äta på jobbet, då jag jobbade som servitris. Jag åt ett mål om dagen och det var vid fem på eftermiddagen, sedan en snabb macka i farten på morgonen. Detta var det sämsta som kunde hända mig då jag under flera år haft ätstörda tankar. Jag blev tillfredsställd av min viktnedgång denna sommar. Vanligtvis brukar ja inte lyssna så noga på mina tankar som säger "vi kanske ska skippa målet med mat idag" men när denna sommar gjorde det åt mig blev jag glad. Jag slapp ju kämpa för viktnedgången, den kom automatiskt.

Men vet ni vad? Den lyckan gjorde inte mitt liv bättre. Eller härligare. Bara mer jobbigt. Tankarna blev fler, maten blev mindre och ångesten ökade av minsta lilla grams viktuppgång. Det slutar alltid så - man tror att en siffra på vågen kommer göra en glad men istället ökar bara kraven.

Jag fick kommentarer på bloggen som sa "Gud du ser så hälsosam och fin ut i kroppen!". Jag fick denna sommar fler komplimanger över min kropp än vad jag någonsin fått tidigare. Men jag blev också ledsen över komplimangerna för det enda jag tänkte var om folk förstod hur många dagar jag sprungit runt på jobbet hungrig utan att hinna äta. De enda jag förmådde mig att tänka var om personerna som skrev komplimangerna till mig visste hur lite jag äter för att se ut såhär, eller hur mycket jag rör på mig varje dag för att behålla vikten jag då hade. För inte var jag lyckligare när vågens siffror sänktes. Jag var Elin fast i en annan kropp.



Foto: Mikaela Watsfeldt


Efter den sommaren har jag bestämt mig för att jag ska börja acceptera min kropp som den är. Jag ska inte svälta mig själv och jag ska inte vara överdrivet hälsosam. Jag ska vara jag. Precis lagom. – Och snälla, kan vi inte bara sluta kommentera varandras kroppar? Kan vi inte sluta lägga fokus på något så oviktigt som vad en kropp väger på vågen?

Jag är rent av trött på den här jävla vikthetsen. Jag ställer mig inte på vågen längre, vet ni varför? För siffran där och då kan förstöra hela min dag. Jag orkar heller inte höra kommentaren "jag är tjock" från tjejer som är smala som stickor. Jag pallar inte. Kan vi inte bara fokusera på viktigare saker här i livet och lägga fokus på annat? Det enda jag numera lägger fokus på är att man ska vara hälsosam och känna sig tillfreds inombords. Det är det jag strävar efter. Jag går inte till gymmet för att förbränna kalorier. Jag går dit för att bli stark i kroppen. För att orka med vardagen och för att förse kroppen med energi och endorfiner. Och det är gott nog för mig.

Låt inte något så litet som en siffra på vågen förstöra din dag. Älska dig för den du är. För då kommer alla andra också att göra det.

Text skriven av Elin Skoglund.


Vill du också dela med dig av en krönika? Skicka in den till elin@nouw.com.

Skribent
Elin Skoglund