"Jag är trött på att drömma om oss"

Krönika: Till personen som håller en fast vid den destruktiva kärleken. Till personen som får en att vilja skrika av frustration. Till personen som får ens värld att skaka, vibrera och bli röd av kärlek. Till personen man aldrig lyckas släppa. Chronicle - 36

Det enda jag vill är att du rakt ut, rakt i mitt ansikte, säger att jag inte är nog för dig. Att jag inte fyller dig. Jag vill höra dig säga att du aldrig mer vill sova mot min kind. Att du aldrig vill höra min röst igen. Att du aldrig vill se mig le mot dig igen. Det är allt jag begär. Din ärlighet.

För du kan inte längre få mig halvt. Du kan inte få mitt hjärta, min sårbarhet och min snällhet - utan att jag får tillräckligt tillbaks. Jag går sönder. Jag går så jävla sönder. Förstår du inte det?

Var ärlig mot mig. Sluta ge mig förhoppningar. Jag är trött på att drömma om oss. Trött på att drömma om att du tillslut ser mig. Trött på att vänta.

Jag har velat ha dig så länge. Om du bara visste, visste hur mycket jag har att ge. Hur mycket du går miste om. För att du aldrig vågade släppa in.

Det enda som kan få mig att släppa dig är att höra dig säga de tre enkla orden: Det är över.
Det som inte ens hann bli något, är över.

Men innerst inne vet jag att du aldrig kommer säga de där orden. För du kommer alltid vilja ha mig på ditt sätt. Det enda sättet att bryta sig loss är att bestämma sig. Bestämma sig för att alla drömmar var bara drömmar. Kemin vi hade, var bara just det, kemi.

Snälla. Låt mig bara gå. Släpp mig.