Ett år senare låg jag i hans säng igen. Han var fortfarande min himmel och mitt helvete. Han hade redan gett upp oss, det visste vi båda. Men om jag gick nu skulle detta bli slutet. Slutet på vår historia.

Han vred om nycklarna till lägenheten, öppnade dörren och jag klev in i hans grå hall igen för första gången på 1 år. Lukten av sprit, cigarettrök, tårar och ångest träffade mig och återigen var jag tillbaka till det jag en gång flydde ifrån. Jag var tillbaka på ruta 1. På ruta 1 med han som spelat huvudrollen i mina lyckligaste och olyckligaste kapitel.

Jag var full. Och det var han också, såklart. Jag tog av mig min jacka och mina skor och gick in i vardagsrummet. Det var stökigt. Cigarettpaket och ölburkar låg slängda på golvet och bordet var dammigt. På väggen hängde tavlan jag köpte till honom för 2 år sedan fortfarande kvar. Jag minns när jag stod där i second hand-butiken och kollade på den. Jag minns hur vacker jag tyckte den var. Nu är det den fulaste tavlan jag vet.

Han kom ut ur köket i bara skjorta med en flaska vin och två glas i händerna. Han satte sig ner bredvid mig och kopplade in sin telefon till högtalarna. Dying for You med Otto Knows. Komiskt. Jag kom ihåg när jag kunde dö för honom och han valde att istället vilja dö för någon annan.

Glaset vin blev flera, och innan jag visste ordet av det låg vi nakna i hans säng till tonerna av Håkan. Han kysste mig på halsen och jag undrade vad jag gjorde där egentligen, det var ju inte vi längre. Han svarade att han hade gjort slut med henne och att han saknade mig. De utslitna orden nådde knappt mina öron. Jag visste att han inte menade det. Han hade redan gett upp oss. Det visste vi båda. Jag kände mig så billig när jag låg där i hans säng igen och nästan kunde höra hur hans hjärna önskade att det var någon annan som låg där. Någon annan än jag.

Det svåraste var inte att lämna honom den dagen för 1 år sedan. Det svåraste var att inse att han redan hade lämnat mig.

Skriven av @juliaronnefalk

Skribent
Redaktionen