En krönika om att våga säga nej till hjärnspökena som vill förändra dig. Du är fin precis som du är och den "perfekta" kroppen kommer inte att ge dig det "perfekta" livet. Tvärtom.

För två veckor sedan tog jag ett beslut som förändrade hela mitt liv. Jag tog ett beslut som med omedelbar verkan gav mig ett större leende på läpparna och som med omedelbar verkan tog bort den där klumpen i magen jag levt med allt för länge nu. Valet gav mig så många fler möjligheter, så många fler vägar att vandra. Valet jag gjorde, det var att sluta bry mig om vad som ligger på tallriken framför mig. Jag valde att tvinga bort ångesten som kom när jag ätit upp den där kakan, när jag köpt den där godispåsen och när jag tagit den där extra portionen mat. Jag valde att våga stå emot min egen ångest, att stå emot viljan att vilja spy upp det jag ätit, stå emot det som drog ner mig allra mest – mig själv.

Dem där hjärnspökena dyker upp så fruktansvärt lätt, och dem är så otroligt svåra att bli av med. Jag minns att jag till en början tyckte att dem var bra, att det var tankar som skulle hjälpa mig att ta tag i mig själv och få mig att bli en bättre version av mig själv. Jag hade en fantasi om att skaffa mig den perfekta kroppen, som självklart skulle leda till det perfekta livet. Jag minns hur jag var uppriktigt sagt glad över att tankar som dessa hade tagit sig in i min hjärna. Idag vet jag att det inte alls var något bra, inte på något sätt alls.

De här senaste två veckorna har varit så underbara. Förmodligen har jag lagt på mig ett kilo eller två, men jag har varit på semester och jag har haft det alldeles, alldeles underbart. Jag har ätit mat, jag har fikat och jag har ätit godis då och då. Jag har inte haft någon ångest alls och jag har mått riktigt, riktigt bra. Jag har kunnat slappna av helt och hållet då klumpen, den som alltid funnits där i magen det senaste året, har varit som bortblåst. När jag har känt det komma, när jag känt ångesten smyga sig fram och illamåendet leta sig upp i halsen, då har jag bara sagt STOPP. Jag har vägrat att känna så och jag har vägrat att lyssna på hjärnspökena inne i huvudet på mig.

Det är så oerhört viktigt att stanna upp och se vad man faktiskt håller på med. Det är inte värt att må dåligt för att få den perfekta kroppen. Det kommer inte att göra dig lyckligare att sluta äta goda saker och ditt liv kommer inte bli perfekt för att du går upp eller ner några kilon, det funkar helt enkelt inte så. Du är du och du är alldeles underbar, otrolig och fabulös precis som du är – det kan ingen vikt, klädstorlek eller kaka ändra på, aldrig någonsin. Vare sig det handlar om att gå ner eller upp i vikt, vare sig det handlar om att äta onyttigt eller ta tag i träningen, så är det ingenting som du måste göra. Så länge du lever ett liv som inte skadar din hälsa på ett livsfarligt sätt och så länge du känner dig nöjd med dig själv så spelar det ingen roll vad din mamma, kompis eller favoritbloggare säger. Det spelar ingen roll hur perfekta du anser att kropparna som pryder tidningarnas sidor är, för det är inte på riktigt. Ditt välmående, din kropp och ditt liv - det är på riktigt. Det är det viktiga, inget annat.

Jag lyckades ta mig runt hjärnspökena på egen hand. Kanske för att jag inte fastnat så hårt i dem, kanske för att jag helt enkelt bara bestämde mig. Men känner du igen dig i det jag skrivit, känner du igen dig i ångesten efter varje måltid, i timmarna framför toaletten eller i klumpen som ständigt ligger där i magen om skaver? Om det faktiskt är så att du känner igen dig i detta, så snälla, fina, underbara du – säg ifrån. Säg STOPP till hjärnspökena inom dig och säg STOPP till ångesten som sprider sig i kroppen. Våga be om hjälp om du inte klarar dig själv, våga kontakta din skolkurator, en psykolog eller prata med någon du litar på. Det ligger ingen skam i att be om hjälp och ingen som är värd dig kommer att döma dig för att du tar hjälp. Det handlar om dig, och du är det viktigaste i ditt liv, glöm aldrig det.


Skribent: @ellachen

Skribent
Redaktionen