​Jag tror att jag var precis fyllda 13 år när jag testade alkohol för första gången. Inte för att jag var tvungen utan mer för att det kändes som att det var då man skulle börja. Alla andra gjorde ju det, så varför skulle inte jag?

Jag minns att jag, syrran och vår dåvarande bästis Fia tog mopparna ner till vårt lilla centrum och bad män (kvinnor var mer svårflirtade) att köpa ut en billig tetrapak med vin. Ofta gick det bra, eller såhär, vi åkte inte därifrån förens vi hade det osmakliga vinet i vår hand. Jag minns så väl att det där vinet smakade allt annat än gott, men det var ju ruset man ville åt.


Jag minns att jag vaknade upp i en kall säng, med ett huvud som bankade likt ett hackspett och ett illamående som var svårt att hålla tillbaka. Den enda smak jag kände i munnen var sprit. Vi hade firat nyår i Sälen, ett gäng på 10 personer. Ett partyglatt singelgäng vars enda anledning att vara där var för att festa. Jag minns att en kompis hemma tydligt talade om att ”I Sälen drack man minsann endast sprit, på dagarna i en miniatyrflaska i skidjackans innerficka och på kvällarna utblandad i drinkar, i en shot eller rakt ur flaskan. Ja så gjorde man i Sälen. Och jag skulle inte vara sämre. Summa summarum? Jag kommer inte ihåg så mycket mer än att fingrarna var mer i halsen än utanför den nyårsnatten och ångesten, ja den kunde man ta på.

 

Vi skulle ses kl 19 hemma hos en vän. Lite tidigare än alla andra, mest för att vi skulle hinna ta ett par stöddrinkar innan resten anslöt. Nu var jag i alla fall vuxen, men ändå inte så vuxen att jag drack vin för att det var gott. Drinkarna skulle vara starka, gärna så att det brände i bröstet och vred sig ändå ner i magen. Vi dansade till hög musik och neonljus på en av stans hetaste klubbar, livet var euforiskt, där och då. Jag minns känslan så väl, odödlig var man. Kvällen sprang iväg i samma takt som ruset. Morgonen därpå vaknade jag med huvudet på badrumsgolvet och med minnesluckor så gott som från hela kvällen.




Idag, vid 27 års ålder vet jag hur jag ska hantera alkohol.. Jag dricker vin för att det är gott. Inte för någon annan anledning.Jag har en sund relation till den, men så har det inte alltid varit. Mitt 15 åriga envisa ego hade inte en aning om nackdelarna och mammas och pappas röster var vatten värda. Vad visste väl dem? I dag hade den 27 åriga Joanna sagt till den 15 åriga Joanna att det tar tid att lära sig vad måtta är och vad som är okej.




Alkohol är svårt. Det är svårt att veta hur man ska hantera det. Att köpa ut till minderåriga är en sådan sak. Systembolaget genomför ett viktigt initiativ just nu som handlar om att inte köpa ut till småsyskon. Och när dem frågade mig om jag ville vara med och sprida detta budskap vidare var svaret ganska enkelt. Vi behöver prata med varandra när det kommer till alkoholkonsumtion. För jag lovar att ALLA människor, någon gång i livet har gjort dumma saker just beroende av alkohol och har en story att berätta.



Det tar tid att veta hur man ska hantera alkohol.. För ser jag tillbaka på mig själv och mitt 15 åriga jag hade jag inte en aning. Jag drack bara, utan några som helst rädslor eller faror för vad som kunde hända, eller vad för gift jag ens drack för den delen. Så snälla ni, tänk efter en gång extra innan ni överväger att köpa ut till ett småsyskon. Ni vill inte ha på ert samvete att personen blivit påkörd, antastad eller magpumpad. Jag lovar, ni vill inte det.




Så nu ska jag be er om en tjänst för att berätta för unga tonåringar om vad som faktiskt kan hända om det går fel. Våga hjälp mig att dela era egna fyllemisstag på @fyllemisstagInstagram eller till hej@systembolaget.se. Ni är självklart anonyma!


Krönika skriven av @joannafingal 


I samarbete med Systembolaget

Skribent