Jag lyssnar på din favoritlåt, om och om och om igen. Den enda låten jag har lyssnat på de senaste dagarna, veckorna. Låten som du spelade för mig en gång i bilen påväg hem från Ikea en söndagseftermiddag.

"Du måste lyssna på denna låten Johanna" sa du och satte igång den på hösta volym. Så högt att fönstrena skakade och det skakade i bröstkorgen när basen slog.

Jag lyssnar på din favoritlåt som vi lyssnade på varje gång vi åkte bil. Även om bilsträckan var hemifrån dig till skolan, en sträcka som tar tre minuter att köra, var din favoritlåt igång. Din favoritlåt som du gladeligen sjöng med till och trummade i takt på ratten samtidigt som du körde. Samtidigt så tittade du på mig med din busiga blick och skrattade, och mitt hjärta hoppade över ett slag varenda gång.

Jag lyssnar på din favoritlåt i hopp om att aldrig glömma. I hopp om att aldrig glömma tiden vi sjöng till din favoritlåt i bilen, i hopp om att aldrig glömma tiden vi stod i ditt kök och lagade pasta samtidigt som din favoritlåt spelades ur högtalarna. Du dansade samtidigt och kysste mig. Jag lyssnar på din favoritlåt i hopp om att aldrig glömma hur mycket jag älskar dig, i hopp om att aldrig glömma telefonsamtalen som började med "hi gorgeous" varenda gång från ditt håll. Jag lyssnar på din favoritlåt i hopp om att aldrig glömma tiden då det var vi två som sov i min enochsextiosäng och inte bara jag.

Jag lyssnar på din favoritlåt i hopp om att en dag inse att det var din favoritlåt, så som jag var din favoritperson. I hopp om att tiden en dag läker de kilometerdjupa såren i min kropp på enochsjuttio centimeter, i hopp om att mitt hjärta en dag inte längre är i tiotusen bitar, utan kanske bara ett par. I hopp om att jag en dag inser att jag älskade dig och inte gör det längre. Jag lyssnar på din favoritlåt i hopp om att en dag kunna gå vidare, så som du gick vidare så snabbt från mig.

Jag kommer aldrig glömma din favoritlåt och dagen jag hörde den sist tillsammans med dig. Du släppte av mig hemma, vi satt kvar och pratade om att det inte funkade längre. Du pratade, jag grät. En stund senare lämnade du min uppfart, med din favoritlåt på högsta volym, precis som vanligt.


Skribent: @johannaje

Omslagsbild: @fannyamandanilsson

Writer
Editorial staff