En krönika som handlar om makten att bestämma över sin egna kropp. Att samhället borde sluta tycka till om tjejers kroppar så att vi en gång för alla kan bli av med alla normer om hur man borde se ut.

Linnea du passar så bra i magtröja! Jag vill också ha det men jag vågar inte, jag kommer inte passa i det." Det här sa en klasskompis till mig för någon månad sedan. Tack svarade jag, det gör du garanterat också! Hon skrattade bort det.

För det handlar ju om makt. Ni vet det va, makten att bestämma över sin egen kropp, rätten över att vilja visa eller dölja hur mycket eller lite man vill utan att en ska bli bedömd utefter det. Hela jäkla tiden är tjejers kroppar som någon slags marknad där alla är välkomna att tycka till. Alltså fattar ni? Vi vågar inte klä oss som vi vill för att syns det för lite så är vi ju inga alls, och syns det för mycket är det vulgärt.

Samhället och media är så desperata av att kunna ha "unga snygga tjejer" i centrum för att kunna tjäna pengar att det ger en skev avspegling av verkligheten. Normerna som finns runt unga tjejers kroppar har inga nyanser, det finns en ram för hur vi ska se ut, och får en inte plats i den ramen växer en upp med tron om att en måste försöka kämpa sig in dit. Att vara tjej är som att gå någon slags balansbräda som hela tiden måste gungas rätt, för tippar man över är det kört för oss.

För det är just det, i det offentliga rummet är utseendet det enda som räknas för tjejer, och det måste vi försöka förändra. Jag önskar att jag hade orken och kunskapen så att jag nu kunde skriva ut en ordentlig feministisk analys om hur maktstrukturer påverkar oss tjejer i uppväxten egentligen, men det kan jag inte, för jag har inte svaren - jag vet inte.

Men något som jag däremot vet är att varenda jäkla tjej jag känner har mått eller mår dåligt över sin egna kropp och hur den ser ut. Vi är rädda för att det ska sticka ut där, vara för fet där, för kort, för små, för stora. Vi är rädda för den slutgiltiga bedömningen, för det är så, killar bedöms oftast utefter prestationer och tjejer över hur vidare våra utseenden passar in i mallen. Att se en halvnaken tjej som poserar för att behaga någon annan i media är vardagsmat, men läggs det upp en bild på instagram där en tjej står bikini och inte riktigt passar in i normerna tar Instagram bort den för att den anses som stötande.

Hallå? Det är en jäkla kropp. En kvinnas kropp bara, ingen stor grej. Alla ser olika ut och alla har rätten till att finnas och existera i samspel med varandra. Det handlar om makt, makten över att kunna äga sin egen kropp, att det inte är någon annans business så länge en inte vill att det ska vara det. Jag är trött på det här, så jävla trött bara, det är ju bara en kropp?

Skribent
Linnea Jansson