I tisdags var det den Internationella kvinnodagen och ja, vi kvinnor är trötta på att höra ordet grattis. Den dagen är till för att uppmärksamma orättvisor som drabbar kvinnor varje dag. Inte för att fira. Läs en krönika om ämnet här nedan!

För det första - jag vill inte höra ett grattis. Väldigt olämpligt.

För det andra - jag vill inte diskutera.

Denna dag är till för att uppmärksamma de orättvisor som kvinnor utsätts för varje dag. Vi är världens största förtryckta minoritet och det är verkligen fantastiskt att vi har en dag för att belysa detta. Utifrån mitt perspektiv, jag som är vit, priviligerad kvinna i ett modernt Sverige, har jag inte mycket att säga om kvinnor som blir våldtagna, mördade, slagna. Jag kan inte uttala mig om deras kamp, trots att jag vill lägga min själ på att föra den framåt. Det jag vill prata om är den (vad blir det?) sjätte vågen av feminism. Eller sexism, beror på hur man ser på det.

Idag vill jag uppmärksamma alla er som blivit våldtagna och inte vet om det ännu. Till er som blir trakasserade utan att förstå det. Till alla er som har utsätts för så mycket sexism i era dagar att ni inte ens vet vad sexism är längre. Till er som varje dag utsätts för ignorans. Till er, pojkar och flickor, som på något sätt inte passar in i samhället för att samhället inte vill veta av några förändringar. Till er som inte matchar er biologiska kropp, till er som inte matchar er själ, till er som helt enkelt inte matchar någonting.

Till alla er som haft en molande, obehaglig känsla i magen dagen efter, som fått höra något av följande
"Du var ju med på det,"
"Du sa ja"
"Du sa inte nej"
"Vi hånglade ju innan"
"Jag visste inte att du var så full"
"Jag var så himla full"
"Du var visst vaken"
"Du låg död som en fisk"
"Var inte så jävla dramatisk".

... Och så vidare.


Min feminism är skräddarsydd för mig och inkluderar alla sorters förtryck men det jag kämpar mot är vardagssexismen. Det är den fighten jag har valt att ta. Jag är den jobbiga, fräsande, osköna feministen. När folk säger att feminismen inte behövs i Sverige blir jag fullständigt galen. Förstår ni vad ni säger? Det sitter en flicka bredvid mig på bussen, som precis sätter ord på det som hände henne i lördags natt, och hon inser att hon har blivit våldtagen. Förutom att hon måste leva med skammen som samhället bestämt att hon ska känna, så kommer hon få leva resten av sitt liv med den hemska upplevelsen. Föga saker är värre än att upptäcka att någon tagit sig friheten att utnyttja din kropp till sitt eget behag, utan att du accepterat det. Det är ju DIN KROPP. Kan ni föreställa er?

Jag skrattar åt män som gnäller och säger att man inte vågar skämta om någonting längre. Bra. Akta er innan ni öppnar munnen. Jag vill att ni ska känna exakt så. Välj era ord noga. Det ska aldrig någonsin vara acceptabelt att skämta om sådant. Jag blir alltid rasande över dom där bökiga killarna som säger "ey, gå tillbaka till köket". Och när jag säger att det där var ju inte särskilt trevligt sagt, så svarar de "AMEH!!!! TARE LUGNT! DET VAR BARA ETT SKÄMT".

Hur vågar du?
Hur vågar du skämta om mitt förtryck?

Feminismen behövs. Vi behöver den här i Sverige också. Vi behöver den för att tjejer och killar ständigt blir tvingade in i normer som är skadliga om inte dödliga för oss. Vi behöver kvinnodagen för att belysa de problem som finns just idag, hos alla. Det handlar inte om för mig att vara uteslutande och jobbig, och skrikig och bråkig trots att allt är bra. Tro mig, jag vill inte vara sådan. Men det är inte bra ännu. Det behövs förändring i mentaliteten, det behövs MER. Det behövs att killar också säger ifrån om någon drar ett våldtäksskämt. Liksom "yo, det där var inte okej". Man behöver inte skrika. Bara uppmärksamma.

Så till er som upplevt något slags förtryck - sträck på er. Backa varandra. Förändra, hela tiden. Jag tänker aldrig acceptera ens den minsta lilla skitkommentar ("här, det här är en tjejdrink"). Jag kommer aldrig bli direkt sårad av ett våldtäksskämt men jag kommer alltid fräsa ifrån, av respekt till alla de tjejer och killar som får lida i resten av sina liv för att dessa skämt plötsligt blivit verklighet. Fyfan. Fyfan för er som tycker att detta "bara är ett skämt." Era ignoranta jävlar.

I dagens PK-samhälle är det lätt att tänka att det blir "för mycket," men det kommer det inte bli, sålänge man går efter en väldigt, väldigt enkelt regel. Var snäll. För sjutton, var snäll.

"Grattis" på kvinnodagen, hm. Nja, jag vet inte riktigt.

Text skriven av @Oliviahageus
Blogg:
nouw.com/oliviahageus

Skribent
Redaktionen