Hur blev reaktionen när Daniel kom ut som homosexuell? Hur bemöter han allt näthat? Och är bloggvärlden så ytlig som många tror? I denna intervjun öppnar Daniel Paris upp sig och berättar!

Hej Daniel, hur står det till med dig idag?

- Jag mår jättebra, tack. Hoppas att det är lika bra med dig!

Tack som frågar, ja det är det! Men du, din karriär började med att du deltog i programmet "Ung och bortskämd" och sedan dess har det bara gått uppför. Just nu är du aktuell med ditt egna program "Café de Paris" som släpps under hösten. Vad kommer vi tittare att få se?

- 2011 när jag släppte min kokbok "Daniels kokbok - första hjälpen i köket" tänkte jag att vi som är lite yngre borde ha ett eget matlagningsprogram på TV där vi också kan få lära oss att lära god och nyttig mat. Jag försökte nämligen som liten att lära mig att laga mat genom att kolla på den typen av program men kunde aldrig kolla mer än ett par minuter för att jag tyckte det var så tråkigt och att de lagade mat som jag inte var intresserad av och som var alldeles för svår för en nybörjare som jag. Så jag skrev ihop ett eget program som blev #CafeDeParis där jag bjuder in aktuella gäster och lagar enkel och nyttig mat tillsammans. Gästerna bjuder dessutom på öppna och ärliga historier om deras egna matkunskaper och om hur de förhåller sig till att stå på egna ben.

Kul, det ska bli spännande att se! På tal om jobb, listan över allt du åstadkommit kan göras lång, och många drömmer om det liv du lever. Vad har du gjort för att ta dig dit du är idag?

- Jag skulle nog säga att det är för att jag jobbat stenhårt och aldrig gjort avkall på mig själv. Det finns tusen situationer där jag kunnat göra vissa saker för att andra gjort det eller tackat ja till saker "bara för att" men jag har alltid vetat vem jag varit och vad jag står för. Jag tror folk har uppskattat det och velat se mer av mig, för att jag går min egen väg och inte gör som alla andra. Jag vet exakt vem jag är och vad jag står för. Jag har alltid drivits av att vilja vara en "alternativ förebild" eller vad man nu ska säga. Någon som inte är som alla andra, för jag saknade själv en bra förebild i media när jag växte upp. Jag har alltid haft det som drivkraft. Att jobba hårdare, bli bättre. För de som behöver mig.

Många menar på att bloggbranschen du jobbar i är väldigt ytlig, är det någonting du känner av?

- Det är ganska generaliserande när folk säger det tycker jag. Finns ju egentligen ingen anledning till att just bloggbranschen är ytligare än någon annan bransch tycker jag, men jag förstår ändå vad folk menar. Jag får frågan så gott som varje dag. Självklart finns det folk som umgås "bara för att" och utnyttjar varandra till höger och vänster. Jag vet folk som "står ut" med varandra bara för att det gynnar deras business att de ses som bästa vänner när de i själva verkar ogillar varandra enormt och knappt umgås utanför sociala medier. Det är dock rätt sorgligt tycker jag, även om det är ett jobb så är det också ens liv och det är inte värt att leva en lögn. Finns massa positiva aspekter med bloggvärlden också, tänk vilken värld av unga entreprenörer som har makten! Det älskar man ju!

Tillskillnad ifrån många andra framgångsrika bloggare så har du en utbildning som socionom. Känner du att det är någonting du kan dra nytta av?

- Jag tycker alla borde bli socionomer! Den förståelsen man får för andra människor och det tankesättet är något som varenda människa hade dragit nytta av. Nu förstår jag på ett helt annat sätt vad som händer ute i världen, hur oroligheter och trauman påverkar människor, varför vissa blir beroende av saker och ting, hamnar på gatan. Hur viktigt det är att vara en medmänniska. Det är grymt tycker jag, jag använder utbildningen mycket när jag möter människor och när jag är ute och föreläser i skolor.

För många har framgångarna inom sociala medier inte bara varit en dans på rosor, utan vägen har även varit kantad utav mycket näthat. Har du blivit drabbad utav det? Och har det fått dig att någon gång fundera över ditt val utav bransch?

- Näthat är något av det värsta jag vet och också en av mina hjärtefrågor. Jag har pratat öppet om det i mina kanaler i flera år och även föreläst för föräldragrupper och poliskåren. Det är väldigt positivt att det blivit uppmärksammat på senaste men vi har fortfarande en lång väg att gå när det gäller lagstiftning och konsekvenser för faktiska näthatare, likaså när det gäller skydd för offren i fråga. Numera får jag inte så mycket hat och det stör mig inte heller när det kommer egentligen. Jag vill mest ta fighten för de som mår dåligt över det hat de får, det är inte alltid lätt att våga eller orka ta kampen då. Jag vill göra det för deras skull.

Du har öppet gått ut med att du är feminist och homosexuell. Har du alltid blivit accepterad för din läggning, eller har du blivit bemött av fördomar? I så fall, vilka fördomar?

- Jag tror att alla människor alltid kommer möta på gliringar oavsett om du är hetero, bi, gay, pan, man, kvinna, offentlig eller ej, vit eller svart och jag tror att det viktigaste man kan göra egentligen är att aldrig låta sig nedslås. Vi sitter alla i samma båt egentligen och vill bli accepterad för de vi är. Att kränka andra människor gör inte att man själv blir mer accepterad, omtyckt eller älskad. Det går inte att döma eller generalisera människor, det faller alltid i längden. Man vill ju bara att alla ska förstå det.

Många beskriver dig som en trevlig energispridare. Tycker du att den bilden stämmer överens med vem du är? Eller är det en tilldelad roll du känner press över att leva upp till?

- Åh det gör mig alltid så glad att höra! Jag är ju den jag är och har alltid varit sådan. Jag älskar att ge folk råd och blir glad och stolt när folk väljer att komma till mig med sina problem eller när de vill bli uppiggade för att de haft en jobbig dag. Jag försöker alltid peppa och stötta, mest för att jag vet man mår så mycket bättre om man får det mottagandet. Jag vill inte slösa min tid med att vara negativ och jag har varken tid eller ork att vara det heller. Jag känner igen press, det är den jag är. Tur det!

En sista fråga, i ung och bortskämd framstod du som lat, självupptagen och omogen. Svara ärligt nu, var det den sanna bilden utav Daniel Paris, eller var det en strategi för att bli uppmärksammad?

- Den bilden av mig var kanske inte helt sanningsenlig men det var också snart 5 år sedan som jag var med där och alla TV-program är ju vinklade på ett visst sätt. Tänk så mycket jag lärde mig av Ung & Bortskämd alltså, är så tacksam för den upplevelsen och att den gjorde mig till den jag är idag. Jag lärde mig enormt mycket av den tiden och när jag såg programmet på TV kände jag bara att "okej, VEM är den där killen?!". Förändring krävdes och så fick det bli!

Skribent